Personliga reflektioner – Sida 19 – Gunnels plats i rymden

Vägar som delar på sig Del 2

Den dag jag fyllde 80 år var jag dubbelt så gammal som uppvaktande pastor. Jag hade förberett honom noga, att jag hade bibelfrågor under hans korta besök. De gällde vilddjurets märke att inte få köpa eller sälja utan det i framtiden.

Hånet som fanns mot bibelkunniga i början av år 2000 var ett upprepat citat av oss:

”Det står i bibeln!” Vi befann ju oss på en bibelsajt och borde väl få hänvisa till bibeln? Men de fick vi inte! Vi fick inte hoppa över frågorna om helvetet heller. Jag kan inget om det i framtiden men vet att många barn lever i det nu.

Så var står det i bibeln att Abraham och Lot delade på sig för de blev för många? En förkunnare påstår att bibelstudier blev det mindre och mindre av på 70-talet och sen nästan upphörde i våra församlingar på 80-talet. Effekten märk mer och mer. Det är fritt fram för trummor och lovsång i korta meningar om och om igen. Men hur ser bibelsammanhanget ut som de lovsjunger? Då år 2000 var jag mer än tre gånger så gammal och gick emot okunskapen i bibeln på bibelsajten. Sajten var inte för mig. Den var för 12 – 20+…

I en predikan på 70-talet fick jag ordet divergera inpräntat i mig. Det var Abraham och Lot, som en gång i tiden stod sida vid sida rättfärdiga inför Gud och divergerade. Precis så. Som om två stod på en startlinje i en tävling och startskottet brann av. De två med möjligheterna i sin kropp att bli stora släkter divergerade! Bara några centimeter i början men sen ökade avståndet efter hand. Enligt bibeln fick Lot välja höger eller vänster först. Det blev ett fritt val efter vad hans ögon såg i möjligheter och lust. Han drog sig närmare och närmare staden Sodom och tältade där. Sen var han inne i den stad, som inte gick att rädda. För där fanns ingen rättfärdig kvar. Annars hade staden blivit räddad.

Senare blev Lot räddad och genom hans två söner Ammon och Moab blev det två stora folk. Långt senare i tiden levde dessa folk i fiendskap till Guds plan för Israels folk. Var står detta berättat?

”Det står i bibeln!”

Vilket tjat att bara upprepa, att det står i bibeln! Men så började vissa teologiska strider med frågorna: ”Var står det skrivet?” och frågan: ”Vad står det skrivet?” På det sättet blev det noga med att kunna argumentera. Senare kom frågan: ”Hur läser du?”

Hur läser du 1 Moseboken kapitel 13 och framåt? Blev det inte tvister mellan herdarna? Är det inte så fortfarande att pengar är roten till allt ont? Här satt rikedomarna i boskapshjordar. Gud och Mammon divergerar och fiendskapen börjar så sakta.

Nåväl. Gud förenar inte Israel med varken Moab eller Ammons släkter i dagens situation. Inte heller genom en Rut. Det hon sade till sin svärmor Noomi var:

”Jag vill följa dig vart du än går. Din Gud är min Gud.” Från Moabs land tillbaka till Betlehem där Noomi kom från.

Ett enda kapitel i bibeln det första i evangelisten Matteus´ visar hur det går till att komma in i Jesu släkt. Där är en blandning av onda och goda uppräknade från Abraham till Josef – Marias man.

En enda liten bibelvers förklarar detta. Två står på samma linje men deras vägar divergerar. Valet är fritt. Välj först! Det är i brevet till församlingen i Rom kapitel åtta vers tre och fyra…

Bara EN kunde riva ner skiljemuren av fiendskap mellan människan och Gud. Bara Jesus kan skilja livet från död. (”Motsatsen till liv är inte död utan synd.” Enligt en förkunnare). Att blir räddad under galgen, som en av rövarna blev när Jesus dog i vårt ställe är möjligt men inget att stå efter.

Nu är frälsningens dag!

Kroppen som tempel åt den helige Ande

Detta är ett foto tagit av Mona Molnar på resa i Indien vid detta tillfälle. Jag har fått hennes tillåtelse att använda det. Och frågar inte en gång till. Det är bild på en huskropp men många ledningar till och från. Det finns många religioner i Indien. Det finns många svenskar, som reser dit för att lära sig sinnesro via deras religioner. Gudarna är många och har olika namn. Det finns teknik att lära in hur själen skall öppnas. Det finns en kroppsställning som gäller. Då har jag väl inte avslöjat, att jag kan för lite för att påstå detta? En av mina vänner född i Indien menar, att svenskar kan mera om yoga till exempel än hon kan som född där. Varför? Jo, Jesu lärjungar blev spridda åt alla håll efter pingsten i Jerusalem. Då hade de blivit fyllda av kraft att bli Jesu vittnen. De hade fått uppdraget före denna händelse till och med att gå till jodens ”ändar” med evangelium. Så hade det glada budskapet nått Kerala via aposteln Tomas. Där finns Kristendomen som en av alla religioner sen dess generation efter generation…

Undrar just varför Tomas skall kallas ”Tomas Tvivlaren” i alla tider? En människa har väl rätt att tvivla under en månads tid och lite mer under sitt liv? Det var ju ingen måtta på vad berättelserna sa honom Jesus som död på korset och begraven! De andra vännerna sa, att de träffat honom igen! Och igen! Det ville han se själv och få sticka handen i märkena och se hålet i sidan… Sen skulle han tro.

Och gjorde det också. På något sätt tog han sig enligt uppgifter till Indien. Gud vakar över sitt eget ord och sina budbärare i alla tider.

Tabernaklet uppställning 001 ( Denna skiss av Tabernaklet i öknen och hur lägerplatserna kunde tänkas se ut är ur K.E.Abrahams bibelstudium och bok från år 1936. K.E. Abraham var från Kerala i Södra Indien och grundare till Pingströrelsen där. Vem som var först med grundliga studier om detaljerna och tillämpningen av Tabernaklet som ritning till kyrkan/församlingen i alla tider vet jag inte. Vid detta tillfälle var det Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som fick lyssna till hans undervisning.)

Bibeln talar om ande, kropp och själ (psyke). Bibeln talar om kroppen som ett tempel åt den helige ande. Jesus var templet från himlen i sin kropp. Han profeterade att templet i Jerusalem skulle rivas ner men han skulle bygga upp detta tempel inom tre dagar. Obegripligt den dagen lärjungarna hörde det. Begripligt när de mött en uppstånden Mästare! Obegripligt att förskrämda, desillusionerade lärjungar skulle kunna få kraft att gå vidare i livet efter att Jesus blev korsfäst mellan två rövare. Begripligt efter att Anden fallit över dem på pingstdagen i Jerusalem.

Och nu lite personligt. Det är så lätt att läsa in och läsa ut ur en text det som inte står där. Det är så lätt att missuppfatta mina texter därför att jag tänker och hoppar över vissa upplysningar. Det är ett släktdrag att överskatta lyssnaren. Ingen kan ju veta hur jag egentligen tänker och vad jag vill ha sagt.

Mona är en av många som jag mött under en utbildning inom (H)järnkoll. Detta var ett regeringsuppdrag, att de som hade egen erfarenhet kunde få utbilda sig att ge information vidare om psykiatriska handikapp eller sjukdomar. (Varken hon eller jag gick vidare till nästa undervisningsdagar och krav för godkännande som attitydambassadör inom (H)järnkoll. Detta ändrar ingenting, att vi inte har erfarenhet av själen. Efter kursen år 2012 har vi inte mött varandra mer än via Facebook.)

Så jag talar för mig och har berättat om mycket svår ryggvärk under långa tider av mitt liv. En lång period fick jag mycket starka värktabletter, som slog ut förmågan att känna. Det var en kuslig upplevelse. Jag trodde, att allt jag upplevt tidigare andligt var båg och inget annat. Jag kunde inte ens tro, att jag var frälst, som alltid tillhört Gud sen barndomen! (Senare kom varning för dessa starka värktabletter hur farliga de var för njurar. Också! De sattes ut omedelbart.)

Så det jag vill ha sagt är, att så kallade läkemedel kan slå ut förmågan att känna. Vad är det annan än i själen/psyket? Alla människor har behov av kontakt med någon starkare än det egna jaget och söker i andevärlden i himlarymderna. Inom det sökandet finns bland annat meditation och nyandlighet av olika slag.

När dånet kom från himlen den första Pingstdagen i Jerusalem efter att Jesus fullbordat hela ritningen till frälsning genom tro på hans blod – då kom kraften till att bli hans lärjungar! Efter det blev många omvända som varit fiender till och med till ”den vägen”.

Paulus berättar utförligt i Nya Testamentet om ande, kropp och själ och skillnader och helhet. I min blogg har jag berättat många gånger, att det är fel att dela på själ och kropp inom sjukvården. Det står jag för. (Det är lika fel i förkunnelsen i kyrkor att dela på psyke och ande.)

Som jag ser det. (Min kropp är bräcklig men ändå ett tempel åt den helige Ande. Anden är en gåva av Gud genom hans Son. Psyket kan spela en många spratt 🙂 )

Glad Annandag Pingst! Nu börjar fortsättningen!

Kontrolleringsbehov

Dammen 001

Här börjar ”Kärlekens stig” i min hembygd. Dammen var lika välskött och vacker både sommar och vinter. Det kom en dag, då stigen till Lyckhem var meningslös att gå. Spången över ån hade varit dålig länge. Räcket var svajigt. De gamla i Lyckhem levde inte längre och behövde inte stigen fram till samhället.

Så jag fick veta, att där gick inte att gå längre. För sista gången hade jag bestämt mig för att gå upp på Hunneberg i Levins klev och se efter sprickorna i bergsblocket över den stigen. År 1978 hade jag tagit ett foto, som jag inte framkallade förrän fem år senare. Det var den gång jag upptäckte ett tydligt kors, ett mindre och ett tredje i berget och hörde sången inom mig.: ”Jag är med eder alla dagar intill tidens ände.”

Kärlekens stig ville jag gå för sista gången. Trots att jag fått veta, att där står en skylt med: ”Varning – Det finns ingen bro”. Hur såg den skylten ut? Jag måste gå och titta!

En natt drömde jag om min pappa, som varit död sen många, många år. Vi promenerade från Lyckhem och kom till en ny bro. Han var tveksam, om den var ordentligt byggd, snickare som han varit. Jag övertygade honom att den höll och på andra sidan var det ofärdigt med gyttja. Där gick han av för att kontrollera bygget men fastnade i leran. Jag kunde inte rädda honom. Det var som att det var underminerat vid åkanten av gångar. Jag vaknade.

Åren har gått sen dess. Nu har jag varit med i en sluten grupp på Facebook med gamla bilder från vår gemensamma bygd eller hembygd, där vi bott en tid. Problemet har varit att beskriva var fotona är tagna. Vem bor i husen nu för tiden? Har vägarna samma namn eller beskrivning, som vi hade förr? Finns ”Kärlekens stig” kvar eller är den alldeles igenvuxen? (Drömmen om den nya bron kan jag se inom mig när som. Drömmen väljer personer, som står för något eller som en ny bro som ett exempel. Eller som gyttja…)

Snart är det påsk. Skall vi fira minnet av vad som hände i Jerusalem för snart 2000 år sen? Eller skall vi vandra med en främling som lyssnar på vårt samtal om det som hänt och det som vi trodde en gång? Luk kap 24:13-31

Jojo! Jag för min del tycker om att vandra med personer i bibeltexter och alldeles särskilt med de två desillusionerade lärjungarna, som lämnade Jerusalem och gick ifrån allt hem till Emmaus. Nu går inte detta längre. Vägen är förstörd för mig och är fyrfilig motorväg. Det fick jag veta igår.

Det är visst inte lämpligt att promenera där i min ålder.

Klippan blogg 2015049

Ett kritiskt tänkande

Idag citerar jag Ola Windås först från Facebook i ”Äkta kristen tro tål att prövas”:
”ÄR DU RÄDD FÖR SANNINGEN – VERKLIGHETEN
Är du rädd för att se sanningen om dig själv, dina fel och brister.
Det kan bero på att du inte mött Honom som är full av nåd och sanning – Jesus Kristus.
Johannes 1:14 Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
Guds startpunkt är att visa mig som människa att Jesus är uppstånden. Jag inser då att både nåden och sanningen gäller för mig och att Jesus är Herre.
Jag ser mig själv i Guds ljus, att jag är ofullkomlig men att jag är förlåten.
Jag ser det om jag inte gömmer mig för ljuset, det avslöjande ljuset som åtföljs av kärlek.”

Detta är bara början av hans inlägg. Vet inte hur mycket jag får citera utan att fråga först. Det räcker långt för mig, som har ett kritiskt tänkande och framför kritiken. Ingen vill bli kritiserad. Då rakt inte jag. Alldeles för hård mot mig själv dessutom enligt ett par vänner.

Enligt bibeln skall det ske i enrum, att en persons synd som upprepas skall belysas av ledaren. Om han inte lyssnar skall fler vara med (församlingen). Lyssnar han inte då heller skall han uteslutas ur församlingens gemenskap. Har jag uppfattat rätt? När det gäller skvalleraktiga kvinnor finns det också att läsa. Ord och inga visor.

Så jag ger Ola Windås helt rätt i hans inlägg att sanningen om mig själv tar jag emot:
”JAG TAR EMOT JESUS SOM HERRE I MITT LIV. JAG HAR KOMMIT HEM
Kärleken från Gud som möter mig gör att jag vågar öppna mig för sanningen, för Gud. Jag gömmer mig inte längre undan Honom.”

Var kommer då mitt kritiska tänkande in? Skall jag bara rannsaka mitt eget inre och döma ut allt som fel sätt hos mig? Är det inte tillåtet att varna? Är det inte tillåtet att se vart New Age-rörelsen leder med sitt positiva tänkande, sin kärlek och sin energi? För min del mötte jag budskap år 1987 med dess fulla utbud i färger och annat. Krigen skulle ta slut om alla bara tänkte positivt!

I en sluten samling med unga vågade jag samtala om likheten med disco och teater med dämpad belysning och strålkastare på alla medverkande i gudstjänster. Där började problemen med mig och mitt sätt att vara! De unga kände inte mig tillräckligt mycket och jag förlorade deras tillgivenhet.

Hör du det? Jag är inte populär längre. Sitter här ensam. Utan att skämmas. Den helige Ande sveper runt på ett annat sätt än strålkastare med olika färger.

Då kommer det ett dån från himlen kanske?

ADHD?

ADHD

Detta är verkligen inget att skämta om! Det finns så många, som vet hur det är att leva med. De finns flera, som gett mycket bra beskrivningar. De har som det heter ”gått ut” med information i böcker och genom föredrag. En eloge till vänner genom kursen i (H)järnkoll, som berättade.

I en av de kurser, som jag fick gå där alla berättade egna upplevelser, så mötte jag Mona. Nu på morgonen har Mona lovat, att jag får använda ett foto från Indien, som hon tagit. Tack!

Nej, ingen av oss har diagnosen ADHD men mina tankar kommer från precis alla håll och ändå måste jag leva med det. Om detta fungerar i Indiens som på bilden, så kan också jag fungera med alla impulser från olika minnen och olika tider.

Vid nyår berättar WordPress hur många bloggar jag skrivit och antalet besökare. Jag blir inte så värst imponerad utan tänker på röran av ledningar. Hur kan detta fungera? Och knappast ingen frågar: ”Hur tänker du egentligen?”

Flest besök har berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Den ligger fortfarande på Västbanken i Samarien för att använda ett gammalt välkänt namn. Ändå äldre namn än Sykar är Sikem. Närmaste stad i nutid är väl Nablus. Så den mest besökta bloggen handlar om flera generationer, som vandrat där i dalgången mellan bergen Ebal och Gerissim. Berg och berg. Det ena är lägre än det andra.

En annan ofta besökt blogg är: ”Skökan i bibeln”. Varför förstår jag inte, eftersom ingen frågar, hur jag tänker egentligen.

Så om det fungerar i Indien alla kopplingar så kan tankarna som kommer från alla tider fungera i mitt huvud. Det finns en central och jag är bara mottagaren. Kraftcentralen där allt utgår ifrån är bibeln. Ja, många får kortslutning av att läsa den. Då vill jag berätta att det finns en transformator som förhindrar överslag. Jo, min mamma var född i slutet av 1800-talet och kunde berätta om den dag, då de fick elektrisk ström i hemmet. Barnen sprang runt, runt huset för att se hur det lyste i rummen. Var de inne släckte och tände de för att se undret igen och igen. Så fanns det andras rackartyg också. Någon kunde gå till en transformator och skruva lite på en propp. Så blev allt mörkt i huset. Gården hade egen transformator. Bara ett halvår innan mor Anna dog mätt på dagar, så kom hennes fars Bondepraktika fram. Hon läste och blev så glad över att se hans handstil. Ja, så kom berättelsen om ljuset. Hon levde upp. Och jag fick ihop det.

Män kan väl inte föda barn? Ändå finns det systemet i släktregistren i bibeln – från far till son. Från Abraham till Isak till Jakob…och Esau är inte nämnd i Matteus kapitel 1. Det hoppar värre än i mitt tankesystem. Jakob hade tolv söner men bara Juda är nämnd. En av tolv söner – så klart att alla tolv inte kan bli far till Peres. Plötsligt finns en kvinna nämnd för första gången. Det finns en kvinna som fött sonen! Läs och häpna!

Det var år 1981 som det blev svårt att skilja på impulserna från bibelns budskap. Svenska Bibelkommissionen var klar med Nya Testamentet och hade moderniserat uttrycket från far till son eller rättare sagt uttrycket i att det fanns kvinnor, som födde söner. Se vilken parentes – ”vilkas mor vara Tamar”! Undra på att tankarna rusade. Skulle det bli ordning i mitt huvud varför en av två tvillingar fick vara med i Jesu släkttavla? För det handlar om den.

Nej, jag fick inte någon kortslutning! Tiden har gått sen Nya Testamentet kom ut i ny översättning. Jag har hunnit sen dess att läsa historien om alla parentesernas mödrar. Jag har hunnit att älta under åren som gått minsann. Vem blir utvald av Gud? Vad hade Tamar gjort för att få bli nämnd under tusentals år sen dess. Jo, hon lurade sin svärfar! Vad gjorde skökan Rahav för att få bli nämnd? Jo, hon ljög för ett par väktare i staden Jeriko. Vad gjorde att en hednisk kvinna från ett fiendeland till Israel får vara med? Jo, hon förlorade sin make och hade inga barn fått med honom ens. För att inte tala om Batseba. Där i parentesen finns en omskrivning eller illa dold sanning, att det var kung David, som gjort sig av med Batsebas man Uria. Jo, det är långsökt och besvärligt att leta upp och läsa om i Gamla Testamentet. Profeten med rätt retorik heter Natan. Han tog ett samtal med David. David fick en fråga av honom och fick svara själv på frågan. Svar: Döden.

Ja, så är vi framme vid jul och änglabesök både till Maria och till Josef. Var och en hade en så svår situation att vänta. Så svår att var och en behövde separata besök:

”Detta är Gud!”

God Jul!

Vad är sanning och vad är lögn om bibeln? Del 2

Go´ morron!
”Vad är sanning eller lögn om bibeln?”
Den rubriken valde jag för en bloggpost. Plötsligt fick jag nästan 200 besök eller läsare. Jag går inte på ”den lätte”, som göteborgare säger. Sanningen är att några läser vad jag skriver.
Denna gång gäller det författaren Gunilla Thorgrens nyutkomna bok: ”Det olydiga revbenet”. Den är alldeles för dyr att köpa för att få läsa om hennes bibeltro och slutsatser. Kvinnoföraktet i vårt samhälle börjar från början i bibeln. Det är bibeln som är orsaken till alla ruskiga övergrepp mot kvinnor! Enligt hennes upptäckt…
Så jag har sett ”Malou efter tio” som länk tre gånger för att lyssna in tre kvinnors längtan efter bildning och försök på egen hand att läsa bibeln. Gunilla Thorgren och författaren Ebba Witt Brattström är tydligen båda forskare i ämnet kvinnoförtryck. Gunilla Thorgren hade frågat präster om råd hur hon skall kunna läsa bibeln. Det borde vara en präst bredvid för att förklara fick hon till svar. Och tyvärr har de svårt att förklara…
Så hon skulle minsann läsa själv från början. Hur många har inte stupat sen? Min skolkamrat från realskolan blev skadad för livet som femåring. Hon var duktig redan då och kallades senare i realskolan för klassens geni. En bitter nästan blind släkting ville att Karin skulle sitta hos henne och läsa om de ruskiga krigen i Gamla Testamentet. Hon fick 25 öre varje gång. Det var mycket pengar år 1941.
Kvinnan hade visst som ung blivit försmådd av en präst. Så hämnden på prästens Gud var att impregnera ett barn mot bibeln. Det smärtar mig fortfarande. Vi brukade ta en promenad på Hunneberg tillsammans den gång jag besökte min hembygd. Det var bara åren 1988-1993 som vi fått kontakt igen. Då var jag ”pastor” i hennes hembygd. Sista gemensamma promenaden var på hennes bygds kyrkogård. Där hade jag aldrig gått förut. Plötsligt sa hon:
”Här ligger Sofia begravd!”
Jesus sa, att det var bättre med en kvarnsten runt halsen på någon som förför en av hans minsta. Karin ändrade inte inställning till bibeln och dog plötsligt några veckor efter vår promenad.
Nej, jag tyckte inte om denna Sofia. Men på vinden på gården i ett röj fanns en gammal bibel i tre delar med förklaringar av Peter Fjellstedt. Den fick jag syn på en gång i Karins bokhylla vid ett besök och blev så glad, att jag fick låna dem. Till slut hade jag varit så glad, att jag fick dem: ”Dom kan du behålla!”
Inte förrän nu har jag fattat vad jag fick den gången. Vem vet? Jag kanske kan få kontakt med författaren till ”Det olydiga revbenet” och berätta för henne om Guds kärlek som poängen?
Vem vet? Än brinner elden att få berätta om Guds kärlek genom hela bibeln till alla. Ondskan kommer från annat håll.
Allt gott
önskar
Gunnel

P.S. Ta metoo på allvar i kyrkan D.S.

Min mentor är en syster

Idag är det måndag och den sjunde dagen. Min mentor är sjuksköterska och ”Sahlgrenare”, som jag trodde jag skulle bli. Vi möttes en kväll, när jag var ledsen och ingenstans kom:
”Jag hjälper dig,” sa Rose-Marie och såg till att jag kom ut på nätet.

Så dog min skolkamrat, en sköterska plötsligt. Jag fick inte in någon minnesruta i en tidning, om hur bra hon varit i sitt liv som sköterska på Restad Sjukhus. Ja, då skrev jag och berättade på min nya blogg, om hur det var att bli patient på det sinnessjukhuset, där hon var elev år 1956. Karin dog år 2006 bara 70 år gammal. Det har gått med snigelfart sen dess, för ingen orkar lyssna på hur patienterna hade det. Och har det år 2017. Det har jag förstått av alla berättelser.

Därför gav inte jag upp med mina försök att säga:

”Så gör man inte mot en patient!”

”Nu har Evert och jag oxå sett filmen. Så bra Gunnel, och så sakligt och fint du berättar. Mycket bra film som är sevärd av alla. Minns oxå min elevtid på Lillhagen och vill inte tillbaka till den tiden. Bra jobbat Gunnel”. Tack för den recensionen, Rose-Marie!

Detta är mina syskon. Alla är äldre. Jag var inte född då sommaren 1935. Jag har tillsammans med dem vuxit upp under bra och trygga omständigheter. Storebror precis som vår far tyckte inte om att tala om sjukdomar. De mådde illa av ett sådant samtalsämne och besök på sjukhus. Ändå kom storebror och hälsade på mig, när jag var 4½ år och hade kört en trädgårdgrep genom bara foten och när jag var 20 år och hade en sömnrubbning. De andra har också gjort besök och stöttat mig under åren som gått. Nu finns ett SOS på Youtube. Det handlar om så otroligt många andra men inte mig.

I morgon är det den åttonde dagen filmen kan leva sitt eget liv i rymden. Jag kan få fortsätta att berätta om honom, som såg mig redan i min moders liv. Han sammanfogade mig också som alla andra! Han vet vilka tankar han har om mig och alla andra till att ge mig och oss en framtid och ett hopp.

”Vi åker dit och gör ett studiebesök, så att vi får en punkt på historien!” Så sa projektledaren Annica Engström, Stiftelsen Gyllenkroken våren år 2013. ”Men det kan inte bli förrän till hösten.”

Den förlorade hösten år 1956 blev en vår. För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa.

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Telefonen ringde. Det var min sjukgymnast. Numera är det inget ovanligt eller märkvärdigt att få en höftprotes. Hon meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient. Ett positivt meddelande att allt gått bra. Ansvaret var mitt sen att träna och åter träna.

Det hon inte visste var, att ordet ”patient” och ”färdigbehandlad” rev upp ett gammalt, stort sjok av minnen och smärta. Nu eller aldrig måste jag ta itu med detta!

Den 12 december år 2007 kom kopian av min gamla sjukjournal från år 1956 i rekommenderat brev att lösa ut med betalt svar, att jag mottagit brevet. Sen gällde det bara att ligga plant på sängen för att slippa ryggsmärtan och börja läsningen. Då ringde telefonen och frågan kom om vad jag gjorde.

Tio år har gått snart sen den stunden, då jag började gråta. Tio år har gått och många har fått lyssna med eller mot sin vilja. Nu är det över. Min förhoppning är att någon skall finna tröst och få upprättelse precis som jag fick till slut…

Efter 50 års bearbetning av traumat och nu 60 år senare finns dokumentären att se på Youtube. Varsågod! För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Bottenlös skam

Det fanns inget ord för det. Så jag hittade på ett själv – skammad. Så kom frågan: ”Vad är det för ett ord? Det har jag inte hört förut.”

Nu har alla bitar fallit på plats. Den 10 oktober är över. Det var hennes födelsedag, som antagligen hade ADHD. Vi – mina vänner och jag kunde inga bokstavskombinationer på den tiden i slutet av 60-talet. Vi såg bara beteendet och missbruket – det som senare i tiden kallas ”självmedicinering” med alkohol eller andra droger. ”Vi” hörde till dem, som vissa kallade personer ”Med Jesus i vårdsvängen”. Fyndig rubrik på ett nummer av ”Pockettidningen R”.

De unga som följde med mig på besök på Hinsebergs kvinnofängelse var unga i 20-årsåldern. På den tiden var det tillåtet att frivilligt gå till gudstjänst från avdelningarna tillsammans med vakter. År 1972 var de intagna en rätt publik för min del att berätta vad jag varit med om. Det är teknik att få en publik att skratta och slappna av för att sen kunna lyssna. Efter det berättade jag om en Gud, som känner oss människor och inte sätter felaktiga omdömen och diagnoser. Jag berättade om den tröst, som jag hade fått genom bibeln gång på gång, att Gud känner mig och har sammanfogat mig i min moders liv och älskar mig.

Skammen över det, som jag berättat var så stor att ingen av mina vänner som var med visste något. Det var ren överrumpling. Efteråt berättade kuratorn lågmält: ”Jag har den sjukdomen.” Anna Myhrman och jag höll kontakt under alla hennes år i tjänst och efter hennes pensionering. Jag har sparat sista julkortet för jag anade en djup depression.

Vadå skam? Om tjejerna blivit ”skammade” i sitt liv kan jag försöka sätta mig in i. Men jag eller deras kurator som varit så skötsamma? Den 10 oktober är över för i år och jag har fortfarande inte fattat vilka som uppmärksammar denna dag och varför.

Ett år köpte jag en blomma och tog med till Stiftelsen Gyllenkroken i Göteborg. Personalen var frågande. Till slut efter lunchen frågade jag en kille, om de inte firar den 10 oktober. Han blev lika frågande och jag fick påminna om att det var psykiatrins dag. Till slut fattade han och gav en motfråga:

”Menar du den dan då läkemedelsbolagen tog över vården?”

Ja, vad är det vi firar? Jag fattar fortfarande ingenting. Alla mentalsjukhus över hela världen tömdes på patienter, därför att medicinerna blivit så bra! Tro det den som vill! Skammen är bottenlös! Jag bjuder på detta nya ord ”skammad”! Jag själv blev skammad för livet den 5 september år 1956. Och fick inte berätta något om hur vården varit och vad som följde av den vårdens diagnoser för mig senare. Men de lärde med makt föreläser för varandra och överträffar varandra i kunskap om människas själ.

Den 10 oktober år 2017 släppte Stiftelsen Gyllenkroken sin film: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” till Youtube. Det är bara att söka på berättarens namn. Eller gå in på deras hemsida: http://www.gyllenkroken.se och söka på filmer.

Jesus sa en gång, att själen är ovärderlig. Ingen kan ge något i lösen för sin själ och rädda den. Det hjälper inte med millionbelopp! Vi är alla ”skammade” på olika sätt. Det visste Jesus och tog på sig vår synd, skuld och sjukdomar upp på korset. Det lär vara ett juridiskt begrepp i ordet ”nåd”. Den som vill ha strafflindring på ett fängelse måste gå till högsta instans kungen för att be om ”nåd”.

Den som ber Jesus kungars kung om nåd, kan bli frikänd både nu och få en frikännande dom efter döden på domens dag. Ett testamentet blir inte giltigt förrän den som skrivit det har dött.

Logisk kunskap. Jesus har dött, uppstått och står för sitt testamente.

En marginalanteckning

I min gamla bibel finns marginalantecknigar. Ibland obegripliga med bara ett datum men inget minne av vad som hände. Ibland som idag minnet av Christa-Maria Lyckhage, som höll ett bibelstudium i slutet av 60-talet på studenthemmet Jeriko. Enda anteckningen är två siffror i rött: 4:2. Resten är minnet av vad hon talade om och boken hon varit medförfattare till: ”Bakom stängda dörrar”.

Christa-Maria var gift med dåvarande föreståndaren för Stadsmissionen Knut Lyckhage. Det var hennes uppgift att undervisa unga, som ville bli besökare på fängelser. Så läste hon ur Jeremia kapitel 1 och visade på förhållandet mellan verben: upprycka, nedbryta, förgöra och fördärva i vers 10 i motsats till de positiva verben att uppbygga och plantera. Hennes egen livserfarenhet var hur fort det gick att förstöra allt, som varit bra från början i unga människors liv men hur svårt det var att bygga upp igen, det som var raserat.

Så kunde jag komma ihåg det hon sagt och åka runt i Göteborg och fotografera rivningshus med sönderslagna fönster. Inte bara dem utan även följa grävskoporna hur fort allt jämnades med marken och forslades bort. Det var lätt att koppla till familjer, som gått i sönder och barn som farit illa.

Det bästa jag kan göra nu är att rekommendera en nyskriven bok av Eva Edberg. Författaren berättade på måndagskvällen där jag fanns med om hur hon som 4-åring försökte rädda sin pappa och även sin mamma. Det arbetet och den drömmen fortsatte upp i vuxen ålder. Boken är mycket läsvärd, aktuell och sanningsenlig men fiktivt skriven. Det handlar ett barn, som försöker bygga upp en fungerande familj. I verkligheten för övrigt handlar det om väldigt många barn som kämpar med att få ihop en familj.

Eva Edberg 001

Med ryggen åt det förflutna

Det finns delade meningar om vad som är lämpligt att berätta. Egentligen är det försent att ändra på berättandet. Statistiska Centralbyrån har funnits så länge. För att inte tala om sjukjournaler. I forskningssyfte begärde jag en kopia av min första egna journal från Vänersborgs lasarett år 1940. Jag ville se med egna ögon hur kirurgisk sjukvård beskrev en svår skada under nio vårddygn jämfört med en sömnrubbning år 1956 med psykiatrisk vård tre månader. Sexton års skillnad i tid.

Det står i princip ingenting i den första journalen mer än att det gällde vänster fot och latinska namn på var trädgårdsgrepen trängt igenom min fot. Mitt enda minne är smärtan vid knäleden, när det skulle klippa upp gipset. Sen fanns bara muntlig information, att barn inte fick besök, därför att de skrek så när mamma gick därifrån. Och ett vykort sparat från dem hemifrån. Jo, de löste problemet själva med att storebror kunde hälsa på en vuxen från byn, som låg på den avdelningen. Dessutom tänkte min far ut att be en möbelhandlare att gå på besök med en docka. Han var ju en känd man i staden och inte anhörig. När han gick sin väg skrek ju inte jag, som aldrig sett mannen. Så tänkte de hemma. Jag var fyra år men inte fem.

Är det lämpligt med dokumentation? Är det lämpligt att forska för att kunna sticka hål på fördomar? Är det finare med artros i båda knälederna, så att jag inte kan gå varken upp eller ner för några trappsteg utan räcke än problem att inte kunna sova, när det blir fullmåne? Jo, jag vet vad värk smakar men blir trodd, om jag säger det.

Därför är det ett viljebeslut från min sida att stå på deras sida, som sällan blir trodda men ändå har värk – värk i själen.

smal Restad kopiera

Det gäller att hitta en bra titel för den som vill skriva en bok och få den såld. Det finns en boktitel, som jag inte fattat så där direkt. Den är: ”Med framtiden i ryggen” av Mikael Tellbe. Min boktitel blev min ironi: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Så brukar det stå i sjukjournaler. Teologen berättar i sin bok om Saul från Tarsus, som en gång förföljde de kristna på en grymt sätt men fick möta Jesus, som han förföljde. Det var genom en uppenbarelse på Damaskusvägen så ljusstark, att Paulus blev blind några dygn. (Detta gissar jag, att teologen berättar utan att jag läst boken ännu.) Det gäller titeln nu som är så bra! Paulus kunde aldrig glömma sitt förflutna hur han förföljt de kristna och till och med sett på när Stefanus stenades till döds för sin tro. Paulus måste lämna plågsamma minnen bakom ryggen! Framtiden väntade honom. Livet med en Jesus, som är uppstånden från de döda. Precis som alla skrifter berättat och inte minst alla ögonvittnen! Det berättade Paulus om med risk för både tortyr och en hotande död för tidigt.

Där är jag med min boktitel frisk och pigg för övrigt med ryggen åt gamla sjukhusbyggnader. Det finns en framtid bortanför kyrkogården. Det är rätt att berätta, om vad jag vet om himlen som väntar! Nu är jag inne på ett mycket känsligt område. Det är inte tillåtet som personal inom sjukvården att inleda ett andligt samtal. Det kan bli ett ”fasa rabalder”. Det är däremot tillåtet att föra in olika Österländska religioners tankesystem från buddismen. Nu är jag gammal och överårig – säger som det är.

Detta är en enkel brasklapp bara. Säg det inte för någon! Men den 2 september är det planerat, att jag skall få komma till före detta Restad Sjukhus och visa en dokumentär från år 1956 – det vill säga min egen upplevelse av vården då. Personalen har sin egen berättelse och sina egna minnen. De som lever ännu. Anhöriga kommer ihåg annat…

”Vem var 2611” är min fråga fortfarande. Numret står på ett av alla korsen på kyrkogården bakom den före detta stormavdelningen. Det står ett ”k” också så jag förstår, att det varit en kvinna.

Är det jag som skall skämmas?

Judendom Kristendom och Islam

Det handlar om tre världsreligioner. De har var sin lära om den sista tiden (eskatologi). Så nu får du en karta av mig, hur jag tänker. Det har inte gått på en dag. Drömmen har varit att följa Abraham i hans spår. Drömmen har varit att följa blodspåren sen Edens lustgård. Du skrev, att jag får lov att berätta för dig. Det kan ju bli omodernt att följa någons berättelse…

Bra om en läsare finns kvar.

001

I min blogg finns mycket av bildspråket från bibeln. HERREN säger till Israel, att han kommer ihåg hur de följde honom genom öknen som en brud följer sin brudgum. Innan dess kan vi följa Abrams släkt i egen tankegång från Edens lustgård till kaldeiska UR vid Persiska viken. Först blev han buren. Senare vandrade han själv med sin brorson Lot och hustru Sara. De hundra åren är en lång historia. Bibelns texter är en uppenbarelse från Gud till Mose långt senare i tiden. Bibeln texter är en uppenbarelse framåt i tiden också genom profeterna. Budskapet prövades och fortsätter att prövas. Det håller att prövas!

Till sist uppenbarade Gud sig genom sin Son. Det säger ”ja” och ”amen” inom den, som vill ha Guds kärlek.

Vill du ha bibelhänvisningar om VÄGEN, så fråga bibeln. Ikväll kanske jag får lust att ge någon anvisning. Vem vet?

Tack för att du vill följa min vandring i texterna!

Prästkrage från Sonja 17 07 29

Det är svårt många gånger att ta sig igenom Gamla Testamentet med alla krig och ruskigheter. Idén att följa namnen i en kartbok eller i slutet av en bibel eller via internet är bra. Så såg jag efter på floderna Eufrat och Tigris för att få en ungefärlig uppfattning om var Edens lustgård låg en gång i nuvarande norra Irak. I 1 Mosebok kap 2 och vers 10 får vi veta, att från Eden utgick en flod, som sen delade sig i fyra mindre och vattnade lustgården. En av de fyra heter Pison. Den flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.

Ja, sen får fantasin hjälpa till på vandringen ner till kaldeiska Ur. Långa perioder fanns ingen relation med Gud som Skapare. De dyrkade solen och månen. En dag för länge sen drömde jag om att följa Abrahams vandringar via kartboken från min skoltid. Från och till växer intresset för hela området.

Idag vet jag lite mer än i min ungdom. Vi lever i tiden mellan femte och det sjätte inseglet i Uppenbarelseboken kapitel sex.