Kategori: Kvinnor i bibeln

I vår översexualiserade tid passar det väl att påminna om denna listiga Tamar, Juda sonhustru. Hon var barn av sin tid och fick lära sig lydnad för män som auktoriteter. Männen skulle i sin tur lära sig lydnad av Herren men först lydnad för sin egen far. Det står om Jesus, att fastän han var Son, så lärde han sig lydnad genom sitt lidande.

Sex är inne att tala om och alldeles särskilt homosex men inte lydnad. Lydnad som den framställes i Gamla Testamentet är obegriplig utan uppenbarelse.
Tamar skulle lyda sin man och mannen skulle lyda sin far och dessutom sin faders Gud.
Det står om Juda, att han lämnade sina bröder och där någonstans gick det snett. Förstfödde sonen med en kananeisk kvinna hette Er och var ond i Herrens ögon. Tamar hade blivit hustru till Er men på grund av Ers ondska dödade Herren honom. Det gick inte vägen med andre sonen heller, när det gäller lydnad. Han blev dödad av Herren också.
För Juda var det viktigt att få en avkomma genom en son och tredje sonen var inte vuxen ett äktenskap med Tamar. Alltså måste hon vänta in löftet från Juda. Åren gick och Juda Tamars svärfar blev änkman, tänkte på sig själv bara och glömde Tamars krav på sig själv att föda honom barnbarn.

När Juda gick iväg gång på gång för att besöka en tempeltärna såg Tamar sin chans och klädde ut sig till tempeltärna och förekom sin svärfar. Det slutade så olyckligt, att Tamar blev med barn. Efter en tid syntes detta och Tamar skulle stenas enligt lagen om äktenskapsbrott. Frågan kom:
– Vem är far till barnet?
Tamar svarade, att det visste hon inte men hon hade tagit en pant av mannen, hans stav och signetring med kedja.

I vår översexualiserade tid tycker jag, att det är lämpligt att påminna om denna historia från 1 Moseboken kapitel 38. Människor sviker sina löften men Gud håller fast vid vad han lovat. Tamar är den första kvinna, som nämns i den släkt, som Jesus kom till och bekände sig till som människa. Maria är den sista kvinnan trolovad med Josef. Av henne föddes Jesus, som skall frälsa sitt folk från deras synder.

– Var inte rädd Josef!

Och Josef gjorde som ängeln hade sagt till honom i drömmen. Han hade lärt sig lydnad och respekt för sin historia och för det omöjligas Gud. Han rörde inte Maria förrän hon fött Jesus. Men Maria fick hans juridiska och mänskliga beskydd.
Gud håller sina löften! Jakob profeterade en gång på sin dödsbädd i Egyptens land, att det skulle komma en konung av Juda stam.
1 Mos 49:9-10

Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag!

En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovde utan helig ande skulle komma över henne.
Tänk om Josef sagt: – Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt? Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet?
Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…

Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt: – Nu orkar jag inte mer!
Eller om Josef sagt: – Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!

Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. Han skulle vara med. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna.
– Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga!
Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem:
– Visste ni inte att jag bör vara där min fader är?
Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud: – Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!

Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen:
– Din mor och dina bröder är här för att söka dig…

Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade:
– Vem är min mor och vem är mina bröder?
Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!

Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!

Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen.

( Detta är hämtat från brefvet.com. Där är det bara att klicka sig fram och läsa om min personliga kamp mellan tro och inte tro. Brefvet min hemsida skildrar min barnsliga tro i konfrontration med andras existentiella ångest. Jag är inte oberörd av den.)

Vem som helst får läsa de gamla texterna om Hagar och Ismael och tolka fritt. Vem som helst får fantisera kring berättelsen och skriva romaner eller skapa film.

”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanningen aldrig skadas av en dialog.”
Citatet är från 300-talet och en bloggare hittade detta i ”Kyrkans tidning” en dag.
Så kommer översättningarna in på en berättelse, som ligger omkring 4000 år tillbaka. De vi vet är, att de muntliga berättelserna inte fick ändras. Uppenbarelser från Gud skulle skrivas ner utan minsta fel. Skrivare var pedanter med stort tålamod och fick göra om allt, när något blev fel. Det finns forskning kring de gamla pergamentrullarna. Det finns ett ögonblick i vår historia, när ljudet av en lerkruka, som gick i kras nådde en vallpojk vid grottorna Vadi Qumran våren år 1947.
Där har jag stått en gång och hört berättelsen tillsammans med andra turister. Var detta en tillfällighet?

För min del glömmer jag aldrig den nyhetssändning, som kom via radion ut i vårt kök. Jag var 12 år men inte 13 den 14 maj år 1948.
”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus och kunde sin släkthistoria. Juda var son av Jakob, Jakob var son av Isak och Isak var son av Abraham.

(Nej, jag skall inte bli någon feministteolog. Det som står där står där oavsett, att Hagar födde Ismael. Fråga gärna barnmorskor vem det är som föder. 🙂

”Maria födde en son och lindade honom och lade honom i en krubba.”
Gud håller sina löften oavsett om människor klarar av att hålla fast vid dem! Jesus är född på ett övernaturligt sätt utan en man. Isak föddes på ett övernaturligt sätt på grund av ett löfte till Abraham 100 år och genom Sara, som var 90 gammal. Allt hör ihop med allt.

De hebreiska texterna har från början gått i ett utan mellanrum utan indelningar i kapitel. Därför kan de prövas i datorer och sista eller första bokstaven i ett ord kan bli nya ord tillsammans med nästa bokstav, bokstäver.
”Det står mer i texterna men aldrig mindre,” enligt en judisk rabbin. Det står så mycket i dessa tre kapitel om Abraham, Sara, Hagar och Ismael och sen Isak. Där börjar exegetiken, matematiken och möjligheten till gräl under alla tider. Det kan bli så att det påverkar negativt och hindrar många att komma till tro. Gud framställs som så grym och det är så synd om Ismael, som liten hjälplös baby, som Hagar måste kasta ifrån sig i öknen. Hon orkade inte se på när barnet skull dö av törst!

Så uppfattade jag en filmversion från 60-talet om Hagar och Ismael. Bilder etsar sig fast mer än texter. Så kom 90-talet med olika förslag till bibelöversättningar på svenska och debatten om rätt ordval. Så kom år 2000 då både Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln kommit ut och exegeten Seth Erlandsson berättade om Hagar och Ismael. Ismael var ingen liten baby längre, när Abraham drev ut dem i öknen.

Paulus fick gåvan att förklara både för judar och hedningar var skiljelinjen går mellan tro och otro. Det som står i texterna står där vare sig det gått 4000 år eller bara 2000 år.
Välsignelsen till alla folk gick genom Abraham på grund av ett löfte från Gud. Det var Gud, som lovade och höll sitt löfte. Välsignelsen är inget som alla önskar sig. Den är given vare sig vi tar emot eller förkastar den. Detta är inte bara exegetik utan också teologi. Översättningar kan skilja sig åt men inte sanningen.

”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog.”

Bibelns texter är mycket. Det är judarnas historia. Rebecka är Israels moder har Stefan Herczfelt poängterat för mig på min fråga om en judisk tolkning av 1 Mos kap 24 -27. Det blev fyra A4-ark, som svar och som jag bearbetar. Nu lyfter jag fram kommentaren så länge från Stefan H:

”Har vi inte ett ganska gemensamt problem när vi läser skriften? Vi läser in det vi själva vill. Sedan varierar det hur den enskildes vilja och tankar ser ut, liksom vilka metoder och grepp som vi använder.

Ändå är det Guds ord. Han vill säga oss något. Men ordet kan inte begränsas till enbart bokstäverna i boken, hur mycket möda vi än lägger på att räkna ut vad som egentligen står där, eller hur texten sett ut vid ett tidigare tillfälle, eller … Ordet är levande. Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Ordet är kvar mitt ibland oss. Ordet är liv, och livet är människornas ljus. Ordet är Kristus själv, och han är kvar mitt ibland oss, i kyrkan som är hans kropp. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Att tolka ordet på egen hand, dvs. utanför kyrkan och hennes tradition och läroämbete, leder därför ofta snett. Det innebär inte att vi skall sluta att läsa själva. Däremot är det en god idé att också lyssna till vad kyrkan, Kristi kropp, säger. När Jesus gav uppdraget till sina lärjungar finns ingenting som tyder på att han tänkt sig att det skulle vara några decennier, varefter folk skulle få söka ibland den nedtecknade kvarlåtenskapen för att räkna ut vad som är sant och rätt. Tvärtom sade han att ”såsom Fadern sänder mig, så sänder jag er”, och de var snabba med att ge det vidare genom att göra först Mattias, och senare även Paulus & Barnabas till apostlar, att tillsätta presbyter i församlingarna, och så småningom också biskopar. Det finns inget som säger att uppdraget tog slut. I stället är det nu, liksom i biblisk tid, så att Kristus är närvarande i som församling, och förkunnar evangeliet främst genom dem som han kallat och smort därtill – även om det numera är ganska många led… Såsom Fadern sänt mig sänder jag er.

Detta var en katolsk reflektion över temat att människor tar Guds ord och gör något eget utav det.”

Tidigare lyfte jag fram en kommentar från Pär Stenberg angående ”som” i bibeltexterna. Rebecka är inte som Israels moder. Hon är det. Israels folk liknades vid en brud, som följde sin brudgum Se Jeremia kap. 2.  Det samtalet har Annika och jag haft per mail.

Vem är hon i bibelns texter? Är hon som en ung, ren kvinna eller är hon, som en sköka som sökt sig till andra män? I bibelns bildspråk är Herren Israels Gud och folket som följer honom troget som bruden. I Hosea beskrivs sveket tydligt från budet att inte ha andra gudar.

Ur en not i NT 81 citerar jag angående Joh kap 4:18
Bibelforskare menar på att Jesus hänvisade på dessa avgudar i sitt samtal med den samariska kvinnan.
”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”

I väntan på en Gästblogg om Rebecka i den israeliska historien 1 Mos.24, så lyfter jag fram Pär Stenbergs kommentar. Det är viktig information:

”Utan att gå allt för mycket på tidigare diskussioner om grammatisk genus och annat roligt några tankar angående språket i t.ex Jes 66.

Notera att när Gud liknas vid ”en mor som tröstar” så är det handlingen som är i fokus (och ”mor” används för att karaktärisera vilken sorts tröstande han talar om). Han skall trösta Israel som en mor — han säger inte att han är en mor, inte ens ”jag är som en mor”. Det gör Gud lika mycket kvinna som att Gud skulle vara en höna enligt Matt 23. Och på tal om Matt 23, här är det Jesus som liknar sina handlingar till något karaktäristiskt feminint (eller tja, en höna typ), men ingen av oss skulle väl våga påstå att människan Jesus var en kvinna utifrån ett sådant språkbruk? Förresten är det inte roligt att dessa verser som används för att ge stöd för en ”kvinnlig gudom” att det finns karaktäristiska drag som är utmärkande kvinnliga (vilket må vittna om specifika könsroller)? Att tala på ett sådant sätt hade inte varit accepterat i en genusdebatt nu för tiden eftersom allt vad genus innebär är inte rotat i skapelseordningen utan i sociala konstruktioner. Men nu glider jag från ämnet.

Att likna sina gärningar till det av en kvinna ger oss ändå inte rätten att kalla Gud för en hon/mor/livgiverska. Vi har en helig Gud, och vi bör respektera hans självuppenbarelse. Har han uppenbarat sig som Fader, var vi ingen rätt att kolla honom för Moder. Ibland undrar jag om vi inte skapar oss en avgud; vi formar en gud enligt vad vi vill att gud skall vara (enligt våra egna preferenser, enligt vad samhällets säger är korrekt och fel) istället för att låta honom själv berätta vad han är och inte är. Jag förstår verkligen att det finns dem som känner behovet av att göra YHWH till en politiskt korrekt varelse anpassad till 2000-talets genusdebatter, men till vilket pris?”

Mitt stora intresse är att Jesus finns överallt i gamla testamentets texter förebildad på ett tydligt sätt eller genom profetior eller dolt i berättelserna. I debatterna från år 2002 i www.bibelsajten.nu  ”Bibeltolkning” mötte jag en lika bibelintresserad kvinna/tjej. Vi fortsatte våra häftiga debatter per mail. Till slut blev frågan: ”Vem är hon i bibeln?”  Annika kommer att vara med i samtalet efter nyårshelgen i mån av tid.

Abrahams tjänare skulle gå en lång väg för att hämta en hustru åt hans son. Där ligger hemligheten i släkttavlan i Matteus kap 1. Isak var född genom ett löfte av Gud. Jesus är född genom fullbordan av alla löften. Uppenbarelseboken berättar om honom som Lammet och bruden som följde honom frivilligt överallt.

I Skutan/Missionskyrkans ”Bibelsamtal” har jag mött Sofia Camnerin, som skrivit doktorsavhandlingen: ”Försoningens mellanrum”. Mina kunskaper räcker inte på något plan till att läsa den. Däremot min envishet och ämnesområdet är ”Systematisk teologi” med poängtering på feministteologi. En stor utredning med andra ord. Annika satte huvudet på spiken i debatten på FaceBook före jul (där jag gjort reklam för min senaste Blogg). Hur skulle det se ut i världen utan krig och våldtäkter på kvinnor som krigsstrategi?  (Det är min egen formulering nu angående att mannen är kvinnans huvud).

Jag är så innerligt trött på halva citat av Paulus, att kvinnan skall tiga i församlingen. Kvinnan skall inte undervisa heller. Hellre skall vi tydligen fortsätta att sova och vara utan bibelkunskap!

Ja, jag är frustrerad men mild och go´ för övrigt. Väl mött under nya året . ”I Jesu namn”

Enligt statistiken till höger är ”Jakobs tolv söner” den mest lästa av mina bloggar. Så bra. Då slipper jag vara så tjatig och upprepa mig gång på gång. I den bloggen finns vägbeskrivning och tidsbeskrivning. Bibelns texter rör sig inom ett begränsat område globalt sett. Bibelns texter har tidsbegrepp i förhållande till personerna och kungarna som regerade på olika ställen men mest relateras tiden till Israels Gud och det folk som ville följa honom.

I tid närmade sig Jesus korsfästelsen i Jerusalem men innan dess måste han gå genom Samarien. Deras historia och svek från sin Gud finns att läsa om i 2 Kungaboken kapitel 17. Denna bloggpost skall bara handla om hur olika män och kvinnor uppfattar bibeltexter.

Runt jul-och nyårshelgerna 1974 och 1975 var författaren Gunnar Edman kaplan på en Israelsresa, som jag var med på. Hans uppgift var att koppla olika platser till bibelns texter och vid Sykars brunn var det den kända berättelsen från Johannes evangelium kapitel 4. Gunnar Edman började med att berätta om felaktiga slutsatser, som predikanter dragit och sa i predikningar, att kvinnan  var en prostituerad. Det står ingenstans i texten. Vi får inget veta om varför hon haft fem män. (Enligt en artikel i Aftonbladet för några år sen lär det vara normalt numera i Sverige under en livstid eller stod det 7  till  8 förhållanden?) Sen berättade han om lagen, som inte tillät mer än tre äktenskap, tror jag att det var. (En prostituerad kan ha fem män på samma natt som allra värst för kvinnan har jag hört.)

Kvinnan vid Sykars brunn kunde mycket om tillbedjan och rätt plats för tillbedjan. Jesus lyssnade på hennes kunskaper och hade ingen förnedrande attityd mot henne som kvinna. Herren Gud behövde jungfrun Maria under en period av hennes liv. Herren Gud behövde den samariska kvinnan under en dag av hennes liv. Vilken viktig dag!  Hela staden visste vem hon var och pratade väl illa om henne. Denna dag hade hon fått höra sanningen om sig själv och läran om Messias. Alla bitar föll på plats och folket i staden lyssnade på kvinnans berättelse och skyndade sig till brunnen för att få höra Jesus själv. Sen trodde de på Jesus – inte för kvinnans ord bara utan för hans egna.

Poängen med min förra blogg var, att Jesus kom till världen på ett övernaturligt sätt genom helig ande. Var och en måste förhålla sig till bibeltexternas uppgifter ta emot ORDET från Gud eller förkasta det. Poängen i denna bloggen är att kvinnor också kan läsa bibeltexter och se annat än det män ser. Så märkligt. Jag gjorde reklam i FaceBook för min Blogg och att Jesus är född av jungfrun Maria (avlad genom helig ande) men i vanlig ordning blev det en debatt om vem som tolkar rätt. Jojo.

Det är lätt att få kontakter i rymden via internet. Så fick jag kontakt med två livserfarna kvinnor på bibelsajten. Jag fick också kontakt med flera bibelkunniga män. Där är vi nu. Har en kvinna rätt att få samtala med Jesus i lugn och ro nu vid brunnen i slutet av år 2010? Behöver Gud kvinnor likaväl som män?