Kategori: Försoningsstriden

Klartext

Ja, så är det. Jag kan prata om flera saker på en gång och tänker långa stycken emellan. Då blir det svårbegripligt för den som eventuellt orkar och vill lyssna.
Trettioåriga kriget är visst en musikgrupp också förutom min trettioåriga interna strid mot teologin i Livets Ord, Uppsala. Tyvärr strider jag externt också. Mina närmaste vänner vet om min besvikelse och periodvis bitterhet.

Så är det då viljan att förstå. En ledare i Attention sa till mig, att jag behöver inte förstå allt. Det var ju skönt. Men några bokstavskombinationer och vad engelskan betyder hade inte varit fel. Motsvarigheten att förstå ADHD kan ju för andra vara att förstå vad SMF och BV och liknande står för. IRL måste jag lära mig bums för en präst undrade om jag var likadan i verkligheten som på nätet. Det var i början av 2000-talet med nyhetens behag av B2000.

Det var ingen klartext! Klartexten är att mitt intresse utöver andra är bibelns budskap. Då räcker det inte med svenska. Då räcker det inte med en utbildad exeget som förklarar. För exegeterna blir osams på nätet, om jag inte träffar dem IRL och ser vänligheten dem emellan. Det har jag inte gjort tyvärr och fortsätter att undra över Försoningens mellanrum och Försoningens hemlighet. Jag ramlar ofta mellan stolarna men båda författarna ovan tillhör och tillhörde – ja, just det SMF. Nu är det över. Förut var många på G. Nu skall alla vara på E. Varför inte som det stod på barndomens offerbössa då: ”I haven fått för intet så GE då för intet”. Kvar är att jag hamnade hos en exeget på Livets Ord och insåg, att där är inte försoningen en hemlighet. Försoningen är heller inte uppenbar. Försoningen är ett mellanrum. Eller är den frånvarande? Och hur är det med mellanrummet? Hur långt är det mellan altaret och den manliga prästen?

Ett av mina andra intressen har varit att rädda Eric Stands fina foton till eftervärlden. Med tålamod och hans tillåtelse. Här är receptet:
Ilford FP4, blåfilter, överexponering och 1 minuts underframkallning.

Stina o Sven022Moster Stina och fotografens lillebror

Trettioåriga kriget

Det är natt och jag hinner att tänka över det trettioåriga kriget. Undrar just varför jag vaknade så utsövd ”medan det ännu var mörkt” eller ”strax innan gryningen”. Jag älskar de olika formuleringarna för sen hände det något! Inte det vanliga morgonkaffet för min del utan en språngmarsch eller en promenad till en tom grav. Ja, det finns olika sätt att beskriva en omvälvande händelse för några lärjungar. Det är väl det. Det är inte fel att beskriva samma händelse genom mer än ens liv och referensram.

Det som varit ett trettioårigt krig för mig är tydligen en stor högtid i Uppsala. Och jag älskar bibelns formuleringar ”om livets ord tala vi.” Jag älskar Emil Gustafsons sång sen ungdomen. Han fick inte vara frisk utan dog redan i 30 års åldern. Det är precis därför jag älskar honom! Det var min far, som måste tänka om på sin 90 årsdag. ”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Ja, han hade fått vara frisk hela sitt liv och kunnat arbeta med glädje. Nästan obehindrat och utom på söndagar. Två röda dagar var nästan en för mycket. Då kom längtan till nästa vardag. Han hade tagit vara på Herrens ord och löften och kunde citera för mig: ”Ingen av dessa sjukdomar…”

Både han och jag kunde Emil Gustafsons sånger. Både han och jag hade sjungit i Missionskyrkan av hjärtans lust. Jag sjöng hemma dessutom och kunde spela orgel hjälpligt. Tillräckligt bra men utan taktkänsla. Taktkänsla är medfött anser nog jag och svårt att lära in. Var höger och vänster är det är ett annat problem. Medfött tror jag.

Nåväl. Igår skulle jag rensa i länklistan till min blogg. Det var nytt för mig med länkar och det kom till den ena efter den andra. Ett råd senare var att inte ha det så. Hur jag borde strukturera fick jag inte veta i just det samtalet. I vart fall är det stor blandning bland de ämnen som intresserar mig.

”Exegetik” stod det i kanten. Det är borttaget nu. Jag kollade vart länken ledde och hamnade i mitt trettioåriga krig inombords med livets ord, som vi talar. Det vill säga männen. Och doktorsavhandlingen ligger här och väntar på koncentration och villighet att slå upp konstiga främmande ord. Det kommer att gå bra för jag har haft ohälsa trettio gånger två i år räknat från och till. Det senaste trettioåriga kriget är över med Livets ord. Släktforskningen är avslutad för länge sen också med kapten Krum som en av härförarna och något trettioårigt krig med danskarna har inte varit aktuellt i min generation. Intressant har det varit med allas synpunkter.

Är det mörkt ännu eller är det strax innan gryningen?

1.
Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2.
Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

3.
Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4.
Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5.
Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.

Tack gode Gud för Emil Gustafson och exegeterna efter honom! Av denna världen.
Bibelhänvisningar:
ingen av dessa sjukdomar…2 Mose 15:26
Om livets Ord tala vi 1 Joh 1:1 ( 1917 års översättning)
”medan det ännu var mörkt…” Joh 20:1
”då solen gick upp” Mark 16:2

Han går före

En kort sammanfattning av allt jag vill berätta, som hör ihop. Jag hör ihop med ande, själ och kropp och är inte antingen psyke eller soma.

År 1958 hade det gått två år, när jag fick den bibel, som jag önskat mig. I den skrev jag ner versen och löftet ur Jesaja kapitel 43

18 ”Tänken icke på vad förr har varit
akten icke på vad fordom skett
19 Se, jag vill göra något nytt”

Det visade sig, att det var inte riktigt så enkelt att förtränga ett trauma, glömma och gå vidare. När jag minst anade flöt alla skräckbilder upp igen. Som kristen borde jag glömma och förlåta precis som jag själv var i behov av förlåtelse.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

I över femtio år har jag från och till stavat på texterna om att förlåta och gå vidare. För sex år sen fick jag en ny höftprotes och hamnade i bottenläge igen med gamla minnen av sjukvården. En sjukgymnast råkade träffa den ömmaste punkten i mitt liv, att jag inte är personal längre, ung och duktig utan en patient. Igen.
Hur skulle någon kunna veta vilka associationer jag utsattes för i denna ström av minnen? Och Sjukvården som apparat glömmer aldrig någonsin heller! Det finns dokumenterat, att jag fått en ny höftprotes den 22 maj år 2007. Eller minns jag fel? De vill i vart fall ha en röntgenbild och bedöma resultatet av operationen.

”Pat. är frisk och pigg för övrigt.”
Ja, det är min ironi efter att ha skrivit ner min egen upplevelsen av behandlingen och diagnoserna år 1956. Sen dess har sjukgymnasterna fått vara mitt bollplank och med eller mot sin vilja fått ta emot mina kapitel ett efter ett. Detta ingick inte i deras arbetsuppgifter!

Klippan och vägenklippan och vägen ”Jag går före er…”

Jag är inte två olika berättelser. Jesus hade varit på Restad Sjukhus, innan jag kom dit den 5 september år 1956. Han hade varit på varenda avdelning och sett patienternas lidanden. Där är jag nu i min utveckling. Jag älskar Josef och vandrar med honom till olika stationer på vägen. Jag älskar Jesus och passar inte han inom psykiatrin och (H)järnkoll, så är det tragiskt. Ande själ och kropp hör ihop. Vi föds en gång. Vi föds igen om vi tar emot tron på Jesus Kristus som Guds son. Han är uppståndelsen och livet i bestämd form. Inte som en vår bara då mycket till synes dött återuppstår.

Ann heberlein om Smärtans hirearki

Någon hjälper mig framåt och har klickat fram denna länk sen igår. Tack!

Staten – det är vi

Staten – det är vi
Ja, det kan vi: Staten det är vi. Sen gäller det bara att ha medborgarskap. Men vem är Sveriges kommuner och landsting?

För inte så länge sen var alla Sveriges sinnessjukhus statliga. Alla byggnader var en statlig egendom. All personal var anställda av staten. Sen skulle landstingen ta över ansvaret för vården av psykiskt sjuka. Det var inget litet ingrepp politiskt eller för de sjuka och deras anhöriga. Om de hade några. Nästa stora reform inträdde, när dörrarna öppnades och de inlåsta patienterna skulle få frihet.
(Detta är min formulering.)

Staten det är vi.
Staten och Kyrkan hörde ihop men staten kunde tillsätta en ärkebiskop utan formell makt. Om jag fattat programmet rätt med f.d. ärkebiskop K.G. Hammar i ”Min sanning”… Om jag fattade programmet rätt var makten bara informell t.ex. att låta förebilda homosexuellas svåra situation, när de går ut ur garderoben till offentligt ljus.

Alltså kunde en naken man framställas med en duva över sitt huvud och ett vatten framför och med en annan naken man bakom tafsande på hans kön. Staten det är vi. Denna information med anknytning till ett dop skulle hela Sverige få ta emot. Vi har fått en hedersdoktor till och med inom medicin. Förut fick vi en hedersdoktor i teologi.

Ja, jag vet vad statliga tjänster innebär och hur kommunalanställda med psykisk ohälsa blivit mobbade. En gång hade jag patienter, som såg ut som hälsan själv. De var solbrända redan tidigt på våren. Vem kunde tro, att det fanns en förlamande ångest innanför det vackra solbrända ansiktet?

Nu undrar jag bara vem Sveriges kommuner och landsting är. Jag har väl ändå rätt att undra? Till vem ställer jag en fråga som privatperson? Jag är ju svensk medborgare och kan läsa innantill utan att förstå alltid. Jag har en irritabilitet mot utländska ord. Då triggar jag igång om svenskar inte kan tala svenska utan skall imponera med alla främmande ord från deras universitetsvärld. Då är inte jag inkluderad! Det kan bli sjukt med ett utanförskap.

En gång i tiden var Restad Sjukhus ett av landets största sinnessjukhus. Skammen för patienter skulle förmildras genom att byta namn till mentalsjukhus och neutrala beteckningar.

”Gick du på den lätte?” (Mina patienters göteborgska)

Nej, inte jag i vart fall, som varit patient där år 1956 och genomlidigt deras s.k. behandlingar. Systemet var sådant och så fanns det bra sköterskor, som gjorde att jag överlevde. Nu undrar jag bara vem Sveriges kommuner och landsting är, som köpt en väl genomarbetad stor utställning om psykisk ohälsa av ”Inre rum”, Stiftelsen Gyllenkroken. Utställningen hyrs ut av (H)järnkoll och har funnits en vecka inkognito på f.d. Restad Sjukhus.
Av hänsyn till de intagna patienterna (inte till de f.d. intagna patienterna) fick bara patienterna och personalen se den. Jag fick vara med projektledaren Annica Engström, därför att jag vägrar vara anomym.

Jag har till slut fattat ett eget beslut att gå ut offentligt för att bita huvudet av skammen. Så på den stora utställningen inom Sveriges kommuner och landsting finns min berättelse och ett vackert foto från tiden strax innan sömnrubbningen.

När jag gick ut med, att jag varit psykiskt sjuk år 1956, så var inte detta ett dop, som kan jämföras med det dop Jesus genomgick av Johannes Döparen vid Jordan för snart 2000 år sen. Jag är vuxendöpt i Vänersborgs Missionskyrka år 1954. Den Missionskyrkan finns inte kvar som byggnad. Däremot min lydnadshandling.

Det är bara Jesus, som kunde ta på sig världens synd och skuld. Han blev lydig i allt för vår skull. Min makt är också informell bara. Jag kan berätta, att Jesus var på Restad Sjukhus, innan jag och andra kom dit.
Nu skulle jag vilja se denna utställning som heter:
En annan tid

En annan tid298En annan tid – Utställning i Sveriges landsting och kommuners regi

Vem var 2611? Tidigare berättelse från den 6 sept 2009

Fundamentalist, fanatiker, frireligös…

Igår hamnade jag mitt i en svår debatt för mig via TV:ns Kunskapskanal. Detta tål att tänka på! I början av år 2000 hade jag hört, att jag är en fundamentalist så många gånger, att jag måste fråga en språklärare vad jag är.

Hon svarade, att fundament betyder grund och att jag skulle vara stolt över att jag har en grund för min tro.

Något att tänka på tills vidare

Se råmärken flyttar man…

Längtan efter ny kraft är stor i dagens stressade tid. Många är sönderstressade. Många söker vad som helst. Ett litet halmstrå bara till slut. Talet om kärlek, positivt tänkande, energi och gemenskap är så relevant.
Det finns bibelverser, som skrämmer mig. Det är om den tid, då ångesten blir så stor, att människor söker överallt efter Guds ord men finner det inte. Vad kommer det sig? Det är väl inget ovanligt med ångest? Det är väl inget ovanligt med sökande? Och Gud låter ju sig finnas av den som söker! Är det inte så det står?

Det finns usla brunnar i dagens Sverige, som inte kan släcka törsten. Det finns vatten, som ser rent ut men inte är det. Abrahams herdar och Abimeleks blev en gång i tiden osams om vems källan var med vatten. Det är ingen ovanligt med konfliker. Det ovanliga i denna gamla konflikt om äganderätten är vem som var chef. Det var visserligen Abraham som grävt källan. Det är Gud urtidens Gud som stod bakom Abraham, som sände sin son senare i tiden. Denne son hänvisade till Abraham, att han var till före Abraham. Alltså var inte Jesus en Josefs son. Och en bra lärare bara…
Jesus är Guds son.

Det gäller bara tre kapitel idag i 1 Mosebok med början på det 21:a. Där är det inte fråga om ett oskyldigt lamm minsann. Det är fråga om ett sjufaldigt löfte! Läs och begrunda vilka som var vittnen till en uppgörelse om vattnet i brunnen! Det är sju lamm…
Läs sedan kapitel 20. Tänk, om det gäller idag också! Om Abraham i detta avsnitt är en förebild för Kristus och hustrun för församlingen (jag bara leker med tanken), så finns det ett hot mot församlingen (hustrun).

New Age liknar i mycket en församlings innehåll i kärlek, kraft och positivt tänkande men saknar Lammet som försoning för våra synder.

Ta bort påskens budskap om det felfria lammet och sätt in alla möjliga nyandliga rörelser i Kyrkan, så är förvillelsen ett faktum! Så finns kapitel 22 på andra sidan…Nej, du är inte tvungen att läsa. Det är bara ett förslag detta att lära känna källan med levande vatten innan stressen tilltar.

Var finns den andliga kraften?

Poskbudskapet

Nu skall jag skriva om det jag inte förstår igen. Ge mig ut på djupt vatten eller stanna i grumligt vatten.

Kollade som vanligt dagens löfte först av allt och sen de bloggar jag följer. Det blev exegetik direkt för ”han” var utbytt mot ”den vars”. Lite hoppfullt ändå att kvinnor också har ett personligt bygge, som skall prövas och bedömas på den dagen. (1 Kor 3:14)

Annars är det sig likt. En kvinnlig präst skriver mindre öppet om sin sorg och Dag Sandahl skriver helt öppet och börjar gårdagens blogg med:

”Frimodig kyrka och POSK har debatterat på sina bloggar och jag är klar över POSK-budskapets innebörd. ”Det finns motstånd mot försoning på båda sidor”, blir beskedet från POSK. Och även om POSK inte har någon ”önskan att det ska byggas nya murar där det inte finns några” så är det ett ”faktum att de allra flesta är helt ointresserade av att samtala om detta idag”

Jag för min del har en självgående blogg numera och har skrivit tidigare ett öppet brev till en kvinnlig präst om försoningens nödvändighet. Svenska Kyrkan har inte ett eget blodomlopp i bibeln och frikyrkan ett annat. Jonas Gardell har en egen teologi minst hundra år gammal på teologiska universiteten men den teologin skall avslöjas. Ju förr dess bättre! Indianerna strök också blod på sina tältpinnar för att skydda sig mot onda andar.

Det är helt OK att fortsätta med. Det har inget att göra med påskalammet, som blev slaktat och blodet struket på dörrposten till skydd mot döden.

Grattis Prosten!

Året 1958 har vi gemensamt många av oss. Det är inget märkvärdigt med det. Det märkvärdiga är utveckligen av vår tro sen dess och inriktningen i livet.
Sofia Lilly Jönsson har länkat så många gånger till prästen Dag Sandahl, att jag börjat följa hans Blogg. Det fick bli Google för att fatta senaste innehållet.

Så grattis Johnny Hagberg!

”Påvlig orden till prosten Johnny Hagberg
Johnny Hagberg, kyrkoherde och prost i Järpås församling i Skara stift, har av Vatikanen tilldelats Gregorius den Stores orden för sitt mångåriga arbete inom Skara stifts historiska sällskap som står bakom utgivning av ett flertal böcker med medeltida tema. Två av böckerna har även fått plats i Vatikanbiblioteket, Skaramissalet och Horae de Domina (Vår frus tider). Johnny Hagberg var 1992 med och startade Skara stifts historiska sällskap som hittills har gett ut 41 volymer.
Den 15 februari kommer Johnny Hagberg att ta emot den påvliga utmärkelsen av den apostoliske nuntien i Sverige, ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.
Läs mer i Katolskt magasin 3/2009.”

Om jag slutar att hamra kanske någon börjar lyssna på mig! Jasså! Jag har bara skrivit helt sakligt att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Sen broderade jag ut texten i en annan blogg att två kyrkor i sten kan inte bli en kyrka i sten. Om en kyrka i trä rivs finns bara en kyrka i sten kvar i bygden att fira gudstjänst i. Detta kan Prosten Johnny Hagberg och vet att Åsaka och Björke måste slås ihop till en enda församling.

Grattis Johnny Hagberg som under alla år respekterat prästen Ulla Welén som kvinna och förkunnare! För det har du väl gjort?

Vi har fått försoningens ämbete

Gudsfruktan eller religion forts.

Idag vill jag fortsätta med ordvalet, som irriterat mig. Orsaken kan ju vara att Kristendom som religion i Sverige är självklar för mig, Jag tänker inte i pluralis och andras religioner som utgångspunkt. Herren är en och andra gudar är avgudar. Plötsligt måste jag tänka från andra håll. Det passar dåligt för den som går rakt fram. Viker varken av åt höger eller vänster (självironi).

Visst vet jag, att det finns synonymer. Någon skrev, att synonym är det ord man tar till, när man inte kan stava till det man först tänkte på. Jag kan stava till gudsfruktan och behöver inte välja synonymen religion. Jag kan citera från KJV och Bibel 2000:
1 Tim 3:16
And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.

1 Tim 3:16
Och erkänt stor är vår religions hemlighet:
Han uppenbarades som jordisk varelse,
rättfärdigades som andlig,
skådades av änglarna,
förkunnades bland hedningarna,
vann tro i världen
och togs upp i härligheten.

Ur min Bibelkonkordans till NT81:
deisidaimonia – gudsfruktan, religion
thréskeia – (guds)dyrkan, religion
eusébeia – fromhet, gudsfruktan

Nu är det som det är och vi har många olika bibelöversättningar, olika tolkningar och olika bibelsyn. Jag har berättat flera gånger, att jag mått dåligt genom mitt tvärsäkra sätt att debattera i kristna sajter. Inte nog med det. Jag tappade allt förtroende för teologi och exegetik.

Nu har jag mött en ung, lågmäld exeget David Willgren i Stefan Swärds Blogg och ger en länk till hans Gästblogg där. Det finns olika tolkningsmodeller. Det skall inte hindra det egna bibelläsandet. Och bibeltolkning skall ske inom församlingen, om jag fattat rätt. (Förr hette detta bibelstudier – en församlingsaktivitet, som borde prioriteras).

Exegetik

I bara mässingen

Undrar just varför jag blev så upprörd av hans vässade penna och Blogg:
”Gud bevare! Om hopeahuippu”

Jag har läst den igen. Antingen har BloggDag justerat det värsta eller också har jag lugnat ner mig lite. Det kan vara det senare. Det kan vara det förra, om kvinnan har något litet att säga till om.

I vart fall är detta min personliga Blogg och bara detta att se årtalet 1958 river upp hela sjoket med ”nej tack” till kvinnliga präster och pastorer för mig. Hans blogg är ju helt oskyldig och gäller ju bara mässhakar och kvinnlig design. Eller hur var det nu med Finland och motstånd? Har inte jag läst: ”Till samma port” av en kvinna, som inte fick bli präst?
En mycket bra bok av Irja Kirpeläinen…

Ja, ja. Det kanske inte handlar om samma ämne förstås att vara kvinna och gå mot döden och inte få bli präst.

I vart fall så har jag rätt till mina associationer och hämtade Pelle Holms bok: ”Bevingade ord” i bokhyllan.
”mässing I bara mässingen (spritt naken), väl egentligen med syftning på försilvrade mässingsföremål med försilvringen mer eller mindre avnött, så att mässingen skiner igenom, uttrycket är känt från början av 1900-talet, jft Nya Nisse 1902, nr 19.” Slut citat och förklaring

Guds ord är som rent silver, säger psalmisten. Han vet vad han skriver och ett helt folk Israel har prövat sanningshalten.
1917 års översättning av Ps 12:7
”Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.”
Bibel 2000
Ps 12:6
[7]Herrens ord är rena ord,
silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.

De två fotstyckena till varje bräda i tabernaklet skulle vara av silver. Bräderna kunde vara lika olika i kvistighet, som trä kan vara med sin egen teckning.(2 Mos 26:21) Den profetiska innebörden lär vara att Herren upprättar en och en på en grund av både GT och NT. Varje upprättad människa skall varken vara bredare eller högre än den andra upprättade människan bredvid. Tillsammans blir upprättade människor ett tabernakel inför Gud överdragna med guld. Då ser Gud inte kvistigheten utan bara det som hans son gjort för oss.
Detta håller att begrunda! Män och kvinnor står sida vid sida upprättade på försoningssilvret! Det finns inget mellanrum där bara en tystnad utan profetiskt tal innan tiden var inne och Jesus blev människa. Så har vi ett gammalt förbund och ett nytt förbunds löften att stå på.

Som jag ser det har även vi kvinnor rätt att berätta om vad Jesus gjort för oss på Golgata. Om vi inte får förkunna, så kan vi skvallra om att graven är tom och Jesus uppstånden! För att inte tala om våra rättigheter att berätta om Paulus utläggningar av skrifterna!

Männen trodde att det bara var skvaller för så gör ju kvinnor.
Lukas 24:11

Du förvandlade min klagan i fröjdesprång
du klädde av mig sorgens dräkt

En upprättad människa är välklädd inför Gud! Inte avklädd. Inte naken.

Vem bär ansvaret över att bibelkunskapen försvinner?

Egyptens fångenskap

För judar är inte Egyptens fångenskap något okänt begrepp. Fångenskap är motsatsen till frihet och friheten från Egyptens fångenskap firas fortfarande varje påsk. Påsk står för något och det är inget okänt begrepp för judar. Påsk står för något över hela världen, som känner till bibelns historia.

Babylon står också för fångenskap och en fångenskap, som judar känner till men inte många utanför judendomen som religion. Läsarna för 100 år sen hånades för sitt ordval från den bibliska historien. Läsarna talade Kanaans tungomål och var obegripliga för utomstående. Ingen behöver vara utomstående! Ibland väljer människan själv att vara exkluderad i stället för inkluderad. Ingen kan bli född jude eller judinna utan en judisk mor. Däremot kan vem som helst ta emot kunskapen från Gud och hans lust att upprätta oss som människor och sätta oss i rätt sammanhang i frihet.

Det var en liten inledning till poängen. Jag har köpt och läst fredagen den 18 majs DN (Dagens Nyheter). Den kostade trettio kronor. Trettio silverpengar om jag betalat med kronor. Det var priset på en slav på Jesu tid. Det var vad han fick, som förrådde Jesus till översteprästerna. Sanningen är den, att ingen kunde ta Jesu liv. Han gav livet alldeles frivilligt, för det finns inget annat sätt att befria oss människor ur vår fångenskap.

Det var en fortsättning på väg till poängen. Att bli lagd i bälte inom sjukvården och tvångssprutad är en fångenskap en viss tid på grund av slentrian inom psykvården eller tillfällig nödåtgärd. Att leva med sina minnen av behandlingen kan bli en lång fångenskap. Plågsam.

En dag år 2007 stod inte jag ut längre med mina plågsamma minnen av bältesbehandling helt i onödan och tvångsmedicinering från år 1956. Jag fick hjälp att komma ur en lång fångenskap och ville sen berätta, att jag är fri nu. Det kan man göra på olika sätt genom (H)järnkoll, om jag blir godkänd att göra det om jag kan få uppdrag genom dem. Idag har jag bett Anneli Jäderholm skriva en Gästblogg här. Anneli berättade mycket i DN i fredags och via TV4 tidigare och genom föredrag under några år. Jag för min del har lust att lämna (H)järnkoll. Det har med inkluderad eller exkluderad att göra.

Poängen är i vanlig ordning en hälsning från bibeln:

Jer 40:4
Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig

Torsdag i stilla veckan

I min släktforskning när det gäller ”syskon i tron”, så finns en piga, som hette Beata Torpenberg. Hon hade skänkt den stora tavlan, som fanns i lilla salen i ”min” Missionskyrka. Detta fick jag veta av en minnesgod gammal dam, när församlingen dött ut och kyrkan skulle rivas. Det är inte modernt längre med så stora reproduktioner inom glas och ram. Konstnären hade nog aldrig varit i Getsemane heller på riktigt. Där var en berghylla men inga olivträd – ingen trädgård. Jesus böjer knä vid detta hårda berg och ropar till sin far i himmelen. Det kunde jag gissa mig till. Det var tonårstidens Getsemane, som etsade sig fast. Det var också en påsk särskilt, då texterna om Jesu kamp etsade sig fast. Biskop Manfred Björkquist läste på eftermiddagen i radioandakten ur Jesus lidandets historia.
Så bra har jag haft det förutom alla sångerna om Jesus och hans försoningsgärning!

Vår tid stressar ihjäl oss med snuttifiering och upprepning. Men OK ”Så stor är vår Gud och alla skall se…” har fastnat och ljuder inom mig hemma också. Det heter visst generationsväxling och olika smak. Om jag fick önska en församlingssång med många verser och rikt med hänvisningar till bibeln så skulle det bli…

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…”

Så gammal är jag. Den skrevs bara 10 år innan jag föddes och varje påskdag sjöng vi under min barn och ungdomstid:
”Kristus lever underbara ord som upplivar tungt och sorgset mod…”
men det var visst i Missionskyrkan. Den kunde ingen i Smyrnaförsamlingen häromdagen.

(Halleluja eller håhåjaja. Det är ett frikyrkoskämt till min nackdel.)

Getsemane