Vännerna förser mig med tidningen Dagen dagen efter. Artiklarna tål att läsas vilken dag som helst. Det som gjorde mig extra glad idag är, att en 85-åring älskar att blogga, som heter Ruth Landh. Det var barnbarnen, som fick igång detta, står det att läsa. Det är barnbarnen, som ger henne uppmuntran. Klart att farmor eller mormor skulle ut på Facebook också, ser det ut som! Heja alla barnbarn!
Nu är inte jag 85 år ännu och kan inte få några barnbarn. En dag för väldigt många år sen fick jag ett telefonsamtal med en fråga rakt ut:
”Kan inte du bli mormor här?”
Det blev en lång och smärtsam historia, som gav mig mycket av insikt, så här alldeles för sent. Idag lägger jag till en mormor eller farmor i min länklista. Vem vet? Jag kanske kan få kontakt med denna Ruth.
Ett nyår – det var år 2000, fick jag en idé om dator och nätet och möjligheterna. Det blev väldigt många suckar och förtvivlan sen utan dessa barnbarn, som hejar på en gammal. Jag valde fel kurs långt över mina förkunskaper i data och kunde inget om HTML. Kursen var så dyr, att jag vägrade ge upp, som många andra gjorde.
Till slut blev det en hemsida om mitt väckelsearv, så långt bakåt i tiden, som det går att komma för min del. Det blev debatter innan dess på bibelsajten.nu. Det var som att vandra i tjära. Så kom möjligheten att blogga, när min mentor inte tyckte det kom något nytt på hemsidan. Eller?
Räkningen har i vart fall kommit för nästa år och är värd varenda krona! Allt jobb jag lagt ner med taggar och rätt bokstäver finns kvar. Även om jag inga barnbarn får i min ålder, så kan jag fortsätta att berätta för släktens alla unga. Så småningom. Inte idag.
Så småningom skall jag berätta mera…
Mer att läsa i tidningen Dagen
Gunnels plats i rymden 
Haha, tycker det är jättebra att du bloggar. Du var lite svårövertalad men det gick till slut. Du har ju otroligt många läsare så fortsätt ditt goda arbete via denna blogg. Kul med 85-åringen som börjat blogga. Du ser, än kan vi hålla på länge, länge.