Memoarer – Sida 17 – Gunnels plats i rymden

701

Kära Präst!

Du har varit så tyst under dessa fyra år som gått. Trots att Du inget hellre ville än att få samtala! Trots att så många ville samtala med Dig.

Jag var en av alla men fick inget svar på mina öppna brev. Om Du visste hur tekniskt begåvad jag är, trots min höga ålder och brist på kunskaper! Jag kör på envishet och frågar mig fram.

Så vet jag, att Aspeboda väl inte är en plats, som kom på världskartan men väl på Svenska Kyrkans karta. Jag å min sida försöker sätta min hembygd där via mina bloggar men lyckas varken få platsen på Svenska Kyrkans karta eller frikyrkokartan. Min hemsocken blev inkorpererad med staden Trollhättan ett år. Guldet till exempel är inte funnet i Trollhättan utan på en avstyckad tomt, som tillhörde en gård i Vittened. Så kom min hemsocken på en världskarta! Men inte på grund av vad en Präst förkunnat! Guldet i kragen kunde dateras från de första århundradena efter Kristus. Och jag blev så glad över att den ledande arkeologen inte använde förkortningen e.v.t.

Så nära Kristi födelse låg guld i jorden i min hembygd utan att någon sett det! Bibeln berättar en liknelse om en dyrbar pärla i en åker. Åkern var inte hans, som upptäckte den. Så först fick han sälja allt han ägde för att kunna köpa åkern…

Det är ju bara en liknelse av Jesus förstås om att handla, när man funnit en skatt. Om Du undrar över rubriken, så är inte den biblisk, fast jag satt den. Däremot är 7 x 70 ett tal, som gäller hur många gånger man bör ge förlåtelse till den som felat.

701 är inget bibliskt tal och ”Kära Präst” är inget försök till queerteologi. Du är kvinna och studerade till prästyrket: ”Människa du är någon!” heter uppföljningen i en bok av Dina artiklar i Svenska Kyrkans tidning från år 2011 i fastetid. Så googlade jag hela vägen via ”liten upplaga.se” och kunde få lyssna till Din egen presentation av innehållet i boken på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg. Teknikens under – där har jag stått på samma pall och försvarat varför jag skrivit min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vi ger oss inte Du eller jag! Eller? Min fråga är, om du fortfarande inte fått hjälp att läsa bibeln? Är inte det biskoparnas uppgift att lyssna på Din förkunnelse och sen vägleda Dig rätt? Du blev ”avkragad” men åren har gått och Du är i tjänst igen? Är det rätt uppfattat?

”Kära Präst”. Den formuleringen är inte skriven för att provocera pensionerade prästen Dag Sandahl, vars blogg jag följt flera år mot min vilja. Rubriken betyder, att jag redan skrivit 700 bloggar förut utan att lyckats nå en kvinnlig präst med uppmuntran! Jag kanske är för frän, klumpig och odiplomatisk. Jag försöker nämligen muntra upp mig själv som följt debatten från första början och drabbades av den.

Det är länge sen år 1958 och jag är snart framme vid målet – inne på slutspurten med dagens ständiga referat uttryckt.

En och en kan bara vinna segerkransen! Kämpa som denne – denna!

Guds välsignelse önskar jag Dig

I Kristus

Gunnel

Den stora sorgen

Käre David!

Det låg en lapp efter dig på mitt köksbord för många år sen. Ni hade fått låna min lägenhet. Du hade fått två extra syskon, när du var barn. En av dessa låg döende på Sahlgrenska Sjukhuset många år senare. Så kommer döden in i våra hem alldeles objuden och olämpligt. Vi två du och jag kände inte varandra men i mitt hem hittade du en gemensam nämnare. En kort ”tack” och hälsning från dig ”oss sektmedlemmar emellan”. Så stod det på den lappen.

Ja, det har vi frikyrkliga räknats som. Min far kom till Norra Björke år 1919, när det var stugmöten på en gård och han fick räknas bland ”separatisterna”. Att döden kommer för en ung människa är inte normalt. När döden närmade sig för mina gamla föräldrar var det alldeles normalt. Sorgen hade slagit sina klor i mig långt innan den tiden var inne. Jag började att sörja min hembygd. Där finns inte en enda rottråd och det var mitt smultronställe. Saknad och sorg är inte samma sak. Jag förlorade inte mina föräldrar till något okänt område under jord. De gick och mötte en ljusare framtid. Deras tro på Gud och hans löften höll hela deras liv genom allt.

Den stora sorgen, som hade landat inom mig var hur jag skulle kunna klara mig utan min hembygd.

Så sökte jag upp de gamle för att få fråga om början på stugmötena i början av 1880-talet utanför Svenska Kyrkan, som vi alltid kallade ”stora körka”. Den fria evangeliska församlingen, som blev missionsförsamlingen framme i byn år 1919, dog ju ut i och med att siste medlemmen dog. Kan en kyrka dö?

Så där är vi nu – David du och jag – i vårt samtal. Vi kallas inte sektmedlemmar längre utan har blivit respekterade av samhället. De gamla bibliska namnen på frikyrkor försvinner. Det finns ingen referensram längre till platser som Gilead, Salem, Betel och Betania. Kvar finns en enda stor strid om Jerusalem, vem som har rätt till den staden.

Jojo. Islam är världens största religion. Kristendomen och Judendomen är mindre. Det pågår försök att döda alla kristna i Mellersta östern och målsättningen är att utplåna Israel. De korsfäster Jesus på nytt, säger bibeln.

Och en kyrka utan förkunnelsen om att Jesus lever är en byggnad bara. Där stannar jag mitt lilla brev denna lördagsmorgon. Din morfar och mormor köpte kapellet i Näsåker. Vaktmästarbostaden blev pastorsbostad och de var ett med varandra, församlingen och kyrkan. Det Gud har sammanfogat går inte att dela på.

När mitt föräldrahem såldes år 1987 försökte jag bo i Missionskyrkan, Norra Björke den sommaren. Men det var inte roligt. Ingen att vara församling/kyrka med.

Allt gott

önskar

Gunnel

Som ett brev på posten

Käre David!

Äntligen kan jag få använda öppet-brev-formen! Det har jag önskat länge men inte haft någon att skriva till. Det behövs ett ansikte på mottagaren. Det behövs ett intresse av att få mitt brev. Du har visat ditt intresse och svarat på mail. Dessutom gav du mig en fråga. Ja, min upprepade fråga till dig var ju namnet på den fotograf, vars foton gjorde mig så glad. Glömsk som jag är.

Vi får ta det från början då. I slutet av 60-talet höll jag på att förlora min tro. Det fattades kunskap om Gud och jag såg på mig själv och andra svaga människor. Då blev jag rekommenderad att gå en bibelskola, där din morfar var en av bibellärarna. Din mormor var med från Norrland också till Skåne. Vi fick en privat relation för de två levde i en stor sorg. De hade haft en enda son, som dött i cancer i 20-årsåldern. Jag levde i en annan sorg. Vi umgicks privat och jag fick gärna gå egna promenader med Eric och fråga obegränsat. Han undervisade i Gamla Testamentet. Den andre bibelläraren hade Nya Testamentet och nutid från kriget i Ungern och Rumänien, där han varit fängslad för sin tro.

Min fråga till dig var, om jag kunde få ha med ett av bröllopsfotona från ditt och Saidas bröllop i min hembygds kyrka här på min blogg. Din fråga kom så klart vilket det gällde av alla. För mig var det första gången jag såg ett foto med hela altaret ända upp till taket. Ja, så fick jag förklara orsaken och du fortsatte att fråga: ”Vad är en bördeman?”

Det är din morfar, som inspirerat mig att läsa Gamla Testamentet och fortsätta att studera. Han var en enkel frikyrkopredikant inom f.d. Örebromissionen (baptistsamfund). Familjen fick flytta runt i landet och till sist skaffade han sin försörjning som sågverksarbetare i Näsåker, där de köpt kapellet. Alla söndagar ville han predika. Jag har fått gästa dem mer än en gång och fortsatte med mina frågor så länge han kunde svara. Eric Nilsson kom mer än en gång till Göteborg och höll bibelstudier på Räddningsmissionen. Där fick jag för första gången lära mig om tabernaklet i öknen som förebild för den kristna trons grund. Ordet ”upprättad” fastnade. Jag har flera bloggposter om detta tidigare.

Nu är du ganska nygift och 40 år gammal. Jag älskar Gamla Testamentet tack vare din morfars gedigna undervisning hur allt hör ihop. Den undervisningen fick jag i söndagsskolan också att personerna och händelserna i GT pekar fram mot Jesus i Nya Testamentet. ”Det Boas var för Rut är Jesus för oss”. Det är ett citat från ett bibelstudium av Berit Simonsson i nutid. Bibeln skrivs inte om därför att äktenskapet förlorat sin bibliska grund. Ett förbund sluts mellan två parter – juridiskt och offentligt och de två blir ett kött. Enligt bibeln är det ingen privat överenskommelse bara.

Berättelsen om Boas och Rut fortsätter i Nya Testamentets släkttavla över Jesus som född människa genom jungfrun Maria men med en juridiskt ansvarig far Josef. I Ruts bok kommer ordet ”bördeman” in. Rut var ju änka och hennes svärmor Noomi var änka. Noomi hade hamnat i ett hednaland i en svår hungersnöd i Betlehem. Du kan säkert hela denna berättelse så när som på innebörden av ordet ”bördeman”. Profetian om Jesus i GT är att bördemannen är stark. Bördemannen skulle ta ekonomiskt ansvar för en änka. Hon skulle vara trygg under hans beskydd. Du får Googla på ”bördeman” och ”bördesrätt” Här är en länk till en tidigare bloggpost om Rut:

Rut

Vilket foto ville jag ha på en bloggpost från Norra Björke kyrka? Jo, jag ville se lammet med segerfanan högst upp på altaret. Ljuskronan som är en donation en gång i tiden skymmer allt. Våra ”donationer” till kyrkan kan skymma bibelns lära, att Kristus lever och verkar. Han hänger inte kvar på ett kors.

Det är detta mina öppna brev handlar om. Idag till dig, David. Jag är glad över att få ha dig till vän du Eric och Hildurs barnbarn. Om jag hade det extra svårt ringde Eric mig från Norrland. Då kunde jag fråga honom rakt på sak: ”Har Hildur sagt till dig att ringa mig?” Hildur hade tunna väggar och fick med om någon hade det svårt. Jag fick vara med i deras förböner. Jag som många andra. Det var då det.

Allt gott

önskar

Gunnel

Foto: Peter Wahlström, Atelje Wahlström, Vänersborg

Uppbrottet

Det är uppbrott många gånger i livet. Om man får leva blir man gammal, sägs det. Så jag har varit med om många trevliga och mindre trevliga uppbrott. I min barn- och ungdomstid tältade zigenare i hembyn. Det är först på senare år, som jag försökt sätta mig in i deras situation. Det är fortfarande ofattbart, att de tältade på vintern och under de kallaste vintrarna till och med. Då när kriget var inpå knutarna. Minns inte vem som hade makt att köra iväg dem till nästa ort. Det fanns väl kanske i deras ryggmärg med högst tre månader på samma ort.

Den här bloggen skall handla om ett frivilligt uppbrott i stor skala. Först vill jag påminna om ”drömmaren” Josef. Jag saknar feedback på min blogg och en som skrev kommentarer förr ibland tycker inte om när jag skriver om drömarbete. Så jag passar på att skriva om Josef igen. Går det bättre, om det gäller drömmar från bibeln? Om jag fattat rätt, så finns det seriöst arbete med drömmar och oseriöst. Josefs bröder använde Josefs dröm oseriöst enligt dagens forskning. Enligt Ullman och Zimmermans undervisning så lånar man drömmen och gör den till sin. Tolkningen och känslorna står för den som lånar drömmen och uttrycker dem. Sen tillhör drömmen den som fått den och drömt den och sen kanske historien. Josefs dröm var hans dröm. 1 Mos kap. 37 Bröderna fick höra den, lyssnade och tolkade den ur sitt eget perspektiv: ”Vi vill inte buga oss för dig (underförstått din bortskämde unge och skvallerbytta!”) ”Skulle du bli vår kung?” Ja, då reagerade Josefs far Jakob också men blev rädd om den informationen.

Se http://www.smyrna.se och följ serien om Josef. Den började i söndags med Tomas Sjödin som förkunnare.

I http://www.antautmaningen.se går det att få vara med och läsa bibeln tillsammans med många andra. Det finns bibelstudieplaner att välja bland och är inga krav på redogörelse. Bara som stöd och inspiration. Jag valde enklaste en kvart, eftersom jag inte kan detta med koncentration. Sen kan man ta hem de andra bibelstudieplanerna ändå och följa andras läsning. De som valde att läsa bibeln på ett år är nu i 2 Mosebok. Det är via min blogg, som jag fått Göran Larssons bok ”Uppbrottet” rekommenderad. Det är aldrig farligt att erkänna bristen på kunskap. Jag kan inte Egyptens olika gudar och förstod inte vilka gudar Mose skulle gå emot. Så nu är det bara att ta fram boken igen och läsa på. Och rekommendera… Den som är gammal måste eller i vart fall bör göra sig redo för uppbrott. Spännande värre! Lite mer sånger om Sion, om jag får be!

http://www.andligavisor.blogspot.se/2012/09/ga-nu-moses-go-down-moses.html

Arvet

Sju år har gått sen det första manuset var klart till: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Framsidan hade A4-sidan med en hopkrupen liten tjej i en fängelsecell. Illustrationen var hämtad från Hinsebergs kvinnofängelse. En av tjejerna visade mig dörren in till hennes cell. Den var tjock som en kassaskåpsdörr med kolvar, som skulle gå in i karmen i låst tillstånd. Det var i början av 70-talet, när kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och tillät mig se lite mera av fängelset. Berättelsen av mig tecknade en konstnär senare. På baksidan av detta första manus fanns fotot från vinden i min mors föräldrahem. När det mesta gått under auktionsklubban år 1982 hittade jag en del böcker kvar på vinden. Bland andra morfars gamla bibel och mormor Idas slitna sångbok: ”Sånger till Lammets lof”. <BR>

Mitt manus håller fortfarande efter dessa år. Det är jag, som är den lilla hopkrupna tjejen, som sitter i ett fängelse. Det är jag, som blivit fri från bitterhetens och besvikelsens fängelse och sjunger ”Lammets lof ”<BR>

”1. Sjungen syskon under vägen, sjungen under resans lopp. Sjungen alla I som ägen Evighetens ljusa hopp. 2. Lammet det är värdigt sången. Lammet som oss köpt med blod, som så härligt löste fången och som är vår herde god. 3. Prisen den uppståndne Herren, loven samfällt Frälsaren. Konungen med djupa ärren, Segraren vår bäste vän. Kör: Din jag är o, Jesu kär. Din med allt vad i mig är. Din jag är o Jesus kär. Din med allt vad i mig är. 4. Herren lever! Högt må skalla genom världen lovets ljud. Jord och himlar, änglar alla stämmen in och loven Gud!

Bra initiativ – Anta utmaningen

Uppgörelsen – Upprättelsen

Översta lådan i Bettys byrå gnisslade inte idag, då jag drog ut den. Det obehagliga gnisslet kanske kommer på sommaren vid 28 graders torr värme i matvrån. Betty var en äldre syster till min mormor och född år 1853. Mormor Ida var ingift i Toddestorp och hon hade ett litet privat ålderdomshem i andra ändan av huset. Där bodde äldre brodern August också. Betty hade med allt hon ägde hemifrån det vill säga byrån och några hemvävda förkläden. (Jag vet var det ena av dem finns i socknen. Hon som fick det har berättat det.)

Nu är äntligen byrån min. Den har mellanlandat på ett annat ställe i släkten först efter auktionen år 1982. Innan dess var det stora röjet efter flera generationer.

Det var min idé, att det skulle filmas, när jag drar ut översta byrålådan. Det fattades bilder men inte mitt prat till filmen med samma namn som min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Det är färdigältat! Det är bara rubriken som fattades till denna bloggpost och beskrivningen av den senare delen. Kopian av min sjukjournal från år 1956 ligger där i byrån. Jag har bara orkat läsa teskedvis. En kort promenad mellan byrån och kökssoffan sen. Historia bakåt i tiden är viktig. Byrån är väl gjord i något uthus i Forsby. Kökssoffan är gjord på en möbelfabrik.

Uppgörelsen handlar om vad som är friskt och vad som är sjukt. Där på den punkten har inte jag varit överens med två olika överläkare. Jag har påstått år 1956 på hösten, att jag var frisk och ville hem (alltså inte vara inlåst längre.) Enligt sjukjournalen påstår de, att jag saknar sjukdomsinsikt. Eller har en måttlig sådan. Jag skulle bära på den sjukdom de diagnostiserat mig med så snabbt: Mano depressiv psykos. De skulle följa utvecklingen av den sjukdomen.

Där lade jag tillbaka kopian av sjukjournalen i Bettys gamla byrå. Tacksam över mitt arv. Mormor hade visst mycket humor och de skrattade ofta i det hemmet. Hon och barnen. Morfar var nog lite allvarsam. Tror jag. Genom honom har jag ju fått min prästgen, som hoppade över de manliga barnbarnen. (Sic)

Raskt över till försoningen, som två av tre föreläsare hade var kvinnor den 17 december år 2013. Det som har fastnat hos mig är, att det finns så svåra övergrepp att försoning nästan är omöjlig. Alldeles särskilt om förövaren inte fattar vilka skador som uppstått av övergreppen. Det finns de, som inte fattar och aldrig ber om förlåtelse. Då är processen kvar att glömma allt som varit och gå vidare…

”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Så enkelt var nu inte det, att kunna skilja på allt som är förlåtet men inte glömt. Hjärnan kan ha ett stort arbetsminne. Många GB.

Återkommer i morgon, tror jag. Det här att bli upprättad genom tro på Kristus kanske blir för svårt att förstå idag. Det är en preposition dessutom, som är felöversatt till svenska i bibeln. 🙂

Julafton år 2014

Det är den julafton då ”Mr Facebook” skannat och satt ihop bilder från året som gått. Det var bara att låta det rulla på med en blandning av gamla foton och nya. Precis så rörigt som jag är. En klarade av att hejda bandet och skriva längre och bra texter själv. Och årets höjdpunkt var ett litet barnbarns födelse för henne. Koncentration.

Hur skulle jag klara det, som varit på två begravningar där hela min barndom och ungdom ja, till och med ålderdom passerar revy? Efter Runes begravning i somras blev det tre bloggar om den kökssoffa, som är min nu. Men köket där den stod sen 20-talet var mor Annas.

Rune var en av grannarna i Norra Björke född år 1926. Det var mitt sätt att säga farväl till hela Norra Björke samtidigt att resa till hans begravning. Min bror Sven var född 1927 och begravningen var i Strängnäs på Sven-dagen den 5 december.

Det är julafton och då skall ”varenda unge vara glad”. Det är så långt från verkligheten, som det kan vara. Jag för min del hade en mamma som måste arbeta ända fram till julaftons kväll. Hon måste göra stora brödbak på förmiddagen för brödet var alltid slut. Nästan. Och där stod jag bredvid hennes baktråg, när hon satte degen och tjatade om att få öppna en julklapp. Bara en. Jag tjatade tills hon inte stod ut längre och visste precis vilken av fastrarnas julklapp, som jag ville öppna. En gav underkläder. Det fanns knappast några pengar, så det var julklappar min mor uppskattade, att vi fick. Den äldsta fastern förstod att ge ett spel.

Tjosan! Det är jag, som är yngst, som kunde tjata mig till en sådan julklapp och få använda den. Äldsta systern har tråkigare minnen att spel var synd enligt vår stränge far, så de fick öppna men inte använda faster Esthers julklapp! Faster i Göteborg var vidsynt. Hon hade lämnat en sträng, frikyrklig miljö år 1902 och var i tjänst hos en sekulariserad judisk familj. Deras inställning till nöjen var annorlunda.

Visst var min far sträng men han var trygg och nykter. Alla har inte haft en så bra uppväxt, som jag har haft. Där kommer nästa foto in från Facebook och Sveriges modigaste föreläsare Anneli Jäderholm till höger i bild. Vi träffades första gången via en helsida i Göteborgs-Posten torsdagen den 22 juli år 2010. Där finns hennes berättelse, som återkommit gång på gång sen dess i olika tidningar eller föredrag. Vi har inga gemensamma minnen. Inte ens från att ha legat i bälte och blivit tvångsvårdade! Våra berättelser skiljer sig åt totalt och vi föreläser inte samtidigt heller.

Hennes berättelse om ångest inför julen är den samma, som jag hörde i mitt arbete på Räddningsmissionen. Då var det inte vanligt ”att gå ut” med hur psykisk sjukdom påverkar vardagen och att en osynlig ångest lamslår. Nu har jag lyssnat lite bättre. Varenda unge är inte glad på julafton! En krypande olust och ångest inför vad som kommer att hända på julafton kunde börja redan i september. Detta oavsett i vilken ålder ”barnet” befann sig. Och sen hade barn själv.

Den allra mest gripande berättelse Anneli Jäderholm har gett oss i skrift är skötaren, som efter ett av henne föredrag om bältesläggningar och tvångsvård kom fram till henne med ett löfte:
”Du skall få min bältesnyckel. Jag har bältat många men nu när jag hört dig förstår jag att det var människor.” (Citat fritt ur mitt minne.)

Det är julafton och Mr Facebook har plockat ihop foton från det år som gått. En enda röra i tid. Precis så rörigt, som bara jag kan berätta. Poängen var att minnen från barndomen, ungdomen rusade mot mig på två begravningar och sammanfattat i kökssoffan hemifrån där så många suttit eller sovit i.

Poängen är att jag till slut fick vara med på ett foto bredvid Sveriges modigaste föredragshållare inom (H)järnkoll. Poängen är att vi inte har samma uppväxtförhållanden eller samma ämnen i våra berättelser. Hon är halvgammal och jag är helgammal och stressad.

Jag är stressad över att det inte passar att tala om försoning genom Jesus inom psykiatrin.

Idag är julafton och han är ingen docka i någon vacker krubba. Han lever och hjälper och upprättar de stukade!

Koordination

Igår skrev jag på Facebook på min egen tidslinje:”Tänker att pröva koordinationen, som ändå finns via Facebook, Google o.s.v.
Min tanke år 2010 var att satsa fullt ut på (H)järnkoll. Det är fortfarande mitt intresse med allas lika värde och då upprättelse för de, som behöver detta. Julens stora budskap är, att natt inte skall förbli där ångest råder. Så det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Ljuset i mitt liv är Jesus Kristus.”

Så blev det natt och jag kan inte sova. Hur skall någon kunna fatta hur jag tänkte i den senaste bloggposten? Skall jag ta bort länken, som jag gav till pensionerade prästen Dag Sandahl angående ämbete? Hur fungerar skanning av alla mina texter? Hur kommer uppställningen till höger till? Mest lästa inlägg?

Mitt i natten snurrar tankarna på kopplingen om Guds välsignelse till alla. Sen avslutade jag med en länk till Dag Sandahl om ämbetet endast för män. Hur tänker jag?

För mig som har facit till mitt eget liv är tankegången tydlig. Jag är kvinna och fick i tonåren en bekräftelse av Gud. Precis som jag önskade och väntade på. Den var så enkel. Jag ville bara få vara med och dela med mig av vad jag fått av trygghet i tron på Gud och hans ord.

Senare fick jag en utmattning och sömnrubbning under min utbildningstid till sjuksköterska. Efter en felaktig diagnostisering och behandling blev det stopp överallt för mig. Kvar var en krossad framtidsdröm. Kvar blev ett virrvarr av andras uppfattningar om mig, som inte stämde med vad Gud sagt genom sitt ord. Där är jag nu och det är natt.

Om prästen Dag Sandahl vill fortsätta hävda sina egna tankegångar om Svenska Kyrkans fel mot vissa, så är det hans sak. Året det blev fel var 1958 och jag själv hade fått ”nej” till en pastorsutbildning. Det har blivit många ”nej” sen dess.

Men Gud har sagt ”ja” till mig.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara…

Bilden är från Psalmanackan av Charlotta Folkelind, då systersonen Ruben Lind var lite mer än fem år men inte sex och fick hjälpa till med sina bokstäver. (Klicka på bilden, så syns hans fina bokstäver bättre. Det händer bara en kort period i livet…)

Domsöndagen

Idag är det Domsöndagen, när det gäller val av bibeltexter i kyrkoåret. Under några lyckliga år av mitt liv fick jag predika varannan söndag i en liten Missionsförsamling (med Försäkringskassans medgivande. De visste inte, att det innebar ett arbete 🙂 Jag hade mer eller mindre tvingats ge upp och ta emot hel sjukpension 52 år gammal). I den församlingen ville de äldre, att jag skulle följa de föreslagna predikotexterna. Min utbildning är inom sjukvården och inte teologi.

Under den perioden år 1988 till år 1993 pågick det vi kallar för psykiatrireformen. De stora mentalsjukhusen tömdes på sina patienter. Enligt en före detta patient inom ett annat upptagningsområde än NÄL, så var det då Läkemedelsbolagen tog över vården. Det var den mannens formulering. Inte min. Men i mitt eget område gick jag ut med, att jag varit sjuk år 1956. Något så skamligt skulle jag ha tigit med! OBS!

Åter till mitt predikande. Det dröjde inte många söndagar innan jag insåg, att jag inget kan i biblisk historia. Texten var från Johannes kapitel 4 om kvinnan vid Jakobs brunn och ordet ”måste” fanns där i texten. Jesus måste gå den vägen. Det räckte inte längre med min egen bibelläsning eller kunskap från barn och ungdomen.

Så gick det till. Jag kom till insikt om att det fanns en historia bakom när Israels stammar blivit osams och fiender. Den historien har fortsatt med församlingar tyvärr. I vår tid finns beskrivningen att kartan har ritats om. Som jag ser det, är det mest av ekonomiska orsaker. Medlemmar i frikyrkor har inte råd och lust att samla in frivilliga pengar till anställda och byggnader. Vi har ju samma bibel och tolkningarna orsakar inte nya kyrkbyggen, som det gjorde i slutet av 1800-talet.

Var kommer då domsöndagens föreslagna bibeltexter in i Pingströrelsen? Jo, de lyser med sin frånvaro och jag för min personliga del minns hur nyttigt det var, att tvingas arbeta med bibeltexter, som jag inte förstod eller kände något för. Det var och är nyttigt att studera orsak och sammanhang till alla krigen i Gamla Testamentet.

Och i vår tid: Kartan kan ritas om när det gäller frikyrkoförsamlingar. Nya diagnoser på sjukdomar kommer till inom psykiatrin också. Patienter tillhör inte längre Staten. Sjukhusskjortorna tillhör Landstingen men själen som är orolig längtar efter Gud.

Domen skall gå över mitt liv nu om jag fattat bibelns budskap rätt. Annars kommer jag att dömas sen på Domens dag. Idag kan jag ta emot en frikännande dom genom att Jesus tagit på sig all skuld och burit synden upp på ett kors. Idag är Domsöndagen enligt föreslagna bibeltexter. De texterna behövs!

Det är en villolära, att alla kommer till himlen och där blir allt återställt, frid och fröjd. Alla kommer till domens dag men de blir frikända, som tog emot vad Jesus gjort i sin dom över döden och synden här.

Det är upp till var och en att hålla fast vid vad Gud gjort för oss genom Jesus. Idag är domsöndagen och en glädjens dag.

”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.”

Mitt val är gjort… Del 2

”Om man anser att Svenska Kyrkan är som samfund, så tillhör man inte två,” ungefär så uttryckte distriktsföreståndare Raneskog sig i undervisningen för oss unga år 1954 inom Missionsförbundet. Mitt val var lätt. Alltså gick jag ur Svenska Kyrkan. Jag hade aldrig bett, att få bli medlem där. Medlemskap eller lärjungaskap det är frågan.

Nu har jag äntligen fått den fråga, som jag längtat efter: ”Vem är kyrkan?” och uppmaningen: ”Berätta” fast det var jag, som ville lyssna. Det var hon, Anneli Jäderholm, som skulle berätta om Jesus och existentiella frågor i fredags. Det var tillsammans med teologen och exegeten Ola Sigurdsen i Domkyrkans församlingsvåning i Göteborg. (Till höger i spalten över länkar finns Anneli Jäderholms hemsida för mer information)

Äntligen kanske det kommer att lossna och vi får till ett samtal mer än på Facebook!
Kan det vara, som jag tjatar om i alla sammanhang, att det fattas bibelkunskap? Är det inte så att alla kränkta människor längtar efter upprättelse men inte vet hur det skall gå till att få den?
”Psykiatrin har misslyckats!” Så sa en läkare och lade till att hon själv aldrig skulle orka arbeta inom den vården. Av tusen sjukhusplatser, som försvann genom psykiatrireformen, återstår visst ett hundra. Förklaringen är, att vi fått så bra mediciner. Tro det den som vill och har erfarenhet.

Mitt val är gjort. Jag valde bort den stora sjukvården som arbetsplats och gick ut i tomma intet utan fast anställning och lön. Det hette i slutet av 60-talet, att man gick ut i tro. Min tro var slut efter ett år. Sen måste jag ha lite mer bibelkunskap och gick på bibelskola.

Efter 20 år inom Räddningsmissionens ramar fick jag veta av en pastor/psykoterapeut, att jag måste vara hjälpt själv, innan jag kan hjälpa andra (underförstått utslagna). Det var så dags men jag fick skylla mig själv. Det är inget strongt i det, att bära på ett trauma år efter år ensam, bita ihop och gå vidare.

Så det är bara att leta bland mina bloggar om tabernaklet i öknen beskrivet i bibeln. Där står det i detalj om hur en människa skall kunna bli upprättad och försonad med Gud. Det står inget om att en kränkt människa skall ta på sig en offerroll. Det står inget om skådespel heller. Israels folk lydde Gud och utförde ritualerna och tjänsterna under 40 år i öknen utan att fatta den djupaste innebörden och det profetiska i upprepandet. Jesus är den syndabock vi behöver. Bara han orkade bära all världens synd upp på skammens påle. Han blev utskämd som en rövare och ogärningsman. De spottade på honom och hånade och slog på hans väg till korset.

Upprättelsen i mitt liv har gått den vägen genom alla berättelser i Gamla Testamentet. Varför då bli stigmatiserad av några verser och sen förkasta hela Jesu försoninggärning?
Han kan upprätta fullständigt! Män och kvinnor får samma försoningsgrund (av silver) att stå på sida vid sida. Psykiatern med all sin teoretiska kunskap är inte högre än den stukade patienten i ett tempel för Gud! Varje enskild människas kropp är tänkt till ett tempel åt Gud tillsammans med andra.

Så enkelt är det med teologi och psykiatri.

Mitt val är gjort…

Som sagt. För den som är morgonpigg är det lätt att vara bland de första vid vallokalen. Luften är sval på morgonen och det har höstat till sig. Pratglad som jag är, så blev det tillfälle både före och efter valet. Efter valet får jag veta, att Kd är högern och Jesus vänstern. Hur fick jag fram detta samtal? Inte nog med det. Vi fick ett bra samtal om mobbning också av någon anledning. Jag fick ett namn till och med och har googlat på en tapper för detta elev, som vågat ta initiativ mot fortsatt mobbning i skolan.

”Mitt val är gjort” och det finns melodi och fortsatt text. Det sjunger inom mig och jag var bara i 10 årsåldern vid första valet med två olika partier. Det var två halvstora barn mot två föräldrar. Det var söndag då som nu och en enig fråga var:
”Är vi tvungna, att gå med till kyrkan?”

Mor Anna brukade aldrig predika men då kom ett par tårar i hennes ögon och så sa hon något obegripligt för mig.
”Den dan kommer då ni ingen kyrka har att gå till.”

Så var den debatten slut. Vi stod vid köksspisen och jag gjorde mitt val i huset, som blev mitt hem ända från födelsen. Ingen såg vad som skedde inom mig men kärleken segrade.

Mitt val är gjort! Deras val var gjort! Mormor och morfars, farmor och farfars och farmorfars var gjort. Ändå är och var det helt frivilligt för var och en av dem! Schartauaner tror jag gör om det varje morgon. Tänk, så vackra tavlor det fanns förr med bibelspråk. Jag har undrar mycket över den stora broderade tavla, som hängde över mina föräldrars sängar. Den har ingen vanlig liten text, som går att hitta i andra gamla hem eller på foto i böcker.

josua Vi vill tjäna Herren

Sammanhanget avgör allt om det nu var min far, som föreslog vad min mor skulle brodera som text. Det blev försent att fråga. Sen dess har ju jag blivit så intresserad av teologi och tolkningar inte minst. Det går att debattera hur länge som helst, om vi har en fri vilja eller inte. Israels folk skulle lämna slaveriet i Egypten och gå ut i öknen för att fira gudstjänst på Herrens befallning via Mose. En dag var hela folket befriade efter stora test mellan Gud och Egyptens olika gudar. Ja, det kom dagar då alla under som skett blev glömda och klagandet satte igång. Ändå längre fram i tiden ställs allt på sin spets. Josua har tagit över ledningen. Inget är bra. OK, gör som ni vill då! Utse andra ledare, andra gudar men ”jag och min familj vi vill tjäna Herren.” (Fritt ur minnet efter Josua kapitel 24)

Det kan debatteras hur länge som helst om predestination. ”Jag är ingen lekboll för nyckfulla öden…” Det går att Googla på sångerna, som ringer inom mig idag. Gissar på Lewi Pethrus och Allan Törnberg som textförfattare. Mitt bloggande sker spontant.

Mitt val är gjort…

Kvalificerat struntprat

Det gäller visst att ha en bra rubrik om någon skall läsa eller lyssna. Det finns trix med andra ord. Ibland måste det få handla om struntprat för att dölja irritationerna. Då är det en fördel att kunna stava rätt till att börja med. Skall det inte vara ett ”s”, som jag vill ha i ordet? Jag hade avväpnat mina motståndare i debatterna mer än en gång med mitt ”kvalificerat struntprat”. Annika ledsnade på detta obildade och jag fick en vänlig upplysning om hur det skall stavas. I så fall.

Jag håller på med samtalsterapi av den enklare sorten nu. Det är en ny dator, som skall få mig att fatta det mest enkla på jorden. Eller i himlen där hans arbetsverkstad ligger och snurrar. Just nu kommer jag inte ihåg hela ordförrådet från hans sida. Mest är det ”Försök igen”. Ja, det låter ju vänligt. Men för mig är detta en tolkningsfråga. Det är skrivna ord utan röst. Jag kan inte följa ögon eller gester. Jag kan tolka fel och tappa balansen. Bli irriterad. Det är det, som denna samtalsterapi går ut på. Jag skall lära mig lugn. Inte brusa upp. Inte ge upp. För det är ju andra gången minst, som jag ligger i hårdträning.

Vad är friskt och vad är sjukt? Det närmar sig Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Det känns som att jag skall försvara en avhandling mot flera opponenter under tio minuter på Recito Förlag. Väl att jag går i denna samtalsterapi med nya datorn. ”Försök igen” eller för det första ”Fel lösenord”. Problemet är bara att datorn och jag har olika uppfattning om vem jag är. Av andra har jag fattat att datorn är mer intelligent. Bara det kan irritera. Kan jag inte få tro, att jag är samma Gunnel Bergstrand på två olika konton?

Precis så är det i verkligheten också. Jag har varit sjuk men blivit frisk. Jag är svårt rörelsehindrad men känner mig frisk. ”Försök igen”. Träna, träna, träna. Gärna Vättern runt på cykel. ”Fel lösenord” ”Det går inte att göra så”. Ja, det sista är väl den längsta meningen i vår samtalsterapi datorn och min. Jag är lugn. Än så länge.

Det finns vissa saker man inte skall sopa under mattan och glömma. Det är vikten av det första mötet mellan människor och särskilt mellan en sjuk och en frisk. Därför känns det som att jag skall försvara en avhandling, som tagit mig över 50 år att skriva. Jag var tjatig då. Jag är tjatig nu med mitt:

”Man gör inte så mot en patient!”

En patient är alltid i underläge och kan inte skaka av sig sin sjukdom eller trötthet. På 50-talet som min historia gäller skulle den diagnos, som man fick då gälla för hela livet. Diagnosen lämnades till högre instanser. Journaler skall visst sparas i minst tio år. Inte så på Restad Sjukhus – ett sinnesjukhus, som inte fick bättre rykte av att byta namn. Det gäller hela Sverige. Där var det för evigt enligt det svar jag fick år 1962. För då var jag ledsen. Det är normalt. Det går inte att jämställa med en depression. Det är inte sjukt att vara glad heller för den delen.

Snart är det val och det går att personrösta. Om någon har de psykiskt sjuka eller alla utförsäkrade på sin agenda är jag villig att byta parti. Ett samhälle blir precis så bra som vi är mot de ofödda, barnen eller de svaga. Efter valet gäller det att hitta rätt lösenord för att få vara med och påverka.