Skrivet av: Gunnel | 31 maj, 2015

Tvåbenta böcker

Hon brukade säga till sina elever på vårdhögskolan att läsa de tvåbenta böckerna. Hon har upprepat detta så många gånger till mig också, som blev färdig arbetsterapeut året efter henne. Det var under det året i min utbildning, som berättelsen om Hanna och Gustaf kom. Den långa berättelsen har fortsatt genom åren och jag har fått se och uppleva Silverfallet. Där högst upp på Billingen satt Hanna en gång och broderade på sina bröllopslakan. Hon drömde om ett äktenskap med Gustaf. Han hade arrenderat mark för att bygga en kvarn. Under tiden hon sydde och drömde om en framtid med honom och barn tillsammans, så grävde han för en damm, att samla vatten i.

Gustaf var inte från just de trakterna och de var ont om arbete för alla. En natt senare i tiden brann den kvarnen ner, som han byggt upp. Inga försäkringar täckte några förluster. Gustaf måste börja om på nytt på en annan plats med en kvarn. Hanna födde en son och några år senare en dotter. Livet måste gå vidare.

När dottern var i 14 års åldern fick hon en svår lunginflammation och dog. Livet måste ändå gå vidare. Hanna och Gustaf ville så gärna ha en flicka. Till slut kunde de hämta en flicka från Vidkärrs barnhem. Där hade Gun varit mellan 3 månaders ålder till 10 månads ålder, då Hanna och Gustaf kom och hämtade henne. Guns mamma hade blivit psykiskt sjuk efter förlossningen och pappan kunde inte vara ensam med arbete och tre små barn. Idag är det mors dag och Gun har uppmanat mig och andra att läsa de tvåbenta böckerna. Det har jag gjort. Hanna hade berättat, att det var precis omöjligt att lägga ”tösa” på kvällen. Hon sprätte till bara hon kom nära sängbotten. Sen bara hon skrek och skrek. De fick turas om att bära henne. Mest var det Gustaf, som gick uppe på natten och bar henne. En dag började grannarna att oja sig för deras situation:

”Att I ente lämnar tebaks tösa!”

Åren gick och Gun blev mer och mer fäst vid pappa Gustaf. Så kom hennes biologiske pappa på besök och Gun förklarade bara, att hon går till ”pappa i kvarna”. Hon var där jämt och lärde sig allt om räkenskaperna och fick sköta dem i tidig ålder. Idag är det mors dag och jag har fått höra minst lika mycket gott om Hanna. Och Gun blir firad i sin tur som mamma och farmor och närmar sig de åttio. Det är bråttom att lyssna på de tvåbenta böckerna.

En kväll var det kalas och avslutning på den kör, som Guns man medverkat i. De hade blivit äldre allihop och kören mindre. Till bordet fick Gun en man i 85 årsåldern. De hade inte sett varandra förut. Trodde de. Så pratade de igenom vad de sysslat med i livet före pensionsåldern. Precis som är vanligt. Mannen berättade, att han bodde i en mindre stad, där han varit chef på en socialförvaltning. Han hade börjat sin utbildning i Göteborg på Vidkärrs barnhem. Ja, där hade ju Gun varit också på spädbarnsavdelningen och fick säga sitt flicknamn – ett  inte alls vanligt namn. Då visste mannen bredvid precis i vilken säng som hon legat och hur varje baby låg i bälte i sängen och bara var uppe vid matning och blöjbyte. Detta fick aldrig Gustaf och Hanna veta under deras sömnlösa nätter. Gustaf gick mest uppe och försökte trösta en gråtande tös. Och grannarna tyckte synd om Gustaf, som skulle arbeta i kvarnen sen.

Med facit i hand har ”tösa” i sin tur stått till förfogande för många med psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder ända sen barndomen. Fastrarna ville inte, att hon skulle få träffa sin biologiska mamma men de gav också sitt stöd, så länge de levde. Med facit i hand så använde ”tösa” hela sin livshistoria genom Hanna och Gustafs kärlek och omsorg till att utbilda andra i kärlekens tjänst. Det är bråttom att läsa de tvåbenta böckerna!

Det är mors dag. ”Kvinna föds en inte till. Det blir en.”  Mor går att bli till någon annans barn.

P.S. Tre dagar har gått och Gun har fått en papperskopia av min bloggpost. Jag skrev ju spontant först och frågade sen. Nu kom ett tillägg per telefon: Barnen i socknen retade henne, att det inte var hennes pappa.  Gun svarade: ”Jag har två pappor – en i kvarna och en i Göteborg!” D.S.


Responses

  1. Vilken underbar berättelse!

    • Ann, jag skrev den först och ringde på kvällen till Gun och frågade om jag fick läsa upp den och justera uppgifterna. Det är Gun, som tvingade mig över min rädsla, att ge ut min egen gamla berättelse: ”Om du kan hjälpa en är allt vunnet,” sa hon.

  2. […] Tvåbenta böcker […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: