En överlevnadskonstnär

KÄPP-OLLE

Så länge Olle hade en gård om än så liten, så gick han under namnet Asp-Olle eller Olle i Aspet. En dag orkade inte han med gården längre och inte hans lilla hustru Tilda. Inte heller klarade pigan Ester Sjögren av det. Dom tre var tvungna att sälja av och flytta fram till samhället.

I vårt Solhem fanns en liten lägenhet på rum och kök ledig. Den kostade 15 kr/mån. utan värme.
Olle var född den 13 dec. 1868 och Matilda 6 mars 1867. Det finns inget datum för deras inflyttning i Solhem men väl ett foto på Tilda och mig, där jag har en stor bula i pannan. Det borde vara taget sommaren 1937. Alla tre hade sina sovplatser i köket. Ester sov i kökssoffan och Olle och Tilda i en utdragssoffa med halmmadrass. Dagtid var den som hopdragen mycket hög av alla sängkläder. Där högst upp brukade jag klättra upp och somna. En gång hände det att jag rullade av och ramlade ned på golvet, grät och sprang ner till mamma. Det var inte bara som liten jag fanns hos Tilda och Olle. En gång frågade jag Tilda, hur hon klarade, att flytta från Aspet och alla djuren. Det gällde höns ”och hade ja´ inte haft Gunnil, så hade ja´ aldrig klarat mig utan dom”

En tid kom då vi flickor fick ha långbyxor och kortklippt hår. Tilda hade blivit gammal och lite skumögd, när jag kom på besök. Besöket var ett avbrott i vardagen och hon blev så glad och tittade på mig. Så kom kommentaren:
– Men ä de du Märtin, va lik Gunnil du ä´.

Olle var gravt handikappad. Han hade en liten klumpfot och en stor klumpfot. Dom fötterna såg jag många gånger. Det hände ju, att jag kom upp kvällstid, när Ester hade fotvård. Om jag inte hade så svårt för höger och vänster, så skulle jag berätta, att det var den vänstra, som var liten. Dom äldre fortsatte väl att kalla honom för ”Olle i Aspet” men barnen i samhället hade snart ett eget öknamn.
Det gjorde så ont i mig, när jag hörde detta: Käpp-Olle. Han låg på knä, som han brukade på vedbacken och högg björksly till kvastar och resten till ved. Olle hade löfte att städa i ”Anderses” skog. Olle högg ner och Ester släpade hem slyn mellan järnvägsspåren. Det var ofarligt och lätt att kunna tågtiderna. Mest var det väl aspsly. Det sitter i lite jämförelser att pappa hade riktig ved – lite barnslig, omogen stolthet.

Jag minns ju bara Olle som vår hyresgäst. Hur klarade han att sköta en gård? En gammal Björkebo, som också föddes där inne i skogarna berättar, att Olle slet och tog sig fram på käpparna, så att det blödde i händerna. När han var stor nog att gå och läsa för prästen, så fanns det ingen präst i Björke. Olle gick alltså till Åsaka fram och tillbaka på sina käppar. När han plöjde, surrade han tömmarna på ploghantagen och lät hästen dra sig. Olle var mycket stark i armarna. Han kröp på sina knän, när han grävde diken och hade en ”släpa” efter hästen. Den kastade han sig upp på när han skulle flytta sig framåt.
(En släpa var gjord av en grov grenklyka av lövträ. Sen spikade de bräder rakt över. Ett enkelt ”fordon” efter hästen, som också användes när de plockade bort sten ur åkrarna.) Den som sett Olle arbeta berättar om ett fint samarbete mellan honom och hans häst. Det går inte på en dag att bygga upp det. När det var dags att gräva upp potatisen, fick han också krypa på sina knän.

Olle och Tilda brukade gå till kyrkan och det par som jag minns delade på sig inne i kyrkan. Tilda satt på fruntimmersidan till vänster och Olle gick till höger. (Mamma och pappa satt alltid bredvid varann på fruntimmersidan, om vi var i ”stora” kyrkan.)

Öknamnet ”Kåste-Olle” vet jag inte, när han fick. Olle gjorde handelsresor till Grästorp från Aspet med häst och vagn mil efter mil. Det blir väl i alla fall 4 mil fram och tillbaka varav det ena milen var väldigt skumpig. Olle kunde mycket och var alltid på gott humör, trots att han fick ta sig fram på kryckor eller käppar hela livet.

Hans kära Tilda dog stilla i utdragssoffan i köket – lika stilla som ett barn kan somna om kvällen. Efter en tid blev Ester sjuk och dog. Det var år 1959. Det var inte tänkt så. Ester skulle få ärva de gamles hem. Olle kunde inte vara kvar i Solhem, när deras allt i alla blev sjuk.
Den dagen Olle skulle till Åsaka Ålderdomshem hade jag en egen kamera och fick mitt första pangfoto i svart/vitt.

Olle hade gjort en hög stol med centrumtappade ben och runt ryggstycket. Den hade han gjort i vedboden i Aspet. Den var min varje gång, som jag satt uppe hos dem. Den skulle bli min sen också, men allt kördes till I.M:s hem i Tivedstorp.
Sen fanns den uppe på en vind där – utan värde för någon.
Tänk, att jag fortfarande kan längta efter den stolen!

(Berättat för mina syskonbarn en gång i tiden och nu för vem som vill läsa.)

Ensam måste Olle resa till ålderdomshemmet

85-åring älskar att blogga

Vännerna förser mig med tidningen Dagen dagen efter. Artiklarna tål att läsas vilken dag som helst. Det som gjorde mig extra glad idag är, att en 85-åring älskar att blogga, som heter Ruth Landh. Det var barnbarnen, som fick igång detta, står det att läsa. Det är barnbarnen, som ger henne uppmuntran. Klart att farmor eller mormor skulle ut på Facebook också, ser det ut som! Heja alla barnbarn!

Nu är inte jag 85 år ännu och kan inte få några barnbarn. En dag för väldigt många år sen fick jag ett telefonsamtal med en fråga rakt ut:

”Kan inte du bli mormor här?”

Det blev en lång och smärtsam historia, som gav mig mycket av insikt, så här alldeles för sent. Idag lägger jag till en mormor eller farmor i min länklista. Vem vet? Jag kanske kan få kontakt med denna Ruth.

Ett nyår – det var år 2000, fick jag en idé om dator och nätet och möjligheterna. Det blev väldigt många suckar och förtvivlan sen utan dessa barnbarn, som hejar på en gammal. Jag valde fel kurs långt över mina förkunskaper i data och kunde inget om HTML. Kursen var så dyr, att jag vägrade ge upp, som många andra gjorde.

Till slut blev det en hemsida om mitt väckelsearv, så långt bakåt i tiden, som det går att komma för min del. Det blev debatter innan dess på bibelsajten.nu. Det var som att vandra i tjära. Så kom möjligheten att blogga, när min mentor inte tyckte det kom något nytt på hemsidan. Eller?

Räkningen har i vart fall kommit för nästa år och är värd varenda krona! Allt jobb jag lagt ner med taggar och rätt bokstäver finns kvar. Även om jag inga barnbarn får i min ålder, så kan jag fortsätta att berätta för släktens alla unga. Så småningom. Inte idag.

Så småningom skall jag berätta mera…

85-åring älskar att blogga

Mer att läsa i tidningen Dagen

Kristen eller muslim

Kristen eller muslim – det är frågan. Vän eller fiende är en annan fråga då.
Bibeln säger, att det var i Antiochia, som lärjungarna första gången kallades kristna:

Apost 11:26
och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

Det går att tidsbestämma. Det går att härleda ”kristen” till förhållandet till Kristus. Språket är grekiska som grundtext och Kristus betyder = den smorde (som jag fattat det). Kristen föds man inte till. Det blir man i förhållande till läran om Kristus som Guds son och inte bara läran om en stor profet.

Det går att tidsbestämma Abrahams söner också Ismael och Isak. Ismael är född på ett biologiskt, naturligt sätt genom en ung kvinna utanför äktenskapet. Isak är född enligt ett orimligt löfte från Gud, att Sara skulle bli havande och föda en son. Då var Sara 90 år gammal.
Inte ens detta faktum skapar två olika religioner bland många andra vid den tiden.

Om vi är 2000 år före eller efter Kristus, så är förhållingssättet till bibelns förkunnelse ändå avgörande. Det avgörande är inte om någon är född i Norge eller Sverige för att kallas kristen.

Det är dags att skaffa bibelkunskap om historien. Det är farligt, att vara utan historien. Vi har inte olivträd i Sverige men fattar ändå bildspåket om rot och stam och grenar och frukt. Rättegången i Oslo nu angår en man, som inte är rotad i Gud och Kristus. Hatet har ett annat rotsystem. Hatet ger en annan frukt. Många muslimer är rotade i Gud och Kristus. I respektive hemland kan det vara förenat med livsfara att lämna sin gamla religion och konvertera till Kristendom.

Gudsfruktan är vishetens begynnelse. Kriminella gängmedlemmar fruktar sin ledare med all orsak. Att ha gudsfruktan innebär tillit och förtröstan på en Gud som har makt att leda sitt folk genom alla tider och alla omständigheter.

1 Joh 4:13-16
Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

En människa som är rotad i Gud och Kristus behöver inte vara rädd. Gud är större än all ondska.
En muslim som är rotad i Gud och Kristus behöver heller inte frukta. Välsigna Israel, som gett oss möjlighet att lära känna urtidens Gud!

1 Joh 4:17-18
I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Under fyrtio dagar…

Luften gick ur mig efter debatten mellan pastorerna Stefan Swärd och Torsten Åhman. Den kände Sigfrid Deminger och lika kände Siewert Öholm skulle lämna frikyrkan för Svenska Kyrkan. Hur många dagar kommer detta att debatteras i tidningen Dagen?

Apost 1:3
Han (Jesus) framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike.

I bibeln finns det uttryck, som återkommer angående viktig information. Till exempel ”under fyrtio dagar”. Bibelns budskap hör ihop från pärm till pärm. Inget skall tas bort eller läggas till av vad Gud gjort för oss genom sin son. Det är ingen sekt, som talar speciellt om blodet och offret! Det är den röda tråden genom hela bibeln. Att leva under blodets beskydd är beprövat under alla tider.
2 Mos 12:13
Och blodet skall vara ett tecken, er till räddning, på de hus i vilka ni är. Ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi er. Och ingen hemsökelse skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

Nattvarden instiftades under fångenskapen i Egypten. Lammet som slaktades och blodet, som skulle strykas på dörrposten var ett skydd mot döden. Det var ett tecken på skillnaden mellan Egyptens gudar och ende gudens makt i tid och evighet. Makt att befria ur fångenskap. Makt att bevara ett folk. Makt att rädda ur eld och vatten.

Så när påsken är över med alla sina blodiga texter, så är sanningen orubblig ändå att Jesus dog för våra synder på ett kors. En gång för alla gav hans sitt liv som offer. Något annat syndoffer behövs inte. Han är den ende som håller att lägga skulden på. Han är vår syndabock!

Lammet i 2 Mosebok kapitel 12 förvandlades till en herde senare i historien i Davids kamp mot Goljat. Det går att läsa om i 1 Samuelsboken kapitel 17. Under fyrtio dagar hånade Goljat Israels Gud.
1 Sam 17:8-11
Goljat gjorde halt och ropade bort mot de israelitiska leden: ”Varför ställer ni upp till strid? Jag är filisteernas man och ni Sauls tjänare. Utse någon på er sida som får komma ner till mig. Om han är stark nog att kämpa mot mig och dödar mig, så blir vi era slavar. Men om jag vinner och dödar honom, då blir ni våra slavar och tjänar oss.” Och han fortsatte: ”Jag utmanar Israels här: Skicka fram en man som kan kämpa med mig.” När Saul och alla israeliterna hörde filisténs utmaning blev de utom sig av skräck.
1 Sam 17:16
Morgon och kväll i fyrtio dagars tid steg filistén fram och ställde sig där.

Profetian går i uppfyllelse i Jesu kamp mot Djävulen under 40 dagar i öknen.
Luk 4:1-2
Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig.

Profetian kommer att gå i uppfyllelse i himlen. Där kommer lammet, som blev en herde att visa sig! Där kommer hela historien att synas!
Upp 7:17
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Danielsboken profeterar framåt i tiden och Uppenbarelseboken talar om att allt gick i uppfyllelse, som var sagt genom profeterna. Svårt att förstå.
Ja.
Därför blev den helige Anden given som hjälp.

Under fyrtio dagar skall den som vill påminnas om en Jesus, som lämnat dödsriket och uppstått. Den som vill kan läsa om tiden mellan Jesu död och Jesu himmelsfärd hur han visade sig olika gånger för lärjungarna.

Så enkelt att få en tro som gåva – gratis som lär betyda nåd! Tron kanske börjar liten som ett senapskorn. Ändå finns förmågan att växa. Livet finns genom hans död. Vetekornet som föll i jorden och dog har gett en skörd och kommer att göra det.

Teologisk debatt om livet efter detta

Kivens icke på vägen

Dagens funderingar…

Kivens icke på vägen

Detta är en uppmaning till mig själv först och främst. Sen är jag tacksam över att ha haft Berthil Paulsson som lärare i själavård, när jag var 19 år gammal. Han sa bland annat, att vi som gick evangelist och bibelkursen inte skulle stå efter att få förtroenden.
”De kan bli så tunga att bära!”
Ett råd jag tog fasta på. Han varnade också för kaffedrickande. Tyvärr brydde jag mig inte om den varningen.

Sigfrid Deminger hade en offentlig debatt med författaren Gunnel Enby på stadsbiblioteket i Göteborg i ämnet. ”Är Gud rättvis”
Den debatten som väl var för 30 år sen är jag glad över än. Nu vet jag, att det heter apologetik som Deminger behärskade med tanke på Gamla Testamentets Gud.

Nu tar jag nog bloggpaus.

Dödens sanning och livets

Egentligen hade jag tänkt att få ett färdigt manus av teologen och pastorn i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Niklas Piensoho.
En gång på en Hönökonferens predikade han över ämnet varför Jesus måste dö. Om jag inte varit så frimodig, som jag är, så hade jag inte fått svar på någon enda fråga!

Påsken är över. Frågan finns kvar för många. Det är deklarationstider. Där kommer ångesten över pengar som skulder och tanken på vissa människors överflöd in. Bibelcitatet finns i bakhuvudet:
Mark 4:25
Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”

Någonstans står det att detta gäller ordet. Det hittar jag inte just nu men citerar:
Joh 12:23-28
Och Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.”

Tidigare hade Jesus visat samarierna på den kommande skörden och deras korta perspektiv, att det skulle bli om fyra månader. Jesus syftade på sin egen plågsamma död som väntade. Men också på vilken skörd hans död skulle ge.

Finns då ordet ”jungfrufödelse” i bibeln? Måste jag kunna tro på ett övernaturligt ingripande från Gud genom den helige Ande? (Det kom en fråga till mig, som jag missat att svara på i bloggen Fjärde väggen:
”Till Gunnel: Du skriver ”Den som inte kan tro på jungfrufödelsen kan heller inte tro på att Jesus kom från evigheten och gick tillbaka till den härlighet han lämnat en gång.”

Fast Johanessevangeliet säger inte ett ord om någon jungfrufödsel och ändå är det bara just i det evangeliet som Jesus tydligt kommer ifrån evigheten. Varför skulle det krävas en jungfrufödsel för att Jesus skulle kunna vara Guds inkarnat eller pre-existent?” Slut citat

Måste jag kunna tro, att tyngdlagen upphävdes och en man, som varit död for upp till himmelen inför allas åsyn? Måste jag kunna tro, att det som var gjort för så många tusen år sen gäller mig idag?

Hur var det nu med drömmen om kärvarna, som bugade sig för Josefs kärve?
1 Mose 37
Kan detta ha med mat från himlen att göra – mat för att överleva under vandringens gång i öknen? Jesus sa: ”Jag är det bröd, som har kommit ned från himlen.” Kan alla berättelser och profetior höra ihop från Gamla Testamentet till Jesus i Nya Testamentet? Kan lammet som slaktades i Egyptens fångenskap höra ihop med herden, som tog itu med fårens fiender senare?

”En god herde ger sitt liv för fåren…”

Hans död förkunnar vi…

Edit 19.10
Här finns kommentaren mot slutet

Halvsanningar och hel sanning

Det är natt och jag väntar på att solen skall gå upp. Alltså skriver jag ”medan det ännu är mörkt”. Det finns olika uttrycksätt för det:
”strax innan gryningen” låtsar inte om att det varit mörkt ens. Det går att betona olika sinnesstämningar precis som de två evangelisterna gjorde om påskdagsmorgonen utan att det blir halvsanning. Två olika uttryckssätt för samma händelse. Det var en kvinna eller två, som var först framme vid den grav där Jesu kropp blivit lagd men de blev inte trodda sen. Männen trodde inte deras berättelse, att graven var tom. De trodde, att det bara var fråga om prat. Så tidlös bibelns ord ändå är! Kvinnor pratar och män talar.
Nu är påskdagen förbi. Kristus är uppstånden!

Det är dags att lämna Jerusalem. Två av lärjungarna hade inte hört något om en tom grav. De hade varit någon annanstans. Det är inte fråga om halvsanningar för deras del heller. De visste vad de hade varit med om under påsken i Jerusalem. De hade vandrat med Jesus innan och hade en övertygad tro, att Jesus var Guds son, Messias, den som skulle komma och befria dem.
Annandag Påsk har en livsviktig bibeltext föreslagen som predikotext. Där finns all psykologi som behövs. Två desillutionerade lärjungar fick berätta för en främling om allt de varit med om under påsktidens turbulens och ofattbara korsfästelse. Allt var taget ifrån dem som de trott på. Så grymt!

Främlingen vid deras sida lyssnar utan att avbryta. De får berätta till punkt. Sen blev det hans tur att gå igenom skrifterna och bevisa att allt som står om Jesus i dem måste uppfyllas precis så blodigt, som de upplevt påsken i Jerusalem!
Sträckan de vandrat från Jerusalem till Emmaus är ungefär 11 kilometer. Den som bär på sorg går inte fort. Dagen tog slut och de två bjöd främlingen att stanna med dem, när mörkret ändå skulle komma snart.
Då bröt han ett bröd och tackade Gud med dem. Där hände undret. De kände igen sin Mästare! De kände igen tackbönen! Då försvann han ur deras åsyn.

Annandag Påsk har en livsviktig bibeltext föreslagen!
Lukas kapitel 24:13-
Det är en hel sanning!

Vad är halvsanningar då? Jo, jag har kollat facebook i nattens mörker och bifogar två av dem. Fotot av de vackra blommorna från Isrsel före påsken år 2012 är tydligen sanning men bara halv sanning. I texten och beskrivningen från vandringen i Jesu fotspår kan man läsa att det var mycket skräpigt och fult också. Blommorna är bara en del av sanningen.

Den andra halvsanningen är tagen ur sitt sammanhang. Hur många gånger dessa ord upprepas blir de inte bibelns sanning ändå!
Det gäller pengar så klart och någon skriver om uträkningar:

”Det finns väl inget rätt eller fel i frågan, men jag har lite svårt för inställningen som finns i exempelvis Gamla Testamentet; ”ty var och en som har, åt honom skall varda givet.”

I bibeln är det ett citat av Jesus. Det gällde inte pengar utan ORDET från Gud. Som jag uppfattat texten i Markus kap. 4 (edit 11:e april)
Kopplat till lärjungarna på väg till Emmaus som fick Gamla Testamentets texter förklarade av den uppståndne Jesus, så blev de rika efter det samtalet! Den som vill ha Guds sanning blir rikare för varje dag! Den som trotsar sanningen om Jesus blir fattigare och fattigare. Till slut blir allt taget från honom.
Som jag ser det.

Foto: Rose-Marie Harrysson

Rosenrött och purpurrött

Det var noga med färgerna. Det var noga med kvaliten. Det skulle stå sig. Det var en man, som hade fått alla slags slöjdskickligheter. Den hade han fått genom den helige Anden.
Där började mina frågor om män i bibeln och mest män.
2 Mos 31:1-6
”Och Herren talade till Mose och sade: Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Judas stam. Och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet, till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, till att snida stenar för infattning och till att snida i trä, kort sagt, till att utföra alla slags arbeten. Och se, jag har gett honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla era konstförfarna män har jag gett vishet i hjärtat. Dessa skall kunna göra allt vad jag har befallt dig:…”
B82

Det var våren år 1958 och för min egen del var det fråga om en omskolning till arbetsterapeut med början på Stenebyskolans alla slöjdkurser i silver, trä, konstsömnad, vävning m.m. För min del var det fråga om att söka vägledning genom bibelläsning och bön. Då kom jag till verserna om konstförfarna män. Och ”Tänk, på dem som är fångna precis, som ni vore deras medfångar.” Ja, jag är gammal och detta är minnenas television från år 1958.

I slutet av 60-talet mötte jag en bibellärare och missionär Wilhelm Bergling. Han hade studerat detaljerna i tabernaklet i öknen så grundligt, att jag fortfarande är glad över den undervisningen. Israels folk lydde den mönsterbild som Mose fått av Gud på Sinai berg. De lydde den i allt.
Ingen av färgerna i förlåten (en slags draperi) var utan betydelse. Israels folk lydde Gud utan att fatta att hela världen i framtiden skulle få se ritningen fullbordad – utförd in i minsta detalj på Golgata!

När Jesus gav upp andan och dog på korset brast förlåten i templet uppifrån och ända ner. Innan dess sa Jesus, att det var fullbordat. Detta ”det” är vägen att nå Gud in i det allra heligaste.

Visst kan vi debattera ”vi” och ”dom” i det oändliga utan att se vad det står för. Det står inte för att tillhöra Svenska Kyrkan eller en frikyrka. Det handlar inte om att vara innanför eller utanför en sekt. Det handlar om ett utanförskap innan Jesus hade tagit på sig all världens synd. Israels folks synd lades på ett offer. En gång för alla är Jesus offret för både Israels och våra synder.

Den här bloggen är min och den är personlig. Min synd har varit bitterhet och avundsjuka. Samma synd i tankelivet, som härjade i Kains tankar en gång. Han klarade inte av att rå på sina tankar. Senare blev han märkt med ett tecken, att ingen fick döda honom. Kain var Guds skapelse också. Tecknet visar alltid fram mot korset. Där kan alla placera sin personliga synd. Där kan alla få syn på rätt väg till livet och Gud.

Förhänget skulle ha både rosenrött och purpurrött, blått och vitt. Det står för något och allt hör i hop med allt.

Han väver mig också som en vävnad och en dag skär han ner mig från bommen. Inte för att förkasta utan bevara. Det är skillnad på minnen och synd. Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus.

Minnenas helande

(Denna blogg tillägnas mina vänner inom (H)järnkoll. Vi skall tillsammans sticka hål på fördomar som finns. Jag var intagen på Restad Sjukhus, Vänersborg för en sömnrubbning år 1956. Deras diagnos var mano-depressiv och diagnosen var för livet i olika rapporter till myndigheter. Vad jag kände hade ingen betydelse. Fotot är taget 50 år senare med ryggen åt den så kallade stormavdelningen och hela långa gatan fram till administrationen. Jag vågar minnas! Och deltar idag 5 nov 2012 i en stor utställning på Kulturhuset i Stockholm med min fina berättelse om kärleken från familjen och bra sköterskor.)

Behöver vi försoning?

”Tala för dig själv du,” sa hon skarpt till mig i ett annat sammanhang.

Ja, jag behöver försoning! Ja, jag behöver en syndabock – någon att skylla på! Ja, jag älskar denna sången om försoningsdagen! Den är lätt att sjunga.
Vi har olika musiksmak. Ja.
Sånger kan ha olika takt. Ja.
Frikyrkoförsamlingar har olika stil. Ja.
Och/Men bibelns innehåll är summan av vad Gud gjort för oss genom Jesus Kristus!

1..Nu är försoningsdagen kommen för världen all,
fullgjord är hela lagen, satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.

Dig, o Guds Lamm, ske ära, att du vårt offer blev
och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar, de är Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar nya förbundets folk.

Dig, o Guds Lamm, ske ära…

3. Kom, du som hjälplös driver fram på det vida hav.
Golgata kulle giver vad intet annat gav:
vila för trötta tankar, läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar, kärlek som allt förmår!

Dig, o Guds Lamm, ske ära…

Text: Henrik Schager 1925 (55 år), ngt bearb.
Musik: F Campana (1819-1882

Några bibelhänvisningar bara:
3 Moseboken kap 16
3 Mos 17:11
Kolosserbrevet kap 2
Hebreerbrevet kap 9

Ur Andreas Holmbergs samlade gamla sånger

Torsdag i stilla veckan

I min släktforskning när det gäller ”syskon i tron”, så finns en piga, som hette Beata Torpenberg. Hon hade skänkt den stora tavlan, som fanns i lilla salen i ”min” Missionskyrka. Detta fick jag veta av en minnesgod gammal dam, när församlingen dött ut och kyrkan skulle rivas. Det är inte modernt längre med så stora reproduktioner inom glas och ram. Konstnären hade nog aldrig varit i Getsemane heller på riktigt. Där var en berghylla men inga olivträd – ingen trädgård. Jesus böjer knä vid detta hårda berg och ropar till sin far i himmelen. Det kunde jag gissa mig till. Det var tonårstidens Getsemane, som etsade sig fast. Det var också en påsk särskilt, då texterna om Jesu kamp etsade sig fast. Biskop Manfred Björkquist läste på eftermiddagen i radioandakten ur Jesus lidandets historia.
Så bra har jag haft det förutom alla sångerna om Jesus och hans försoningsgärning!

Vår tid stressar ihjäl oss med snuttifiering och upprepning. Men OK ”Så stor är vår Gud och alla skall se…” har fastnat och ljuder inom mig hemma också. Det heter visst generationsväxling och olika smak. Om jag fick önska en församlingssång med många verser och rikt med hänvisningar till bibeln så skulle det bli…

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…”

Så gammal är jag. Den skrevs bara 10 år innan jag föddes och varje påskdag sjöng vi under min barn och ungdomstid:
”Kristus lever underbara ord som upplivar tungt och sorgset mod…”
men det var visst i Missionskyrkan. Den kunde ingen i Smyrnaförsamlingen häromdagen.

(Halleluja eller håhåjaja. Det är ett frikyrkoskämt till min nackdel.)

Getsemane

Min familj – min släkt

Det är tisdag i stilla veckan. Det är dags att ge hänvisningar tycker nog jag. Någon kanske tycker, att jag är slarvig i mina uttryck. Ja, så öppnar jag nättidningen Dagen och ser hur en familj borde vara inom frikyrkligheten. Det är inte farligt att samtala om hur fel det varit och hur bra det skulle kunna vara. Jag länkar till artikeln och debatten om frikyrkans fel och brister.

Min släkt och familj bröt sig ur Svenska Kyrkan i den stora väckelsen med början på profeter, som gick i gårdarna och predikade omvändelse. Äldsta uppgiften i brevväxling är från 1820-talet.

Efter detta fortsätter valet att vara fritt med stark känsla för frihet att välja samfund eller inte. Förr i min ungdom hette det bibellärare det som nu heter teologer. Det kunde röra sig om vilken bibellära man valde – vilken tolkningstradition det vill säga objektiv eller subjektiv försoningslära. Däremellan sattes ett staket. Låset byttet ut så att villoläran inte kom in i den rätta församlingen.

Det är tisdag i stilla veckan. Vägen mot korset gick stamfadern Abraham med sin son upp mot Moria berg. Det var ett innerligt förhållande mellan far och son – tillitsfullt. Denna sista sträcka uppför berget måste de två vara ensamma. Ingen annan fick följa med. Där kommer de små viktiga orden:

1 Mos 22:5
Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”

Jämför detta med sista sträckan i Getsemane för Jesus, när inte ens de närmaste fick vara med honom. Far och son hade ett innerligt förhållande och måste vara ensamma.

”Sedan kommer vi tillbaka till er!”

Var mitt uttryck slarvigt i förra rubriken, att Jesus blev skild? Allt hör ihop och Jesus hänvisade ofta till Gamla Testamentets texter. Efter sin uppståndelse gick han igenom detta blodiga offer, som måste ske enligt vad profeterna sagt!
Då går det att se, att Josef måste bli skild från sin far för att gå till bröderna och se hur de hade det. 1 Mos kap. 37:13

Då går det att se också senare i tiden, att den yngste som ingen räknade med och bara var en herde som vaktade får måste bli skild från sin far under en period. David måste gå för att se hur hans bröder hade det och där ta itu med hädaren under 40 dygn!
1 Sam kap 17
Precis som Jesus måste ta itu med Djävulen under 40 dagar i öknen.

Och bibeln summerar att herden och lammet är den samme!
Upp 7:17
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Visst har det varit många fel inom frikyrkligheten! Ansvaret att hitta poängen med bibelns budskap är hos var och en idag.

Jesu Guds sons blod renar från all synd.

Medieprofilens berättelse om frikyrkouppväxten berörde

Min egen berättelse om frikyrklighet

Därför måste Jesus skiljas

Löpsedlarna förkunnar vilka kändisar, som skall gå skilda vägar. Senare kommer orsak och verkan och förkunnelsen…
”Därför skildes NN från AA…”
Så bra då att alla fick en förklaring av henne, som talar ut. För som regel är det väl hon, som talar ut? (Jag är ju som bekant ingen feministteolog eller liberalteolog eller teolog alls -:))

Nu tänker jag tala ut om alla bråken, som varit och som jag gissar, att jag ställt till en del av. Det absolut värsta bråket har varit om hur Jesus dog i tur och ordning till kroppen först och till anden sen. Hur kan detta ställa till så många gräl tiderna igenom?

De fyra evangelisterna berättar på olika sätt. De tre är något sånär samstämmiga och Johannes har ett alldeles säreget sätt att förmedla evageliet om Jesus. Lukas är läkaren, som forskat mycket noga i skrifterna, innan han skrev ner sitt evangelium. Ögonvittnena till Jesus var visst övertygade om att Jesus skulle komma tillbaka till dem medan de levde. Därför tog det tid för dem att fatta detta ”snart”. En dag förstod de vikten av att så mycket som möjligt måste skrivas ner för eftervärlden under den helige andes ledning.

Det lär finns en enda beskrivning i den medicinska litteraturen där en person haft så svår ångest, att de allra minsta blodkärlen i ansiktet brustit och blod kommit fram. Lukas berättar, att Jesus hade så svår ångest i Getsemane att hans svett blev blod.

Beskrivningen hur det var på Golgata skiljer sig lite åt också. Ögonvittnen ser och kommer ihåg lite olika. Det som kommer fram klart och tydligt är, att Jesu smärta var nära bristningsgränsen. Fadern var skild från honom och detta var inte uthärdligt. Hans varför ropades ut. Hur skulle vi kunna leva oss in i Jesu lidanden? Innan Jesu hjärta slutade att slå anbefallde Jesus sin ande i faderns händer. Det var en frisk ande han överlämnade, när hans uppdrag på jorden var fullbordat.

Vägen till korset har börjat. Det är väl använd tid att vandra denna vecka i hans sällskap låta honom berätta om vad han upplevde för min och din skull. Om han blev skild från Gud skall inte vi behöva att bli det!

Vägen till fadern i himlen byggdes inte på en dag men den är färdig och alltid intakt. Ingen behöver göra några vägarbeten där.