Gunnels plats i rymden

Fängelset

Ett fängelse kan se olika ut. Hinsebergs kvinnofängelse ligger så vackert omgivet av vatten delvis. Det så kallade slottet ligger högt. Var och en har sina egna associationer frivilliga eller påtvingade till fängelset.

År 2008 blev jag inbjuden till ett 50-årsjubileum. Mina kurskamrater på sjuksköterskeskolan hade varit färdiga som sjuksköterskor 50 år. Samtidigt med inbjudan var mitt manus klart till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Alla sår var öppna och blödde. Det var jag själv, som rivit upp dem och skickade mitt manus som ett vänligt ”nej tack” till inbjudan. Jag ville definitivt inte komma. Jag som inte fick gå färdigt min utbildning…

Som svar på mitt manus fick jag frågan vart jag ville komma och sen påstående, att jag identifierade mig med de intagna på Hinseberg. Det är skillnad på en fråga och på ett påstående. Jag har fått frågan också, om jag identifierar mig med de psykiskt sjuka. Till slut frågade jag en god vän och psykoterapeut. Hans vänliga svar var, när han lyssnat färdigt: ”Du vet ju själv hur du har det!”

Tack! Det jag har gemensamt med de fångna är nyckelknippan och ljudet av nycklar, som sätts i en dörr. För övrigt har vi inget gemensamt mer än de två i personalen, som jag kunde namnet på och höll kontakt med. Men de känner inte Annika Östberg.

När det gällde utbildningen till attitydambassadör inom (H)järnkoll (ett regeringsuppdrag), så var det klart uttalat om distans till sin egna sjukhusvistelse. Den som ville utbilda sig för att gå ut i samhället för att informera om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp fick inte komma i affekt under föreläsningen. Detta är min formulering. Vi fick träna på att hålla föreläsning. Vi skulle ha en positiv inställning att vården blivit bättre. Det visste jag ingenting om och har lätt att trigga igång mot bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så många fel jag gjort under mitt liv! Vi skulle inte använda publiken till vår egen terapi. Precis det gjorde jag en gång under en gudstjänst på Hinsebergs kvinnofängelse. Detta var i mitten av 70-talet och branden på Tidaholms fängelse hade inte varit och det upproret bland män. De intagna fick alltså komma från olika avdelningarna med någon vakt till en gemensam samlingssal. (Efter branden på Tidaholms fängelse fick det inte vara samling gemensamt för alla.) I denna gudstjänst spelade och sjöng ungdomarna från Göteborg och Örebro och jag talade. Överrumplade mina vänner med en berättelse, som de aldrig hört! Det var min första chans, att få tala till tjejer med stor erfarenhet av att vara inlåsta, att vara kränkta av myndigheter och att ha journalanteckningar om sig utifrån bara ett håll. Där satte jag in min berättelse. Det finns en annan sanning – den som Gud har om oss. Han som skapat oss känner oss och älskar oss. Han tänker gott om vår framtid.

I bilen tillbaka till Göteborg var det alldeles tyst om vad jag berättat. Vi höll tyst om detta ända tills såren gick upp igen och jag inte kunde tiga för en av dem i gruppen som varit med till Hinseberg. Då hade det gått tre årtionden. Mitt manus var ett faktum. Det var bara att vänja sig vid att andra tänker utan att avslöja sina tankar om rätt eller fel.

Nu läser jag om Annika Östbergs första bok också: ”Ögonblick som förändrar livet”. Den är mörk och tung att läsa jämfört med andra boken av samma författare. Vi har inget gemensamt! Eller vi har allt gemensamt i Jesus Kristus! Hon har skrivit två böcker och kan kalla sig författare nu. Det kan inte jag efter ett tunt häfte.

Jag är kvinna och har gått in på mansdominerat område. Det är inte mitt fel. Det finns i mina gener och jag tänker inte undervisa! Däremot kommer jag att fortsätta att berätta om vad jag sett i bibeln. Abraham hade tillit till vad Herrens sagt. Han lydde utan att förstå vad Herren tänkt med offret av SONEN. Skökan Rahav begrep inget av krig och framfart men hon ville tro på Israels Gud och öppnade sin dörr för två spejare. Inte nog med det. Hon gömde dem på sin takplats under linstjälkar och ljög för dem som ville åt dem och döda dem. Båda har gått till historien som hjältar. Historien upprepas till och med. De två tillsammans i samma kapitel, samma andetag…

Guds andetag gissar jag. Genom någon annans ande går det inte att bli en troshjälte och rättfärdiggjord. Känn på det! Abraham i sin tid och skökan Rahav i sin.

(De här bibelsammanhangen tänker jag på: 1 Mos 22:1-12, Josua 2:1-18, Hebr. 11:8-12, 30-31 och Jakobs brev 2:20-26)

Hinseberg

Den 26 januari 2013 skrev jag fränt som vanligt. Och fick svar på tal. Feedback som jag längtat så efter: ”Kvinnan skall tiga i församlingen”.

Magnus Olsson svarade bland andra. Jag saknar honom! Inte bara han var trött på mitt gamla ältande. Så nu fortsätter jag genom att berätta om bilden, som jag bytt till. (Kanske tillfälligt för jag kan inte tekniken och första viktiga delen av vägen kom inte med. Det fungerade bättre på min tidslinje på Facebook.)

Det finns en bibelvers, som jag inte kunnat smälta så bra men ändå stavat på:

”För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Visst låter det käckt att säga: ”Det är smällar man får ta,” om prövningar men jag ville ha en förklaring på vad jag gått igenom av den högste själv. Inte bara en bibelvers att allt samverkar till det bästa. Så under tiden som jag väntade på hans svar, så var jag fängelsebesökare både i Göteborg och på Hinsebergs kvinnofängelse. Jag kan inte hjälpa, att detta senare ligger så orimligt långt bort från eventuella besökare!

Så vid första besöket efter år 1970 såg jag inte upp med skylten in mot höger utan for in i Frövi, genom samhället och kom till denna pontonbro på bilden ovan för endast en bil. Inget möte alltså och hela vägbanan gick att se till nästa sida. Det var lite spännande och plasket hördes in i bilen. Vi var tre den gången. Vi tre hade mött varandra på studenthemmet Jeriko, där Christa-Maria Lyckhage hade ett bibelstudium. Hon hade tillsammans med sin man Knuth Lyckhage föreståndare på Stadsmissionen i Göteborg och Caroline Krook skrivit boken: ”Stängda dörrar – Om medmänsklighet och kriminalitet”. Nu gällde det ett studiebesök på kvinnofängelset Hinseberg och kurator Anna Myhrman var ciceron.

I bilen därifrån fick jag veta av de två tjejerna, att jag gjort fel, som varit så positiv till allt, som Anna Myhrman visade och berättade om. Hon visade en arbetsterapisal bland annat och jag var ju utbildad arbetsterapeut! Det jag inte visste då var 68-revolutionen och pockettidningen R, som skulle komma med ett nummer som hette: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Vi kände inte varandra och visste inget om varandras referensram. Våra vägar skildes åt efter detta studiebesök. Kvar i mitt medvetande blev Christa-Marias val av bibeltext. Hon kom en gång från krigets Polen och Tyskland och räknade verben i Jeremia kapitel 1. Där har jag en liten anteckning om proportionerna 4:2 i vers 10

vers 9 ”Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Så jag fortsätter i nutid och rekommenderar Annika Östbergs andra bok om fångenskap och frihet. Den heter: ”Se ljuset i det svarta”. Där finns berättelsen om hennes första ledsagade permission utanför fängelset med tre vakter. Efter 28 års straffarbete i värsta fängelset dömd för polismord, som pojkvännen gjort var Annika Östberg i sitt hemland – det land som hon älskade och aldrig velat lämna! Det var ju mamman, som blivit kär i en man från USA och ryckte upp sin enda dotter med hennes fina, känsliga rötter.

Dagen kom då Annika fick fylla i en blankett och skriva ned vad hon önskade av denna första tid utanför fängelsets grindar. Där har jag stått och fotograferat vattnet och potonbron med ryggen åt fängelset – hoppas jag! Annika önskade en picknick nere vid bryggan och att få gå ut i vattnet. Det var allt! Det var önskan att få kunna vända sig om och titta på det fönster i slottet, som var hennes och få se fängelset utifrån!

Bara den som varit inlåst fattar detta stora. Som jag ser det. Detta att få stå med ryggen åt ett fängelse och vara ute i frihet på svensk jord och ha fötterna i svenskt vatten!

Moralisten

Sveriges Television sänder repris på tidigare sändningar. Nu har jag ingen TV längre men lyssnar på vad någon annan berättar. Så blev det med programmet:

”Siwert och sågklingan” Svt Play

Det gick tydligen för ett par år sen redan. Nu kunde jag följa programmet via datorn och minnena strömmade mot mig. Jag är inte som andra tydligen och fattar inte varför Siwert Öholm blev sågad vid fotknölarna som journalist under 30 år på svensk television. Har inte vi kristna också betalt TV-licens under alla år och rätt till program, som vi tycker om?

Programmet var mycket välgjort i sin vinkling med kristna som töntiga. Vi fick se en snutt ur det populära programmet från Umeå: ”Hela kyrkan sjunger” med Margot Borgström som musikalisk ledare. På min tidslinje på facebook har jag satt in länken till programmet. Inte nog med det. Någon dag senare fick vi möjlighet att se en intervju i mer privat regi med Annika Östberg. Hon satt ju 28 år som livstidsfånge i Kalifornien.

Och vad gör jag? Jo, alla mina minnen från hårdrocksmusiken och Black Sabbat med flera band sammanfaller med den period i USA, då Annika Östberg fastnade på droger och flum. Det var fråga om musik, kärlek och medvetandehöjande droger. Siwert var den store moralisten i Sverige, som varnade i svenska television. Vi andra hade ingen sådan kanal att varna i på 70-talet och 80-talet.

Så kom dagen då Annika Östlund fanns i Sverige och på Hinsebergs kvinnofängelse. Om jag inte minns fel fanns det en känd kritiker till att Annika Östlund fick komma till Bok & Biblioteksmässan år 2011. Hon var inte fri ännu. Varför tror jag det? Jo, för att få en sittplats i Svenska Kyrkans ”Hela Människan”, så måste jag gå minst en halvtimma tidigare och lyssna på det programmet. Det gjorde jag och kunde inte fattat något av deras val! Det var tydligen hårdbandsmusiker, som blev intervjuade om sin musik. Ångrade de sig inte? Var de inte de, som gjorde så mycket reklam för narkotika, satanism m.m. Jag fattade inget?

Så plötsligt sammanfaller alla minnen på föräldrar, som förlorade ett barn genom missbruk av hasch eller tyngre narkotika. Det kallades bara ”en tripp” men blev himmel eller helvete. Helvetet kallades ”snetändning” och var tydligen en ruskig skräckupplevelse. Annika Östbergs berättelse finns att läsa i hennes böcker. De svenska berättelserna sitter i mitt hjärta/hjärna.

Domsöndagen är över. Den söndag på kyrkoåret, som jag tycker om i valet av bibeltexter. Det kom en dag, då jag ordentliga (så kallade moralist) kom till insikt att också jag syndat. Texten finns att läsa i Nehemja kapitel 1. Summan av Guds ord är sanning och hans domar är rätta. Även den går över de skötsamma, som är med i kyrkans verksamhet. Livstids träldom om jag inte bekänner min synd och ber om nåd.

Nåd kan bara den högsta instans bevilja, som är kungen i Sverige. Nåd kan för en livstidsfånge bara begäras efter vissa år. Den kan avslås eller beviljas. Detta är juridik. Detta är teologi enligt Romarebrevet 7:24 – 8: 1-4. Rätta mig om jag har fel. I Kalifornien hette guvernören Arnold? Stämmer det att Annika Östberg och programledaren Tommy Dahlman blivit så tummis med honom, att de använde förnamnet? Länken finns på min tidslinje på Facebook.

Har jag rätt att året var 2011, då jag ville se och höra Annika Östbergs berättelse på Bok & Biblioteksmässan? Jag tror det för tiden var väl vald, att jag skulle slippa stanna i detta stora brus av röster genom alla olika högtalare. En timma senare skulle jag själv få stå på en låda i Förlaget Recitos scen och presentera min berättelse som bok.

Det är en annan historia. Annika Östberg fick min bok, när hon var på väg att signera sin. Vi tävlar inte om vem som behöver mest nåd av Gud!

”Ställ dig bredvid mig,” säger hon ”så kan vem som helst få förlåtelse.” Hon bor i Norrland, om inte jag fattat rätt. Jag bor här.

Ställ dig bredvid Jesus! Där är förlåtelsen. Han har betalt priset och både friköpt och återlöst oss – försonat oss med Gud.

”Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt…”

Soluret177

P.S. Den 27:e nov. Jag läser om igen Annika Östbergs bok: ”Se ljuset i det svarta” och märker att en viss kritik gällde hennes medverkan i ”Sommar” i P1, innan hon var helt fri och inte år 2011 på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. D.S.

Domsöndagen den 20 nov 2016

Det är en ny fas i livet, att bli sjukligt glömsk. Det går att mäta också förstår jag. Så det lär vara bra att redan nu träna på multiplikationstabellen baklänges eller att kunna komma ihåg det namn man nyss hörde mer än i 45 sekunder.

Jag hade redan skrivit en blogg om Domsöndagen. Jag kommer att upprepa mig massor av gånger utan att veta, att det redan är skrivet. Repetition är studiernas moder. Så det så! Att ha köpt en plats i rymden är inte detsamma som att vara friköpt och ha sitt namn i himlen! Så där fortsätter jag. Det är Domsöndagen enligt Kyrkans föreslagna predikotexter. Ingår inte Pingströrelsen i Kyrkan? Vem äger den gamla sångskatten före Pingströrelsen, om sångerna är skrivna år 1900?

Idag skulle jag bara vilja göra en lista på svenska ord, som borde förklaras teologiskt. Teologi betyder inte akademiska studier för vissa begåvade. Teologi betyder läran om Gud och den är från pärm till pärm i bibeln. Summan är sanning och Herrens domar är rätta. Herren lät all dom drabba ende Sonen, för att vi skulle slippa. Herren Gud lät all skam drabba ende Sonen, för att vi skulle få bli fria/frimodiga. Synden leder till död och den döden genomled Jesus för vår skull, för att vi skulle slippa den dagen.

Att vara fri och göra som man vill är inte detsamma som att vara friköpt. Att vara friköpt innebär att en annan betalat högsta priset med sitt eget blod på ett kors – en skammens påle. Därför föreslår jag, att vi skall lovsjunga i alla våra olika kyrkor:

”Friköpt jag är men ej med silver återlöst men ej med guld…”

Det finns bibelhänvisningar att finna till alla bortglömda begrepp i alla fyra verserna! Och jag har köpt ”gunnelsplats i rymden” för att få fortsätta mitt ältande utan reklam men lite förkortat ”gunnelsplats.com”.

Efter 72 timmar skall detta fungera. Känn gärna på det! 72 timmar. Visst är det efter tredje dagen? Då skall vi få uppstå med honom…

Men först Domsöndagen. Det kommer inte in någon synd i himlen.

Köpt och betald

Gunnels plats i rymden är köpt och betald! Det är inte mitt påhitt! Det var inget jag ville minsann…

Eftersom det inget hände fort nog på brefvet.com, så fick jag en färdiggjord plats i rymden, som blev min. Nu är den köpt och betald, för jag vill inte ha någon reklam! Idén om ”Huset som blev ett hem” fungerade inte utan kunskap i HTML, som jag börjat med. Brefvet är överfört men bilderna fungerar inte. Och jag skall inte leka med orden köpt och betald för detta är allvar! Jag har kommit på kant med den församling jag tillhör. För jag får inte som jag vill…

Det är många år sen nu som jag bad om bibelstudier i ämnet: Förbund – Israel – Äktenskap. När det inte hjälpte gjorde jag ett förtydligande, att ritningen till en församling/kyrka finns i bibeln.

Skall det vara så svårt att läsa fjorton kapitel i bibeln tillsammans? Profeten Hosea fick i uppdrag att gifta sig med en kvinna som var prostituerad – mot allt förnuft, mot lagen. Hon blev otrogen så småningom och gick tillbaka till träldomen som prostituerad. Profeten Hosea fick uppdraget att ge sin kärlek än en gång till henne. Han skulle inte bara ta tillbaka henne som hustru utan måste köpa henne fri – betala en lösensumma, gå igenom skammen en gång till att gå i förbund med en orenad. Profeten Hosea skulle lära sig själv och Israels folk vad ett förbund innebar från Guds sida. Han skulle lära sig och folket vad Guds rena kärlek och löfte om trohet innebar. Detta var väl ingen läxa som profeten Hosea ville lära sig frivilligt?

Om det nu är så att vi lever i nya förbundet med Jesus och inte behöver gamla förbundets skrifter, så undrar jag hur vi skall kunna lära oss vad det kostat Herren Gud att ingå ett förbund med oss? Hur skall vi kunna förstå ett språk, som vi inte vill använda? Undra på att de gamla psalmerna och sångerna måste bort som obegripliga!

Gunnels plats i rymden är både köpt och betald nu för jag vill inte ha någon reklam. För övrigt är min plats i rymden både köpt och betald med Lammets blod. De historiska berättelserna kan vi inte hoppa över för då begriper vi inget av vår framtid beskriven i Uppenbarelseboken.

Framtiden är närmare än vi kan fatta! Jesus gick tillbaka till Fadern för att bereda rum för dem som älskar honom. Att gå tillbaka till andra gudar (religioner) är som att gå tillbaka i prostitution och träldom.

Gud är en och slöt förbund med oss människor upprepade gånger. Senast genom sin son Jesus Kristus.

1 Petr 1:18

”Ej silver ej guld har förvärvat mig frälsning, Ej jordiska skatter har friköpt min själ. Nej, blodet på korset är priset jag kostat. Den enfödde sonen gavs ut för min själ.

Ej silver ej guld har mig löst från mitt skuldbrev, nej, därtill min synd och min skuld var för svår Men blodet på korset har utplånat skulden och därtill rättfärdig i Kristus jag står.

Kör: Friköpt jag är men ej med silver Återlöst men ej med guld Det är Guds Lamm som genom blodet har befriat mig från skuld.

Ej silver ej guld kunde då jag var fjärran ge tillträde åter till Gud och hans nåd Men blodet på korset, det förde mig nära. Vad djup och vad höjd i den Eviges råd!

Ej silver ej guld har en väg för mig öppnat till himlen som synden mig utstängt ifrån. I blodet på korset försoningen vunnits och hemma är Faderns förlorade son.”

Nr 525 J.M. Gray 1900 i Segertoner Nr 601 i Psalmer och Sånger

Det står, att det är blodet, som banat en väg till Gud. Är bibelns budskap omodernt nu och utan korset, utan blodet?

Tugga maten

Dikt av Karin Breman ur samlingen: ”Den som planterar ett träd har inte levt förgäves” Illustration Cristina Jonsson 1995

Det här är andra dikten, som jag citerar och som blivit född i Varola Missionskyrka. Lokalen finns kvar men är avkristnad. Det finns ett ord för det också men det hittar jag inte. Kristna symboler måste bäras ut. Själva lokalen kan få andra ägare.

Så for jag tillsammans med en go´ vän genom delar av Västergötland, innan alla färgglada löv blåst av. Plötsligt tänkte hon, som jag brukar göra under bilresor i små missionshus utmed vägen: ”Där har vi sjungit! Står det kvar? Nej, det är rivet nu!”

Det var våra egna hemtrakter vi for igenom och jag behöver inte skämmas över att jag som chaufför stannade vid fyra olika kyrkogårdar. Stora pampiga kyrkor kan inte rivas, om folket slutar gå på gudstjänst. Jag är från landsbygden. Och det är min sorg med tomma kyrkor. Det är min glädje, att maten finns kvar och bloggandet fortsätter: Tugga maten!

Det är mycket, som förändrats sen Jesu tid. Han såg ut över vetefälten och talade i liknelser sen. Det hade inte slagit om från grönt till gult ännu. (Joh kap 4:35) Han ville visa hur det var vanligt att tänka i moget eller inte, skördetid eller inte. Han ville visa på hela vetekornets väg från ensamhet nere i svarta jorden till liv i mångfald. Han såg ut över omogna vetefält men talade om sin egen förestående ensamma död i ett svart dödsrike.

Liknelsen är från Samarien nuvarande Västbanken. Bilresan med en nybliven pensionär genom gemensamma hembygder och handlade mycket om vackra färger på träden och var det funnits missionshus en gång. Vi pratade om osäkerheten att gå i skogen på grund av inplanterade vildsvin. Inte ens landet är en trygg miljö. Vart tog då liknelsen om vetekornets död vägen i denna min blogg?

Det som varit är väl inget att komma med nu? ”Våra fäder åto manna i öknen…” Precis så stod det! Sen kom Jesus och påstod, att han är brödet från himlen! Tugga på det! Människan lever inte bara av bröd utan av allt som utgår ur Guds mun! Motsäger Jesus sig själv?

Det finns mycket svårare ord att tugga på.

Frågan är om jag vill äta och dricka?

De orubbliga som gått före…

Vägen till närmaste fristad i Kanaans land skulle hållas i ordning (Se 5 Mos kap 19). Av den berättelsen i bibeln finns det kvar ett uttryck i vart fall om någon som fann sin fristad.

Nu på morgonen har jag läst it-pastorn Lars Gunthers tankar inför helgen. Det är en förkunnelse som bygger på bibeltexterna som är föreslagna Alla helgons dag. De tankarna sammanfaller med mina från min period i Göteborg i ett ekumeniskt arbete på Fyrbåken/Räddningsmissionen.

Bland de första jag lärde känna var en äldre frälsningssoldat som hette Hildur Hedlund. Hon brukade gå ensam nattetid på Nordstan för att berätta om Jesus för de vilsna, ensamma nattvandrarna. Om hon då blev rädd och hamnade i någon obehaglig situation, så gällde det att säga namnet Jesus inom sig. Det präntade hon i oss unga.

Och under årens lopp har jag prövat detta!

Det kom en dag, då jag bytte samfund från att ha varit medlem i en Missionskyrka till en Pingstkyrka. Jag följde mina nya vänner och de nyfrälsta narkomanerna men bytte aldrig någon teologi. Efter ett tag märkte jag skillnaden i de fria bönerna på gudstjänsterna. Jag var van vid bön till Gud som fader. Nu var det bön till Jesus mycket mer markant. Detta var på 60-talet och början av 70-talet. En stor förändring i mitt liv.

Nu läser jag i it-pastorn Lars Gunthers predikan om kända förkunnare som Runar Eldebo och Magnus Malm, att det frågar, när sättet att tilltala Jesus har gått tillbaka till att tilltala Gud. Läs gärna själv och tänk till:

Tron fullbordad av Jesus

Under helgen som gått har vi i Sverige haft besök både i Lund och Stockholm där ytterligheterna i teologi berör varandra. Eller?

Tillbaka till summan av Guds ord, som är sanning (Psaltaren 119:160). Då blir i vart fall jag glad över att profeterna och apostlarnas undervisning i bibeln håller om en rättfärdig Gud. Denne Gud sände sin ende son, som fick ta på sig den dom, som egentligen borde drabba mig och oss alla!

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig…” Psalmer och Sånger och Segertoner nr 13

Nils Frykman har bara med ”Gud” och inte ”Jesus” i den sången men summan av hans kunskap och tacksamhet går till Gud som fader och Guds Lamm.

”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” Joh 1:29 Han har gått före oss till sin fader. Han gick tillbaka till den härlighet han hade hos sin fader innan sitt jordeliv! Nu ber han för oss och har gjort i ordning rum för oss alla.

Det är bara att läsa på i bibeln – tacka och ta emot och ge det slaktade Lammet äran!

”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som så ut att ha blivit slaktat.” Upp 5:6

Nils Frykman igen vers 2:

”Du döden för mig smakat du mina synder bar och över mig du vakat i alla mina dar Vad hade av mig blivit om du ej handlat så Om du ej nåd mig givit Jag måst i döden gå.”

Håller inte detta som lovsång år 2016?

Lovsången höll för alla som gått före oss genom många prövningar…

arbetsdagens-slut-001

Ett rött snöre

Synden finns inte längre i frikyrkorna och de stora vackra piporglarna är tysta. Min lilla elorgel gav jag bort på grund av platsbrist och ischias. Jag kunde inte använda fotpedalerna på grund av smärta. Så orgeln åkte ut men kvar var, att synden lurade vid dörren till mitt hem och jag borde råda över den. Allt enligt Herrens ord i bibeln som gäller alltid. Eller borde gälla. Men vi talar inte om det! Vi är hellre i verksamhet med fullt ös. Jag vägrar använda öronproppar på en gudstjänst och bråkar hellre.

Tyvärr!

För så är det. Jag kom till insikt och hämtade Oskar Bensows ”Biblisk Ordbok”. Visst fattar jag, att det är behändigt med en mobil med appar som sökverktyg men där räcker inte mitt huvud till. Så jag bläddrar och tittar efter första ögonblicket med ”synd”. Tro nu inte att den var hos Eva! Det var hennes son, som släppte in några futtiga tankar av avundsjuka, som han borde råda över! Han klarade det inte, som alla väl vet.

Kvar är det fria valet och Herrens förmåga att se vad som rör sig innanför den mörka blicken – själens spegel. Orgeln står där nertystad och sången är borttagen. Det var visst för svår melodi att sjunga fick jag höra vid ett kyrkkaffe. Han som kunde detta är musikalisk och fanns med vid urvalet av de 325 första sångerna i den gemensamma frikyrkliga sångboken, som knappast används längre. Elen är ju så billig.

”Från Frälsaren på korset stam ljus faller på min dräkt Då träda syndens fläckar fram Jag blir med rövarn släkt Men han som var vid rövarn god, han köpt mig fri med sitt dyra blod Så helt förlåter Gud. Så helt förlåter Gud.” (Citat fritt ur minnet)

Snart kanske jag kan komma till min poäng med ett rött snöre! För detta behövs bibelns alla berättelser.(Josua kap 2) Det fungerar inte för mig med en snuttifiering av upprepade rader till trummor och elförstärkta instrument. Kalla mig gärna överandlig eller strängt religiös. Det har jag hört förr. Det röda snöret i bibeln har med räddning från döden att göra. En enda kvinna hade barnslig tro på att ett rött snöre skulle kunna rädda henne och hennes familj.

Hur barnslig får man lov att vara? Tro det den som vill!

Mod att leda – men vart?

Natten har gått över i morgon. Tidig morgon är min tid. Tankarna har inte slutat att snurra om detta globala ledarskap. Varför skall det hämtas en verktygslåda från Chicago? Är det där Rick Warren verkar?

Så jag plockade ner ”Den inre missionens historia – Från början af 18:e årh. till nuvarande tid” af E.J. Ekman. Jag har upplagan inbunden i gult och sen fick jag den första utgåvan i blått från år 1896. Den gula upplagan kom år 1921 och är reviderad av N.P. Ollén.

I den guldgruvan hade jag tänkt att hitta den gamla tanten i Ockelbo, som brukade sitta på första bänk i kyrkan och lyssna på predikande präster. Om någon var ny, så blev han hembjuden till henne och hon gick igenom hans predikan och förhörde sig om hans förståelse av bibeltexten. Fattade han vad Paulus menade? Fattade han vad han själv sagt? Fritt ur minnet var den nye prästen Erik Jakob Ekman, som fått den teologiska utbildningen i Uppsala och den andliga förståelsen av texterna hos den gamla tanten.

Hon hade mod att leda! En dag kommer jag att hitta berättelsen igen om henne. Till dess läser jag igen om herrnhutarna, som hänvisade till Jesu Guds sons blod.

”För oss utgivet” – ”För dig utgivet”. De hade mod att leda till källan.

Ja, det finns obegripliga sånger också utan förförståelse – sånger till Lambsens lof. Obegripliga utan referensram.

P.S. I Oskar Ternings bok: ”Man i hård vind – En bok om E.J. Ekman” berättar författaren om en grupp läsare i Ockelbo pastorat i Åmots finnbygd, där Ekman blev kapellpredikant. Där var ”Kersti-Moster”, som inte kunde vänta ens till inträdespredikan på söndagen utan gick till prästgården för att förhöra nye prästen ”om han levde med Gud”. På söndagen satt hon framför predikstolen och Ekman berättade, att hennes ansikte var som en barometer som visade fint väder eller åska och storm.

Så kom måndagen då han skulle få ”Kersti-Mosters” omdöme om predikan, ”som i det stora hela var rätt god”. Sen följde genomgången och till sist ville hon bara säga, att han skulle lägga av sin ”lärda apparat” och bli en ”riktig bibelläsare”. Ja, det var nog en ängslig vandring upp till hennes stuga den första måndagen. Det skulle blir fler genomgångar av hans predikningar. D.S.

Mod att leda Del 4

Frågan är vart jag vill leda. Är jag en bakåtsträvare?

När jag var ung berättade en för mig, att melodin i söndagsskolan fanns förut men med en helt annan innebörd än: ”Är du glad av hjärtat nöjd…och ”När du ser vad Jesus gjort, Sjung då, sjung då…” Så citerade hon: ”Flickan från Havanna hon har inga pengar kvar Sitter i ett fönster Tittar efter karl…”

Snopet.

Ja, det var barnens sångbok och vi fick sjunga in teologin, påstår jag i Missionskyrkan. Det var så mycket prat om instrument senare i Pingströrelsen – om fiolen från dansbandsmusiken. Saxofon var inte tänkbart. Suget i dansbandsmusiken fick inte komma in bland de frälsta!

Som om inte suget i discomusik tränger sig in till alla unga med dämpad belysning i lokalen och strålkastarljus över musiker och solister! Skall en gudstjänstlokal likna en disco eller teatersalong?

”Mitt hus skall vara ett bönens hus,” sade Jesus. Det var då det. På hans tid. Nu tycker jag inte om lovsången idag med ständiga upprepningar. Den är inte till mig! Den är till honom som sitter på tronen!

Visst, men vi lite äldre och gamla skulle också vilja sjunga vår lovsång till honom som frälst oss från synden genom sin död på korset. Han som sitter på tronen nu och ber för oss är värd allas lovsång!

Så enkelt är det.

Läser i tidningen Dagen om Danmarks drottning Margarethe. Hennes valspråk är: ”Guds hjälp, folkets kärlek, Danmarks styrka”. Hon får frågan om sin tro på Gud och säger till slut: ”Ett av de stora glädjeämnena när man går i kyrkan är att sjunga med i psalmerna så högt man kan. Jag önskar att folk skulle våga sjunga med. Man deltar i gudstjänsten när man sjunger. Jag har inte mycket till röst, men jag har alltid älskat att sjunga.”

Citat av en drottning.

Mod att leda Del 3

Det är inte inne längre med bloggar! Jaså! Det är inte inne längre med Facebook! Än sen då? Här är det fortfarande fråga om mod att leda. Jag är inte klar med vad GLS står för ännu – detta globala ledarskap, som introduceras i den pingstförsamling, som jag tillhör. Och de bloggare, som jag följt under alla år fortsätter att blogga lika envist som jag gör. Vi håller på med utvärdering, om någon undrar, för livet ligger bakom.

Den nya fasen i livet är upprepning och åter upprepning. Så ha tålamod med dem! Upprepningar menar jag. I vart fall tror jag inte, att jag citerat Frank Mangs förut. Det citatet kom jag på i morse, när jag vaknade och lyder:

”Denna själarnas innerliga gemenskap som kallas kärlek.”

Jag kan minnas fel så klart. Det finns ju en psykolog, som är expert på minnet och menar, att det inte går att minnas utan att ändra och justera lite. Fortfarande finns jag kvar i förberedelserna till min sista predikan. Den fick aldrig något ”Amen”.

Jo, jag har det så att hjärnan fotograferade samtidigt med vissa ord, som jag hört för länge sen. Dessa ord från min far kom ungefär år 1985, när han varit änkeman under två år och gjorde en utvärdering av livet. Det blev min slutsats av vad jag hörde honom säga i några få ord. Det var tre intresseområde som han haft: familjen, fabriken och församlingen. Han hade inte kommit längre utan körkort och bil. Järnvägen var nedlagd. Några bussar var inte tänkbart att resa med. Det hade blivit alldeles för länge i så fall att gå i Trollhättan och vänta på att få komma hem – komma därifrån.

Det var inte sant, att han inte kom längre än inom socknen! Han svingade sig högre upp än några flygplan kan lyfta till. ”Långt bortom rymder vida längre än solar går, högre än stjärnor tindrar, den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem sin Far.” Där fanns han utan att kunna berätta för mig. För då hade han blivit rörd till tårar. Och det ville han inte. Det hade varit så generande nog i alla söndagsskollektioner. Komma till det viktigaste och då börja att gråta…

Ungefär två år senare under hans sista vecka bad han mig läsa för honom. Det är värt att upprepa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.” Det visste jag inte då var det står i Nya Testamentet. Han kunde det utantill och klarade några dagar till. Han hade mod att leda!

Kan man ärva ett mod att leda? Kan man importera det från USA? Vore det inte bättre, att vi får sjunga de gamla sångerna eller psalmerna, som de skrivit, som hade mod att leda på sin tid och i vår tid?

Mod att leda Del 2

Ja, det var bara att söka via Google på ”Mod att leda”. Det finns olika sidor. Det finns olika vägar att nå vilka som leder. Så jag lade till ”Rick Warren” nyss. Hans namn har jag måst lära mig. Sen läste jag min egen bloggpost på nytt eftersom jag fått oväntad feedback.

Utan feedback är det svårt att fortsätta att blogga. Jo, jag kan fortsätta att läsa andras bloggar, som jag följde förut och sen plocka upp irritationsmoment. Men det intresserar mig inte längre. Jag har sett vilka som konverterat till RKK (Romerska katolska kyrkan). Jag vet vem som kan det mesta inom Svenska Kyrkan. Kvar var vad Hillsong står för och så mod att leda.

Söndagen den 18:e september fick jag tillfälle att ställa frågan till en musiker. Inget tillfälle får gå förlorat. Vi hade aldrig sett varandra förut och skulle hålla en gudstjänst tillsammans. Det har jag frågat långt tidigare i en bloggpost: ”Vem gör en gudstjänst?” Nu visste jag, att min fråga gick till en musiker och han berättade hur musiken är uppbyggd, var den kommer från och varför dessa upprepningar. Så klart jag måste fråga varför Hillsong har en sådan framgång bland yngre! Att musik och sång är medryckande det kan jag. Det stora problemet är, att jag skulle vilja vara med och sjunga lovsången till Gud. Men jag är exkluderad! Jag har inte dragit mig undan och är sur. Hör du det? Jag har ingen taktkänsla och kan inte engelska!

Snopet. Kvar är att jag har mod att leda. Inte till boken av Rick Warren utan till bibeln.

Jo, pingstvänner leder människor till Jesus. Det är bara det, att Jesus och ORDET är ett och givet av Gud och ledningen sker genom den helige Anden.

(Två förslag på lovsånger, som jag skulle vilja sjunga tillsammans med församlingen: Segertoner nummer 12 och 13. I Psalmer och Sånger är det samma nummer. ”Brist ut min själ i lovsångsljud…” och ”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig…”)