Jag har inget nummer på detta skämt ännu. Men upprepar mig ständigt. Som gamla gör och jag alltid gjort. Natten med värk är inte över. Den brukar släppa runt klockan 3. Är det olidligt innan måste jag gå upp och skriver. Förr kunde jag vara destruktiv och till och med dricka kaffe. Sen kommer en rutin att öppna datorn för att läsa dagens kvart ur Svenska Kärnbibeln. Den är bra! Sen går jag till min plats i rymden och kollar om någon läst någon av mina bloggar…
I natt kom jag på att det kanske går att vara rolii en gång till fast det är avlägset. Jo, andra före mig har ju blivit gamla och fått besök mitt i vardagen. Så blev det för min mor Anna och köksdörren var alltid öppen för besök. Hon som kommit på besök fick hänvisning till hennes man i verkstan. Mamma berättade allt för mig och jag frågade hur det besöket gick:
”Jo, ho´ kom fort ut därifrån.” Frågan fick gå vidare till pappa David: ”Har du haft besök i verkstan? Det kunde han inte förneka och jag berättade vad mamma sagt.
”Ho velle skriva upp ôss på e lista i stan och ja´ fråga henne (här gjorde han ett svep med en arm över hyvlebänken och frågade:
”Hur har du tänkt ja´ ska få me´ den här?”
Bra fråga. Bergstrand upp i dagen. Jag undrar hur jag skall få med min ”maskinpark” och vet att titeln på besöket är: biståndsbedömare. Hon har redan varit och jag visade mina två garderober med genomgång för luft på sommaren till nästa garderob. Annars får datorn – den som står still – värmeslag. Jag kan engelska numera och mobil betyder rörlig.
Den bara retar mig.
Därav mitt senast skämt från nätterna med kramp. Jag kan gå upp till min värkstad. Nej, den kunde jag inte få med. Och inte den blå kökssoffan där docent Thorvald Bjurö suttit en gång som barn. David var snickare och hade ritat soffan själv. Linus Johansson hade målat den. Originalfärgen tog jag bort till dalablå.
Här kommer en repris på bloggen från år 2011 den 10 april: Jag skrev enligt statistiken idag:
”Biskopen i Västerås
Det skall bli mycket intressant, att få veta hur samtalet går mellan prästen Ulla Karlsson och biskopen, som hennes högste chef. Det står som sagt inget i bibeln om svenska kyrkan som högkyrka, lågkyrka eller frikyrka. Det står bara, att vi skall pröva det som förkunnas.
Det verkar som att mitt sätt att tänka och känna är mycket gammalmodigt i förhållande till artiklarna i Sv Kyrkans tidning av Ulla Karlsson. Det verkar som att jag då för min del har stannat i utvecklingen på åren runt 1911. Jag är med andra ord bara 100 år efter min tid i mitt tänk. Jo, jag dammade av en andaktsbok från år 1915 skriven av biskopen i Västerås Gottfrid Billing. Det han skriver stämmer med det som står i bibeln. Det är bara stavningen som skiljer.
– Han (Paulus) har lärt oss hvad det är, hvarefter vi skola pröfva all kristlig predikan; denna skall prövas efter den plats, som i den inrymmes åt Kristi kors. Något betänkligare tecken till ett urarmat församlingslif och till en urvattnad predikan gifves icke, än att talet om korset är matt, otydligt, tveksamt, så att man nästan ej har något om detta att vittna och bekänna. Citatet är bara en enda liten del om förkunnelsen om Kristi kors och om ”själfgjorda” kristna, som utesluter talet om korset.
Boken av biskop Gottfrid Billing heter: Betraktelser för hvarje dag under kyrkoåret
Billing var professor i praktisk teologi vid Lunds universitet 1881, biskop i Västerås 1884, överhovpredikant 1885[1] biskop i Lunds stift 1898 riksdagsledamot (första kammaren 1889-1906 och 1908-1912, ledamot av Svenska Akademien 1900. (Wikipedia). Slut citat
Grunden för mitt liv är Guds ord. Sen finns det många olika översättningar. En app, som bara har en kvart om dagen ur Svenska Kärnbibeln lyder så här idag: Ja, jag har frågat först om en får kopiera så långt avsnitt. Sättningen blir inte den samma…
”Gal 6:1-10
Ett liv i tjänst för andra 1Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.] 2Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.] 3För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.
[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på ”varandras bördor”. Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform ”en som förleder sinnet”, dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]
4Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan. 5För var och en måste bära (lyfta) sin egen ryggsäck (portion, packning, börda; en militärisk term för den utrustning som en soldat normalt själv bar).
Här i vers 2-5 finns många sanningar:
• Alla, även kristna, kommer att möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28. • En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser. • Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen phortion (jfr med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se 2 Thess 3:10.6Låt den som undervisas i ordet [evangeliet – det glada budskapet, se Ef 1:13] dela med sig till (delta med) den som undervisar i allt gott (i varje god sak). [Det grekiska substantivet koinonos beskriver en kompanjon/ partner – någon som är gemensamt delaktig och delar med sig.] 7Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska hon också skörda.
8Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur] får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall), men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.
9Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairoideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].
10Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: ”mot dem av trons hushåll/familjer”) [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].
[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. ”Att ha” (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.] Slut på citat
Jag har fått mycket hjälp genom att tillhöra en kristen församling. Nu är jag vid vägs ände och måste välja min slutstrid. För den som följt min kamp på Facebook eller i verkliga livet blir det tjatigt. Eller här på betald plats…
Jag drar det kortfattat. Det är skillnad på diagnosen ”manodepressiv psykos” för livet, när en är 20 år och har artros i vänster höft med protes i höger sen år 2007. Det är skillnad på att leva med ambulerande skolios och kroniskt ryggskott och värk än värk i psyket.
Där kommer sinnet för humor in, som bara den förstår som upplevt skillnaden! Sahlgrenska Sjukhuset är ett universitetssjukhus med högt betyg före den så kallade sjukhussjukan. Jag anser själv, att jag fick ”sjukhussjukan” i mina sår från år 1956 på ett mentalsjukhus! De läkte aldrig och gick inåt.
Sahlgrenska Sjukhuset ligger på en sida av Göta älv i Göteborg. Det är historia nu, att det funnits en bro över älven, som ledde till andra sidan, där två stora mentalsjukhus har kvar byggnader: Lillhagens Sjukhus och Sankt Jörgens Sjukhus. År 1955 var jag sjuksköterskeelev och första årets läskurs avslutades med denna humor av en psykiater eller en medicinare:
”Skillnaden mellan en neuros och en psykos går på Göta Älv bron.” Det var lite mindre skambelagt att söka själv till Psykiatriska Kliniken på Sahlgrenska Sjukhuset än att på den tiden hamna på Lillhagen eller Sankt Jörgen. (Min äldre syster hade ett svagt minne av den dåliga vägen och en gammal buss till Lillhagen Sjukhus med mig september 1956. I journalen står att mamman påstår, att detta går över om hon får sova.)
Denna humor kunde kontras med att en psykiater på Lillhagen på den tiden ledsnade på alla remisser från Sahlgrenska Sjukhuset där det stod. ”Psykos?”. En gång kontrade han då med en remiss från det mentala sjukhuset och skrev: ”Somatos?”.
Nu är jag vid vägs ände och letar efter en utbildad läkare med lite kurage. Låt bli att hålla varandra om ryggen, när en destruktiv diagnos är fel och är satt för livet! Det är myndighetsövergrepp till olika instanser och en plåga för livet! Se till att ge rätt att ta bort felaktiga diagnoser! Facebook är inget socialt forum längre utan endast en reklampelare, där vi blir åtskilda från varandra en och en. META är värre. Alla nerver går i ryggraden och en och en kan komma i kläm! Detta gör ont. Men vi når inte varandra på META. (Ping Carina Håkansson med flera.)
Nej, jag ber inte på mina bara knän! Det var flera år sen jag kom ner på dem. Går jag ner kommer jag inte upp igen. Där är massor av artros också. Hur skulle det vara om vi alla respekterade varandras kunskap?
”Hon har haft besvär med sin rygg i många år.” Det säger mig ingenting, när jag var i behov av att få möta en ortoped, som kan sitt område.
Nu är dagen kommen. Jag har fått möta både en och två ortopeder.
Jag lider av predikosjukan fortfarande men saknar en predikostol.
Den bör vara hög och stadig att hålla i…
Eller också sitter jag hellre på rollatorn och predikar att livet är i blodet!
Det finns människor som kommit i min väg i rätt tid. Så är det med fotografen till detta foto Annica Engström – projektledare, författare och konstnär. Då hade jag en bok i huvudet, som jag skissat på och ville visa. Frågan som kom en gång var av en psykolog/psykoterapeut, när jag rullade ut en släktforskning från Abraham till Jesus i Matteus evangelium kapitel 1 och från Jesus till Adam och sen Gud i Lukas evangelium kapitel 3. Hon heter Hanna Lundblad Edling:
Innan jag berättar om släktrullen kollade jag statistiken på bloggen och fann ”Hemligheten” skriven för 10 år sen. Tydligare än så här kan jag inte vara: Jesus är Sanningen. Inte en sanning med modifikation. Inte en halvsanning utan summan av allt berättat, som står i bibeln. Inget är sopat under mattan av alla vidrigheter, grymheter, list och lögn. Profeterna har inte skönmålat sitt Israel, som ett utvalt folk.
Två blädderbloocksblad 80 cm höga efter varandra blir 160 cm med JUDA stam av de tolv sönerna som skarv. Bredden är 58 cm. Då fick varje man bara 2 cm var i höjd med lite mellanrum. Namnet Jesus i korset är mera. Det är bara att skriva av alla namn som står i släktregistren för att hjälpa sig själv lite bättre att förstå att tusen år är som en dag för Herren! Plötsligt såg jag att Maria och Josefs släkter går ihop först i kung Davids äktenskapsbrott med Batseba – Urias hustru. Ingen har något att berömma sig av i försoningen med Gud genom Jesus!
Jag har ett rött tvinnat snöre, som får ligga utanpå blädderblockspappren! ”Jesu Guds Sons blod renar från all synd.”
Jag kommer ensam på det stora Drottningtorget i Göteborg gående med min rollator. När jag kom hem från den träffen hade jag ett sms från Norrland, som gav en viktig pusselbit i mitt brokiga liv och alla märkliga möten jag gjort med så kallade ”utslagna människor”.
Detta var en mycket märklig dag, då en liten krokig gumma blev fotograferad med hela sitt liv i bagaget och omgivningen runt.
”Jag vill lära känna kraften i hans uppståndelse!”
Om någon undrar så sitter jag rak i ryggen som en eldgaffel med ryggen åt matvrån och tittar in i en garderob på en dataskärm. Därifrån kan jag hålla mig i väggen till garderoben och ta mig runt till hallen och titta in i nästa garderob åt matvrån till. Där står min skanner och skrivare. Med husvärdens muntliga tillstånd är det ett hål i dessa två garderobsväggar. Där ligger en skiva som bord för utrustningen. Jag snurrar runt försiktigt och lägger i ett löst foto emellanåt i skannern eller ett brev eller en sångbok. Rör mig lika försiktigt tillbaka. Det gäller att inte ramla utan rollatorn.
Min hemmagjorda blogg via HTML4 hette ”Brefvet kom” och var tänkt att bloggen skulle innehålla allt från den tid då de släktingar längst bak i tiden blev ”omvända till Gud”. Så hette förhållandet i mitten av 1800-talet, när det blev slut i en gård och familj på brännvinstillverkningen och missbruket. En radikal livsförvandling på detta sätt har intresserat mig hela livet.
Det är inget simsalabim från dag till dag. Med den erfarenheten kom alla tvivel och besvikelser in i mitt arbete. Jag höll på med utvärdering och resultattänk och blev bitter. ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst!” Håll fast vid Guds ord!
Det finns alkoholister och narkomaner, som aldrig haft något mer återfall, sen de upplevde en radikal frälsning. Många andra får kämpa många år och börja om på nytt efter varje återfall. Jag personligen har haft mina återfall i bitterhet. Andras framgångsteologi fungerade inte på mig. Det är inte ett dugg bättre eller lättare att bli av med besvikelse.
Bygget med HTML4 skedde med hjälp av två kurser i samma ämne. Jag fattade knappast inget på den första, därför att jag inga grundkunskaper hade i data. Så jag gick om samma en gång till därför att den var så kostsam för mig. Ville inte att pengarna skulle vara bortkastade. Min idé var strålande med ”Huset som blev ett hem”. Då skulle centrum för alla länkar vara i mitten på första våningen. Varje nytt inlägg skulle ha länk till mitten. Noas ark hade tre våningar. Psyket har också tre våningar enligt psykologer (källare och överjag ungefär). Ande, själ och kropp. En del personer är strukturerade från början i sitt tankesystem. Andra måste öva och träna…
Dessa ord är från min morfars anteckningar på ett försättsblad i familjebibeln. Han gjorde ”Anteckningar” till en Bondepraktika dessutom. När min far var på sin ålders höst och fick läsa sin svärfars bondepraktika, så gjorde han en omvärdering. Han läste om hur mycket de fick gjort på ett år och blev förvånad. Den bondepraktikan blev min räddning, när jag måste ta emot hel sjukpension för min dåliga rygg. Jag ville inget hellre än att arbeta. Och morfar hade varit nedvärderad, att han inte orkade så mycket.
Detta lilla väggskåp blev räddat en gång från ett hönshus, blev tvättat och målat och fick tillbaka sitt värde. Varje bonde var ju nästan snickare också. De måste kunna lite av varje. Min morfar ville gärna läsa bibeln och var lekmannapredikant i egna byn.
(Detta skrivet på grund av mitt hälsotillstånd. Jag kan inte gå två steg själv längre och orkar så lite. Gamla blir äldre och lite sköra men vill ändå predika…)
Nyårsaftonen den 31 december 1969 gick över till en ny dag. Jag var inte barnvakt längre. Mamman till barnen hade kommit hem från nyårsfirande med mina kristna vänner. Det var dags för mig att åka hem. Jag hade bil på den tiden.
Innan dess gav hon mig ett meddelande, som fick rakt motsatt effekt i mitt liv. Jag lever inte i en ”ofrivillig ensamhet”. Den blev mer eller mindre påtvingad mig på grund av en felaktig, grym diagnos år 1956. Efter den konsekvensen av behandlingen och diagnosen, ville inte jag gifta mig och eventuellt få barn. Den psykiatriska stämplingen av en mentalsjukdom är ärftlig. Skräcken för vad jag sett och läst på var förlamande. Hennes budskap var, att hon var med barn igen och igen. Precis som min mamma varit och jag fått livet som gåva.
I denna situation var det inte lämpligt att bli glad över att ett litet barn var på väg! (Hon undrade om jag var klok, som såg livet som en gåva.)
Min längtan efter barn gick aldrig över ens efter fyllda 90 år. Jag är abortmotståndare och vill säga JA till LIVET. Det är bara Gud, som kan tända ett liv eller släcka. Det är bara Skaparen, som kan sammanväva i foster till ett barn och foga ihop benen. Satan försöker kopiera livet men misslyckas totalt.
Snart skall Satan bli bunden för gott och nerkastad dit han hör hemma.
”I Jesu namn” brukar det stå i en viss almanacka av litet format med predikotexter angivna. Året är 2026…
”Det fattas ord,” sa hon efter att ha läst mitt manus. Märkligt då jag pratar stup i ett och avbryter andra i deras försök att få säga något.
Så här är det, att jag aldrig gått någon skrivarkurs ens. Andra har visat på att jag ofta har syftningsfel. Det är försent med en kurs i svensk grammatik. Så skrev jag en rubrik: ”Guds gåva är det” men inget i texten syftar på denna. Kung Salomo fick önska vad han ville, eftersom han ville gå i sin far kung Davids fotspår. Hur såg det fotspåret ut? Då kan man undra om inte det var krig och åter krig. Kung David hade ju blod på händerna enligt Gud.
Så föreslog jag ett kapitel i bibeln som fortsätter i vers 16 med orden: ”Vid den tiden kom två skökor till kungen och trädde fram inför honom.”
För mig säger denna upplysning väldigt mycket men den är tagen ur sitt sammanhang i Israels historia! Bloggen är också tagen ur hela mitt sammanhang under 25 år. Det var när NT81 kom ut, som jag blev så intresserad av Jesu fortsatta släkttavla i Matteus kapitel ett. Varför var bara fem kvinnor nämnda vid namn och männen fick sönerna? Vad var det för märkligt med skökan Rahav? 1 Kungaboken kapitel 3 har med både en och två skökor. Ester var ingen sköka. Hon var judinna men så vacker, att hon en gång blev utvald i en skönhetstävling bland tusentals sköna kvinnor. Att komma inför en konung med sin begäran var inte för vem som helst! Då rakt inte för skökor!
Så jag angav till helt kapitel i Hesekiel kapitel 23 med två skökor i förhållande till urtidens Gud och Skapare och ende Gud för ett utvalt folk – ett folk som fått ett löftesland men blandade ihop sig med deras sätt att leva och tänka. Det stora kung Davids rike föll ihop och gick sönder under kung Salomos tid. Var det han som var vis?
Vilket syftningsfel! Han hade bett till Gud om vishet och förstånd att kunna leda som kung och fick en gåva som aldrig kunde bli större. Guds gåva är det med visheten. Guds tankar är det med trohet mellan en Gud och ett folk! Allt annat är äktenskapsbrott. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Att sälja den åt andra gudar är likt skökans väsen.
Min förra blogg är en utmaning att tänka till. Vem är alla gåvors givare? Kan Gud ångra sina gåvor? Kan vem som helst få gå inför en kung i våra dagar?
Jag för min del har vädjat i åratal om upprättelse inför myndigheter och sjukvård. Det var bara Jesus, som tog sig an min sak och upprättade mig helt och fullt.
Jag är ingen fostermamma! Jag är en rätt mamma. (som ett litet exempel.)
31 december år 2025- Redigerat
Det är bara jag som har facit till mitt eget liv. Ingen kan ta ifrån mig mina känslor. Därför är jag så innerligt tacksam för bibelns budskap och Guds gåva genom evangeliet om Jesus vår Frälsare. Det är nåd alltsammans, att jag fick en sådan hunger efter bibelns sammanhängande budskap som ung och innan övergreppen hände i mitt känsliga psyke. Jag läste med ögonens hjälp och hjärnan lagrade. Texterna flyttades ner till hjärtat efterhand och under Andens undervisning. Nu är jag 90 år och lite mer intresserad av årtal. Jag vågar dra slutsatser och brottas med texter. Gud ångrar inte sin kallelse och sina nådegåvor. Men det går inte att blunda för att det går att missbruka ett förtroendekapital, som den vise kung Salomo gjorde…
Nu gäller det! Alla bibelverser och bibelsammanhang, som flyter runt skall få sin plats i hjärtat oavsett vad biologin säger, att de finns i hjärnan. Tanken som finns i hjärnan kan bli havande och föda synd – vad gör jag med den?
Häng med en stund och en stund sen för nu får tankarna virvla runt obehindrat över hela bibeln. Och det finns en sökruta för enskilda ord en sköka och två skökor till och med. Står det så? Ja, det står så!
1 Kungaboken kapitel 3 har jag läst hela kapitlet och skulle helst vilja kopiera men det fungerade inte för mig. Svenska Folkbibeln tillåter så lång kopiering bara deras namn är med och Svenska Kärnbibeln också.
Det är en världskänd berättelse om den vise kung Salomo, som fick besök av två skökor. De hade bott i den enas hus där först den ena födde en son och sen den andra. En natt dog den förstas son. Hon hade legat på honom och tog det döda barnet och la det hos den andra skökan. Där tog hon hennes son och det blev morgon. Morgonen avslöjade vad som hänt under natten. De blev osams och måste gå till den vise kung Salomo. Han var känd för att kunna skipa rättvisa. Båda yrkade på att sonen som levde var deras.
Undra på att någon ansåg att Gamla Testamentets texter, när B2000 kom ut år 1999 i advent, borde förbjudas! För barn i vart fall…
Nu är det som det är. Inget får läggas till och inget får ta bort från Guds ord. Kund Salomo föreslog att dela på det levande barnet med ett svärd hälften var för skökorna.
Då blev den kvinnan, som var mor till barnet och älskade det så förtvivlad att hon sa till kung Salomo: ” Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det inte!”
Den andra sa: ”Det skall varken vara ditt eller mitt. Hugg itu det.”
”Då tog kungen till orda och sa: ”Döda det inte! Ge henne det levande barnet. Hon är barnets mor.”
Kung Salomo var född i ett äktenskapsbrott. Hans far kung David hade sett till att den vackra Batsebas man Uria skulle ställas först, där striderna var som hetas, så att han dog. Batseba var inte kung Davids hustru utan soldaten Urias. Ändå visar bibelns berättelse, att Gud lovat en kung av evig tid ur kung Davids hus. Var det så Gud tänkt genom både äktenskapsbrott och skökors sätt att leva?
Hesekiel kapitel 23 har rubriken:
Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba
Följ med framåt i tiden i de tolv stammarnas strider om löfteslandet, som var noga uppdelat i elva delar plus det stora tempelområdet för leviterna. Det var inte tänkt med svärd! Det var inte Guds mening ändå längre fram i tiden:
”Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.” 1 Kung 3:25 (SFB98)
Alla har syndat och saknar härligheten från Gud – både judar och samarier, både judar och hedningar, som vi räknas som. Den stora visdomen i kung Salomo var inte hans utan en gåva av Gud. Av nåd är vi frälsta och det inte av oss själva. Guds gåva är det. Bibelberättelserna kan få flytta ner från hjärnan till hjärtat.
Den levande sonen…
Vem är han? En gång var Maria den rätta modern. Också genom hennes själ gick det ett svärd.
P.S. Julen 2025 är över. Det har gått många dagar sen jag vågade skriva denna post om visheten från Gud, som gåva till kung Salomo. Nu har vi flera bra bibelöversättningar till svenska språket och Studiebibeln och Svenska Kärnbibeln. Det finns ingen ursäkt för att inte studera Israels historia bland alla andra folk med andra gudar. I Nya Testamentet står det att sin kallelse och sina nådegåvor kan Gud inte ångra. Vart tog då kung Salomos vishet vägen, när kung Davids stora rike föll isär och vi har årtal på allt i fortsättningen! Finns det ingen som vill läsa Hesekiel kap 23 om de två skökorna? Det kommer ingen kommentar, ingen fråga om hur jag tänker. Jag ser däremot i statistiken en hänvisning till att jag varit intagen på Restad Sjukhus som ung. https://gunnelsplats.com/2015/08/19/humor/
Guds gåva är det med visheten till kung Salomo. Guds gåva är det, att han inte kan ångra sina gåvor men människor kan gå ur sin uppgift. Gud vill inget hellre än att få sluta ett evigt förbund genom ende Sonen Jesus Kristus.
”Vet ni inte, att den som går till en sköka blir ett kött med henne?” D.S.
Nästa år är det sjuttio år sen den 5 september år 1956, om jag får leva. Sjuttio år i Babylon med bibelns bildspråk, som jag längtat hem och velat berätta för den som velat lyssna om hemmet ”ovan där”. Två steg framåt och ett tillbaka ungefär.
Tack till dig som ville gå vissa sträckor samtidigt!
”Men när på Sion jag tänker sättes mitt hjärta i brand.”
Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar.2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord.3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram.4 Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor. 1 Mos 16:1-4
Det jag kallar Babylon under 70 år är den hopplösa kampen som Saraj hade, att vilja hjälpa Herren med mina mänskliga tankar, min mänskliga situation, när allt var kört och jag krossad i min självkänsla! Då ville jag göra om hela den dåvarande mentalsjukvården och få dem att fatta: ”Så gör man inte mot en patient!”
Tre månaders behandling är väl inget i förhållande till ett helt liv i frihet? Frågan är bara hur jag kunde tro att Läkemedelsbolagen skulle inse sitt ansvar och inte varna för beroende. Hur kunde jag tro, att jag med min starka vilja skulle kunna omvända alkoholister och narkomaner genom berättelsen om Jesus? (Jag tog inte psykiatrins recept! Deras diagnos var maktmissbruk.)
Hur kunde jag tro, att jag bara skulle gå vidare som kristen och kunna glömma det som sårat mig? Där började kampen, att de inte räckte att förlåta. Jag skulle glömma också! Det läste jag mig till i bibeln. Det blev mitt fruktlösa arbete att försöka glömma och aldrig nudda vid fel behandling. Tills den dag jag fick namn på mitt slit. Jag var egenrättfärdig. Skulle klara det själv.
Värre var mötet med olika förkunnelser och krav på tro, att jag blivit frisk i min rygg. De hade ju bett tron bön för mig gång på gång och jag skulle hålla fast vid att jag var frisk – utan värk. Annars var det synd hos mig. Åren gick och det har varit slitsamt att hjälpa Gud med en sjuk kropp och tro för andras helande.
Gal kap 4:21 -”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte känner födslovärkar, för den ensamma har många barn, fler än den som har en man.” Slut citat
Ja, jag upprepar mig. Men det har varit viktigt för mig med en egen plats på Guds kallelse, Guds förslag hur jag skulle kunna gå vidare i livet. Hans kallelse som jag väntat på som 17 åring var enkel, att jag kunde få berätta om tryggheten i Gud.
”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar✱. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne✱.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land✱, tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.” 1 Mos kap 16
Nu fortsätter vi, om du vill vara med och dela mina tankar? För länge sen skrev jag bogg-posten: ”Tänk, om Maria sagt nej?” Varför inte pröva olika tankar?
Varför inte leva oss in i Sarajs situation en stund? Det är väl ändå lätt, att tänka förnuftigt? Hon tänkte inte med feministisk teologi utan drog slutsatsen, att det var Herren som gjort henne ofruktsam. Då borde ju hon underordna sig hans vilja, även om den var obegriplig. Både hon och Abram ville ju vara i Herrens vilja. De hade lämnat allt för att följa honom genom alla faror. Egyptens land hade många mäktiga gudar. De hade bara en. Deras tjänstekvinna kunde fruktbarhetens gudinna minsann. Bara en av många mäktiga. I tankeexperimentet rör vi oss i dagens kunskap om Egyptens vise män och trollkarlar – alla bibeltexter på samma tidslinje.
Tänk, om Abram sagt nej och vägrat lyda en nästan 90-årig hustru? Då hade vi ju sluppit denne Ismael!
Tänk på Abraham och Lot som stod på samma linje en gång med stora rikedomar! De såg ut över landet framför och Lot fick välja först. Han såg var rikedomarna fanns och valde. Abraham fick det område, som var stenigt och mindre givande. De delade på sig – divergerade. Lot drog sig närmare och närmare Sodom. En dag bodde han där inne med hustru och två döttrar. Denne rättfärdige Lot! Det är mycket obegripligt i bibeln, om en inte vill förstå.
Idag är frälsningens dag. Frälsningen kommer från judarna. Hur obegripligt detta än är. Tänk, om Jesus sagt nej i Getsemane! Detta orkar inte jag bära av synd och skuld för deras skull och allas!
Jesus lever och håller det han lovat.
Tänk, om Maria sagt nej!
Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag!
En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovde utan helig ande skulle komma över henne. Tänk om Josef sagt: – Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt? Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet? Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…
Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt: – Nu orkar jag inte mer! Eller om Josef sagt: – Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!
Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. Han skulle vara med. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna. – Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga! Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem: – Visste ni inte att jag bör vara där min fader är? Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud: – Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!
Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen: – Din mor och dina bröder är här för att söka dig…
Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade: – Vem är min mor och vem är mina bröder? Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt: – Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden! Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt: – Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!
Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen.
( Detta är hämtat från brefvet.com år 2011. Där är det bara att klicka sig fram och läsa om min personliga kamp mellan tro och inte tro. Brefvet min hemsida skildrar min barnsliga tro i konfrontation med andras existentiella ångest. Jag är inte oberörd av den. Brefvet finns inuti denna Word Press-blogg)
Det finns en läsare i Finland som har åldern inne att kunna finska kriget men också det teologiska kriget mot oss kvinnor. Jag har den åldern och erfarenheten i Sverige. Därför fick jag en läsare i Norrland, som såg min irritation, när alla män hoppade över mina inlägg. De svarade bara på varandras.
Så nu skall jag berätta, att jag vuxit upp inom Svenska Missionsförbundet i den konservativa bibelsynen som undervisning. Efter det var jag medlem under 50 år i Pingströrelsen och är tacksam över deras bibelundervisning också. En dag måste jag söka en församling på närmare avstånd och hade stor vånda mellan olika frikyrkosamfund och Svenska Kyrkan. Svenska Kyrkans präst kom från Medodistkyrkan och Missionskyrkan och kunde redogöra för den klassiska försoningsläran, så att jag begrep vid ett tillfälle. Jag blir mycket frustrerad när jag inte begriper!
”…och på den vägen är det,” som vissa slutar sin förklaring med. Här kommer poängen bums! Jag är orubblig i min bibelsyn! Det går inte att prata mig till rätta för summan av Guds ord är sant och hans domar är rätta. Vi skall inte plocka isär bibeltexter, som vi tycker om eller som vi inte accepterar. Skrift skall med skrift förklaras och det tydliga har företräde framför det dunkla.
Det går att gräla om i tusentals år vem som har rätt att kalla sig Abrahams barn! Både araber och judar kan påstå att de är Abrahams barn. Ändå ställde Jesus själv som jude andra judar mot väggen, att de ingen rätt hade att kalla sig Abrahams barn! De hade anklagat Jesus för att driva ut onda andar i Belsebuls namn. Satan har många namn. Då svarade han i skarpa ordalag. Jesus hade kommit till sina egna och de egna tog inte emot honom.
”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bli Guds barn åt dem som tro på hans namn.” (1917 års öv.s fritt ur minnet så när som på ett o och ett r)
och de hava blivit födda, icke av blod, eller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. Joh 1:12-13
Som någon uttryckte det: ”Min hjärna är som en rangerbangård.” Jag kan inte hålla ihop åt vilket håll tankarna tar vägen! Meningen är att Abraham fick ett totalt orimligt löfte om en son. Hans 90 årig hustru log och tyckte det var ändå mer orimligt. Så hon skickade sin unga slavinna till hans famn för att hjälpa Gud att infria hans eget löfte.
Det gick som det gick och bibeln fortsätter förkunna om ende sonen född av Gud och inte skapad. Bibeln fortsätter förkunna om enda VÄGEN till Gud genom Sonen.
Opalkyrkan i Tynnered var nybyggd och invigd. Då kom pandemin och församlingen fick inte ha några samlingar. Det var påfrestande och en stor besvikelse. Vi över 70 år var alldeles särskilt utsatta och i riskzonen för att inte överleva, om vi drabbades av viruset. För min del hade jag följt tomten där den första kyrkan legat. Det var en ung församling inom Alliansmissionen, som hade bildats runt år 1965. Så skulle hela torget rivas och byggas om. Hur fungerar en församling utan fastighet undrade jag, som behövde hitta en församling nära mina bostad. Den teologiska frågan hade jag burit på sen B2000 kom ut och hade bytt ut ”församling” till ”kyrka”. Kyrka tycker jag är själva fastigheten. År 1966 kom jag till Göteborg för tredje gången.
Skulle jag dö av denna pandemi utan att vara färdig med mitt bibelstudium? Två kyrkor i min hemtrakt kunde slå ihop utan att bli en kyrka. Jag tänkte bara så praktiskt. Manus blev klart och jag fick löfte att spela in mina tankar i en tom kyrkolokal utan åhörare. Bara en tekniker. Efteråt frågade hon mig varför jag ville ha en vit och en röd ros på altaret.
En vecka har gått sen mina syskonbarn och syskonbarnbarn med familjer bjöd på en ”Sång och musikfest”. Jag hade överlevt pandemin och närmar mig de nittio. Väglaget är mycket opålitligt vid den tiden. Tre systrar och en ingift började med en sång av tradition i deras släkt. Deras farmor med fyra systrar brukade sjunga i stämmor: ”Får jag lämna några blommor några rosor i din vård…” av Nils Ferlin. Nu har jag hört den så många gånger med många års uppehåll att texten hunnit landa. Ingen tvekan utan allt är från bibeln!
”Hebr 9:16-22
Där det finns ett testamente✱ måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla
.✱21 På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” Slut citat
Så här tänker jag om innehållet i Nils Ferlins dikt, att den vita rosen står för Guds rättfärdighet, den röda rosen står för Jesu offerdöd genom blod och den tredje som fungerar först när givaren är död – den Helige Ande som förklarar kärleken från ovan för den som vill ta emot den.
Några tankar en vecka efter den stora Sång och Musikfesten 7/9. Jag har som sagt ”spolat av” eller ”sopat upp efter mig,” det som samlas under alla år av erfarenheter, misslyckande eller frälsningsglädje!
Här är jag uppvuxen. Bakom denna telefonväxel var det plats för en skolbänk av modernt snitt med lös stol. Min far var möbelsnickare i motsats till farfar, som var grovsnickare och for runt och lagade andras ladugårdstak. Det är en mycket smal garderob till vänster och överskåp ända tills väggen till köket. En skolbänk som syskonen hade i skolan var sammanhängande i hurts och stol med eget golv. När jag blev sju år hade jag en så gammalmodig också i skolan. Men för att vara nära mamma ibland hade jag egen plats vid sidan om från andra hållet.
Abonnenterna var så få att min mor inte kunde ha sittande tjänst utan mer springande. Alla barnen fick lära sig ”svara i telefon”. Det blev ett kommando till slut i syskonskaran, när vi satt och åt och det ringde. Ingen ville lämna bordet för att tjäna vid växeln, förrän min far lättade på kroppen från sin plats och tyst hotade gå själv.
Är detta privat eller personligt eller preskiberat rent av? Det gick att tjuvlyssna. Där är poängen på fotot, att det inte är kopplat rätt i sladdar. Grannes pojke hade en kamera och tog bra foton på 20-talet. Det var inget samtal som pågick heller…
Kineserna lär vara så långt framme när det gäller identitet och fusk, att det inte skall gå att fuska. Du har ett ansikte. Du har en tumme att göra fingeravtryck med som är unikt. Det räcker inte. Om jag fattat rätt gäller det ansiktet fotograferat och där blir pixlar. Till slut skall det inte gå att förfalska ett ansikte utan att rätt identitet stämmer. Sladdarna i gammal växel måste kopplas rätt för att kunna höra en person och koppla till en annan. Ett personligt foto har pixlar i mängd. De går inte att flytta hur som helst till en liknande persons foto och sen förfalska. Jag tänker på alla uppbyggda AI-foton. Så otroligt intelligent!
Pixlarna är många. En gång gick jag kurs i webbdesign. Sen gick jag samma en gång till därför att den var så dyr och jag kunde inga datagrunder men ville bygga en hemsida med HTML 4. Det är envishet, när grunden redan fanns färdig! Men jag minns lager på lager av bilder till en. Bilden på mig är inte den samma under åren som gått. Likheter med släktingar kan märkas men mitt DNA är mitt. Personnummer kan bli samma med hundra år emellan men inte personerna.
Det är en farlig tid vi lever i med förfalskningar. ”Samla er inte skatter på jorden där mott och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl utan samla er skatter i himlen…”. Det går att samla foton på Facebook och sen förfalska personens tidslinje. Det går att lägga in skadliga filer och förstöra för en person. Det finns skadliga budskap och det finns sanna budskap. Det gäller att var uppkopplad åt rätt håll, när det är ett enda brus av olika röster.
Vi har en Gud som inte kan ljuga! Lyssna på honom! Han sände sin ende son för att presentera vem han är som ende Gud. Abraham sände inte sin ende son att dö! Abraham hade Ismael innan. Studera skillnaden mellan att vara född efter normala möjligheter som Ismael med Hagar eller på grund av ett löfte av Gud genom Sara och Isak.
Den som tar emot Jesus som Guds son blir ett Guds barn genom att tro på vad bibeln säger. Sanningen gör oss fria. Jag har ett eget DNA men blev född på nytt när jag sa ”ja” till Jesus i tysthet hemma på vårt köksgolv intill rummet med telefonväxeln.
Min syster och jag var runt 13 och 15 år och eniga för en gångs skull och frågade föräldrarna:
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.