Det finns ett helt maratonlopp. Så finns det ett halvt, som har sprungits i Göteborg nyligen. Det var som sagt 64.000 anmälningar och över det. Det var 2.000 funktionärer. Start och mål var på samma område. Och jag lever i 1917 års översättning av bibeln, att bara en vinner segerlönen. Aposteln Paulus anser, att alla skall springa som denne. Vad är det då för idé att ställa upp? Hur kan någon bry sig om en anvisning från bibeln skriven för snart 2000 år sen?
”I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne för att I mån vinna lönen.” 1 Korintierbrevet kapitel 9
”Fem myror är fler än fyra elefanter” är nog lättare att fatta!
Så nu gör jag ett försök att förstå Paulus tankegång att alla skall springa, som om det är möjligt att segra. På Göteborgsvarvet trängs alla under ett och samma varv genom innerstaden över Älvsborgsbron till Hisingen och över Götaälvbron tillbaka till centrum. Livets start däremot sker för en enskild på olika platser i olika tider runt hela jordklotet. Det är en given sträcka från födelsen till döden. Ingen kan springa den sträckan åt någon annan. Vi kan bara trängas med varandra – tränga oss fram. Nej, jag skall inte skriva om att armbåga sig fram på andras bekostnad. Vem diskvalificerar löparen i så fall? Den som faller kan ju resa sig upp igen och fortsätta? Nu börjar det bli jobbigt att tappa tid och bli efter den som är snabbare. Så klart att bara den bäste vinner!
Ändå påstår aposteln Paulus, att det går att vinna segern! Då måste vi ju backa och ha med all undervisning i bibeln. Ingen kan leva livet åt någon annan. Det är inte försent, att ta in bibelns undervisning om syftet med livet och målet som en segrare. Ingen är född att vara i en hejarklack och slippa ansträngning utan bara analysera de tävlandes fel och brister eller heja på bara duktiga, utvalda.
Detta är evangelium! Född för att bli segraren.