Skrivet av: Gunnel | 4 februari, 2012

Telefonförsäljare

Igår hade jag ett återfall. Som den uppmärksamma läsaren sett, så har jag mina förebilder i bibeln. När det nu mest är män i bibeln, så får det bli en man. En av mina förebilder är Mose just därför att han hade sådant temperament som ung och blev mild och go´ som gammal. Han fick mod att ta det lite lugnare och inte ilskna till så snabbt på ålderns dar. (Det här är min alldeles egna tolkningsmodell. Jag får ju som bekant inte vara med ”de stora pojkarna”.)

Nåväl. Det kom en räkning, som jag hade all anledning att bestrida lungt och sansat hade jag tänkt. Visst skulle jag klara det! Det finns ju möjlighet att ångra sig. Det finns ett alldeles eget telefonnummer att ringa till och ångra köpet. Det hade jag gjort med motiveringen, att jag tänkt igenom detta med Larmanordningen noga. En gammal person kan få ha kontakt med en larmcentral. Den förmånen har jag haft redan och borde fatta. Det systemet fungerar inte hos försäljarens bolag. Så tjejen på Ångratelefonen och jag var helt överens.

Det finns två tjejer till i detta ärende. Den första mötte jag på språng i höghuset och fick ett förhandsmeddelande, att det blev min tur att få besök senare på dagen. Sextio lägenheter tar tid att besöka och jag kunde ju nästan allt om det nya fibersystemet i taket. Trodde jag. När det så blev min tur på eftermiddagen, så hade vi två var sin referensram. Det ordets innebörd lärde jag mig, när jag bara var 35 år. Att vara över dubbelt så gammal och sen inte ha fattat att två personer kan prata om olika saker på samma gång är något annat. Telefonförsäljaren är ung och lever med mobil och mobila grejer. Det gör inte jag. Ordet för detta är stationär. Datorn och jag är stationära – det vill säga mer eller mindre rörliga. Den som inte hittar sin mobil kan visst gå till grannen och be grannen ringa den. Då hörs det visst var den finns. Jo, jag vet. För ett sådant besök har jag fått och utfört en sådan tjänst. Där är vi nu. Vi hade var sin referensram om det mobila och jag använder inte min ”enkronas”. Den var en present från alla mina syskon till min 70 årsdag. Den skulle vara så bra att ha ifall bilen stannade. Fast till något syskon kunde jag inte ringa för att få hjälp, när bilen vägrar.

 Det är så bra att ha en mobil med sig ändå. Så jag har ju en som ligger här oanvänd. Jaha, så skrev jag på medveten om min rätt att ångra mig. Och detta har jag gjort. Tjejen fick högsta betyg på skalan, när näste (nu var det en kille), som ringde och kollade hennes insats som försäljare. Hon hade gett tydlig information och jag var nöjd. Det skulle bli 200 kronor billigare för mig i kvartalet med dessa nya ledningar i taket. De första systemet till mitt bredband finns nergrävda i marken.

Helst skall jag komma till en poäng i min Blogg. Den kommer nu. Igår blev jag tvärilsk trots min höga ålder och mitt goda föredöme i Mose. Jag fick en räkning på samtal, som jag aldrig ringt. Ord står mot ord. Tredje unga tjejen nu på fakturaavdelningen har bevis på att jag ringt men får inte tala om vart. Det är tydligen sekretess på det.Det skall komma skriftligt bevis på min pratsjuka. Den är registrerad.

Jag har inte ringt ett enda samtal för jag begriper inte hur jag skall göra!

 Ord står mot ord. Lite mindre arg är jag men inte mycket. Kvar är att det retar mig med ett får på två ben som bild.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: