En kuslig sann dröm

Vaknade och hade drömt om en vandring i en norrlandsskog. Det var tillsammans med en av mina bröder, som är uppvuxen med orientering som sport. Men så försvann han. I närheten fanns en mamma med två barn att fråga. Hon hade inget råd att ge. (Det är långt från Norrland till Göteborg)
Det fanns en gammal gård med en gammal kvinna, som gick in i huset från att hon gått över gårdsplanen. Henne följde jag och ropade in i huset. Frågade efter vägen därifrån. Hon och mannen bredvid var lika maktlösa. Varken vägen till vänster eller till höger skulle leda mig rätt.

Där vaknade jag. Dagsresten är att jag har nätvänner i Norrland. Det var inga obehagliga känslor, när jag vaknade. Det är som det är, att jag vet varken var höger eller vänster är utan att känna efter. Än värre är det med väderstreck. Och min bror hade vandrat vidare. Jag är inte hemma i Norrlandsskogarna. Det är bara jag, som har facit till mitt liv och jag är inte hemma i Svenska Kyrkan heller. Så varför följer jag kyrkovalet? Det är totalt främmande mark för mig.

Dagen löfte är i min privata samling från ungdomen:
Luk 10:42
fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”