Personliga reflektioner – Sida 45 – Gunnels plats i rymden

Han går före

En kort sammanfattning av allt jag vill berätta, som hör ihop. Jag hör ihop med ande, själ och kropp och är inte antingen psyke eller soma.

År 1958 hade det gått två år, när jag fick den bibel, som jag önskat mig. I den skrev jag ner versen och löftet ur Jesaja kapitel 43

18 ”Tänken icke på vad förr har varit
akten icke på vad fordom skett
19 Se, jag vill göra något nytt”

Det visade sig, att det var inte riktigt så enkelt att förtränga ett trauma, glömma och gå vidare. När jag minst anade flöt alla skräckbilder upp igen. Som kristen borde jag glömma och förlåta precis som jag själv var i behov av förlåtelse.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

I över femtio år har jag från och till stavat på texterna om att förlåta och gå vidare. För sex år sen fick jag en ny höftprotes och hamnade i bottenläge igen med gamla minnen av sjukvården. En sjukgymnast råkade träffa den ömmaste punkten i mitt liv, att jag inte är personal längre, ung och duktig utan en patient. Igen.
Hur skulle någon kunna veta vilka associationer jag utsattes för i denna ström av minnen? Och Sjukvården som apparat glömmer aldrig någonsin heller! Det finns dokumenterat, att jag fått en ny höftprotes den 22 maj år 2007. Eller minns jag fel? De vill i vart fall ha en röntgenbild och bedöma resultatet av operationen.

”Pat. är frisk och pigg för övrigt.”
Ja, det är min ironi efter att ha skrivit ner min egen upplevelsen av behandlingen och diagnoserna år 1956. Sen dess har sjukgymnasterna fått vara mitt bollplank och med eller mot sin vilja fått ta emot mina kapitel ett efter ett. Detta ingick inte i deras arbetsuppgifter!

Klippan och vägen ”Jag går före er…”

Jag är inte två olika berättelser. Jesus hade varit på Restad Sjukhus, innan jag kom dit den 5 september år 1956. Han hade varit på varenda avdelning och sett patienternas lidanden. Där är jag nu i min utveckling. Jag älskar Josef och vandrar med honom till olika stationer på vägen. Jag älskar Jesus och passar inte han inom psykiatrin och (H)järnkoll, så är det tragiskt. Ande själ och kropp hör ihop. Vi föds en gång. Vi föds igen om vi tar emot tron på Jesus Kristus som Guds son. Han är uppståndelsen och livet i bestämd form. Inte som en vår bara då mycket till synes dött återuppstår.

Ann heberlein om Smärtans hirearki

Någon hjälper mig framåt och har klickat fram denna länk sen igår. Tack!

Elva år

Det var först när min far blivit gammal och ensam, som jag fick historien. Han hade svårt att berätta, för då kom gråten så olämpligt, när han blev rörd. Ändå hade han varit söndagsskollärare, trots detta stora handikapp.

Här kommer historien hur det var att vara elva år en gång och ensam hemma. Min granne läste teologi och skulle intervjua personer från andra samfund. Hon behövde bara gå genom hallonhäcken över till min far och fråga honom den gången. Så det var hon, som visste men inte jag. Det var snopet. Nu var det bråttom att få förstahandsinformationen. Något hade hänt, när han var elva år. Det var en händelse, som var viktig för en blivande präst att få veta. Viktig för mig också tycker nog jag.

Där år 1983 började mitt intresse för bibeltolkningar kan man nog säga för ”missionshuset” kunde vara antingen Lutherska eller där Waldenströmarna hade sina möten. Han hade inte varit med i vart fall för det var hans tur att stanna hemma på eftermiddagen och dra fram foder för korna. Så klart att jag frågade varför inte han varit med när de andra i familjen var där. I ladugården fick han en sådan oro över om han var ett Guds barn eller inte. Så sysslan fick gå undan och väl inne öppnade han en bibel på måfå och blicken föll på orden i Apostlagärningarna…

”Du är min son jag har idag fött dig…”
Inte nog med det. Sen stod det hans namn David också och han var 11 år. Detta kallades omvändelse till Gud. Men han hade inget att omvända sig från. Han ville bara veta, att han också var ett Guds barn precis som föräldrarna visste, att de var det. Det var sent men inte försent, när jag började fråga om hans barndom. Han var änkeman fyra sista åren. Och tacksam över livet som låg bakom och glad över den framtid som väntade.

******

Jag vaknade ½5 som vanligt och har druckit mitt kaffe och datorn fungerar igen tack vare mannen, som satt in en bibelvers i Facebook nyss. Ja, detta hör ihop för det var min fars sista bibelvers, när han var nästan 95 år gammal. Läs för mig sa han på sitt yttersta:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”
Detta var i maj år 1987 och jag hittade inte i det Nya Testamentet, som fanns på salen på lasarettet. Jag hittade inte den viktiga bibelvers, som han ville höra en gång till!

Sen dess har jag läst på. Sen dess har jag vetat en del om C.O. Rosenius och en del om P.P.Waldenström. Jag har foto på den senare. Det är som det heter i privat ägo nu och jag har fått det av mina äldsta kusiner. Dessutom har jag ett brev från Waldenström i min byrålåda, som svar till min morfar.

Teknik

Det finns duktiga tekniker som antar en eller flera utmaningar. Så fick jag hjälp med min dator. Den tycker jag för min del är ny. Det gör inte en försäljare och det fanns minsann ingen garanti kvar. Fast jag ville påskina det och tro det.

Detta med teknik fattar inte jag ett dugg av utan blir bara frustrerad och får lite panik. Skall chansen att skriva tas ifrån mig också? Det har varit en lång månad att vänta. Jo, visst går det att sitta på biblioteket och läsa. Men ändå. Nu är det bara E-posten, som inte fungerar. Och tekniken förvånar mig! När jag var ledsen över min monolog här i brist på dialog, så hade tekniken fungerat i alla fall. Där fanns en länk igår i min rapport. Den försvinner snabbt som en molnsky. Lite snabb är jag också och hann att se den. Det finns en bloggare, som inte skrivit på länge och som jag saknat. Där har det varit dialog!

http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2011/03/27/hur-fan-skulle-det-ga-till-om-att-styra-upp-prasterskapet-i-svenska-kyrkan/

Var det 214 kommentarer Sofias blogg genererade på ett enda inlägg? Jämför – nej, jag får visst inte jämföra det med ”no comments.”

Den 15 maj påminns jag om ännu en duktig musiker Andreas Holmberg. Här är en länk till hans blogg om sånger

Jag är på väg till Kanaans land

Brödhuset

”Jag har en cykelkarta över det området,” sa värden om min hembygd. Värden och värdinnan, där jag skulle få bo en vecka, frågade var jag kom från. Så märkligt att ha en begränsad karta i stor skala där min så kallade bondby fanns med! Vilken lycka att få se en skogsväg sytrådssmal! Jag visste precis var det fanns smörbollar på sommaren! Där hade jag både cyklat och vandrat i skogen ibland i sällskap, ibland ensam.

Så drömmer jag om att få se en ”cykelkarta” över nuvarande Nablus på Västbanken och vägen till Dotan, där Josef och hans bröder vandrat före oss och före Kristus. Hoppas att det aldrig slår igenom med förkortningen f.v.t. (före vår tideräkning)! Påsken är över men bibelberättelserna finns kvar om Jesus, som föddes i Betlehem. BET-LEHEM betyder brödhus på hebreiska språket.

Min granne från barndomen och ungdomen hette Josua. Det är ett bibliskt namn. Han berättade om hur det var i början av 1900-talet, då han var ”pinnapôjk”. Det innebar, att han bland andra måste kunna skogen mellan Frambo och Norra Björke där bästa och rakaste sträckan skulle stakas ut för en järnväg. Bibelns berättelser om Josef och hans bröder tycker nog jag liknar en ”pinnapojkes” uppgift att markera bästa, rakaste vägen till ”brödhuset”.

För Josef stannade inte kvar i brunnen! Jesus blev inte kvar på ett kors! Josefs bröder höll på att svälta ihjäl en gång. De var tvungna att vandra den långa vägen till Egypten. Där fanns det säd att köpa för deras överlevnad. Det de inte visste var hos vem de skulle få sin möjlighet till överlevnad och försoning. Detta är ett koncentrat av påskens budskap! Josef har stakat ut vägen till överlevnad och försoning! 1 Mosebok kap 37 – 50

Josef har varit en ”pinnapojk” och stakat ut vägen till Jesus, som är livets bröd! Bibeln budskap är DÅ, SEN, NU och FRAMTIDEN.

Brunnen är tom. Korset kunde inte behålla Jesus. Han är uppstånden. Han lever och kan mätta alla hungriga och förlåta utan att någon ens bett om det.

”Vi såg hans själs ångest,” sa bröderna, när de trodde, att de kunde tala ett språk, som Josef inte förstod. Så svarade Josef med den kärlek han fått från Gud. De fick långt mer än de behövde.

En kuslig sann dröm

Vaknade och hade drömt om en vandring i en norrlandsskog. Det var tillsammans med en av mina bröder, som är uppvuxen med orientering som sport. Men så försvann han. I närheten fanns en mamma med två barn att fråga. Hon hade inget råd att ge. (Det är långt från Norrland till Göteborg)
Det fanns en gammal gård med en gammal kvinna, som gick in i huset från att hon gått över gårdsplanen. Henne följde jag och ropade in i huset. Frågade efter vägen därifrån. Hon och mannen bredvid var lika maktlösa. Varken vägen till vänster eller till höger skulle leda mig rätt.

Där vaknade jag. Dagsresten är att jag har nätvänner i Norrland. Det var inga obehagliga känslor, när jag vaknade. Det är som det är, att jag vet varken var höger eller vänster är utan att känna efter. Än värre är det med väderstreck. Och min bror hade vandrat vidare. Jag är inte hemma i Norrlandsskogarna. Det är bara jag, som har facit till mitt liv och jag är inte hemma i Svenska Kyrkan heller. Så varför följer jag kyrkovalet? Det är totalt främmande mark för mig.

Dagen löfte är i min privata samling från ungdomen:
Luk 10:42
fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Kyrkofullmäktigevalet – angår det oss?

Det kanske har varit svårt att fatta mina bloggar utan förkunskap eller med förkunskap. Själv tycker jag, att jag varit tydlig med att kyrka och församling har samma ord i grundtexten (grekiskan som gäller Nya Testamentet. Gamla Testamentet har hebreiska som grundspråk. Det är judarnas eget språk. Sen skulle evangelium spridas utanför Jerusalem till ”hela världen. Då behövdes ytterligare ett språk.)

Som sagt. Jag för min del kan varken det ena eller det andra språket men har fått en Bibelkonkordans, som kom ut i samband med NT 81 vår nya bibelöversättning. I den kan jag läsa på ordet ”kyrka”. Om väggarna är av sten eller trä ändrar ingenting. Det avgörande är om Jesus får vara huvudet för kroppen som är församlingen.
Bibelhänvisning: 1 Korintierbrevet kapitel 12

För min personliga del känner jag till tre församlingar. Den första var så liten att den dog ut och kyrkan revs. Den andra var medelstor. Smyrna, Göteborg, som jag tillhör nu är mycket stor. Det är inte sättet att tolka bibeln som varit avgörande i bytet av församling. Min hembygds kyrka finns kvar. Där är jag konfirmerad och följer utvecklingen.

Detta blev längre än en parentes efter alla mina år ute på nätet i kristna debatter. Idag hänvisar jag till två av mina nätvänner, som jag aldrig sett IRL. Det är tron på Jesus Kristus som Herren vi har gemensamt.

En guide i valet

En månad utan reaktioner LeoH skriver i Tankar i natten

Kyrkofullmäktigevalet – Angår det oss? Andreas Holmberg skriver om Centerns motivering

Stopp i avloppet

Det är samma problem varje gång och börjar med en dålig luft i badrummet. Det hjälper att spola extra vatten i avloppsbrunnen. Det hjälper för stunden. Sen måste det till en rensning, när diskvattnet kör upp i slasken. Avloppssystemet hör ihop i hela huset. Jag har ansvar för felanmälan i min lägenhet.

Nu ser det ut som att det varit stopp i datorns avlopp. ”Det var den natten då gamla meddelanden flöt upp igen!” Så skall det ju inte vara! Det som är borttaget, spolat skall ju vara spolat. Men det flöt upp 300 – 400 gamla E-poster. Inte bara för mig. Skönt att det inte var ett personligt problem! Eller kan det vara så att ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv. Kan bibeln ha rätt igen? Hör allt ihop?

Det har blivit stopp i avloppet inte bara hos en enskild. Läser att Växjö stift skall undersöka Stasi. Det är ju viktigt, att hitta en syndabock att placera skulden på. Det är fortfarande viktigt att gå till botten och söka på rätt ställe. Som jag ser det är det reningsverket i Svenska Kyrkan, som har kollapsat. Det är viktigare med moderna filtreringsmetoder, som inte håller. Det är viktigare att utforska vem som har mest rätt och bästa systemet. Det kan man jämföra i all oändlighet. Staten tar inte på sig något ansvar. Kyrkan tar inte på sig något ansvar.

Kvar är mannen på korset, som blev gjord till synd på förbannelsens trä. Han kan rena hela systemet genom sitt blod.

Bibelhänvisningar:
5 Mos 21:22-23
Om någon döms till döden för ett brott och avrättas och du hänger upp honom på en påle, får hans lik inte hänga kvar på pålen över natten. Du måste begrava honom samma dag, ty den som hängs upp är förbannad av Gud, och du får inte besudla det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom.

Gal 3:13
Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle.

Jesus hänvisade till kopparormen i öknen i Joh kap 3:14-15
Joh 3:14-15
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Det är fullbordat allt som behövde göras för vår skull. Vägen till Gud är öppen genom Jesus.
1 Joh 3:3
Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren.

En annan tid

Inte ens Google kan hjälpa mig, att hitta mannen, som gav en så slående serie teckningar i Göteborgs Posten. Det beror på, att inte jag kan stava hans namn rätt och inte hittar det gamla urklippet. Så det får bli mina ord…

Det var en man som gick runt, runt, runt innanför en begränsad yta med en hög mur runt omkring. Han var instängd och gick med hängade huvud. Utanför muren hade två vänner kommit för att befria honom. Den ene hackade sönder muren. Den andre körde bort stenarna i en skottkärra. Så arbetade de för vännens frihet och muren blev lägre och lägre. Till sist var hela muren borta, skottkärran och vännerna syntes inte mer. Det som var kvar var den fångne mannen, som inte såg att den höga muren var borta utan fortsatte gå runt, runt, runt i sin upptrampade cirkel.

Det var en så slående illustration, att jag skrattade. Inte åt andra utan åt mitt eget beteende. Muren i tegel hade jag sett i verkligheten. Systemet kände jag till att gå runt, runt, runt med hängande huvud utan att se någon öppning.

Innan dess hade jag aldrig sett någon kyrkoruin. Så kom den dagen då jag skulle få guidning och kameran var med. Jag fotograferade mest utifrån och ville ha med hela ruinen. Den var så vacker i formatet. Den var så lagom stor så lik min hembygds kyrka. Frågorna haglade över min skolkamrat från realskoletiden. Varför hade kyrkan blivit en ruin?
Karin berättade allt hon kunde om krigstiden och ett tak som läckte och pengar som fattades att sköta kyrkan. Sen var hon före mig innanför murarna och ropade, att jag skulle komma och titta på blommor. Röda vallmo lyste utanför och syntes genom den tomma öppningen där dörrarna funnits en gång.

Annandag Påsk305 Kyrkoruinen i Gärdhem

Då visste vi inte, att detta var vår sista promenad tillsammans. Karin dog plötsligt 70 år gammal några månader senare.
Vi hade samtalat många promenader särskilt om tron på bibeln och alla krigen i Gamla Testamentet. De kunde hon som barn innan skolåldern. Hon fick 25 öre bara hon vill läsa för den gamla nästan blinda kvinnan i huset. Så blev hennes tro ruinerad. Det fanns inget bra i den läsningen.

Annandag Påsk är en viktig vandring för mig som lärjunge tillsammans med Jesus, som uppstått från de döda och går igenom alla skrifter fortfarande och visar vad det står om honom i det vi kallar Gamla Testamentet. Kyrkan ligger i ruiner, där den inte har vårdats. Utanför blommar livet.

Kristus lever och vandrar vid vår sida.

(En gång var jag instängd i mina egna tankar med höga murar runtomkring. Det var en annan tid.)

Kristikorsblomman

Kvinna varför gråter du?

En gång får vi ett namn på kvinnan som gråter.
”Hanna, varför gråter du? Är inte jag mer för dig än tio söner?”
(1 Samuelsboken kap 1)
I dagens budskap står det bara:
”Kvinna varför gråter du?”

En gång skapade Gud människan utan en kvinna i Edens lustgård. En gång skapade Gud människan Jesus utan en man genom Maria.
(Ur ett bibelstudium med pastor Jean-Erik Mårtensson fritt citerat ur minnet.)

Kan det vara så att det aldrig någonsin finns ett motsatsförhållande i Guds skapelse? Kan det vara så att Herren vet varför kvinnan gråter?
Gjorde det ont för kvinnan, som burit på en son, att behöva lämna tillbaka ”sonen” till Herren?
(Joh 19:25-26)

Som jag väntat på denna morgon! Vet du om kvinna, att han vet hur det känns, att lämna ifrån sig det man burit på i sitt liv? Du har rätt till dina känslor! Du får gråta och kanske du har en man, som ser din gråt och kan trösta. Det är tillåtet att vara kvinna och följa sin kärlek. Det är tillåtet, att se hur det ser ut för stunden utan att kunna fatta framtiden! (Lukas 23:55-, Luk 24, Joh 20:11- )

Det är tillåtet att uttrycka tillståndet på olika sätt och beskriva mörkret, som är kvar. Det är tillåtet att ana gryningen som kommer och beskriva den på det sättet. Ingen kan heller hindra en kvinna att tänka ut sitt sätt att visa Jesus sin kärlek. Att inte bli trodd är en annan verklighet. Män talar och kvinnor pratar.

Det är precis samma sanning som män och kvinnor skall förkunna.

Graven är tom. Han är inte där! Han lever och vi skall få leva med honom!

Ta tillbaka initiativet!

Ta tillbaka initiativet och berätta om Abraham, Isak och Jakob! Berätta om EN Gud och ETT folk! Berätta om Jesus, som var till före Abraham och såg hans dag!
Berätta om detta innerliga förhållande mellan far och son på vandringen upp till Moria berg!
Abraham lydde Gud i tro. Abrahams väg till Moria berg behövs ingen mer gång i världshistorien. Jesus har fullbordat allt.

1 Mos 22:4-5
Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.

Idag är det Golgata som är platsen. Gud hade makt att uppenbara vad som skulle ske i framtiden genom Israels folks historia!

Ta tillbaka initiativet och förkunna försoningen! Låt försona er med Gud genom ett oskyldigt offer! Det är inte fler tolkningar vi behöver anpassningsbara efter den tid vi lever i!

Berätta om Abrahams tjänare, som lydde Herren, när det gäller en rätt hustru åt sonen! (Messias och Israel och Jesus och församlingen som brudgum och brud.)

Berätta om det innerliga förhållandet mellan far och son Jakob och Josef!
1 Mos 37:29-35
När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder och återvände till bröderna. ”Pojken är borta”, ropade han, ”vad skall jag ta mig till?”
Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” Han såg på den och sade: ”Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!” Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.” Så begrät hans far honom.

”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig,” frågade Jesus på korset.

Jesus måste gå den vägen.

Staten – det är vi

Staten – det är vi
Ja, det kan vi: Staten det är vi. Sen gäller det bara att ha medborgarskap. Men vem är Sveriges kommuner och landsting?

För inte så länge sen var alla Sveriges sinnessjukhus statliga. Alla byggnader var en statlig egendom. All personal var anställda av staten. Sen skulle landstingen ta över ansvaret för vården av psykiskt sjuka. Det var inget litet ingrepp politiskt eller för de sjuka och deras anhöriga. Om de hade några. Nästa stora reform inträdde, när dörrarna öppnades och de inlåsta patienterna skulle få frihet.
(Detta är min formulering.)

Staten det är vi.
Staten och Kyrkan hörde ihop men staten kunde tillsätta en ärkebiskop utan formell makt. Om jag fattat programmet rätt med f.d. ärkebiskop K.G. Hammar i ”Min sanning”… Om jag fattade programmet rätt var makten bara informell t.ex. att låta förebilda homosexuellas svåra situation, när de går ut ur garderoben till offentligt ljus.

Alltså kunde en naken man framställas med en duva över sitt huvud och ett vatten framför och med en annan naken man bakom tafsande på hans kön. Staten det är vi. Denna information med anknytning till ett dop skulle hela Sverige få ta emot. Vi har fått en hedersdoktor till och med inom medicin. Förut fick vi en hedersdoktor i teologi.

Ja, jag vet vad statliga tjänster innebär och hur kommunalanställda med psykisk ohälsa blivit mobbade. En gång hade jag patienter, som såg ut som hälsan själv. De var solbrända redan tidigt på våren. Vem kunde tro, att det fanns en förlamande ångest innanför det vackra solbrända ansiktet?

Nu undrar jag bara vem Sveriges kommuner och landsting är. Jag har väl ändå rätt att undra? Till vem ställer jag en fråga som privatperson? Jag är ju svensk medborgare och kan läsa innantill utan att förstå alltid. Jag har en irritabilitet mot utländska ord. Då triggar jag igång om svenskar inte kan tala svenska utan skall imponera med alla främmande ord från deras universitetsvärld. Då är inte jag inkluderad! Det kan bli sjukt med ett utanförskap.

En gång i tiden var Restad Sjukhus ett av landets största sinnessjukhus. Skammen för patienter skulle förmildras genom att byta namn till mentalsjukhus och neutrala beteckningar.

”Gick du på den lätte?” (Mina patienters göteborgska)

Nej, inte jag i vart fall, som varit patient där år 1956 och genomlidigt deras s.k. behandlingar. Systemet var sådant och så fanns det bra sköterskor, som gjorde att jag överlevde. Nu undrar jag bara vem Sveriges kommuner och landsting är, som köpt en väl genomarbetad stor utställning om psykisk ohälsa av ”Inre rum”, Stiftelsen Gyllenkroken. Utställningen hyrs ut av (H)järnkoll och har funnits en vecka inkognito på f.d. Restad Sjukhus.
Av hänsyn till de intagna patienterna (inte till de f.d. intagna patienterna) fick bara patienterna och personalen se den. Jag fick vara med projektledaren Annica Engström, därför att jag vägrar vara anomym.

Jag har till slut fattat ett eget beslut att gå ut offentligt för att bita huvudet av skammen. Så på den stora utställningen inom Sveriges kommuner och landsting finns min berättelse och ett vackert foto från tiden strax innan sömnrubbningen.

När jag gick ut med, att jag varit psykiskt sjuk år 1956, så var inte detta ett dop, som kan jämföras med det dop Jesus genomgick av Johannes Döparen vid Jordan för snart 2000 år sen. Jag är vuxendöpt i Vänersborgs Missionskyrka år 1954. Den Missionskyrkan finns inte kvar som byggnad. Däremot min lydnadshandling.

Det är bara Jesus, som kunde ta på sig världens synd och skuld. Han blev lydig i allt för vår skull. Min makt är också informell bara. Jag kan berätta, att Jesus var på Restad Sjukhus, innan jag och andra kom dit.
Nu skulle jag vilja se denna utställning som heter:
En annan tid

En annan tid – Utställning i Sveriges landsting och kommuners regi

Vem var 2611? Tidigare berättelse från den 6 sept 2009

Evangelium är en Guds kraft till frälsning

Helt ärligt så försöker jag förstå vad de lärde skriver. För många år sen lånade jag en av KG Hammars böcker om kärlek. Det var från Johannesevangeliet, om jag inte minns fel.
Helt ärligt har jag skrivit, att jag inte förstått vissa artiklar eller många skrivna i bloggen ”Fjärde väggen”.
Nu har nummer tre av ”Tidskriften Evangelium” kommit ut. Det är en grupp inom Svenska Kyrkan, som vill förnyelse och ge motvikt till en annan nättidning Seglora tankesmedja. Redaktör är Sofia Lilly Jönsson ”Fjärde väggen”.

Ja, om KG Hammar förre ärkebiskopen har skrivit om Emil Gustafson eller rättare sagt om en doktorsavhandling om Emil Gustafson av Joel Halldorf, så borde ju jag fatta texten. Eller hur? Jag har ju vuxit upp med Emil Gustafsons sånger och spelat och sjungit dem! Finns det inte något som heter kontext? Var finns den?

Som jag ser det finns den i bibeln. Där har Emil Gustafson hämtat allt sitt material och inte på något universitet.

”Som Aron stilla tiger vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger att vörda Herrens lag
så skall du o mitt hjärta, i vördnad för hans bud
också uti din smärta tillbedja Herren Gud.”

Det är vers nr 4. De övriga verserna i denna sång innehåller också bara bibelhänvisningar.
Aron var präst av Levi stam. Fortfarande år 2013 skall rabbiner och diakoner veta, att de kommer från den stammen. Enligt en rabbin i synagogan i Göteborg, som jag frågat om släktforskning. (För övriga judar är det en omöjlighet.) Detta är ett under bara det! Vem har skapat Israel?

Spännande spiritualitetsstudie av KG Hammar