Kategori: Personliga reflektioner

Vad är Prayer Counseling?
Via Google får jag detta svar:
”Prayer Counseling assumes that the problems and issues presently in a person’s life are usually symptoms of trauma and pain experienced at a young age and internalized negatively.

The Prayer Counselor listens to the presenting issues of the client and guides the client to ask Jesus to take them to the place where the emotions and problems first began…”

Fortsättningen finns att läsa via Google. För min del prövade jag alla andliga metoder och förslag på 70 och 80-talet för att bli frisk. Emil Gustafsons liv och sånger var en stor tröst. Detta hjälpte inte när Livets Ords lära blev utbredd. Vad var det för synd i mitt liv, som gjorde, att inte jag blev frisk efter förbön? Ständig värk kan ge ständigt ältande. Så blev det Svenska Kyrkans ”Hela hela människan” som blev ett komplement. En präst och en psykolog och en diakonissa var villiga att lyssna timma efter timma på min berättelse. Som dolde det verkliga traumat tills frågan kom varför jag inte blev missionär som jag ville… Då kom gråten. Hade det redan gått tre timmar? Det var inte tänkt så. Att gråta är ett svaghetstecken. Ja, rent av dåliga nerver. Det var min referensram.

Att sjukvårdpersonal håller varandra om ryggen är lika fel som att idrottsrörelsens ledare håller varandra om ryggen angående övergrepp. Att frikyrkorörelsen håller varandra om ryggen inför andlig våldtäckt är också förkastligt. Som jag ser det. Efter snart 60 år vet jag fortfarande inte vad som är tillåtet att berätta om övergrepp inom psykiatrin. Det skadar relationerna och samarbetet visst. Men om jag nu är både sjukvårdspersonal och f.d. patient på ett sinnessjukhus får jag inte då berätta om psykisk våldtäkt?

Jag får hjälp av okända på min blogg och någon hade tagit fram länken till Svenska Kyrkans tidning och Ulla Karlssons debattinlägg:

”Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer”

Detta är väl lika befängt att påstå som:

”Sjukvården har en uppgift utan helande”

Ser till min förvåning att ”kyrkis” fått en uppsträckning. Hon borde ha fått munkavel av sin chef kyrkoherden. Då var det försent tydligen. Skadan var redan skedd, när en skolklass besökte ”hennes” kyrka och hon nämnde namnet Jesus.
Detta är vad jag läst i natt och kommentarerna.

När jag började inom sjukvården som 18-åring fick jag stränga instruktioner av husmor vid lasarettet. Det var inte tillåtet att inleda ett andligt samtal med någon patient. Det var bara att respektera. Det var tillåtet att svara på frågor, om patienten frågade. Nu gäller det kyrkan, om det är tillåtet, att nämna namnet Jesus där och berätta om honom? Detta är intressant! Tre dagar har gått sen vår nationaldag. Sverige var en gång för 13 år sen ett unikt land, som fick en ny bibelöversättning genom ett regeringsbeslut. Staten stod för kostnaderna för ett arbete med en översättning, som varade runt 30 år. Tack vare denna översättning fick vi ytterligare bibelöversättningar. Och större möjlighet att jämföra val av ord från grundtexten.

Där det stod ”gudsfruktan” i 1917 års översättning står det nu religion. 1 Tim 6:6
”Ja, gudsfruktan i förening med förnöjdsamhet är verkligen en vinning.”
”Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga.” B2000

Att ha respekt för Gud är positivt för den som upplevt hans kärlek och känner honom. Att vara rädd är negativt och kopplas med tanke på straff. Då är inte kärleken fullkomnad inom oss. Den utläggningen finns i 1 Johannesbrevet 4:13-18

Vad är kyrkoherden rädd för?

Jag har försökt att införa ett nytt ord i norska språket, eftersom vi har en norsk pastor i den församling jag tillhör. Ordet ingår i min självironi och kommer från en morbrors humor och ironi om sin ogifta syster:
”Ho´ har sån prästakärlek.”

De som inte fick studera och bara måste gå hemma och sköta gården och den äldre generationen hade stor respekt för de lärda. (Och en del avundsjuka kanske.) Den respekten har försvunnit för prästen, skolläraren och provinsialläkaren. Min referensram är från landet där alla kände alla. Det fanns en trygghet i det.
”Där känner de mig,” sa en kvinna om att få komma till sin hembygd. Ingen att göra till sig för. Inte lönt att spela en roll, som var overklig. Och brodern i mammas hem, som fått läsa till präst, blev förstås retad för att inte kunna arbeta. En lätt lie kallades för ”pastorslien” på äldre dagar i min mors föräldrahem. Syskon hittar varandras svaga punkter. Kunde kyrkoherden slå gräs med lie, när det blev nödvändigt på sommarstället? Ja, han slog en promenadväg till gamla ladugården i vart fall. Där fanns/finns utedasset med tre sittplatser. Två för vuxna och en för barn.

Min mor var äldst i syskonskaran och lämnade socknen efter giftermålet. Då var det lämpligt att gå avsides för de två yngre bröderna och prata igenom denna genomgripande händelse. Så kom de in i köket till sin mor med sammanfattningen av samtalet där ute:
”Tänka sig att en mänscha kan göra så. Lämna mor och far och följa en främmater kâr”

”Här kan du sitta i egna tankar…”

Det går inte med vilka uttryck som helst till vem som helst i vilket sammanhang som helst. Det gäller att välja sina ord även för en frispråkig, som jag är. Så jag kan vara allvarlig och be om ett samtal med en pastor och inte bara fånga ett ögonblick, när jag är pratsjuk. Ordet ”pastorsfjäsk” passar inte för den sortens samtal. Så har jag beställt en timmas samtal en gång med förre föreståndaren i Smyrna pastor Jack-Tommy Ardenfors. Då var jag frustrerad till bristningsgränsen över vad jag sett på nätet i bibelsajten för unga. Jag frågade på varje kyrka och samfunds sätt att tolka. För alla tolkar sägs det och jag menar att först måste det till rätt innantilläsning av bibeln. Visst finns det flera olika bibelöversättningar och parafraser. Det är bra att läsa olika översättningar.

Det är bra med väl förberedda pastorer, som har sin predikan nerskriven också. Då vet jag, att jag kan skicka ett mail till unge Tomas Sjödin och beställa manus. Senaste gäller vad andedopet innebär. Förra gången var det en predikan om ensamhet. För övrigt är tekniken så utvecklad att predikningarna finns på Hemsidor.

För genomgång! De skall tåla genomgång av vad de predikar på ”Livets Ord” lika väl som i Svenska Kyrkan. Vad står det skrivet? Var står det skrivet? Svenska Missionsförbundets förste föreståndare E.J. Ekman hade en gammal gumma, som förhörde honom på predikningarna, när han var nyexaminerad. Mer skriver jag inte men det var inte ”lite pastorsfjäsk” från min vokabulär.