Kategori: Vägen valde mig

Charlie Norman

Nej, det skall inte handla om en duktig musiker. Det är ett område, som jag inget kan om. Det skall handla om associationer. Jag har en go´ vän före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen, Göteborg, som inte gillar när Big Band spelar på Smyrnakyrkans gudstjänster. Han är genuin pingstvän men har varit ”ute i världen” en period av sitt liv och får så tråkiga minnen från kroglivet med mycket sprit samtidigt som han påminns om krogmusik. Detta är känsligt för jag är en genuin ”missionare” och släkt med tre av de duktiga musikerna. Det är mina pojkar så att säga och jag vill se och höra dem i Smyrnakyrkan – inte vara ensam från vår släkt.

Å andra sidan har jag aldrig varit ”ute i världen”. Jag får inga associationer alls åt det hållet. Och så gillar jag jazz. Nu var det sagt. Denna blogg skall inte alls handla om Charlie Norman, för jag kan ingenting om musik i den meningen. Det skall handla om associationer. Det skall handla om en CD, som jag äger. Den heter:

”En salig röra” med Charlie Norman

Just det! Där fortsätter jag och första stycket ger mig bara associationer till min barndoms gudstjänster i Missionskyrkan. Vi var inte många men sjöng ändå av hjärtans lust:

”Hur ljuvligt det är att mötas på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem.
Det är som en fläkt från ovan som Herren oss sänder ner
att stärka den trötte vandrarn som upp emot him(me)len ser.

Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej vänskapsband
som binder hjärta vid hjärta så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp,
att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp.”

Två av fyra versar ur texten av Kirsten D Hansen, Aagaard 1871
Så jag blir salig av Charlie Normans sätt att spela musiken till den text jag älskar och är ett med.

Gott Nytt År!
I Jesu namn

Läsa in eller läsa ut

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.

Det finns ett förr eller nu

God Jul

Är det detta som kallas fildelning? Jag har nyss lärt mig finessen och tar risken, att göra något fel. Det är julafton och jag ville läsa eventuella mail på datorn. Då krånglar det som vanligt i E-posten med minst tio felaktiga, som åker till ”Skräpposten” automatiskt och tyvärr det enda riktiga från vänner åkte faktiskt dit också. Jag har fattat att denna automatik inte fattar vad som är skräppost eller viktigt!

Så ont om kommentarer, som det är på min blogg, så nog hade en kommentar hamnat automatiskt som skräppost. Den kommentaren bekräftade, att Jesus skall komma tillbaka för andra gången. Det är väl inte skräppost! Är det förbjudet, att förmedla välsignelsen från höjden i änglasången? Advent betyder ankomst. Bibeltexterna under adventstiden handlar både om Jesu första och Jesu andra ankomst. Hur kan någon leva i skräck över att det skall bli frid på vår jord? Är det inte bättre att läsa på och ta emot friden redan nu?

”Min frid ger jag er,” sade Jesus i sitt avskedstal ”inte ger jag den som världen ger. Edra hjärtan vare icke oroliga!” Fritt citat ur bibeln och hjärtat.

Gumman är gammal nu men lagrade viktiga ord i hjärtat ändå från barndomen.

Var inte rädd, Maria……

Var inte rädd, Josef…

Var inte rädd! Ett barn är fött åt oss i Davids stad…

Dela med dig! Det är jul!

Pepparkakshuset 2012

Andra numret av ”Tidskriften Evangelium” har kommit ut. Ämnet är Arvet Det skall bli spännande att fortsätta min läsning.

Jag har funderat mycket över arvet vad det innebär ekonomiskt, andligt, socialt och i gener. Varför fick till exempel jag en prästgen, när jag är kvinna och kvinnan skall tiga i församlingen? Varför blev ingen av mina bröder intresserade eller min kusin, när han levde? För visst går begåvning i arv! Titta på musikaliska släkter eller affärsmän, snickare eller vad som helst. Förr fanns inte så stora valmöjligheter. Nu kan inte ungdomar välja av andra skäl. Kvar är att vi fått ett arv att förvalta eller förskingra. Det gäller jorden likaväl som det andliga arvet.

Tidskiften Evangelium har en redaktion inom Svenska Kyrkan. Evangelium betyder det glada budskapet om Jesus. Arvet från Svenska Kyrkan på min mors sida är mycket positivt. I Svenska Kyrkan i hennes hembygd fanns det jag kallar för ”troende präster”. Detta innebar, att det var en stor väckelse i Främmestad och om jag inte minns fel blev en piga förvisad ur socknen och hamnade i Varola. Hon lämnade Svenska Kyrkans lära och började förkunna i Varola.

Nej, det skall jag inte ge mig in på nu hur jag kunnat bli en Waldenströmare utan att fatta teologi! Det andliga arvet intresserar mig mycket och friheten att ta ställning själv genom bekännelse. Ingen i min familj var tvungen att bli en ”Waldenströmare”. Det är bara jag, som är så egen, att jag tänker fortsätta gräva där jag står (och provocera präster lite).

Vi lever i en elektronisk tid med fartblidhet. Därför tyckte jag julhälsningen från Danska Folkekirken var så rolig. En systerson i Köpenhamn skickade den via Facebook. Det gick i rasande tempo att besöka krubban i Betlehem. Sen var det över och föreställningen tog slut och reklam åt annat tog vid på affischtavlan ovanför.

Ett annat syskonbarn till mig gav oss bilden av sitt föräldrahem som pepparkakshus. Av den bilden fick jag en idé, att vi kan ordna ett elektroniskt julkort till den äldste i min syskonskara från barn, barnbarn och barnbarnsbarn till Anna och David mina kära föräldrar.

De var de som lärde mig vägen till Guds hus – i trä först och i sten sen.

Läs mera här och prenumerera

Min länklista

Sent omsider fattade jag mitt beslut, att gå ut med min egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det satt långt inne men efter att ha sett utställningen. ”Psyket under 4000 år…”, så tog jag kontakt med projektledarna för utställningen och fick senare vara med på utbildningsdagar till att bli attitydambassadör. Det var och är en härlig gäng! De som har egen hemsida finns på min länklista.

Igår kväll hittade jag vackra bilder på facebook och en liten förklaring, att det var faktiskt skönt att sitta i kyrkan med egna barn och andras. Läs själv och njut. Madelein är en av alla duktiga informatörer om hur det är att leva med ADHD och fungera.

En annan mamma med egna erfarenheter och diagnoser hos barnen är Carina. Carina var först ut att kommentera i min blogg och acceptera min kristna tro. Den hade jag innan jag gick kursdagarna. Den hade jag innan jag började min utbildning till sjuksköterska och fick en sömnrubbning och utmattning år 1956. Och vad är problemet? Psyke heter själ på svenska och själen kan bli trött, orolig och rastlös.

Vi närmar oss poängen. Carina berättade i sin kommentar på min blogg, att hon gått i söndagsskola som barn och var mycket livlig och frågvis. Så hon fick inte svar på sina alla frågor och var inte välkommen att vara med. Hon störde. Som jag uppfattade kommentaren. Jag har berättat gång på gång, att jag inte fick vara med i http://www.bibelsajten.nu för jag störde för mycket och var för gammal dessutom. Tvärtom så klart och mera finkänslig förklaring. Då år 2000 visste jag redan, att jag ville börja en söndagsskola på nätet. Fast jag kunde inget hur man använder taggar och bokstäver rätt det vill säga HTML. Blir det inte rätt så blir det inget att komma med. (Då var det inte på tal med färdiga ramar där man inte behöver tänka själv för att få ut meddelandet.)

Det är bara två år sen kursdagarna. Madelein var en av lärarna och väntade sitt sjätte barn. Milla var redan pepparkaksgumma igår, så tiden går fort. Jag för min del kämpar på att förstå vad ”de stora pojkarna” har lärt sig vid universiteten. Ibland glimmar det till hos mig för jag vet, att det är bibeln de skriver om i Stefan Swärds Blogg och texterna de debatterar.

Idag var det faktiskt riktigt roligt. Johnny Lithell skrev om poängen i bibeln, som jag uppfattat den. Han skrev om Jesus i Gamla Testamentet.
(Se min länklista. Där finns präster och pastorer med.)

http://madelein.se/2012/december/luciatag-jobb-jobba-over-och-luciafirande.html

Bibeltrygghet

Det är tidig morgon och dags för att se efter dagens löfte på min gamla bibels baksidor. Och jag som har så nära till skratt tänker på allas önskan om mer enighet än det ser ut i debatter. Men jag drar inte ens på munnen, fastän jag älskar får och getter. Getterna går sin egen väg. Fåren måste ha en herde för att klara sig.
Nu tänker herden skipa rättvisa bland fåren! Där är jag med.

Hes 34:22
Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

En lång debatt om bibelsyn och bibeltolkning i Stefan Swärds Blogg

Bli vän med universums Gud!

I vanlig ordning rör det runt i huvudet av alla olika tankar. Eller också står det still som någon brukade säga i min barndom. Med ålderns rätt har minnena stor chans att virvla runt.
Allt som virvlat runt senaste veckan är förstås alla nya begrepp inom exegetiken. Jag var ju klar med den tidigare och hade tappat allt förtroende för den och teologi. Det var ett besviket:
Teologi och exegetik kan vara vad som helst tydligen!

Nu kan det tydligen inte det längre. Allt som gick runt i mitt huvud går inte runt längre. Nu står det still på min utgångspunkt år 2000 och framåt bland alla lärda män.

Jag har en relation med Gud, med Jesus, med den helige Ande och med bibeln!
Som om den bekännelsen inte skulle räcka? Som om alla troende måste räkna ut i procent sanning hur många det gäller angående bibelns ord! Det har varit minst sagt slitsamt att kunna förstå debatten mellan två exegeter i Stefan Swärds Blogg.

Som sagt. Nu står det still i stormens öga och andra advent närmar sig.

Vad är du rädd för?

Historiens Gud berättar i förväg vad som skall ske för sina vänner. Ja, då gäller det att bli vän med Gud, Jesus, den helige Ande och bibeln.

Det går att gräla om allt men det var faktiskt han som började och inte vi. Han vill ha denna vänskap! Han vill, att vi lämnar vår ovänskap med honom. Han är ljuset och vill att vi skall lämna mörkret.
Sen är det fråga om att älska ljuset eller att älska mörkret mera. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Det påståendet är mycket, mycket äldre än från Luther visst.

Vad är du rädd för?
Det finns inget bättre än att få vara innesluten i hans kärlek och omsluten på alla sidor. Det är lättare att leva i nuet där.

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…
citat ur profetian om Jesus som skulle komma och kom och som lever och ber för oss.

Vad är du rädd för?

”Vad är du rädd för?”

Hon upprepade sin fråga gång på gång och varje gång svarade jag med orsaken till mina rädslor. Det gällde min berättelse. Det gällde att våga eller fega ur. Det gick inte att tänka igenom hur eventuellt läsare av boken skulle kunna bli ledsna, sårade eller uppmuntrade av att inte vara ensamma med en svår upplevelse.

Vad är du rädd för? Till slut höll det inte med alla mina förklaringar.
”Du har allt att vinna och inget att förlora,” sa hon också. Det var väl ändå att ta i!

Så tänker jag på humanisterna och skolverkets personal och skulle vilja fråga:
”Vad är du rädd för?”

Josef fick aldrig den frågan för snart 2000 år sen. Han blev förekommen av en kunskap om honom själv ungefär som…

”Jag vet hur du tänker! Du är så rädd för vad andra skall säga och tycka och fantisera!”

Så himmelens Gud förekom Josef i en dröm och med ett änglabesök som förkunnade med innehållet:
”Var inte rädd, Josef!”

Tänk att himmelens Gud upprepat detta i alla tider tydligt:
Jes 41:10
Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.

(Dagens löfte i min privata samling av löften)

Kan det vara så att en stressad småbarnsmamma skulle behöva höra det idag eller en gammal tant, som är rädd för mera värk? Eller rädd för att inte platsa i gänget längre? Hur är det nu med (H)järnkoll? Räcker inte min utbildning för att få vara med? Eller är psykiatrin livrädd för att tala om själens behov av Gud i stället för psykets?

Tunnelseende eller vidvinkel

Ett personligt besök

Det är dagen före första advent. Den dagen var betydelsefull för mig en gång för många, många år sen. Räddningsmissionen, Göteborg har firat 60 år och jag är en liten del av den. Utslagen bland andra utslagna. Fast det syntes inte på min utsida. Skammen då tycker nog inte jag är så värst mycket mindre 2012, än den var år 1956 över att kunna bli psykiskt sjuk vid något tillfälle. Nåväl jag dolde noga mina minnen och sår och skämtade mycket. Var en glad en. Och allvarlig när det behövdes som dagen innan en predikan.

Min förste chef var Wiktor Norin. Det dröjde inte länge förrän han ”delegerade”, som det så fint heter. Jag fick uppgiften själv att predika och församlingar som gästades de gav kollekten till Räddningsmissionens arbete. Fram till år 1986, som jag minns det fungerade arbetet enbart genom gåvomedel utan kommunala bidrag. Vi var ute en grupp frivilliga medarbetare och jag och hade möten ibland.

Texten från Gamla Testamentet var från Jesaja denna gång, att det skall bli slut på ångest. Där mitt i mina förberedelser fick jag ett provocerande telefonsamtal. Det är lätt, att irritera mig. Frågan var vad jag gjorde och sen vilken text jag skulle predika över. Tredje frågan var som sagt den som fick mig i obalans. Vad hade jag att komma med? Vad visste jag om ångest?

Det är fula trix att komma ifrån en obehaglig, svår fråga genom en motfråga. Men det trixet tog jag till. Frågade först vänligt, om jag fick ställa en fråga. Ja, det gick bra och den löd:

”Varför är du så rädd för att dö?”

Sen minns jag inte mer av vårt samtal. Svenska Kyrkans kör och Missionskyrkans kör sjöng dagen efter tillsammans i Trädets Missionskyrkan och jag kunde med frimodighet meddela:

Se din konung kommer till dig i din situation just här och nu!

Det är ju hela bibelns sammanlagda budskap idag också precis som på profeternas tid. Oavsett att missionsförsamligar dör ut eller slås ihop med andra församligar. Den gången första advent var det fullsatt i Trädets Missionskyrka.
(Ja, jag lider av predikosjukan.)

(men kan lyssna också…)

Vi har olika bibelsyn. Det är bara att acceptera. Det är tillåtet dessutom.

f.d. RäddningsmissionenDet är lätt att riva ner men svårare att bygga upp. Räddningmissionens fastighet rivs på Husargatan 34 – 36

Gemensam framtid

Det skall handla om mitt förflutna. Inte om sammanslagningen mellan Missionskyrkan, Baptistkyrkan och Medodistkyrkan. Det skall inte handla om val av namn tillfälligt heller utan om en gemensam framtid, som inte finns. Eller som inte var tänkbar i vart fall.

Det är inte roligt, att bli placerad i ett fack. Jag tycker inte om det. Ändå gör jag det själv placerar andra i ett fack: de som tror och de som inte tror och de som ännu inte tror.
Paulus skriver om detta till församlingen i Korint:
2 Kor 6:14
Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret?
Not i B82
6:14 5 Mos 22:10; Ef 5:7, 11
6:14 Gå inte i par GT:s förbud mot att plöja med två olika dragdjur samtidigt (5 Mos 22:10) tillämpas här bildligt på samlevnaden mellan kristna och icke-kristna. — Då det följande stycket (6:14-7:1) tycks bryta sammanhanget, har somliga utläggare antagit att det är en del av något tidigare brev, infogad i oriktig ordning (jfr 1 Kor 5:9). Paulus kan dock mena att församlingen gör honom personligen en glädje (v. 13; 7:2) genom att följa den här anförda regeln.

Här är hänvisningen till gammal, sträng frikyrkohistoria, att inte gifta sig med en ”ofrälst”. Den stränga regeln har inte förekommit i Svenska Kyrkan eftersom alla spädbarnsdöpta räknas som kristna utan egen bekännelse på Jesus som Herre.

Detta var en lång inledning till ett av alla val under mitt liv. Det räckte inte med en förälskelse. Det räckte inte med ömsesidig kärlek en gång i min ungdom. Vi hade ingen gemensam framtid. Det räcker inte att en tror. Det skulle halta. Kvar är alla debatter om tron på Jesus Kristus som människa och perfekt lärare och pedagog eller tron på Jesus som Frälsare från synden. Kvar blev min ångest. Hur går det för den som dör och inte ville ha Jesu försoning med Gud? Kvar är alla olika tolkningar.

Jes 9:1-2
Men natten skall vika där ångest nu råder.
Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.

Detta är en gammal profetia, som har gått i uppfyllelse. I Sverige skall inte skolbarn få höra sången om ljuset i våra vackra kyrkor under skoltid. Att mörkret inte fått makt över ljuset är farlig förkunnelse! Tydligen. Vi skall vara tydliga och fortsätta med religionsdialog. Debatterna med humanisterna skall fortsätta på sitt höga intellektuella plan.

De höjderna når jag aldrig! Det är där problemen sitter, att vissa är så intellektuella att de inte kan tro mer än deras förstånd förklarar för dem.
Gud kan inte stiga ner från himlem och bli människa utan en mans medverkan! Så där stannar vår gemenskap. Gud kan inte skingra mörkret i bråkdelen av en sekund heller.

Hans dårskap är visare än människors förstånd. Så han gjorde som han ville och sa sitt:
Varde ljus!

Och det vart ljus och är ljus i mörkret.

Neka Guds son att vara med i kyrkan på advent

Tydligare än så här kan det väl inte presenteras dagens okunskap! Skall vi gråta eller skratta åt Skolverkets formuleringar inför skolbarnens eventuella besök i någon kyrka?
I den församling som jag får tillhöra bjuder skolelever själva in sina klasskamrater (i 3:an eller 4:an om jag minns rätt) till en julmusikal i Smyrnakyrkan, Göteborg. Det är helt frivilligt att läraren anmäler att klassen vill komma på någon av föreställningarna. Det blir många klasser minsann och det är 100 barn som gestaltar julens budskap i dekor, text, sång och dans.

När Malin Nyström skriver om detta i sin Blogg är rubriken:
Nedräkning pågår
Vi är så många som ser fram mot att det skall börja och barnen skall komma till musikalen!

Och varför inte berätta mer om festen, som skall komma i himlen senare? En enda stor fest!
Nedräkning pågår. Ljuset har segrat över mörkret! Det sjunger vi om…

Nu så kommer julen

Miriam Wredén Klefbäck präst i Svenska Kyrkan: ”Skolverkets halvtuggade pepparkaka”

Elisabeth Sandlunds ledare i Dagen

Herden

Våga vara den du i Kristus är

Idag lämnar jag tre länkar bara på grund av mitt stora intresse för bibeltexter. Jag har fått frågan varför jag anmärker så mycket på Svenska Kyrkan. Mitt stora komplex är ju att jag själv inte fick läsa till pastor. Innan dess inte till sjuksköterska. Och nu har jag äntligen fått lyssna på psykoterapeuten och teologen Tommy Hellsten. Jag hade inte ens läst hans omtalade bok: ”Flodhästen i vardagsrummet”

Nu vet jag lite mer hur grudligt Tommy Hellsten bearbetat skammen ända från botten. En människa kan ha blivit skammad med något, som sitter kvar som en kardborre på kläderna.

Därmed har jag i vanlig ordning skrivit om tre saker på en gång. Helle Klein hade kapacitet och hälsa att utbilda sig ytterligare och blev präst sen. Hon offentliggjorde en utläggning på en text, som jag funderat mycket över Matt 25: 1-13.

”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ‘Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ‘Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ‘Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ‘Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ‘Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”

Hell Kleins utläggning handlar mer om den tid vi lever i. Mindre om eller inget om festen, som väntar i himlen. Det är så tyst om den. Det är så tyst om den helige Ande, som förebildas i bibeln gång på gång som olja. Väldigt många har en bibel i sitt hem eller sin närhet. Där finns den helige Ande. Psaltaren 119:105

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”

Kvinnan liknas vid ett svagare kärl på ett annat ställe i bibeln men kan ha helig Ande i sitt liv. Alltså finns oljan både i bibeln och i de fem flickornas liv. Jag är mest van vid 1917 års översättning. Där står:

”De förståndiga åter tog olja i sina kärl tillika med lamporna.”

Där finns skillnaden som jag ser det mellan de tio flickorna. När tiden är inne och brudgummen kommer är det försent att skaffa olja (helig Ande) i sitt liv. Det är inget man tar från varandra. Den helige Ande är given en gång för alla från himlen. Vi kan visa på var den helige Ande finns att få i Guds ord. Det är bara att ta emot nu och sen!

Det är så tyst om brudgummens ankomst. Ändå är det ett viktigt fundament i alla kyrkors trosbekännelse.
Domsöndagen är positiv! Om jag går till rätta med mig själv nu och låter domen gå över mitt liv, så blir det en frikännande dom sen. Det är bara att ta emot vad Jesus gjort för oss alla.

Helle Kleins predikan om de tio flickorna

Anders Gerdmar exeget i NT

Svar till Anders Gerdmar från Greger Andersson lärare i GT angående bibelsyn