Gunnels plats i rymden

Tvåbenta böcker

Hon brukade säga till sina elever på vårdhögskolan att läsa de tvåbenta böckerna. Hon har upprepat detta så många gånger till mig också, som blev färdig arbetsterapeut året efter henne. Det var under det året i min utbildning, som berättelsen om Hanna och Gustaf kom. Den långa berättelsen har fortsatt genom åren och jag har fått se och uppleva Silverfallet. Där högst upp på Billingen satt Hanna en gång och broderade på sina bröllopslakan. Hon drömde om ett äktenskap med Gustaf. Han hade arrenderat mark för att bygga en kvarn. Under tiden hon sydde och drömde om en framtid med honom och barn tillsammans, så grävde han för en damm, att samla vatten i.

Gustaf var inte från just de trakterna och de var ont om arbete för alla. En natt senare i tiden brann den kvarnen ner, som han byggt upp. Inga försäkringar täckte några förluster. Gustaf måste börja om på nytt på en annan plats med en kvarn. Hanna födde en son och några år senare en dotter. Livet måste gå vidare.

När dottern var i 14 års åldern fick hon en svår lunginflammation och dog. Livet måste ändå gå vidare. Hanna och Gustaf ville så gärna ha en flicka. Till slut kunde de hämta en flicka från Vidkärrs barnhem. Där hade Gun varit mellan 3 månaders ålder till 10 månads ålder, då Hanna och Gustaf kom och hämtade henne. Guns mamma hade blivit psykiskt sjuk efter förlossningen och pappan kunde inte vara ensam med arbete och tre små barn. Idag är det mors dag och Gun har uppmanat mig och andra att läsa de tvåbenta böckerna. Det har jag gjort. Hanna hade berättat, att det var precis omöjligt att lägga ”tösa” på kvällen. Hon sprätte till bara hon kom nära sängbotten. Sen bara hon skrek och skrek. De fick turas om att bära henne. Mest var det Gustaf, som gick uppe på natten och bar henne. En dag började grannarna att oja sig för deras situation:

”Att I ente lämnar tebaks tösa!”

Åren gick och Gun blev mer och mer fäst vid pappa Gustaf. Så kom hennes biologiske pappa på besök och Gun förklarade bara, att hon går till ”pappa i kvarna”. Hon var där jämt och lärde sig allt om räkenskaperna och fick sköta dem i tidig ålder. Idag är det mors dag och jag har fått höra minst lika mycket gott om Hanna. Och Gun blir firad i sin tur som mamma och farmor och närmar sig de åttio. Det är bråttom att lyssna på de tvåbenta böckerna.

En kväll var det kalas och avslutning på den kör, som Guns man medverkat i. De hade blivit äldre allihop och kören mindre. Till bordet fick Gun en man i 85 årsåldern. De hade inte sett varandra förut. Trodde de. Så pratade de igenom vad de sysslat med i livet före pensionsåldern. Precis som är vanligt. Mannen berättade, att han bodde i en mindre stad, där han varit chef på en socialförvaltning. Han hade börjat sin utbildning i Göteborg på Vidkärrs barnhem. Ja, där hade ju Gun varit också på spädbarnsavdelningen och fick säga sitt flicknamn – ett inte alls vanligt namn. Då visste mannen bredvid precis i vilken säng som hon legat och hur varje baby låg i bälte i sängen och bara var uppe vid matning och blöjbyte. Detta fick aldrig Gustaf och Hanna veta under deras sömnlösa nätter. Gustaf gick mest uppe och försökte trösta en gråtande tös. Och grannarna tyckte synd om Gustaf, som skulle arbeta i kvarnen sen.

Med facit i hand har ”tösa” i sin tur stått till förfogande för många med psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder ända sen barndomen. Fastrarna ville inte, att hon skulle få träffa sin biologiska mamma men de gav också sitt stöd, så länge de levde. Med facit i hand så använde ”tösa” hela sin livshistoria genom Hanna och Gustafs kärlek och omsorg till att utbilda andra i kärlekens tjänst. Det är bråttom att läsa de tvåbenta böckerna!

Det är mors dag. ”Kvinna föds en inte till. Det blir en.” Mor går att bli till någon annans barn.

P.S. Tre dagar har gått och Gun har fått en papperskopia av min bloggpost. Jag skrev ju spontant först och frågade sen. Nu kom ett tillägg per telefon: Barnen i socknen retade henne, att det inte var hennes pappa. Gun svarade: ”Jag har två pappor – en i kvarna och en i Göteborg!” D.S.

Käringen mot strömmen

Det var över 64.ooo anmälda till att springa Göteborgsvarvet, som var igår. En enda dag på hela året är trafiken avstängd eller omdirigerad i hela innerstan. Då borde man ställa upp som engagerad bland de 200.000, som gjorde allt för att hjälpa till! Eller som anhörig och ta foton vid rätt plats vid rätt tidpunkt! Eller tänka lite före hellre än samma dag, då det inte gick så bra att ångra valet av dag.

Det fanns uppgifter på Facebook om pastorer, som skulle springa loppet. Jag hade bara en enda fråga, hur jag själv skulle kunna ta mig igenom denna stora klunga till den andra sidan. Det gick inte med buss och inte med spårvagn. Skulle det kunna gå med en rollator? En ung förkunnare skrev, att han tejpat sina bröstvårtor för att sen kunna slå den bäste löparen från Kenya. En annan ung lovsångsmusiker skrev en gång tidigare på Facebook och gav reklam för att raka benen. Det minskar luftmotståndet vid cykeltävlingar och flera sekunder vinns i tid. Var det ett skämt? Jag undrar för första gången och för andra, frågar och får sakliga svar, väntar och ser att tejpade bröstvårtor inte var något skämt. Och det jag hade i huvudet var en nödvändig klippning på andra sida denna ström av springande människor i tusentals. Skulle det gå att ta sig över till andra sidan i tid? Dålig planering och ingen chans att styra en taxichaufför från färdtjänsten. Å andra sidan hade han inget tillstånd att köra snabbaste vägen över Mölndal. Mölndal är en annan stad i närheten av Göteborg. Så han fick ge upp, när jag gav upp och sa att jag går! Det gick alldeles utmärkt att gå med käpp rakt igenom hela klungan av springande. De fick springa vid sidan om oss…

Gissa två gånger! Visst skall poängen komma, att jag är kvinna och skall tiga och inte förkunna men älskar Paulus mer än alla andra!

Jo då. Hör här! Det gäller inte bara att ställa upp och springa fort! Det gäller inte bara att tävla om silver eller brons eller bästa tid! Det enda som gäller är att kämpa som den, som vinner loppet. Varken mer eller mindre. Inte svimma vid målgång heller. Den bibeltexten tål att kämpa med!

1 Kor 9:24 Det är bara en som vinner. Löp som denne.

Prästens uppgift

I min förra bloggpost eller rättare sagt på Facebook gjorde jag en ordlek på grund av min okunskap i engelska språket på ”tag” och ”tagg i köttet” enligt Paulus beskrivning om det som irriterar. Så blev det fel i alla fall. Att ha en egen tagg i köttet, som irriterar är inte det samma som att ha ”ett horn i sidan” åt någon. I klartext så är min tagg i köttet som irriterar, att jag som kvinna inte skulle kunna få undervisa. Irritationen finns i mig men går ut över pensionerade prästen Dag Sandahl. Ändå kan jag inte låta bli att försöka förstå vad han skriver! Detta är märkligt, att jag inte håller mig undan från den som river i mina sår!

Så nu finns det ett litet stycke i senaste bloggposten, som jag begrep. Citat av Dag Sandahl:

”I vår trolösa tid måste Kyrkan med viss entusiasm möta det mänskliga i människors längtan som det det egentligen är, något gudomligt. Och så måste Kyrkan med apostolisk iver och vishet berätta om Jesus och skickliggöra det kristna folket att kunna möta grannar, vänner och arbetskamrater med en den goda berättelse som kallas evangelium. I sin tur kräver det ett medvetet arbete att bygga församling och gestalta gudstjänsten så att man anständigtvis kan ta dit just grannar, vänner och arbetskamrater.”

Och lika djup är irritationen på översättningen i Bibel 2000 från ”församling” till ”kyrka”. Tidningen Dagen hade för några år sedan två helsidor tecknat hur Svenska Kyrkan är uppbyggd. Det lodräta sättet att sätta alla rutor och text på fungerade bättre vågrätt över de två sidorna. Det var bara att vända på tidningen ett halvt varv, så gick det att följa alltifrån högste chef – ärkebiskopen till de sämst betalda i organisationen.

Bibelns budskap är, att Kristus är huvudet för kyrkan, som är kroppen. (1 Kor.10) Det är ett mycket bra och genomtänkt bildspråk, som Paulus använder gång på gång. ”Vi är delar i samma kropp. ”Om foten sade: Jag är inte hand alltså hör jag inte till kroppen” så hör den ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga hur skulle den då kunna höra?” (Ur 1 Kor. 12 SFB)

Jesus är skarp i sin undervisning och talar om att äta hans kött och dricka hans blod. (Joh. kap 6:54-) Är inte detta fråga om att ta in hans lära, de ord han fått av Gud, tugga och svälja? Varför skulle det vara krångligare än så att låta försoningen med Gud och rening genom Jesu blod få cirkulera i kroppen, som är församlingen/kyrkan? Varför krångla till allt med debatt om glutenfria oblater?

För min del, som inte undervisar utan bara berättar om vad Jesu blod betytt i mitt liv, är det så här: Jag har ältat i det oändliga hur fel andra gjort mot mig, när jag var 20 år men inte 21 och myndig. Jag har tuggat och tuggat på texten i Matteus 18:21-35 ”…om ni inte av hjärtat förlåter…” Där slutade tuggande på den bibeltexten och jag fortsatte att komma ihåg vad jag varit utsatt för inom sjukvården som institution. Ingen hjälpte mig att sortera vad som var deras övergrepp och min ilska över sinnesjukhusvården!

Där är jag nu, att polletten har ramlat ner. Paulus kunde skilja på försoning genom Jesu blod och att ha minnet kvar för det som hänt honom före och efter mötet med Jesus. Vi klarar oss inte utan blodomloppet i kroppen med alla dess livsviktiga funktioner! En kyrka/församling kan inte leva utan Jesu Guds sons blod, som ger liv och näring till alla delar och forslar bort gifter från hela kroppen.

Fyra år har gått sen en kvinnlig präst skrev öppet till hela Svenska Kyrkan och berättade, att hon inte begriper något av ”Guds rena Lamm oskyldig På korset för oss slaktad”.

Än har jag inte sett någon manlig präst, som hjälpt henne och alla oss andra att förstå kraften i Jesu blod och varför Jesus måste dö i vårt ställe!

Den svenska dårskapen

Igår gjorde jag en liten ordlek på Facebook alldeles själv. Precis därför att jag fattar långsamt i brist på kunskap i engelska språket. Efter några år fattade jag och slog upp ordet ”tag”. Visst, det har ju andra kunnat jämt! Man taggar. Vadå taggar? Eftersom jag är mottagaren tänker jag bibliskt och hamnar på aposteln Paulus så klart, som fått en tagg i köttet. Jag har fått en tagg i köttet till pensionerade prästen Dag Sandahl, som är så bibelkunnig och inte undervisar i ämnet (sic). Nog om det. Så har polletten fallit ner äntligen och jag borde tagga till ”Kvinnor i bibeln” sköta mina egna bloggar och inte bli så irriterad över hans. Då händer det via en uppdatering i WordPress, att min textmassa sjunker ihop, om jag går in och rättar till något. Jag vill ha lite luft mellan det jag säger. Dra andan med ett mellanslag.

Detta var igår det. Idag är det redan ny fräsch information på Facebook om forskning och framgång. Jag kommer att tagga till allt! (H)järnkoll, ADHD, Kvinnor i bibeln, Teologi och Psykiatri och Memoarer o.s.v. för nu har jag fattat! Märker du det? Jag hör ihop och hänvisar bakåt till vad jag skrivit förut i ämnet och tänker framåt efter de 79 åren drygt och 715 bloggposter!

Där kommer den svenska dårskapen in för vi skall inte ha någon egen religion utan koka soppa på en spik! Det som är buddism på andra sidan jordklotet är inte buddism i Sverige! Det som kallas yoga i Sverige är inte förenat med olika gudar här utan bara vanlig avslappning till höga kostnader så klart. Pengar och kostnad är inte någon religion i Sverige – jag menar förenat med ordet avgudadyrkan. Nej, vi svenskar är fria från alla gudar och importerar ingen med tanke på vår höga kunskapsnivå och urskiljningsförmåga. Religionsdialog är vackert som ord. Verkligheten är en annan. Nu är vi fast och ungdomar, som vuxit upp i vårt land far tillbaka till sitt ursprungsland och dödar de kristna – de som talar arameiska och hade de äldst bevarade kyrkorna.

Så kom han in på ett café igår efter sitt nattskift och en stund in på morgonen för att få tömma sin oro för anhöriga. Han var upprörd över politiken i Sverige och sina anhöriga, kristna i Iran. Det var expediten på caféet, som fick hans upprördhet. Han stod för länge och pratade om sitt och jag ville köpa lite kaffe också. Så taggade han igång på morgonen på svenska politiker och jag tjuvlyssnade och lyssnade sen på hans oro vid hans bord.

Det är en svensk dårskap, att vi inte firar påsk ens utan skall vara fria från all religion. Å andra sidan kokar vi soppa på en spik på yoga, shamanism och allt möjligt. Visst, Paulus skriver att talet om korset är en dårskap. För vem i så fall? Inte för dem som tror. För oss som tror är det en kraft till räddning.

Inom psykiatrin är det tillåtet med nyandlighet men inte avslappning och meditation vid källan med friskt vatten. Jag funderar fortfarande över regeringsuppdraget (H)järnkoll. Får en aktiv, bekännande kristen ha kvar sin tro på dårskapen om korset? Jag rekommenderar en bok av hela mitt hjärta som heter: ”Inre rum Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscenter om psykisk sjukdom, hälsa och ohälsa.” Boken är skriven av Annica Engström och Linda Weichselbraun. Snart fyller Stiftelsen Gyllenkroken 25 år. Detta har med den stora psykiatrireformen att göra, när de före detta inlåsta psykiskt sjuka patienterna skulle bli fria i vårt samhälle med egen bostad och få tänka och handla själva. Idén och tron på nya, bättre mediciner var väl bra. Utan anhöriga – nej jag vågar inte tänka tanken! En mamma heter Barbro och Peter har jag mött många gånger. De två var med från början att se behovet av en samlingsplats i lugn och ro utan stress. Nu 25 år senare får jag vara med och känna för arbetet och människorna på Stiftelsen Gyllenkroken bland så många.

Så jag taggar igång på fortsatt forskning om vad som är normalt i Sverige. Du får söka själv i min långa associationskedja. Grattis Linda!

Döden

Det påstås att författaren Astrid Lindgren avslutade varje samtal med systern med orden ”döden, döden.” Detta var mot slutet av livsvandringen antar jag. Via Google ser jag från en Läkartidning om döden, att samtalen började med ”döden, döden”, för att få det ämnet avklarat. För många år sen lyssnade jag på en intervju i radion med Astrid Lindgren om hennes författarskap och om hon bekände sig som kristen. Ordagrant kommer jag inte ihåg hennes svar, men hon menade att när far- och morföräldrarna slutat att berätta om himlen, så måste hon ge barnen tröst genom sagor.

Barn och unga kan ha dödsfruktan och har det. Var finns trösten? Finns det något vackrare än en körsbärsdal i maj månad? Hennes författarskap är genomsyrat av bibelkunskap för den som är intresserad av kampen mellan liv och död. Igår var det en stor dag att minnas bibelns texter om honom, som vann seger över döden. Är det lättare att läsa om Jonatan och Skorpan så gör det! Visst finns uppståndelsen där? Visst finns återföreningen där men utan ondskan, utan fienden! Skall det vara så svårt att fatta, att människans fiende ondskan och döden är övervunnen på denna sidan himlen? Ondskan och döden kommer inte med till ”härlighetens land”.

Vad är vi så rädda för? Så många hemska deckare och filmer det finns med blodig död! De orkar inte jag läsa eller se. Poängen i alla blodiga strider i Gamla Testamentet är ingen poäng utan visar bara på orsak och verkan. Poängen var att låta Gud strida först och vara stilla och vänta på hans seger över fienden. Det misslyckades mer än en gång genom felaktiga initiativ. Det misslyckas idag också. Helst vill vi vara med och vara kreativa, duktiga och Gud får vänta och se på.

Jag i vart fall. Men segern är hans åt mig nu och i framtiden. Döden är inget hot längre, eftersom Jesus vann seger över den och synden på ett kors. Det är bättre än en saga om körsbärsdalen.

”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör samman med straff och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss.”

(Ur 1 Johannes brev kapitel 4 Översättning:Svenska Folkbibeln)

(Förslag från Andreas Holmbergs ”Andliga sånger)”

”Allt ljus på mig”

”Allt ljus på mig,” sa en skådespelare en gång. Mera teater. Mera dans, mera kreativitet och olika färger på ljuset, som sveper över aktörerna…

Hur skulle en gammal, vinglig gumma på 80 år kunna stoppa tiden? Det finns inget annat än en sittstrejk. Ungefär som barnet, som tar sina första steg, släpper bordskanten går ut på golvet. Så kom osäkerheten, rädslan, ett viftande med armarna och pladask på rumpan. Så gör ett barn i ettårsåldern kanske. Så kan inte jag göra vifta med armarna och sätta mig pladask! Annars kommer det likheter med barnets beroende i första åren och de sista i hög ålder – nära till skratt och nära till gråt. Barnet får så småningom ett ord då och då som är rätt och blir en mening. Barnet är sanningssägare tills det inte är tillåtet längre och lämpligt. Då blir det olämpligt med sanning. Eller den får inte sägas hur som helst…Sanningen skall säga mjukt och diplomatiskt helst.

Skådespelare är suveräna på rollspel och kroppsspråk. Det överdrivna går inte hem lika bra som det naturbegåvade. Så nära sanningen som möjligt är bäst. Här kommer mitt pladask efter några steg ut på golvet. Jag har viftat med armarna och blivit rädd. Det var något nytt att liksom släppa bordskanten och gå ut själv på golvet på egna ben. Utan en projektledare som tyst stöd.

Nu är jag ingen skådespelare och vill inte bli någon heller. Jag vill inte ha allt ljus på mig! Jag är inget enskilt fall, som den kända politikern behöver bemöta på Facebook! Så jag är som barnet, som tog sina första steg ut på golvet, blev rädd, satte sig pladask och började gråta. I verkligheten hände det när en moster och en faster var barnvakt och tjöt till: ”Han går!”

Under taggen #5min5maj skulle vi så många som möjligt tala eller skriva var som helst om psykisk hälsa eller ohälsa. Jag gjorde, som jag blivit lärd av en överläkare och psykiater i ett brev från 80-talet. Jag gick högre upp till politikerna och klagade på situationen för de psykiskt sjuka. Men allt ljus föll på mig! Det blev en total missuppfattning skrivet på fel stället offentligt. Det skulle varit ett PM. Det blev på Barbro Westerbergs tidslinje sen och de med egen erfarenhet av psykisk sjukdom uppfattade mig som raljant. För de var också hennes facebookvänner! Vilket jag är ibland – raljant alltså. Ett, två, tre steg ut på ett stort golv i riksdagen sen…

Ett, två, tre steg ut på golvet i en mycket stor Pingstförsamling har inte gått så bra heller. ”Det beror inte på vad man säger utan hur man säger det.” Detta har inte jag lyckats lära mig ännu! Mannen Mose var mycket saktmodig, när han var åttio år. Jag är inte där ännu men ser fram mot det – mindre temperament, mera saktmod.

Allt ljus på Jesus! Han delar inte sin ära med någon! Det var han, som kämpade i Getsemane för hela världens skull – för mina synder och dina. Han hade sådan ångest, att de fina kapillärerna i ansiktet brast. Svetten blandades med blod. Det är bara läkaren Lukas, som har med detta. Hade något ögonvittne i sin tur berättat detta för Lukas? Nu lever vi i de fyrtio dagarnas tid med berättelserna om hur Jesus uppenbarar sig för sina lärjungar vid olika tillfällen – dessa förskräckta lärjungar, som inte visste vad de skulle tro. Där är budskapet – inte en ikonmålning föreställande Emmausvandrarna.

Och vart tog den musikalen vägen av Urban Ringbäck ”under fyrtio dagar”… ”ett hjärta och en själ”? Jesus själv går igenom alla skrifterna med början på Moses och visar på att detta måste ske med hans död på korset! Jesus hänvisade gång på gång till vad som stod skrivet om honom från början. Allt ljus är på Jesus och kommer att bli det!

Gumman har satt sig pladask och har svårt att komma upp igen för nya steg. Märkte du, att jag har gåva att prata om allt på en gång?

#5min5maj

”Lär dig livets vackra gåta: Älska, glömma och förlåta.” Det är poesi från barndomens poesiböcker. Versen fanns generation efter generation. I vart fall från min mors poesibok till upprepning i min och jämnårigas. Kvinnorna sydde religiösa texter att ha som bonad i köket eller vardagsrummet: ”Gårdagen är förbi Morgondagen har du inte sett Och i dag hjälper Herren” Nu är jag i den fasen av livet, att jag har svårt att komma ihåg, vad jag gjorde igår. Måste tänka länge ibland. Inte så nu…

Jag blev inbjuden av en attitydambassadör inom (H)järnkoll att tala fem minuter om psykisk hälsa eller ohälsa – tala eller skriva på ett socialt medium. (H)järnkoll var ett regeringsuppdrag med pengar till utbildning av de, som var villiga att gå ut offentligt i olika sammanhang och berätta hur en psykisk sjukdom fungerar att leva med eller med ett psykiatriskt handikapp. Det var en begränsad tid med vissa områden i Sverige som utvalda men spridda över hela landet. Informationskampanjen fortsätter fast på annat sätt än att vara ett regeringsuppdrag. Min egen erfarenhet av psykisk ohälsa är sen år 1956. Då slog jag larm nästan omgående och blev en odräglig patient under tre månader, som de skulle följa en sinnessjukdom hos mig som 20-åring: manodepressiv psykos. Så jag protesterar fortfarande mot felaktiga bältesläggningar, tvångssprutor och felaktiga diagnoser!

Vad skulle jag skriva om som inte känner igen symtomen på det som kallas bipolär sjukdom idag ens? Vid denna tid ifjol skickade jag min bok. ”Pat. är frisk och pigg förövrigt” och en 30 minuters film från före detta Restad Sjukhus inspelad av ett team från Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborg, till ”Fraga doktorn”. Min fråga var vad sjukdomen posttraumatisk stress innebär. På hösten kom svar angående minnen efter en stor brand som kan göra sig påminda långt efteråt. Det var inget om hur jag skulle bli av med minnen av bältesläggningar och tvångssprutor. Det är okristligt att inte förlåta. Det är stora, svåra problem om ingen hjälper till att sortera vad som är viljan till förlåtelse och oförmåga att glömma. Så bibelns texter blev ett skavsår i själen. Jag hade aldrig hört en så fin diagnos på det som ”posttraumatisk stress”. Här är bibelhänvisningen som var värst: Matteus kap 18:21-35 Det finns ingen enda personal, som jag känner något oförlåtet inför. Det var systemet som var förkastligt.

Vad skulle jag skriva om för psykisk ohälsa i #5min5maj då? För ute och talade var jag inte! Jag följde det råd, som jag fick av överläkaren på Restad Sjukhus efter år 1956. Hon ledsnade på att jag klagade på den behandling, som varit av mig och andra. Hon svarade med att berätta hur hon som överläkare hade över 300 patienter att ansvara för, personal och medicinering. Hon försvarade sin personal vilket tungt arbete de hade och hur de gjort sitt bästa. Till slut stod det i hennes svar på min klagan: ”Gå högre upp till politikerna och klaga.” Brevet har jag läst många gånger under årens lopp. Det gäller att tänka från andra hållet också.

Sagt och gjort nästan 60 år senare. Jag skrev till Barbro Westerholm igår. Brevet går att läsa på Facebook under offentliga gruppen #5min5maj. Det går att googla på namnet. Det var inte länge sen Barbro Westerholm medverkade i TV-programmet: ”Min sanning”. Det är en bra politiker i min egen ålder – ”årsrik” tror jag det myntade ordet är. På min tid hette högsta instans att klaga på Medicinalstyrelsen. Överläkaren lyssnade på sin 20-åriga patient och jag på henne senare i livet: ”Gå högre upp!”

Det jag inte förstår inom (H)järnkoll är all nyandlighet med kärlek och positivt tänkande. Det är tillåtet med österländska religioner inom psykiatrisk vård också men inte att gå högst upp med bönerna. Tyvärr. Jag var kristen redan år 1956, när jag fick en utmattning och felaktiga sömntabletter. Då visste vi inte mycket om biverkan av mediciner och att prata om Gud var en diagnos i sig som religionsgrubbel. Utan min relation med Gud, Jesus och bibeln hade jag aldrig stått ut med den posttraumatiska stressen – alla minnen av övergreppen inom sinnessjukhusvården. Mig hjälpte det inte att de bytte orden till engelska. Gårdagen är förbi #5min5maj

Då brast det…

Det var dags att sätta på TV.n. Det var lördagskväll och humöret i botten. Ungefär. Jag kom för sent och hamnade mitt i en kyrka och min egen viktigaste bibeltext för närvarande. Lukas kap 24:13-. Allt verkade så bra och det var den präst, som fått så mycket beröm nyligen i en spalt i tidningen Dagen.

Sen brast det för mig. Han lämnade orden i bibeltexten och fokuserade på mänskliga tankar som sympati och värme från främlingen – en av de tre texten handlar om. I England har jag hört, att de spelar eller sjunger dessa välkända ord ur texten:

”Bliv kvar hos mig…” efter fotbollsmatcher! Dagen är slut. Natten närmar sig. Så tryggt det skulle vara om denne främling stannade kvar hos oss…

Då brast det för mig och jag skrev ner min besvikelse över män, som skall vara präster men som lämnar bibeltexten och pratar om annat! Nej, jag grät inte. Jag skrev en blogg. Sen tappade jag också fokus och satte in ett fint foto på mig själv dagen efter.

Då brast det!

Vad var det som brast? Jo, det var förhänget i templet, när Jesus gav upp andan på korset och dog för hela världens synder och mina. Så nära påskens händelser lever vi och jag flyttar fokus på ett fint foto av mig! Hoppas då att ingen sett, hur grinig jag är. En gnällspik.

Hon hette Hildur Hedlund och var en gammal frälsningssoldat, när vi två möttes. Hon präntade in i oss unga, att Jesus inte delar sin ära med någon. Vem ville inte vara något och vara duktig? Vem vill inte det fortfarande?

”Människa du är någon,” skrev någon som var prästvigd och i tjänst för fyra år sen i fastlagstid. Hon ville ha bort allt blodigt tal och slaktat Guds lamm. Det behövdes inget offer och blev ett stort rabalder enligt hennes bok senare. Sen dess har jag längtat efter en saklig bibelundervisning genom Gamla Testamentet, som visar på att Jesus måste dö på ett kors/en påle.

Sen brast det för mig. Utan tårar. Jag har bara blivit upprörd över bristen på bibelkunskap! Detta får inte uttryckas på mitt sätt! Det skall vara positivt, när så många gör så mycket för Gud – satsar allt av sin tid. En ny andlighet…

”Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig.

Naken dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du, i din källa tvår mig nu.”

Vad var det som brast mer än klippan i öknen?

Det var hela den ritning/mönsterbild, som Mose fått på berget av Gud. Han och folket utförde den och lydde in i minsta detalj. Den ritningen håller fortfarande för att bygga en kyrka/församling på. Tro mig! Det är inga låsta dörrar nu heller in i gemenskapen. Fortfarande är det herden, som vaktar dörren in till sin hjord. Fortfarande gäller det att lägga av synden vid ”offeraltaret”, som nu är det tomma korset. Det tomma korset nu är en symbol för att allt är gjort för oss, som måste göras!

Lammet blev en herde. Johannes skriver ett kodat språk i Uppenbarelseboken för dem som tror både på början och slutet. Det är totalt orimligt att göra sig ren i Lammets blod.

Ändå fungerar det för en gnällspik.

En ny bild

Det hände på Facebook igår, att jag ville byta bild i min tidslinje. Där finns en trappa upp till soluret i Botaniska trädgården i Göteborg pudrad med så lite snö så att varje trappsteg blir snyggt markerat. Den tiden är över med snö. Nu blommar det för fullt men jag hade glömt av hur jag byter bild.

Så det blev fel. I rutan på mig kom blommorna, som jag älskar från Israel. Senare kom så många som klickat på ”Gilla”, för att jag bytt profilbild. Samma foto som förut men kapat vid hakan. ”Fin bild” var den samma, som det varit sen hösten år 2013, men jag var vresig hela dagen och uppskattade, att det inte var den bilden som syntes.

Frågan är varför jag följer bloggposter, som irriterar mig så. Jag läser ju teologi baklänges och är så begåvad. Men var det en god exegetik i Mikael Karlendals blogg? Kan man göra så mot oss kvinnor? Annars är det ju så noga med kontext och vad det står i den. I bibeln är det harmoni i helheten oavsett tid eller författare. Det kan väl inte vara exegetik att spela ut en text mot en annan?

Fram emot kvällen kom sista droppen, när jag satte på TV:n mitt inne i det jag trodde fortfarande hette ”Helgmålsbön”. Andreas Holmberg har observerat min irritation. Vi är ”nätvänner”. Andreas kan sin Rosenius och känner Bo Brander från nutid. Jag tror, att jag begriper utan att begripa och läser doktorsavhandlingar för att kompensera luckan. Joel Halldorf klarade av att beskriva olika bibeltolkningar till min fördel. Svaret är Emil Gustavsson, som ville bli frisk och inte blev det. Ack ja!

”Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän vi helgas så att alla mina drömmar i Jesu ande gå.”

Om någon undrar, så finns orgeln till den sången ungefär trettio meter från platsen där fotot är taget på mig. Orgeln finns så klart inomhus och det är jag av alla syskonen, som spelat på den mest efter min mamma. Min mamma hade taktkänsla. Det har inte jag. Jag kunde spela en sång i Missionskyrkan utan att veta, att den bytte takt mitt i sången. Det har med arv att göra. Det finns ett farsarv och ett morsarv.

Andreas Holmberg är utbildad organist och hustrun är pastor i Equmeniakyrkan. Egentligen hade jag tänkt att skriva en uppmuntran till alla kvinnliga pastorer men så kom en rättelse från Andreas om Bo Branders undervisning i Gamla Testamentet. Det finns känsliga personer. När jag är nerstämd händer det, att Andreas skickar en psalm via statistiken på min bloggplats. Det är märkligt med denna datorteknik.

Nästa idé var att skriva en lovsång till Jesus. Det var ett förslag från Andreas, när jag inte hade några besökare knappast på bloggen. Då kändes det så avigt att använda en blogg till den lovsången.

Men min dikt gäller en konung! Det fick jag skriva i mitt förord, när jag tackade olika personer, som hjälpt mig igenom värsta passen i livet. Om jag föreläser i samband med filmen med samma namn: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, så får jag inte nämna hans namn, som hjälpt mig genom eld och vatten.

Och jag skall inte undervisa…

Måtte alla manliga präster fatta sin uppgift!

Vad sade prästen som ämbetsman?

Nyss lyssnade jag på Helgmålsbönen i TV 1. Den hölls av prästen Bo Brander. Han var helt korrekt klädd som präst i detta program. Ingen frikyrkostil angående klädseln. En enda gång i mitt liv har jag varit med och lyssnat på avskiljning till prästämbetet i Skara domkyrka och vet, att de lovar inför Gud och församlingen att hålla sig till bibelns lära. Så läs bibeltexten från Lukas evangelium kapitel 24 från vers 13 – 32. Gå sen in på Svt.se och lyssna på programmet igen. Prästen Bo Brander tog bort hela bibelns poäng, att Jesus är överallt i texterna med början på Moseböckerna. Bo Brander kallade det värme och sympati det som är bibelns viktigaste genomgång varför Jesus måste dö på ett kors för våra synder! Detta står det överallt om i det vi kallar Gamla Testamentet! Främlingen som var den uppståndne Jesus ansåg, att de två på väg till Emmaus var tröghjärtade till att tro. Sen hade han textförklaring. Måste inte detta ske som hade skett i Jerusalem under påsken? Det står inget om värme och sympati, som gjorde att de två ville, att han skulle stanna hos dem. Är det bättre att ha manliga präster, som tar bort hela bibelns poäng än att vi kvinnor får citera bibelns texter ordagrant?

P.S. Det är dagen efter nu och jag har lyssnat från början på denna ”Helgmålsringning”

http://www.svtplay.se/video/2888556/helgmalsringning/helgmalsringning-avsnitt-18

D.S.

Sista brevet

Käre David!

Det här får bli mitt sista brev till dig. Du har fyllt 40 år och på min 40 årsdag fanns din morfar Eric på besök i Göteborg för att hålla bibelstudier. Det var lång resa för honom från Norrland men han hjälpte oss frivilligarbetare på Räddningsmissionen. Numera heter det volontärer, de som ger sin tid utan ersättning. Fyrtio år har gått, sen jag körde Eric till nattåget på centralen. Det var några minuter kvar tills tåget skulle gå. Jag retades med honom och sa, att han kunde ha hunnit med ett bibelställe till. Sen ångrade jag mig och förklarade, att jag inte kunde ta in så många bibelhänvisningar på en gång. Då kom det märkliga svaret. Han hänvisade inte till sitt eget bibelstudium utan till den helige ande. Den helige Anden kunde fiska upp en vers, när jag behövde den senare. Det du, David! Så sa din morfar för fyrtio år sen och det fungerar!

Jo, jag hade fått anställning på Räddningsmissionen men två av mina vänner var tjänstlediga från sina arbeten och utan lön. Så vi var fyra med din moster, som fick ett improviserat, extra bibelstudium privat i Askim. För så sa Eric Nilsson, Näsåker, att det fick bli improviserat. Då var han som bäst i sin undervisning om Nehemja. Som sagt. Det var inget märkvärdigt med din morfar som förkunnare mer än att han höll sig till Guds ord och trodde på det.

Jag hade inga som helst förkunskaper om Nehemja eller den helige Andes förmåga att arbeta genom en bibeltext. Fortfarande saknar jag sammanhängande historia med rätta årtal. Det var inte hans undervisning heller utan detta att vi fick följa med rakt in i kapitel ett, två och tre till vår egen situation, hur vi är en del av den nerrivna muren runt staden. Hur skulle jag kunna glömma det? Det som skrevs för 2500 år sen ungefär. Du får faktiskt räkna själv. Jerusalem föll i fiendernas händer år 586 före Kristus. 70 år senare fick Nehemja veta hur tillståndet såg ut i Jerusalem och fick tillstånd att vara med och bygga upp allt som raserats i Jerusalem i och med muren.

Så klart att det är mycket bättre att ha historiska kunskaper men inte utan den helige Ande, tycker nog jag. Vi placerades rakt in i Guds ord, som var aktuellt och som är profetiskt i nutid – för 40 år sen och som är lika aktuellt idag! Så jag har bara att läsa upprepningarna och understrykningarna i min gamla bibeln hur olika personer byggde upp olika sträckor av muren vid sitt eget hus eller i närheten. Ett enda kapitel i bibeln är hur aktuellt som helst i dagens debatter om andras fel! (Tidningen Dagen har haft åtskilliga artiklar och insändare om andras fel.) Med andra ord så har andra rivit ner frikyrkofolkets arbete under åren men jag har inte syndat någon gång! Hänger du med? Nehemja fick höra om tillståndet i Jerusalem och erkände inför Gud att han och hans familj syndat. Orsak och sammanhang!

Du tillhör en före detta baptistisk församling precis som din morfar och mormor tillhörde Örebromissionen. Så kom ekonomiska kriser och det blev sammanslagningar mellan olika samfund. Gissar att du tillhör Evangeliska Frikyrkan (EFK) och jag tillhör en pingstförsamling inom Pingströrelsen. Det står inget om oss i bibeln eller om Svenska Kyrkan. Det står inget om att vi skall tolka texterna si eller så eller att Eric Nilsson undervisning inte gäller i vår moderna tid med Hillsong.

Hoppas att få träffa dig snart, David, och få samtala om hur kunskapen om Herrens frälsning blivit en metafor i ”muren” – den nedrivna muren runt staden. Min far sa en gång, att det är omöjligt att arbeta u.p.a. Juridiskt sett går det visst att starta en firma utan personligt ekonomiskt ansvar. Verkligheten i en församling ser inte ut så. Utan personligt ansvar så tar fienden över och raserar allt Guds verk. Utan att vara rotad i Herrens frälsning så blåser vi omkull en efter en. Visst är det bra att kunna att vi lever i nya förbundet men hela rotsystemet finns i det gamla. Jesus är överallt i texterna i Gamla Testamentet. Det visade din morfar för mig som tredje och fjärde bibelläraren i mitt liv.

Visst, blev det en överraskning för dig, att breven är en del i mitt offentliga berättande på min plats i rymden. Ha överseende. Detta var det sista brevet.

Guds välsignelse i det sammanhang där du står Eric och Hildurs barnbarn

önskar

Gunnel

Jerusalems mur

Käre David!

Nu har jag grunnat färdigt, om hur jag skall få till det utan att behöva anstränga mig. Det skall ju handla om Nehemja och Esra och din morfar Eric Nilsson. Det var frågan om förkunskap i gamla testamentets texter vad du kan om sammanhangen. Frågan är om jag kan något som bara vill skriva spontant utan arbete. Bäst att börja från början på bibelskolan i Skåne, Nyhamnsläge, där din morfar var bibellärare och mormor fanns med. De hade mist sin ende son i en cancersjukdom. Han var inte ens 20 år. Hur nära i tid sorgen var, det vet jag inte, men jag bar på mitt och vi fann varandra privat. En annan bibellärare Josef Lado bar på sin sorg. Han hade förlorat sitt land och folk genom svåra krig i Ungern och Rumänien. Båda ledde oss unga in i en tro på historiens och Israels Gud. Josef Lado präntade in i oss, att om vi ville ha en tro, så skulle vi läsa Gamla Testamentet. Det var år 1968.

Så undrar jag hur det gått till att du och jag fått kontakt. Då kommer den gamla människans problem in med närminnet. Jag känner ju inte dig! Första gången jag mötte dig trodde jag, att det bara var att krypa ner på golvet och ”käcka mig”, som göteborgarna säger. Du gjorde en gest med fingret upp i luften och sa: ”Opp!” Ja, det var tydligt. Gör dig inte till för mig! Sen kommer minnesluckan, när det gäller senare år. Plötsligt skall jag klara av att berätta ett helt historiskt sammanhang om en profet som grät och bad till Gud och fick insikt i ett stort historiskt sammanhang! Inte bara du kanske utan jag också saknar kunskap utan bibellärare av gamla stammen! Eric Nilsson hade ett privat bibelstudium om Nehemja hemma hos din moster för oss frivilligarbetare i narkomanmissionen. Det hette så då. I slutet av 60-talet visste allmänheten inget om narkotikamissbruk och satanism. Vänsterpartiets ungdomar drev med oss bekännande kristna och skrev pocketnumret R med titeln: ”Med Jesus i vårdsvängen”

För att en mur skall bli nedriven måste den ha varit uppbyggd först. Precis där klarnade mitt minne hur jag fick kontakt med dig. Du blev min länk till min egen historia och andras om en hög mur, som är nerriven delvis. Det går att få insyn! David, du gjorde flera försök att hjälpa mig! Jag ville komma åt nyckeln till det förflutna. Men ingen fattade hur viktigt detta var för mig. Det blev viktigt för dig också. Nu vet jag, att muren var tre meter hög. För att kunna bygga upp en tre meter hög mur runt en rastgård, där psykiskt sjuka fick gå runt, runt vissa tider så finns det en mörk historia i Sveriges sjukvård. För att kunna riva ner den finns en annan historia inom Psykiatrireformen på 90-talet. David, det var på grund av min envishet, att få tag på de sjukas historia, som du och jag fick kontakt igen för några år sen. Du kunde namnet på förvaltaren på Restad Gård. Sen dess har du sett filmen från före detta Restad Sjukhus och mött min självironi. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Visst tar jag ut svängarna i mina associationer men nu är vi på en murs funktion. En mur skall skilja två parter åt. Det skall jag inte utveckla igen. Jag har många inlägg om gränsen mellan sjuka och friska, som inte borde vara en mur. Bibelns historia börjar med vattnet som en mur mellan egyptierna som förföljare och slavdrivare och Israels folk som på väg till frihet och ett eget löftesland. Den bibelversen har jag kunnat utantill. Just där började mitt intresse för metaforer. Det intresset hade Eric väckt hos mig. Allt hör ihop med allt. Vattnet stod som en mur till höger och vänster…så frälste Herren den dagen… 2 Mos kap 14 Det får du repetera själv.

Så fortsatte jag där Eric berättat om Jerusalems mur, som var nerriven, portarna uppbrända och Nehemja grät, fastade och bad och sa att han också hade syndat – han och hans familj. Nehemja kap 1 Hur kunde detta ha ett sammanhang? En ung människa är deporterad från sitt land och efter 70 år snart får han veta hur tillståndet i hans stad ser ut. Detta tillstånd kopplade Nehemja till sin egen synd! Hur såg den synden ut? Hur såg sammanhanget ut att en stad blir förstörd och intagen av fiender och långt borta i ett främmande land? Detta inser en gammal man, att han syndat i sin ungdom! För det blir ju slutsatsen eller hur? Platserna är ju historiska och årtalen finns. Det var i Askim på Trollåsen, som Eric berättade för oss om Nehemja och Esra och de andra, som fick fara tillbaka till Jerusalem för att bygga upp muren igen – den muren som var lika med Herrens frälsning. I Esras bok upprepas orden att de byggde upp vid sitt eget hus. Det ville Eric visa på hur viktigt det är, att inte släppa in fiender genom sitt eget liv. Jag hade inte fattat att vara tacksam för denna frälsning/kunskap om vad Jesus gjort för att rädda mig utan såg mer andras fel. Det är bara att forska, David, så ser du att orden återkommer i Nya Testamentet om fiendskap mot Gud och skiljelinje som en mur. Då har muren motsatt betydelse. Det står att Jesus rev ned den skiljemuren, som var mellan Gud och oss.

Om jag fattat rätt så handlade muren i Jerusalem i gamla testamentets tid om att skydda folket från främmande gudar. HERRREN är EN. Israels folk var inte rädda om sina kunskaper om ende JAG ÄR DEN JAG ÄR. De blandade ihop sig med andra folks gudar och dyrkade dem och ägnade sig åt vidrigheter i Herrens ögon. Sen fick de ta konsekvenserna. På slutet av 60-talet när narkotikan svämmade in över Göteborg och dödade unga i mängd, så läste jag om Nehemja och undrade hur min synd kunde orsaka en förstörelse i Göteborg. Nehemja grät fastade och bad och sa, att han och hans familj också syndat. Orsak och verkan.

Roligt, att du har en bunt av Erics predikoutkast i din ägo.

Vi hörs – vi sektmedlemmar 🙂 oss emellan

Gunnel