Försoningsstriden – Sida 14 – Gunnels plats i rymden

Profetior

Denna länk till ”Bruden gör sig redo” fann jag i morse på Facebook, lyssnade och blev så glad. Det är ju genomgång av en bok men ändå ett bibelstudium, som behövs idag.

Denna blogg har nummer 597 och jag skriver spontant som vanligt och direkt. Denna blogg får bli ett undantag, där jag letar och fyller på efterhand. Hur många kan bibelns bildspråk? Hur många vet, att ”bruden” är ett begrepp i Uppenbarelseboken och hämtat nästan från början av bibeln. Israels folk följde Herren genom öknen som en brud följer sin brudgum. Det är Herrens egna ord om sitt folks trohet och lydnad under lång tid genom olika prövningar. Men så kom gnissel och irritation. Herren kärlek fortsatte. Herrens vilja var att ge sitt folk ett löftesland. Herrens vilja är att ge sitt folk en framtid och ett hopp.

Jag har bloggat om skillnaden mellan att vandra efter Guds löfte genom Sara (Sonen) eller efter köttet som genom Hagar (Ismael). Det är ju bibelstudier som Paulus går igenom i sina brev. Och Jesus visar på att det står om honom överallt i skrifterna.

Brunnen är tom

”Se upp för Laban” heter en av mina tidigare bloggar, som du finner
Här

År 1896 skrev Lina Sandell sången:

Jag vill följa dig o Jesus
följa dig om vägen går
över solbelysta höjder
eller genom dunkla snår
Där jag vet att du gått före
vill jag följa efter glad
viss att du min vandring leder
steg för steg mot himlens stad.

vers 1 av 4

Det har gått snart 55 år sen jag skrev in med bläck på en av baksidorna i min bibel:
”Löftet som jag gav i ljusa dagar
vill jag troget hålla år från år.”

Det är så liten handstil. Bläcket håller på att försvinna. Datum och minnet finns kvar. Det gäller att hålla fast vid sin kallelse! Det kan teologerna gräla om hur många som blivit kallade till Guds rike och får en uppgift där. Den som inte öppnar en bibeln kan inte få syn på alla erbjudanden i Jesus Kristus.

Det har gått sex månader sen jag hyrde en bil och for till före detta Restad Sjukhus för att få återuppleva den så kallade stormavdelningen. Jag har ”gått ut” som det heter och ångrar inte mitt engagemang mot bältesläggningar och tvångssprutor. Men det är tufft, att inte bli förstådd! Ett enda exemplar har blivit sålt av min bok i andra upplagan:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Snart är tiden ute på litenupplaga.se

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Min tanke från början var att skriva om Eva från bibelns början till bruden och Lammet i Uppenbarelseboken. ”Min” psykolog fick vara bokförläggare och avrådde mig. Skriver du om detta, som ingen begriper, tappar man intresset direkt. Ungefär så föll hennes ord. Finns det ingen, som är intresserad av försoningens möjligheter, när sjukvården krossat en ung människas självkänsla totalt? Finns det inget intresse av att läsa om läkedom genom Jesu sår?

Som sagt: Jag har lämnat Dag Sandahls blogg, Stefan Swärds och Mikael Karlendals. Där finns bara analyser av Svenska Kyrkans, Frikyrkans och hela kyrkans historia bakåt till 2:a århundradet e.Kr.analyserad. Ständiga analyser. Män tycker visst inte om att bli inneslutna i begreppet ”bruden”, som följer Lammet varthelst det går.

Passionspsalm (det var för dig) Maria Gustin Bergström med Smyrnakyrkans symfoniorkester

”Det var för mig som Han utstod smärtan
och kampen.
På sina skuldror tog Han min synd.
Det var för mig som Han uppstod,
besegrade döden.
Jesus triumferade för evig tid.”
1:a versen av sången med text av Maria Gustin Bergström

Mellan himmel och jord

Det är tid för en sammanfattning av veckan som gått mellan himmel och jord. För att få en rättvänd bild finns det ett recept av Lars Gunther, IT-pastorn till Stefan Swärd:

För den som vill se bilden rättvänd. Öppna utvecklarkonsollen i din webbläsare dvs. CTRL/CMD + SHIFT + K i Firefox, CTRL/CMD + SHIFT + I för Chrome och Safari, F12 för MSIE. Skriv följande på kommandoraden (kopiera och klistra):
document.getElementsByClassName(”wp-image-4971″)[0].style=”transform: rotate(90deg)”
Tryck på enter.
Bilden rättvänd
Slut citat

Detta gäller en bild av Stefan Swärd och hans första barnbarn. Jag klarade att vända den bilden rätt i min dator med bara ett ”klick” på en pil. Det som är ett problem för en människa är inget problem för en annan.

Stefan Swärd med sitt första barnbarn

Så går alla associationer vidare till ”den stora försoningsdagen” i Betlehemskyrkan, Göteborg den 17 december 2013. Kan olika frikyrkosamfunds tolkningsläror bli en gemensam? Till och med jag har ju en alldeles egen lära om försoningen. Den finns beskriven i min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Den boken fick Stefan Swärd av mig. Som svar på bönen till Gud från en missionare i en pingstkyrka bad jag i slutet av 60-talet:
”Gud, visa mig blodets betydelse!” (”Tacka för blodet”, sa de på den tiden i Smyrna.)

Och det gjorde han en tid senare svarade på min bön. I Skapelsens början fanns inga öppna sår, där det kunde komma in bakterier och ge blodförgiftning. I Skapelsens början kunde Gud förena lite jord med ande från himlen till människan.

”…då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” 1 Mosebok 1:7 (Bibel 2000)

Till höger i min blogg har någon klickat fram en gammal blogg för 4 år sen som heter:
”Summan av delarna”

Kan Google skanna av hur mycket som helst och sätta ihop? Skall jag bli rädd eller tacksam? Det var precis detta min mentor försökte få mig att förstå en gång. Det kändes som att leta efter en nål i en höstack, om jag gick ut på nätet och gjorde ett försök att berätta om blodet. Det gick inte på en dag för mig att fatta men häromdagen sökte jag i Google på ”sinnesjukhus” och hittade en underbar bild på min 95-årige far, när han fick luciabesök av en ettåring, som knappast kunde hålla balansen och ljuskronan hade kommit på sned. Hur hade den bilden hamnat där?
Vem skannar Google? Vem skannar bibeln?

I vart fall har min vecka varit bra. Jag har fått möta en kvinnlig pastor igen som verkligen kunde/kan föreläsa om försoningens djupa innebörd. Det var i Smyrnakyrkans källare med belysning på allt jag försökt att glömma men aldrig lyckats med.

”Lär dig livets vackra gåta
älska, glömma och förlåta.”

I Equmeniakyrkans storsamling om försoningen sa Ingrid Svensson bland annat att Jesu försoningsgärning är så mycket större och fullkomlig. Detta jämfört med en krossad liten människas oförmåga att glömma övergrepp.

I veckan som gått har en kvinnlig pastor fått ha morgonandakterna i Sveriges Radio. Marianne Andreas hade bland annat med detta med lärjungars rädsla hur Jesus kommer med sin frid och andas på dem. Himmel och jord förenades en gång till i människan.
Och förenas igen gång på gång…

Försoningens möjligheter del 4

Nu är det som det är. Jag skulle vilja förstå. Och rita och göra tydligt. Tänk, att vara byggnadsingenjör och kunna sätta sig in i konstruktionen av tabernaklet i öknen! Denna tältkyrka var flyttbar och stod på lös sand. Ökenvindarna kunde komma och gå. Det står inget om att allt blåste omkull. Mitt tråkigaste minne från barndomen var en vinter, när zigenarnas tält inte kommit med samma tåg som de. De sökte skydd och bostad i mitt föräldrahem. Jag skämdes så inför pojkarna, som stod utanför våra fönster och tittade in där familjen skulle få bo. Pojkarna i byn var mina lekkamrater. Så jag gick upp på mitt vindsrum och bad till Gud, att de skulle få bo någon annanstans…Det fortsatte att vara vinter, när deras tält kommit nästa dag. Deras tält blåste ner till och med. Jag var ett barn på 40-talet.

***************

2 Mosebok kap 26:15 ”Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt. 16 Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara. 17 Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet. 18 Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, 19 och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. 20 På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor 21 med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. 22 På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor 23 och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. 24 De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen. 25 Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.
26 Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, 27 fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. 28 Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra.”

(Svenska Folkbibelns översättning)

Nej, jag klarar inte av att rita med hjälp av min fantasi två fotstycken av silver sedda uppifrån där brädan skulle stå med sina två tappar ditsatta. Nu är jag tillbaka i bibelns beskrivning av Israels folks ökenvandring. Någon har förstått att en så detaljerad beskrivning, som finns av hur tabernaklet skulle utföras, inte kan vara utan en viktigare mening för all framtid.

Där är jag nu igen efter 50 års längtan efter upprättelse. När ingen som gjort övergreppen ber om förlåtelse måste man acceptera och gå vidare. En institution ber aldrig om förlåtelse. En institution gör aldrig fel utan gömmer sig i systemet som var sådant. Men om systemfelen upprepas vad gör vi då? Finns det någon ursäkt att fortsätta med övergrepp? Om samhället skakar i grunden kan vi titta på bygget då? Hur har samhället varit mot zigenare, mot fattiga, mot psykiskt sjuka? En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Kan vi backa i tiden och inse att ritningen till tabernaklet håller idag också som politiskt korrekt?
Är de tio budorden bra som Mose fick av Herren? Tål församlingen i Knutby en granskning idag? Vilken grund bygger de på? Har de fortfarande en personkult? Vad såg vi i Skavlans program igår kväll i TV om inte Åsa Waldau?

Debatterna får fortsätta i verkligheten och via nätet om vem som tolkar bibeln mest rätt. Kvar är försoningssilvret. Kvar är reningsprocessen av silver och prövningen i eld. Jag vet inget om akacieträ mer än det som står i Illustrerat Bibellexikon. Där står det att akacieträdet är ett vittnesbörd om Moseböckernas äkthet och trovärdighet med mera. Om bildspråket tillämpas i vår tid, så är en och en människa upprättad på Kristi försoningsgärning. Den är prövad genom alla tider och håller genom gamla förbundet och nya förbundet. Kan man då debattera vem som står på den mest rätta försoningsgrunden och vem som är mest upprättad eller minst?

Hebreerbrevet 4:4-6 ”Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5 Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6 Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.”

Svenska Folkbibelns översättning

Försoningen kan säkert debatteras teoretiskt och teologiskt och synas med exegeternas ögon. Medlemskap i Svenska Kyrkan sker genom dopet. Medlemskap i Missionsförbundet har skett genom bekännelse förr. Olika samfund tillämpar olika tolkningar. Kvar är att upprättelse av en människa sker genom att hon får en grund att stå på som är given en gång för alla.

Efesierbrevet kap 1:3-4 ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.”

Då kommer andra tolkningsproblem. Vem står på den grunden sida vid sida med andra? Ja, vem vill ha en grund att stå på? Vem vill ta emot vad Kristus gjort för hela mänskligheten? Kan en ärkebiskop eller sektledare få bestämma vem som får vara med eller vem som inte får vara med att bli den levande gudens församling? Har jag som enskild något ansvar över hur byggnaden ser ut? Hur har försoningen påverkat mitt sätt att vara och leva?

Här kan du lyssna till debatten om försoningsläror/tolkningar i Equmeniakyrkans regi den 17 dec. i Betlehemskyrkan, Göteborg

Försoningens möjligheter Del 3

Min mentor har varnat mig många gånger för mitt engegemang i mäns debatter.
”Tjafs,” har hon sagt med ett enda ord. Och jag har försvarat mig med att jag lärt mig så mycket.
Pyttsan. Det har ju bara gjort mig frustrerad. Även om det varit brett intresse från olika kyrkofronter…
Mikael Karlendahls blogg heter: ”För tron och sanningen!”

Jag minns när jag stod på biblioteket för många år sen och läste tidningen Sändaren och fick syn på en liten notis. Samtalen hade strandat efter 27 år mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet. Min fråga var naturligtvis hur några kan samtala om dopet så många år. Men det var visst möjligt ändå längre än 27 år.

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal lämnat Pingströrelsen just på grund av en annan dopsyn. Ja, då lämnar jag den bloggen. De får hålla på bäst de vill och samtala om dopet i andra kombinationer än pingstvänner, ”missionare”, lutheraner, katoliker och baptister.

Prästen Dag Sandahls blogg har jag redan lämnat, när han skrev en julsaga om ett dårhus. Jag menar, att den som inte varit intagen, inlåst och fastspänd vid en järnsäng skall inte yttra sig om dårhus. Nu fick jag det skrivet och filmen heter:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”
Den filmen hade premiär på ett av landets största sinnesjukhus förr. Datum var den 12 december 2013. Strax innan dess den 12 september blev den inspelad inuti före detta stormavdelningen 10 B och utanför. Det var en viktig dokumentation, som blev gjord.

Pastor Stefan Swärd skriver i sin blogg angående den bok som skall komma om försoningen:
”Det här är centrala frågor jag ställer just nu och jag behöver hjälp med svaren, annars är det risk att den stackars Waldenström råkar ut för en sågning i min bok.

Waldenström blev ju tillräckligt sågad av EFS-arna på 1870-talet så jag tror inte att han bryr sig i sin himmel, men jag vill vara rättvis mot honom i mina bedömningar.”

Ett sådant uttryck klarar inte jag. OK, jag kan ingen som helst kyrkohistoria om dopet eller försoningen vad alla män kommit fram till under 2000 år. Kyrkohistoria är kyrkohistoria och bibeln är bibeln. Men ner till 1700-talet och PredikarLena har jag läst på och Roparrörelsen!

Så igår hade jag besök på min blogg av en av mina nyfunna vänner inom (H)järnkoll. Det blev jag mycket glad över. Männen jag besök i deras bloggar skriver aldrig en kommentar i min blogg. Möjligtvis att jag får hänvisning till ett av deras tidigare inlägg. Jag är ”impad” som unga i Stockholm uttrycker det av datafinesser.

Sofia Lilly Jönssons bloggande saknar jag i ”Fjärde väggen”. Där fanns det kvinnor med i debatten och en frisk fläkt.
Då är det bara att vandra vidare steg för steg och hoppas på att någon hittar till min blogg, som inte kan Kanaans tungomål. Självklart att det finns en grammatik till det ovanliga språket också.

Var inte rädd för att fråga Madelein eller Carina! Jag följer era bloggar om att leva med bokstavskombinationer som diagnoser. Snart har jag väl kvalat in och kan få bli attitydambassadör igen inom (H)järnkoll, tycker nog jag. Har inte jag erfarenhet nog för att få ge allmänheten information? Passar det inte att vara försonad med sitt förflutna? Inte är väl jag en bitter käring?

Tänk, att det skulle ta femtio år att fatta, att jag får ha kvar mina minnen från år 1956! Och ändå vara försonad och lycklig…

För tron och sanningen

Allt mellan himmel och jord

Gyllenkroken – där fick jag hjälp att dokumentera min erfarenhet

Bygga upp eller riva ner

Det går fort att riva ner eller fördärva. Det tar längre tid att bygga upp. Tidningen Metro har en fet rubrik idag:
”Vi byggde upp församlingen i Knutby på nytt”
Ja, det är pastorns ord 10 år efter mordet.

Där fortsätter jag med gamla minnen och foton. Från sågbacken gick de torkade bräderna in i möbelfabriken strax intill för ytterligare tork. Det var mycket noga med rätt temperatur i ”torkarna” och rätt tid. Annars kunde träet slå sig under en fanerad yta. Jag har inget minne av den gamla möbelfabriken, som brann ner.

Fabriken gamla133 Gamla möbelfabriken brann ner år 1936

Nästa foto är från nästa möbelfabrik. På det fotot minns jag alla arbetarna och vilken arbetsplats som var deras det vill säga vilken maskin de skötte eller var de målade eller bonade möbler.

Fabrikens arbetare134 Nya möbelfabriken u.p.a med arbetarna

Det är kanske ett okvinnligt intresse men ”basens ongar” inte bara sprang på fabriken utan arbetade där också. Alla arbetade på den tiden. Mina äldre syskon fick inte leka. Där är poängen! Jag har följt brädorna från timmer till hyvlade i rätt mått!

Brädorna i tabernaklet skulle vara tio alnar långa och 1½ aln breda och ha två tappar. Där är poängen! Någon har bestämt detta mått. Någon lydde i allt och följde instruktionerna. Under varje bräda sattes sen en given grund två fotstycken av silver med hål för tapparna och en liten sammanhållande list emellan.

Kan man då tro, att vi bygger upp en församling, när ritningen är given en gång för alla och försoningssilvret är givet, format och satt under varje bräda till upprättelse för var och en? Var finns ritningen till att bygga upp en församling?

Ja, det är männens uppgift att undervisa! Men gör det då! Låt bli att ”såga” den som står upprättad bredvid en annan på samma försoningsgrund!
”Vi står på ORDETs grund,” sa de gamle som kunde Kanaans tungomål. Vart tog det språket vägen, som innehåller fakta? ”…stå under blodets beskydd” till exempel. Skäms vi för talet om Jesu blod som renar från all synd?

Jag försökte berätta för en kvinna, som bara vill ha manliga pastorer för det står så i bibeln, att då kan jag inte bli arbetsterapeut heller enligt bibeln. Herren kom med sin ande över män och gav dem alla slags slöjdskickligheter. Men väva då? Det är väl ändå kvinnligt? Och mönsterritning och mönsterförstoring, som jag fått lära mig i utbildningen till arbetsterapeut.

Mose lydde i allt och Hebreerbrevets författare visar på att mönstret är en skuggbild av den verklighet som kom i Kristus. Vi är upprättade i Kristus! Räkna hur många gånger det står ”i Kristus” i Kolosserbrevet och Efesierbrevet. Skall vi då ”såga” till andra, så att de passar att bli upprättade i Kristus till ett tempel åt Gud?

Försoningsgrunden är given en gång för alla i både gamla och nya testamentets beskrivning och presentation av Jesus som Försonaren med Gud.

Idas sista besök hos gamle verkmästaren på möbelfabriken

Bakbunden

Det har gått sju år sen jag frågade en sjukgymnast om de arbetar med hela människan. Jag hade beställt en tid och fick ”ja” till svar. Sen frågade jag om jag fick berätta en sak. Det fick jag och nästa tid undersökte hon min ryggrad. I första behandlingen hade jag presenterat skadorna i min hyperkänsliga själ.

Det låter så bra med helhetsvård men det har varit restriktioner så länge jag minns inom sjukvården. Ingen personal får inleda ett andligt samtal utan att patienten ställt frågor. Av den anledningen lämnade jag sjukvården helt som arbetsterapeut. Jag kände mig bakbunden. Det var i dubbel bemärkelse med mina egna traumatiska minnen av sjukvården till mig som patient. Psykiatrisk vård är inte det samma som själavård trots att själ är samma som psyke fast olika språk. Det går an att säga ”en orolig själ” om en person men det går inte an att rekommendera en kristen tro som hjälpmedel.

Prästen och psykoterapeuten Göran Bergstrand har berättat om sin första tid som sjukhuspräst. Det var som om personalen inte märkt patienters andliga behov och frågor, menade han.
(Gissar att det är från boken: ”Tro och misstro” utgiven år 1988)

Så är det nyårsafton och jag har erkänt fullt ut att jag varit stressad under det år som gått. Trots att jag lever kravlöst. Trots att jag inget schema har att följa, inga tider att passa. Det är tydligen den gamla människans stress att inte hinna färdigt…
Hinna färdigt med vad? Album till syskonbarnen? Släktforskning? Städning i garderober och röj? Slänga papper?

Nej, min stress har gällt sjukvården, att inte få till ett dokument av historien. Så fick jag löfte om sällskap på ett studiebesök till före detta Restad Sjukhus. Innan dess hade jag äntligen fått löfte om att få gå in i byggnaden där de allra oroligaste avdelningarna var. Detta blev årets lyckligaste stund senare när en okänd man klippt ihop min berättelse filmad på plats och visade. Vi två hade aldrig sett varandra förut. Bakom våra ryggar hade det kommit unga studerande till Gyllenkroken där projektledaren finns. Ett av många studiebesök. Ingen tillfällighet precis.

De unga fick senare vara med på premiärvisningen av filmen och på plats på före detta ett av landets största sinnessjukhus den 12 december år 2013.

Hur kan jag vara lycklig över detta? Jag har rivit upp en över 50 år gammal historia och vill vara med och påverka sjukvården! Det är inte sjukvård att överrumpla en psykiskt sjuk med bältesläggning och tvångsspruta utan samtal! Jag kan inget om psykiatri och inget om teologi men jag vet att en själ är känslig – ja, hyperkänslig. Kroppen glömmer aldrig! Kroppen är ett tempel åt den helig ande enligt bibeln.

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?

Det var och är Jesu fråga.

Än har jag inte fyllt 80 år och är med på banan igen inom sjukvården. Jag är bakbunden som föreläsare. Får inget säga om vem som tog av den osynliga tvångströjan, som skavde så. Men mina skavsår lär synas på filmen.
Det gäller att sköta sig år 2014!

Gott Nytt År!

Försoningens möjlighet del 2

Det är tidig söndagsmorgon. Jag fattar, att jag tappat tråden igen och fortsätter genom att ge länkar. Nej, jag ägnar mig inte åt Maria Jesu moder. Mitt inlägg ”Tänk om Maria sagt nej” handlade om hur Jesus gjorde markeringar gång på gång till Maria vems son han var och är. Bibeltexterna är inte otydliga på något sätt.

Länken ”Hur bibeln skall läsas” är bra oavsett om inte jag är uppvuxen i ortodox tradition. Länken till Equmeniakyrkans samtalsdag om försoningen beror på att jag inte kan återge pastor Ingrid Svenssons belysning av försoningen i sidled. Hon talar mycket bra angående förlåtelse till en förövare, som aldrig inser sitt brott. Jesu försoning är fullbordad och räcker även för den, som har svårt att glömma övergrepp.
Före detta metodistpastorn är första talaren.

Samtal om försoningen i Betlehemskyrkan Equmeniakyrkan den 17 dec 2013

Så hur svårt det än kan vara att följa mina tankegångar så gäller min blogg min relation till bibeln och försoningen genom Guds son. Sen kom mitt intresse för teologi år 2000, därför att andra inte tänker som jag gör. Varför är det nödvändigt att leta fel hos P.P. Waldenström i hans försoningslära, det fattar inte jag. Nu var det skrivet. Andra talaren Stefan Swärd f.d. örebromissionen vill ha någon skiljelinje mellan objektiv och subjektiv försoningslära. Tredje talaren Sofia Camnerin hade varit med i Svenska Kyrkan i ungdomen och sen som ”missionare” med mina uttryck. Min fråga är hur länge hon måste försvara sina formuleringar i skrift för många år sen? Är det inte bibelns texter som skall vara till grund för ett samtal om försoningen?

Biskop Kallistos Ware Hur bibeln skall läsas

Denna länk såg jag nu på morgonen given via Berit Simonsson på facebook. Hon tillhör Svenska Kyrkan. Så länge jag lever kommer jag också att rekommendera bibelläsning. Kyrkotillhörighet har med uppväxt och tradition att göra. Varför skulle jag till exempel tala illa om Svenska Missionsförbundet, som gett mig all respekt och kärlek till bibeln?

Detta var lite om mina associationer hit och dit. Men Dag Sandahls blogg tänker jag inte besöka mer. Jag har gått ut med mina gamla erfarenheter om psykisk ohälsa år 1956 och chocken av att få uppleva hur ett sinnesjukhus fungerade. Vi skall varken kalla någon medmänniska fåne eller dåre. Lite empati skadar inte om psykiskt sjukas situation. Jag är villig att lyssna på dem som orkar berätta.

Försoningens möjlighet

Så är det vardag igen och julen är över med lilla barnet i krubban. Denna jul tog jag inte ens ner min vackra julkrubba med så säregna minnen från en missionsförsäljning på landet. Där var allt så billigt men ingen klagade över att deras arbete underskattades totalt. Det bara var så. Julkrubban kom som en gåva utifrån. Den är gjord i keramik och så vacker men vad hjälpte det bland de gamla i församlingen, som inget mer behövde.

Bredvid mig satt en liten 10-åring, som aldrig varit på en missionsförsäljning tidigare. Han fick mitt löfte att vara med och bjuda och följa med till 200 kronor. Det blev intressant för alla till slut men mycket nervöst bara för den, som inte fick följa med längre. Så kom en andlös tystnad, när auktionsförrättaren sagt: ”Jag har 200.” Ja, det var alldeles tyst några obehagliga sekunder i Norra Björke Missionskyrka. Då kom det högt och tydligt från pojken:

”Men slô då!”

Så blev jesusbarnet i krubban mitt (och hans ett par jular till). Jag samlar på fina minnen och de kan ingen ta ifrån mig. Jag stannar inte där utan tänker på författaren Lena Anderssons Sommarprat ett år. Det var så skickligt gjort, att jag lyssnade om och om igen på hennes recitation över bibeltexten i Markus evangelium kapitel 2, om den lame mannen. ”Vadå synd? Jag har väl inte syndat mer än någon annan? Ja, det viskade den lame nästan ohörbart bara lärjungarna närmast den lame hörde det…” Minns du?
Så bra att författaren Lena Andersson kom igen skriftligt och förväntades sig tydliga svar av en blivande ärkebiskop. Minns du? Har vi inte rätt att förvänta oss lite tydliga textutläggningar av viktiga sammanhang? Julspelen är över för denna gången. Kvar är frågorna om han är Guds son. Vilken makt har han fått i så fall av Gud? Det är väl ändå inget att debattera med KG Hammar om Jesus är Guds son eller inte! Det är väl bara att slå upp bibeln och läsa själv! Det står skrivet på många ställen. Faktiskt.

Nu räcker det för min del att följa prästen Dag Sandahls julsaga om dårhuset i Uppsala och tvångströjan på psykiatern! Nu räcker det för min del! Det akademiska språket fattas mig men orden i bibeln har borrat sig in i min själ – in i mitt psyke vad nu det är för skillnad. Jag är genomborrad som en bräda i tabernaklet! Hör du det?

Där finns en preposition som är fel. Stödbrädan skall inte ligga utanpå utan gå genom bräderna som…ja, som står upprätt på en given försoningsgrund bestående av två fotstycken av silver. Hör du det? Jag är upprättad i Jesu försoning och har samma mått som de andra varken lägre eller bredare. Nu är jag tillbaka där igen! Ältar jag eller undervisar jag om försoning genom Jesu blod? Jag lever inte längre i en osynlig tvångströja från Restad Sjukhus! Jag tänker inte följa Dag Sandahls blogg längre! Min bitterhet och besvikelse har varit min synd. Min synd är försonad genom Jesu korsdöd. Där är den naglad fast och jag har rätt att leva fullt ut i hans försoning. Den försoningen har inget mellanrum. Den har ett Restad Sjukhus i mitt fall men det stör mig inte längre, att jag ingenting blev av allt jag drömde om. Jag är försonad med Gud genom Jesus och älskar sången: ”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid. Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…” (Psalmer och Sånger nr 510)

Julen är över och i ett av överskåpen i hallen ligger den vackra julkrubban i keramik som barnet bredvid mig i bänken fick ropa in på en missionsförsäljning. Jag har så många vackra minnen men stannar inte där. Och inte vid årets julspel heller. Kvar är mitt gamla, lättirriterade jag, som hänger upp mig på allt och inget. Hör du det? Jag tål inte ordet ”skådespel” om återgivna bibelsammanhang!

Får jag vara så lättirriterad men ändå glad i frälsningen och försoningen, som nått mig också. Ett barn är fött. En son har blivit oss given. På hans skuldror blev min synd lagd. Eller har jag fattat alldeles fel?
Jag inte bara känner mig fri. Jag är fri tack vare honom.

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Förvirrande debatter

I början av 2000-talet bekände jag på nätet, att jag blivit förvirrad genom kristnas debatter. Den dolda agendan syntes inte i bibelsajten för unga. Vuxna kristna passade på att föra sin talan i olika riktningar. Jag blev förvirrad. Det är inte bra. Det kan vara psykisk ohälsa. Psyke och själ är samma ord fast olika språk. Gud och Allah är också samma ord fast på olika språk. Sen gäller riktningen. Ordet psyke associerar till psykiatrin. Ordet själ associerar till själavård.

Min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” är tryckt på förlaget Recito igen och går att köpa via författaren. (Via Recito bara 3 månader från utgivningen).

I den boken gör jag upp med psykiatrin och min sjukjournal från år 1956. Det är maktmissbruk att stämpla en 20-åring för livet och inte bry sig om konsekvenserna!
”Psykiatrin har misslyckats,” sa en läkare privat häromdagen. Ja, om de bara är ”nej” till de sjuka, som söker hjälp och vård eller medicinering, om det finns plats inom sjukvården eller bältesläggning om patienten blir orolig.

Psyke och själ är samma ord fast olika språk. Ja, men själavården då inom kyrkorna?
Har den lyckats? Kan vi se det genom alla förvirrande debatter mellan de teologiskt utbildade? Varför lade jag mig i som bara är en vanlig medlem och bibelläsare? Varför provocerar jag de, som utbildats till attitydambassadörer inom (H)järnkoll? Får jag inte vara med någonstans i ett ”vi”?

En teolog och pingstpastor berättar på sin blogg, att han lämnar Pingströrelsen. Då kan jag inte vara ”vi” med honom längre heller: ”vi pingstvänner”. Och inte kan jag vara ”vi” med Torsten Åhman heller: ”vi missionare”. Och inte kan jag tillhöra ”den gudstjänstfirande församlingen” i Svenska Kyrkan heller för jag gick ur Svenska Kyrkan i min ungdom. Man tillhör inte två kyrkor/samfund fick jag lära mig.

Vem får jag då vara ”vi” med? Det har kommit en lista till mig med 35 olika frågor för mig att bearbeta. Det är studeranden, som vill underlätta för mig till en föreläsning om psykisk ohälsa. En fråga jag fått tidigare och nu är:

”Identifierar du dig med de psykiskt sjuka?”
Det är en mycket bra fråga för om jag förnekade, att jag var sjuk år 1956, så hade jag varit ändå sjukare och saknat sjukdomsinsikt.

Där är kärnan. Jag fick inte tro då, att det fanns något friskt i mitt psyke utan skulle anamma deras diagnoser, som var för livet. Där pågick kampen, att jag trotsade all deras bältesbehandling och tvångsinjektioner med mitt: ”Detta är inte sjukvård!”
Där är kärnan. Mitt stora intresse är själavård/psykiatri, men jag måste vara politiskt korrekt och dela på mig i psyke och ande. I filmen med samma namn låtsar jag inte om varken Gud eller Allah. Jag klarade det! Alltså är filmen inte sann för jag är upprättad och talar i mitt namn. Det är min historia och i min historia finns Gud och livets ord i bibeln.

Där är kärnan. ”Livets ord” som det var på 80-talet (som liten ursäkt) förstörde förtroendet för kristna inom psykiatrin. Det drabbade oss alla. Det har varit maktmissbruk inte bara från psykiater med sina diagnoser. Det har varit maktmissbruk inom Kyrkan – andligt maktmissbruk som skadat för livet!

Det står i min sjukdomsjournal från år 1956, att jag efter sex veckor fortfarande inte har någon sjukdomsinsikt. Det är felstavat. Det går också att debattera, om jag skall stava rätt i citat eller använda deras felstavning. Jag fick inte tro, att jag var frisk! Undra på att jag får frågan:
”Identifierar du dig med de psykiskt sjuka?”

Nej, det gör jag inte. Jag är upprättad och har fått av mig deras osynliga tvångströja. Äntligen!
Identifierar jag mig med pingstvänner? Nej, det gör jag inte men jag får tillhöra en pingstförsamling och tidigare i livet en missionsförsamling.
Klarar jag av att vara politisk korrekt?

Nej, inte en sekund! Det är dömt att misslyckas. Skall jag sätta mitt ljus under stolen eller bordet, när jag skall föreläsa?

Medicinföreläsning: Hon tror att vildarna skall förändra vården

Mikael Karlendahl: Jag lämnar pingströrelsen

När jag flyttar till himlen

357 flyttkartonger hade den pensionerade prästen och hans fru ser jag i Dag Sandahls blogg. Jämför detta med mina 75, som var alldeles bedrövligt för många senaste flytten!
För övrigt är allt sig likt här. Jag längtar efter nybakade bullar, som en 86-årig farmor och mormor har som introduktion till sin blogg.
Ja, för övrigt är allt sig likt här. Jag skulle sluta läsa lärostrider bland akademikerna men är redan klar med de tre, som jag följer. Här är det bredd minsann från Svenska Kyrkan till Pingströrelsen och däremellan kommer…ja, varför inte Berit Simonsson med Oasrörelsen? Facebook är suveränt, som vet vem som bör gratuleras idag.
Grattis Berit!
Lukas kap 18:7-8

När jag flyttar till himlen

Jag har rest kring så ofta på jordytans rund.
Jag ha rest uppå land och på hav.
Men jag längtar och trår till den härliga stund
Då med Jesus till himlen jag far.

När jag flyttar till himlen med gator av guld,
Vilken underbar färd det skall bli.
Jag står färdig för flytt, till den boning han byggt.
Det ska bli sista resan för mig.

Här jag packar och packar var gång som jag far,
Bördor bär jag i händerna då.
Men jag skall inte bära en sak när jag far,
Med min Jesus på skyarna blå.

När jag flyttar till himlen med gator av guld,
Vilken underbar färd det skall bli.
Jag står färdig för flytt, till den boning han byggt.
Det ska bli sista resan för mig.

dörren119 De gamla brefven har gått genom denna dörr ut och in…

Upprättad

Det är en sak att längta efter upprättelse och en annan att få den. Det är en sak att hålla fast vid en hägring – en annan att kunna nå dit. Bilden av Missionsskolan på Lidingö finns kvar på näthinnan. Det kanske beror på mitt intresse för bilder. Det kanske beror på bildminne. Med åren som går tonas bilden ner och förväntningarna blir mindre och mindre. Det kanske inte var det bästa att stå efter för min del? Kvar är andras doktorsavhandlingar i teologi. Det var liberalteologi, som smög sig in lite pö om pö. Jag har lärt mig ett nytt namn utanför Svenska Missionsförbundet, som var mitt i barndomen och ungdomen: Rudolf Bultmann…

Diagnoserna som jag fick för livet år 1956 har hindrat mycket av min framfart och jag har klagat. I svar på ett av mina klagande brev stod det, att det kanske inte var bra att sparka sig blodig mot en mur. Det kanske var bättre att gå runt den. Ordagrant kan jag inte citera ur läkaren brev. Ibland rev jag det, som påminde om min förlust.

Så kommer frågan vem som har tolkningsföreträde. Det är ett ord, som jag lärde mig av präster i nätdebatter. Då år 2000 var det helt nytt för mig med samma bibel i Sverige som 1917 års översättning. Hade de översatt så fel tidigare? Blev försoningen annorlunda genom Svenska Bibelkommissionens 30 åriga översättningsarbete? Jag för min del vet i vart fall om en preposition, som blivit fel :-). Det var missionär William Bergling som påpekade i början av 70-talet. Och där började mitt intresse för upprättelse! Språket var inte oväsentligt. Bräderna i tabernaklet skulle vara genomborrade. Det skulle inte hållas ihop av något som satt utanpå! 2 Mos 36:20 –
(Tillämpningen var att kristna skulle vara ”genomborrade” av Guds ord.)

Det var bara att fortsätta att tro på hur noga Gamla Testamentets texter hör ihop med Nya Testamentets. Jag är upprättad i Kristus på ordets grund! Det bildspåket återkommer på annat sätt än genom två fotstycken av silver. Det har gått många år sen jag fick undervisningen om att jag tillsammans med andra som tror på Jesu försoningsverk är upprättade och har lika värde (lika mått på varje bräda i tabernaklet).
”Vi är ju den levande Gudens tempel.” 2 Kor 6:16

Gäller inte detta vare sig jag är medlem i en Missionskyrka eller i en Pingstkyrka?
Vem får vara medlem i en Pingstkyrka? Jag följer Mikael Karlendals blogg…

Vem får vara medlem i en Pingstkyrka?

Vem tolkar försoningsläran rätt? Jag följer Stefan Swärds blogg…

Vem tolkar försoningsläran rätt?

Och svårare fråga än så: Har jag förlåtit andra, som Gud förlåtit mig? Igår kom ett nytt nummer av Tidningen Evangelium ut. Översättningar är inte lätt!

Har jag förlåtit andra som Gud har förlåtit mig?

Pastorslien

Igår fick jag lite dåligt samvete över hur jag hanterade min morbror kyrkoherdens gamla fina handbok i mjukt rött kalvskinn.
Det blev inte så enkelt som jag tänkt att scanna trosbekännelsen. Å andra sidan är jag så frustrerad över…ja, den länken finns ju till Dag Sandahls blogg ”Till Anna”.
Jag fick fläka handboken lite i ryggen och gjorde den lite illa.

Så klart att alla associationer vimlar i huvudet på mig. ”Missale för Svenska Kyrkan” det var ju det arvet, som jag fick efter honom. Jag bad att få detta! Sen har vi syskon en massa roliga minnen. Den bondpojk, som inte kunde hantera en spade fick läsa. I syskonavundsjukan blev det mycket att retas om.

Så när gräset på sommarstället var högt och tungt att slå fick min syster rådet av en annan morbror att ta pastorslien. Den var lättare.

Det var bara en av frustrationerna igår varför inte jag fick bli präst, som inte orkar arbeta. 🙂

Den andra frustrationen var en artikeln i tidningen Dagen mot Sofia Camnerin f.d. pastor i Missionsförbundet och numera en av ledarna för Eqmeniakyrkan, okänd för debattörer i andra samfund. Så kom kvällen med fullsatt Smyrnakyrka, gratis tidningen Dagen och en sittplats ledig för mig, där jag brukar sitta ungefär. Det är bara det, att mannen bredvid läste just tidningen Dagen och den helsidan. Han slötittade inte utan läste i lugn och ro tills jag avbröt denne okände man – bad om ursäkt och sa ifrån att det där stämmer inte. Det var Tomas Sjödin, som skulle tala och inte jag. Men mötet hade inte börjat.

Tänk om vår professor i Smyrnaförsamlingen barnmorskan Marie Berg hade valt att doktorera på skadorna som alla Kongos kvinnor fått genom det brutala kriget! Tänk om Marie Berg hade valt försoningen som ämne! Kan alla dess våldtagna, uppfläkta kvinnor, som sen förlorat sin egen man på grund av skammen…tänk om de hade fått berätta om försoning och förlåtelse, som en del av kristet tänkande! Hade Sofia Camnerin fått någon förståelse då för sina tankegångar? Ja, försoningen från Gud är fullkomnad på korset och fullständig! Försoningen till förövare och fördärvare av den egna personligheten är lite mer ofullkomlig och svår.

Kvar är min frustration över att män som de enda som fått ämbetet att förkunna evangeliet om försoning genom Kristi blod inte ägnar sig åt sitt ämbete.

ladugard Pastorslien