Staten – det är vi

Staten – det är vi
Ja, det kan vi: Staten det är vi. Sen gäller det bara att ha medborgarskap. Men vem är Sveriges kommuner och landsting?

För inte så länge sen var alla Sveriges sinnessjukhus statliga. Alla byggnader var en statlig egendom. All personal var anställda av staten. Sen skulle landstingen ta över ansvaret för vården av psykiskt sjuka. Det var inget litet ingrepp politiskt eller för de sjuka och deras anhöriga. Om de hade några. Nästa stora reform inträdde, när dörrarna öppnades och de inlåsta patienterna skulle få frihet.
(Detta är min formulering.)

Staten det är vi.
Staten och Kyrkan hörde ihop men staten kunde tillsätta en ärkebiskop utan formell makt. Om jag fattat programmet rätt med f.d. ärkebiskop K.G. Hammar i ”Min sanning”… Om jag fattade programmet rätt var makten bara informell t.ex. att låta förebilda homosexuellas svåra situation, när de går ut ur garderoben till offentligt ljus.

Alltså kunde en naken man framställas med en duva över sitt huvud och ett vatten framför och med en annan naken man bakom tafsande på hans kön. Staten det är vi. Denna information med anknytning till ett dop skulle hela Sverige få ta emot. Vi har fått en hedersdoktor till och med inom medicin. Förut fick vi en hedersdoktor i teologi.

Ja, jag vet vad statliga tjänster innebär och hur kommunalanställda med psykisk ohälsa blivit mobbade. En gång hade jag patienter, som såg ut som hälsan själv. De var solbrända redan tidigt på våren. Vem kunde tro, att det fanns en förlamande ångest innanför det vackra solbrända ansiktet?

Nu undrar jag bara vem Sveriges kommuner och landsting är. Jag har väl ändå rätt att undra? Till vem ställer jag en fråga som privatperson? Jag är ju svensk medborgare och kan läsa innantill utan att förstå alltid. Jag har en irritabilitet mot utländska ord. Då triggar jag igång om svenskar inte kan tala svenska utan skall imponera med alla främmande ord från deras universitetsvärld. Då är inte jag inkluderad! Det kan bli sjukt med ett utanförskap.

En gång i tiden var Restad Sjukhus ett av landets största sinnessjukhus. Skammen för patienter skulle förmildras genom att byta namn till mentalsjukhus och neutrala beteckningar.

”Gick du på den lätte?” (Mina patienters göteborgska)

Nej, inte jag i vart fall, som varit patient där år 1956 och genomlidigt deras s.k. behandlingar. Systemet var sådant och så fanns det bra sköterskor, som gjorde att jag överlevde. Nu undrar jag bara vem Sveriges kommuner och landsting är, som köpt en väl genomarbetad stor utställning om psykisk ohälsa av ”Inre rum”, Stiftelsen Gyllenkroken. Utställningen hyrs ut av (H)järnkoll och har funnits en vecka inkognito på f.d. Restad Sjukhus.
Av hänsyn till de intagna patienterna (inte till de f.d. intagna patienterna) fick bara patienterna och personalen se den. Jag fick vara med projektledaren Annica Engström, därför att jag vägrar vara anomym.

Jag har till slut fattat ett eget beslut att gå ut offentligt för att bita huvudet av skammen. Så på den stora utställningen inom Sveriges kommuner och landsting finns min berättelse och ett vackert foto från tiden strax innan sömnrubbningen.

När jag gick ut med, att jag varit psykiskt sjuk år 1956, så var inte detta ett dop, som kan jämföras med det dop Jesus genomgick av Johannes Döparen vid Jordan för snart 2000 år sen. Jag är vuxendöpt i Vänersborgs Missionskyrka år 1954. Den Missionskyrkan finns inte kvar som byggnad. Däremot min lydnadshandling.

Det är bara Jesus, som kunde ta på sig världens synd och skuld. Han blev lydig i allt för vår skull. Min makt är också informell bara. Jag kan berätta, att Jesus var på Restad Sjukhus, innan jag och andra kom dit.
Nu skulle jag vilja se denna utställning som heter:
En annan tid

En annan tid – Utställning i Sveriges landsting och kommuners regi

Vem var 2611? Tidigare berättelse från den 6 sept 2009