För tredje gången såg jag på intervjun med författaren Elsie Johansson igår – en dokumentär av stort värde. För min del ville jag förvissa mig om hur hennes ord föll om uppgörelsen med sin barnatro och frälsning. Elsie Johansson tolkade som så att pappan tyckte det nog var bra att vara med i missionshuset och inte komma hem med barn. Barnet skulle inte bli med barn.
Så blev författaren vuxen och tog avstånd från Kyrkans dogmer. I min släkt en bondfamilj fanns skräcken för bildning vid Skara Högre Allmänna Läroverk på 1800-talets mitt, att ingen mer i syskonskaran fick studera. Den slutsatsen har jag dragit själv genom min släktforkning.
”Börja i anden och sluta i köttet”
Han dog till och med innan studenten.
Först i nästa generation fick den i syskonskaran, som inte dög till bonde studera till präst. Snart skall det handla om blommor och bin. Jag har reprofotograferat flera bikupor från den tiden, då det ingen sexualupplysning fanns. Det skall vara sexfantasier om böcker skall sälja och uppgörelse med dogmer. Till exempel att Jesus blivit till genom helige ande i Marias moderliv.
Jojo. F.d. ärkebiskopen gjorde antagligen också upp med Kyrkans dogmer under vägen till en stor kunskap och bildning. På landet kan de fortfarande mycket om blommor och bin utan att tvivla på att Gud är större än deras kunskap. En författare får gärna göra upp med sin barnatro. En präst bör ödmjuka sig inför sin Herre. Eller också välja ett annat yrke. Hela bibelns förkunnelse är, att Gud är det omöjligas Gud och den ende. Inte en av många. De andra är avgudar och värdelösa i längden.
En som håller på att lära sig mer och mer om bin skall snart döpa en tredje generationens drottning i hennes egen odling. Så går det när präster lämnar sin uppgift att tro på bibelns undervisning och tar avstånd från Kyrkans dogmer!
Då börjar folket att döpa båtar och en ny drottning bland bina.
Här finns både kunskap och ironi över Svenska Kyrkans situation
Skapelsefrågan och många blommor
Gunnels plats i rymden 