Igår hittade jag blommor via nätet precis som jag drömt om. Vilken lycka att få sitta och klicka och äntligen få möta en Granspira igen! Som jag har letat i verkligheten och inte längre kan gå i skogen! Den finns på G i alfabetet så klart. Det gäller att vara på G!
Mötet med en liten blomma kan vara hur viktigt som helst. Det blir en plats kvar där mötet ägde rum. Så finns det en plats kvar i min hembygd, där jag mötte en Granspira i min ungdom.
Mötet med ett litet barn som ler kan vara hur viktigt som helst också. Någon har sagt, att den som älskar barn och blommor älskar Gud. Det blir en plats kvar där mötet ägde rum. Det blev en plats kvar på Universitetsbiblioteket i Botaniska trädgården, när jag tog fram en bok om blommor och fick syn på Svenska Missionsförbundets andre missionsföreståndare P. Waldenström från det att SMF bildades. Han hade en god vän i USA, som gett honom förslaget till landskapsblommor en gång i tiden. En tidning lyste ut att läsarna fick rösta på sitt landskaps vanligaste vilda blomma. Och så blev det till. Det blev en plats kvar i biblioteket, där jag stod och läste om P Waldenström och hans kärlek till blommor också.
Det blev en plats kvar på Mellangatan i Göteborg, där jag mötte en höggravid lärare på (H)järnkoll. Hon bar på sitt sjätte barn och jag blev så glad. Det är precis min egen placering i en stor syskonskara. Det är inget att ta fel på hur mycket barnen betyder för henne. När jag var född skrev min morfar och gratulerade. Brevet gömde mina föräldrar i sekretären i brist på värdepapper och pengar:
”Barn är en Guds gåva och inte en Guds plåga, som man pläga säga numera.”
Här finns artikeln om ADHD som tillgång
Gunnels plats i rymden 