Skrivet av: Gunnel | 11 juli, 2012

Inre rum

En dag nyligen var jag på väg mot Gyllenkroken och Inre rum. ”Inre rum” var ett projekt, som blev utan bidrag efter år 2010. Kvar är eldsjälarna engagerade för psykiskt sjuka eller personer med neuropsykiatriska handikapp.

På hållplatsen Svingeln steg vi av en dam och jag och gick i riktning framåt. Något annat håll existerar nog inte för någon av oss. Av hennes lite orginella klädsel, ur min smak sett, så var vi nog båda på väg till Gyllenkroken.

Plötsligt tilltalade hon mig fast vi var okända för varandra. Det är ungefär min stil men inte just då.

– Varför sjunger du inte?

Jag blev så överrumplad och trevade på svaret, att jag inte tänkt på det. Barn brukar ju sjunga och nynna…
Hon lät sig inte nöja med svaret utan svarade själv.

– Om man har en sång inom sig, så sjunger man!

En stor eloge till personalen på Gyllenkroken. Damen gick sin väg vidare men dök upp lite senare, när jag redan var där.

Om man har en sång inom sig, så sjunger man!


Responses

  1. Du kan också tänka så här, Gunnel. Har man ett budskap inom sig, då sprider man den!

    • Ja, så är det, LeoH. Vi är många nu som fattat, att vi är mer än en bänkvärmare i kyrksalen. Vi är det allmänna prästerskapet! Ingen kan ta ifrån oss sången om hans död och uppståndelse för att vi skall få leva.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: