Skrivet av: Gunnel | 20 april, 2012

Kristen eller muslim

Kristen eller muslim – det är frågan. Vän eller fiende är en annan fråga då.
Bibeln säger, att det var i Antiochia, som lärjungarna första gången kallades kristna:

Apost 11:26
och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

Det går att tidsbestämma. Det går att härleda ”kristen” till förhållandet till Kristus. Språket är grekiska som grundtext och Kristus betyder = den smorde (som jag fattat det). Kristen föds man inte till. Det blir man i förhållande till läran om Kristus som Guds son och inte bara läran om en stor profet.

Det går att tidsbestämma Abrahams söner också Ismael och Isak. Ismael är född på ett biologiskt, naturligt sätt genom en ung kvinna utanför äktenskapet. Isak är född enligt ett orimligt löfte från Gud, att Sara skulle bli havande och föda en son. Då var Sara 90 år gammal.
Inte ens detta faktum skapar två olika religioner bland många andra vid den tiden.

Om vi är 2000 år före eller efter Kristus, så är förhållingssättet till bibelns förkunnelse ändå avgörande. Det avgörande är inte om någon är född i Norge eller Sverige för att kallas kristen.

Det är dags att skaffa bibelkunskap om historien. Det är farligt, att vara utan historien. Vi har inte olivträd i Sverige men fattar ändå bildspåket om rot och stam och grenar och frukt. Rättegången i Oslo nu angår en man, som inte är rotad i Gud och Kristus. Hatet har ett annat rotsystem. Hatet ger en annan frukt. Många muslimer är rotade i Gud och Kristus. I respektive hemland kan det vara förenat med livsfara att lämna sin gamla religion och konvertera till Kristendom.

Gudsfruktan är vishetens begynnelse. Kriminella gängmedlemmar fruktar sin ledare med all orsak. Att ha gudsfruktan innebär tillit och förtröstan på en Gud som har makt att leda sitt folk genom alla tider och alla omständigheter.

1 Joh 4:13-16
Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

En människa som är rotad i Gud och Kristus behöver inte vara rädd. Gud är större än all ondska.
En muslim som är rotad i Gud och Kristus behöver heller inte frukta. Välsigna Israel, som gett oss möjlighet att lära känna urtidens Gud!

1 Joh 4:17-18
I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: