Underrubriken blev för svår. Jag måste backa flera steg. Om jag började med att relatera till händelser i bibeln, så skulle den som läser tappa intresset för min bok. Det kanske inte fanns någon bibel i huset. Det kanske inte gick att hitta berättelsen, som jag syftade på.
Sår som inte läker, förstod psykologen. Hon till och med sa i början av våra samtal, att det var tragiskt, att jag ingen hjälp fått tidigare. Nu har det gått fyra år sen dess. Jag bad en psykolog läsa kopian av min sjukjournal. Jag bad om hjälp trots att jag skämdes så fruktansvärt över innehållet.
Och jag måste backa och backa. Det finns ingen referensram till såren, som inte läker för den som aldrig varit i min situation på 50-talet. Det finns ingen referensram till den läkedom, som finns i Jesu sår heller. Knappast.
Den undervisningen skall bort om läkedom i såren!
Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad…
Guds utvalda sändebud vill ta bort grunden för läkedom!
Gång på gång länkar jag till ”Fjärde väggen”. Där får jag adrenalin till en ny blogg igen och igen. För så är det:
Var och en måste ta konsekvenserna av sitt handlande.
När jag som patient på ett av landets största sinnesjukhus anmärkte på vården av patienter, så minsann fick jag ta konsekvenserna och betala ett högt pris!
Sen dess har jag haft svårt att sortera vad som är svåra minnen som dykt upp och vad som är fel. I tankarna har jag idiotförklarat mig, eftersom jag varit på ett sådant ställe.
– Du är inte klok, Gunnel!
Var och en måste ta konsekvenserna av sitt mod att anmärka på systemet! Det gäller även idag för den som vågar anmärka på Svenska Kyrkan som system.
1 Joh 1:5-10
Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.
Gunnels plats i rymden 
Jodå, du är riktigt, riktigt klok, Gunnel! Klokt är också att ta hjälp när man behöver det, vare sej det gäller kropp, själ eller ande.
Hörde på helgsmålsbönen senast hur prästen dissade själva begreppet syndare – som om det bara vore något kyrkan förtryckt läppmålande damer med. Och så läser jag Hesekiel 2 (samt verserna före och efter) som i stympat skick var gårdagens GT-text (om det motsträviga folket) och episteltexten om att det är ett fast ord och på alla sätt värt att ta till sej att Jesus Kristus har kommit i världen för att rädda SYNDARE. Att inte kännas vid det epitetet (och Paulus var ändå värst!) är att ställa sej utanför Jesus och frälsningen!
(Apropå det där du skrev om sändebud som vill ta bort grunden för läkedom. En annan sak är att vi inte ska skuldbelägga varann för vad som helst – det är Guds ord som måste få avgöra).
Svenska Kyrkan har varit en instutition under staten. Sinnesjukhusvården var också en statlig institution. Institutioner kan man inte sparka sig blodig mot. Det mina ord kan påverka är synen på att människan är skapad av Gud både till kropp och själ – psyket påverkas av en sjuk kropp och tvärtom. Sjukvården måste inse att alla har andliga behov också. Vi har behov av ett tredimentionellt helande.
Tack för din uppmuntran gång på gång, Andreas! Hälsa din pastor.
kram på dig klok är bara förnamnet på dig