Kategori: Personliga reflektioner

Öppet brev till kvinnlig präst

Denna länk går till Svenska Kyrkans tidning.
Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer
Webbdebatt: Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm
Publicerad 2011-03-23

Eftersom länken inte fungerar längre kommer en del av inlägget här insatt den 13 oktober 2013

Ulla Karlsson skrev:
”Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, o Jesus”. Sv ps 143

”När världens Frälsare jag ser på korset där sitt liv han gav, jag bittert ångrar, blygs för det som förr min lust och stolthet var”. Sv ps 145

Eller en mer modern variant:

”Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. Han gjorde det för dem”. Sv ps 442

Är det bara jag som känner det motbjudande att ta dessa ord i min mun? Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…

Är det ingen människa som undrar över detta inom kyrkan? Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!

Det kräver förstås ett stort och omfattande arbete i att formulera nya psalmtexter, nya gudstjänstordningar och annat, men det kan det vara värt i slutändan!

Ulla Karlsson
Präst i Aspeboda församling

Så jag skriver spontant ett öppet brev.

Kära Ulla Karlsson!

En av mina Bloggar heter Vem är jag. Den kom för ett år sen och nu behöver jag inte berätta mer om det personliga, att jag varken fick bli sjuksköterska, missionär eller pastor. Den som vill bli präst måste ha lika höga intagningspoäng, som den vill bli läkare har jag hört. Så grattis till begåvningen! Den finns i generna.
Du skriver bland annat, att alla som är pedagoger vet, att människor utvecklas av uppmuntran, inte tvärtom. Så sant. Jag för min del fick självkänslan totalt knäckt inom mitt eget område: sjukvården.

Ingen behöver försvara bibelns budskap. Det tänker inte jag göra heller. Det jag vill berätta är, att det finns en röd tråd genom hela bibeln från pärm till pärm och det är blodet. Inom min första utbildning fick vi grundlig undervisning om blodets betydelse både i anatomi och fysiologi. Så jag tvivlar inte på blodets betydelse i människokroppen utan är bara fascinerad.

Genom min egen bibelläsning och trovärdiga bibellärares undervisning har jag fattat, att jag kan bli upprättad, ren och rättfärdig i kraft av Lammets blod. Ja, detta är totalt ute men inne för mig och många flera, som inte blivit besmittade av felaktig teologi. Jag har haft stora problem med mitt minne för detaljer – min oförmåga att glömma. Genom Jesu försoningsgärning på korset för mina synder vet jag att jag inte bär på agg mot någon. De hade tråkiga, kränkande rutiner år 1956.

Teologi nuförtiden kan tydligen se ut hur som helst. SOS för teologer med din inställning! Du har två handikapp. Det ena är att du är kvinna. Det andra är, att du är präst. Det innebär, att jag följt den debatten över 50 år om kvinnliga präster och tagit åt mig all kritik som ett läskpapper.

Numera undervisar jag inte utan berättar bara vad Jesu Kristi Gud sons blod betytt för mig, så att jag blivit upprättad! Det är nåd och inget annat. Nu kommer jag med stor glädje att berätta vidare om Jakobs söner hur de slaktade ett djur och doppade Josefs mantel i för att kunna lura sin far Jakob, att Josef nog blivit dödad. 1 Moseboken kap 37 –

Ja, så uppenbart är förhållandet mellan far och son i gamla testamentets texter till förhållandet mellan far och son i nya testamentet.
– Vi såg hans själs ångest 1 Mos 42:21

Har du och jag sett hans själs ångest i Getsemane för vår skull? Lukas kap 22:44
Jesus dog för din och min skull. Men han lever även om det fanns blodfläckar på manteln.

Allt gott
önskar
Gunnel Bergstrand

Vad är friskt och vad är sjukt?

Så lätt kapas din identitet på nätet

De svarta, stora bokstäverna på löpsedeln studsade mot mig, som bollar vänder tillbaka från ett bollplank gång på gång. Identitet vad är det? Vad är ”nätet” och vad är förlusten? Kan någon kapa min identitet och i vilken eller vilka siffror ligger den? Vilken siffra är mest betydelsefull?

År 1959 ändrades namnen på vårt lands stora sinnessjukhus till det mera neutrala namnet mentalsjukhus. Som om detta namnbyte tog bort någon skam! Utanför den s.k. stormavdelningen på sjukhuset fanns och finns en kyrkogård för patienter som dött. På deras gravkors fanns och finns ett m för man och ett k för kvinna och så fyra siffror. De fick alla sin identitet kapad. Hur försvann de andra sex siffrorna? Hur försvann deras identitet?

Så lätt kapas din identitet.
Över 50 år har gått sedan jag som 18-åring arbetade som sjukvårdsbiträde. Jag delade rum med ett annat biträde och blev ofta störd i min sömn. Efter ett år började jag gå upp i varv. En personalläkare ställde sådana frågor, att han gav mig tid hos en psykiater efter min semester några veckor senare. Då hade jag vilat ut och hade inga sömnproblem längre. Jag anar med facit i hand vilken sinnessjukdom, som han misstänkte.

Året efter, 1955, började jag som sjuksköterskeelev. Även här delade vi rum två och två. Min rumskamrat behövde inte så mycket sömn, som jag behövde, och jag blev ofta störd av att hon kunde vara uppe halva natten. Efter ett år var utmattningen så stor, att jag inte kunde sova på dagen, och på natten skulle jag vaka. Det hjälpte inte med sömntabletter och till slut blev det en promenad till Psykiatriska Kliniken.

Den sjukvård som jag fick senare på ett sinnessjukhus blev så traumatisk för mig, att såren går upp och blöder gång på gång. Jag var 20 år och eftersom man inte blev myndig förrän vid 21 års ålder, så fick jag inte själv vara med under genomgången av sjukdomshistorien. Istället var det min mamma, som läkaren samtalade med mest, när jag inte fick höra på. Samtalet var över inom en halvtimma och jag hade blivit stämplad för livet. Så lätt kapas din identitet!

I vilken av dessa tio siffror fanns en gammal faster som haft depressioner och varför skulle detta läggas på mina unga axlar? Varför var inte jag trovärdig, utan min mamma skulle förhöras om vad som eventuellt kunde finnas i släkten? Som om inte jag visste hur sjuk jag var av sömnrubbningen?

På en halvtimme blev jag stämplad med diagnosen mano-depressiv psykos och i och med det betraktad som farlig. Jag spändes fast i ett bälte i en smal järnsäng och lades bland de svårast sjuka patienterna. Efter två månaders behandling står det i min sjukjournal, att jag fortfarande inte hade någon sjukdomsinsikt.

Efter nästan tre månaders behandling står det i journalen, att jag är positiv till behandlingen. Det innebar för min del, att jag hade haft diarré en månad och var nästan apatisk och hade skräck för framtiden. Jag var medgörlig och skrevs ut.

Men hur skulle jag orka resa tillbaka till Göteborgs Sjuksköterskeskola? Skulle jag få fortsätta min utbildning efter att ha varit inlåst på detta sinnessjukhus? Överläkaren och jag hade inte samma referensram.
Jag fick inte fortsätta med sjuksköterskeutbildningen. Ett par månader efter utskrivningen tog jag körkort. Men det kom aldrig något körkort och personalen på Länsstyrelsen svarade, att jag skulle frågat först, så dyrt som ett körkort är. Jag började nysta i vad sjukdomen innebar och gick till vår provinsialläkare och berättade, att jag tagit körkort men inte fått något. Så läste han högt i Lagboken om sjukdomen mano-depressiv: – Bör icke betros med körkort.

Sex år tvingades jag vänta på att få ta körkort för andra gången. När jag sen hade det i handen, så fattade jag. Under fotot stod en text om min psykiska ohälsa och att körkortet skulle visas upp 2 gånger per år. Detta körkort var min identitetshandling, som jag längtat så efter.
Så lätt kapas din identitet!

Att skaka av sig diagnoserna och minnena av den behandling, som förekom år 1956 har varit svårt. Det har tagit mycket energi att få ihop allt igen. Nu vill jag bita huvudet av denna skam över att bli sjuk. År 1967 fick jag rätt diagnos av en ortoped och fick veta hur dålig hela min ryggrad är.

Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga.

Elohim

Sändebud av högsta rang = ambassadör (enligt Bonniers lexikon).
Jag måste slå på ordet ambassadör, när jag fått den tidning som heter ”Inblick” i min hand. Hur kan någon bli ambassadör så lättvindigt, som ordet användes? Jo, regeringen har avsatt pengar till att ändra attityder om psykiskt sjuka och om personer med neuropsykiatriska diagnoser och handikapp. Så kan man utbilda sig till attitydambassadör….
Visst vill jag vara med och ändra allmänhetens tråkiga attityder till personer som någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa eller måste leva med handikapp! Visst har jag egna erfarenheter! Och har blivit accepterad av gänget…..

Tre av mina kurskamrater har skrivit egna självupplevda böcker, som jag gett länkar till. Det gäller hur det är att leva med ADHD eller erfarenhet av psykoser. Nu har någon länkat till mig och det citat jag gav en kväll:
– Kaos är granne med Gud.
Jag har haft kaos i huvudet mer än en gång och kan inte reda ut mina tankar. Som detta med alla elbolag. Här är svaret från en elektriker:

– el är el sen var den kommer ifrån kan du inte veta, den kommer från samma ställe men dina pengar går till det företag du betalar till.

Så otroligt enkelt! Och den tiden är slut, när kunniga tjuvar kunde på ner i källaren och tjuvkoppla, så grannen fick betala!
Så otroligt enkelt, att energin kommer från samma ställe, om alla tänker positivt! Gud är gud fast på olika språk, som en skrev och gjorde reklam för islam på bibelsajten. Detta var i början av 2000-talet.

El = Gud
Men inte vilken Gud som helst vill jag betona. Att hålla tummarna för någon är inte det samma som att be till Gud eller att det kvittar vilken Allah och vilken religion.
Det är precis där som gränsen går mellan Gud och Allah. Sara orkade inte tro på det löfte, som hennes Gud givit Abraham om en son. Sara var 90 år. Den biologiska klockan i hennes moderliv hade stannat för länge sen. Hagar däremot kunde föda barn i stället.
Så där går gränsen mellan det omöjligas Gud och ett mänskligt sätt att räkna ut hur detta skulle och skall gå till.

Jag har inte vilken Gud som helst som min och granne till mitt kaos. Min Gud är Abraham, Isak och Jakobs Gud – det vill säga bibelns Gud. Han är det omöjligas Gud och har gjort allt som behöver göras för oss. Den högstes sändebud fick ett namn och bara i det namnet finns det räddning – hjälp i nöden som är väl testad. Hans lära är bästa hållfasthetslära.

Josef – en velourman eller en förebild till Jesus

I Roths Skolatlas No 1 tryckt år 1947 är det en tydlig Palestinakarta på baksidan. Det gillar jag. Nyhetssändningen från Radio TT den 14:e eller 15:e maj år 1948, glömmer jag aldrig. Det var som om vi höll andan och jag var ju bara 13 år drygt. Israel proklamerades som en stat.

När jag som gammal hade svårt att hitta rätt i närmaste lilla skog i min hembygd, så blev jag irriterad. Det var ju skogsvägar och stigar överallt. Som gjort för rundgång. Då fick jag rådet att titta efter berg eller åsar på kartan. De ligger kvar och det var gott om orienteringskartor i mitt hem.

Så nu beger vi oss ut på en vandring tillsammans med denne – i dagens analyser velourman. Män flyr kyrkan tydligen därför att de är för starka och hittar inget vettigt att göra. (Se tidningen Dagen)
Josef var tydligen en mjukis – en velourman. Vi tar sällskap med honom till Sikem via nuvarande Nablus på Västbanken. Han har ett ärende att uträtta för sin far Jakob, som älskar honom mer än de andra. De är inte bra! Men detta är en så lång historia om lögner, svek och åter svek. Efter sju års slit som dräng eller rent av slav hos Laban fick Jakob inte Rakel den han tjänat för utan Lea, som var äldre och ful dessutom. Dessa kapitel i 1 Moseboken är som gjorda för familjeterapeuter, tycker nog jag. Texterna får ge hur mycket information som helst. Det står alltid mer men aldrig mindre enligt en judisk rabbin.

Bergen Ebal och Gerissim ligger där de ligger och i dalgången frågade Josef efter sina bröder. Hade någon sett dem? Jo, de hade varit där men gått till Dotan. Spänningen i texterna stiger i och med brödernas svallande känslor för sin näst yngste bror faderns älsklingsson med Rakel.
-Där kommer drömmaren!
Frågan var kanske varje dag hur dom skulle kunna bli av med honom. Ville dom själva komma i en bättre position till fadern? Skall jag verkligen berätta mera hur det gick när texterna är mycket, mycket bättre i 1 Mosebok 37?

Vi närmar oss påsk. Josefs långa historia är en profetisk förebild till Jesus älskad av fadern och sänd för att se hur bröderna hade det. Läs om Jesu vandring mellan berget Ebal och Gerissim. Han måste till och med gå den vägen……

*************************

Idag den 22 februari 2013 sökte jag på min tidigare rubrik:
Josef – en velourman? men hade svårt att hitta bloggposten (svårt med stavning kanske?). Nu byter jag rubrik och fortsätter min personliga berättelse. Det är aktuellt att debattera bibelsyn. Det är svårt, att följa exegeternas olika infallsvinklar. (Se Stefan Swärds Blogg) Alla dessa debatter har gjort mig osäker. Får jag som är oskolad i teologi fortsätta att blogga när allt är så komplicerat i historicitet och språk? Är Gud god eller är han grym? Vem fick sista ordet i debatten om helvetet mellan Torsten Åhman och Stefan Swärd den 21 februari 2013 i Uppsala Missionskyrka?

Dagens löfte i min privata samling är 1 Mos 43:23. Det fick mig att le och associera hela livets erfarenhet av vandringen med Jesus. Josef är en förebild till Jesus. Inte nog med att bröderna fått köpa säd till bröd och möjlighet att överleva en svältdöd de fick dessutom skatter gömda i sina säckar. Det kan se ut ibland som att vi blir prövade till bristningsgränsen men vi saknar perspektiv för framtiden. Vi vet inte vilken skatt Jesus lagt ner i vår ryggsäck. Vi vet inte i vilken stund han ger sig tillkänna för oss. Bröderna fick en alldeles egen stund, då Josef avslöjade vem han var bakom all rikedom och prakt. Jesus prövar oss också men har skickat med en skatt i ryggsäcken. Var så säker!

Existentiell ångest

Nu är det som det är, att jag besöker platser där det debatteras kristen tro. Debatterna har för det mesta gjort mig mycket upprörd eller i vart fall satt myror i huvudet på mig. De olika tolkningarna har drivit mig närmare bibelns huvudperson. Hans motståndare är övervunnen men härjar ändå.

Debatterna förs i rymden, där vi är viktlösa. Eller också vägda på en våg och befunna för lätta. Eller också så går debattens vågor höga. En del dränker oss i ord bildligt talat.
Denna existentiella ångest är min egen och jag skyller inte på vad Ragnar skriver här

Det finns i min personlighet ett antingen eller men det finns inte vilken bibeltolkning som helst. Om vi skall tala om indoktrinering från barndomen, så stod det målat i ord ovanför det tomma korset i Missionskyrkan med den gamla sirliga stilen:

Gud är kärlek

Många, många år senare måste gudstjänstlokalen målas om. Den utskurna mallen med bokstäverna hade blivit skadad och orden kom inte tillbaka. Tekniken har gått framåt. Utan att kunna en enda hebreisk bokstav scannade jag det jag tror står där: Gud är kärlek och placerade på första sidan av min hemsida.
www.brefvet.com

För ungefär 30 år sen fick jag ett brev med en deklaration om tro eller inte tro som summan av en existentiell ångest. Vad är meningen med livet? Måste inte varje människa bära sig egen skuld? Hur skulle någon kunna tro på en Jesus, som tagit den på sig upp på ett kors ( eller en påle)? Hur skulle en nutidsmänniska kunna vältra över bördan på en Jesus och tro att hans blod renar från all synd? Det var hans existentiella ångest. Jesus var som renaste guld och bästa människan som levt på jorden men inte mera. Ingen Frälsare som kunde ta på sig andras skuld och befria från synden……

Ingen slipper frågorna om livets mening och lidandets mening. När rädslan kommer så gäller det att stava på rätt ord och jag delar heller inte den grundsyn som Ragnar visar på i debatten om straff från Gud i varje katastrof eller sjukdomsplågor.
Jag är också antingen eller i min personlighet men på ett positivt sätt att kärlek aldrig kan tvinga sig på en människa. Så ställdes Israels folk inför valet att lyssna på Herrens ord eller att förkasta det. Vilka konsekvenserna skulle bli finns uppräknade och det är bara att studera. Motsatsen till välsignelse är förbannelse. Bergen Gerissim och Ebal ligger mitt för varandra fortfarande och mellan finns en dalgång med en djup källa. Fortfarande. Fortfarande fungerar orden i bibeltexterna!

Där satt Jesus en gång och erbjöd ett vatten som släcker trösten inifrån genom tro på den han var, är och den som skall uppstå efter döden.
Jesus beskrev vetekornets lag för folket efter det att kvinnan berättat för folket i sin stad om vad han sagt henne. Och dom kom till tro!
– Tro på Herren Gud så skall ni finna ro.

Kristen per definition

Första gången jag såg detta uttryck var på http://www.bibelsajten.nu tänkt för unga mellan 12 och 20+ i debatt om kristen tro. Jag reagerade häftigt och ansåg, att ingen kan avgöra vem som är en kristen. Där någonstans sökte jag behörighet till Missionskyrkans och Baptistsamfundets Skutan för att få ställa alla mina frågor. Vi borde ju ändå ha en minsta gemensamma nämnare! Där någonstans började varningarna mot mig komma för mina ordval.

10 år har gått och debatten rasar fortfarande. Nu är det på Bloggar. Nu vet jag, att man inte får bli arg på nätet bara hemma i all stillhet utan vittnen. Utan åhörare. Debatten om rätt översättning av 1 Mos 3:15 syns inte längre. Det finns en acceptans att de två svenska bibelöversättningarna skiljer sig åt.

Mina väninnor tror inte som jag gör. Det finaste är att säga:
– Jag tolkar inte på samma sätt, som du gör.
Mer tydligt är att tolka som förre ärkebiskopen KG Hammar angående jungfrufödelsen. Den tredje varianten lyder:
– Jag är också kristen men inte på ditt sätt.

Om nu detta senare innebär, att hon inte uppför sig lika illla, som jag gjort i debatter på nätet, så beror detta på att hon aldrig deltar. Om det däremot innebär, att jag är emot Nyandligheten, så delar vi inte intresset för New Age.

Dessutom har jag väninnor, som är med i olika frikyrkor och som inser efter alla år, att det är meningslöst att tolka på annat sätt än mitt. Vi talar inte om det.

Det är två veckor kvar till Jungfru Marie Bebådelsedag. Det låter sig inte debatteras, att det sen är 9 månader kvar till jul. Den som vill kan låta sig drabbas av bibeltexterna i Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelium. De skriver på olika sätt men är helt överens om att Gud steg ned och blev människa i Jesus Kristus.
Jag har en relation till dessa bibeltexter helt frivilligt. Jag har dessutom en relation till aposteln Paulus raka påstående om förbannelse över den som förkunnar en annan Jesus.
(Bibelhänvisning till Galaterbrevet kapitel 1)

Men numera är det mer viktigt med ett gott samtalsklimat oss emellan – oss kristna.

(H)järnkoll

Min dator har fula gubbar förprogrammerade. Jag tänker inte berätta hur de dyker upp vid lätta tryck på vissa tagenter. Jo, för resten. Om jag till exempel vill rekommendera någons bibelstudium och slutar med G:s så utvecklas detta i min dator till en ful gubbe.
Precis som om jag inte kan få tänka själv och rekommendera KG!
Det är ju väldigt känsligt det här, att jag vill tänka själv och inte vill bli styrd.

Rekommenderar mina nyfunna vänner i (H)järnkoll. Tre av dem har skrivit bra böcker om just detta att få ha sina egna tankar. Fint att de orkar presentera dem och kan sticka hål på några fördomar om ADHD till exempel.

Facebook

Fördelen med att vara med i en stor kyrka det vill säga församling är att det går att vara nästan osynlig. Nackdelen med att missa en spårvagn och sen komma försent är att kyrkan har en dörr högst upp vid läktaren. Där kan man smita in och sätta sig. Prestigeförlusten och skammen att komma försent förvandlas till en möjlighet. Nackdelen är avståndet till de medverkande. Nackdelen är att få se alla i församlingen i nacken.

Nackdelen denna söndag var ju avståndet till Tomas Sjödin, som inledde sin predikan med att tala om Facebook. Men jag har falkögon och såg och hörde allt! Jag är ju med på Facebook minsann och hans fru också.
Välkommen att lyssna och se! Ja, fördelen är att kunna lyssna på närradion på måndagen och få en god predikan en gång till. Det fick jag.
Det gäller att skriva personligt men inte privat. Som jag gör nu…

Vad är vitsen med facebook och klicka än här och än där? Jo, det kan faktiskt bli kul. Där finns inbjudningar till olika sammankomster av olika slag som olika grupper kan göra. Sen är det bra att klicka. Rutorna är förhandsbeställda eller givna av Mr Facebook själv. Trodde jag, att jag skulle komma? Ja Nej Kanske
Så var det med det och jag skulle gå till kyrkan en vardagskväll till och med. Ja
Mr Facebook hade sin egen tolkning och meddelade:
– Gunnel deltar i yttersta tiden.

Den har redan varit yttersta tiden sen aposteln Petrus levde, så det gäller att tolka rätt. Fint att jag får vara med nu. Fint att Mr Facebook kan ge mig så många myror i huvudet också hur allt går till och vem som är vän med vem.

Predikan i söndags är värd att lyssna på igen och finns på vår församlings Hemsida Smyrna.se
Den handlar om det fördolda livet i Kristus och hemligheter. Paulus skriver om detta i Kolosserbrevet kapitel 2.

Nej, jag begriper mig inte på Facebook. Jag har fått ansikten på flera av dem jag debatterat med ute på nätet sen år 2000. Nu är det inte mer än så. Det är som om vi aldrig samtalat om hemligheterna i Kristus.

Kyrkan

Kyrkan som jag tänker på ligger högt upp med bara gärden runt omkring. Den är bäst synlig för mig, när jag är på hemvägen. Varför byggde de en så stor kyrka, när det inte finns någon bebyggelse i närheten? Min fråga gick vidare. Svaret blev, att de fick fel ritning en gång i tiden. Ritningen till den kyrkan, som jag beskrev, skulle vara till en kyrka i en stad, där folket bor.

En gång i tiden fick jag en present, som jag inte förstod värdet av då. Mina vänner överskattade väl min begåvning. Tjugofem år senare har presenten blivit mycket intressant. Jag kan slå upp ett ord då och då i lagom takt och studera. Så nu vet jag, att kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Det finns ett enda undantag. Det var när alla Jesustroende var i rörelse och inte hade något tak över huvudet. Då är vi nere i tiden till femtio dagar efter Jesu uppståndelse. Församlingen rörde på sig åt alla väderstreck efter den dagen. En församling i rörelse har ett annat ord på grekiska språket.

Min barndoms kyrka dog, när sista församlingsmedlemmen dog. Det behövdes inget tak över huvudet på honom längre. Det kom ingen annan heller för att få lyssna på den kyrkans lära. Det var tunna väggar och där fanns ingen oersättlig konst, när kyrkan revs på en timma och fem minuter. Kyrka och församling är synonymt enligt grundspråket. Kristus är huvudet för församlingen, som är kroppen enligt aposteln Paulus utläggningar. Jag älskar den mannen som sagt och kommer inte att bli någon feministteolog på ålderns höst.

Paulus har ett brett område, som han hämtar bilder från. Jag uppskattar bilderna från anatomin och fysiologin. Så enkelt får inte jag tolka teologin enligt vissa. Huvudet är ett. Huvudet har två hjärnhalvor och en så kallad lillhjärna. Och varför inte konstatera detta otroligt fina samarbete i stället för att komplicera den så kallade treenigheten? Ja visst! Fadern är större än sonen. Än sen då? Sonen stod i ständig förbindelse med fadern under sina år på jorden. Sonen blev människa och var och är Gud också. I lillhjärnan finns koordinationscentrat. Det är bara att studera ett litet barns alla rörelser och utveckling och en vuxens finmotorik i händerna. Som ett exempel på motsatsen är när rörelserna är påverkade av bedövningsmedel eller ”uppåttjack.” Det blir vingligt.
Paulus tar bilden av kroppsdelarnas beroende av varandra. Huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver inte er!”. Så naturligt. Så logiskt. Huvudet och kroppen hör ihop! Kristus har gjort sig beroende av en kropp här nere på jorden. Han gav oss den helige Ande till att samordna och harmonisera kroppens rörelse och funktion.

Det fungerar mindre bra om kyrkan/församlingen organiseras efter mänsklig intelligens. Kyrkan har en ritning för att kunna fungera och den finns i bibelns texter angående tabernaklet och det felfria offret. Kyrkan behöver en syndabock någon att skylla alla fel på i alla tider. Den enskilda medlemmen behöver också en syndabock att skylla allt på som inte blev som det skulle. Någon måste bära skulden och synden och dö i vårt ställe som en ogärningsman!

Är detta en alltför svår läxa att bibelns texter hör ihop från pärm till pärm och handlar om Guds son som blev människa för vår skull? Finns det en perfekt kyrka/församling utan sitt huvud?

Bibelhänvisningar som tillägg:
2 Mosebok kap 25 – 26
3 Mosebok kap 16
Kolosserbrevet kap 1
1 Korintierbrevet kap 12

Viktor

Det har gått 20 år sen Viktor dog i plötslig spädbarnsdöd. För min del fick jag möta Viktor en enda gång på hans dopdag. Han var på ett strålande humör vid kyrkkaffet, som hans mamma uttryckte det, en tid efteråt. Jag vet bara, att jag fick bära honom runt bland borden och han log åt alla håll.

Det jag visste om föräldrarna var, att de ville ha Viktors dop i Missionskyrkan för den var liten i förhållande till den stora Svenska Kyrkan. Det jag visste om mig själv var, att jag drömt om att få bli pastor. Den söndagen hade jag fått vara ”pastor” och predikat i gudstjänsten. Viktor betyder seger men inte död. Vid Viktors begravning fick jag plötsligt en gravplats för mina drömmar. Den lilla vita kistan sänktes ner i jorden och en några år äldre syster gick fram och bad ”Gud som haver barnen kär” precis som hon hade fått lära sig att be för lillebror varje kväll, när han skulle sova. Detta gjorde hon spontant vid hans grav. Och vi grät med familjen – vi några från Missionsförsamlingen. Viktor betyder seger. Inte död.

Jag såg mig runtomkring graven och upptäckte vägen på andra sidan stenmuren. Det blev en aha-upplevelse för där hade jag gått som 20-åring på väg upp till prästgården, där min konfirmationspräst bodde. Den vandringen var början till mina drömmars död om en framtid som sjuksköterska, missionär, man och barn och allt som en ung människa kan drömma om. Viktor betyder seger och inte död. Plötsligt fick jag en gravplats för alla mina drömmar, som inte gick i uppfyllelse.

Min konfirmationspräst märkte år 1956, att jag var sjuk, körde mig hem och sen for vi vidare till sinnessjukhuset. Där blev jag stämplad för livet men dog inte. År 1991 vid Viktors grav fick jag en plats att sörja på. Bitarna föll på plats. Jag hade köpt min första dator för att kunna skriva av mig alla besvikelser. Till Viktors dop hade jag skrivit ner predikan för att kunna ge den till hans föräldrar, som jag aldrig sett tidigare heller. Så dog Viktor bara fem dygn senare i plötslig spädbarnsdöd. Viktor betyder seger. Min första nerskrivna predikan på en dator finns kvar och är tillägnad Viktor. Det var en pensionerad pastor som döpte Viktor och min egen kamp om spädbarnsdop eller troendedop var inte aktuell på Viktors dopdag.

Det har hänt mycket sen år 1991. Viktors mamma och pappa tog emot mig i sitt hem många gånger efteråt. Vi delade och delade men aldrig teologi i rätt eller fel tolkning. Det vi hade gemensamt var smärtan att få lämna tillbaka ett litet barn, som man haft till låns. Jag har bara varit fostermamma en lycklig period av mitt liv.

”Sorg är synd ty tillvarons innersta är salighet.” Stava på det den som kan! Jag sörjer över alla män som grälar om den rätta bibeltolkningen på nätet.
Det senaste är helvetets vara eller inte vara och tiden. Ingen behöver komma dit.

Nu är frälsningen dag. Jesus har vunnit seger över både synden och döden. Att lära känna honom är evigt liv.

Manhaftiga fruntimmer

Den som har det allra mesta av livet bakom sig kan sortera i sina minnen och döstäda. Det sista innebär antagligen att röja i garderober och slänga, sortera papper och slänga. Det ligger inte för mig. (Behovet är uppenbart för mig och besökare). Så det får bli minnen och åter minnen. Det är ju söndag idag. Då skall man inte arbeta dessutom.

Hemma på landet fanns uttrycket ”ett manhaftigt fruntimmer” och då var det en, som kunde hugga i skogen precis som en karl. Senare i tiden skulle jag köpa en bil och fick provköra den med en man, som inte visste, att jag kan köra bil. Efteråt fick jag högsta betyg, när han uttryckte sig så förvånat:

”Du kör ju som en karl!”

Nej, jag skriver inte om det, som kan vara underförstått. Och jag har aldrig huggit i skogen någonsin. Så det så.

Så här på morgonkvisten undrar jag över var gränsen går till att vara ett manhaftigt fruntimmer. Kan det vara vid att kunna köra en skottkärra? Visst är det lite okvinnligt?

En dag när jag var ledig från arbetet på lasarettet satt jag i fåtöljen där hemma och sydde på en hardangerspets. Det var roligt dessutom och min mor gick förbi och log så gott. Så kom kommentaren:

”De´ kunne le ingen tro om dig!”

Redan när jag var 18 år hade hon tydligen gett upp hoppet. Om vad?

Nästan 50 år senare virvlade jag runt bland olika pastorer och frågade vad teologi är för något. Dom blev alldeles ställda och svarade inte. Är det en prestigeförlust för en man att samtala om teologi med en kvinna? I vart fall så svarar dom mig inte de stora pojkarna heller (underförstått Stefan Swärd bland andra). En kvinna är ju som ett ständigt takdropp minsann. Det är inte ett dugg snyggare omdöme.

Så jag pratar lite för mig själv här och har fått rådet av min mentor att katalogisera mitt prat till exempel: ”Kvinnor i bibeln”

Någon teologiskt kunnig man stukade mig med att det var ett undantag i bibeln…..

Förstå mig nu rätt. Jag menar med ett manhaftigt fruntimmer som domare i Israel. Debora är hennes namn.

Foto: Gunnel Bergstrand

brefvet kom…..

Brefvet kom år 1842. I Stefan Swärds Blogg finns uttrycket ”då är vi nere på 1850”. I Sofias Blogg ”Fjärde Väggen” är snacket obegripligt, som förkommer hos Swärd med kommentatorer. En del använder ordet ”tjafs”. Och jag har varit med i detta tjafs sen den 20 mars år 2000. Då hade jag lyckats med hjälp av en support på Telia att knuffa undan stjärnorna, där mitt lösenord skulle stå. Stjärnorna skulle bort först. Sen skulle jag fylla i deras givna bokstäver kombinerat med siffror här och där eller tecken. Minst 8. Jag blir slut bara jag tänker på hur svårt det kan vara att komma ut….Jo, så är det. Jag längtar ut från stan med allt sitt elektroniska ljus – ut på landet där det går att se stjärnorna en mörk kväll. Det är bara i datavärlden, som dom skall knuffas undan först.

Åter till det gamla brevet. Det började med alla provokationer på nätet och jag hamnade mellan stolarna och slog mig illa. Nu har jag repat mig och sitter stadigt. Glider inte av vare sig av knuffar från höger eller vänster. Blir inte rubbad av varken subjekt eller objekt. Fast det tar sin lilla tid att lära sig balans.

Brevet fanns i mina lådor men jag hade inte brytt mig ett dugg. Så fick bokstäverna liv tack vare en folklivsforskare Britt Liljewall, som efterlyst brevväxlingar från 1800-talet.
”Det här är ju intressant,” sa hon. ”Jag har inte läst om hungersnöden förut i brev.” Jag skyllde på att jag inte kunde läsa den gamla skrivstilen. Sen pratade vi om Roparna. Jag ville veta vad hon kunde med all sin kunskap som källa. Resultatet blev att jag fick ett häfte skrivet av en professor i Växjö om dessa profeterande pigor…

Sen dess har jag läst på om Roparna, som gick i gårdarna. Sen dess har jag frågat och frågat olika kunniga personer om vad de grälade om i tolkningarna av bibeltexter och separerade från Svenska Kyrkan. Allt finns i brev och anteckningar, som de gamle varit rädda om. Sen är jag rädd om mitt arv men vill inte tjafsa längre på nätet. Det handlar om vilken referensram och intresse man har av lärofrågor.

Nu handlar det om vem som får vara medlem i en frikyrkoförsamling utan att det finns den bibelkunskapen, som fanns på 1800-talet bland gemene man. Min Hemsida http://www.brefvet.com är uppbyggd sakta men säkert med hjälp av HTML-taggar på en säker grund.

En annan grund kan ingen lägga än den som redan finns nämligen Jesus Kristus. Om honom handlar mitt brev till dig som regel – okatalogiserat.