I DE (O)BOTLIGAS LANDSKAP

I Medicinhistoriska museet i Göteborg invigdes en permanent utställning
I DE (O)BOTLIGAS LANDSKAP på torsdagskvällen med ett material och kunskaper från en utställning, som tidigare funnits vid Lillhagens Sjukhus. Linda Zwamp föreläste om egna erfarenheter om panikångest.
Jag stod under hela föredraget längst bak med ryggen mot en dörrpost. Vi hade hela den okända åhörarskaran mellan oss. Efter föredraget fanns tillfällen till frågor och det blev tyst tills Lindas fråga kom:
– Vad tycker du Gunnel?

Skall jag fega ur eller håller jag fast vid att jag vill bita huvudet av skammen? Ser man en skräckfilm upprepade gånger under årens lopp, så blir man imun till slut eller i vart fall avtrubbad. Eller i vart fall så är det bara ärr kvar i själen – sår som slutat att blöda.

Min skräckfilm är från år 1956 från ett sinnesjukhus som patient. Den filmen finns kvar i mitt huvud tyvärr. Sen finns det dessutom en sång, som också kan sätta igång nästan när som helst. Det har den gjort nu i samband med den kvinnliga prästen Ulla Karlssons artiklar i Sv Kyrkans tidning. Jag citerar en liten mening bara:

– Tanken att Jesus dog på korset för ”våra synders skull”, att ”han har betalat skulden med sitt blod”, är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro.”

Nu är det som det är. Ingen kan backa i tiden och få något ogjort eller gjort på ett annat sätt. Allt som behöver göras för att rädda oss i vår tid och för framtiden har Gud redan gjort genom Jesus Kristus.

Så sången sätter igång också i mitt huvud när som helst och jag sjunger med av hela mitt hjärta:

– Nu är försoningsdagen kommen för världen all
Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall.
Tallösa skara ila fram till sin arvedel
Nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ

Dig o Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev
och med den stungna handen syndoffret sönderrev
Och utav oss ett evigt rike av präster gjort
Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.

Nu finns vid nådastolen rening i Lammets blod.
Nåd utan gräns som solen lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar är nu Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar nya förbundets folk.

Kom du som hjälplöst driver fram över stormigt hav.
Golgata kors dig giver vad intet annat gav.
Tron finner ankarfäste, vila din tanke får.
Jesus din vän, den bäste, frälsa din själ förmår.

Text: H Schager 1925, Kerstin Lundin 1986
Musik: F Campana (1819 – 1882)

Dagen löfte från min bibel är den 16:e april:
Jes 33:24
Ingen i staden skall säga: ”Jag är sjuk”,
ty folkets synd är förlåten.

Ett kodat budskap

Det står så mycket konstigt i bibeln. Det går att plocka verser lite här och var och få till precis vad som helst. En del säger, att det bara är krig i Gamla Testamentet. Andra säger, att det är felöversatt. Vi kan inte veta.

Vad har jag gemensamt med kvinnliga prästen Ulla Karlsson efter hennes artiklar i Sv Kyrkans tidning?
Kyrkan behöver inget försoningsoffer!

Ingenting mer än att vi båda är kvinnor men en får lov att vara präst och en inte. Vad hade jag gemensamt med min hembygds församling första gången jag fick hålla andakt där? Jag såg altartavlan igen. Svenska kyrkor har ofta en Jesus på korset och frikyrkor ett tomt kors som föreställer att Jesus uppstått från de döda. Högst upp på det höga altaret i min hembygds kyrka finns ett lamm med en segerfana. Räcker inte detta som gemensam teologi?

Jag har fått läsa teologi och exegetik baklänges genom att läsa andras inlägg på nätet sen år 2000. Jag kan inte debattera för övrigt för jag blir bara arg. Jag blev nästan ursinnig för 10 år sen över vad jag såg inom Sv Kyrkans ramar. Nu har vi fått klarspråk genom två artiklar av Ulla Karlsson. Förut har Jonas Gardell deklarerat samma sätt att tolka i boken ”Om Gud”. (Väl att jag har biskop Gottfrid Billings tolkningar av kyrkoårets bibeltexter från år 1915)

Bibelns språk är kodat för den som inte vill veta vad det står där uppenbart. Här är ett enda exempel från Uppenbarelseboken 7:17

Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.

Bibelns Jonatan fick leva med en pappa, som blev förvirrad ju mer han blivit olydig mot Gud och gått sina egna vägar. Kanske detta innebar ett hata sin fader och moder och bli värdig att följa den osynlige Jesus då i Gamla Testamentet? Jonatan kom till en punkt där han måste ställa sig på herdens sida. Herden som blivit smord till kung. Obegripligt för den som inte vill veta mer.

Bibeln har ett kodat språk om ett lamm, som såg ut som det varit slaktat. Bibeln har ett kodat språk om ett lamm som blev herde.

Det är ju alldeles uppenbart för den som blir som ett barn och tar emot himmelriket här och nu.

En gammal predikanthistoria

Prästen Ulla Karlsson ville bara skapa debatt. Mer än så var det inte. Vad skriver jag då dagen efter tidningen Dagens meddelande?

Jo, jag tänker på predikanten i Norrland, som betydde så mycket för mig och många andra. Han berättade en gång om gumman, som blev erbjuden hästskjuts. Hon hade varit och veckohandlat och bar den tunga bördan på ryggen. Vägen hem var lång. Det var före bussarnas tid. De var varken insatta i trafik eller borttagna ur trafik. Och inte heller fanns ordet veckohandla. Då för länge, länge sen måste de handla så mycket, att det räckte för lång tid. Gumman neg för bondens erbjudande, tackade och satte sig längst bak på flaket.
Efter ett tag vände sig bonden om och såg att gumman hade kvar sin börda på ryggen. Han frågade om hon inte skulle lägga av den.
Nej, hon var så tacksam, att hon fick åka med själv. Bördan på ryggen klarade hon. Det blev tungt nog ändå för hästen att dra.

Vad skriver jag då debattglad, som jag är? I bloggen fjärde väggen har jag läst tidigare hur fel Stefan Swärd har, som vill införa församlingstukt igen. Det är så fel, eftersom så många är så skuldtyngda ändå! I en annan debatt stod det om episteltexter, som inget är att bry sig så mycket om…..
…..kasta din börda på Herren ty han har omsorg om dig…..nej, skuldbördor bär jag själv och gör så gott jag kan! Ingen skall bära mina bördor!

Det bästa är att vetenskapen har kommit så långt. Det som inte går att bevisa kan man inte tro på. Jag för min del kan inte bevisa var ljuset kommer ifrån. Min intelligens räcker inte till. Ändå har jag tryckt på mer än en knapp nu i vargtimman. Mörkret försvann. Datorn startade. Ingen kan bevisa för mig hur detta går till. En liten flicka föddes för 2 dagar sen. Ett litet meddelande i Facebook och släkten i olika delar av världen får dela glädjen nästan lika fort. Vetenskapen kan visst bevisa detta men min intelligens räcker inte till för att förstå. Ändå tror jag att undret hänt och att många fick reda på det världen över. Det kan jag se på alla gratulationer.

Tillbaka till skuldbördor.Det kostar en hel del med samtal hos psykologer eller kurser i frigörande andning. Det kostar att få bukt med skuldkänslor och att få sortera orsak och verkan. Jag gör ju så gott jag kan och skall bära min egen börda. För att inte tala om sjukhus så mycket blod där finns! Det är faktiskt motbjudande! Talet om blod är motbjudande! Visst.

– Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka, sa Jesus. Han kom inte för de som vet allt utan för de som gått vilse och inte hittar hem. Jag ser fram mot den debatt, som prästen Ulla Karlsson skapade genom att ta bort hela kyrkans sammanlagda budskap – Jesu Guds sons blod renar från all synd. I hans sår har vi fått läkedom.

Synden

Det verkar inte som att det finns någon synd nu förtiden. Och om det finns något misslyckande, så går det att psykologisera bort synden. Det är synd om människorna men synden skall vi ha förståelse för. Eller?

Efter många påtryckningar från helt olika håll beslöt jag att läsa den kända författaren Marianne Fredrikssons triologi Evas bok, Kains bok och Noreas bok, när de kommit ut. Det som fick mig att ge upp mitt motstånd var yttrandet:
– Man förstår bibeln bättre sen.

Jojo. Det var väl den snyggaste skönmålningen av synden, som jag läst! Stackars Kain!
Detta gick inte att samtala med vana bokläsare om. En författare har rätt att fantisera precis hur mycket som helst! Ursäkten var, att det är roman.

Sen försökte jag skicka mitt livs första insändare till tidningen Sändaren och varna för Marianne Fredrikssons böcker. Redaktören bytte rubrik på mitt inlägg så att det blev en rekommendation i stället. Tji fick jag.

I bibeln står det om ett samtal mellan Herren Gud och Kain:
1 Mos 4:1-7
Och mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fött en man genom Herrens hjälp.” Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fåraherde, men Kain blev en åkerman. Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt Herren. Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offergåva. Men till Kain och hans offergåva såg han inte. Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk. Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför är din blick så mörk? Är det inte så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp, men om du inte har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren. Till dig står dess åtrå, men du bör råda över den.”

Så koncentrerade är bibelns berättelser, att det går att ifrågasätta, förkasta eller omtolka. Det går att söka efter fortsättningen också och ana de profetiska orden.

Som jag uppfattar synden, så börjar den i en männsikas tankesystem – lite avundsjuka bara kanske. Det kan väl inte vara så farligt? Var står det i bibeln, att Kain hade svårt att lära sig läsa till skillnad från Abel? Det ingår i New Age lära, att det ingen synd finns. Kärlek. Kärlek. Kärlek.

Som jag ser det i texten så anser Herren Gud att Kain skall råda över sina tankar. Var det så mycket begärt? Har alltings Skapare rätt att utfärda en varning för synden, som lurar vid dörren? I förlängningen så födde avundsjukan, hat och hatet ledde till mord. Det står mycket att läsa om längre fram i berättelserna. Det står mycket om att människan är fri att tänka och känna och har ansvar över det. Men syndens lön är döden.

Det står mycket om honom som skulle komma att krossa människans fiendes huvud. Visst är det dumt att förneka, att vi har en fiende, som lurar runt hörnet?

Biskopen i Västerås

Det skall bli mycket intressant, att få veta hur samtalet går mellan prästen Ulla Karlsson och biskopen, som hennes högste chef. Det står som sagt inget i bibeln om svenska kyrkan som högkyrka, lågkyrka eller frikyrka. Det står bara, att vi skall pröva det som förkunnas.

Det verkar som att mitt sätt att tänka och känna är mycket gammalmodigt i förhållande till artiklarna i Sv Kyrkans tidning av Ulla Karlsson. Det verkar som att jag då för min del har stannat i utvecklingen på åren runt 1911. Jag är med andra ord bara 100 år efter min tid i mitt tänk. Jo, jag dammade av en andaktsbok från år 1915 skriven av biskopen i Västerås Gottfrid Billing. Det han skriver stämmer med det som står i bibeln. Det är bara stavningen som skiljer.

– Han (Paulus) har lärt oss hvad det är, hvarefter vi skola pröfva all kristlig predikan; denna skall prövas efter den plats, som i den inrymmes åt Kristi kors. Något betänkligare tecken till ett urarmat församlingslif och till en urvattnad predikan gifves icke, än att talet om korset är matt, otydligt, tveksamt, så att man nästan ej har något om detta att vittna och bekänna.
Citatet är bara en enda liten del om förkunnelsen om Kristi kors och om ”själfgjorda” kristna, som utesluter talet om korset.

Boken av biskop Gottfrid Billing heter:
Betraktelser för hvarje dag under kyrkoåret

Billing var professor i praktisk teologi vid Lunds universitet 1881, biskop i Västerås 1884, överhovpredikant 1885[1] biskop i Lunds stift 1898 riksdagsledamot (första kammaren 1889-1906 och 1908-1912, ledamot av Svenska Akademien 1900. (Wikipedia)

Grattis Modo

Plötsligt slår det mig. Var det inte Modo som jag skulle lägga min röst på? Och så har jag missat alltihop och sitter bara med en egen utredning om vad som är vänskap. Visst borde jag ställa upp för mina vänner och rösta på Modo? Det finns så många borde. Sen vann dom visst ändå och mina nätvänner i Ö-vik är glada, ser jag på nätet. Så skönt, att dom klarar sig utan mig.

Borde inte jag ha några vänner runt omkring mig och rösta på Frölunda? Har en känsla av att det gått mindre bra för dem. Vibbar ni vet, som jag är så känslig för. Då borde det vara lite mer IRL, om jag stod där med och hejade. När det gäller…

Nej, jag fattar inget av detta Facebook och alla nätvänner. Gilla Gillar inte. En del har närmare tusen vänner att hålla reda på med deras födelsedagar. Å andra sidan håller Mr Facebook reda på alla. Vi får en diskret påminnelse. Det liksom kvittar med mitt engagemang där också. Kul att KG röstat på Modo som vann. Jag är trygg med hans kunskap. Det gäller att rösta på rätt person också. Det är lite personval på nätet också, som skiljer vänner åt. Får jag rösta på Stanley Sjöberg i fortsättningen? Han gjorde visst bort sig någon gång på 80-talet med en avvikande mening. Det skall Stefan Swärd reda ut åt mig och andra. Vi får se hur det går sen. Det gäller att kunna alla böcker de läst också för att rösta på rätt spelare. För inte är de väl åskådare bara?

I vart fall står det i bibeln, att Jesus sitter på faderns högra sida. Men lita på att han är engagerad i vad som händer! Den förste lärjungen, som fick utstå stenkastning för hans skull såg att Jesus stod upp i det ögonblicket….nej, det står inte att Jesus hejade på honom men vi kan ana, att Jesus följde kampen. Vad vinnaren heter kan vem som helst läsa om i Apostlagärningarna. Det är upp till var och en att ta parti för eller emot. Inte bara Modo.

Nu närmar jag mig poängen i dagens Blogg. Jag kan inget om Modo men fick en förfrågan en gång från en nätvän från Ö-vik att rösta på dem. De vann nyss ändå oavsett min röst. Det som är problem är, att det inte går att vara vän med alla hur man än röstar. Det kommer inte att sluta oavgjort. Det går heller inte att vara publik bara. Det handlar om ett deltagande. Jag deltar i livet. Jag deltar på Facebook men kan inte vara vän med alla. Då måste jag fega ur. Ingen kan spela på två planhalvor. Ingen kan vara åskådare till livet. Det lever vi.

Drömmen som gick i uppfyllelse

1 Mos 28:10-15
”Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran. Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha den till huvudgärd och lade sig att sova där. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ända räckte upp till himmelen, och Guds änglar steg upp och ned på den. Och se, Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och din säd. Och din säd skall bli som stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skall bli välsignade i dig och i din säd. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Ty jag skall inte överge dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.”

Vad är det för dröm som gått i uppfyllelse? En dröm är ju en dröm och försvinner nästan lika fort, som jag vaknar. Eller hur?
Men så finns det vissa drömmar, som är uppskrivna i en bok, som klarar hur mycket kritik som helst och hur många ifrågasättande som helst. Orden bara fortsätter att finnas där. Inte nog med det. Evangelisten Johannes skriver, att ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Orden blev singularis i en människa. Denna människa vågade hänvisa till en dröm runt 2000 år tillbaka i tiden.

– Ni skall få se, sa han.

Vänta bara skall ni få se! Fortsätt att håna idag! Fortsätt att ifrågasätt orden från Gud!
Ytterligare 2000 år har gått sen Jesus berättade för sina första lärjungar om vad de skulle få se. Natanael hade förstått, att Jesus var Guds son. Var inte det stort nog? Nej, tydligen inte.
De skulle få se en dröm i uppfyllelse. De skulle få se en öppen himmel och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen. (Johannes evangelium kapitel 1)

Bibeln tål hur mycket kritik som helst och hur många ifrågasättande som helst till och med av kyrkans präster. Det finns väl ändå en redaktion och ansvarig utgivare till Sv Kyrkans tidning? Hur länge skall hånet mot bibelns budskap få fortsätta? En del är inte ens förvånade över avfallet. Jag för min del vill ha
– Gud sade och det vart.

Gud uppenbarade sig för Jakob i en dröm med en stege rest på jorden, som räckte ända upp i himlen. Det var inte fråga om en trappa högst uppe på taket. Det var inte fråga om någon bit som fattades. Det fattas ingen del mellan jorden och himlen. Gud skapade människan av stoft och ande och har uppenbarat sin vilja till gemenskap, sin vilja till en förbindelse mellan himmel och jord, sin vilja att göra det omöjliga möjligt.

Större än så skulle de första lärjungarna få se än att Jesus är Guds son. Vad kan vara större? Jo, en fulländad dröm om en förbindelse mellan jorden och himlen – en stege som når hela vägen fram. På den stegen skulle lärjungarna få se änglarna stiga upp och stiga ner över Människosonen.

Omkring 4000 år har gått sen Jakob fick sin dröm i Betel, jagad av ett dödshot. Syndens lön är döden, skriver Paulus, men den gåva som Gud ger är evigt liv. Finns det någon, som kan mäta ut hur långt himmelriket nått i alla väderstreck sen Jesus bekräftade, att Jakobs dröm skulle gå i uppfyllelse?

Det finns en förbindelse mellan himmel och jord mellan jorden och himlen. Gud steg ner och blev människa i Jesus. Jesus Guds son var villig att lämna himlens härlighet för vår skull och komma till jorden för att presentera vem Gud är och att vägen att nå fadern är öppen nu genom honom. (Se och jämför vad det står i Ordspråksboken kap. 8:24 – 31)

Ingen kan rubba på ORDET från Gud.

Se upp för Laban!

Det är bråttom nu. Se upp för Laban! Det är bara en liten rekommendation, som skall prövas. Jesus sa, att ingen kan tjäna två herrar för antingen kommer han att älska den ene och hata den andre. Ingen kan tjäna både Gud och Mamon. Laban visade sin svaghet för guld redan i mötet med Abrahams tjänare.

Det är intressant med släktforskning. Abram, som han hette först, bröt upp från det kaldeiska Ur och ett sammanhang med avgudadyrkan. Abrams bror hette Nahor och deras far Tera. Nahors son hette Betuel och hustrun Milka och deras barn var Laban och Rebecka. Bibeln berättelser är koncentrerade. Det står inget om när bröderna valde olika gudar att tjäna. I Haran var det måndyrkan. Där stannade inte Abram utan drog vidare ner mot Kanaans land. När Nahor kom till Haran får vi inte veta heller.
(Nu har jag lagt till en länk http://www.bibeln.se där det är lätt att söka efter var det står skrivet i bibeln.)

När Abraham och Saras son Isak var giftasvuxen fick en tjänare i Abrahamn hus i uppdrag att hämta en hustru åt Isak. I det sammanhanget går det att se Labans verkliga intresse.
I nästa generation måste Rebeckas son med Isak fly för sitt livs skull. Rebecka föreslog, att sonen skulle fly till hennes bror Laban i Haran. Jakob hade lurat till sig den gamle faderns välsignelse från tvillingbrodern Esau. Ja, den förstfödde hade förstfödslorätten. Hur komplicerade förhållandena än var, så lär bibeln ut skillnaden i onåd och nåd. Jakob kom i onåd till sin tvillingbror men fick nåd av himmelens Gud vid Betel. Den berättelsen kommer senare.

Idag skriver jag bara, att det är bråttom. Se upp för Laban! Han luras och bedrar. Det går inte att tjäna både Gud och Mamon. Vilken dag bröderna Abram och Nahor valde olika gudar att tjäna står det inget om. Det står bara om konsekvenserna för barn och barnbarn.
Det står i bibeln om konsekvenserna av att lyssna till Herrens röst och bli välsignad eller konsekvenserna av att förkasta hans varningar. Orsak och verkan är inget bekvämt budskap.

Kyrkan har inget ärende utan ett försoningsoffer! Länken till Ulla Karlssons artikel i Svenska Kyrkans tidning visar klart och tydligt att det är bråttom att skaffa bibelkunskap. Det är bråttom att lära in hur människan kan bli skuldfri inför Gud.

Öppet brev till kvinnlig präst

Denna länk går till Svenska Kyrkans tidning.
Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer
Webbdebatt: Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm
Publicerad 2011-03-23

Eftersom länken inte fungerar längre kommer en del av inlägget här insatt den 13 oktober 2013

Ulla Karlsson skrev:
”Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, o Jesus”. Sv ps 143

”När världens Frälsare jag ser på korset där sitt liv han gav, jag bittert ångrar, blygs för det som förr min lust och stolthet var”. Sv ps 145

Eller en mer modern variant:

”Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. Han gjorde det för dem”. Sv ps 442

Är det bara jag som känner det motbjudande att ta dessa ord i min mun? Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…

Är det ingen människa som undrar över detta inom kyrkan? Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!

Det kräver förstås ett stort och omfattande arbete i att formulera nya psalmtexter, nya gudstjänstordningar och annat, men det kan det vara värt i slutändan!

Ulla Karlsson
Präst i Aspeboda församling

Så jag skriver spontant ett öppet brev.

Kära Ulla Karlsson!

En av mina Bloggar heter Vem är jag. Den kom för ett år sen och nu behöver jag inte berätta mer om det personliga, att jag varken fick bli sjuksköterska, missionär eller pastor. Den som vill bli präst måste ha lika höga intagningspoäng, som den vill bli läkare har jag hört. Så grattis till begåvningen! Den finns i generna.
Du skriver bland annat, att alla som är pedagoger vet, att människor utvecklas av uppmuntran, inte tvärtom. Så sant. Jag för min del fick självkänslan totalt knäckt inom mitt eget område: sjukvården.

Ingen behöver försvara bibelns budskap. Det tänker inte jag göra heller. Det jag vill berätta är, att det finns en röd tråd genom hela bibeln från pärm till pärm och det är blodet. Inom min första utbildning fick vi grundlig undervisning om blodets betydelse både i anatomi och fysiologi. Så jag tvivlar inte på blodets betydelse i människokroppen utan är bara fascinerad.

Genom min egen bibelläsning och trovärdiga bibellärares undervisning har jag fattat, att jag kan bli upprättad, ren och rättfärdig i kraft av Lammets blod. Ja, detta är totalt ute men inne för mig och många flera, som inte blivit besmittade av felaktig teologi. Jag har haft stora problem med mitt minne för detaljer – min oförmåga att glömma. Genom Jesu försoningsgärning på korset för mina synder vet jag att jag inte bär på agg mot någon. De hade tråkiga, kränkande rutiner år 1956.

Teologi nuförtiden kan tydligen se ut hur som helst. SOS för teologer med din inställning! Du har två handikapp. Det ena är att du är kvinna. Det andra är, att du är präst. Det innebär, att jag följt den debatten över 50 år om kvinnliga präster och tagit åt mig all kritik som ett läskpapper.

Numera undervisar jag inte utan berättar bara vad Jesu Kristi Gud sons blod betytt för mig, så att jag blivit upprättad! Det är nåd och inget annat. Nu kommer jag med stor glädje att berätta vidare om Jakobs söner hur de slaktade ett djur och doppade Josefs mantel i för att kunna lura sin far Jakob, att Josef nog blivit dödad. 1 Moseboken kap 37 –

Ja, så uppenbart är förhållandet mellan far och son i gamla testamentets texter till förhållandet mellan far och son i nya testamentet.
– Vi såg hans själs ångest 1 Mos 42:21

Har du och jag sett hans själs ångest i Getsemane för vår skull? Lukas kap 22:44
Jesus dog för din och min skull. Men han lever även om det fanns blodfläckar på manteln.

Allt gott
önskar
Gunnel Bergstrand

Vad är friskt och vad är sjukt?

Så lätt kapas din identitet på nätet

De svarta, stora bokstäverna på löpsedeln studsade mot mig, som bollar vänder tillbaka från ett bollplank gång på gång. Identitet vad är det? Vad är ”nätet” och vad är förlusten? Kan någon kapa min identitet och i vilken eller vilka siffror ligger den? Vilken siffra är mest betydelsefull?

År 1959 ändrades namnen på vårt lands stora sinnessjukhus till det mera neutrala namnet mentalsjukhus. Som om detta namnbyte tog bort någon skam! Utanför den s.k. stormavdelningen på sjukhuset fanns och finns en kyrkogård för patienter som dött. På deras gravkors fanns och finns ett m för man och ett k för kvinna och så fyra siffror. De fick alla sin identitet kapad. Hur försvann de andra sex siffrorna? Hur försvann deras identitet?

Så lätt kapas din identitet.
Över 50 år har gått sedan jag som 18-åring arbetade som sjukvårdsbiträde. Jag delade rum med ett annat biträde och blev ofta störd i min sömn. Efter ett år började jag gå upp i varv. En personalläkare ställde sådana frågor, att han gav mig tid hos en psykiater efter min semester några veckor senare. Då hade jag vilat ut och hade inga sömnproblem längre. Jag anar med facit i hand vilken sinnessjukdom, som han misstänkte.

Året efter, 1955, började jag som sjuksköterskeelev. Även här delade vi rum två och två. Min rumskamrat behövde inte så mycket sömn, som jag behövde, och jag blev ofta störd av att hon kunde vara uppe halva natten. Efter ett år var utmattningen så stor, att jag inte kunde sova på dagen, och på natten skulle jag vaka. Det hjälpte inte med sömntabletter och till slut blev det en promenad till Psykiatriska Kliniken.

Den sjukvård som jag fick senare på ett sinnessjukhus blev så traumatisk för mig, att såren går upp och blöder gång på gång. Jag var 20 år och eftersom man inte blev myndig förrän vid 21 års ålder, så fick jag inte själv vara med under genomgången av sjukdomshistorien. Istället var det min mamma, som läkaren samtalade med mest, när jag inte fick höra på. Samtalet var över inom en halvtimma och jag hade blivit stämplad för livet. Så lätt kapas din identitet!

I vilken av dessa tio siffror fanns en gammal faster som haft depressioner och varför skulle detta läggas på mina unga axlar? Varför var inte jag trovärdig, utan min mamma skulle förhöras om vad som eventuellt kunde finnas i släkten? Som om inte jag visste hur sjuk jag var av sömnrubbningen?

På en halvtimme blev jag stämplad med diagnosen mano-depressiv psykos och i och med det betraktad som farlig. Jag spändes fast i ett bälte i en smal järnsäng och lades bland de svårast sjuka patienterna. Efter två månaders behandling står det i min sjukjournal, att jag fortfarande inte hade någon sjukdomsinsikt.

Efter nästan tre månaders behandling står det i journalen, att jag är positiv till behandlingen. Det innebar för min del, att jag hade haft diarré en månad och var nästan apatisk och hade skräck för framtiden. Jag var medgörlig och skrevs ut.

Men hur skulle jag orka resa tillbaka till Göteborgs Sjuksköterskeskola? Skulle jag få fortsätta min utbildning efter att ha varit inlåst på detta sinnessjukhus? Överläkaren och jag hade inte samma referensram.
Jag fick inte fortsätta med sjuksköterskeutbildningen. Ett par månader efter utskrivningen tog jag körkort. Men det kom aldrig något körkort och personalen på Länsstyrelsen svarade, att jag skulle frågat först, så dyrt som ett körkort är. Jag började nysta i vad sjukdomen innebar och gick till vår provinsialläkare och berättade, att jag tagit körkort men inte fått något. Så läste han högt i Lagboken om sjukdomen mano-depressiv: – Bör icke betros med körkort.

Sex år tvingades jag vänta på att få ta körkort för andra gången. När jag sen hade det i handen, så fattade jag. Under fotot stod en text om min psykiska ohälsa och att körkortet skulle visas upp 2 gånger per år. Detta körkort var min identitetshandling, som jag längtat så efter.
Så lätt kapas din identitet!

Att skaka av sig diagnoserna och minnena av den behandling, som förekom år 1956 har varit svårt. Det har tagit mycket energi att få ihop allt igen. Nu vill jag bita huvudet av denna skam över att bli sjuk. År 1967 fick jag rätt diagnos av en ortoped och fick veta hur dålig hela min ryggrad är.

Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga.

Elohim

Sändebud av högsta rang = ambassadör (enligt Bonniers lexikon).
Jag måste slå på ordet ambassadör, när jag fått den tidning som heter ”Inblick” i min hand. Hur kan någon bli ambassadör så lättvindigt, som ordet användes? Jo, regeringen har avsatt pengar till att ändra attityder om psykiskt sjuka och om personer med neuropsykiatriska diagnoser och handikapp. Så kan man utbilda sig till attitydambassadör….
Visst vill jag vara med och ändra allmänhetens tråkiga attityder till personer som någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa eller måste leva med handikapp! Visst har jag egna erfarenheter! Och har blivit accepterad av gänget…..

Tre av mina kurskamrater har skrivit egna självupplevda böcker, som jag gett länkar till. Det gäller hur det är att leva med ADHD eller erfarenhet av psykoser. Nu har någon länkat till mig och det citat jag gav en kväll:
– Kaos är granne med Gud.
Jag har haft kaos i huvudet mer än en gång och kan inte reda ut mina tankar. Som detta med alla elbolag. Här är svaret från en elektriker:

– el är el sen var den kommer ifrån kan du inte veta, den kommer från samma ställe men dina pengar går till det företag du betalar till.

Så otroligt enkelt! Och den tiden är slut, när kunniga tjuvar kunde på ner i källaren och tjuvkoppla, så grannen fick betala!
Så otroligt enkelt, att energin kommer från samma ställe, om alla tänker positivt! Gud är gud fast på olika språk, som en skrev och gjorde reklam för islam på bibelsajten. Detta var i början av 2000-talet.

El = Gud
Men inte vilken Gud som helst vill jag betona. Att hålla tummarna för någon är inte det samma som att be till Gud eller att det kvittar vilken Allah och vilken religion.
Det är precis där som gränsen går mellan Gud och Allah. Sara orkade inte tro på det löfte, som hennes Gud givit Abraham om en son. Sara var 90 år. Den biologiska klockan i hennes moderliv hade stannat för länge sen. Hagar däremot kunde föda barn i stället.
Så där går gränsen mellan det omöjligas Gud och ett mänskligt sätt att räkna ut hur detta skulle och skall gå till.

Jag har inte vilken Gud som helst som min och granne till mitt kaos. Min Gud är Abraham, Isak och Jakobs Gud – det vill säga bibelns Gud. Han är det omöjligas Gud och har gjort allt som behöver göras för oss. Den högstes sändebud fick ett namn och bara i det namnet finns det räddning – hjälp i nöden som är väl testad. Hans lära är bästa hållfasthetslära.

Josef – en velourman eller en förebild till Jesus

I Roths Skolatlas No 1 tryckt år 1947 är det en tydlig Palestinakarta på baksidan. Det gillar jag. Nyhetssändningen från Radio TT den 14:e eller 15:e maj år 1948, glömmer jag aldrig. Det var som om vi höll andan och jag var ju bara 13 år drygt. Israel proklamerades som en stat.

När jag som gammal hade svårt att hitta rätt i närmaste lilla skog i min hembygd, så blev jag irriterad. Det var ju skogsvägar och stigar överallt. Som gjort för rundgång. Då fick jag rådet att titta efter berg eller åsar på kartan. De ligger kvar och det var gott om orienteringskartor i mitt hem.

Så nu beger vi oss ut på en vandring tillsammans med denne – i dagens analyser velourman. Män flyr kyrkan tydligen därför att de är för starka och hittar inget vettigt att göra. (Se tidningen Dagen)
Josef var tydligen en mjukis – en velourman. Vi tar sällskap med honom till Sikem via nuvarande Nablus på Västbanken. Han har ett ärende att uträtta för sin far Jakob, som älskar honom mer än de andra. De är inte bra! Men detta är en så lång historia om lögner, svek och åter svek. Efter sju års slit som dräng eller rent av slav hos Laban fick Jakob inte Rakel den han tjänat för utan Lea, som var äldre och ful dessutom. Dessa kapitel i 1 Moseboken är som gjorda för familjeterapeuter, tycker nog jag. Texterna får ge hur mycket information som helst. Det står alltid mer men aldrig mindre enligt en judisk rabbin.

Bergen Ebal och Gerissim ligger där de ligger och i dalgången frågade Josef efter sina bröder. Hade någon sett dem? Jo, de hade varit där men gått till Dotan. Spänningen i texterna stiger i och med brödernas svallande känslor för sin näst yngste bror faderns älsklingsson med Rakel.
-Där kommer drömmaren!
Frågan var kanske varje dag hur dom skulle kunna bli av med honom. Ville dom själva komma i en bättre position till fadern? Skall jag verkligen berätta mera hur det gick när texterna är mycket, mycket bättre i 1 Mosebok 37?

Vi närmar oss påsk. Josefs långa historia är en profetisk förebild till Jesus älskad av fadern och sänd för att se hur bröderna hade det. Läs om Jesu vandring mellan berget Ebal och Gerissim. Han måste till och med gå den vägen……

*************************

Idag den 22 februari 2013 sökte jag på min tidigare rubrik:
Josef – en velourman? men hade svårt att hitta bloggposten (svårt med stavning kanske?). Nu byter jag rubrik och fortsätter min personliga berättelse. Det är aktuellt att debattera bibelsyn. Det är svårt, att följa exegeternas olika infallsvinklar. (Se Stefan Swärds Blogg) Alla dessa debatter har gjort mig osäker. Får jag som är oskolad i teologi fortsätta att blogga när allt är så komplicerat i historicitet och språk? Är Gud god eller är han grym? Vem fick sista ordet i debatten om helvetet mellan Torsten Åhman och Stefan Swärd den 21 februari 2013 i Uppsala Missionskyrka?

Dagens löfte i min privata samling är 1 Mos 43:23. Det fick mig att le och associera hela livets erfarenhet av vandringen med Jesus. Josef är en förebild till Jesus. Inte nog med att bröderna fått köpa säd till bröd och möjlighet att överleva en svältdöd de fick dessutom skatter gömda i sina säckar. Det kan se ut ibland som att vi blir prövade till bristningsgränsen men vi saknar perspektiv för framtiden. Vi vet inte vilken skatt Jesus lagt ner i vår ryggsäck. Vi vet inte i vilken stund han ger sig tillkänna för oss. Bröderna fick en alldeles egen stund, då Josef avslöjade vem han var bakom all rikedom och prakt. Jesus prövar oss också men har skickat med en skatt i ryggsäcken. Var så säker!