Den stora sorgen

Käre David!

Det låg en lapp efter dig på mitt köksbord för många år sen. Ni hade fått låna min lägenhet. Du hade fått två extra syskon, när du var barn. En av dessa låg döende på Sahlgrenska Sjukhuset många år senare. Så kommer döden in i våra hem alldeles objuden och olämpligt. Vi två du och jag kände inte varandra men i mitt hem hittade du en gemensam nämnare. En kort ”tack” och hälsning från dig ”oss sektmedlemmar emellan”. Så stod det på den lappen.

Ja, det har vi frikyrkliga räknats som. Min far kom till Norra Björke år 1919, när det var stugmöten på en gård och han fick räknas bland ”separatisterna”. Att döden kommer för en ung människa är inte normalt. När döden närmade sig för mina gamla föräldrar var det alldeles normalt. Sorgen hade slagit sina klor i mig långt innan den tiden var inne. Jag började att sörja min hembygd. Där finns inte en enda rottråd och det var mitt smultronställe. Saknad och sorg är inte samma sak. Jag förlorade inte mina föräldrar till något okänt område under jord. De gick och mötte en ljusare framtid. Deras tro på Gud och hans löften höll hela deras liv genom allt.

Den stora sorgen, som hade landat inom mig var hur jag skulle kunna klara mig utan min hembygd.

Så sökte jag upp de gamle för att få fråga om början på stugmötena i början av 1880-talet utanför Svenska Kyrkan, som vi alltid kallade ”stora körka”. Den fria evangeliska församlingen, som blev missionsförsamlingen framme i byn år 1919, dog ju ut i och med att siste medlemmen dog. Kan en kyrka dö?

Så där är vi nu – David du och jag – i vårt samtal. Vi kallas inte sektmedlemmar längre utan har blivit respekterade av samhället. De gamla bibliska namnen på frikyrkor försvinner. Det finns ingen referensram längre till platser som Gilead, Salem, Betel och Betania. Kvar finns en enda stor strid om Jerusalem, vem som har rätt till den staden.

Jojo. Islam är världens största religion. Kristendomen och Judendomen är mindre. Det pågår försök att döda alla kristna i Mellersta östern och målsättningen är att utplåna Israel. De korsfäster Jesus på nytt, säger bibeln.

Och en kyrka utan förkunnelsen om att Jesus lever är en byggnad bara. Där stannar jag mitt lilla brev denna lördagsmorgon. Din morfar och mormor köpte kapellet i Näsåker. Vaktmästarbostaden blev pastorsbostad och de var ett med varandra, församlingen och kyrkan. Det Gud har sammanfogat går inte att dela på.

När mitt föräldrahem såldes år 1987 försökte jag bo i Missionskyrkan, Norra Björke den sommaren. Men det var inte roligt. Ingen att vara församling/kyrka med.

Allt gott

önskar

Gunnel