Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Vem bryr sig om Domsöndagen i Pingströrelsen?

Ja, det är bara jag som undrar. Det skall komma en länk till slut som handlar om vem som har ansvar för läran. Jag följer tre representanters bloggar. En för Svenska Kyrkan som skrivs av Dag Sandahl. En för Evangeliska Frikyrkan som skrivs av Stefan Swärd. En för Pingströrelsen som skrivs av Mikael Karlendal. Alla tre representerar sig själva men finns i de olika kyrkorna. Inte tre bara utan en fjärde så klart. Det är IT-pastorn med långa väl genomarbetade bloggar, som kommer sällan. Lars Gunther kommer från Svenska Missionskyrkan, som nu ingår i Equmeniakyrkan.

Det som rör till det för mig är anonyma eller inte anonyma personer som kommenterar med egna synpunkter. Och kvinnan skall tiga i församlingen enligt Paulus.

Därför ser jag fram mot Domsöndagen varje år. Rädsla finns inte i kärleken. Men det finns sjuklig rädsla, som kan förstöra livet. Om domen går över mitt och andras liv nu så skall vi inte bli dömda sen. Det är bibelns budskap. Om Jesus får vara den han är och vår syndabock här och nu så blir det en frikännande dom på domens dag. För den som är i Kristus och stannar där.

Så nu kommer det ett gammalt minne igen. Inte från år 1956 utan från år 1957 när hela min framtid var raserad och jag skulle bära dessa minnen av skam själv. Ingen visste vad jag bar på utanför Norrköping ny i området och på en promenad. Jag kom till en stor äng med en stig över. Där i början stod en tom predikostol. Jag drog den slutsatsen, att det varit ett friluftsmöte nyss. De hade inte hämtat hem den ännu men jag visste vad en gudstjänst stod för både inomhus och utomhus. Så kom lusten över mig att få stå där och vittna för människor om vad det står i bibeln.

Det jag inte såg var några människor bara möjligheten, bara erfarenheten av vad jag gjort tidigare och ville av hela mitt hjärta. Då när jag var halvvägs över ängen i egna tankar och drömmar kom två män springande efter mig och frågade om jag inte såg varningen, att det var ett skjutfält. Det var farligt att promenera här! Tänk om de inte fått syn på mig och hunnit hejda mig?

Inte nog med att jag gick i egna tankar och var inne på farligt område just den tiden. Jag levde med en skräck och rädsla inombords som accelererade så småningom till en ny sömnrubbning. Det går att trigga igång skräck för vad som kommer att hända. Det går att bli sjuk av rädsla för en sjukdom. Nej, jag skriver inte gåtor bara min egen erfarenhet från år 1957. Jag levde i skräck för vad som hänt mig året innan. Nu är det mesta av livet bakom mig och jag undrar vilka pingstpastorer som skall predika över domsöndagens föreslagna bibeltexter. Pingstpastorer får välja texter själva. Och kvinnan skall tiga i församlingen. Och jag skall hålla fast vid kallelsen för att inte komma på fall…

Hur går detta ihop? Vem skall bli dömd i mitt ställe på domens dag? Ingen. Där kommer inte att finnas någon att skylla på. Det kom en sådan lust över mig på den där promenaden över en äng. Jag såg en tom predikostol sommaren år 1957 och ville inget hellre än att vittna/predika.

Och jag är kvinna och älskar Jesus för att han tog på sig min synd och skuld och frikände mig. Det vi har sett och hört det förkunnar vi.

Ansvar för läran – och förvirrade debatter

”Kvinnans rätt till sin kropp”

Ibland blir jag så frustrerad, att jag önskar bli politiker! Då gäller det en ”struntsumma i deras budget”. Den summan är oöverkomlig för mig. Sen blir jag irriterad. Så lätt är det. ”Liten tuva välter ofta stort lass.” Som sagt.

För att ta det från början igen. En överläkare inom mentalsjukvården rekommenderade mig att gå högre upp om jag ville klaga på vården. Det var ju precis det, som jag hade gjort som 20-åring! Det var ju jag, som gick ända upp till Medicinalstyrelsen och frågade vem som har rätt att ordinera bältesläggning? Nu heter det Socialstyrelsen. Det är snart 60 år som sen de fick förra brevet av mig. Kanske dags att skriva igen?

”Kvinnan har rätt till sin egen kropp,” trummas det in i oss år efter år. Ingen får överrösta det budskapet minsann. Ingen kvinna i regeringsställning får ha ett förflutet i Ja till livet!

På min tid som sjuksköterskeelev skulle frågan om abort aktualiseras som teori inom det ämnet. Ja, vad hette ämnet? Var det ”Förlossning och kvinnosjukdomar”? När var det befogat med abort? Det allra värsta scenariot målades upp som exempel. Det var ju självklart en medicinsk orsak till abort och sen kom exemplet på en av de största kompositörerna i tiderna och ett annat exempel på en känd konstnär. Var de dessa som varit en cellklump bara med rätt att skrapas bort? Vi skulle tänka till som elever.

I mitten av 50-talet fanns ingen aggressiv debatt om kvinnans rätt till sin kropp. På 30-talet var det den värsta tänkbara arbetslöshet och depression i Sverige. Ändå föddes det ena barnet efter det andra i dessa kollektiva bekymmer i samhället. Hur skulle mina föräldrar t.ex. klara av att försörja ett barn till med nummer sju av födslar? Vid tredje graviditeten numera kan en barnmorska fråga: ”Vill du ha abort?”

Kvinnan har rätt till sin kropp!

I denna självklara uppfattning finns ingen man med tydligen. Är det jämnställdhet? Vad hade jag för rättigheter till mig kropp, när jag var 20 år gentemot överheten? Vi skall som kristna tacka Gud för överheten men också be för den. Det kanske är dags nu. Där brister jag. Där reagerar jag först nu på talet om rätten till abort och ofriheten att ha en annan åsikt. Har vi åsiktsfrihet i Sverige? Får en politiker ha åsikten, att det är för många aborter i Sverige? Är det rätt att använda abort som preventivmedel?

Tankarna snurrar i mitt huvud. Har vi verkligen åsiktsfrihet i Sverige? Får en kvinna, som är politiker inte ha en kristen värderingsgrund i sitt arbete i Sveriges regering? Måste hon förneka sin tro för att kunna arbeta med så stora problem i vårt land som arbetslösheten innebär?

Tankarna snurrar i mitt huvud. Får en politiker inte tro på Gud som Skapare och vi som medarbetare? Mitt eget problem är inte att få bli politiker. Mitt problem är inte abortfrågor och kvinnans självständighet. Mitt problem är konsten att kunna vara politik korrekt inför en skolklass. Det är mitt problem just nu. Hur skall jag kunna dela på kroppen och själen från anden? Det är tillåtet att tro att kropp och själ hör ihop nu för tiden. Det är tillåtet att tala om somatiska sjukdomar till skillnad från psykiatriska. Men är det tillåtet att tala om att en människa har en ande, som är orolig innan den finner vila hos Gud?

Får jag lov att citera en psalmvers inför studenter, som väljer psykiatrin?

”Den gång du viskade ditt bliv
du ville mening i mitt liv…”

Kvinnans rätt till sin kropp?

Närhet

Vaknar tidigt med blandade känslor av förväntan och glädje å ena sidan. Å andra som om jag vänder mig i sängen och inte vill vakna…
Där finns det omöjliga.

Äntligen hägrar ett datum då jag skall få möta unga människor under utbildning inom sjukvården. Äntligen skall jag få berätta om fallet från att vara en frisk sjuksköterskeelev till att bli en patient på ett sinnessjukhus! Och hur gick nu det till att välja värsta avdelningen till mig och största chocken?

Det jag kunde från Göteborg var ju ett läkarskämt, att gränsen mellan neuros och psykos går på Götaälvbron i älven. Alltså neuros på våren år 1956 och psykos på sensommaren år 1956 som diagnoser. Inget om skolios. På den tiden var det en strikt gräns mellan psyke och soma.(De stora sinnessjukhusen Lillhagen och Sankt Jörgen låg på den tiden långt utanför staden och Psykiatrika Sjukhuset inom Sahlgrenska Universitets Sjukhuset.)

Äntligen har jag ältat färdigt och skall få berätta om mina livserfarenheter! Kruxet är, att jag inte får nämna honom, som skyddat och hjälpt mig hela livet. Det är inte politiskt korrekt! Men Urban Ringbäck är pastor och föreståndare i Smyrna i Göteborg. Han får minsann tala om detta i en skyddad miljö! Jag steg upp och bryggde första morgonkaffet och kollade Mr. Facebook och vilka som skrivit där. Ja, där skrev han:

”Närhet är farligt. Vi håller oss hellre på distans. Gäller relationer i allmänhet. Med Gud i synnerhet.

Förbereder predikan. Ämne: ”Farligt nära Gud”

Jag lever farligt nära Gud och blir rädd ibland. Tänk, om jag förnekar, att jag känner honom?

Den stora frustrationen

Nu är det tänkt, att jag skall våga en gång till på egen risk. Min bok trycktes i 200 ex. Nu skall det bli några justeringar. Några av mina vänner har gett konstruktiv kritik. Här är ett kapitel i repris, som är obegripligt visst men mycket lätt för mig att förstå. Detta jämfört med den debatt om försoningen, som förs på Stefan Swärds blogg.

Försoningen blir teologiskt obegriplig för mig HÄR

Min berättelse om försoning som ett kapitel ur boken är:
Pat. är frisk och pigg för övrigt

Religionsgrubbel

(Ur Anamnesen den 5.9.1956 Är stundtals religiöst grubblande, stundta,s svärande.)

Den första diagnos, som jag visste om att jag fått och förhörde mig om var just religionsgrubbel. Vad innebär det? Att lära in blodets funktion och betydelse är ett ämne inom fysiologin och biologin och sedan medicinsk vetenskap, om jag fattat rätt. Att läsa in om blodets betydelse i bibeln är teologi. Jesus Guds sons blod renar från all synd. (Ur Johannes första brev.)

Mitt intresse är både ock.
Det hände för 30 år sen att en nyfrälst narkoman kom och klagade för mig:
– Dom säger i kyrkan, att jag skall tacka för blodet. Och jag tycker, att det är så äckligt. Vad skulle jag svara? Jag hade ju inte förstått blodets betydelse i biblisk beskrivning och funktion. Så jag bad till Gud:
– Visa mig blodets betydelse!
Och sen glömde jag den bönen.

En kväll fick jag en fruktansvärd tandvärk. Jag fick tandvärk där det inte fanns någon tand längre. Jag stod på alla fyra i sängen med huvudet i kudden. Jag tog två albyl. Jag fick ta två till lite senare. Inget hjälpte. Klockan var mycket. Jag fick åka över hela stan för att komma till jourhavande tandläkare. Visdomstanden var ju utdragen. Hur kunde jag då få en sån fruktansvärd värk?
– Blödde det mycket, när dom drog ut tanden?
– Nej, det blödde inte alls, svarade jag. Och trodde, att det var ett bra svar.
Den jourhavande tandläkaren började då att berätta om blodets betydelse.
– Om det sker en kraftig genomblödning så koagulerar blodet och proppen ger ett skydd. Nu har det kommit ner något i såret, som gett denna infektion. Ungefär så berättade han. Efter behandlingen for jag hem.

Det gick en vecka. Min vanlige tandläkare tog över. Det gick några dagar till. Det kom en ny sen kväll med olidlig smärta. Jourhavande denna kväll fanns i ett annat ytterområde. Bilen fanns på verkstad. På så sätt blev resan inpräntad tydligare i minnet. Samma fråga upprepades här:
– Blödde det mycket, när dom drog tanden?
Samma fråga. Samma svar. Och samma undervisning. Det är viktigt med en genomblödning. Det är viktigt med blodet som koagulerar och skyddar såret.

Vad var det jag hade bett Gud om? Ja, inte var det tandvärk.
– Gud visa mig blodets betydelse!

Strax före stängningsdags mellan två dygn fick jag undervisning om blodets betydelse. Det räckte inte med en gång. Jag fick det upprepat en gång till. Sen kom den ena associationen efter den andra….

Det finns en plats i föräldrahemmets trädgård, som jag kan peka ut. Det var en fin höstdag. Pappa grävde. Jag hängde med som en flik (ficka). För ett ögonblick ställde pappa ifrån sig trädgårdsgrepen. Den hade platta slipade tinnar. Jag ville också gräva, men körde den rakt igenom den bara foten. Sen minns jag inget mer. Jag var 4 år på väg mot det 5:e.

Jord och gödsel från ett trädgårdsland är livsfarligt, att få in ett sår. Det behövdes hjälp utifrån. Det räckte inte med pappas snabba ingripande. Det räckte inte, att tvätta rent såret. Det kunde bli blodförgiftning. Det skulle kunna leda till döden.
Minns Du planscherna i skolan på blodomloppet – detta grenverk av blodkärl. Hjärtat var förstås med och så dessa parallella grenverk – ett i rött och ett i blått. Och denna mångfald av uppgifter som blodet har. Vi tvivlar inte på en enda. Det röda grenverket visar på att hela kroppen får näring och syresatt blod. Det blå grenverket skall visa på att blodet har ett lika fin renhållningsverk – transportsystem för att få bort gifter och slagg via olika organ. Det handlar om röda blodkropparnas suveräna arbete.
Om vi får ett sår på kroppen rusar dom vita blodkropparna dit och tar itu med bakterier. Dom är som kravallpoliser:
– Hit men inte längre! Dom bygger sitt staket.
Jag hade en kusin, som var Rh-. Mannen var Rh+. När första barnet föddes gick det bra. När det andra föddes blev det ilfart till annan avdelning för blodbyte. Det är så länge sen. Dom har andra behandlingar nu. Idag sitter inte den dottern och funderar över: skall blodet som jag fick fungera? Hon behöver aldrig tänka på det.

Och nu till bibeln och 1:a Moseboken. Vad som hände i Evas själ i Edens lustgård, när hon släppte in lögnen förstår inte jag. Jag fattar bara att lögnen är oförenlig med Guds väsen. Lögnen var och är som ett gift som så småningom leder till döden. Det hade Gud inte tänkt. Så presenterade han sin räddningsplan för Adam och Eva.
Det är som om bibelns texter säger: ”Försök att gömma er! Försök att ursäkta er! Ni är lika nakna ändå trots de fikonlöv, ni svänger ihop!”
Nej, det behövdes ett blodbyte! Någon i Skapelsen måste offra sitt liv! Ett oskyldigt blod måste rinna för att Gud skulle kunna göra kläder av skinn åt dem.

– Jag kan inte, kommer aldrig att kunna, uppfatta Jesus som ett ”offerlamm” gjutande sitt blod för världens (och mina) synder och sålunda försonande…
Så skrev en man i ett av sina brev till mig. Och hur skall man kunna förstå om ingen berättar.

Jag kan se Golgata framför mig. Jag kan se Jesus hänga där med en rövare på var sida. Jag kan höra hånet:
Luk 23:39-43 (Bibel 2000)
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” [43] Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Rövaren hade sjabblat bort sitt liv. Nu fick han sitt straff – dödsstraff. Kan du se hur dom vita blodkropparna rusar fram och tillintetgör alla bakterier?
Kan du höra Johannes Döparens profetia om Jesus några år tidigare:
– Se Guds Lamm, som borttager världens synd!

Nu hängde Jesus där mitt emellan två rövare. Hans blod renade från all synd i dens liv, som bara önskade en tanke.
Kan du se Maria, Jesu moder, stå nedanför korset? Jag kan föreställa mig, att hon var förlamad av sorg. Vart hade alla profetior tagit vägen – alla löften som hon hört? Hon skulle ju bära på Guds Son – han skulle ju bli FRÄLSAREN! åren med honom hade gått så fort. Nu hängde han här som en missgärningsmän tillsammans med rövare! Kan du se framför dig hur dom röda blodkropparna rusar runt i Marias liv och förser hela hennes varelse med näring och syre. Blodet fungerade i hennes liv också

– Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus. Livet kom tillbaka till Maria! Blodet fungerade! Hur skulle jag kunna låta bli att tro på blodet!
Slut citat

Boken kom ut för två år sen och började med en rubrik:
Den stora rädslan men inget kom fram av vad som är den stora rädslan för mig. Rädslan för mig var den diagnos jag drabbades av och som jag protesterade mot under hela deras behandlingstid. Sen blev den en stigmatisering. De lärde hade sagt sitt och jag var maktlös. Idag skall jag ändra rubriken till:

Den stora frustrationen

Den finns kvar. Tala gärna svenska med mig och behåll komplicerade ord i rätt sammanhang. Å andra sidan tvingades jag köpa ett teologiskt lexikon redan år 2002. Vem vet vad annihilation är för något?

När jag flyttar till himlen

357 flyttkartonger hade den pensionerade prästen och hans fru ser jag i Dag Sandahls blogg. Jämför detta med mina 75, som var alldeles bedrövligt för många senaste flytten!
För övrigt är allt sig likt här. Jag längtar efter nybakade bullar, som en 86-årig farmor och mormor har som introduktion till sin blogg.
Ja, för övrigt är allt sig likt här. Jag skulle sluta läsa lärostrider bland akademikerna men är redan klar med de tre, som jag följer. Här är det bredd minsann från Svenska Kyrkan till Pingströrelsen och däremellan kommer…ja, varför inte Berit Simonsson med Oasrörelsen? Facebook är suveränt, som vet vem som bör gratuleras idag.
Grattis Berit!
Lukas kap 18:7-8

När jag flyttar till himlen

Jag har rest kring så ofta på jordytans rund.
Jag ha rest uppå land och på hav.
Men jag längtar och trår till den härliga stund
Då med Jesus till himlen jag far.

När jag flyttar till himlen med gator av guld,
Vilken underbar färd det skall bli.
Jag står färdig för flytt, till den boning han byggt.
Det ska bli sista resan för mig.

Här jag packar och packar var gång som jag far,
Bördor bär jag i händerna då.
Men jag skall inte bära en sak när jag far,
Med min Jesus på skyarna blå.

När jag flyttar till himlen med gator av guld,
Vilken underbar färd det skall bli.
Jag står färdig för flytt, till den boning han byggt.
Det ska bli sista resan för mig.

dörren119De gamla brefven har gått genom denna dörr ut och in…

Känslor

Det är sjukt, att ha nära till sina känslor! Bara så ni vet det.

På 70-talet fanns det två stora fototidningar, som jag följde, som senare slogs ihop. Att det blev fototidningar så mycket berodde på att jag inte kunde koncentrera mig på långa texter på grund av värk men bilder kunde jag ta in. ”Aktuell fotografi” och ”FOTO”, om inte jag minns fel. I en av dem vid den tiden fanns ett fotoreportage från ett mentalsjukhus i USA och från den oroligaste avdelningen. Reportern berättade, att det varit så intressant att arbeta där för patienterna hade så nära till sina känslor.
(Senare kom ett förbud att fotografera psykiskt sjuka patienter för de anhörigas skull. Inte för patienternas. OBS!)

I Sverige skall det vara lagom. I debatter skall inte vara något känslomässigt typ ”Rör inte min kompis”. Tyvärr så överreagerar jag. Jag tar åt mig på grund av egen erfarenhet.

Nu har jag lugnat ner mig. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men en Roland Spjuth har skrivit en Gästblogg om försoningen, som jag förstod. Den stämmer med min bibelläsning. Jag har ingen egen teologi. Läs vad det gäller HÄR

Det är mycket fyndigt ord ”Försoningsstriden”. Att den skulle blossa upp igen kunde väl ingen ana. Men den finns på Stefan Swärds blogg. Den bloggen följer jag utan att tillhöra Evangeliska Frikyrkan. Eller just därför att jag är så intresserad av varför kristna blir osams så osams, att det uppstod stockholmsbaptister eller örebrobaptister. Som väl är hann jag att fråga en dam på 90 år medan hon levde om hur det gått till i Göteborg med osämjan mellan medlemmarna i Tabernaklet och Saron.

Det är inte lätt att ha nära till sina känslor. Nej, det är inte det samma som temperament. Det är inte det samma som att kunna bli arg även om ilska är känslor. Nej, i fotoreportaget från de allra sjukaste i USA var hans erfarenhet, att de hade nära till skratt eller gråt. Hur sjukt är nu det?

På Skutan f.d. Missionskyrkan och Baptisternas gemensamma ”Bibelsamtal” fick jag ställa mina frågor och fick svar av flera olika pastorer. De svaren har jag kopierat och sparat! Att läsa bibeln är inte det samma som att kunna teologi! Teologi kan vara botten enligt mitt temperament och bedömning. Det är bara det, att jag fick ingen åhörare till min föreläsning i det teologiska bottennappet Om Gud.

”Rör inte min kompis”! Är det fel att känna för Niklas Piensoho och Sofia Camnerin? Är det fel att bli upprörd? Jo, jag ser, att en text skall beröra men jag får inte bli arg, som på denna sega debatt, som följde efter detta vad Niklas Piensoho egentligen sagt.

Jag tillhör sen år 1970 en stor Pingstförsamling, Smyrna i Göteborg men inte på grund av teologin. Från Majornas Missionskyrkan har jag fått en vänlig inbjudan att vara med och fira deras 130 år som församling och att kyrkan redan är 50 år, som byggdes år 1963. De firar nu och jag blev vänligt mottagen, så fort jag kom till Göteborg år 1966.

Hur skulle det vara att läsa Psaltaren i bibeln och kolla deras känslor? Det var sällan lagom. Jo, jag har blivit minst sagt upprörd över hur Sofia Camnerin blivit uppfattad i Stefan Swärds blogg. Jag ser fram mot en försoning. Både med subjekt och objekt.

Den objektiva försoningsläran Del 1 av Olof Edsinger i Bloggen: EFTERKRISTUS.NU

Upprättad

Det är en sak att längta efter upprättelse och en annan att få den. Det är en sak att hålla fast vid en hägring – en annan att kunna nå dit. Bilden av Missionsskolan på Lidingö finns kvar på näthinnan. Det kanske beror på mitt intresse för bilder. Det kanske beror på bildminne. Med åren som går tonas bilden ner och förväntningarna blir mindre och mindre. Det kanske inte var det bästa att stå efter för min del? Kvar är andras doktorsavhandlingar i teologi. Det var liberalteologi, som smög sig in lite pö om pö. Jag har lärt mig ett nytt namn utanför Svenska Missionsförbundet, som var mitt i barndomen och ungdomen: Rudolf Bultmann…

Diagnoserna som jag fick för livet år 1956 har hindrat mycket av min framfart och jag har klagat. I svar på ett av mina klagande brev stod det, att det kanske inte var bra att sparka sig blodig mot en mur. Det kanske var bättre att gå runt den. Ordagrant kan jag inte citera ur läkaren brev. Ibland rev jag det, som påminde om min förlust.

Så kommer frågan vem som har tolkningsföreträde. Det är ett ord, som jag lärde mig av präster i nätdebatter. Då år 2000 var det helt nytt för mig med samma bibel i Sverige som 1917 års översättning. Hade de översatt så fel tidigare? Blev försoningen annorlunda genom Svenska Bibelkommissionens 30 åriga översättningsarbete? Jag för min del vet i vart fall om en preposition, som blivit fel :-). Det var missionär William Bergling som påpekade i början av 70-talet. Och där började mitt intresse för upprättelse! Språket var inte oväsentligt. Bräderna i tabernaklet skulle vara genomborrade. Det skulle inte hållas ihop av något som satt utanpå! 2 Mos 36:20 –
(Tillämpningen var att kristna skulle vara ”genomborrade” av Guds ord.)

Det var bara att fortsätta att tro på hur noga Gamla Testamentets texter hör ihop med Nya Testamentets. Jag är upprättad i Kristus på ordets grund! Det bildspåket återkommer på annat sätt än genom två fotstycken av silver. Det har gått många år sen jag fick undervisningen om att jag tillsammans med andra som tror på Jesu försoningsverk är upprättade och har lika värde (lika mått på varje bräda i tabernaklet).
”Vi är ju den levande Gudens tempel.” 2 Kor 6:16

Gäller inte detta vare sig jag är medlem i en Missionskyrka eller i en Pingstkyrka?
Vem får vara medlem i en Pingstkyrka? Jag följer Mikael Karlendals blogg…

Vem får vara medlem i en Pingstkyrka?

Vem tolkar försoningsläran rätt? Jag följer Stefan Swärds blogg…

Vem tolkar försoningsläran rätt?

Och svårare fråga än så: Har jag förlåtit andra, som Gud förlåtit mig? Igår kom ett nytt nummer av Tidningen Evangelium ut. Översättningar är inte lätt!

Har jag förlåtit andra som Gud har förlåtit mig?

Gud som ende byggHERREN

Gud som ende byggHERREN
En kort koncist sammanfattning av vad bibellärare visat mig under åren. Under alla åren har jag haft möjlighet att pröva deras undervisning mot bibelns texter. Jag som kvinna undervisar inte utan berättar bara vidare vad jag hört och sett.

Allt som behöver göras för detta kyrkbygge i vår tid är redan gjort. Grunden är redan lagd. Måtten är redan givna. En person får varken vara bredare eller högre än någon annan. Ingen kan breda ut sig på den svagares bekostnad. Ritningen till kyrkbyggen är given en gång för alla. Sida vid sida står vi upprättade i Kristus med all kvistighet, som finns i materialet från början. Det är Gud själv som drar över allt med sin härlighet och nåd. Likt guldet.

Detta går att begrunda noga från 2 Mosebok kap 26:15-30. Det var två fotstycken av silver. Ingen kan stå på ett ben i längden och bara hålla sig till Nya Testamentet. Grunden för upprättelse sätts under vårt liv inte som en sort lära utan som försoningsgrunden av blod genom ett givet offer.
Vi är den levande Gudens tempel, om vi låter oss uppbyggas på den givna grunden!
1 Kor 3:17, 1 Kor 6:9, 2 Kor 6:16

Varför får då inte prästen breda ut sig på den svages bekostnad?
Svar: Därför att prästen är upprättad på exakt samma grund – två fotstycken av silver bildligt talat. Det är ingen värdeskillnad mellan de två fotstyckena. Ingen kan som sagt stå på ett ben i längden. Och guldet bjuder Herren på. Det är hans nåd alltsammans att vi blir rättfärdiggjorda genom tro på Jesu död och uppståndelse.

Varför skall inte någon kunna sticka upp högre än alla andra?
Svar: All kunskap och vishet finns i Kristus enligt Efesierbrevet kap 1 och Kolosserkapitlet 2. Allt finns givet i Kristus för alla, som vill stå där!

Det står mycket om män i bibeln och skillnad i tjänster. Män har mer muskelmassa för att kunna bygga upp den raserade muren igen. Se Nehemja kapitel 3. Var och en byggde upp vid sitt hus och sträckan därifrån.

Sen kommer dessutom Jesu undervisning i en liknelse om tio jungfrur. Den helige Ande förebildas ofta som olja. Det finns helig ande i bibeln men måste finnas i ens liv också. Det gäller att inte bli överrumplad av brudgummens ankomst, när det är dags för bröllop!

Pastorslien

Igår fick jag lite dåligt samvete över hur jag hanterade min morbror kyrkoherdens gamla fina handbok i mjukt rött kalvskinn.
Det blev inte så enkelt som jag tänkt att scanna trosbekännelsen. Å andra sidan är jag så frustrerad över…ja, den länken finns ju till Dag Sandahls blogg ”Till Anna”.
Jag fick fläka handboken lite i ryggen och gjorde den lite illa.

Så klart att alla associationer vimlar i huvudet på mig. ”Missale för Svenska Kyrkan” det var ju det arvet, som jag fick efter honom. Jag bad att få detta! Sen har vi syskon en massa roliga minnen. Den bondpojk, som inte kunde hantera en spade fick läsa. I syskonavundsjukan blev det mycket att retas om.

Så när gräset på sommarstället var högt och tungt att slå fick min syster rådet av en annan morbror att ta pastorslien. Den var lättare.

Det var bara en av frustrationerna igår varför inte jag fick bli präst, som inte orkar arbeta. 🙂

Den andra frustrationen var en artikeln i tidningen Dagen mot Sofia Camnerin f.d. pastor i Missionsförbundet och numera en av ledarna för Eqmeniakyrkan, okänd för debattörer i andra samfund. Så kom kvällen med fullsatt Smyrnakyrka, gratis tidningen Dagen och en sittplats ledig för mig, där jag brukar sitta ungefär. Det är bara det, att mannen bredvid läste just tidningen Dagen och den helsidan. Han slötittade inte utan läste i lugn och ro tills jag avbröt denne okände man – bad om ursäkt och sa ifrån att det där stämmer inte. Det var Tomas Sjödin, som skulle tala och inte jag. Men mötet hade inte börjat.

Tänk om vår professor i Smyrnaförsamlingen barnmorskan Marie Berg hade valt att doktorera på skadorna som alla Kongos kvinnor fått genom det brutala kriget! Tänk om Marie Berg hade valt försoningen som ämne! Kan alla dess våldtagna, uppfläkta kvinnor, som sen förlorat sin egen man på grund av skammen…tänk om de hade fått berätta om försoning och förlåtelse, som en del av kristet tänkande! Hade Sofia Camnerin fått någon förståelse då för sina tankegångar? Ja, försoningen från Gud är fullkomnad på korset och fullständig! Försoningen till förövare och fördärvare av den egna personligheten är lite mer ofullkomlig och svår.

Kvar är min frustration över att män som de enda som fått ämbetet att förkunna evangeliet om försoning genom Kristi blod inte ägnar sig åt sitt ämbete.

ladugardPastorslien

Se upp vid bygget!

Bekännelsen 3 (800x528)Trosbekännelsen

Här börjar min blogg. Det slog mig hur målmedvetet arbetet var på bibelsajten vid år 2000 för 12 – 20 åringar i åldrar. Debatterna var heta om kreativism eller evolutionslära. Debatterna var heta om bokstavstro eller förmågan att tänka själv med sunt förnuft. Debatterna var om rätt eller fel trots att det inte går att debattera angående sexuell läggning. Det fanns duktiga debattörer och en var konfirmerad men hade konverterat till islam. Hon visade på att det var samme Gud, som kristna och muslimer åkallar bara olika namn på grund av språket. Där var duktiga Jehovas vittnen – duktiga att argumentera.

Ser jag på trosbekännelsen rad för rad så var det ifrågasättandet som gällde. Inte att unga människor skulle få en tro på historiens Gud. Religionsdialog var ett populärt begrepp redan då.

Nehemja grät, när han fick veta hur tillståndet i Jerusalem såg ut. Han grät och erkände, att han och hans familj också hade syndat mot Gud. Han satte ett samband mellan tillståndet i hans land med att folket övergett Herrens undervisning.
Nehemja kap 1

Det är inte många kapitel i bibeln men värda att begrunda om och om igen. När jag erkänner, att jag också har ansvar över hur situationen ser ut i vårt land och bekänner min synd, så kan uppbyggnaden få börja! Var och en gör i ordning i sitt eget liv och rustar upp just den biten (sopar framför eget hus är vårt uttryck).

Skall jag ansvara för hur grannen rustar upp och ödmjukar sig inför Gud? Skall jag snegla på ledarnas felaktiga undervisning? Skall vi låta drevet få gå en gång till på en kvinnlig ledare?

Det är inte min tillämpning av bibeltexten här! Det var en vanlig pastor på 70-talet, som visade på att bibeltexterna är lika aktuella alltid. Det är lätt att riva ner kristendomen och ta bort gudsfruktan! Det är svårare att bygga upp ett skydd mot fienden. För fiender har vi i den andliga kampen. Alla läror är inte lika bra. En mur kan skilja människor åt men här är det fråga om en mur till skydd mot fiender. Och fiender hade skövlat hela Israel och Juda land. Folket levde i fångenskap i Babel under svåra förhållanden. Profeten Jeremia hade förvarnat gång på gång. Så kom äntligen en förändring…

Så här står det att läsa i Gamla Testamentet och Nehemjas bok kapitel tre:

Präster som arbetade på muren
22 Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.
23 Efter dem arbetade Benjamin och Hassub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. 24 Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet. 25 Palal, Usajs son, satte i stånd sträckan från platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre kungshuset vid fängelsegården.
Efter honom arbetade Pedaja, Paros son. 26 Tempeltjänarna som bodde på Ofel arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.

Övriga byggare
27 Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.
28 Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus. 29 Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra porten. 30 Efter honom arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 31 Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen. 32 Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.
Svenska Folkbibeln

Nu är det natten då vi fått en extra timma. På den föreslår jag svenska namn på ledande präster (utan pensionering) och pastorer (f.d. eller nuvarande ledare för samfund eller kyrkor). Det skall vara män!

Till Anna

Till Sofia

Tänk dig in i vår svenska situation och ledare, som börjar studera Herrens undervisning och gråter över läget i Sverige och synden!
KG Hammar, Niklas Piensoho, Stefan Swärd, Ulf Ekman, Lennart Koskinen…

Det skall vara män som gråter! (Nehemja 1:4)

Vem är du som dömer?

Så lite vi vet om varandra! Och ändå är det så lätt att ha åsikter. Paulus har mycket att förmedla till oss, som är aktuellt i vår tid också. Så här börjar det andra kapitlet till församlingen i Rom:
1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? 4 Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? 5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.
Svenska Folkbibeln

Det var igår som jag gick och tänkte på dessa bibelverser. Det var igår Sture Bergwalls framtid skulle avgöras. Var och en är ju sig själv närmast och jag har inte ens läst boken om honom. Nu däremot undrar jag över hur en människa står ut att vara inlåst år efter år och inte bli rätt behandlad. Om jag kunde få skador för livet av tre månaders behandling på ett sinnessjukhus hur skall då inte alla dessa år ha skadad hans självkänsla? Inget är jämförbart. Nelson Mandela var fängslad för en idé, som han bar på som var rätt! Därför stod han ut år efter år och förverkligade sina tankar och goda vilja för sitt folk sen.

Den som gjort något brottsligt skall avtjäna sitt straff. Nu ställs det på sin spets mer och mer hur domare dömer. Skall inte en psykiater prövas? En patient har ju rätt att byta läkare.

Nu på morgonen hittade jag en bra länk till C.O. Rosenius. Det är Andreas Holmberg, som satsar arbete på denna värdefulla andaktsbok.

Lägg nu bort all ondska allt svek

Patienträtt gäller även Bergwall

Diagnosen syndare

Äntligen föll polletten ner! Det är en hemsk diagnos: syndare!
Jag hör inom mig författaren Lena Anderssons perfekta recitation från Marcus evangelium i programmet ”Sommar, sommar” för några år sen.

Vadå synd viskade den lame knappast hörbart mer än för lärjungarna i närheten. Jag har väl inte syndat mer än någon annan?

Ur Markus evangelium kapitel 2
9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame: 11 ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!”

Kan det vara så att nu kommer fortsättningen av Lena Andersson? Vem var det som skulle förklara begreppen synd, rättfärdighet och dom?

Med Gud in i tankelättjan

Äntligen föll polletten ner. En människa kan bli stigmatiserad med en diagnos men inte fatta innebörden av diagnosen! Är det inte läkarens uppgift att förklara hur det gått till att fastställa diagnosen och berätta om hur symtomen fungerar? Är det inte patientens sak att fatta om det stämmer eller inte?

I min egen sjukjournal från år 1956 står det, att jag fortfarande inte har någon sjukdomsinsikt efter många veckor.

Det är allvarligt.