Gunnels plats i rymden

Paradisets barn

Paradisets barn är en boktitel, en trilogi av Marianne Fredriksson. En efter en kom till mig och sa, att jag måste läsa den. Det som fick mig att läsa till slut var hon som sa, att man förstår bibeln bättre sen.

Jojo. Jag blev bara arg och protesterade högljutt.

”Så står det ju inte!”

Sen var debatten igång och jag fick ge upp. En författare har rätt att skriva vad som helst i romanform. Böckerna blev en succé. Och jag blir upprörd bara jag tänker på denna stora begåvning att forma meningarna till trovärdighet.

Nu läser jag om Lars Ferms bok: Svartenbrandt. Den kom ut år 1994. Där skriver han bland annat om bibelns saga om helvetet, när helvetet är här och nu inom honom. Det var hans sanning och rätt att uttrycka verkligheten.

För att förstå bibelns sanningar behövs kunniga utläggare, som leder rätt. Jag för min del har rätt att fråga om sammanhangen, som jag inte förstår. De är många men villiga utläggare är få.

”Hur skall en vanlig bibelläsare kunna förstå varför Herren gjorde skillnad på två bröders offer? Båda vill ju ge sina offer åt Gud?”

Om jag inte förstår början av bibeln om Kain och Abels offer, hur skall jag då kunna fatta resten? Två bibellärare stod i den långa matkön på Hönökonferensen ett år för länge sedan och samtalade med varandra. Min frustration var så stor, att jag avbröt dem i deras samtal och frågade rakt ut. Detta är jag glad över ännu. Så småningom ledde det till att jag fick komma hem till pastor Nils Pollack för att köpa begagnade böcker. Han frågade artigt vilken område jag sökte i. Sen dröjde det inte länge, innan han själv valde:

”Den här måste du ha! Ljus över korset”

En så enkel bok av en enkel präst, som lyssnat på sin mamma och en gammal man, som visat honom sammanhanget i bibeltexterna! Deras erfarenheter blev mer värdefulla än alla teologiska kunskaper, som han fått på universitetet.

”Det finns andra bibelsammanhang, förstår du, som förklarar skillnaden på offren.” När jag vill kan jag se matkön framför mig på Hönökonferensen och höra hur ivrig Nils Pollack blev, när han fick göra en bibelutläggning.

Nu gäller det, att inte döma Svartenbrandt. Nej, det har jag aldrig tänkt heller! Men nyheten om hans död kablades ut snabbt och väckte hela stora frågeställningen inom mig:

Kan Gud frälsa en människa genom Jesus Kristus? Om han inte kan det är det synd om människorna, som Strindberg lär ha sagt. Det hade varit synd om mig, om jag inte läst Herrens samtal med Kain ur bibeln i stället för de förledande orden i romanform! Där var det så synd om Kain. Han hade blivit så ifrågasatt av sin mamma till fördel för den begåvade Abel.

Det var så synd om mig också en period, tills jag fattade beslut om att läsa bibeln och se var detta med synd stod att läsa om den första gången. Och det handlade om lite syskonavundsjuka bara, som den drabbade borde råda över. Borde ta itu med av fri vilja.

Sverige idag

Svartenbrandt är död men Jesus lever. Det står inte på löpsedlarna dagen efter. Och jag vågar fortsätta skriva, att bibelns budskap gällde då. Det gäller nu. Det gäller sen.

Igår handlade bloggen om 60-talet då narkotikan översvämmade Sverige. De var som fiender, som ockuperade landets unga. Innan dess hade vi 50-talet, som förberedde allt med fri kärlek. Himmelens Gud som gav livet hade inget att säga till om längre i Sverige. Kvinnan var inte längre hans medskapare utan satte ner foten som sin egen gud med bestämmanderätt över livet. Omärkligt kom allt positivt tänkande in. Genom det kunde vi uträtta allt omöjligt. Det handlade om blommor och kärlek och allas lika värde mer och mer. Gud blev mindre och mindre eller i vart fall likställd med andra gudar. Ordet blev religionsdialog och tolerans.

Sätt in Sverige i stället för kartan över löfteslandet. Studera utvecklingen i Nordriket med Israels tio stammar. De blandade ihop sig med andra folks gudar och avgudadyrkan. De går att läsa om i 2 Kungaboken 17: 24 och framåt.

En dag fick Herren nog och tog sin hand från dem. De fick som de ville och blev en munsbit för Assyriens härar. De tio stammarnas folk blev fångar i Assyrien. Kvar var Juda stam och Benjamins stam i söder. Kvar var profeterna, som varnade och varnade men inget hjälpte. Detta är historia. En gång sade Herren till Samuel: ”Det är inte dig de övergett utan mig!” Eller minns jag fel?

Svenska folket har släppt in många fiender redan med olika syfte och i olika namn. Den kristna läran är nerriven som muren runt Jerusalem. Räddningen i Jesus Kristus skulle vara som en skyddsmur runt landets gränser!

Studera metaforerna för träldom! Det var inte Moses, som räddade folket ur deras träldom i Egypten. Det var Herren, som tog striden mot Egyptens alla avgudar! Herren är EN. Det är inte samme Gud med olika språk som Allah numera heller.

Så det är dags att inse, att också jag och min familj har syndat mot Gud. Vi har försummat att läsa hans ord och bygga upp det som blivit nerrivet eller sönderbränt i vår skyddsmur.

Nehemja har mycket att lära oss om ryktesspridning och lögn. Det försenar uppbyggandet!

Svartenbrandt

Så heter boken skriven av Lars Ferm. Det hjälpte inte att byta namn. Nu är han död.

Nehemja grät och bad, när han hörde om tillståndet i Jerusalem och bekände inför Gud, att också han och hans familj syndat. Vad har detta med Svartenbrandts död att göra?

Jo, det var ett bönemöte i Smyrnakyrkan en onsdagskväll då flera kom och ledaren läste ur Nehemjas bok, som ledaren älskade. Och jag älskar den boken sen slutet av 60-talet. Det var då Svartenbrandt med flera härjade i Göteborg och skaffade en ”marknad” för narkotika. Det var då jag fick mitt första stora ryggskott i tjänst som arbetsterapeut. En kollega körde mig i rullstol in till ortopedläkaren i tjänst. Han berättade allt om min dåliga rygg och plötsligt stämde diagnoserna! Han sjukskrev i tre veckor.

Väl hemma frågade jag Gud, vad han menade med detta. På kvällstid var jag aktiv på Fyrbåksexpressen, som startat arbete bland unga missbrukare. Så skulle jag ligga tre veckor i stillhet på hårt underlag! (Det var receptet på den tiden och smärtstillande tabletter.) Jag slog upp min bibel på måfå för att få svar. Där läste jag: Jag skall lägga dig på sjukbädden i 21 dagar. Du skall inte kunna gå ut bland de andra. Där vill jag tala med dig!

Ord och inga visor. Skulle jag inte få prata ens? Skulle bara han tala? Jo, jag fick ställa mina frågor. Den första var om Nehemja, som var så oskyldig och tillfångatagen i Babel. När han fått veta, att muren runt Jerusalem var nerriven och portarna uppbrända, så kopplade han denna förödelse till sin egen synd. Hur kunde detta vara ett samband?

Mer än en gång fanns det helsidor i Göteborgs-Posten om jakten på Svartenbrandt eller Clark Olofsson och polisens lyckade insats till slut. Narkotikan vällde in över Göteborg i slutet av 60-talet och unga människor fastnade i missbruk. Jag såg Göteborg som nerrivet, förstört av fiender år 1967! Hur kunde detta fördärvade bero på någon synd hos mig ordentliga människa, som bara vill hjälpa andra?

En mur kan vara en gräns mellan fienden och Guds utvalda. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen Israel från egyptierna. 2 Mosebok 14 På ett annat ställe står det, att jag skall kalla dina murar för frälsning och portar för kristall. Nu skriver jag fritt ur minnet från ett bibelstudium i slutet av 60-talet. Det som var nerrivet kunde byggas upp igen och Nehemja var en av dem som fick tillstånd att resa till Jerusalem och organisera det arbetet.

Detta var tillämpning av bibeltexten i Nehemjas bok. Det hade vi unga medarbetare på Fyrbåken fått lära oss av pastor Eric Nilsson. Var och en byggde upp det nerrivna vid sin egen port – vid sitt eget sammanhang. Det var där som det blivit förstört av fienden. De små rävarna hade tagit sig igenom muren! Omärkligt blev ”muren frälsning” nedriven.

Är detta för djupsinnigt? Kan Gud tala med en ung människa om just hennes synd mot Gud? Jag minns dessutom att Fyrbåkens föreståndare Torsten Wingö tog upp förändringen, som skett inom kristen förkunnelse. Det var inte lämpligt längre att tala om synd. Det skulle vara omskrivningar.

Känn på de poetiska orden: Vår brustenhet

Nehemja grät och bad och erkände: Också jag och min familj har syndat. Vi har försummat att läsa hans ord.

P.S.Visst jag hoppar i mina associationer men bibeln är historia. Historien är profetia om framtiden. Bibelns berättelser visar på orsak och verkan. Israels tolv stammar slutade att lyssna till Herrens röst och undervisning. De blandade ihop sig med andra folks gudar och religioner. De ville vara som alla andra. Så kom konsekvenserna. Läs Nehemjas bok. Den är lika aktuell idag. Det är så mycket, som är raserat i vårt samhälle. Det gick fort att riva ner. Det är svårare att bygga upp igen. Forska i skrifterna! Se efter hur Gud hade tänkt! Han har friden tankar om oss och inte ofärdens till att ge oss en framtid och ett hopp. D.S.

Ord som drabbat mig

Det var en period av mitt liv, som jag kände mig som en låda pusselbitar, utspridda lite överallt. Ingen ville se helheten av dessa tusen bitar. På kartongen finns ju en vacker bild. Sen gäller det att få ihop allt. Jag för min del visste hur vacker bilden var från början av alla mina drömmar. Inte bara drömmar. Det var verkligen målsättning också.

Och inte fick jag berätta hur bilden ser ut från 20 årsåldern. Ingen ville lyssna och se det jag sett. Det var då orden drabbade mig tagna ur sitt sammanhang:

”Ingen tar sig an din sak!”

Visst, så var det. Skulle jag sitta där själv med denna hög av tusen bitar och inte få ihop det?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Ja, det stämde. Såren gick upp gång på gång och började blöda…

”oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak, så att han sköter ditt sår;” Det var illa nog. Sen står det ”ingen helande läkedom finns för dig.”

Jag skulle med andra ord ha detta sår för mig själv – denna skada. Och ingen skulle bry sig! Varje människa är ju centrum i sitt eget liv! Det kunde ju bli en centrifugalkraft, om det inte fanns fler ord, att rycka ur sitt sammanhang. En stigmatisering. Det finns flera ord.

”Ty jag vill hela dig hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger Herren,…”

Om jag inte kunde få utbilda mig färdigt till sjuksköterska, så försökte jag komma in på utbildning till pastor. Deras upprepade ”nej” och halvsanningar var bara att acceptera. Nu vet jag lite mer om att inte ta något ur sitt sammanhang. Jag var hel från början och löftet om helande gäller både Israel och en enskild trasig person, som gått i tusen bitar.

Där är vi nu mellan påsken och pingsten. Påskdagen börjar med att två lärjungar försökte lämna allt de varit med om – gå därifrån. Som om det går att gå ifrån sig själv och det en sett och hört? Vi får inte veta om Kleopas och en annan om de fått ett, två eller tre års undervisning av Jesus. En påsk i Jerusalem fick de sitt trauma och livet gick bildligt talat i tusen bitar. Vem brydde sig om vad de trott på? Vad skulle de satsa på efter slagen, allt blod de blivit vittne till och såren?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Det står som sagt inget namn på en av lärjungarna. Där i berättelsen i Lukas kapitel 24 har jag satt in mitt trauma vad det är jag såg på ett sinnessjukhus år 1956. Jesus hade varit där före mig och tagit på sig all skam och skuld. Skammen har väl inte blivit så mycket mindre med åren men jag för min del vet, att min och allas läkedom finns i Jesu egna sår. Det är mindre skamligt att ha en ryggsjukdom än en psykisk. Att inte kunna arbeta och göra rätt för sig är nog lika skamligt tror jag. Att ligga samhället till last så att säga.

Att vara kvinna och vilja förkunna Jesu död och uppståndelse är inte fel! Det finns läkedom i hans sår!

Det är värt ett ”halleluja”, tycker nog jag.

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6 och 5 Mosebok kap. 19

Så blev spåren efter mig…

Det är Annandag Påsk och jag lider av predikosjukan men har ingen talarstol. En gång i yngre dagar fick jag förtroendet att predika i Nossebro Missionskyrka. Eftersom min far var med den gången och så minnesgod, så berättade han 10 år senare om den text jag valt att predika över. (Eller om den var föreslagen enligt kyrkoårets texter?)

Texten intresserar mig fortfarande på ålderns höst och gäller förvaltarskap. Det är Jesu liknelse om den orättrådige förvaltaren, som inte kunde få vara förvaltare längre. Han hittade på ett eget sätt och gick ut och skrev ner andras skulder. Lukas kapitel 16

Med mitt förvaltarskap har det varit si och så. Som gammal nu är jag faktiskt uppsagd: Jag kan inte få vara förvaltare längre…

En gång i tiden var jag söndagsskollärare och sen SMU-ledare i Grästorp. Där kommer dagens poäng för Grästorp hör ihop med Nossebro, Essunga. Ja, se själv frukten av mitt ledarskap! En sen kväll kom en lång, tonåring och promenerade vid min sida. Det var på en orientering för hela distriktet. Han hade en allvarlig fråga:

”Hur har du tänkt dig, att du skall klara dig i Göteborg utan ôss?”

(Länken till Essunga som landets tråkigaste kommun fungerar inte längre. Men den var rolig enligt mitt sinne för humor. 3 febr. 2018 tog jag bort den.)

Älskade ”barnbarn”!

Tiden rinner iväg. Tiden rinner ifrån mig och ni får höra det gång på gång att mitt huvud är inte som förut. Det är ingen idé, att be om skärpning eller att ni skall få lite struktur på berättandet. Tankarna flyger hit och dit och jagar varandra i en yster lek. Än så länge för det är morgon och min tid. Sen blir det en enda röra framåt kvällen…

Idag tänker jag berätta för er vem Han är i mitt liv med stort H. Ja, det har ni fattat för länge sen. Annars hade ni ju inte valt att komma för att få höra mera. Nu är det bråttom för min del med ett nytt försök. Ibland ger jag upp och vill skylla på att ni är splittrade och inte kan lyssna. Ni fattar det inte förrän ni är där med livet bakom. Det är frustrerande att livet ligger bakom när jag skulle vilja berätta så mycket på ett bättre sätt.

Han fanns i min hembygd innan jag fanns där. För så berättade min pappa på sin dödsbädd:

”Åk hem och titta i min bibel så skall du få se. Där står datum.”

Nej, inte datum, när han kom till Norra Björke utan ett datum, att han fanns där innan min pappa flyttade till denna lilla socken. Det var en så kallad färdkost – en bibelvers som min mamma skickat med honom till denna okända plats.

”Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.” (2 Mos. 23:20 år 1919)

Så Han med stort H i mitt liv var redan känd i min föräldrars liv. Mina föräldrar fick sex barn och arton barnbarn. Först längtade jag efter barn. Senare i livet längtade jag efter barnbarn. En kväll stod det tre ungdomar utanför min dörr och hade fått adressen till en ”bibeltant”. Några fler kom som jag visste om och er ålder stämmer för att få kalla er barnbarn.

Tyvärr har jag måst berätta för er att det går inte längre att hålla ordning på alla tankar som sagt. En kväll gick det bra för jag lade en stor skiss på bordet över Mellersta östern. Plötslig såg jag själv, att jag har ju ett bibelsammanhang här och där över hela området! Jag har läst bibeln med kartan! Hur förmedlar jag det?

”Här är vi nu!” Och tiden är snart ute. Av tio som gick ut för att möta brudgummen somnade alla. Han skulle komma ”snart” men detta ”snart” drog ut på tiden. Detta är en av Jesu liknelser.

Det är onsdag i stilla veckan och vår kväll tillsammans egentligen. Men det blir bara en repetition via nätet, där du befinner dig…

Detta sätt att studera bibeln passar inte män med tanke på överförd betydelse. Det är inte min idé. Det var Herren själv som påstod, att han kom ihåg hur Israel följde honom likt en brud som följer sin brudgum. Under ökenvandringen var detta. Sen blev de otrogna. Alla benämningar finns på ”kvinnan” i förhållande till Herren. Detta finns i koncentrat i Jesus släkttavla i Matteus kapitel 1 om Josefs härkomst – han som inte ens rört vid Maria – rört vid Guds plan att sända Jesus Kristus…

Så kom Jesus till människan, som inte är bra som hon är och inte kan befria sig själv ur sin situation:

Hon är den svikna som Tamar, skökan som Rahab, moabitiskan som Rut, som inte fick äktas av en israelit enligt lagen på tio generationer. Hon är förförerskan och äktenskapsbryterska som Batseba och hon är den rättfärdiga enligt lagen som Maria.

Där kommer poängen i Matt. kap 1. Av Maria föddes Jesus, ty det Lagen inte kunde åstadkomma för den var försvagad genom köttet – det gjorde Gud, då han sände sin enfödde son (citat fritt ur minnet). Rom 8:3

Ur detta bottenläge fullbordade Jesus lagen och vände tillbaka till den härlighet han lämnat en gång. Joh 17:5
Lukas kap 3:23-28 …son av Gud. Jesus är och var och förblir Guds son.

Alla har vi syndad och är i avsaknad av härligheten från Gud. Rom 3:23-26
Om vi tror, att vi är bra som vi är förminskar vi Jesu försoningsgärning på korset.

Glad Påsk mina älskade ”barnbarn”

önskar Gunnel

P.S. Min mentor som hjälpte mig ut på ”nätet” en gång i tiden fick denna blombukett av mig som foto och kunde sätta text på och skicka tillbaka mig. Jag för min del har fått buketten från en barndomsvän och granne från Norra Björke. Hon heter Birgitta och hennes man heter Gunnar. Så bevarar jag mina blommor och ger vidare. D.S.

Ett svärd genom din själ

Händelserna sammanföll. Vi får berättelsen i koncentrat. Jesusbarnet hade blivit född i Betlehem och reningsdagarna enligt Mose lag var över. Så vandrade Josef och Maria upp mot templet i Jerusalem. Precis som de skulle för att bära fram Jesus inför Herren.

”På den tiden fanns en man i Jerusalem som hette Simeon.” Denne gamle man hade väntat färdigt och aldrig gett upp. Så hans vandring började också upp mot templet ”på andens uppmaning”. Av den helige Ande hade han fått veta, att han inte skulle se döden förrän han fått se Israels tröst, Herrens smorde.

”Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar prisade Gud och sade: ”Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning…” (Ur Lukas kapitel 2 öv.s. SFB)

Bitarna föll på plats skulle vi kanske säga. Ge inte upp! Låt Anden visa på helheten! Öppna bibeln så kommer Anden att öppna ögonen varför Jesus måste dö i vårt ställe – i mitt ställe! Hur kan någon ta på sig en skuld, som inte ens fanns på den tiden? Det kan vara en fråga för många.

”Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbart vad många människor tänker i sina hjärtan.” (Lukas 2:34)

Ja, jag slår på samma spik! Fem år har gått sen vi fick veta att alla blodiga psalmer borde bort under fastan som ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och andra motbjudande. Ingen vad jag vet har tagit på sig ansvaret för att bibelundervisningen nästan försvunnit. Finns det inget som är synd, så behövs ju ingen Frälsare. Räcker det att alla tänker positivt för att alla krig skall upphöra? Håller de olika vackra självhjälpsprogrammen om ljus, energi och positivt tänkande?

Var kommer svärdet in då? Kunde inte Maria få vara lycklig en enda liten stund i templet med Jesusbarnet i sina armar? Måste Simeon berätta detta hemska samtidigt? Kunde hon inte få lite beröm för allt hon utstått tillsammans med Josef? Han var ju inte ens far till barnet och hade inte rört henne! Var detta tack för deras prestation – ett svärd skulle gå genom hennes själ?

Han växte upp och blev tolv år och kom till templet vid påskhögtiden och försvann för sina föräldrar i vimlet. Ja, Maria och Josef tog för givet att han var med på hemvägen i resesällskapet. Efter tre dagar hittade de honom i templet bland de skriftlärde. Maria fick inte ens uttrycka sin bestörtning och stora oro med orden: ”Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig.” Ingen medömkan. Jesus gjorde en tydlig markering mot dem, som de inte förstod:

”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader.” Lukas 2:49

Han gick ut med det uppdrag, som han hade av Fadern senare. Folk började prata om honom, som om han var Josefs son i Nasaret. Hur kunde han göra de tecken och under som han gjorde? Han kanske var besatt? Ja, så kom Maria och hans bröder för att fråga. Men Jesus bara gjorde en ny markering mot Maria och familjen. (Matt 12:46-50) Hur kände Maria inför detta? ”Vem är min moder och vem är mina bröder”, frågade Jesus? Hur ofta kände hon av detta svärd, som skulle gå genom hennes själ? Skulle hon aldrig få ett erkännande för sin insats? Hon hade ju burit honom och fostrat upp honom och de hade lärt honom lagen.

Så ont detta gör! Han delar inte sin ära med någon! Aldrig någonstans står det, att någon eller ens Maria skall få dela äran och tillbedjan!

”Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre o Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall.

Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Han kommer ur graven med byte, och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckes till liv utur seklernas grus.

Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, till Gud uti alla blir allt. Var glad, var glad…”

(Psalmer och Sånger och Segertoner nr 108.)

Palmsöndagen år 2016

”Bibeln på mina egna villkor…”

Jag följde en länk igår på Facebook till Dag Sandahls blogg. Trots att han finns redan i min favoritlista bland länkar! Den pensionerade prästen fortsätter att analysera Svenska Kyrkans fall. Som jag uppfattar bloggarnas innehåll. Och jag lär visst slå på samma spik vad nu det innebär.

Det är natt och en vecka kvar till Långfredagen. Det var visst årets längsta dag förr. Alla skulle låta bli allt och nöjen till och med. Enda biofilmen som fick visas var ORDET av Kaj Munk. Det var då det i min barndom med mitt filter.

”Bibeln på mina egna villkor – En studie medierade kontakter med bibeln med särskilt avseende på ungdomar och Internet”
Detta är en doktorsavhandling vid Uppsala Universitet skriven av Anders Sjöborg om en förändrad bibelsyn och bibelläsning. I försättsbladet till den står det: ”Gåva av författaren 13 mars 2006”. Det har jag skrivit. Striden var över för min del och hade varit det i två år. Förannonseringen hade skett i bibelsajten. Boken har inte ramlat ut ur min bokhylla. Jag vaknade och hämtade den och en till: ”Människa du är någon!” En försvarsskrift av Ulla Karlsson tryckt på Recito Förlag år 2012. Detta är inte nytt, att jag slår på samma spik. Vad nu det innebär?

Jo, på Kyrkans Tidnings webbplats fanns en artikel den 24 mars år 2011 om de blodiga psalmerna under fastetid, som borde bort och var motbjudande. Som ett exempel citerades ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” Fanns det inte fler, som ansåg, att dessa psalmer borde bort? ”Vi behöver inget offer! Vi är bra som vi är!”

”Vi tycker olika,” har jag fått till svar i den Pingstförsamling, som jag tillhör. Därför kan vi inte ha bibelsamtal på vårt interna Intranät. Och jag är så egen och har en alldeles egen uppfattning att detta hör ihop. Vi är bra som vi är och behöver inte något blodigt offer. Vi behöver inte lugna ner oss och läsa Tredje Moseboken tillsammans. Den går ändå inte att fatta! Kan det vara så att bibeln skall tolkas i tiden? Ingen förstår talet om blodet, som renar från all synd.

Synd får vi inte tala om. Så då är allt logiska konsekvenser.
Det är en vecka kvar till Långfredagen.

Civilkurage

Det har hänt, att jag slagit larm. De var när det bara var så få läsare, att jag jämförde med andra bloggare. Sofia hade tusentals läsare och Clara har ändå fler. För att inte tala om Stefan Swärd! Nu vet jag, att jag fått en ny läsare bördig från Finland. Därför tänker jag skriva om civilkurage i min släkt. För att en blogg skall bli bättre bör jag sätta in lite bilder och piffa upp den. Det lär hjälpa. Och jag hade klagat om att avtalet upphör till brefvet.com

Bilden är på min äldste farbror Jonatan, när han var finklädd på kalas. Hans kära livskamrat i allt arbete från början på gården fyllde 90 år. Min kusin Per har väl tagit fotot, när allt lugnat ner sig och släkt och vänner farit till sitt. Jonatan var född den 2 april 1885 och bland syskonen hade han placering 3/8. Detta skriver jag med minnet av min psykiatriska journal från september år 1956. Där jag har placering 6/6 i syskonskaran. Egentligen är jag 7/7 för en broder till mig dog vid födelsen med placering 2/7. Nu är jag redan framme vid poängen. Farbror Jonatan hade bil och körkort först av alla. Systrarna tog aldrig något. Inte min pappa David heller. Där fattades det pengar och möjlighet att övningsköra i Trollhättan. Farbror Jonatan lärde mig köra bil på åkern. Det var en nödvändig kunskap för att kunna arbeta ”och få nåt gjort”.

År 1957 talade vi aldrig om sorgen i mitt liv. Släkten på min fars sida är inte talföra på mitt sätt med arv från andra sidan. (Prästgenen jag berättat om…) När jag blivit utskriven från ett av landets största sinnessjukhus och sen av praktiska skäl tagit körkort – ja, så fick jag inget. Jag skulle fortsätta och ha den sjukdom, som de ansåg, att jag hade. ”Bör icke betror med körkort”. Det var lagbokens formulering.

Detta brydde sig inte min farbror Jonatan om. Han kände mig och sin släkt bakåt i tiden. Jag fick köra hans Volvo Duett ändå och ända till Öland, när han ville fira med sin vackra hustru Hilma senare i tiden. (Faster Hilma fyllde 75 år och hade stiliga hattar till skillnad från min mors enkla.)

Ja, det var en parentes med stiliga hattar. Tillbaka till bilkörning och körkort. Detta kallar jag civilkurage! Vi skulle kalla det övningskörning, tyckte de och min synskadade kusin satt bredvid i bilen. Jag fick köra hela resan Falköping – Öland tur retur.
Mina djupa sår sved mindre under resan. Släkten kände mig och trodde på mig!

Arvet

Auktionen var över. Den dagen hade jag inga möjligheter att vara med och inget intresse heller. Det bara är så. Vi värderar och intresserar oss för olika ting.
En dag var jag så mycket bättre i min rygg, att jag kunde resa och besöka min morbror. De hade brutit upp han och moster och hade modern lägenhet i stan. Nye ägaren hade inte tillträtt och jag fick låna nycklarna till husen. Jag ville fotografera taken och dörrarna. Jag ville minnas barndomens hemlängtan efter mamma. Visserligen var jag där bara på sommarlov. Det ändrade inte min inställning och den kusliga vindstrappan var borta. Moderniserad, öppen ljus. Det som kallades andra våningen var öppen vind i min barndom med ett vindskontor åt varje håll. Morbror ”Larsa” rum låg till höger ut mot vägen. Så märkligt. Jag bara har fått för mig, att det var i det rummet den första hemliga nattvardsgången hölls utanför Svenska Kyrkan. Det kunde ju lika väl ha varit i rummet till vänster inåt trädgården, eftersom samlingen inte var tillåten. År 1876 var morfars äldre bror August initiativtagare till att en söndagsskola bildades. År 1884 bildades Missionsförsamlingen. Så var det kvar en oinredd vind mellan dessa två rum. Där tittade jag in och fick se en stor klumpig kista. De hade väl inte klarat av att bära ut den till auktionen och inte heller fått någon köpare. Den stod kvar där den stått alltid. Inte bara kistan minsann utan även det Guds ord, som funnits tillgängligt bland gårdens ägare. Kan man ärva en kista? Ja. Kan man ärva Guds ord? Nej. Bara bli påverkad…

Sagt och gjort. Jag lyfte upp dessa böcker och lade dem ovanpå för fotografering. Sen skulle jag ta med dem till stan och fråga min morbror hur detta gått till. Jag vet ju att ”religiösa” böcker blir över på auktioner. Kunde jag få min morfars böcker? En heter: ”Passionspredikningar jemte twå predikningar om tröst emot döden” av Doktor Martin Luther (Ny översättning av Cavallin)

Här är jag nu och undrar om man kan ärva Guds ord, som det står översatt eller genom förklaringar?

Historien

Så började historien för min del. Den äldsta sysslingen på min mors sida skulle komma till Göteborg på besök. Handstilen på hennes brev som låg på golvet i tamburen var så bekant, men vem var brevet ifrån? Kan någon ärva en handstil för så skrev ju min mor, innan hon blev darrhänt och gammal? Så skrev en kusin…

I brevet fanns en förfrågan om natthärbärge för henne och hennes man. Vi kände inte varandra. Besöket blev en stor vändpunkt för mig år 1982. Gudrun ville lämna tillbaka min morfars bondepraktika och jag fick kopior av gamla brev om Roparna. Så sa hon, att de gamla breven innehöll uppgifter om Roparna.

Nu har jag nystat färdigt. Åren har gått och jag fortsatte min släktforskning i bibeln. Visst är det imponerade att komma ända ner till Adam och Eva! Utan historia lever ingen vare sig den är ljus eller mörk eller ointressant rent av. I min morfars bondepraktika är det fråga om sådd och skörd mest. I hans farfars tid var det fråga om ett svårt svältår. Det fanns inget ätbart. I bibelns historia återkommer berättelser om hungersnöd mer än en gång.

Det är morgon den 12 mars och mina tankar skall få virvla totalt fritt hit och dit, för det är sista dagen på kontraktet för brefvet.com. Någon har befogenhet att släcka ner den hemsidan sen. Innan dess fick jag hjälp av en supporter att flytta över de små berättelserna hit. Här är bilden på husen, som gått i arv från far till son. Jag har berättat om ”prästgenen”, som då rakt inte passade i en kvinnlig arvinge år 1958. Jo, jag har berättat om äldste sonen i en av generationerna, som tydligen var lika klen, som jag varit. Den slutsatsen har jag dragit alldeles själv, för det blev inget av en.

(Det är en västgötahistoria av Sixten Bengtsson. På landet förr i tiden var det märkvärdigt, när en missionär kom hem och berättade från något okänt område. Så var missionärens berättelse slut i kapellet och hon gav tillfälle till frågor. Det var tyst en stund. Sen kom frågan: ”Ho´ hade ena halter söster. Va´ ble´ de´ å´ den?”)

Nej, jag tänker inte oja mig, för det allra mesta av livet ligger bakom. Nu vet jag, att jag har sinne för teologi. Det var en kvinnlig exeget, som fick mig att fatta häromdagen. Och det gjorde mig gott!

Noomi betyder den ljuvliga men hon förlorade allt och tyckte att släkten borde kalla henne Mara. (Ruts bok kapitel 1)

Detta är antagligen lite teologi, som jag gräver i. Eller snarare är det så att jag älskar att promenera bredvid olika personer via texter och kartor bibeln…

Kom ihåg hur mycket jag vandrat bredvid Josef!