Kategori: ”Ur min journal…”

Bibelsyn

Min egen bibelsyn är lik den Job gav uttryck för:

Du letar efter mig som efter en loppa i en höstack!

Och det är mitt långa livs trygghet. HERREN slutar inte att leta efter mig. Han frågar efter mig också precis som han började fråga efter första människan:

Var är du? Var gömmer du dig bland lustgårdens träd?

Som tonåring sökte jag tröst i mitt lilla Nya Testamentet men fick bara veta, att jag inte lyssnade och inte böjde mig för en tillrättavisning. Där började mitt förhållande till en personlig Gud, som visste allt hur skoldagen varit och hur ledsen jag blivit över en lärares tillrättavisning/utskällning inför hela klassen.

”Kom låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt.” Nehemja 2:17 b

Där är vi nu i Sverige, att tillståndet är som på Nehemjas tid. Kristendomen är nedriven och portarna uppbrända. Vi blev invaderade av andra folks gudar och övergav tron på EN Gud. Det skulle inte vara Kristendomsundervisning längre utan Religionskunskap – lika undervisning i de andra religionerna. Min minnesbild är efter år 1950…

”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta hånade och föraktade de oss och sa: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?” Nehemja 2:19

Det finns motståndare idag också till en uppbyggnad av bibelns budskap om EN Gud och hans son Jesus Kristus och den helige Anden. Det finns olika tolkningar. Det finns ett upprepat: ”Vi tycker olika!”

Både Judendomen och Kristendomen tolkar uttåget ur Egypten som frälsning undan träldom ut i frihet. ”Och Israels barn gingo på torr mark mitt genom havet, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och vänster om dem.” 2 Mos 14:22 (1917 års öv.s) Detta upprepas i vers 29 och 30 med tillägget ”Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.”

Det finns en skiljemur mellan det som tillhör Gud och andra gudar. Den kan rivas ned av fiender. Den kan byggas upp igen av det folk, som är hans och kallade vid namn. Där är vi nu med en brokig skara av bekännande kristna, som vill vara med och bygga upp det som tillhör kyrkan/församlingen – ett tempel och en skyddande mur runt hans undervisning. Guds ord är givet till alla. Han har makt att vaka över det, som är ORDET från Gud genom Jesus Kristus.

” Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke och tjäna sin Herre.” Nehemja 3:5

Min bibelsyn numera är att det är nåd och inget annat att få vara med och bygga upp en raserad Kristendom. HERREN vill ha en plats i Sverige också som är hans tempel, där han får möte sitt folk bland oss. Det gäller att ha med sitt namn i Livets bok.

”Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit ditt bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.” Nehemja kap 1:7

Det är en bra början med omvändelse till Gud. Det är viktigt med en daglig omvändelse.

Här är jag.

Alma-Lenas tanke om Hacks 101 Nehemja

Tack för dina tankar om bearbetning av bibeltexter! Jag tar mig friheten att flytta fram ditt svar, AlmaLena. (Som sagt så möttes vi i männens bibelbloggar. De hoppade över våra inlägg konsekvent och jag blev irriterad och frågade varför.)

Alma-Lena svarar:

”Vi kan lära oss så mycket det judiska sättet att se på skrifterna. Bara detta att de bevarat den i tusentals år trots ständiga förföljelser och diaspora. De har också en , i våra Luther-påverkade ögon, ett ”vilt” sätt att tolka i livliga diskussioner med andra. Det ”chaverim” som vi sjunger om i Shalom chaverim, är mer än bara ”vänner” det betyder en gemenskap som tillsammans utforskar och försöker förstå Guds ord och vilja.

Alltså är denna bloggosfär en ”chaverim” det som Petrus påpekar i 2 Petr. 1:20
Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. 

Du och jag är en länk i den långa kedjan av släktens ”chaverim” som tillsammans gör ordet levande och verksamt under den Heliga Andes ledning och ständigt gör ordet aktuellt i vår egen tid.

En talande liknelse , som Jesus berättade, den om punden, finns i delvis annan version också, bland rabbiner. Där reser en man bort och ger en tjänare ett mått säd, en annan får en knippe lin en tredje en vinstock. När herren kommer tillbaka har sädet blivit bröd, linet en bordsduk men vinträdet bara växer där det std från början. Du förstår säkert poängen och i judisk tradition hänför man detta till ordet, hur man använder Guds ord i sitt liv.” Slut citat

Skall jag skämmas över att sakna utbildning på gymnasienivå och sen på universitet? Skall jag skämmas och sluta läsa bibeln, som om den vore till mig? Mitt första möte med Nehemja i slutet av 60-talet eller början av 70-talet var, att jag själv borde se till att arbeta på den sönderbrända porten och nerrivna muren vid mitt eget hus. Genom min egen personlighet hade jag släppt in bitterhet och otacksamhet – inte minst över frälsningen.

Vattnet stod som en mur till höger och vänster så frälste HERREN på den dagen Israel från fienden. (Fritt ur minnet men kvar i mitt hjärta.) Muren står för något! Portarna står för något. Jag borde se vad frälsningen innebar och släppa in lovsång genom mig!

Din i Kristus

Gunnel

AI

Natten är snart över som andra nätter med värk. Tankarna virvlar hit och dit och slutar i fast beslut. Det är försent för min det att tänka först och tala sen. En del är väl genomtänkt med frågor gång på gång. Ibland fattar jag mycket trögt. Som detta med Google. Och detta med ”taggar”…

Natten är snart över och börjar fel med kaffe och rätt med dagens lilla bibelavsnitt ur Svenska Kärnbibeln:

”Rom 13:7-10

7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.

[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]

Motivationen är Guds kärlek
8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:

9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.

[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]

Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:

”Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.” [3 Mos 19:18]

10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]” Slut citat

Det är dagen efter min storebrors födelsedag den 21 oktober. Han var född år 1922 och var en mycket bra äldste broder, när han levde. ”Äras den som äras bör…”. Jag frågade honom en gång hur han burit sig åt för att skriva en bok, där alla fick vara med och bidraga. Hans svar var enkelt, att först börja med alla, sen en grupp eldsjälar och gick inte det, så var det samarbete med några stycken. Om det inte gick, så fick han arbeta själv. Det finns projekt i olika storleksordningar. Anledningen till att jag frågade var, att jag själv ville ordna en ”hemvändardag” i vår lilla socken.

Känn på det ordet: ”hemma” eller ”hemifrån”! Jag är ”hemma” i mig själv äntligen och försöker avsluta mitt bloggande innan prenumerationen går ut. WordPress är stort. Google är ändå större. Sjukvården är stor som arbetsplats. Där började vi – min mentor och jag. Jag minst 10-15 år före henne i ålder. Hon var mycket datakunnig den kväll vi möttes för första gången och hon sa sitt: ”Jag hjälper dig!”

Runt år 2000 fick vi två nya bibelöversättningar och jag ville ut på nätet för att få möta unga, som aldrig hört något om kristen tro. Då kom hennes undervisning om Google. Om någon ville veta något om blodet, så var det bara att söka där. Sen skulle de komma till mitt namn, att jag har en berättelse.

Nu är vi på år 2024 och Google vet, att jag varit inlagd på ett mentalsjukhus som ung! Så lagom uppmuntrande…

Där är vi nu! Det byggs upp ett AI på något sätt med hopsamlade uppgifter, som jag själv bjudit på. I bibeln står det många löften för den som tror på honom som Gud sände till vår räddning. Det står om en vit sten. På den står det ett nytt namn som bara den känner som får det.

Jo, jag kan många förnedrande uppgifter om min frispråkighet och spontanitet. Bäst kan jag Guds diagnos på mig, att jag är en syndare. Hans uppgift är rakt genom hela bibeln om ett blod som måste rinna för min och allas skull.

Äras den som äras bör! Jesus delar inte sin ära med någon. Han har betalat hela priset för att friköpa oss ur syndens garn!

Ja, det är mycket verksamhet och projekt i våra kyrkor och i samhället men nästan inget tal om blodet som renar från all synd.

”Sjung för mig sången om korset…”

Det kom ett brev – Del 2

I kväll vill jag fortsätta berättelsen om brevet som kom. ”Ty ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv.” Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Rom (Rom 14:7 1917 års öv.s.) Den bibelversen är ju så kort och jag har kunnat den utantill och undrat över om den är sann. I vårt samhälle är många ensamstående utan människor runt sig, när döden klappar på. Men jag har tagit bibelversen ur sitt rätta sammanhang. Det skall en inte göra!

Och jag skall inte sätta igång och predika, fast det är mitt intresse…

Nu avvecklar jag bloggandet som sagt. I verkligheten försöker jag röja och slänga en del men lyckas inte. Böcker har inget värde sägs det numera. Detta är ju märkligt! Hur har det gått till? Hur kan läsning på en dataskärm uppväga detta att hålla i en bok och få byta blad? I morse skulle jag titta efter dikten: ”Det kom ett brev…” av Per Lagerkvist och fick syn på boken om de intagna på Hinsebergs kvinnofängelse: ”RÖSTER INNANFÖR MURARNA – Fängslade kvinnor delar med sig” (Red) Jessica Nettelbladt. Boken är från år 2017. Först fick de intagna se hennes dokumentärfilm: ”MonaLisa Story” för att sen skriva ner, rita eller måla på papper om egna upplevelser och intryck från filmen. Det var ett projekt i samarbete med Doc Lounge och Kriminalvården med stöd av Kulturbryggan.

Redaktören för boken arbetade först runt tio år med filmen ”MonaLisa Story” genom att följa en missbrukare av heroin och lyssna på hennes berättelse från början. Jessica Nettelbladt satte upp lappar och frågade efter någon som kunde vara villig att berätta på ställen där missbrukare gick. Det finns många som inte får sin röst hörd! Nu läser jag boken igen och minns mitt eget första besök på kvinnoanstalten Hinseberg tillsammans med två unga tjejer, som jag träffat på ett studenthem i slutet av 60-talet.

Kan en avveckla en berättelse som varar ett helt liv? För min det är det fråga om fångenskap eller frihet. Det finns bara ett antingen/eller i min personlighet. Där emellan finns det ett försoningens mellanrum. Det är teologen Sofia Camnerins rubrik på hennes doktorsavhandling. Jag lånar rubriken.

Den rubriken fattar jag mer och mer. Jag ältar det jag var med om under tre månader på ett av landets största mentalsjukhus som 20-åring men inte myndig år 1956. Jag vill bli trodd, att jag visste hur jag kände och tänkte då! ”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt,” står det bland annat i min sjukjournal. Igår kväll försökte jag gå upp på min hushållsstege till ett överskåp. När jag inte kunde lyfta upp vänster fot till första steget kom tanken:

”Detta är vansinne!” Sen fick det vara med vad jag har i ett överskåp.

Det finns sår som inte läker.

Det finns läkedom genom Jesu sår.

Det är en paradox!

Himmel och helvete

Det är morgon äntligen! Gamla har svårt att somna och sover oroligt ofta. Är en dessutom så envis, som jag är och låter bli sömntabletter, så blir det morgon ändå.

Datorn fungerar igen! Igår fick jag hjälp, trots att jag är uppvuxen med stor respekt för söndagen som HERRENs dag. Jo, jag fick gå på gudstjänst först och stanna på kyrkkaffet också men sen var söndagen hans enda tid att ge mig hjälp.

Där är vi nu att gamla faster fyller 89 år, om jag får leva längre. Då är det bråttom skall du tro! Jag ville ju ha lite struktur på allt berättande innan och har betalt en ny dyr prenumeration i USA. Där är poängen! Jag kan inte engelska och är mycket lättirriterad. Vem skall hjälpa mig, när ingen support fattar min svenska?

Där är poängen! Jag är medförfattare till en artikel på engelska dessutom! Svenska Universitet har inga pengar kvar att låta artikeln bli översatt till mig, så jag begriper vad jag varit med om som 20-åring!

Jo, Annika Östberg begrep min svenska, när jag skrev till henne i ett grymt fängelse på andra sidan Atlanten. År 2011 fick jag äntligen träffa henne på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hennes bok var klar för utgivning och hon talade för den i Svenska Kyrkans monter. Jag skulle tala för min lite senare på öppet golv och Recito som förlag. Senare i livet har vi två mötts ett nytt tillfälle. Jag är högmodig och tycker om att träffa kändisar!

”Bara så du vet det.”

Författare till boken ”Hasch -Himmel och Helvete” mötte jag i Smyrnakyrkan klockan 12 en onsdagsbön. Det var en mycket märklig timma för bön egentligen. Författaren hade bett att få ge information om faran att röka hasch men ledningen hade tydligen inte hittat någon bättre tid. Då kom jag helt desillutionerdad av hel sjukpension. Jag var bara 52 år gammal och ville inget hellre än att arbeta. Året var 1987. (Rätt uppgift enligt anteckning i boken är 1990 den 23/5.) Det var precis det arbete jag måste lämna bland unga missbrukare. Jag kände igen det han berättade och kunde teckningarna. En hade jag fått som gåva…

Där är poängen. Mental sjukdom kan börja på många olika sätt. Diagnoser kan vara rätt eller fel. Följden blir olika och jag kan inte engelska språket. Det kunde Annika Östberg och vi fann varandra under två korta möten. Mina livserfarenheter av skador från ett mentalsjukhus finns på länk i USA. Jag begriper ett ord här och där och är medförfattare.

I Sverige finns inga pengar kvar. Mycket har gått till bistånd som blev vapen på annat håll i stället för mat. Svenskar verkar inte fatta vad det är att få manna från himlen. Men igår fick jag ett dråpligt mannakorn klockan fem på morgonen, som förlöste mig från min irritation.

Det du!

Använd dina drömmar

Så heter läroboken av Ullman Zimmerman – fortfarande i min bokhylla. Det var inte mycket som jag förstod i boken för väldigt många år sen. Bara detta att en vanlig kvinna blev så tagen av sina drömmar, att hon ville veta mer och började fråga ut en klinisk forskare.

För min del förnekade jag ett helt år, att jag drömmer. Tyckte att det lät löjligt som material att ta vara på. En dag skulle kamraten, som gick kurser i ämnet få veta minsann, att jag hade rätt, för jag fick en löjlig dröm, att jag tappat min lillfingerring i soporna och letade där efter den. Det var allt.

Sagt och gjort. Senare på dagen ringde jag triumferande och berättade denna korta dröm. Det gick inte hem! En del blir trötta på allt mitt tjat och hon avfärdade mig helt kort med orden:

”Det är väl något som betyder mycket för dig!”

Där var samtalet slut. Hon kunde inte mycket om mitt trauma. Däremot kunde jag min mors föräldrars så kallade syndkatalog. När min mor Anna var liten fick hon en liten barnring i guld i 14 karat, som var så vacker med en slinga ingraverad likt löv från smultron. Den fick hon aldrig ha på sig, för det kunde leda till synd och högmod. Ringen låg i en liten ask av glas med lock av förgyllt silver år efter år i vår sekretär tills mor Anna utsattes för mitt tjat år 1959:

”Mamma, den ringen kan la jag få?”

Så bra då att ha en ring som skulle påminna om det löfte jag gett min Gud. Det är bara det, att vad löftet stod för glömde jag av och blev bitter. Vad jag lovat var ju inget i förhållande till vad min Gud lovat mig.

Men det hade jag glömt! I natten dröm letade jag förgäves…

Frikyrkoförsamlingen i min lilla ”bonnby” var alla släkt med pappan till den kände tonsättaren till många psaltarpsalmer Gunnar Wennerberg. Många bybor ville visst vara släkt med honom men inte min far som var helt utsocknes. Det blir aldrig det samma med dessa ungkarlar, som sen döpte sitt hus som ”Solhem” eller ”Solgård” och blev byn trogna med sina familjer.

Detta jämfört med Fridhem och Lyckhem på andra sidan den nya bron i drömmen…

De husen var lika nybyggda men som undantagsstugor.

Detta var allt för idag om drömmen ”En ny bro” från ”kärlekens stig” i min hembygd.

Han (HERREN) drog mig upp ur den djupa dyn och satte mina fötter på en klippa.

Vägen valde mig – Jakob

Detta är märkligt! Natten timmar kryper framåt och jag väntar på morgon – en morgon då jag vill fortsätta ge mitt enda arv till alla syskonbarn – mitt berättade från förr och de gamles tro på bibeln. Och varför inte träna här på betald plats i rymden?

Josef – en velourman eller en förebild till Jesus

Först läser jag dagen föreslagna bibeltext ur Svenska Kärnbibeln. Sen tänkte jag berätta om komplicerade relationer, som om de bara finns i nutid? Nej, jag skall inte ägna mig åt skvaller! Alla ledsamheter och grymheter finns nerskrivna i bibeln, därför att den är sann. Gud kan inte ljuga! Gud står bakom varje författare med sin ledning! Och jag har undrat hela mitt långa liv över bibelberättelser. Det har varit många och långa sjukdomsperioder, då det inte gått att arbeta, vara ute i farten eller något annat än samtal med Gud. Kartor är mycket bra hjälpmedel, för att veta var jag befunnit mig…

Bloggen om Josef är från år 2011. Ett av alla syskonbarn är bibliotikarie. Åren före år 2011 gav hon mig otroligt mycket stöd att våga berätta min egen historia i bokform. Jag trodde, att min historia skulle skämma ut mina syskon och att de skulle ta avstånd från mig, när berättelsen kom ut inifrån den hemska mentalsjukvården år 1956. ”Historien är din,” sa hon. Jag behövde inte ens bry mig om före detta sjukvårdpersonal, som kunde tycka illa om hur jag upplevt situationerna.

Bibelns berättelser är allas! De skall nå ut på alla språk till alla folk och stammar, innan Jesus kommer tillbaka som han lovat! Därför skall vi som tror på bibeln berätta för de som inte fattat poängen med livet!

Syskonavundsjuka är beskriven från första början. Tidigare än så kunde den inte finnas! Hur kom det sig att Herren Gud tyckte om Abels offer men inte Kains? Där står ordet ”synd” för första gången i min svenska förståelse. Ögonen är själens spegel och Herren Gud undrade bara varför Kains blick var så mörk. Han föreslog, att Kain skulle råda över sina tankar. Konsekvenserna blev annars att synden lurade vid dörren…

Ett annat syskonpar var Esau och Jakob. Esau föddes först av tvillingarna. Det blev ett problem för Jakob, som föddes efteråt. Esau hade förstfödslorätten. Avundsjuka kan börja och anses som rättighet att ha. Där började Jakobs tankar på att lura till sig den förmånen. Jo, Jakob hade sin mors gunst. Det var en favör tills Esaus tankar och besvikelse gått över i hat. Han hade blivit frånlurad förstfödslorätten en dag…

Så enkelt att läsa själv! Vi har ju nätet numera, om ingen bibel finns i närheten. Bibeln är DÅ, SEN, NU och SEN. Jo, jag har fattat, att vi skall tänka på vem texten är skriven till. Självklart att det är judarnas historia skriven till judar. Självklart är det deras svåra, grymma historia! Men framför allt har de varit generösa att låta oss få del av Herren Guds berättelse till alla om sin Son – den förstfödde!

”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus.

Minsann inget självklart att få vara frälst och friköpt från synden genom Jesu blod på korset! Blodet rann redan i lustgården på grund av synd.

Idag hade jag tänkt berätta om Jakobs tilltrasslade liv på grund av den listige Laban.

Men jag kom aldrig så långt.

Vägen valde mig – omvändelsen

Kap 4/2024 09 05

Så får det bli. En bit i taget…

”Också detta år…” Det är ett känt uttryck för den i bibeln, som ville ha en ny chans att få se någon frukt på sitt fruktträd. ”Kanske nästa år…” om han skärpte sig och grävde, förbättrade jorden runt trädet. Om jag skärper mig kanske jag kan få ihop berättelsen om VÄGEN.

VÄGEN är given en gång för alla. Den går att lära känna genom hela bibeln. Så finns det diken på båda sidor, som en kan ta sig upp ur. Psalmisten skriver, att han sett den rättfärdige falla sju gånger men resa sig upp igen. Ja, då är det fortfarande på VÄGEN.

Mina tankar skall få virvla fritt men med ett givet mål att få använda den tid jag har kvar för ett berättande till alla mina syskonbarn och deras familjer. Strukturen är Guds kärlek till de två unga som möttes inom ett visst område och blev ett så småningom efter egna upplevelser av VÄGEN. Området är så geografiskt litet men ändå gick inte deras två släkter ihop förrän deras äktenskap år 1921. Deras båda släkter finns forskning på sen åren före 1600-talet. Därför har jag blivit så intresserad av Jesu egen släkttavla som är från Abraham till Jesus eller från Jesus hela vägen upp till Adam och Gud.

Vem i min släkts två grenar var först att finna VÄGEN? Under olika perioder är uttrycket olika för den förvandlingen eller det egna beslutet att gå på den vägen. Idag skriver vi den 5 september år 2024. Den 5 september varje år firar jag min egen omvändelse i 180 grader. VÄGEN har jag varit på hela livet men ofta gått baklänges – ett steg framåt och två tillbaka. Detta vet Google minsann! Skall jag bli förskäckt då och tvärnita och vägra fortsatt vandring?

Nej du! En kvinna och en man vet jag följer min blogg och har inte gett upp! Den 5 september år 2007 ilsknade jag till och ställde en fråga:

”Är det jag som skall skämmas?”

Från den dagen fattade jag beslutet att det destruktiva som hände den 5 september år 1956 skall jag vända på till något konstruktivt! Jag släppte in fullt ljus över mina upplevelse av psykisk våldtäkt på ett mentalsjukhus. Min goda vän sen skoltiden och som pensionerad mentalsköterska på det sjukhuset hade gett klartecken plus en annan från den tiden plus överläkaren som varit där. Den senare hade skrivit i ett personligt brev, som jag har kvar:

”Skriv en bok!”

Innan dess sökte jag upp henne på ett annat mentalsjukhus i Norrland och ställde henne en fråga:

”Vad har jag för sjukdom?”

Den skulle ju vara för livet enligt myndigheter! Så Googla gärna på mig!

De har missat, att jag har min identitet i Kristus!

Bibelhack -Jakobs brunn

Det fattades tjugo minuter innan gudstjänsten skulle börja. Då fick jag lite panik för jag skulle predika över den kända texten om kvinnan vid Sykars brunn. Den texten har ju många inom frikyrkorna hört utläggas i text och sång. Jag hade varit i församlingen några gånger för Räddningsmissionen i Göteborg men nu hade de kallat mig som predikant.

Hastigt tittade jag på texten igen och kom bara några rader in. Där står i Johannes ev. kap 4: 5

”Så kom han till en stad i Samarien, som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Där fick jag ett bibelhack minst sagt! Jag insåg, att jag inget kunde hur många gånger jag än hört andra predika över denna text! Här hade folk kommit och gått generationer före den samaritiska kvinnan och innan Jesus kommit dit. Judarna brukade inte ta denna väg till Galileen från Judeen.

vers 4 ”Därvid måste han taga vägen genom Samarien.” Jag hade till och med varit på turistresa femton dagar runt jul och nyår år 1974/1975 med författaren Gunnar Edman, som kunde både berätta och proklamera på begäran sin berättelse och text just vid Sykars brunn. (Nuvarande Västbanken)

Hur gick det då med predikan? Jo, så snart jag var tillbaka i Göteborg såg jag till att hitta en kurs i Gamla Testamentet, som gav tre universitetspoäng. Bättre än så av detta bibelhack: Resan mot försoning hade börjat i min själ! Under åren jag var ”pastor” hösten 1988 – sommaren 1993 pågick den stora Psykiatrirevolutionen. Mentalsjukhusen i hela landet skulle tömmas. Medicinerna hade blivit så bra, att de flesta skulle klara eget boende. Vad hade detta med mig att göra och min predikan om upprättelse av en kvinna?

På resan till Israel fanns inte bara den kände Gunnar Edman som kaplan utan också en världskänd violinist Guido Vecci och hans pianist Hilja Saarne gift med läkaren Apollon Saarne. Vi fick en konsert på julafton helt utanför programmet. (Snart kommer poängen!)

Som mammor är så var Hilja Saarne så stolt över sin enda dotter, som var på väg att doktorera i konstvetenskap. Där började min försoning med allt som inte går att glömma! Hilja och jag blev vänner och jag fick veta mer och mer om arbetet med en kvinnas konst, som varit inlåst på mentalsjukhus större delen av sitt liv.

Hur kunde någon få för sig att leta upp alster efter en som varit inlåst och inte synlig i vårt samhälle? Jag blev mer och mer glad utan att avslöja vilken kunskap, som jag sitter inne med. Boken: ”En ensam fågel – jag vet vem det är – Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström blev klar och jag sträckläste och fattade allt! Kvar var bara att våga berätta sen var jag varit patient och träffat en läkare, som sårat mig djupt. Han var familjens vän. Och levde…

Det är en lång process hos en envis, minnesgod människa, där andra gör så många fel, att vilja försonas och le mot honom. Så klart att han också kom ihåg var vi mött varandra. Så enkelt hade det inte varit att glömma denne doktor av många andra…

Sofia Camnerin har också en doktorsavhandling, som jag väntat otåligt på:

”Försoningens mellanrum”

Den sträckläste jag också med envishet som drivkraft. Detta ämne kan ju jag!

Jo, pyttsan!

Väl mött vid Jakobs brunn…”och brunnen är djup.”

Bibelhacks – korset

Midsommar år 2024 är över snart. Min fråga till mig själv har varit om jag skall säga upp min prenumeration, som går ut i början av september eller inte. Å andra sidan skulle jag ju vilja avsluta snyggt.

Midsommarveckan i min hembygd har ”Vägkyrka” dagarna innan med olika program och andakt i kyrkan. Jag skäms inte över att jag bearbetade en kyrkvärd och ville hålla en andakt i den veckan. Detta var i början av år 2000. Efter andakten kl 18 var det kyrkogårdsvandring. Tack vare en skolkamrat jag haft fyra år i realskolan, så fick jag stanna över till nästa dag. Och dagen efter visade hon sin hembygds kyrkogård och deras gravar som gått före. Ingen av oss visste, att det var vår sista promenad tillsammans. Karin blev bara 70 år och dog hastigt lite senare.

Där kommer berättelsen om korsen in. Karin och jag hade valt sjukvården båda två men hon gick utbildning på Restad Sjukhus till mentalsköterska år 1956. Men de ville inte ringa efter henne, som kände mig, då jag kom dit som patient och utan anledning blev lagd i bälte! Det var deras rutin. Det var deras skyldighet att vårda mig efter den diagnos, som var satt för livet och följa den utvecklingen.

Nog om det! Där kommer korsen in på alla patienter, som dött och var begravda en bit ifrån den så kallade ”stormavdelningen”. Efter minst sex veckor fick Karin äntligen tillstånd att promenera med mig utanför avdelningen. Då visade hon kyrkogården med rader av träkors och en namnplåt med ett nummer och ett ”k” för kvinna och ett ”m” för man.

Sen den dagen har jag bearbetat försoningens möjligheter i mitt tankeliv. Kunde poesin vara rätt att glömma och förlåta, när jag förlät men inte kunde glömma?

”Lär dig livets vackra gåta – älska, glömma och förlåta.”

Karin följde med till kyrkogården igen för fotografering. Karin visade mig de vackra kyrkoruinerna i hennes hembygd på vår sista promenad tillsammans. Sen hade jag ingen längre att berätta för hur insidan varit, på den avdelning hon inte arbetat på. Karin var en mycket bra lyssnare. Sen kom andra i min väg som måste lyssna professionellt. Jag blev tvungen att ta itu med min gamla sjukjournal från år 1956. Och läste bibeln om Guds uppfattning om oss människor och om vad Jesus gjort för alla.

Någon på kyrkogårdsförvaltningen i Vänersborg förstod att träkorsen inte höll längre och ordnade med hållbart material, där plåtarna med nummer finns. Denna kyrkogård är kulturmärkt och mycket välskött och vacker. Den 5 september år 2008 for jag dit med en liten krans till graven 2611 k. (Så var tanken med det vackra hjärtat. Det blev liggande kvar i bilen. Sen gick jag inte tillbaka en gång till utan for till min hembygd. Vem går till en så bortglömd plats som bakom före detta stormavdelningen? Jo, jag hade hittat dit själv. Bättre att hjärtat fick ligga i mitt Björke på mina föräldrars grav.)

Denna dag hade ett så perfekt fotoljus. Regnet hängde i luften och gräset var daggvått. För mig betyder bilden, att nu är det insyn! Över hela vår värld reagerade vi samtidigt, att inte tiga längre om vad vi upplevt av mentalsjukvård. Projektet (H)järnkoll kom som var ett regeringsuppdrag och många med egen erfarenhet av psykisk ohälsa var villiga att gå ut i samhället med information:

”Jag är inte farlig!”

Korset står för att Jesus tagit på sig allt som inte vi orkar bära. Han har vunnit seger över sjukdomar, synd och död.

Hack – Jerusalems mur

Nu är jag glad igen utan att förstå den lilla boken ”101 Bibelhacks – Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson. Det är för mycket på akademisk nivå för min del. Jag bjöd spontant på mig i försök att samla på löften i bibelläsandet, när jag behövde varenda ett.

Som jag ser det har inte jag varit slarvig och tagit dem ur sitt sammanhang. Jag förstod inte bättre, när jag sträckläste. År 1957 och 1958 var jag som reklamen sagt om okrossbara glas. Det var inte sant! Kom ett sådant glas på kant på något sätt kunde det bli en lite hög mig småbitar som stora hagelkorn. Just så kände jag mig då och undrade hur det kunde vara så som andra sagt, att i bibeln fick en vägledning och råd. Allt hade ju raserats för mig…

Min fråga var om påtvingad omskolning. Min identitet hade varit i den vackra uniformen som en sjuksköterskeelev skulle bära och det lilla märket på ett gummiband att ha under den vita kragen: G S = Göteborgs Sjuksköterskeskola. På baksida av den brosch de färdiga sjuksköterskorna fick stod ingraverat.

”Det är trohet Herre dina ögon söka.”

Vart tog då den Herren vägen, som kallat mig långt innan – minst 3 år tidigare! Ordet ”arbetsterapeut” finns ju inte i bibeln varför skulle jag leta då? Jag hann bara komma till 2 Mosebok, så stod det, att Herren gett ett par stycken män alla slags slöjdskickligheter. För mig var det fråga om att söka alla kurser i småslöjd på Stenebyskolan eller inte. I Nya Testamentet kom jag fram genom läsning till:

”Tänk, på dem som är fångna som om ni vore deras medfånge.”

Jo, jag blev både det ena och det andra – fängelsebesökare helt spontant. Så inte var det så fel att leta efter löften från Gud. Och jag fick bra bibellärare!

Frågan långt senare var hur jag fått kontakt med David ett barnbarn till Eric Nilsson i Näsåker. Högt upp i landet…

En dag gick det inte att blogga längre utan feedback. Jag ville sluta. Uppdraget inom (H)järnkoll, som var ett regeringsuppdrag fungerade inte heller, därför att jag bara var arg över felaktig diagnos. Men erfarenhet av mentalsjukvård hade jag minsann fått under tre månader. ”De var deras skyldighet,” fick jag veta som orsak att vårda mig för den sjukdom, som de ansåg jag hade för livet!

Då när jag är som mest arg och frustrerad över en utställning som allmänheten inte fick komma till – då mötte jag David! David är son till chefen, som var för ”styrgruppen”, som byggde ett nytt sjukhus i kanten av gamla Restad Sjukhus-området i Vänersborg. På detta sjukhus skulle personal och patienter få se en stor vandringsutställning med namnet: ”En annan tid”. Utställningen behövde minst 100 kvadratmeter i yta. Jag ville absolut inte vara anonym vid mina skärmar och min berättelse.

Så där på mitten av det stora golvet fick jag stå och berätta om bra sköterskor. En man i publiken sa högt, att han var granne med Eva. Och jag svarade, att jag inget hellre ville än att få komma till stormavdelningen igen för att se.

Nej, detta är ingen tråkig historia! Jag hade försökt genom David, att få tag på nyckeln. Den hade han mannen som svarade på frågor, sa han. Men allmänheten fick inte komma och se denna viktiga utställning innanför låsta dörrar.

Ingen ville ta på sig arbetet utanför alla sjukhus och visa utställningen heller. Men David och jag fann varandra. Han är ju inte bara son till en duktig ingenjör utan barnbarn till min andlige far i Norrland.

Jerusalems mur

En styrgrupp

”101 BIBELHACKS Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare”

Jag kämpar vidare i denna lilla, behändiga bok av Jonas Dagson. Och tycker fortfarande, att den är för redan lärde…

Detta beror inte på att jag själv är så olärd utan mer, att jag stannade i växten angående ”Främmande ord”. Jag är för bekväm för att slå i lexikon. Det är inte alls många år sen jag hörde begreppet ”styrgrupp” för första gången, trots att det är svenska språket. Begrepp gillar jag och alldeles särskilt begreppet ”den mönsterbild som blev oss given.”

Där blir det stopp! Jag kommer inte längre. Det är omodern kunskap om tabernaklet i öknen. Då räknas jag som en nördig. Vad nu detta innebär? En av de ledande översättarna till Bibel 2000 skrev en bok om svårigheterna i översättningsarbetet till svenska språket. Jag förstod inte ens den boken, därför att jag stannat på en viss nivå i skolan. Jag hade lättare att förstå teol. dr Seth Erlandssons motsvarande bok om översättningsarbetet i Svenska Folkbibeln.

Vad har detta med styrgrupp att göra? Jo, den man jag frågade efter på en viss plats hade varit chef i styrgruppen för en viss sjukhusbyggnad inom ett visst område i en viss stad. Men jag skall inte ner i den historia, som till och med kan räknas inom kultur numera – byggnader kan bli kulturmärkta.

Jag gillar begrepp! ”Kyrka” är ett begrepp för mig, som är från landet och vet hur många kyrkor det går att se på en gång på ”Vara-slätten” från en hög byggnad! ”Församling” är ett annat begrepp med personligheter i olika åldrar av kött och blod, som bekänner Jesus vara Herren och Guds son. Antalet medlemmar kan vara olika men begreppet ”kropp” i förhållande till ”huvud” är livsviktigt. Svenska språket har olika ord för byggnad och församling.

Just där hängde jag upp mig i boken att vara försiktig med allegorisk tolkning. Just där är jag, att jag vill styra i vanligt ordning och försöker få till en styrgrupp i förbön.

Jag måste ju acceptera att det finns en styrgrupp på min gata och i mitt bostadsbolag som hyresgäst. Och det finns ett ”Vardagsrum” för den som vill ha lite gemenskap…

Allt är mitt i Kristus men tydligen räcker det för mig att vara gammal!

Det räcker inte alls för mig!