Där går min smärtgräns – 0 kommentarer och 0 besök. Vad hjälper det att klaga? Jo, en FB-vän föreslog en länk till kistan. Det tog lite tid att fatta för FB-vänner smäller inte så högt minsann. Det händer, att någon gett sig till känna med vänskap från slutet av 60-talet. Det är mer än vad Mr Facebook kan förmedla. Så här kommer länken som hör ihop med dikterna av Karin Breman. Min morfar tillhörde en av de första medlemmarna och Karin en av de sista. Just i den Kyrkan.
Ur diktboken: Sponsrad av himmel och jord
Dolda skatter
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Författare: Gunnel
Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då?
Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss.
Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."
Visa alla inlägg av Gunnel
Gunnels plats i rymden 
då vart det i alla fall ett besök:)
En viktig läsare dessutom -:)
Jag får alla dina inlägg som e-post och läser dem med stort intresse. Det registreras inte i bloggens statistik. Det har jag inte tänkt på, men ska göra det i framtiden.
LeoH, du är också en viktig läsare i ordets vidaste betydelse. Jag har väl haft lite för tunga bloggar och svåra att förstå kanske.
Strunta nu högaktningsfullt i statistiken, Gunnel! (Du vet väl vad Gud tyckte om Davids folkräkning ;o). Skriv till din egen uppbyggelse och för att ära Gud, ungefär som medeltidens katedralbyggare – men vet att det är tillgängligt för alla svenskspråkiga som så önskar och att vi är en hel del som faktiskt läser åtminstone vissa inlägg och uppskattar din frimodighet. Fast exakt hur många vi är vet nog bara Gud…