Det lär vara svårt att översätta ordet ”lagom” till andra språk. Några önskar, att jag skulle vara lagom religiös. Med andra ord gärna ha det för mig själv men inte irritera andra…
Det blir så snubblande nära ljummen, tycker nog jag. Detta är inget som behagar Gud. Hellre då kall eller varm.
Så jag tänker inte ens skämmas över att Stefans Swärds senaste Blogg tilltalar mig i allra högsta grad. För om inte Gud får vara Herre så tar den andre över. Eller också hade Jesus alldeles fel.
Där går min smärtgräns – 0 kommentarer och 0 besök. Vad hjälper det att klaga? Jo, en FB-vän föreslog en länk till kistan. Det tog lite tid att fatta för FB-vänner smäller inte så högt minsann. Det händer, att någon gett sig till känna med vänskap från slutet av 60-talet. Det är mer än vad Mr Facebook kan förmedla. Så här kommer länken som hör ihop med dikterna av Karin Breman. Min morfar tillhörde en av de första medlemmarna och Karin en av de sista. Just i den Kyrkan.
Ur diktboken: Sponsrad av himmel och jord
Det är lätt att tala förbi varandra. Det är lätt att missförstå. Det är lätt att fega ur om ingen vill förstå. Jag är uppvuxen inom frikyrkan och anmärker bara på Kyrkan i Sverige. Som om Kyrkan inte vore det samma som bibeln menar? Vilken kyrkobyggnad har jag anmärkt på i så fall? Vilken arkitektur är det, som inte faller mig i smaken?
Så idag får det bli en dikt bara som kommit till innan en församling upplöstes och Missionskyrkan såldes.
Ur diktboken: Den som planterar ett träd har inte levt förgäves av Karin Breman
I min förra blogg lovade jag ett gammalt foto med bikupor, som hade halmtak. Det hittar jag inte bara två andra. Det ena har för dålig kvalitet och det andra är inglasat.
Däremot har jag hittat en bok i bokhyllan om prästen Erik Jakob Ekman, som blev anmäld till domkapitlet. Inte för att han begravt en man, som tidigare begärt utträde ur Svenska Kyrkan utan tvärtom. Det gällde tonåriga pojkar, som inte kunde tro, att Jesus är Guds son. Då ville prästen vänta att konfirmera deras barndop i faderns sonens och den helige andes namn. Det fick han inte utan blev anmäld till domkapitlet. Och blev avkragad.
En av lärosatserna är, att Jesus är avlad genom helig ande född Gud och född människa. Tonåringar som inte kan tro detta nu för tiden blir konfirmerade ändå. Vilken tro eller otro de har kvittar lika eftersom många prästvigda heller inte tror på bibelns lära. Romanförfattare har rätt att ta avstånd till Kyrkans lärosatser (=dogmer) och fantisera hur mycket som helst. Den som undervisar i Guds ord skall däremot få en strängare dom än den som inte undervisar. (Jag är kvinna utbildad inom sjukvården dessutom och väl medveten om detta.)
Dopet öppnar för medlemskap i Svenska Kyrkan. Johannesdopet var ett dop till omvändelse och sinnesändring. Johannes Döparen banade väg för honom, som skulle döpa i ande och eld.
En enda gång i världshistorien har det hänt att en orörd ung kvinna blev havande genom helig ande. En enda gång i värlshistorien var tiden inne att Gud steg ner på jorden och blev människa också. Det undret behövs ingen mer gång.
Det är tragiskt, när orden genomgår en sådan inflation, att de betyder något annat. Johannes Döparen röjde vägen för Jesus. Det hade profeterna gjort långt tidigare i historien. Löfteslandet skulle ha fristäder strategiskt så att vägen dit inte var för lång att nå för den skyldige. Vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Det fick inte bli för svårt för den skyldige att nå närmaste fristad. Johannes Döparen var den siste, som röjde vägen fram till Jesus. Sen blev ”den vägen” helt synlig. Jesus är den väg till en frikännande dom, som profeterna förutsagt. Han är den enda vägen att nå fadern.
I det dopet han ger kan människan få ett nytt namn, som ingen annan känner utom den som får det.
Och en vit sten.
För tredje gången såg jag på intervjun med författaren Elsie Johansson igår – en dokumentär av stort värde. För min del ville jag förvissa mig om hur hennes ord föll om uppgörelsen med sin barnatro och frälsning. Elsie Johansson tolkade som så att pappan tyckte det nog var bra att vara med i missionshuset och inte komma hem med barn. Barnet skulle inte bli med barn.
Så blev författaren vuxen och tog avstånd från Kyrkans dogmer. I min släkt en bondfamilj fanns skräcken för bildning vid Skara Högre Allmänna Läroverk på 1800-talets mitt, att ingen mer i syskonskaran fick studera. Den slutsatsen har jag dragit själv genom min släktforkning.
”Börja i anden och sluta i köttet”
Han dog till och med innan studenten.
Först i nästa generation fick den i syskonskaran, som inte dög till bonde studera till präst. Snart skall det handla om blommor och bin. Jag har reprofotograferat flera bikupor från den tiden, då det ingen sexualupplysning fanns. Det skall vara sexfantasier om böcker skall sälja och uppgörelse med dogmer. Till exempel att Jesus blivit till genom helige ande i Marias moderliv.
Jojo. F.d. ärkebiskopen gjorde antagligen också upp med Kyrkans dogmer under vägen till en stor kunskap och bildning. På landet kan de fortfarande mycket om blommor och bin utan att tvivla på att Gud är större än deras kunskap. En författare får gärna göra upp med sin barnatro. En präst bör ödmjuka sig inför sin Herre. Eller också välja ett annat yrke. Hela bibelns förkunnelse är, att Gud är det omöjligas Gud och den ende. Inte en av många. De andra är avgudar och värdelösa i längden.
En som håller på att lära sig mer och mer om bin skall snart döpa en tredje generationens drottning i hennes egen odling. Så går det när präster lämnar sin uppgift att tro på bibelns undervisning och tar avstånd från Kyrkans dogmer!
Då börjar folket att döpa båtar och en ny drottning bland bina.
Här finns både kunskap och ironi över Svenska Kyrkans situation
En blogg skall vara spontan. Jag för min del behöver inte träna på att vara spontan. Pratar först och tänker sen ibland eller ofta. Nu kommer jag att skriva så efter att ha sett programmet med den kända författaren Elsie Johansson. I förra bloggen nämde jag Marianne Fredrikssons triologi.
Båda har en mycket stor läsekrets. Elsie Johansson jämfördes med Selma Lagerlöf.
Det var ett fint program och jag kommer att se det igen. Det som intresserar mig alldeles särskilt är ju synden. Den fattar inte alla präster eller biskopar. Den fattar bara ett barn intuitivt.
Det kanske blev sagt i förbifarten, att hon blev frälst som ung och var med i en Missionskyrka. Föräldrarna sa inget emot det även om de inte förstod detta. Längre fram i sändningen berättade Elsie Johansson det horribla i att tro på Jesus avlad av den helige ande utan att vara född på vanligt sätt genom en mans säd.
”Det är ju horribelt!”
Var det inte så författaren Elise Johansson uttryckte detta och lämnade det frikyrkliga?
Exakt. Hennes framgång blev på ett naturligt sätt, när hon vågade skriva mer om sex. Framgången kostade henne äktenskapet. Böckerna sålde bättre och bättre.
Jesus satte fingret på den ömma punkten direkt. Oavsett hur många under han gjorde så trodde de lärde, att undren var gjorda i Beelsebuls namn. Jesus sa till den lame mannen en annan gång, att hans synder var förlåtna, förlamningen fick ge vika. Han kunde ta sin säng och gå.
Så fick inte Jesus säga! Bara Gud kan förlåta synder! Vadå syndat? Han hade inte syndat mer än någon annan enligt en annan svensk författare.
Joh 16:7-9
Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig.
Detta är något att bita i även för biskopar! Hela bibeln visar fram mot korset, att Jesus måste dö för våra synder i vårt ställe. Det är en blodig historia med ett felfritt offer en gång för alla. Det finns bara en enda syndabock, som klarade den skuldbördan.
Det är den största synden, att inte tro att Jesus är Guds son, som for tillbaka till den härlighet han lämnat för vår skull.
(Bibelhänvisningar Markus kap 2 och 3, Johannes kap 17)
Undrar just hur det tecknet såg ut som Herren satte på Kain. Kain hade inte klarat av att råda över sina mörka tankar och sin avundsjuka mot broden Abel. Han hade fått en ärlig chans. Bibelns beskrivning stämmer inte med romanens dialog i Marianne Fredikssons triologi! Det finns många tecken i bibeln men detta är väl det första, som pekar fram mot korset. När Kain slagit ihjäl sin broder insåg han, att skulden inför Gud var för stor för att kunna sonas. Så mycket förlåtelse fanns inte att vänta.
– Motsatsen till liv är inte död utan synd
Det var en pastor och handledare, som visade mig på när jag var ung. Ordet synd får inte användas. Det är ett fult ord minst sagt. Vi skall vara positiva och tala om kärlek och energi bara. Kvar är att det är människan förelagt att en gång dö. Dödsfruktan kan inte botas med mediciner. I dödsfruktan ligger tanke på straff. Och den som fruktar är inte fullkomlig i sin kärlek. Det är mycket att tänka på som inte går att prata bort intellektuellt. 1 Joh kap 4
1 Mos 4:15
”…Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom.”
Undrar just var botten finns, att Herren skall ge upp och inte vilja ge förlåtelse längre? Jag tänker på vår tids ondska. Kain mördade sin broder. Den skulden förutsade Herren skulle ge rastlöshet men ingen fick döda honom. Kain fick ett tecken till skydd. Hur kan någon tro, att det går att ta bort Herrens olika tecken genom alla tider och som finns nerteckade i bibeln? Kan det vara så att Kainstecknet pekar fram på korset för alla, som inte klarar av att råda över sina egna tankar utan syndar mot Gud och livet? Kan det vara så att två rövare dömda till döden tillsammans med Jesus representerar två olika slut på dödens väg? Båda hade blivit dömda för sin skuld. Båda var värda sin dom. Båda hädade Jesus från Nasaret för att han inte steg ned från korset och gjorde ett under till. Sen kom skillnaden mellan liv och synd. Den ene bad Jesus om en tanke och fick ett paradis.
Kan det vara så att Kainstecken gäller fortfarande för en syndare, som inte kan rå på sin egen avundsjuka och lust att hämnas? Kan det vara så att det finns en räddning i sista stund? Kan det vara så att det finns lite tid kvar att be Jesus om en tanke innan döden kommer?
Denna Blogg är en fortsättning på alla andra. Varför håller kvinnliga biskopar och kvinnliga präster på att försöka få bort Guds tecken? Är det inte bättre att börja studera bibelns budskap att frälsningen kommer från judarna och Abraham var deras stamfader? Kan någon backa i tiden och få det ogjort, som Herren påbjöd honom? Kan någon backa i tiden och ta bort synden så att arken aldrig blivit byggd?
BloggarDag visar på att vi fått dopet och behöver inte omskärelsen längre. De kvinnliga biskoparna behöver inte ta strid på den fronten och få bort andras religion. Det räcker att Herren får bli Herre och inte det egna intellektet. Johannesdopet var ett dop till bättring och dopet till Kristus är ett dop till sinnesändring och tro – ett viljebeslut att följa Jesu lära.
Det finns en annan tolkning. Den är att föräldrarna skall ta hand om undervisningen till ett nyfött barn tills de lärt sig så mycket om Jesu lära att de själva säger ”ja” i sin konfirmation.
Det är mycket att tänka på här och nu.
OBS!
Idag den 22 juli 2014 byter jag namn på denna blogg. Den hette ”Tolkningar” innan.
Nu har det hänt igen, att jag lagt mig i det jag inte förstår. Det är minst sagt snopet. Då måste jag fråga min mentor, som är pensionerad sjuksköterska:
”Skriver jag så obegripligt, att det inte går att fatta?”
(Jag har ju en Blogg som heter ”Släktforskning”. Där försöker jag visa på skillnaden mellan att vara född inom ett äktenskap eller utanför. Ett barn kan aldrig bli oäkta! Ett barn född utanför ett äktenskap har också en far och släkt bakåt i tiden. Jesus är född av Gud och Guds son med Maria som mor.)
Av den frågan följde en intressant dialog eller ett litet chattande. Tidigare har det handlat om omskärelse inom sjukvårdens område. Det var när jag gjort bort mig i Stefan Swärds Blogg och sagt, att omskärelse inte är något att skämta om.
Det är natt men lika bra att reda ut begreppen. Om en konstnär gör en tårta i storformat på en svart kvinna och ber en kvinnlig minister skära upp första tårtbiten just på det mest känsliga stället, så är inte detta ett skämt! Absolut inte! Och ingen illustration till kvinnlig omskärelse.
Var behövs det då en tolkning? När skall vi visa respekt för dem som är annorlunda? Är det annorlunda att vara jude? Ja, fråga dem som är födda judar och kan sin historia.
Abraham var inte en jude men däremot farfarsfar till Juda en av Jakobs tolv söner. Abraham var stamfader till både Ismaels ”söner” och Isaks. Av de två grenarna utvecklades en lära som Paulus beskriver som att vara född efter köttet eller att vara född genom ande. Det innebär med mina ord uttryckt att Hagar var ung och kunde bli med barn med en gammal barnlös Abraham. Det kunde inte hustrun, som var 90 år och lika barnlös. Teologiskt tolkat är Isak född ”andligt” genom ett löfte av Gud. Både Ismael och Isak blev omskurna. Både de som tror och de som inte tror kan ha tecknet.
Mose skulle egentligen omskära sin son men försummade detta. När Herren nalkades honom med döden såg hans hustru Sippora till att sonen blev omskuren. Genom sonen kom hon in bakvägen i Israel. När judarna på Jesu tid inte hade någon andlig kunskap om Jesus i skrifterna kom undervisningen om en hjärtats omskärelse som behövdes och var bättre. Stenhjärtat behövdes bytas mot ett hjärta av kött och blod enligt profeten Hesekiel (11:19, 36:26).
Judar är omskurna men alla är inte troende på Herrens undervisning genom skrifterna. Israels folk började kallas judar allihop efter fångenskapen i Babylon. Paulus var av Benjamins stam. Präster skall vara av Levi stam. Jesus var av Juda stam. Abraham är stamfader åt alla tolv stammarna.
Kvinnlig omskärelse är och förblir tortyr och har inget med bibelns undervisning att göra.
Läs artikeln här som jag inte förstår
Stort tack till Sofia Lilly Jönsson som förmedlar Bloggar och länkar, som jag måste bita i. Kvinnliga biskopar och präster skall förkunna Guds ord lika väl som manliga präster borde hålla sig till helheten av hans undervisning. Ps 119:160
Som jag ser det och rekommenderar Fjärde väggen.
Vem bryr sig om Johannes Döparen i midsommar? Ändå sa Jesus, att ingen av kvinna född var större än han. Då borde ju Johannes vara världskänd i alla tider i alla länder! Var finns gudstjänsterna med förkunnelsen om denne man, som banade väg för Jesus? Var finns förkunnelsen om vägen till himmelriket genom alla tider? Kan det vara så att äktenskapet som förbund är så viktigt att detta kostade Johannes Döparen livet att påpeka en ledares äktenskapsbrott?
Luk 3:16-20
Men han svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”
På detta och många andra sätt förmanade han folket när han förkunnade budskapet för dem. Men när han gick till rätta med tetrarken Herodes för hans förbindelse med sin brors hustru Herodias och för det myckna onda som han hade gjort,lade Herodes till allt annat också det att han satte Johannes i fängelse.
Denne trosvisse Johannes hamnade i ett stort tvivel och skickade bud till Jesus och lät fråga om Jesus var den som skulle komma eller skulle de vänta på någon annan? Jesus skickade Johannes lärjungar tillbaka med andra skriftord som gått i uppfyllelse om olika under och befrielse. Vägen är lagd genom hela Gamla Testamentet och Jesu är den vägen. Ingen klarade av att bli räddad genom att hålla lagens alla bud. Johannes Döparens sista varning gick till Herodes om hans synd. Det blev inte populärt.
Be att få Johannes Döparens huvud på ett fat! (Underförstått så blir vi av med den glädjedödaren!) Matteus kap 14
Jesu grät, när han fick veta vad som hänt och ville vara ensam i denna sorg. Jesus grät senare över hela Jesusalem, som han velat församla som hönan församlar sina kyckligar under sina vingar. Var finns förkunnelsen om Johannes Döparens lydnad? Och i himmelriket är han den minste eller mindre än Jesus – inte ens värdig att knyta upp hans skorem här på jorden. Det återstå att se. Var Johannes Döparen den mindre i förhållande till räddning genom Lagen och rövaren på korset den förste, som blev räddad genom tro på korset?
Johannes Döparen banade väg för Jesus. Vägen var snitslad genom alla tidigare texter. Det är bara att gå försiktigt.
Ps 119:105
Ditt ord är en lykta för min fot,
ett ljus på min stig.
Det är ibland som en nattorientering med vita snitlar och lampa. Den som gått före har saboterat banan och tagit bort en och annan snitsel. Den som då kommer senare eller sist får det mycket svårare. Det är inget Emil-hyss att göra så. Emilhyss är bara snälla. Det är att förleda de som kommer efter att ta bort markeringarna var stigen går.
Job 24:2
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet,
Men Guds räddning kan ingen hindra. I boken ”Uppbrottet” av Göran Larsson visar författaren på ett intressant avsnitt. I 2 Moseboks två första kapitel är det inte mindre än tolv kvinnor nämnda, som spelar stor roll i befrielsen från slaveriet. Det börjar med två gudfruktiga, djärva barnmorskor som nämns vid namn, Mose´ mor och Mose´ syster, faraos dotter och sju döttrar till prästen Jetro i öknen.
Johannes Döparen av kvinna född…
Carina är en relativt ny bekantskap. Vi har varit tillsammans under fyra kursdagar och utbildats till attitydambassadörer inom (H)järnkoll. Carina fick vänta på sin diagnos och rätt medicin ända tills hon vara 42 år. Då äntligen fick hon bekräftat, vad hon vetat under alla år.
Jag för min del blev stigmatiserad med en diagnos, när jag var 20 år, en diagnos som var för livet på den tiden. Båda har längtat efter en upprättelse. Carina klickar på ”Gilla”-knappen för att ge mig lite uppmuntran på Facebook.
Carinas första kommentar här på min Blogg handlade om barnet, som blev missuppfattat till och med i kyrkan och inte fick vara med längre i söndagsskolan. Det var beroende på stökigheten och alla frågor. Carina fick inget svar som barn på alla sina frågor. Hon var stökig.
Det påminner mig om grannens berättelse, när hon inte klarade av att få tyst i klassen som söndagsskollärare. Där var en liten flicka, som var mycket pratsam. Till slut undrade flickan:
– Är det bara du som får prata här?
Jag tänker också på några unga ledare, som hade samlingar för barn i ett ytterområde i en liten lokal som Smyrnaförsamlingen hyrt på 70-talet. Där var en liten kille som var ”hopplös”, störande. Ledarna undrade om de var bra, att han skulle få förstöra deras samlingar.
En kväll var han ensam kvar när ledarna plockade undan stolar och gjorde i ordning lokalen. Killen sprang fram och tillbaka över golvet och stannade till slut framför Hans och frågade:
– Kan jag inte få sitta i ditt knä en stund och känna hur det är. Jag har ingen pappa.
Det är så lite vi vet om varandra. Jag för min del har levt mitt liv med en längtan efter upprättelse. Det är inget ovanligt. Det är vanligt skulle Carina med flera bekräfta.
Ett citat från Carinas Blogg:
■När vi duger inför oss själva, så har vi inte längre några behov av att leta fel hos andra…
Idag funderar jag på att ödmjuka mig lite och betala medlemsavgiften till SEA. Det har jag inte gjort på några år i ren ilska. Ja, jag kan fortfarande bli väldigt arg. Mose blev inte saktmodig förrän han var 80 år. Där är inte jag ännu men ser fram mot det.
Så snart jag hörde talas om Svenska Evangeliska Alliansen, så blev jag medlem. Det lät så bra på ett årsmöte, som hölls i Smyrnakyrkan, att det skulle vara fifti/fifti (om det nu stavas så) av män och kvinnor i styrelsen.
Det står jag inte efter om någon trodde det. Jag vill bara vara med i bibelsamtal och där begrep inte de lärde männen, vad jag pratade om. Så fick jag anmärkningar. Mitt motdrag blev, att jag slutade betala medlemsavgiften.
Idag funderar jag på att ödmjuka mig lite och betala igen. (Inte betala igen för gammal ost!) För jag saknade plötsligt Ragnar och Jonk. Kvinnor är ju så nyfikna och jag ville höra vad de pratar om numera. Tjuvlyssna lite och försöka vara diskret, lågmäld och eventuellt tyst. Undrar om någon saknat mig. Som jag förstod det var jag ensam kvinna på den tiden. Å andra sidan är det gratis att tjuvlyssna, som jag gjorde i morse. Deras samtal började år 2008.
Det är så okvinnligt att vara intresserad av Paulus och hans utläggningar men jag är det ändå.
Hälsa gärna BloggarDag från mig. Han borde vara med i Credoakademins debattforum.
När blir en historia gammal? Jag tar fram en hembygdsskrift nr 3 år 1997 för Åsaka-Björke hembygdsförening. I den står det berättat om allt guld, som hittades i Vittene, Norra Bjöke. Historin började med irritation över en gammal taggtråd nerbäddad i jorden. Den hängde upp sig i gräsklipparen. När Taipo Lund hämtade en spade för att få väck irritationsmomentet drog den rostiga tråden med sig annat. Detta andra fick sen hänga i en garderob i fem år. Ja, vem kan ana att det finns en skatt gömd i en åker runt 2000 år gammal i 23 karats guld!
Fem år efter denna händelse fick den som ville följa arkeologiska utgrävningar. Det som gjorde mig glad var att det inte stod e.v.t.(efter vår tideräkning) i rapporterna utan e.Kr., om nu tidsbestämmelsen blev ända nere vid det första århundradet.
Och eftersom det är fröken som berättar handlar det la om Jesus. Precis så. Han tog en liknelse om en man, som hittade en skatt i en åker och gick genast bort och sålde allt han ägde för att kunna köpa den åkern. Kontentan är att himmelriket är likt en skatt i åkern, som är värd att satsa allt på för att bli ägare av. (Taipo och Asta Lund ägde redan sitt hem och sin trädgård, när de fick bekräftat, att det handlade om en halsring av guld runt 2000 år gammal.)
Kyrkan i Norra Björke är troligtvis från 1200-talet. Kyrkans historia under alla årtusenden är inte så uppbygglig. Där är blodiga korståg och där är teologiska strider i det oändliga. Det är skillnad på Jesu undervisning och vad män grälat om eller grälar om fortfarande. Skall en präst avkragas därför att han döpt ett barn som redan var döpt en gång förut? Det är frågan hos BloggarDag. Det är fel att vederdöpa!
Det är rätt att vederdöpa i den Pingstförsamling, som jag tillhör.
Idag är jag nostalgisk och längtar hem till landet, tystnaden och fågelsången. Det är inte tillåtet, att använda andras bilder så det får bli en av mina från år 1987. Jag fick följa med barnen i byn och lyssna på de gamle, som berättade om hur de var förr.
De gamla berättar för de unga Foto: Gunnel Bergstrand
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.