Rubriken är inte min. Den har jag hämtat från Facebook idag.
Daniel Lundgren skriver:
För mig var det många faktorer som bidrog till varför jag lämnade sammanhanget jag varit i för fram till nästan 2 år sedan. Jag skrev ju ett inlägg om det samma höst där jag lade fram de viktigaste och riktigaste orsakerna. Det finns dåliga anledningar att lämna en kyrka men det
source: Job 25-Masken
link: Full Article…
Ur Dag Sandahls Blogg ”Svenskkyrkligheten” saxar jag några rader, som jag heller inte förstår:
”Provinsialism i stället för katolicitet, sålunda. Men detta är inte bara en historisk omständighet utan vårt nuvarande läge, som förvärrades av den s k väckelsen. Knottror på ryggen får jag när präster och diakoner och diakoniassistenter och församlingspedagoger sjunger ”väckelsetidens sånger och psalmer” men (med gissar jag, att det skall stå -min anmärkning) åldringarna på församlingsevenemang – för hur kommer det sig att kyrkosplittringen i Svenska kyrkan – av alla ställen – ska kallas väckelse?”
Det är Sofia Lilly Jönsson i Fjärde väggen, som länkar till Dag Sandahls Blogg. Som jag ser det är problemen de samma i Storstockholms kyrkor så väl som på landet. Och kända män lämnar frikyrkan för Svenska Kyrkan.
Eftersom bibelns bildspråk håller i alla tider, så går det inte att lämna en kropp, där Kristus är huvudet och vi är delar varandra till tjänst. I andra bildspråk är Kristus både rot och stam. Eftersom en gren inte kan överleva utanför trädet, så är det ingen bra lösning att vara för sig själv. Kvar är att byta sammanhang men om nästa sammanhang har samma heliga rot, så blir det väl inte så mycket lättare att fungera i det andra sammanhanget.
Jag bara undrar. Och en gammal människa som grunnar klarar sig längre än den som inte grunnar alls. Det har jag läst någonstans.
Gunnels plats i rymden 
Frågan är intressant. Jag har under en längre tid grunnat över om det inte var dags att lämna SvK. Jag ägnade hela fastetiden till att fundera och överväga. Min slutsats blev, att visst finns det skäl att lämna SvK, men att det också fanns goda skäl, att stanna kvar och kämpa för en förändring. Den förändring jag eftersträvar är en kyrka med bredd i teologiska tolkningar, men med en fast kärna i gudstjänsten/mässan och med biskopar som försvarar kyrkan och tron.
Allt tyder på att kampen redan är förlorad, men jag får aldrig räkna bort Gud. För det är ju sant och visst, att Gud hör bön!
Hej Leo! Förstår du mig, att jag älskar Svenska Kyrkan men fick lära mig som ung, att inte vara dubbelansluten, när jag var medlem i Missionskyrkan? Lewi Pethrus lärde tvärtom, att Pingströrelsen var en väckelserörelse inom Svenska Kyrkan. Jag skulle vilja ha svar av Dag Sandahl men blev glad över att Andreas Holmberg gav honom svar angående de fina väckelsesångerna.
Daniel har jag känt innan han lämnade församlingen och följer hans Blogg sporadiskt. Jag har inte ändrat teologi någongång men vågar skriva att jag inte begriper bättre än min innantillläsning.
Visst förstår jag det, Gunnel. Känslor är aldrig entydiga, utan för det mesta mycket komplexa. Så länge kyrkan i gudstjänst/mässan läser bibeltexterna, trosbekännelsen, syndabekännelsen, förmedlar förlåtelsen och läser instiftelseorden vid nattvarden, är det inte helt fel att vara med. När stora delar av liturgin är borttaget eller övergivet, då är det nog dags att lämna kyrkan. För då är det ju tveksam om det är en kristen kyrka.
Det räcker långt astt läsa innantill, Gunnel, men samtidigt är det viktigt att också se och erkänna traditionen.