JAG och Gud

Kan du se oss två stå där i Haga – ett rivningskvarter i Göteborg. Det hade varit min fasta punkt Räddningsmissionen hopslagen med före detta Fyrbåksexpressen. ”Nu skall hela rasket rivas…” Nu skall 34 – 36 bort på Husargatan och hörnet Pilgatan. Inte nog med att fastigheten med alla minnen skulle bort. Jag skulle bort också ur arbetslivet bara 52 år gammal och få hel sjukpension. Det var absolut ingen lättnad. Bara ett enda stort frågetecken: Vart tog kallelsen vägen, som jag fått av Gud och ville ha som tonåring? Kvar var mitt stora JAG, ett stativ för kameran för skärpans skull och så Gud.

En gång fick jag se att någon tagit bort mitt namn vid numret till ”Ungdomsmissionen” ur senaste telefonkatalogen. Det gjorde också ont förutom all värk i ryggen. Hela den var dålig och gick inte att operera var ortopedens svar. I min bibel finns en anteckning 4:2 efter ett bibelstudie som Christa Maria Lyckhage hållit år 1970. Hon tog ur en eller två verser i kontexten, som det heter och stannade där:

9. Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10. Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nerbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.” Jeremia kapitel 1 (1917 års översättning).

Enda anteckningen är i svagt rött numera siffrorna 4:2. Resten minns jag som i går. Vi satt några unga på studenthemmet Jeriko och drömde om att bli besökare på kvinnofängelset Hinseberg, oavsett hur långt från Göteborg det ligger. Det är en riksanstalt. Där blev unga från Göteborg placerade ofta på grund av narkotikabrott. Boken ”Stängda dörrar” var på gång, som hon skrivit tillsammans med sin man Knuth Lyckhage och Caroline Krook. De unga kände inte jag men de tillhörde 68-rörelsen. Jag för min del var äldre och blev senare placerade i gruppen: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Christa Maria Lyckhage, som var kurator på Stadsmissionen undervisade oss i de fyra verben i bibeltexten hur lätt det var för unga att bli uppryckta ur ett bra sammanhang, nerbrutna genom missbruk av droger, dödade eller fördärvade. Till slut visade hon på hur mycket svårare det var för dessa unga att komma igen och bli upprättade.

En dag stod JAG och Gud på angiven tid och följde hela rivningsarbetet i stadsdelen Haga där Räddningsmissionen haft sin fastighet och arbete! Husen revs ner och jag som sjukskriven och nära hel sjukpension upplevde hela rivningen under tre dagar inom mig själv. Hela min insats, alla mina drömmar revs ner bit för bit. Kvar var mitt stora JAG, stativet och kameran. Jo, kvar var min envishet och ”sjukdomsvinst”. Minsann att jag lärt mig framkalla och kopiera svart/vitt under många långa sjukskrivningar. En stund då och då men mest liggande plant på hård bädd för att slippa ryggvärken. Tänka fick jag och läsa fototidningar bildmässigt – läsa gick dåligt, titta på bilder gick bra.

I min bokhylla längst ner finns resultaten av min envishet i album: en släkthistoria från kriget på min fars sida, en släkthistoria från min mors sida ner till ”Roparna” och kopierade brev långt före dess ner till år 1823, en nutidshistoria om tiden inom Fyrbåksexpressen/Räddningsmissionen i färg och svart/vitt. Gud fanns före min tid i Göteborg och allt fördärv och missbruk. Jag började min släktforskning med frågan vem som var först att bli omvänd till Gud. Trodde att det hette farsarv och morsarv. Numera måste jag stava på engelska språket om ”mad heritage” och kulturarv.

Jojo! Jag är högfärdig också förutom att jag kunde reprofotografera gamla bilder, framkalla, kopiera och skriva texter. Jag ville kunna läsa doktorsavhandlingar också. Jag ville kunna förstå men fattade inget! Detta har irriterat mig. Om det finns en doktorsavhandling, som handlar om den första tidens ungdomsnarkomani i Göteborg från år 1955 till ungefär min pensioneringskris 1987, så borde jag väl fatta! JAG hade ju första boendet så nära Skanstorget, som det gick att komma år 1966! Jag såg inga narkomaner där eller handel. Boken heter: ”Vänskap värden vandel – Avvikelser och återhämtningsstrategier hos Göteborgs första generation narkomaner”. Författaren är Christer Ahlman som följt femton men tio av dem ingående under återhämtningen. Vi möttes på slutet av 60-talet och har gemensamma minnen och ser allt från diametralt olika håll. JAG och Gud fotograferade rivningen av Haga och har många fina bilder. JAG fick många barn utan att ha någon man precis som bibeln beskriver en övergiven kvinna. Jag har fotograferat dem från slutet av 60-talet. (Någon finns på Facebook utan att jag frågat om lov). Det finns en hel bok med mig som fotograf och författare som heter:
”Det hunden Rasmus fick veta”

Jag längtar efter att ”mina” barn skall få upprättelse! En efter en tills alla är med på VÄGEN…

Lovsång i natten

Det är natt. Vet inte varför sömnen sviker mig. Vet inte varför tankarna går hit och dit över tiden som varit. Lika bra att gå upp och fortsätta berätta minnen. ”Lovsång är inte någon musikstil eller trend,” sa den unga pastorn.

”Jag hade min identitet i musiken och kunde aldrig bli nöjd med min spelning! Kraven blev större och större. Nu har jag min identitet i Kristus,” sa den unge teologen i en predikan för unga.

Så fick jag en länk med sång från Björngårdsvillan i Göteborg av Choralerna på 70-talet av en god vän. Lyssna på Camilla Bengmark gift Brandström i sången om Jesus!

https://www.svtplay.se/video/jRbk7pj/gospel-en-sangstund-fran-bjorngardsvillan-i-goteborg?video=visa

Musikalitet kan ärvas och finnas i en hel släkt. Tro kan påverka men inte ärvas. Fallenhet för ett yrke kan ärvas men inte en kallelse till Guds rike och lovsång i själen. Solisten är släkt med musikern och teologen och farfar/mormorsfarfar var pingstpredikant. Jag för min del har inget gjort för att få ett bibelintresse i arv ända sen slutet av 1700-talet.

Jag ältar inte utan gräver djupare och djupare under Andens ledning i bibeltexter.

Nu är det lovsång mitt i natten. Min identitet sitter inte i en yrkesuniform från 50-talet. Min identitet är i Kristus. (Tack Joel McInnes för din predikan den gången). Jesus har försonat mig med ett svårt trauma i 20-årsåldern. Han har gett mig en rätt diagnos. Det sjukvården misslyckades med totalt.

Jag är en syndare värd att dö för på ett kors för Guds älskade son Jesus Kristus.

Så kom lovsången mitt i natten! Jag är frälst. Jag är räddad undan döden.

Syndabockarna

Det tog ett helt liv att fatta!

Nu erkänner jag nästan som under galgen. Alla har ju fått veta min skam – så välformulerad i en bok först år 2011. Sen blev berättelse en film. Sen blev det mer och mer att lägga på mina syndabockar. Av deras fel. När rektorn för Göteborgs Sjuksköterskeskola skola var död, så gällde det att hitta någon annan att skylla på varför det gick som det gick för mig. Det blev hela ”systemet” med bältesläggningar på ett mentalsjukhus år 1956. (Det höll inte utan var politikernas fel, som inte tillät mer personal. Det var billigare att alla patienter fick ligga i bälten om nätterna.)

Det blev fart på den hemska berättelsen tack vare Youtube. Filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” rullar vidare. Och fler vill, att jag sätter ord på min skam. Ja, det blev min rubrik: ”Skammens resa”. En Antologi är ett faktum där var och en står för sin egen berättelse eller konst. Boken heter:

”MAD STADIES, KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi

Visst, jag har berättat offentligt sen år 2007. Då dog en representant för mentalsjukvården. Kvar fanns ingen syndabock! Ingen klarar att bära skulden, att det gick mindre bra för mig! Och jag har blivit upptäckt som god berättare med min vackra offertröja!

Då hörde jag hans milda röst: ”När tänker du berätta om mig som offer?” Allt slog tillbaka i blixtbelysning. Jag behöver Jesus att lägga min skam på – den jag inte orkar bära själv! Jag behöver honom som syndabock! Jesus blev skammad för min skull, spottad på och hånad. Av den ordentliga, målmedvetna sjuksköterskeeleven en gång så medveten om sin duktighet blev inget kvar. De klädde av mig min identitet i den vackra uniformen:

”Tro inte att du är något förmer än oss!”

”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot muren kanske man kan gå runt den.” Allt enligt överläkaren som var år 1956 och som föreslog, att jag skulle skriva en bok av mina erfarenheter långt senare. Mitt tjat om andras fel mot mig har inte gått hem. Skammen skall läggas där skammen hör hemma. Men det finns ingen som orkar bära den.

Berättelsen om Jesus som syndabocken, som måste dö för allas synder håller! Berättelsen om syndabocken, som skulle bära bort all synd från Israels folk ut i öknen håller också. Jesus är förebildad i hela försoningen! 3 Mos 16

Så likt en rövare under galgen har jag också blivit frälst!

”Från Frälsaren på korsets stam, ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram, jag blir med rövarn släkt, Men han som var mot rövarn god, han tvår mig snövit i sitt blod. Så helt förlåter Gud. Så helt förlåter Gud.”

Psalmer och Sånger 604 vers 1

En evig tonåring

Det är normalt att vara tonåring. Det är normalt att kastas hit och dit i känslor. Det är normalt att vara påfrestande för föräldrar och omgivningen. Det är normalt att undra: ”Vem är jag?”

Det är inte normalt att förbli en tonåring. Jag läser om en bok på morgonen som Jonas Dagson skrivit och citerar:

”Nytt bokfynd: Jen Wilken skriver om Bibelstudiemetodik – inte bara för kvinnor. I en recension av boken skriver recensenten: ”Wilkin identifierar två viktiga problem bland kristna resurser för kvinnor: De tenderar att vara känsloskrivna och människocentrerade. Alltför ofta går kvinnor till Skriften och frågar inte ”Vem är Gud? ” men ”Vem är jag? ” Den senare frågan har visserligen sin plats, men som Wilkin invänder, ”Varje studie av Bibeln som försöker etablera vår identitet utan att först proklamera Guds identitet kommer att ge partiell och begränsad hjälp. ” Slut citat

Där fortsätter min egen berättelse om eget bibelläsande. Det var år 1958 och jag drömde om en fin bibel i mjukt skinn. Men den var dyr. På min födelsedag blev det så att fem äldre syskon och en moster skickade brev med en femtiolapp var som gratulation. Så lättvindigt men generöst. Det var precis vad en bibel kostade som jag önskade.

Men små, små bokstäver och med bläck är det citerat den vers jag stavade på ständigt längst ner i ett hörn på ett försättsblad. Glöm det som har varit och se framåt! Totalt orimligt för min del som bara ältade det som hänt mig!

Jes 43:18-19 ”Tänken icke på vad förut har varit akten icke på vad fordom har skett. Se jag vill göra något nytt säger HERREN.”

Tonårstiden var förbi och jag var 23 år på väg att utbildas till arbetsterapeut. Till och med det hade Herren hjälpt mig fram till! När alla mina planer på att bli sjuksköterska var spolierade, så måste jag skola om mig. Andra visste, att en kan få vägledning i bibeln. Jag var kränkt och missmodig och visste att det ordet inte finns i bibeln – arbetsterapeut som min syster föreslagit. Så läste jag från Gamla Testamentet något kapitel och något från nya. En dag kom jag till 2 Mosebok 31. Frågan för mig var om jag skulle söka till Stenbyskolan och alla slöjdkurserna där. På 50-talets slut var det ett krav i utbildningen. Här står orden ”…alla slags slöjdskicklighet…”. Det räckte för mig. I min läsning i Nya Testamentet hade jag kommit till ”…tänk på dem som är fångna som ni vore deras medfångar.”

Så klart att mina minnen av bältesläggningar och tvångsinjektioner från år 1956 inte försvann fast kurserna på Stenebyskolan passade mig perfekt! Mitt bibelläsande fortsatte egotrippat efter bibelverser som passade min situation. Jag tog åt mig precis allt som gällde de kända bibliska personernas upplevelser. ”Du sammanvävde mig i min moders liv.” ”Jag är med dig!” ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Fritt ur minnet. Jag och Gud som erkände mig. Flera som sagt ”nej” till mig på olika sätt hade svårt att väga upp tröst från Gud. Det tog närmare 30 år. Då kunde jag förklara för en god vän i Räddningsmissionen:

Gud har sagt ”Ja” till mig!

Hon skrattade till men jag hade fått hel sjukpension och var bara 52 år gammal. Inte lätt att förstå någons tvivel på eget värde och kallelse.

Kan någon förstå ett så segt, gammalt ältande av en tre månade lång vistelse på Restad Sjukhus år 1956? ”Varför lämnar du inte detta bakom dig?” Ständig fråga från dem, som inte orkade höra något av skadan. Jag kunde bli en evig tonåring, som bara brottas med frågan ”vem är jag och varför?”

Gud lät mig hållas i min bibelläsning om bekräftelse. Tids nog har jag fått lära mig att alltid fråga först till vem är bibeltexten ställd?

Så har inte jag läst min bibel. K G Hammar sa i stridens hetta runt år 2000, att vissa har bibeln som en Gud. Jag har bibelns ende Gud och en relation till honom som är barnslig. Jag har en relation.

Minst sagt!

Arvet – vem blev jag?

Varola gamla Missionshus vid en sommarfest runt år 1916

Foto: Eric Strand

Det var i grevens tid jag frågade mina föräldrar på de gamla fotona. Men det var inte för sent. Min mor Anna hade ett halvår kvar att leva. Inte annat än att de visste så levde fotografen också. Det var år 1982. Så pappa Davids 90-årsdag hade hon varit med och firat. Den lilla födelseboken finns i min ägo och vissa namn hann jag fråga på. Vi rör oss på 1800-talets mitt och slut nu. Ett andligt arv går inte att ärva men väl dess påverkan. Jag ville ha detta vykortet och fick det. Nu gäller förstoringsglas! Går det att hitta någon jag känner igen? Nej, jag frågade aldrig på namn den gången…

Längst upp till vänster står min mor och raden under hennes lillasyster. Detta har jag löst genom att studera hattarna. Fotografens lillebror och Stina finns på ett foto där hatten är på och barnen har plockat blommor. Jag får nöja mig så. Det var värre som tonåring att få veta hur lik en gammal faster jag var. På tal om arv. Det frikyrkliga arvet har jag på båda sidorna och ända förbi Roparna år 1847 – 1850. I min ägo frågar en anmoder sin broder prästen Sven Vahlberg i ett ”bref” om dessa som går i gårdarna och uppmanar till omvändelse. Det var redan i slutet av 1820-talet.

Jo, jag skriver precis som jag pratar hit och dit. Nu tänker jag visa, att jag alls inte är rörig och i sinom tid avsluta mitt bloggande. Min far var mycket minnesgod på namn och årtal. Där fick jag några år mellan 1983 och 1987 medan han levde att fråga honom om frikyrkligheten i Hjo.

Bilden är lånad.

Det var söndagsskola i hans hem i Borrbäck klockan 9 på morgonen. De hann knappast plocka undan från frukosten för alla barn ville in. De fick sitta på plankor ovanpå bockar. Klockan 11 var det möte i Missionskyrkan och klockan 3 i Missionshuset. ”De´ va´ inget kônstitt me´ de´, ” svarade min far, när jag ville veta något om dessa kända ”försoningsstrider”. Hans far tillhörde Svenska Missionsförbundet och hans mor Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Som jag ser det på min farmors far, som varit nersupen och som var omvänd till Gud, så hade han varit med och byggt ”Bönhuset”. En ung Emma hade mer känsla för detta. Fästmannen Per Johan hade varit med och byggt ”Waldenstömarnas”.

Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. En församling byggs också upp av olika delar. Och jag blir påverkad men ärver inte någon lära om Gud.

Vem är jag?

Bild från Medicinhistoriska Museet, Göteborg den 8 juni 2023.

Foto Annica Engström

Uniformen till vänster hör till Göteborgs Sjuksköterskeskola, Sahlgrenska Sjukhuset. Det fanns inget huvud på provdockan att fästa en liten hätta på. Uniformen för sjuksköterskor som gick på Sofiahemmet i Stockholm klarar provdockan till höger hjälpligt att visa.

Innan mitt besök på Medicinhistoriska Museet gick jag till min bokhylla för att få med denna bild. Jag hade känt mig som denna åsna som satte sig på tvären. Jag hade varit motsträvig – ville inte vara med en gång till och berätta min historia. Så slog det mig, att det fanns en berättelse i bibeln om Bileams åsna. Men början var år 2007. Då dog min skolkamrat från realskolan i Trollhättan helt plötsligt. En kort tid innan träffades vi i min hembygds kyrka Norra Björke. Efter andakten var det kyrkogårdsvandring. Dagen efter hade vi två kyrkogårdsvandring i hennes hemförsamling Gärdhem – en mycket rikare socken vad det gäller gjutna staket runt gravar. Karin hade varit klassens geni men ville inte ens ta studenten utan blev mentalsköterska på Restad Sjukhus. Jag däremot hade sämsta tänkbara betyg för att slippa gå om ett år men var stolt över mitt val av utbildning.

Den långa utbildningen började med ett år som biträde på Vänersborgs Lasarett. Det blev så många anmärkningar på mig, att jag blev kallad ner till den stränga husmodern Judith och sen fick jag flytta från avdelning till avdelning och fick ta ”långpassen” under semestertid. Det ena efter det andra. Efter det fick jag min första sömnrubbning. Ingen tittade på min rygg. Jag kom in ändå på sjuksköterskeutbildning och klarade ett helt år. Då kom en ny sömnrubbning fast jag fick starka sömntabletter och kunde inte sova varken dag eller natt, när jag var framme vid perioden med ”vak”.

Nu är vi framme vid den 5 september år 1956 då jag blev frivilligt intagen på Restad Sjukhus, Vänersborg, på värsta så kallade stormavdelningen. Varför finns ingen förklaring på mer än att jag tror på Gud. Han ansåg tydligen, att jag måste se hur de sjukaste psykiskt hade det. Alla patienter hade bälten varje natt från tidig kväll till morgonen. Det var 50 patienter på avdelningen och två vakande sköterskor på natten. 25 patienter på var sida om alla toaletter och badrum.

Karin fanns som elev här men de vägrade ringa efter henne. Jag ville hon skulle komma och intyga, att inte jag är farlig som behövde ligga i bälte dygn efter dygn de första tre. Karin kom efter tre veckor och jag frågade direkt hur hon fått veta detta. Ja, det var skvallervägen. Så dog hon år 2006 och jag hade ingen längre som bollplank: ”Hur kunde behandlingen av en sjuk få gå till så?”

År 2007 fick jag äntligen en höftledsprotes efter att ha varit söndervärk i flera år. Då flöt alla minnen upp från 50 år tidigare. Jag hade inte legat inne någon mer gång. Det var så fruktansvärt, att jag tvingades ta itu med min gamla sjukhusjournal. Jag måste få bekräftat hur de sett på mig! Så jag läste bit för bit, grät och skrev ner min egen upplevelse av händelserna. År 2010 anmälde jag mig till (H)järnkoll ett regeringsuppdrag. De som hade erfarenhet av psykisk ohälsa kunde få utbildning och sen gå ut i samhället och berätta. Punkt slut. Meningen var att få bort fördomar. Boken ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” kom ut år 2011. År 2013 på hösten hade projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken lovat att följa med på ett studiebesök till före detta Restad Sjukhus. Med var det en ljudtekniker med en väska med teknik. Annica Engström filmade min berättelse genom avdelning 10 B, utanför och på kyrkogården.

På korsen fanns fyra nummer plus ett ”k” för kvinna och ”m” för man. Hur skulle jag kunna glömma den gamla kyrkogården år 1956, som Karin visat mig med rader av träkors. Nu är det gjutna kors med en plåt för nummer.

Idag den 9:e juni 2023 har jag varit på Medicinhistoriska Museets stora utställning. Efter allt jag fick se var det dags för fotografering vid uniformen. År 1955 hade jag min identitet i den vackra uniformen. Det var så hög klass på tygerna att en hemifrån bad att få köpa allt när hon började som elev. Jag fick inte fortsätta min utbildning efter att jag varit intagen på Restad Sjukhus. Då hade jag ångest innan mötet med rektorn och detta besked. Senare kom det andra besked, att jag inte fick det körkort jag klarat uppkörningen på. Eller besked från Missionsskolan på Lidingö, att jag tyvärr inte blivit antagen som elev.

Nu är jag framme vid att jag känner till bibelns åsna som kunde tala. Jag fick för mig, att jag var som denna åsna som satte sig på tvären och inte ville vara med längre. Så jag blev tvungen att läsa på.

Bileam åsna gjorde helt rätt. Hon var inte ”mad”.

Och jag har inte min identitet i någon uniform utan i Kristus.

Sanningen

Dagens avsnitt – mitt val en kvart i en bibelläsningsplan ur Svenska Kärnbibelns översättning:

1 Kor 12:12-14

Jesu kropp
12För på samma sätt som kroppen är en (är en enhet)
    har den ändå många delar (lemmar).

Trots att det är många olika delar,
    formar de tillsammans en kropp,
    så är det också med den Smorde (Messias, Kristus).
13Med en och samma Ande har vi alla döpts in i samma kropp,
    vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria.
Vi har alla fått dricka (fått törsten släckt, blivit fyllda) av samma Ande.

14För kroppen består inte av en enda del (lem)
    utan av många.

Slut citat

”Du går ingen ljus framtid till mötes!”

Det var den skicklige ortopedens slutord i maj år 1967. Innan dess hade han undersökt min ryggrad. Jag hade fått ett kraftigt ryggskott på arbetstid på ”Fysikalisk terapi och rehab” på Sahlgrenska Sjukhuset. Äntligen var jag färdig arbetsterapeut – omskolad från en avbruten sjuksköterskeutbildning! Ortopeden fanns kvar på avdelningen när detta hände och erbjöd mig starka värktabletter. När jag sa ”nej tack” sa han:

”Du får som du vill men du är ju vit i ansiktet och sitter på knytnävarna.”

”Får jag köra bilen hem?”

”Ja, om du kör försiktigt! Annars kan det gå åt skogen!”

Det var den skicklige ortopedens slutord. Och jag gick därifrån arg som ett bi. Vad visste han om min framtid? Jag hade ju min tro på Gud! Men hans sanning visade sig vara rätt långt senare. Det som var bra var att få sanningen osminkad äntligen och dessutom rätt i allt han berättat om ryggen!

Symtomen av en skolios är inte de samma som symtomen av en psykos. Det var en otrolig lättnad efter elva års grubbel och psykiskt lidande av fel diagnos och fel behandling på ett av landet största mentalsjukhus. År 1956 hette det sinnessjukhus och ”manodepressiv psykos” min diagnos av en sinnessjukdom satt för livet på mig som en 20-åring.

Utan att ens titta på min rygg! Svagheten visade sig redan i folkskolan på läkarundersökningen och senare i realskolans läkarundersökning. Men eftersom jag inte hade någon värk kunde jag gå vidare inom sjukvården och utbilda mig.

Nu är detta sagt! Jag kan fortfarande bli arg som ett bi. Eller kalla det att jag har kort stubin.

Gode Gud, förläng stubinen!

Idag måste jag be om hjälp inom den somatiska sjukvården. De vägrar erkänna att de är påverkade av journalanteckningar om psyket.

När jag var söndervärkt i höfter och knän år 2004 sa en läkare:

”Du får ingen operation! Och om du är arbetsterapeut vet du att det finns rollatorer!”

Några år senare sa en annan läkare: ”Varför skulle inte du få en operation?”

Och så fick jag en höftprotes och slapp massor av värk.

Vägen Del 2

Nu skall du får veta ”vägen, sanningen och ?”. Sanningen är den, att jag bör avsluta bloggandet i min höga ålder. Sanningen är den, att jag inte minns ett dugg av senaste bloggen. Sanningen är den, att jag faktiskt kommer ihåg, att jag varnat. Om tekniken krånglar blir jag nervös. WordPress har ingen representant i Sverige. Det ramsystem jag valde från början tyckte jag bättre om. Sen början år 1990 har jag köpt antivirusprogram av Norton. Det skall inte behövas längre påstår en del, för det är inbyggt i någon brandvägg. Ja, då är det dum envishet, att jag vill veta hur många ”spårare” jag har. Vad är det för skillnad mellan spårare och sökmotorer?

I veckan fick jag kontakt med en kvinna i Norrland var nu gränsen går. Det var roligt för mig, för hon är proffs yrkesmässigt! Här sitter ja´ med mina komplex, att inte kunna stava ens. ”Synonym” skrev någon ”är det ord man tar till när man inte kan stava till det man först tänkte på.”. Vi två har träffat varandra en enda gång, då jag tänkte ge upp och gå hem. Oavsett det intressanta programmet! Hon tog tag i mig och ville prata lite om skam.

Så fanns det bara två platser kvar vid ett bord där Dorothy och Lucy satt från USA. De ville jag prata med! ”Kan du engelska,” frågade jag den okända damen. Försynt skickade hon över ett litet personkort. Där läste jag: ”Översättare, psykoterapeut…” Ja, det gjorde ju inget. Det var en sådan hjälp jag behövde just då.

”Är det jag som skall skämmas?”

Den meningen är från år 2006, när jag skrivit offentligt och berättat om traumatiska händelser år 1956. ”Jag gick ut” som det heter och det hade även de två damerna från USA gjort från ungefär samma ålder 17 år eller 19 år och jag var 20 år den gången. Men att skämma ut sjukvården som jag gjorde var inte bra! Eller som de gjort på liknande sätt i USA.

År 2015 när vi blev sittande vid samma bord på Stora Teatern i Göteborg en kort stund gick över. Kvar är minnet av gemensamma ruskiga händelser. Kvar är vi två som bor i Sverige utan språkförbistring. Vi har samma språk om du undrar…

Så nu kommer poängen med våra föräldrar som lärde oss vägen till Guds hus.

Detta är mina. Anna och David Bergstrand.

5 Mosebok kapitel 19

Sanningen

Ha inte så bråttom att lämna påsken! Lägg märke till dessa rader i Matteus kap 27:

”En vaktstyrka bevakar graven

62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63  och sade: ”Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64  Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”

65 Pilatus sade till dem: ”Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan.” 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.”

Det var inte nog med att Jesus var korsfäst och död. Det var inte nog med att han var lagd i en grav med en stor sten för ingången! Det måste till mer! ”Den där bedragaren” hade en lära – tänk om kroppen blev stulen och läran spred sig!

Detta är ju märkligt. Då kom en jordbävning och en Herrens ängeln från himlen rullade undan stenen och satte sig på den. Vilken triumf! Sanningen går inte att stänga inne!

Ett nytt drastiskt försök gjordes av vaktstyrkan. De som inte skött sitt jobb måste mutas med mycket pengar. De måste ljuga. Lärjungarna hade kommit om natten och rövat bort hans kropp!

Och än idag fungerar gnosticismen – omskrivningar av sanningen.

Jesus är vägen till Gud och sanningen…

Min sång i natten

Det är natt och jag vill sammanfatta mina påsktankar.

De börjar med Emmaus-vandrarna Lukas evangelium kapitel 24:13-35. Alltid föreslagen predikotext i kyrkoåret på Annandag Påsk.

I år har jag vänt från tankarna vad Jesus eventuellt berättade som orsak varför han måste dö. Det finns att läsa om i Svenska Kärnbibeln med sina förklaringar. Det finns mycket av forskning kring detta.

I år har jag utgått från att han är VÄGEN att nå fadern för vår skull. Vägen fram till en av de sex givna fristäderna skulle hållas i ordning, så att den gick att nå undan blodshämnaren. 4 Mos 35 och 5 Mos 19. Den förebilden håller i alla tider.

Följ blodfläckarna från början av VÄGEN! Ett felfritt, oskyldigt djur måste dö för att HERREN Gud skulle kunna ge kläder åt Adam och hans hustru. Det hade varit nakna inför Gud men blev blyga av skammen genom olydnad.

Det blev blodfläckar på VÄGEN, där Kain slog ihjäl sin bror. Abels blod började ropa till Gud: Hjälp!

Det blev blodfläckar där bröderna slaktade ett djur och doppade Josefs mantel i. Sen var lögnen ett faktum: ”Vi har hittat hans mantel!”

Det blev väldigt mycket av blodfläckar i Egypten, då det felfria lammet slaktades. För att inte tala om blodet på alla dörrposter!

Lite avundsjuka. Några lögner och vi fortsätter att kivas under VÄGEN år 2023. Vem tolkar rätt? Vems åsikter gäller?

Mina föräldrar var de första, som höll i ordning VÄGEN till Jesus. Det var lätt som barn att nå honom och lära känna honom. De var söndagsskollärare också tillsammans med andra. Sen kom bibeltrogna pastorer och gav bibelundervisning, som inte var snårig.

Jag hade det bra till och med stormen år 1969. Då fick flera nyfrälsta narkomaner återfall och jag fick känna på deras ockulta blandningar samtidigt med deras berusningar. Det kom villoläror, som jag inte sett förut.

Sen kom ”En ny tid – En ny tro”. Den boken har jag läst flera gånger. Västerlänningar tror, att det är ofarligt med meditation och frigörande dans t.ex. Ingen vill veta, att det kommer ur hinduismen!

Ja, så skulle vi bara behöva lyda tolv apostlar från Australien. De står för det som fattas i bibeln (min ironi). Eller detta att vara utan medlemsregister och ekonomiskt ansvar! Det fattar inte jag.

VÄGEN valde mig, som är beskriven i bibeln. Den höll att vandra på under alla år. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105

Klockan har hunnit bli 2.00 2023 04 10

Gunnel Bergstrand

Vakta graven!

”Matt 27:62-66

Graven plomberas och vaktas
62Nästa dag, det var dagen efter förberedelsedagen [till veckosabbaten eller någon av påskens högtidsdagar], gick översteprästerna och fariséerna tillsammans till Pilatus 63och sade: ”Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ‘Efter tre dagar ska jag uppstå.’ 64Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”

[Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till ”översteprästerna och de äldste”, men här är det ”översteprästerna och fariséerna” som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om ”Jonas tecken”, se Matt 12:38-40; Matt 16:1-4. Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka på denna förutsägelse.
    De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, efter­som han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta på fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar på kvällen vid solnedgången. I så fall är ”dagen efter” någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna på sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta på Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan.
    För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller på lördag blir det då två röda dagar på rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]

65Pilatus svarade: ”Ni har en vaktstyrka. Gå och säkerställ att den bevakas på det sätt ni tycker är bäst.” 66De gav sig i väg och skyddade graven genom att försegla stenen [med ett romerskt sigill, se Dan 6:17] och vaktstyrkan sattes ut för att hålla vakt.

[Uttrycket ”Ni har en vakt” skulle kunna betyda att de redan hade en vaktstyrka, och syfta på de judiska tempelvakterna som lydde under översteprästerna. Troligare är dock att Pilatus beviljar en romersk vaktstyrka på minst fyra man att stå till deras förfogande, kanske några av de romerska soldater som varit med och avrättat Jesus och som fanns tillgängliga.
    En romersk vaktstyrka bestod av minst fyra soldater, eftersom man behövde täcka in nattskiften, från klockan sex på kvällen till sex på morgonen, som var indelade i fyra tretimmarspass. När Petrus fängslas i Apg 12:4 tilldelas sexton soldater för att vakta honom, så det är inte otroligt att av de närmare 600 soldaterna som fanns för att förhindra oroligheter i Jerusalem under den judiska påsken, avsätts fyra, sexton eller fler för att förhindra eventuella upplopp kring Jesu grav.]”

(Citat ur Svenska Kärnbibeln med löfte…

Glad Påsk Jonas Bergsten och medarbetare!)

Min önskan denna vecka är att få skriva en lovsång! Jag är uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet. Där sa vi inte ”Halleluja” eller ”tack och lov” i mötena. Vi satt tysta och lyssnade på predikan i min hemförsamling. Vi sa heller inte ”prisat vare Herrens namn”.

Så kom 70-talet och en stor Pingstförsamling för min del och Jesus-folket. Jag ville också ha gåvan med tungotal utan tvivel på den helige Ande, som jag också hade. Inom Pingströrelsen var det mycket viktigt. Annars var det lätt att hamna i ett B-lag med medlemmar, som ännu inte fått andedopet med tungotal.

Därav min rubrik: Vakta graven! Var gärna med och se till att inget händer, så Jesus kommer ut och är levande. Träna på vältalighet och förklara varför inget händer!

Bli hedersdoktor i teologi!

Följ blodfläckarna Del 4

”En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.” Matt Kap 26:51

Det blev fläckar av blod den gången i Getsemane. När Kain blev vred och avundsjuk på sin bror Abel, så ältade han tankarna länge och var med om ett samtal med HERREN innan. Då blev han varnad för syndens konsekvenser. Kain kunde inte styra sin ilska utan gick ut och mördade sin bror Abel.

Vi är vid vägs ände. Ingen klarar att styra över sina tankar!

En av dem som var med Jesus blev impulsiv och tänkte försvara Jesus. Vi är framme vid skärtorsdag år 2023. Jag för min del är färdig med en artikel som fick namnet: ”Skammens resa”. Den var på beställning och förra året. Artikeln är fristående precis som många andras i en Antologi. Var och en ansvarar bara för sin egen.

Min skam har nästan gått att mäta i kubik. Det är som att jag ensam släpat på ett nerlagt mentalsjukhus med tusentals patienter år efter år. Allt för att försvara mig själv och de andra drabbade. Allt för att söka efter upprättelse som ingen kunnat bjuda på. Så gick åren med denna börda. Det blev 50 år och 60 år…

Ibland glimmade det till och jag fattade poängen helt. Det blev stunder på förklaringsberget med Mose och Elia som vittnen. Det var korta stunder och Jesus tog mig ner igen till vardagen, som om jag kunde fortsätta att försvara honom! Impulsiv som jag är… Så upplevde jag det. Så klart att jag bör försvara min tro på honom!

Det är skärtorsdag den första påsken för mig. Nu har jag lärt mig, att det är ett stycke kultur det som varit till exempel Missionskyrkan i min hembygd. Den finns inte längre för församlingen dog ut. Kyrkan med sina tunna väggar blev riven på en timma och fem minuter enligt vittne.

Det är skärtorsdag och jag firar lyckan att vara ett stycke kultur. Det var i den kyrkan jag lärde mig sången om Getsemane.

Det var för min skull han dog. Det var för min skull han uppstod.

Mina föräldrar skötte ”den vägen”, så det var lätt att gå med. 5 Mos kap 19

Men än har jag inte kallat mor Anna och pappa David för ”Kultur”.