Kategori: Personliga reflektioner

Lovsång i natten

Det är natt. Vet inte varför sömnen sviker mig. Vet inte varför tankarna går hit och dit över tiden som varit. Lika bra att gå upp och fortsätta berätta minnen. ”Lovsång är inte någon musikstil eller trend,” sa den unga pastorn.

”Jag hade min identitet i musiken och kunde aldrig bli nöjd med min spelning! Kraven blev större och större. Nu har jag min identitet i Kristus,” sa den unge teologen i en predikan för unga.

Så fick jag en länk med sång från Björngårdsvillan i Göteborg av Choralerna på 70-talet av en god vän. Lyssna på Camilla Bengmark gift Brandström i sången om Jesus!

https://www.svtplay.se/video/jRbk7pj/gospel-en-sangstund-fran-bjorngardsvillan-i-goteborg?video=visa

Musikalitet kan ärvas och finnas i en hel släkt. Tro kan påverka men inte ärvas. Fallenhet för ett yrke kan ärvas men inte en kallelse till Guds rike och lovsång i själen. Solisten är släkt med musikern och teologen och farfar/mormorsfarfar var pingstpredikant. Jag för min del har inget gjort för att få ett bibelintresse i arv ända sen slutet av 1700-talet.

Jag ältar inte utan gräver djupare och djupare under Andens ledning i bibeltexter.

Nu är det lovsång mitt i natten. Min identitet sitter inte i en yrkesuniform från 50-talet. Min identitet är i Kristus. (Tack Joel McInnes för din predikan den gången). Jesus har försonat mig med ett svårt trauma i 20-årsåldern. Han har gett mig en rätt diagnos. Det sjukvården misslyckades med totalt.

Jag är en syndare värd att dö för på ett kors för Guds älskade son Jesus Kristus.

Så kom lovsången mitt i natten! Jag är frälst. Jag är räddad undan döden.

En evig tonåring

Det är normalt att vara tonåring. Det är normalt att kastas hit och dit i känslor. Det är normalt att vara påfrestande för föräldrar och omgivningen. Det är normalt att undra: ”Vem är jag?”

Det är inte normalt att förbli en tonåring. Jag läser om en bok på morgonen som Jonas Dagson skrivit och citerar:

”Nytt bokfynd: Jen Wilken skriver om Bibelstudiemetodik – inte bara för kvinnor. I en recension av boken skriver recensenten: ”Wilkin identifierar två viktiga problem bland kristna resurser för kvinnor: De tenderar att vara känsloskrivna och människocentrerade. Alltför ofta går kvinnor till Skriften och frågar inte ”Vem är Gud? ” men ”Vem är jag? ” Den senare frågan har visserligen sin plats, men som Wilkin invänder, ”Varje studie av Bibeln som försöker etablera vår identitet utan att först proklamera Guds identitet kommer att ge partiell och begränsad hjälp. ” Slut citat

Där fortsätter min egen berättelse om eget bibelläsande. Det var år 1958 och jag drömde om en fin bibel i mjukt skinn. Men den var dyr. På min födelsedag blev det så att fem äldre syskon och en moster skickade brev med en femtiolapp var som gratulation. Så lättvindigt men generöst. Det var precis vad en bibel kostade som jag önskade.

Men små, små bokstäver och med bläck är det citerat den vers jag stavade på ständigt längst ner i ett hörn på ett försättsblad. Glöm det som har varit och se framåt! Totalt orimligt för min del som bara ältade det som hänt mig!

Jes 43:18-19 ”Tänken icke på vad förut har varit akten icke på vad fordom har skett. Se jag vill göra något nytt säger HERREN.”

Tonårstiden var förbi och jag var 23 år på väg att utbildas till arbetsterapeut. Till och med det hade Herren hjälpt mig fram till! När alla mina planer på att bli sjuksköterska var spolierade, så måste jag skola om mig. Andra visste, att en kan få vägledning i bibeln. Jag var kränkt och missmodig och visste att det ordet inte finns i bibeln – arbetsterapeut som min syster föreslagit. Så läste jag från Gamla Testamentet något kapitel och något från nya. En dag kom jag till 2 Mosebok 31. Frågan för mig var om jag skulle söka till Stenbyskolan och alla slöjdkurserna där. På 50-talets slut var det ett krav i utbildningen. Här står orden ”…alla slags slöjdskicklighet…”. Det räckte för mig. I min läsning i Nya Testamentet hade jag kommit till ”…tänk på dem som är fångna som ni vore deras medfångar.”

Så klart att mina minnen av bältesläggningar och tvångsinjektioner från år 1956 inte försvann fast kurserna på Stenebyskolan passade mig perfekt! Mitt bibelläsande fortsatte egotrippat efter bibelverser som passade min situation. Jag tog åt mig precis allt som gällde de kända bibliska personernas upplevelser. ”Du sammanvävde mig i min moders liv.” ”Jag är med dig!” ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Fritt ur minnet. Jag och Gud som erkände mig. Flera som sagt ”nej” till mig på olika sätt hade svårt att väga upp tröst från Gud. Det tog närmare 30 år. Då kunde jag förklara för en god vän i Räddningsmissionen:

Gud har sagt ”Ja” till mig!

Hon skrattade till men jag hade fått hel sjukpension och var bara 52 år gammal. Inte lätt att förstå någons tvivel på eget värde och kallelse.

Kan någon förstå ett så segt, gammalt ältande av en tre månade lång vistelse på Restad Sjukhus år 1956? ”Varför lämnar du inte detta bakom dig?” Ständig fråga från dem, som inte orkade höra något av skadan. Jag kunde bli en evig tonåring, som bara brottas med frågan ”vem är jag och varför?”

Gud lät mig hållas i min bibelläsning om bekräftelse. Tids nog har jag fått lära mig att alltid fråga först till vem är bibeltexten ställd?

Så har inte jag läst min bibel. K G Hammar sa i stridens hetta runt år 2000, att vissa har bibeln som en Gud. Jag har bibelns ende Gud och en relation till honom som är barnslig. Jag har en relation.

Minst sagt!

Vägen Del 2

Nu skall du får veta ”vägen, sanningen och ?”. Sanningen är den, att jag bör avsluta bloggandet i min höga ålder. Sanningen är den, att jag inte minns ett dugg av senaste bloggen. Sanningen är den, att jag faktiskt kommer ihåg, att jag varnat. Om tekniken krånglar blir jag nervös. WordPress har ingen representant i Sverige. Det ramsystem jag valde från början tyckte jag bättre om. Sen början år 1990 har jag köpt antivirusprogram av Norton. Det skall inte behövas längre påstår en del, för det är inbyggt i någon brandvägg. Ja, då är det dum envishet, att jag vill veta hur många ”spårare” jag har. Vad är det för skillnad mellan spårare och sökmotorer?

I veckan fick jag kontakt med en kvinna i Norrland var nu gränsen går. Det var roligt för mig, för hon är proffs yrkesmässigt! Här sitter ja´ med mina komplex, att inte kunna stava ens. ”Synonym” skrev någon ”är det ord man tar till när man inte kan stava till det man först tänkte på.”. Vi två har träffat varandra en enda gång, då jag tänkte ge upp och gå hem. Oavsett det intressanta programmet! Hon tog tag i mig och ville prata lite om skam.

Så fanns det bara två platser kvar vid ett bord där Dorothy och Lucy satt från USA. De ville jag prata med! ”Kan du engelska,” frågade jag den okända damen. Försynt skickade hon över ett litet personkort. Där läste jag: ”Översättare, psykoterapeut…” Ja, det gjorde ju inget. Det var en sådan hjälp jag behövde just då.

”Är det jag som skall skämmas?”

Den meningen är från år 2006, när jag skrivit offentligt och berättat om traumatiska händelser år 1956. ”Jag gick ut” som det heter och det hade även de två damerna från USA gjort från ungefär samma ålder 17 år eller 19 år och jag var 20 år den gången. Men att skämma ut sjukvården som jag gjorde var inte bra! Eller som de gjort på liknande sätt i USA.

År 2015 när vi blev sittande vid samma bord på Stora Teatern i Göteborg en kort stund gick över. Kvar är minnet av gemensamma ruskiga händelser. Kvar är vi två som bor i Sverige utan språkförbistring. Vi har samma språk om du undrar…

Så nu kommer poängen med våra föräldrar som lärde oss vägen till Guds hus.

Detta är mina. Anna och David Bergstrand.

5 Mosebok kapitel 19

Min sång i natten

Det är natt och jag vill sammanfatta mina påsktankar.

De börjar med Emmaus-vandrarna Lukas evangelium kapitel 24:13-35. Alltid föreslagen predikotext i kyrkoåret på Annandag Påsk.

I år har jag vänt från tankarna vad Jesus eventuellt berättade som orsak varför han måste dö. Det finns att läsa om i Svenska Kärnbibeln med sina förklaringar. Det finns mycket av forskning kring detta.

I år har jag utgått från att han är VÄGEN att nå fadern för vår skull. Vägen fram till en av de sex givna fristäderna skulle hållas i ordning, så att den gick att nå undan blodshämnaren. 4 Mos 35 och 5 Mos 19. Den förebilden håller i alla tider.

Följ blodfläckarna från början av VÄGEN! Ett felfritt, oskyldigt djur måste dö för att HERREN Gud skulle kunna ge kläder åt Adam och hans hustru. Det hade varit nakna inför Gud men blev blyga av skammen genom olydnad.

Det blev blodfläckar på VÄGEN, där Kain slog ihjäl sin bror. Abels blod började ropa till Gud: Hjälp!

Det blev blodfläckar där bröderna slaktade ett djur och doppade Josefs mantel i. Sen var lögnen ett faktum: ”Vi har hittat hans mantel!”

Det blev väldigt mycket av blodfläckar i Egypten, då det felfria lammet slaktades. För att inte tala om blodet på alla dörrposter!

Lite avundsjuka. Några lögner och vi fortsätter att kivas under VÄGEN år 2023. Vem tolkar rätt? Vems åsikter gäller?

Mina föräldrar var de första, som höll i ordning VÄGEN till Jesus. Det var lätt som barn att nå honom och lära känna honom. De var söndagsskollärare också tillsammans med andra. Sen kom bibeltrogna pastorer och gav bibelundervisning, som inte var snårig.

Jag hade det bra till och med stormen år 1969. Då fick flera nyfrälsta narkomaner återfall och jag fick känna på deras ockulta blandningar samtidigt med deras berusningar. Det kom villoläror, som jag inte sett förut.

Sen kom ”En ny tid – En ny tro”. Den boken har jag läst flera gånger. Västerlänningar tror, att det är ofarligt med meditation och frigörande dans t.ex. Ingen vill veta, att det kommer ur hinduismen!

Ja, så skulle vi bara behöva lyda tolv apostlar från Australien. De står för det som fattas i bibeln (min ironi). Eller detta att vara utan medlemsregister och ekonomiskt ansvar! Det fattar inte jag.

VÄGEN valde mig, som är beskriven i bibeln. Den höll att vandra på under alla år. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105

Klockan har hunnit bli 2.00 2023 04 10

Gunnel Bergstrand

Vakta graven!

”Matt 27:62-66

Graven plomberas och vaktas
62Nästa dag, det var dagen efter förberedelsedagen [till veckosabbaten eller någon av påskens högtidsdagar], gick översteprästerna och fariséerna tillsammans till Pilatus 63och sade: ”Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ‘Efter tre dagar ska jag uppstå.’ 64Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”

[Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till ”översteprästerna och de äldste”, men här är det ”översteprästerna och fariséerna” som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om ”Jonas tecken”, se Matt 12:38-40; Matt 16:1-4. Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka på denna förutsägelse.
    De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, efter­som han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta på fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar på kvällen vid solnedgången. I så fall är ”dagen efter” någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna på sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta på Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan.
    För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller på lördag blir det då två röda dagar på rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]

65Pilatus svarade: ”Ni har en vaktstyrka. Gå och säkerställ att den bevakas på det sätt ni tycker är bäst.” 66De gav sig i väg och skyddade graven genom att försegla stenen [med ett romerskt sigill, se Dan 6:17] och vaktstyrkan sattes ut för att hålla vakt.

[Uttrycket ”Ni har en vakt” skulle kunna betyda att de redan hade en vaktstyrka, och syfta på de judiska tempelvakterna som lydde under översteprästerna. Troligare är dock att Pilatus beviljar en romersk vaktstyrka på minst fyra man att stå till deras förfogande, kanske några av de romerska soldater som varit med och avrättat Jesus och som fanns tillgängliga.
    En romersk vaktstyrka bestod av minst fyra soldater, eftersom man behövde täcka in nattskiften, från klockan sex på kvällen till sex på morgonen, som var indelade i fyra tretimmarspass. När Petrus fängslas i Apg 12:4 tilldelas sexton soldater för att vakta honom, så det är inte otroligt att av de närmare 600 soldaterna som fanns för att förhindra oroligheter i Jerusalem under den judiska påsken, avsätts fyra, sexton eller fler för att förhindra eventuella upplopp kring Jesu grav.]”

(Citat ur Svenska Kärnbibeln med löfte…

Glad Påsk Jonas Bergsten och medarbetare!)

Min önskan denna vecka är att få skriva en lovsång! Jag är uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet. Där sa vi inte ”Halleluja” eller ”tack och lov” i mötena. Vi satt tysta och lyssnade på predikan i min hemförsamling. Vi sa heller inte ”prisat vare Herrens namn”.

Så kom 70-talet och en stor Pingstförsamling för min del och Jesus-folket. Jag ville också ha gåvan med tungotal utan tvivel på den helige Ande, som jag också hade. Inom Pingströrelsen var det mycket viktigt. Annars var det lätt att hamna i ett B-lag med medlemmar, som ännu inte fått andedopet med tungotal.

Därav min rubrik: Vakta graven! Var gärna med och se till att inget händer, så Jesus kommer ut och är levande. Träna på vältalighet och förklara varför inget händer!

Bli hedersdoktor i teologi!

Korsordet

”Hur orkar du?”

Frågan har kommit mer än en gång, när jag berättat om något ur bibeln – en aha-upplevelse jag gjort. Men att lösa korsord då vecka efter vecka? Är inte det tröttsamt?

Så fram till Annandag Påsk fortsätter jag söka efter berättelserna om VÄGEN till Gud med sina blodfläckar. Lodrätt: försonad. Vågrätt: förlåten

Jo, det finns att läsa om i 3 Mosebok kapitel 16. Där finns sången ”Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds år din Gud, Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad i din Herre och Gud.” vers 3 ”Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.”

Försonad – förlåten. Där har du teol.dr. Peter Fjellstedt en av många i slutet av 1800-talet, som röjde på VÄGEN fram till Gud, så att den skulle bli framkomlig för den skyldige! 5 Mosebok kap 19. Hans stora gedigna forskningsarbete med bibelförklaringar håller! Sen dess finns det avancerade verktyg att gå vidare. Israels folk skulle sköta ritualerna under hela ökenvandringen med offer utan att kunna förstå innebörden – profetian om Jesu offer av sitt eget liv. Deras nertecknade berättelser blev vår frälsningshistoria. ”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus.

Min blogg är personlig men inte privat. Det blir tydliga spår efter mig. Gång på gång har jag berättat om kulturen, som gör mig så ledsen – alla dessa Missionskyrkor, som inte har någon församling. Ja, det kan bli vackra foton med mjölkört som blommar i backen, där vägen dit är igenvuxen.

Kvar är sången från söndagsskolan: ”Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led Visa mig graven i berget, där man han kropp lade ner. O, vilket under av kärlek Det var för mig som han dog Det var för mig som han uppstod Herre, min Gud det är nog…”

Följ blodspåren Del 3

Det är tisdag i påskveckan 2023. Det behövs inte många rader. Kain fick rådet av HERREN att råda över sina tankar. De var mörka. Ögonen är själens spegel. Kain klarade inte provet. Så rann det ett blod i Edens lustgård.

Abels blod ropar till Gud. Det ropade för min skull. Det ropade för din skull. Vi kunde heller inte styra våra tankar. Någon eller några har röjt vägen till fristaden och korset åt oss, åt mig.

Jag hann fram i tid. Där är jag nu den 4 april 2023…

5 Mosebok kapitel 19

Fotavtryck

Under alla år med dator har jag haft antivirusskydd extra. Nu får jag veta gång på gång, att jag har många ”spårare”, som vill åt min profil (på Facebook). Visst, detta har stått att läsa om i bibeln under tusentals år. Han har många namn som ”åklagaren” både på hebreiska och grekiska språket först och andra namn senare. De som vill en väl men vill sälja sammanfattningar av årets inlägg kan väl inte kallas ”spårare”?

Så klart det blir fotavtryck! Det är ju det jag vill, att mina läsare skall kunna se vart jag är på väg! VÄGEN som jag går på heter JESUS. Den heter så ända sen början i Antiokia i Grekland. De som fick höra om Jesus från Nasaret, som hade dött men uppstått igen började kallas kristna efter Kristus, som betyder den smorde. De som lyssnat började följa Kristus som ”den vägen”.

Min bror som lever ännu är 93 år. Han har just fått veta hur enkelt det är att fatta ett beslut om ändrad inställning. Jag var bara runt 10 år, när min lite äldre syster och jag höll ihop för en gångs skull. Vi frågade våra föräldrar strax före klocka 3 en söndagseftermiddag:

”Är vi tvungna att gå med till körka?”

Det kom ett par tårar i mor Annans ögon och så sa hon något obegripligt för mig: ”Det kommer en dag, då ni ingen kyrka har att gå till!”

Sen den stunden ville jag gå på den vägen som de valt. Eget val utan en enda kommentar. Det har jag aldrig ångrat. Jag ärvde inte deras tro men förstod att vägen de valt var bäst. Det blev tydliga fotavtryck efter dem.

”Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig, Vattnet blodet som går fram från din stungna sida o, Guds Lamm…”

Det gäller att kunna bibeltexterna för att kunna förstå Guds alla löften om frälsning undan döden!

Min far

Min far var bland de yngre i en syskonskara på åtta syskon. De två äldsta var flickor och mycket stränga enligt de små. En gång fotograferade de sig på lång rad med den äldsta från vänster. Raden blev lägre och lägre i längd över marken. Så detta foto avslöjade omedvetet de yngres respekt för storasystrarna. Eller rentav rädsla.

Min far var mycket kreativ och lärde sig ympa fruktträd som tonåring. En gång försökte han ympa en kvist av ett fruktträd i ett oxelträd, berättade han en gång. Nu sitter jag här och minns. Jag har fått sex små kvistar av fruktträd för att använda som ”färdkost”. Det hette så i hans ungdomstid. Hans fästmö som blev min mor senare fick en bibelvers, när han skulle flytta till en okänd ort. Drygt hundra år senare minns jag innehållet. Jag skall ge mina änglar befallning om dig och leda dig till den ort, som jag har utsett. Först när mor Anna var gammal och färdig att dö hittade jag en understrykning i hennes egen bibel. Så fick jag denna rörande berättelse av pappa David från år 1919. På denna ort köpte han ett hus, som var till salu med stor tomt, som inte var anlagd ännu.

Där blev det bärbuskar och fruktträd i mängd eftersom familjen växte. Det blev för många träd med sommarfrukt. Kom det någon besökare med trädgård kunde han berätta senare och se till att få en ympkvist av olika vinterfrukter. I 90-årsåldern berättade han stolt hur många olika sorter han fått i sitt Sävstaholm-träd.

Här närmar jag mig poängen. Jag hade tagit fel på tisdag och fick de sex kvistarna av fruktträd en vecka för tidigt. Så de har stått i vatten och väntat på sin dag. På matbordet fanns ingen annan dekoration en tisdag senare än sex kvistar utlagda efter varandra. Så fick de tänka ut själva vilket bibelsammanhang detta gäller.

Är det så petnoga om det är rätt preposition ”i” eller ”hos”?

Jag för min del rekommenderar inte ”The Message”. På baksidan står det:

”Budskapet, The Message, är en översättning”. Ja, det är det från engelska språket men absolut inte från grundtexterna. Ingen ursäkt om parafras biter på mig.

I hela femtonde kapitlet i Johannes evangelium står det ”hos”, där det skall vara ”i”. En ympkvist skall vara i trädet inte hos! Så givare sa, att kvistarna jag fått för de unga möjligtvis kunde slå ut i blom men inte ge frukt! Så hjälptes vi åt att tolka bibeltexten! Stanna kvar i ORDET som är Jesus, så stannar Jesus kvar i dig! Utan honom blir det inget liv, ingen frukt!

I början av 70-talet mötte jag missionär Wilhelm Bergling som undervisade om ”Tabernaklet i öknen” (boken har samma namn i två delar). Han påpekade i förbifarten, att en preposition var felöversatt i den svenska bibeln. Det står ”på” där det skall var ”i”, ”inuti”. ”Kristen tro skall inte vara ett utanpå verk, utan vi skall vara genomborrade av Gud ord och ha som sammanhållande oss emellan.” Så förklarade bibelläraren (2 Mos 26:28. Detta är överkurs men mycket intressant. Vi är den levande Gudens tempel. 2 Kor 6:16)

Tisdagen är förbi då de unga skulle få en ”färdkost” i form av en ympkvist och några bibelhänvisningar. Var och en gick vidare till sitt efteråt och jag samlade in de sex bildbevisen på att de kommer att dö i det tillståndet.

Möjligtvis repa sig igen med ny snittyta…

Möjligtvis börja blomma men inte ge någon frukt. Men vackra är de och predika kan de! Min far är trädgårdsmästaren. Var gren i mig som inte bär frukt den ansar han…

Räddning

Nu är vi inne i fastan. Bibeln beskriver en rätt fasta i Jesaja kap 58, som HERREN vill ha.

Dagens kvart från Svenska Kärnbibeln lyder:

”Jes 58:5-10

5Är det den här sortens fasta jag vill ha?
    En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
    en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?

[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]

6Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
    Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
    bryt sönder alla ok.
7Dela ditt bröd med den som är hungrig.
    Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
    Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
8Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant ”ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig”.]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
9Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: ”Här är jag.”
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
10Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
    och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
    ditt sken ska bli som middagens ljus.” Slut citat

När Bibel 2000 kom ut satt jag mycket och jämförde nya översättningen med 1917 års. Det skiljer ju 100 år i språkbruk. Ett år tidigare kom Svenska Folkbibeln ut. Innan dess fanns provöversättningar. Det kom ut böcker om översättningsarbetets svårigheter så småningom från båda håll. Jag fick veta, att jag inte skulle hålla på att anmärka utan att kunna grundspråken. Helt rätt!

Det ändrar inte mitt intresse för begrepp! ”Frälsning” ändrades till ”räddning” i B2000. Och så var jag igång. Taggad. En sjökapten berättade i en närradioandakt, att den som håller på att drunkna och kommer upp på däck blir räddad men är inte frälst för det. Så visst tål begreppet att forska på!

2 Mos 14:29 ”Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.” 1917 års översättning. Där blev ett begrepp till ”mur”. Har frälsning och mur ett sammanhang? Där fortsatte jag att söka på ordet ”frälsning” och ”mur” och blev medveten om min egen frälsning genom Jesus Guds son! Han skyddar den som tror på honom genom en mur mot fienden.

Visst har jag ältat ett svårt trauma från år 1956, då jag plötsligt från en stund till en annan blev inlåst, avklädd och lagd i bälte 20 år gammal. Det var deras rutiner. Jag var inte mentalt förberedd på hur sinnessjukhusvården fungerade! Chocken har blivit permanentad, därför att jag registrerade allt under den förhållandevis korta vårdtiden 3 månader för en sjukdom som jag inte har! Och minns tragiken för svårt psykiskt sjuka.

700 – 600 år före Kristus skriver profeten Jesaja om en rätt fasta att lossa på dessa bälten, som förekommer ännu i Sverige år 2023! Om jag fattar bibeltexten rätt översatt i kommande Svenska Kärnbibeln, så bör jag dela med mig av min kunskap om Jesus. Han vet vem som lider och varför.

”De själar som jag själv skapat.”

Eftertankens kranka blekhet

(A)CHAN ur GöteborgsPosten med tillstånd för flera år sen

I morse hade jag ett återfall på min tidslinje på Facebook. Det var inte tänkt så. Men jag sökte bakåt i tiden för att se vad jag själv skrivet i tråden NO MORE till bältesläggningar och tvångsvård. Där var det stängt för mig. Och ”NO MORE arbetsgrupp” hade ingen administratör. Så den var stängd.

Nästa ämne var: ”Mad heritage and temporare arts”. Vad hade hänt där sen sist? Boken ”MAD STUDIES, KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi” har kommit ut förra året. I den har jag en artikel: ”Skammens resa”.

Det var år 2006 redan som jag berättade min historia. Då hade 50 år gått sen övergreppen i min själ. År 2011 kom historien ut i bokform: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och 2013 blev berättelsen filmad på plats inom före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. År 2015 ordnade Familjevårdsstiftelsen i Göteborg INTERNATIONELL FILM FESTIVAL: ”DRIVING US CRAZY” (se WWW:DRIVINGUSCRAZY.COM). Personer från nio olika länder med egna erfarenheter deltog plus alla professionella inom olika områden. Min berättelse visades som film och var översatt till engelska. (Se den på YOUTUBE)

Då är det så dags att backa ur! Ur en låda kommer det fram ett gammalt urklipp. Exakt så. Jag har varit inom höga murar, trängd och förtvivlad under tre månader drygt år 1956 under fel diagnos. Det är ju länge sedan! Inget att tjata om.

OK. Det var svårt men jag fick hjälp av olika som tog itu med muren, som höll mig inlåst.

Tredje teckningen. Jag känner igen mitt eget beteende, att fast jag är fri går jag runt, runt runt i mina dystra tankar.

Gång på gång fattar jag beslut, att inte tala om denna traumatiska period och följdverkningarna. Nu är det väl ändå dags att berätta om hur Gud tröstat mig under alla åren genom bibeln?

Oläkligt är de sår du fått. Ingen tar sig an din sak…

Se, jag vill läka dina sår, säger HERREN…

Annandag Jul

Det var den dagen för söndagsskolfest i min hembygds Missionskyrka. Så nu har jag plockat fram min storebrors lilla sångbok. Vi var sex syskon som delade arvet. Missionskyrkan var juridisk skriven på moderförsamlingen i god tid. Så är det på landet att församlingar kan dö ut i brist på medlemmar. Det var inte bara söndagsskolfest det var yttre missionens dag också. Då skulle sparbössorna i papp tömmas och pengarna skickas vidare till Stockholm och yttre missionen. Jag behöver inte sörja. Nu kommer kongoleser till Sverige och får en chock. Landet är inte som de tänkts sig med kristna. Nu bär de hit evangelium om Jesus bland svenskar.

”Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka.” Pred. 11:1 (SFB)

God fortsättning till er alla som vill följa min blogg.

Detta är ett linoleumtryck av Inga-Britt J:son Larsson