Skrivet av: Gunnel | 2 juli, 2012

Synd = otro

I min förra blogg lovade jag ett gammalt foto med bikupor, som hade halmtak. Det hittar jag inte bara två andra. Det ena har för dålig kvalitet och det andra är inglasat.

Däremot har jag hittat en bok i bokhyllan om prästen Erik Jakob Ekman, som blev anmäld till domkapitlet. Inte för att han begravt en man, som tidigare begärt utträde ur Svenska Kyrkan utan tvärtom. Det gällde tonåriga pojkar, som inte kunde tro, att Jesus är Guds son. Då ville prästen vänta att konfirmera deras barndop i faderns sonens och den helige andes namn. Det fick han inte utan blev anmäld till domkapitlet. Och blev avkragad.

En av lärosatserna är, att Jesus är avlad genom helig ande född Gud och född människa. Tonåringar som inte kan tro detta nu för tiden blir konfirmerade ändå. Vilken tro eller otro de har kvittar lika eftersom många prästvigda heller inte tror på bibelns lära. Romanförfattare har rätt att ta avstånd till Kyrkans lärosatser (=dogmer) och fantisera hur mycket som helst. Den som undervisar i Guds ord skall däremot få en strängare dom än den som inte undervisar. (Jag är kvinna utbildad inom sjukvården dessutom och väl medveten om detta.)

Dopet öppnar för medlemskap i Svenska Kyrkan. Johannesdopet var ett dop till omvändelse och sinnesändring. Johannes Döparen banade väg för honom, som skulle döpa i ande och eld.
En enda gång i världshistorien har det hänt att en orörd ung kvinna blev havande genom helig ande. En enda gång i värlshistorien var tiden inne att Gud steg ner på jorden och blev människa också. Det undret behövs ingen mer gång.

Det är tragiskt, när orden genomgår en sådan inflation, att de betyder något annat. Johannes Döparen röjde vägen för Jesus. Det hade profeterna gjort långt tidigare i historien. Löfteslandet skulle ha fristäder strategiskt så att vägen dit inte var för lång att nå för den skyldige. Vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Det fick inte bli för svårt för den skyldige att nå närmaste fristad. Johannes Döparen var den siste, som röjde vägen fram till Jesus. Sen blev ”den vägen” helt synlig. Jesus är den väg till en frikännande dom, som profeterna förutsagt. Han är den enda vägen att nå fadern.

I det dopet han ger kan människan få ett nytt namn, som ingen annan känner utom den som får det.
Och en vit sten.


Responses

  1. Det blev för rörigt med mina associationer från dop av en bidrottning till att en författare tog avstånd från kyrkans dogm om Jesus som Guds son avlad genom helig ande. Blommor och bin är en association till den perfekta sexualupplysningen i Sverige i motsats till bristen på bibelkunskap om tro och otro på Jesus.
    Synd är att inte tro på den Gud har sänt till vår räddning (som jag uppfattat Jesu undervisning).

    • Över två år har gått sen min egen kommentar. Ingen annan ger någon.
      Det är dags att jämföra läror i olika kyrkor = församlingar. Detta är inte att döma andra med ett ”Jag har rätt. Du har fel.” Det är bara fråga om att gå till urkunden och se vad den sammanlagda texten genom gamla och nya testamentet säger om ordningen och när.

      Det senaste är att Svenska Kyrkan avsatt en million kronor på undervisning till sin personal om hbtq. Det är skattepengar fast kyrkan är skild från staten. Det är inte frivilligt insamlade gåvor. De som ger frivilligt och följer bibelns lära vill undervisa om Herren som brudgum och folket (Israel) som brud. Det finns en skatt att söka och hitta i bibeln!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: