Vem som helst får läsa de gamla texterna om Hagar och Ismael och tolka fritt. Vem som helst får fantisera kring berättelsen och skriva romaner eller skapa film.
”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanningen aldrig skadas av en dialog.”
Citatet är från 300-talet och en bloggare hittade detta i ”Kyrkans tidning” en dag.
Så kommer översättningarna in på en berättelse, som ligger omkring 4000 år tillbaka. De vi vet är, att de muntliga berättelserna inte fick ändras. Uppenbarelser från Gud skulle skrivas ner utan minsta fel. Skrivare var pedanter med stort tålamod och fick göra om allt, när något blev fel. Det finns forskning kring de gamla pergamentrullarna. Det finns ett ögonblick i vår historia, när ljudet av en lerkruka, som gick i kras nådde en vallpojk vid grottorna Vadi Qumran våren år 1947.
Där har jag stått en gång och hört berättelsen tillsammans med andra turister. Var detta en tillfällighet?
För min del glömmer jag aldrig den nyhetssändning, som kom via radion ut i vårt kök. Jag var 12 år men inte 13 den 14 maj år 1948.
”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus och kunde sin släkthistoria. Juda var son av Jakob, Jakob var son av Isak och Isak var son av Abraham.
(Nej, jag skall inte bli någon feministteolog. Det som står där står där oavsett, att Hagar födde Ismael. Fråga gärna barnmorskor vem det är som föder. 🙂
”Maria födde en son och lindade honom och lade honom i en krubba.”
Gud håller sina löften oavsett om människor klarar av att hålla fast vid dem! Jesus är född på ett övernaturligt sätt utan en man. Isak föddes på ett övernaturligt sätt på grund av ett löfte till Abraham 100 år och genom Sara, som var 90 gammal. Allt hör ihop med allt.
De hebreiska texterna har från början gått i ett utan mellanrum utan indelningar i kapitel. Därför kan de prövas i datorer och sista eller första bokstaven i ett ord kan bli nya ord tillsammans med nästa bokstav, bokstäver.
”Det står mer i texterna men aldrig mindre,” enligt en judisk rabbin. Det står så mycket i dessa tre kapitel om Abraham, Sara, Hagar och Ismael och sen Isak. Där börjar exegetiken, matematiken och möjligheten till gräl under alla tider. Det kan bli så att det påverkar negativt och hindrar många att komma till tro. Gud framställs som så grym och det är så synd om Ismael, som liten hjälplös baby, som Hagar måste kasta ifrån sig i öknen. Hon orkade inte se på när barnet skull dö av törst!
Så uppfattade jag en filmversion från 60-talet om Hagar och Ismael. Bilder etsar sig fast mer än texter. Så kom 90-talet med olika förslag till bibelöversättningar på svenska och debatten om rätt ordval. Så kom år 2000 då både Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln kommit ut och exegeten Seth Erlandsson berättade om Hagar och Ismael. Ismael var ingen liten baby längre, när Abraham drev ut dem i öknen.
Paulus fick gåvan att förklara både för judar och hedningar var skiljelinjen går mellan tro och otro. Det som står i texterna står där vare sig det gått 4000 år eller bara 2000 år.
Välsignelsen till alla folk gick genom Abraham på grund av ett löfte från Gud. Det var Gud, som lovade och höll sitt löfte. Välsignelsen är inget som alla önskar sig. Den är given vare sig vi tar emot eller förkastar den. Detta är inte bara exegetik utan också teologi. Översättningar kan skilja sig åt men inte sanningen.
”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog.”
Gunnels plats i rymden 