Mitt val är gjort… Del 2

”Om man anser att Svenska Kyrkan är som samfund, så tillhör man inte två,” ungefär så uttryckte distriktsföreståndare Raneskog sig i undervisningen för oss unga år 1954 inom Missionsförbundet. Mitt val var lätt. Alltså gick jag ur Svenska Kyrkan. Jag hade aldrig bett, att få bli medlem där. Medlemskap eller lärjungaskap det är frågan.

Nu har jag äntligen fått den fråga, som jag längtat efter: ”Vem är kyrkan?” och uppmaningen: ”Berätta” fast det var jag, som ville lyssna. Det var hon, Anneli Jäderholm, som skulle berätta om Jesus och existentiella frågor i fredags. Det var tillsammans med teologen och exegeten Ola Sigurdsen i Domkyrkans församlingsvåning i Göteborg. (Till höger i spalten över länkar finns Anneli Jäderholms hemsida för mer information)

Äntligen kanske det kommer att lossna och vi får till ett samtal mer än på Facebook!
Kan det vara, som jag tjatar om i alla sammanhang, att det fattas bibelkunskap? Är det inte så att alla kränkta människor längtar efter upprättelse men inte vet hur det skall gå till att få den?
”Psykiatrin har misslyckats!” Så sa en läkare och lade till att hon själv aldrig skulle orka arbeta inom den vården. Av tusen sjukhusplatser, som försvann genom psykiatrireformen, återstår visst ett hundra. Förklaringen är, att vi fått så bra mediciner. Tro det den som vill och har erfarenhet.

Mitt val är gjort. Jag valde bort den stora sjukvården som arbetsplats och gick ut i tomma intet utan fast anställning och lön. Det hette i slutet av 60-talet, att man gick ut i tro. Min tro var slut efter ett år. Sen måste jag ha lite mer bibelkunskap och gick på bibelskola.

Efter 20 år inom Räddningsmissionens ramar fick jag veta av en pastor/psykoterapeut, att jag måste vara hjälpt själv, innan jag kan hjälpa andra (underförstått utslagna). Det var så dags men jag fick skylla mig själv. Det är inget strongt i det, att bära på ett trauma år efter år ensam, bita ihop och gå vidare.

Så det är bara att leta bland mina bloggar om tabernaklet i öknen beskrivet i bibeln. Där står det i detalj om hur en människa skall kunna bli upprättad och försonad med Gud. Det står inget om att en kränkt människa skall ta på sig en offerroll. Det står inget om skådespel heller. Israels folk lydde Gud och utförde ritualerna och tjänsterna under 40 år i öknen utan att fatta den djupaste innebörden och det profetiska i upprepandet. Jesus är den syndabock vi behöver. Bara han orkade bära all världens synd upp på skammens påle. Han blev utskämd som en rövare och ogärningsman. De spottade på honom och hånade och slog på hans väg till korset.

Upprättelsen i mitt liv har gått den vägen genom alla berättelser i Gamla Testamentet. Varför då bli stigmatiserad av några verser och sen förkasta hela Jesu försoninggärning?
Han kan upprätta fullständigt! Män och kvinnor får samma försoningsgrund (av silver) att stå på sida vid sida. Psykiatern med all sin teoretiska kunskap är inte högre än den stukade patienten i ett tempel för Gud! Varje enskild människas kropp är tänkt till ett tempel åt Gud tillsammans med andra.

Så enkelt är det med teologi och psykiatri.

Mitt val är gjort…

Som sagt. För den som är morgonpigg är det lätt att vara bland de första vid vallokalen. Luften är sval på morgonen och det har höstat till sig. Pratglad som jag är, så blev det tillfälle både före och efter valet. Efter valet får jag veta, att Kd är högern och Jesus vänstern. Hur fick jag fram detta samtal? Inte nog med det. Vi fick ett bra samtal om mobbning också av någon anledning. Jag fick ett namn till och med och har googlat på en tapper för detta elev, som vågat ta initiativ mot fortsatt mobbning i skolan.

”Mitt val är gjort” och det finns melodi och fortsatt text. Det sjunger inom mig och jag var bara i 10 årsåldern vid första valet med två olika partier. Det var två halvstora barn mot två föräldrar. Det var söndag då som nu och en enig fråga var:
”Är vi tvungna, att gå med till kyrkan?”

Mor Anna brukade aldrig predika men då kom ett par tårar i hennes ögon och så sa hon något obegripligt för mig.
”Den dan kommer då ni ingen kyrka har att gå till.”

Så var den debatten slut. Vi stod vid köksspisen och jag gjorde mitt val i huset, som blev mitt hem ända från födelsen. Ingen såg vad som skedde inom mig men kärleken segrade.

Mitt val är gjort! Deras val var gjort! Mormor och morfars, farmor och farfars och farmorfars var gjort. Ändå är och var det helt frivilligt för var och en av dem! Schartauaner tror jag gör om det varje morgon. Tänk, så vackra tavlor det fanns förr med bibelspråk. Jag har undrar mycket över den stora broderade tavla, som hängde över mina föräldrars sängar. Den har ingen vanlig liten text, som går att hitta i andra gamla hem eller på foto i böcker.

josuaVi vill tjäna Herren

Sammanhanget avgör allt om det nu var min far, som föreslog vad min mor skulle brodera som text. Det blev försent att fråga. Sen dess har ju jag blivit så intresserad av teologi och tolkningar inte minst. Det går att debattera hur länge som helst, om vi har en fri vilja eller inte. Israels folk skulle lämna slaveriet i Egypten och gå ut i öknen för att fira gudstjänst på Herrens befallning via Mose. En dag var hela folket befriade efter stora test mellan Gud och Egyptens olika gudar. Ja, det kom dagar då alla under som skett blev glömda och klagandet satte igång. Ändå längre fram i tiden ställs allt på sin spets. Josua har tagit över ledningen. Inget är bra. OK, gör som ni vill då! Utse andra ledare, andra gudar men ”jag och min familj vi vill tjäna Herren.” (Fritt ur minnet efter Josua kapitel 24)

Det kan debatteras hur länge som helst om predestination. ”Jag är ingen lekboll för nyckfulla öden…” Det går att Googla på sångerna, som ringer inom mig idag. Gissar på Lewi Pethrus och Allan Törnberg som textförfattare. Mitt bloggande sker spontant.

Mitt val är gjort…

Politiskt ambivalent

Det är få dagar kvar till valet. Inför en hel panel med politiker från samtliga större partier presenterade jag mig som en politiskt ambivalent på tisdagskvällen i Allégården, Göteborg. Åldern fick de tänka själva men visst borde jag veta var jag står med hela livet bakom? Visst är det bra att ha någon att skylla på som inte varit övertygande nog? Jag skyller på min far som var Folkpartist. Detta störde inte min barndom alls. En enda debatt vid köksbordet minns jag och det gällde var ett nytt sjukhus skulle ligga och varför det inte var bra med ett sjukhus i Trollhättan och ett i Vänersborg som det var. I den frågan vågade min storebror säga mot vår far. Det vill inte säga lite och NÄL blev det. Om nu det berodde på socialdemokraternas vilja…

Så jag hade ett ansikte på Folkpartiet och ett ansikte på Socialdemokraterna. Bara jag arbetade inom sjukvården men hade lämnat Vänersborg och allt vad det innebar bakom mig. Trodde jag.

I tisdags kväll var ämnet om barn som mobbas och vuxna som mobbas. Hur ställer sig de olika partierna inför detta faktum, att samhället ser ut som det gör med utslagning redan i förskolan numera? Är politikerna medvetna om kostnaderna för denna tidiga utslagning i skolan och sen på arbetsplatser? Den grupp som anordnade inledande faktaföreläsning om mobbning känner jag inte till. Hittade inbjudan på Facebook dagen innan och ville lyssna på Lisbeth Pipping – väl förtrogen med mobbning sen barndomen. Märkligt att först nu undrar jag var Sverigedemokraterna fanns. Alla stora partier hade med en representant från KD till Högern. Alla partirepresentanter var rörande eniga mot mobbning i skolan och på arbetsplatser. Jag kommer inte ihåg någon framförd ursäkt för att Sverigedemokraterna inte hade med någon representant…

Är det inte jag, som har en blogg som heter ”Tyst mobbning”? Är det inte jag, som är så egotrippad, att jag har tre konton på datorn och att nya datorn inte kan fatta, att jag är jag? Sakta men säkert närmar jag mig en poäng där jag kan få in mitt stora JAG. Visst har jag blivit mobbad också i livet, som haft det så bra? Hur är det nu med kvinnoprästmotståndare har inte de mobbat mig?

Sakta men säkert närmar jag mig poängen med altaret. Måste det vara en man (precis som Jesus var), som ställer sig vänd mot altaret? Vem var det som ställde frågan: ”Var står det skrivet?” och ”Vad står det skrivet?” Jo, jag studerar ritningen just nu i bibeln och utgår från att jag fått ett ansikte på läran ända från barndomen. Samma ansikte hade både folkpartisten och socialdemokraten i mitt hem på sin lära. Det ansiktet hade tidigare generation också på sin lära både prästen och missionsförbundaren/pietisten. Visst är sången glömd men de sjöng:

”Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild…”

Han bytte inte profilbild gång på gång. Han blev aldrig gammal utan var till från början. Allt som står om honom i nya testamentets texter, som han sade själv hänvisade han till tidigare texter, innan han blev synlig. Han utförde ritningen från det vi kallar Gamla Testamentet till punkt och pricka med orden:
”Det är fullbordat!”

Visst! Då räcker det väl att läsa Nya Testamentet? Nej, det räcker inte! Därför finns det mobbning inom våra kyrkor för traditioner är viktigare än honom, som är och som var och som skall komma. Min utgångspunkt är Lukas kap. 24:13-32. Bibelforskare från hela världen är ense om det Jesus påstår, att det står om honom överallt med början i Moseböckerna. Då kan inte den detaljerade ritningen till tabernaklet vara utan betydelse idag – något att hoppa över som en skuggbild?

Jesus är i historien och i alla detaljer och i det stora hela i mönsterbilden från tabernaklet. Jesu är brännofferaltaret. Jesus är översteprästen inför Gud! Vem har då sagt, att inte en kvinna får gå inför detta altare med sin egen synd och bekänna och ta emot försoningen? Varför får inte alla berätta om vad Jesu död för våra synder innebär för alla? Och vem har sagt något om alla dessa olika mässkrudar som kläder inför Gud? Vem är det som stått med kläder inför Gud och betalat kostnaden?

Sverigedemokraterna hade ingen representant med i tisdags kväll, när alla politiker ställdes inför fakta om all mobbning i samhället. Israels folk slutade en gång att bry sig om de fattiga och främlingarna i deras land. Det gick inte bra.

Det är ock skrivet…

Nu får det bli 1917 års översättning av bibelcitat. Anden hade fört Jesus ut i öknen där Satan skulle fresta honom under 40 dagar. Och gjorde det också genom citat från skrifterna. Samma system används idag också genom att citera en halv vers. Då fanns inte versindelning, som vi har. Vi förstår i alla fall detta att rycka något ur sitt sammanhang och sen vinkla åt ett annat håll.
De små orden är etsade in i mitt minne ”det står ock skrivet” eller ”enligt skrifterna” som Jesus visade på. Det är fråga om en helhet. Det är fråga om en summa som är sanning. Vår kunskap är ett styckverk. Ju fortare vi accepterar detta ju bättre. Det finns en kunskap som är i Kristus. Den tål att prövas! Det är tillåtet att undra över hur detta går ihop.

Mina undringar är över 50 år. Ibland glimmar det till och jag får hjälp från oväntat håll. Som detta med män och ämbete att få förkunna Guds ord, den fria viljan eller ”en annan skall föra dig dit du icke vill”. Har jag som kvinna rätt att förkunna Guds ord? Hade Judas någon fri vilja? Tänk, så många som gömt sig bakom en dubbel förutbestämmelse! Judas var glad i pengar står det också. Det var väl ändå inte förutbestämt?
”Hans ämbete tage en annan,” står det inte så efteråt. Kan någon ha ett ämbete och bli fråntagen det?

Vart vill jag komma? Jo, jag har dammsugit böckerna i mina bokhyllor, där det blir som mest dammiga. Det går inte att veta vilka böcker jag samlat på mig. En bok köpt på en Sekund Hand kom fram om Tabernaklet. ”Den lade jag för sig.”
En pastor från Indien hade bibelstudier i Filadelfia, Stockholm år 1935 som stenograferades. Så kom boken ut år 1936. Står det samma tolkning av tabernaklet i öknen som den missionär Wilhelm Bergling skrev om 30 år senare? Wilhelm Bergling betonar, att om man tolkar fel, så kommer man inte längre. Då blir det stopp. För visst kan man undra var de får allt ifrån?

Precis där är jag i mina funderingar. Hur kan man bygga en ny kyrka utan att följa ritningarna? Kyrka och församling är ett ord nu i Bibel 2000:s översättning. Så när som på pingstdagen när församlingen var utomhus, rörlig och utan byggnad – utan olika tolkningar. Visst är det så att tabernaklet i öknen hörde till historien redan den första pingstdagen med en mönsterritning som är från den ursprungliga tanken. Byggarbetare som fuskar med ritningarna blir inte godkänt som bygge eller underkänt så småningom som fuskbygge.

Allt i tabernaklet enligt bibelforskarna pekar fram mot Jesus – varenda detalj skriver de. Då är vi där igen detta med altare, som är rena konstverk i många kyrkor. Är det ett ämbete för någon att ställa sig framför det? Googla på altare. Finns där något om Jesus? Hur kan bibelforskare veta vad akasieträd står för eller koppar? Horn står för styrka och kraft i bibeln. Ja, då är det bara att söka på alla ställena och se, att där finns något om frälsning i sammanhanget. Finns det bara ett enda namn givet under himlen i vilket det finns frälsning? Kan ”offer” syfta på någon annan än att vissa tar på sig en egen offerroll?

Kvalificerat struntprat

Det gäller visst att ha en bra rubrik om någon skall läsa eller lyssna. Det finns trix med andra ord. Ibland måste det få handla om struntprat för att dölja irritationerna. Då är det en fördel att kunna stava rätt till att börja med. Skall det inte vara ett ”s”, som jag vill ha i ordet? Jag hade avväpnat mina motståndare i debatterna mer än en gång med mitt ”kvalificerat struntprat”. Annika ledsnade på detta obildade och jag fick en vänlig upplysning om hur det skall stavas. I så fall.

Jag håller på med samtalsterapi av den enklare sorten nu. Det är en ny dator, som skall få mig att fatta det mest enkla på jorden. Eller i himlen där hans arbetsverkstad ligger och snurrar. Just nu kommer jag inte ihåg hela ordförrådet från hans sida. Mest är det ”Försök igen”. Ja, det låter ju vänligt. Men för mig är detta en tolkningsfråga. Det är skrivna ord utan röst. Jag kan inte följa ögon eller gester. Jag kan tolka fel och tappa balansen. Bli irriterad. Det är det, som denna samtalsterapi går ut på. Jag skall lära mig lugn. Inte brusa upp. Inte ge upp. För det är ju andra gången minst, som jag ligger i hårdträning.

Vad är friskt och vad är sjukt? Det närmar sig Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Det känns som att jag skall försvara en avhandling mot flera opponenter under tio minuter på Recito Förlag. Väl att jag går i denna samtalsterapi med nya datorn. ”Försök igen” eller för det första ”Fel lösenord”. Problemet är bara att datorn och jag har olika uppfattning om vem jag är. Av andra har jag fattat att datorn är mer intelligent. Bara det kan irritera. Kan jag inte få tro, att jag är samma Gunnel Bergstrand på två olika konton?

Precis så är det i verkligheten också. Jag har varit sjuk men blivit frisk. Jag är svårt rörelsehindrad men känner mig frisk. ”Försök igen”. Träna, träna, träna. Gärna Vättern runt på cykel. ”Fel lösenord” ”Det går inte att göra så”. Ja, det sista är väl den längsta meningen i vår samtalsterapi datorn och min. Jag är lugn. Än så länge.

Det finns vissa saker man inte skall sopa under mattan och glömma. Det är vikten av det första mötet mellan människor och särskilt mellan en sjuk och en frisk. Därför känns det som att jag skall försvara en avhandling, som tagit mig över 50 år att skriva. Jag var tjatig då. Jag är tjatig nu med mitt:

”Man gör inte så mot en patient!”

En patient är alltid i underläge och kan inte skaka av sig sin sjukdom eller trötthet. På 50-talet som min historia gäller skulle den diagnos, som man fick då gälla för hela livet. Diagnosen lämnades till högre instanser. Journaler skall visst sparas i minst tio år. Inte så på Restad Sjukhus – ett sinnesjukhus, som inte fick bättre rykte av att byta namn. Det gäller hela Sverige. Där var det för evigt enligt det svar jag fick år 1962. För då var jag ledsen. Det är normalt. Det går inte att jämställa med en depression. Det är inte sjukt att vara glad heller för den delen.

Snart är det val och det går att personrösta. Om någon har de psykiskt sjuka eller alla utförsäkrade på sin agenda är jag villig att byta parti. Ett samhälle blir precis så bra som vi är mot de ofödda, barnen eller de svaga. Efter valet gäller det att hitta rätt lösenord för att få vara med och påverka.

LeoH – Grattis till tusen bloggar

LeoH är framme vid sitt tusende blogginlägg och har kurage att poängtera, om det finns något av mina inlägg, som är bra. Leo har varit mycket aktiv politiker.

Leo Holtters bogg: Tankar i natten

Om jag inte fattat fel, så började det med 68-rörelsen. Den kan jag från mitt håll med allt motstånd mot oss i Jesus-rörelsen. Ja, jag för min del var ju redan då för gammal att vara med men fick smaka av motståndet. Pockettidningen R hade ett nummer som hette:

”Med Jesus i vårdsvängen”

Nu är det dags att berätta, att det var precis därför jag lämnade mitt arbete inom sjukvården. Det fanns ingen som helst plats för Jesus där. Sjukvårdspersonal fick inte inleda ett andligt samtal med en patient. Det var nästan det första jag fick instruktioner om som vårdbiträde år 1954 på Vänersborgs lasarett. Jo, det finns andaktsrum för privat stillhet. Numera gissar jag, att det inte får vara något kristet tecken. Rummet skall passa patienter från olika religioner. (Detta måste jag undersöka.)

LeoH har kommit tillbaka till Svenska Kyrkan inte bara som medlem utan är aktivt troende på Jesus och hans lära. Jag har länkat några gånger till hans bloggar. Tusen bloggar…

En gång var jag nära att ge upp bloggandet. Det fanns knappast några besökare. Jag fick rådet av Andreas Holmberg att blogga ändå och skriva lovsång till min Gud. ”Hur gör jag då,” tänkte jag men snart är det aktuellt. Han läser ju mina tankar och jag är ute i hans rymd. Gratis. Vad skulle vara bättre än att lovsjunga och tacka för att jag får vara med? Den här platsen är min. Rose-Marie fick med att jag var ledsen en period och fixade datatekniken för en hemsida och sen en blogg.

Nej, ingen kan hindra en lovsång till Gud nu. Gunnel A kan hebreiska, grekiska och andra språk och Gunnel B är rätt så bra på bildspråk. Under hela min barndom följde jag männens arbete med timmer, stockar, plank och brädor på sågbacken. Jag kunde följa de soltorkade planken och brädorna till torken på möbelfabriken och senare vid olika arbetares maskiner. De fanns inga skyltar eller inhägnader, som stängde ute barn – inte basens i vart fall. Därför älskar jag ritningen på tabernaklet i öknen och de teologiska utläggningar, som jag kan komma över.

Det är omodernt med bibelstudier. Det tar för lång tid och stressen är för stor för att låta ordet landa djupt, djupt ner i själen. Det står mycket om en orolig själ i bibelns sångbok Psaltaren. Det står mycket om Israel och krig. Det går att vinkla allt åt fel håll, om man inte tar sig tid. Ritningen till första gudstjänstlokalen och tjänstgöringen kallas mönsterbild eller skuggbild av verkligheten i Nya Testamentet.

Verkligheten i mitt liv är, att jag blivit upprättad i Kristus och fått en grund under mina fötter. Det är inget gungfly men detta får jag inte berätta om inom sjukvården som personal. Där finns bara en kropp och ett psyke. Mest kropp trots att psyket påverkar kroppen.

Än är det inte försent att utforska Guds kärlek till hela människans varelse.

Det står skrivet

Efter ett uppehåll i bloggandet vill jag rekommendera en bok utöver bibeln. Datorn förlåter aldrig men det gör Gud.
”Om man inte skall stånga sig blodig mot en mur, så kan man försöka att gå runt den.”
Det var ett råd, som jag fick som ung. Ja, jag har två E-postadresser och har blandat ihop lösenorden och har försökt med ett tredje konto. Nu vill jag inte kommunicera mer med datorn om min rörighet.

Det intressanta är i boken: ”Israel – landet som berör” av KG Larsson att datorer är omskrivna som en maktfaktor i framtiden. Inte för att reta den som glömt lösenorden eller rör ihop allt utan som kontroll över alla. Innan dess rekommenderar jag en dialog från bloggen:
Allt mellan himmel och jord av Stefan Swärd

Inlägget heter:

”Hur jag ser på Israel, judarna och den yttersta tiden” från den 8 augusti
Där finns Jonas Q med en lång och utförlig kommentar, som är mycket bra. (Det fungerar inte för mig att ge länken direkt)

De allra flesta har aldrig läst teologi, exegetik eller kyrkohistoria. Före jul såg jag ett erbjudande av Gunnel André i Facebook i en samtalstråd om att köpa en bok från Svenska Bibelsällskapet. Boken heter:
”DET STÅR SKRIVET – MED INBLICKAR MELLAN RADERNA (KOMMENTARER TILL DEN SVENSKA EVANGELIEBOKENS GAMMALTESTAMENTLIGA TEXTER)

Ingen mer teologi för min del, tänkte jag och skrev: ”Nej, tack!” Varför skall jag läsa det som jag inte förstår, när bibeln finns?

Gunnel André gav inte upp så lätt utan förklarade, att boken är lättläst utan förkunskaper. Det är jag mycket glad över.
Det är inte försent, att börja läsa bibeln! Det är inte försent, att ta emot hjälp att förstå de svåra avsnitten!
Sök på Google på författarens namn. I morgon är det den elfte söndagen efter trefaldighet och tredje årgången. Om inte jag fattat fel.

Tack Gunnel André för ett så gediget arbete!

Rundgång

Som sagt. Det har varit datorkrångel på den gamla. Den nya behärskar inte jag, som är en med två E-postadresser, tre konton, fyra olika lösenord, fem säkerhetskoder minst och så vidare. Detta har inte gått att synkronisera med mina tusen infallsvinklar och nya förslag. Jag har inget att säga till om.

Samtidigt är det ju männens intelligenta debatter som snurrar i mitt huvud. Jag håller med eller håller inte med den som skriver senast. Som detta med bibeltolkning och bibelsyn och ”Bibeln på mina egna villkor – …”

För många, många år sen läste en pastor en bibelvers ur Gamla Testamentet i ett möte, som kändes obegriplig för mig. För många år sen läste jag om jordbruket i Skåne, som for illa av de moderna tunga skördetröskorna. Det stod att jorden efterhand blev kompakt, tillplattad så att maskarna inte kunde luckra upp jorden. Det var inte jag, som skrev om maskarnas viktiga arbete att luckra upp jorden. Det var inte jag, som begriper tidens moderna tunga maskiner, som plattar till allt.

Det var den helige ande, som påminde om mobbning hur många människor blir trampade på och tillplattade av andras framfart. Det var så jag började ana, att det finns en profetia i den för mig märkliga bibelversen ”…du mask Jakob…” Kan Herren uttrycka sig så till sin egen tjänare?

”Frukta därför inte du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN. Israels Helige är din återlösare. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.” Jes 41:14 och 15a

Det är olika tolkningar om Israel. Det får vara olika uppfattningar. En skördetröska är en skördetröska och en dag säger HERREN sitt ”hit men inte längre”. Det kommer att bli slut på mobbning och lögner. Skörden är mogen och kommer att bärgas.

Du mask Jakob, frukta inte. HERREN skall strida för er!

Vart vill du komma?

Förord till andra upplagan av boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

År 1987 var jag bara 52 år och tvingades ta emot hel sjukpension på grund av en svår ryggsjukdom. År 1988 fick jag äntligen bli ”pastor” utan lön med försäkringskassans: ”OK då” i en liten församling. Det var åren 1988 – 1993 och under den perioden ”tömdes” alla landets mentalsjukhus på sina sjuka f.d. inlåsta patienter. De som år efter år blivit så kränkta av inlåsning, medicinering och ibland eller ofta bältesbehandling skulle plötsligt ha eget boende ute i samhället. I det sammanhanget berättade jag, att jag är ett ögonvittne till alla dessa kränkningar och har varit utsatt för dem som 20-åring under några månader på värsta stället. Då blev min skam offentliggjord.

Citat ur Schizofreniförbundets hemsida:
Under 1980-talet började man öppna mentalsjukhusen allt mer. Man inrättade multiprofessionella team, vilket innebar att personal med olika kompetenser läkare, sjuksköterskor, skötare, psykologer, kuratorer m fl självständigt skulle ha hand om all psykiatri inom ett geografiskt område med högst 100.000 invånare. Stöd skulle ges i öppen vård framförallt till långtidssjuka. Tyvärr gjordes väldigt lite åt den slutna vården, som förblev en förvaringsplats för långtidssjuka.

År 2008 blev jag inbjuden till mina kurskamraters 50 års jubileum från Göteborgs Sjuksköterskeskola. Samtidigt var mitt manus klart till denna bok. Jag fick då frågan:
”Vart vill du komma?”

Den frågan följer mig fortfarande. Detta trots att jag orkade fullfölja manus och låta boken tryckas år 2011. Två år har gått sen dess. Projektledaren Annica Engström på Gyllenkroken, Göteborg erbjöd mig ett studiebesök på gamla Restad Sjukhus numera Restad Gård. Detta var i samband med utställningen ”En annan tid”, som invigdes i Brinkåsens psykiatriska och rättpsykiatriska samlingslokal. Jag önskade få bli guide för 50-talets vård. Jag önskade inte att få sätta en punkt för min gamla historia. Jag önskar få börja om igen med en ny satsning och drömmer om att få nå unga människor under utbildning inom psykiatri, psykologi och socialvård.
Tack Henrik och Heikki på Restad Gård, som gjorde det möjligt för mig att komma in på avdelning 10 B och minnas. Tack Annica för att du filmade min berättelse dessutom den 12 september. Tack Martin för att du tog upp ljudet så noga. Tack Dan, du som var och är villig och kunnig att klippa ner allt mitt berättande. Du gav mig en fin historia att titta på till slut.
Kanske händer det under resans gång att någon stukad liten patient kan få upprättelse? Precis det är det som jag vill med denna bok.

Västra Frölunda den 9 november 2013″
Slut citat

Frågan från min kurskamrat år 1955 men ställd över 50 år senare följer mig fortfarande.
Vart vill jag komma?
Projektet (H)järnkoll är snart över och det skall bli en sammanfattning i bokform. De psykiskt sjuka eller de med nedsatt funktionsförmåga har berättat för allmänheten hur det är att leva med psykisk ohälsa. Vi har fått ett ansikte på många olika diagnoser. Men jag då? Varför har jag gått ut och vill fortsätta att ge information om ett så gammalt trauma som det från år 1956?

Just därför att jag bekänner mig som kristen och tror att människan är mer än psyke och kropp…

Just därför att jag bekänner mig som kristen och tror att bibelns information om att människans kropp är som ett tempel åt den helige Ande…

Just därför att jag bekänner mig som kristen och tror på bibelns undervisning om att ett tillsammans med andra kristna, så blir vi ett tempel åt Gud…

Enligt bibelns undervisning om ritningen till tabernaklet i öknen, så bygger HERREN fortfarande sin kyrka på ORDET från Gud.

Pat. är frisk och pigg för övrigt Förlag: Liten upplaga

Boken finns att köpa via författaren.

Vad händer med Syrien?

”Vad händer med Syrien” är rubriken på den predikan KG Larsson höll för snart två år sen i Örnsköldviks Pingstförsamling.

Två år har gått. Då kom möjligheten att lyssna via en länk. Det gjorde jag gång på gång. Idag finns länken i statistiken för min egen blogg. Någon har satt in den. Någon har sett min besvikelse över att det fattas bibelundervisning! Den som följer min blogg vet vilka bloggar, som jag följt några år från Svenska Kyrkans präst Dag Sandahl till Pingströrelsens pastor Mikael Karlendal, (som lämnade Pingströrelsen för EFS).

Inom ramen för alla som givit sina kommentarer har min frustration kommit fram. Inom ramen för alla olika författare till bibelns böcker finns en harmoni och Guds härlighet. Varför inte samarbeta nu genom den helige Anden?
Som sagt: Jag rekommenderar länken: En Facebookgrupp som heter www.blommar.nu

I den länken bjuder de kunniga ödmjukt och generöst på vad de lärt av alla vilda blommor. De försöker inte överträffa varandra eller platta till någon, som har fel uppgift. De kompletterar eller ber om en tydligare bild om möjligt.

Jag tror att Google kan skanna allt jag skriver och sätta ihop inom ämnen. Länken idag till KG Larssons predikan för två år sen snart tror jag inte tekniken klarat. Min Gud är större än sökmotorer.

Lyssna och skaffa gärna boken om Israel av förkunnaren KG Larsson.

Vad händer med Syrien? Predikan den 19 augusti 2012 av KG Larsson

Obegripliga krig

Orsaken till att inte läsa bibeln är visst alla grymma krig. Orsaken till att inte gå till en gudstjänst är visst alla kristna, som bara strider med varandra. Så varför inte en länk om konst eller inte konst i kyrkolokalen?

Samtidskonst i halländska kyrkor

Några tycker att det är så skönt, att få gå in i en kyrka utan gudstjänst. Det är skönt med tystnaden och att få tänka själv. I andra delar av världen bränns kyrkorna ner oavsett sitt värde. De kristna drivs på flykt eller mördas.

Förföljda kristna

Vad hände innan dess? Vad höll de kristna fast vid och trodde på?

En kyrka som inte kompromissar med världen

För mig är alla debatterna som sagt obegripliga om den rätta tolkningen. Min dator håller på att strejka. Så kanske blir det ett uppehåll i mitt bloggande. ”Det gäller att välja sina strider”, heter det. Det kan inte jag. Jag vill bara fortsätta att rekommendera hela summan av Guds ord enligt Psaltaren 119:160

Ulf Ekman och Stefan Swärd

Katolska kyrkan är absolut inget för mig! Jag kan inte ge beröm åt en känd ledare, som bearbetat sina läror och konverterar. För mig hör översteprästens vackra klädedräkt till försoningens ämbete i Gamla Testamentet. Där fick bara han gå in i det allra heligaste en gång om året. NU är det en gång för alla Jesus, som är vår överstepräst inför Gud, som ber för oss och manar gott för oss.

Den klädedräkten Jesus bar här nere på jorden går att studera i många olika bibeltexter. Hans härlighet som kung över alla riken och länder återstår att vänta på.
Var det inte Jesus som sa, att himmelriket är mitt ibland er? Han själv är den han är av evighet mitt ibland oss! Den som tror på honom blir räddad!

Det står han för.

Några tankar om Gaza del 1

Mitt livs trasmatta

Dokumentären om bildhuggaren Eva Spångberg kan ses 28 dagar till via dator.
Mitt livs trasmatta

Jag kom hem från ett besök på Sahlgrenska Sjukhuset och hade ett mail:
Ser du TV2 Mitt livs trasmatta nu?

Det står bara den direktfrågan från en pensionerad ”Sahlgrenare” och ny bekantskap. Det regnade nästan hela eftermiddagen. Jag hade gått till spårvagnen mellan skurarna och hann fram tills nästa skur kom. Då hade jag rundat hela gamla delen av Sahlgrenska Sjukhuset och hittat rätt.
Här fortsätter mitt ältande. Persiennerna var nerdragna för alla fönstren. Jag ville veta var jag var och frågade efter en timma, om jag fick dra upp en. Det var bara att konstatera hur tätt de byggt och vilken insyn det var från före detta elevhemmet in i sjuksalen. Det var obehagligt nära. Jag hade suttit i en besöksstol precis där jag blivit fotograferad nästan 60 år tidigare som sjuksköterskeelev. Minnena strömmade över mig.

*********************

Det är mitt fel, att fotot är felvänt! Berättelsen finns i bokform och berättelsen blev filmad. Så klart jag trodde, att någon annan gjort fel. Inte jag inte men GS är spegelvänt! Det är jag som skannat! Inte Google över mina texter och bilder heller…

Helfigur 1955104Sjuksköterskeeleven år 1955 i backen framför elevhemmet

Går det att förneka minnen? Den gamla som fick mitt besök i lördags hade berättat sina minnen från kriget år 1940 i Norge. Nu gick det inte längre att tiga med dessa barndomsminnen. Det var hennes livs trasmatta. Åskovädret hade gått över och jag hade sett det gamla elevhemmet alldeles inpå. Kunde man gå mellan byggnaderna? Den gamla damen – i förhållande till den ännu äldre damen, som fick besöket – teg om sitt och satte sig igen och fortsatte att lyssna. År 1940 var hon elva år. Jag var bara fem år och samtidigt i hennes berättelse gick dokumentären i repris på TV2:
Mitt livs trasmatta
Hon som fick mitt besök berättade för första gången om sina barndomsminnen. Kan någon bära allt detta så många år för sig själv? Det var hennes livs trasmatta.

Detta är inte min ”trasmatta” bara orsaken till att boken blev av. Det är inte jag, som skall skämmas över en utmattning och brist på sömn under ett år som elev på Sahlgrenska Sjukhuset! Det är inte jag, som skall skämmas över alla psykiska övergrepp inom sinnessjukhusvården på 50-talet! Det är bara det, att jag blev ett ögonvittne och fick ett trauma.

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Boken finns att köpa igen i mitten av augusti och jag är engagerad i NO MORE om slentrianmässig, felaktig bältesbehandling inom psykiatrin. Min berättelse är filmad på plats och visas för studenter på studiebesök på Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborg. Filmaren konstaterade bara, att det var svårt att filma före detta elevhemmet på Sahlgrenska, där jag bott. Varför fattade jag inte för ett år sen snart. Nu fattar jag. Jag har sett varför i lördags.

NO MORE Bältesbehandling inom psykiatrin…

Dokumentären: ”Mitt livs trasmatta” kunde jag se via datorn igår. Bildspråket håller.
Eva Spångberg lever inte längre men allt vittnade om hennes relation med honom, som tar vara på allt och gör något fint av det. Om man vill…

Så vill jag också att mitt livs trasmatta skall se ut, när han skär ner den från bommen.