Kategori: Möten i rymden

Apostladagen

Det kanske är dags att skriva en blogg, som öppet brev till en manlig präst också. Hur kan jag veta hur tillståndet är i Svenska Kyrkan, som jag gick ur i mitten av 50-talet? Jag fick lära mig av min distriktsföreståndare (motsvarande biskop i Svenska Kyrkan), att om man erkänner Svenska Kyrkan som kyrka/samfund, så skall man inte tillhöra två. Så fick det bli och kärleken till min hembygds kyrka lever kvar.

Biskop Åke Bonnier har skrivit öppet brev till Marcus Birro. I det står det bland annat, att Svenska Kyrkan är Jesuscentrerad. Det var väl ändå att ta i. Senaste gudstjänsten i Svenska Kyrkan hade inte ett ord om Jesus, att han gått vägen före oss och dött i vårt ställe. Där fanns inte ett ord om Jesus som uppståndelsen och livet!

”Den som tror på mig skall leva om han än dör.”
”Hans död förkunnar vi…” Är det Jesuscentrerat i förkunnelsen idag? Och varför kommer då inte hungriga besökare?

Apostlarna blev utvalda av Jesus och var män som utvecklades. Petrus stannade inte i sin feghet och förnekelse. Tomas bar på tvivel tills han själv fick samtala med den uppståndne Jesus. Men han stannade aldrig i sitt tvivlande tillstånd. Tomas predikade inte tvivel som mänskligt evangelium! Mina vänner från Kerala i Indien vet om att den delen har fortfarande många kristna, därför att aposteln Tomas vandrade vidare med budskapet om Jesus som uppstånden från de döda och lever!

Apostlarna skulle leva enkelt. När de var ute på uppdrag skulle de ha med ett byte av kläder. Det står inget om att de skulle vara klädda som översteprästen i Gamla Testamentets olika tempeltjänster.

Här har jag gjort inlägg i Dag Sandahls syn på ämbetsdräkter

Klockan 19:54
Solen skall inte gå ner över min frustration. Så jag har tryckt på ”Delete” och citerar hellre bibelversar från 1 Kor.1 än det som fanns här förut:

26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.

Evangelium är Guds kraft till frälsning för var och en som tror…

Guds välsignelse och var som Jeremia

Hälsningar
Gunnel Bergstrand

Marias val

”Förvirrande debatter” är en av mina rubriker. Det är mäns bloggar och bara kyrkliga, kunniga. Det som gör mig mest ledsen är mina egna svagheter att vilja ha rätt och visa att andra har fel. Sofia har gett mig rätt. Vi har fått en fri vilja: ”Ja”

Hur kan då någon ägna så mycket tid åt att leta fel i P.P.Waldenströms försoningslära? Skrev han inget bra citerat från bibeln? Och fanns det inget bra uträttat bland alla kvinnliga bibelkunniga inom Örebromissionen?

Så klart att jag helst skulle vilja slippa min nyfikenhet på vad prästen Dag Sandahl skriver. Analysen fortsätter över en ruinerad kyrka.

Analysen fortsätter om kyrkans förfall. Är det kvinnornas fel?

Gärdhems kyrkoruin 2011Gärdhems kyrkoruin

Det är bara det, att det är karlgöra att laga tak. Män har mer muskelstyrka än kvinnor och taket i Gärdhems kyrka blev inte skött. Det regnade in. Så småningom blev kyrkan förstörd. Senare blev den en ruin och var det när min klasskamrat guidade mig där sommaren år 2006. Tidigare hade det varit kyrkogårdsvandring i min hembygd Norra Björke.

Det är precis så det är. Män blir inkallade till krigstjänsgöring, om det är krig eller krig hotar. Det lär vara orsaken till att kyrkan i Gärdhem inte blev skött. När krigen var slut fanns inga pengar till restaurering. Så fick förfallet fortsätta med gamla kyrkan. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Blev församlingen skött?

Ur Lukas kapitel 11 och Svenska Folkbibelns översättning:

Jesus hos Marta och Maria
38 Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” 41 Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42 Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne”

Jag funderar mycket över vad Jesus ansåg vara det enda nödvändiga i förhållandet mellan allt som behöver göras å ena sidan och å andra sidan denna fria vilja att prioritera ett lyssnande till Jesus.

”Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er!”
Ur Missionsbefallningen till Jesu lärjungar Matteus 28:19-20

Är det kvinnorna fel, att gudstjänstbesökarna försvunnit? Får inte jag som kvinna berätta om den undervisning, som Jesus gett mig?

Endast för kvinnor – tydligare

Det obegripliga skall bli tydligare idag på denna fina söndagsmorgonen. När Jesus uppstått från de döda och graven var tom blev kvinnor de första ögonvittnena. De hade tänkt göra iordning hans kropp. De hade gjort iordning kryddor och hade med sig. Det blev inte som de tänkt. Stenen var bortrullad för ingången till graven. Graven var tom. Sen visste de inte vad de skulle tro. Två män i skinande kläder mötte deras förskräckelse och talade till dem.

”Han är inte här!”
Visst det såg de ju men var fanns han? De fick en förebråelse först varför de sökte honom bland de döda och inte bland de levande. Han hade ju förberett dem:
”Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer, korsfästas och uppstå på tredje dagen.”

Detta skulle apostlarna få veta så klart!
”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.”
Lukas kap 24

Kvinnor pratar. Och jag alldeles särskilt. Det står i min sjukjournal från år 1956, att jag pratar vitt och brett. Då är risken stor med feltolkningar. Väldigt stor för den som viker ut sig både på Facebook eller i bloggar. Det kan bli konsekvenser.

För min del är det ett viljebeslut efter många års vånda och exakt på dagen den 5 september år 2009. Då var det 50 år sen min uppgörelse med Gud, att han kunde få resten av mig. Allt var ändå bara spillror och inget för någon annan att få. Berättelsen blev filmad på plats f.d. sinnesjukhuset i Vänersborg i fjol och visas gång på gång på Gyllenkroken, Göteborg. Berättelsen har samma namn som boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Än sen då? Jo, i och med att jag ”gick ut” och vågade berätta om psykiska övergrepp inom vården och ett bestående trauma, så vågade andra berätta också. Efter 50 år har jag äntligen mött människor, som kan berätta för mig hur det fungerar att ha sjukdomen mano-depressiv psykos. Numera kallas den bipolär och är tydligen inte lättare att bära för det. Vi kvinnor kan prata nu om detta. Nog om det.

OK, jag är frispråkig, pratsjuk och har trott, att jag skulle kunna få prata med män. Alldagligt om svåra saker. Icke heller. Mitt stora problem är att jag skulle vilja förstå. Inte bara vad en diagnos stämplad för livet innebär utan också om existentiell ångest. Det heter så när jag vill veta av teologerna skillnaden på bibeltolkningar. Den ena tolkningen är att ingen går förlorad. Den andra att en människa kan gå förlorad. Båda tolkningarna kan ge ångest.

Senaste debatten jag lagt mig i och inte fattar är att det är en förskjutning från att ha varit en objektiv försoningslära till att ha blivit en subjektiv försoningslära som förkunnas. Det borde märkas tycker jag och envisas om att få ett svar. Svaret var en enda bibelvers i Hesekiel kapitel 16 vers 49. Män talar och kvinnor pratar. Då är det bara att hoppa över mitt prat. Därför satte jag ut tre länkar för att visa vad debatten rör sig om. Präster och pastorer skall flagga för Lammet och inget annat! Tycker jag. Visst har jag varit tydlig?

Man skall inte ta en enda vers ur sitt sammanhang men versen är intressant att högfärd är synd och hör till Sodom. Dessutom är det synd, om man inte bryr sig om de fattiga. Sen måste man kunna hela referensramen till denna bibelvers det vill säga allt vad Gud lovat och gett Israel och hur de svek förbundet med Gud och blandade ihop sig med vidriga avgudar. Avundsjuka är synd också och begär att få hämnas. Det står som första synd utanför hjärtats dörr. Den skall man råda över enligt Herren.

Hur var det nu? Pratade jag inte om tre vitt skilda områden i förra bloggen och rörde till det? I vart fall har jag varit högfärdig enligt bibeln och är en av döttrarna år 2014. Det får vara hur som helst med en förskjutning av objektiv försoningslära till subjektiv.

Jag vet att min förlossare lever. Han tog av mig den osynliga tvångströjan med minnen och diagnoser från Restad Sjukhus. Den bar jag ofrivilligt i 50 år. Det kvittar precis vem som har rätt nu. Jag är fri!

Endast för kvinnor

En gång av alla som jag varit irriterad på ”nätet” i kristna debatter valde jag den rubriken: ”Endast för kvinnor”. Det var ju egentligen kvinnliga präster och pastorer jag ville nå! Vem svarade eller vilka? Jo, bara en enda man och bums. Han sa sig vara partikularbaptist. Vi andra i detta debattforum på den tiden som hette IMPAKT ville veta hans kyrko- eller samfundstillhörighet till slut. Vem var han, som kunde så mycket i bibeln? Och vågade skriva emot mig gång på gång?

Så klart att jag känner till lite mer om f.d. Svenska Missionsförbundet än jag känner till Pingströrelsen. Så klart jag känner till Svenska Kyrkan lite mer än Livets Ord i Uppsala. Å andra sidan har bibeltolkningar inte varit de samma inom SMF på västgötaslätten, som de varit i Uppsala. Till slut fattade jag begreppet tolkningshistoria. Prästerna från Lutherska Bekännelsekyrkan hade inte tolkningsföreträde fick alla veta i början av år 2000 på bibelsajten. Så har striderna fortsatt på personliga bloggar i stället för på nersläckta debattforum. Som sagt så kan jag inte låta bli att läsa en blogg från Svenska Kyrkans man, en från Evangeliska Frikyrkan och en från Pingströrelsen – privata bloggar med stor kännedom om egna området. Det var en sanning med modifikation för teologen Mikael Karlendal lämnade Pingströrelsen. Jag har gått motsatta vägen från att vara barndöpt till bibelläsning och sen önskan om vuxendop.

Så närmar jag mig poängen att även kvinnor kan läsa bibeln, tänka och vilja förstå. Jag lämnar de tre männens bloggar:

Aktuell debatt i Stefan Swärds blogg

Dag Sandahls bloggpost i ämnet hbtq

Mikael Karlendal slår larm också…

Så är det alla kommentarerna från namngivna eller anonyma eller skrivna under signatur av män. Där kom en hänvisning till profeten Hesekiel i kapitel 16 vers 49. Där står det om ”döttrar” i hela kapitlet. Därför är denna bloggpost endast för kvinnor! Män kan inte vara ”döttrar”. Män kan hålla på sina revir och bevaka dem men borde tillåta oss kvinnor att prata! Nu tänker jag prata och prata och prata. Det gjorde jag igår också!

Äntligen skulle jag få träffa en pensionerad sjuksköterska för första gången och få prata! Ja, vi pratade med varandra över två timmar utan att prata i mun på varandra. Till slut gjorde hon klart för mig, att hon inte tillhörde IBIS (intresseföreningen för bipolär sjukdom) på grund av sina yrkeskunskaper utan på grund av att hon har sjukdomen.
Äntligen fick jag prata och prata om 50 års ältande privat utan hjälp! Det är kvinnligt att utbilda sig till sjuksköterska. Den utbildningen fick jag aldrig göra färdig. Vem är då döttrarna i Hesekiel kap. 16 och vem är jag dotter till där? Är det inte jag, som varit så högmodig och berättat om alla doktorsavhandlingar i teologi, som jag läst oskolad som jag är?

Visst är det så? ”Försoningens mellanrum” intresserar mig mycket och Sofia Camnerin är en av tre kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Och jag gamla Gunnel har läst igenom hela avhandlingen och lyssnat i Betlehemskyrkan till fler än henne om försoningen. Är det inte jag Gunnel, som blev så stolt över en ny Facebookvän och en namne som undervisat i hebreiska på universitetet i Uppsala? Var det inte jag som ung, som rangordnade sjuksköterskeskolor men inte förstod hur någon kunde välja sinnessjukhusvården bara?

Vem är jag dotter till enligt bibelns mustiga, pricksäkra bildspråk? Vem är jag försonad med? Vad heter min försonare, min förlossare?

Det skulle vara något att prata om!

Bibeltanten

Ser att någon klickat fram ”Stackars Svenska Kyrkan” från förra året. Det är ju just den tanten i Ockelbo, som muntrar upp mig gång på gång. Detta fast hon inte lever och jag inte hittar den bok, som har texten om henne. Den arme, nye prästen som fruktade hennes förhör hette Erik Jakob Ekman född 8 januari 1842.
Läs om de två hur det var när de möttes https://gunnelsplats.wordpress.com/2013/09/04/stackars-svenska-kyrkan/

En ung tjej i nutid bad till Gud, att hon skulle få möta gamla människor, när hon flyttade till Göteborg. Gissa vem hon träffade! Gissa vem som drömt om barnbarn! Så fick jag berättelsen om bönesvar och frågan om hon fick kalla mig ”bibeltant”. Detta berättar jag bara som en enkel ursäkt för att jag tänker fortsätta älta. Precis där jag slutade sist. Ja, kalla det gärna, att jag ältar. Jag anser, att det finns bättre och snyggare ord som till exempel, att jag forskar. Och forskar i skrifterna precis som män gör. 🙂 Eller borde göra…

Tappa inte tråden nu! Den är tre år gammal mitt ältande om den senaste kända kvinnliga prästen. Den första är ju Margit Sahlin så klart i mitt minne genom åren och 1958 alldeles särskilt. I nutid gäller det allt blodigt offer, som måste bort och särskilt psalmen ”Guds rena lamm oskyldig På korset för oss slaktad…”

”Fy,” sa narkomanen år 1969, ”jag tycker att det är så äckligt med blod! Han sa till mig i Smyrna, att jag skulle tacka för blodet!”

Det var då det. Så säger ingen i Smyrna nu för tiden. Gissar att det kan vara postteologi. Det fina uttrycket har jag snappat upp i en doktorsavhandling om försoningens mellanrum. Just i det mellanrummet är vi nu med mitt ältande, som övergått i forskande. Pingströrelsen som jag tillhör lär ha den objektiva försoningsläran. Jag för min del kan ju min egen väckelsehistoria ner till ”Predikare Lena” på 1700-talet och lär sen ha den subjektiva försoningsläran. Den hade jag insjungen i blodet, innan jag blev inlåst på Restad Sjukhus. Tjugo år gammal men inte myndig och tjugoett. Mamma och jag var helt överens om behov av vård men hon måste skriva på sitt namn. Förlåta och glömma också vad som hände i deras behandling av en sjuk, ung människa.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Detta skall redas ut! Gud hatar synden och vredgas över den! Har jag fattat rätt, att han måste placera den vreden på ett offer, som var oskyldigt? Och var finns poängen att gräla om min barnsliga tro på att Gud älskar mig? Han behövde inte något offer för att blidgas! Det är väl ändå min och andras synd som sargat Jesus och plågat honom hela vägen fram till korsfästelsen och döden på ett kors? Det var väl ändå inte Gud, som piskade sin son blodig på vägen dit?

Det tragiska är att pingstvänner idag inte fattar, att de har den objektiva försoningsläran. Ingen har visat mig något intresse av att reda ut begreppen. Jag fick medlemskap år 1970 ungefär. Jag arma människa! Vem skall hjälpa mig? Hör du det? Jag kommer från Svenska Missionsförbundet. Utan att vara medveten om det borde jag ha en subjektiv försoningslära precis som Sofia Camnerin har i sitt Försoningens mellanrum!

Mitt mellanrum är tre månader inlåst på ett sinnesjukhus fastspänd i ett bälte och tvångssprutad. Det är försoningens mellanrum för min del. För att eventuellt få någon mer att läsa min blogg, bör jag ha med foton. Snart kommer det ett på Paul Petter. Han älskade Gud och blommor. Precis som jag gör. Snart kommer det några blommor från Gotland. Men jag skall fråga först. Annars får det bli från Norrland utan att fråga.

Allt mellan himmel och jord Svar till Fredrik Wenell av Stefan Swärd

(I Norrland finns det en fru till en teolog, som får vissa uppdrag av mig att hämta blommor i fjällen. Hennes man heter Martin.)

130704Visst är denna blomma från fjällen norr om Östersund?

Absolut tystnadsplikt

Det finns mycket att skriva om ”Uppdrag granskning” och det senaste programmet. Det finns många bloggposter, som handlar om programmets vinklingar och fula målsättning. Prästernas tystnadsplikt är viktig. Prästernas plikt att tala finns inte med i debatten. De har ett uppdrag av Gud själv som förpliktigar. (Deras uppdrag är inte att mobba kvinnor.)

Tystnadsplikten får aldrig naggas i kanten

Jag blev bjuden till en prästvigning en gång i Skara domkyrka. Det var så svårt att hitta parkeringsplats i närheten. Så domkyrkan var fullsatt, när jag kom in. Det som blev det viktigaste och heligaste ögonblicken för mig var när de blivande prästerna avgav löfte inför Gud och församlingen att förkunna Guds ord. Och inget annat. Detta prästlöfte har jag kollat upp mer än en gång under årens lopp. Det löftet har jag kontrollerat även inom Missionskyrkan. Tystnadsplikt för präster och pastorer är viktig och får absolut inte brytas. Visst, men var det Jesu befallning att de skulle gå ut och tiga?

Hur skulle det vara om teamet i Uppdrag granskning for runt i kyrkorna och lyssnade på vad prästerna talar? Hur skulle det vara om folket fick mat från himlen för sin själ och slapp hemmagjorda tolkningar och vantolkningar? Skall bibeln vara på mina villkor? Skall prästerna prata bort att en brudgum i bibelns språkbruk är en man och kan förebilda Herren? Om det inte finns någon som helst utbildning angående förebilder på teologiska fakulteter, så är det väl ändå dags för det snart! Allegori hette det, när jag var ung. Det står inget i bibeln om två brudar inför Herrens altare. Det står däremot om tio jungfrur (unga kvinnor), som alla väntade på att brudgummen skulle komma och att bröllopet skulle börja.

Snart är det Pingst. Det står inget i bibeln om att den högtiden passar bäst inom Pingströrelsen.

”Men när den helige Ande kommer över eder skall ni få kraft att bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Apg kap 1

Prästvigning148Skara domkyrka och prästvigning med barnet i centrum

”Bäste Gunnel…”

I dessa tider av genusforskning kanske det passar att börja där. Jag har gått in på mansdominerat område. Det har jag fått sota för. Men inte av rektorn för Missionsskolan, Lidingö, William Bredberg år 1959 eller 1960. Först skrev han ett meddelande om att jag inte blivit antagen till pastorsutbildningen. Sen skrev han ett tackbrev till mig för att jag hade tagit det så bra. Jag hade skrivit tillbaka och berättade om min tolkning av hans brev:

Gud har väl en annan väg för mig då..

Tydligen har jag inte kunnat ta motgången så värst bra. Det som skrivs på nätet är offentligt. Alla mina inlägg är offentliga. Innan Sofia Camnerins avhandling var klar som heter ”Försoningens mellanrum” skrev jag till henne privat med alla mina frågor. Just därför att hon var vänlig att svara på Skutan/Bibelsamtal till andra också! Avhandlingen har blivit sågad av de lärde männen senare offentligt. Det klarar hon. Det är värre med mig, som är så snarstucken och ingen avhandling har att försvara.

Nåväl detta är inte Sofia Camnerins svar utan ett svar från en kommentator i Stefan Swärds Blogg till mig:

Bäste Gunnel! De enklaste definitionerna kan ju enkelt slås upp på wikipedia. Att titta enbart där kan ge väldigt mycket.
Däremot att analysera var dagens förkunnare står i sin teologi är desto svårare och kräver mer.
Den största utmaningen är när teologer och förkunnare tycker sig stå för en omdaning och samtidigt ser sig som bibeltrogna. Som exempel: Att analysera var P.P Waldenström står någonstans har varit en svår utmaning för den som försökt för han var också en omdanare, där han tyckte det dogmatiska tagit överhanden och då plockade teologi lite här och var. Dessutom blev han oerhört missuppfattad i sitt eget tycke. Inte helt olikt dagens situation med andra ord 🙂

Det svaret uppskattar jag och slapp ju att bli kallad ”hen”. Utvecklingen går framåt. Jag har kvar mitt temperament. Det är ärftligt från min fars sida. Prästgenen som jag fått är som sagt från mors sida. Senaste kyrkoherden lever inte heller. Hans generation har dött ut. Min morbror slapp att uppleva Jonas Gardells egen teologi ”OM GUD” eller ”OM JESUS”.

Bifogar senaste fotot av mig, som visar på vad jag kunde ha varit, om inte alla drömmar slagits i spillror år 1956. Fotograf är projektledaren på Gyllenkroken, Göteborg: Annica Engström

20140528_193326_resizedBarnbarnsbarn kunde det ha varit

Försoning till livs

Här kommer en fortsättning på ”Försoning till döds”. Det är möjligt, att det går att hitta bättre rubrik längre fram. Som det nu är får den stå.

Min far var försonad ända till sista andetaget och höll fast vid den bibelundervisning han fått redan som barn. Hans söndagsskollärare hette Svensson. Söndagsskolan hölls i hans föräldrahem i finrummet. Det fanns inga andra rum att välja bland. Där bar de in små bockar och plank att sitta på söndagsmorgonen för alla barnen. Barnen från andra hem väntade redan medan pappas familj åt frukost. De var så ivriga att komma in. Det fanns ingen konkurrens med annan information.

Som sagt och skrivet. Jag fattar inte skillnaden mellan objektiv och subjektiv försoningslära! Det gjorde inte min far heller. Det var aldrig aktuellt. När prövningarna kom tog de sig igenom allt med Guds hjälp. Över det tomma korset i Missionskyrkan i min barndom fanns texten: Gud är kärlek. Vid en ommålning av väggarna kom den aldrig tillbaka.

Försoning till livs har jag varit med om hela mitt långa liv. Så nu bjuder jag på färskaste fotot från Gyllenkroken, Göteborg från den 28 maj – i nästa bloggpost. Det är samma fotograf som tog upp min berättelse den 12 september 2013 på före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. Annica Engström är projekledare och visade filmen:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” vid tre tillfällen den 28 maj på Gyllenkroken.

img001Mor Anna

Huvudpersonen i filmen är förutom mitt berättande ”jag” min mor, som skrivit på ansökan om vård för mig. Jag var inte myndig den 5 sept år 1956. Det finns en mor också som levde i försoningen ända till sista andetaget. Det sista andetaget hördes knappast enligt min bror. Mor Anna kunde heller inte skillnaden på objektiv och subjektiv försoningslära under sin långa livstid. I hennes uppväxt fanns inget fotografi i finrummet på C.O.Rosenius. Där fanns det bara ett stort på P.Waldenström på en vägg och en förstoring av storasyster och hennes man på en annan.

Skall det vara nödvändigt att göra allt så komplicerat för mig på ålderns dag med systematisk teologi? Se tidigare länkar till problemen. Min morfar ville läsa till präst men det fick han inte. Storebror hade drunknat innan han tog studenten. Detta trauma finns mellan mångas rader i ”brefven” och morfars anteckningar. Pennalism skulle visst upphöra på det läroverk, där storebror gått. Senare.

Senare. Ja, det är mycket som vi kan skjuta upp och tänker ta itu med senare. Det är så obehagligt att tänka på det nu. Detta med mobbning till exempel. Många barn går till skolan med en klump i magen eller vägrar till slut att gå dit. Det är inte mitt problem. Mitt problem är hur jag skall kunna få ihop det allt som jag läst i de teologiskt lärdes bloggar om försoning. Som om det är väsentligt?

Skall den vara objektiv eller subjektiv? Skall jag kunna få predika någon mer gång i livet i någon Missionskyrka om försoningens hemlighet? Visst är filmen bra:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” men det är ingenting jämfört med att få ha en relation till honom som viskade sitt ”bliv” och ville mening i mitt liv.

Inte kan väl alla Missionskyrkor försvinna på en gång? Han (Jesus) har försonat oss med Gud! Det är stort och behöver sägas även i Equmeniakyrkor. Han (Jesus) har försonat mig med mig själv och mitt trauma från år 1956.

Psykiatrisk sjukvård behöver kunskapen om försoning också tycker nog jag.

Eftertanken

Igår morse var jag irriterad, när jag skrev min blogg. Det är möjligt, att jag tar bort den. En blogg kan vara koncentrerad. En annan spretig och några är flamsiga. Det är jag Gunnel i alla fall, som försöker förstå de lärdas infallsvinklar och påverkas av debatterna. Eller mitt eget trauma.

Min alldeles egna debatt handlar om försoningen genom blodet och inget annat. Min far kunde inte förklara varför hans mor min farmor fortsatte att gå i gudstjänsterna i Missionshuset och hans far min farfar gick på gudstjänsterna i Missionskyrkan trots att de gift sig och var förenade som ett. Tomterna var och är precis bredvid varandra. Fast var det olika tider gick de väl till båda mötena? Min far var totalt okunnig om teologi. Farfar också. Han var grovsnickare. Min far var finsnickare men kunde bygga också och undervisade söndagsskolbarn långt upp i åren. Trots att han ingen talare var. Han blev rörd och grät lite vid poängen. Pinsamt för honom och hans egna barn.

Min lust att predika kommer från min morfars släkt. Det har ”släktat” över och är mycket obekvämt för min församlingsledning, gissar jag. Försöker hålla mig på min kant här i 2:an. Det är inte lätt. Jag är inte född pingstvän.

Så ha överseende med mig och mitt intresse för kvinnliga präster, som inte förkunnar som de skall. Det skall vi inte anklaga dem för utan gå till botten av de teologiska universitetens undervisning sen ett par hundra år tillbaka. Vi kan hålla oss i Sverige med Lund och Uppsala. Och att det finns tre Jesaja. Inte en som det fanns i min ungdom. Konstiga ord är heller inte bekvämt för mig och min irritabilitet.

Precis den är med upp på korset, när Jesus dog för hela världens synder och mina. I hans sår har vi fått läkedom. Påskens bibeltexter är bra hela året.

Vi närmar oss pingsthelgen. Brist ut min själ i lovsångsljud…

Söndagsskolan150Söndagsskolan på 20-talet

Göteborgsvarvet

Lördagen är förbi. Söndagen är förbi. I fredags hade en av mina väninnor bekymmer med hur hon skulle komma hem från sitt arbete på lördagen på grund av Göteborgsvarvet. Tiden när hon skulle hem sammanföll med avstängda gator och spårvagnar, som var omdirigerade under den tiden. Allt på grund av alla som sprang göteborgsloppet. Det gick inte att fara eller gå på tvärs genom den klungan minsann.

I en gudstjänst av friare slaget är det inte ovanligt med handuppräckning som svar på en fråga. Så helt käckt frågade mötesledaren i Smyrna Tomas Sjödin hur många som sprungit Göteborgsvarvet igår. Det var många händer, som räcktes upp med stolthet och glädje. Några hade redan visat foton på Facebook. Där börjar min blogg med det offentliga. Vår gudstjänst i Smyrna var och är offentlig. Ingen var tvungen att räcka upp sin hand och bekräfta bedriften om Göteborgsvarvet. Foton på Facebook är offentliga eller för vänner. (Jag frågar om lov eller kommer att göra det.)

Det är bra med motion. Det är bra med kämpaglöd. Det gäller att välja vad som passar att ställa upp i. Det går att kämpa i mer än en gren. Det sägs, att det gäller att välja sina strider. Visst annars kan energin gå åt innan delmålen är nådda till och med. En visst målgång sker den 10:e oktober och jag ställde upp/ställer upp.

10154370_10152223179269888_4091873506731707420_nAnneli Jäderholm kämpar mot NO MORE bältesläggning

NO MORE bältesläggning inom psykiatrin

En annan målgång är mycket längre fram men en del sträckor är avklarade för min del. Olika etapper finns beskrivna här på min blogg dessutom. Det finns många andra på väg. Många är redan framme.

Ingrid Svensson 14 05 17Teologen springer Göteborgsvarvet

Hur får jag ihop detta? Jo, allt handlar om försoningsstriden detta fyndiga ord. Bloggen idag handlar om försoning med det förflutna och en försoningsstrid om rätt eller fel. Där kommer mina tre länkar in på tre personer, som kämpar för det som de tror på och brinner för. Jag för min del har mött alla tre. Alla tre är föreläsare/förkunnare av ett viktigt budskap om försoning.

Ingrid Svensson blev en helt ny bekantskap den 17 december år 2013. Ämnet i Betlehemskyrkan Göteborg var ”Försoningen” och för Equmeniakyrkans folk. Jag gick dit ändå (utan att tillhöra Equmeniakyrkan), för jag ville lyssna på Sofia Camnerin och Stefan Swärd och se dem för första gången. Det var pastor Ingrid Svensson, som var först med angivna 25 minuter. (Det är bara att gå in på Equmeniakyrkans hemsida för att få lyssna.)

Jag för min del har haft stora problem med bibeltexten i Matteus kap 18:22-35. Så jag har lyssnat gång på gång på Ingrid Svenssons föredrag. Slutsatsen för min del blev att jag kan fortsätta leva i Jesu försoning på Golgata, trots att jag kommer ihåg den destruktiva bältesbehandlingen på Restad Sjukhus år 1956 och alla tvångssprutor. Det har under alla år varit ett viljebeslut att inte känna agg till någon personal i det systemet. Jag lever i försoningen och kommer aldrig att fatta stridigheterna om objektiv eller subjektiv försoningslära. Det får faktiskt Sofia Camnerin och Stefan Swärd göra upp om! Sofia verkar inte ha något behov av den fighten.

Varför är försoningslära viktig?

Teologen Ingrid Svensson har sprungit Göteborgsvarvet i lördags om någon undrar över hur jag kan röra till allt. Hon är före detta metodistpastor och Tomas Sjödin är pingstpastor och författare.

Skörden är mogen

Vetekornet Smyrna

Bilden i Facebook för Smyrnakyrkans sida

Idag känner jag för att klippa och klistra. Ett par vänner är på besök från forna Jugoslavien. De är barnfödda i Sverige och idag skall de resa genom vårt vackra Västergötland. Nej, det finns ingen mogen skörd så klart men slätten är så underbart vacker vid alla årstider. Tycker jag utan att vara någon bondtös. Min far sysslade med snickeri och möbeltillverkning. Morfar hade en gård däremot.Nu går mina associationer till alla kyrkor, som kan synas samtidigt några meter upp i något hus i Vara. Och eftersom det är min blogg, så tänker jag både på Judith Fagrell och Dag Sandahl och Jesus så klart. ”Klippa och klistra” heter det. Det har inget med mitt hoppande hit och dit i tankegångar att göra. Min egna begåvning.

Som jag skriver två olika gånger i mina bloggar, så har jag sett en tom predikostol en försommardag utanför Norrköping år 1957 och fick lust att predika Guds ord. Judith Fagrell är präst och kan få se många vackert utsmyckade predikostolar tomma i väl skyddade kyrkor. Inte på ett öppet fält, som var en skjutbana ibland. Så är det 100 år sen Margit Sahlin föddes. Över 50 år har jag undrat från och till över den infekterade debatten men föddes inom Svenska Missionsförbundet som väl var. Barndöpt och troendedöpt utan att kunna teologiska debatter på den tiden.

Margit Sahlin Till minne i Dag Sandahls blogg

Jag har inte mött någon av dess två präster i Svenska Kyrkan IRL. Raskt över till mitt favoritkapitel i bibeln. Det är det fjärde i Johannesevangeliet. Där finns allt! En blogg av mina heter. ”Jakobs tolv söner”. Den står först i listan till höger. En präst och psykoterapeut från Norge Anker Nielsen skrev en gång att få bibeltexter har tröstat så många som berättelsen om Josef i brunnen. 1 Mosebok kap. 37

Där finns allt för de som blivit mobbade under hela sin skolgång eller delar av den gissar jag. För de finns de som överlevt och vänt allt lidande till något positivt och sen hjälper andra. Jag har själv mött en inom (H)järnkoll. Tiden i brunnen gick över för Josef. Tiden i Potifar hus med alla lögner mot honom gick över och även tiden i fängelset oskyldigt dömd.

Sen kom tiden då Josef fick upprättelse och fick bli precis så kreativ som möjligt. Sen kom tiden då han fick dela med sig av allt han själv fått. Så andra kunde överleva. Så bröderna kunde klämma fram till slut att de gjort fel mot Josef till och med.

Där är poängen med Jesus. Korset är tomt! Han lever! Vetekornet föll i jorden och dog men uppstod till en skörd, som ger hur mycket som helst åt alla hungriga.

57 + 57 = 2014

Hur går nu detta ihop? Vem kan tro på en sådan uträkning? Vem kan tro på Google, som scannar mitt liv och Mr Facebook, som kunde göra en film av mina enstaka bilder? År 2002 var detta med Google obegripligt för mig och hela Internet.

Idag kan jag berätta en gång till hur det var en försommardag utanför Norrköping, när hela min framtid var spolierad. Jag kom till en äng på min promenad och där stod en tom, ensam, odekorerad predikostol. Typisk för utomhusgudstjänster och tältmöten. Då kom lusten över mig att få stå där och predika Guds ord! Sen gick jag vidare på stigen över ängen. En man sprang ikapp mig och ropade och frågade, om jag inte sett skylten, att det var en skjutbana. Var han kom ifrån hade jag inte sett. Jag hade tur sa han, att jag inte blivit träffad, när de övade.

Som sagt. Detta har jag berättat förut om sjuksköterskan, som bara gjorde i ordning en blogg med namn och allt och ansåg, att jag bör blogga. Som om det var hennes egen idé!
I så fall var min lust att få predika. Inte visste jag för 12 år sen att detta är männens skjutfält! 🙂

Nu är påsken över och vi som har bibelns referensram lever med siffror och i frikyrkliga sammanhang finns dessa siffror tonsatta med text av Urban Ringbäck. Jag skulle så gärna vilja berätta vad bibeln betytt för mig efter katastrofens dagar. All trösts Gud har tröstat mig många gånger. Det enda jag behövde göra var att öppna tröstens bok och be till Gud om en finare i mjukt kalvskinn med övervikta kanter. Som väl är hade jag så många syskon och en moster, som gav 50 kronor var till en födelsedag. Allt kom i brev från olika håll. Drömmen gick att förverkliga.

Första hållhaken var inte tröst utan en direkt uppmaning från denna bok:
Glöm det som varit! Håll inte fast vid det som hänt! Och så löftet att Gud ville göra något nytt…Kunde jag inte se det redan? (Nej, det gick inte på tio år framåt.)
Rätt citerat fick detta stå på ett av försättsbladen i millimeterstora bokstäver. Inget schvung minsann i handstilen! Ingen tro på framtiden men väl på det som varit.

Påsken är över och under fyrtio dagar uppenbarar Jesus sig för sina lärjungar i bibeltexterna tills han lämnade dem från ett berg i Gallilen. Mig har han inte lämnat någon gång! Jag njuter av alla sammanhang i bibeln kopplat till just fyrtio. Det är möjligt, att jag ger bibelhänvisningar en dag. Allt blev gjort från Guds sida, som behövde göras genom ett utvalt folk och hans ende son och senare hans lärjungar.

Året var 1957 när jag var totalt desillusionerad och fick syn på en övergiven predikostol. Undrar just var männen håller hus, som borde förkunna Guds ord.

P.S.
”Här var mellan ljuset och mörkret en strid
dock segrade ljuset för evig tid
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor vad söker ni här?
Den levande ej bland de döda är
Uppstånden är Jesus. Halleluja.”
Segertoner och Psalmer och Sånger nr 146 vers 2

Den kampen började tidigt. Den fortsatte tills Herrens Gud ångrade allt gott han skapat. Det regnade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Floden kom och dränkte allt utom Noa och de som följde honom.
Hånet mot Herren Gud återkom genom olika folk senare i tiden. Goljat och hans män hånade under fyrtio dagar och nätter.
”Vad får den som tar bort skammen från Israels Gud?” (Citat fritt ur minnet) Vem var han, som utan krigsrustning gick emot? Vem var han, som måste gå ut i öknen och bli frestad av Djävulen under fyrtio dagar och nätter?

Vem är han, som vunnit seger över Djävulen och döden en gång för alla? Så visar han sig gång på gång på olika sätt under fyrtio dagar för sina lärjungar…
Och varenda blomma är med i lovsången över hans seger!
D.S.

”Tror du små blommor bedja till Gud
fastän du ej förnimmer ett ljud
Dock upp till himlen från ängden skön
stiger så sakta blommornas bön.

Gör du som blomman gläd dig och sjung…”

Ur söndagskolans sångbok

Förgätmigej från Göran Schmiths Hemsida och Floran på Rörö