Tack för dina tankar om bearbetning av bibeltexter! Jag tar mig friheten att flytta fram ditt svar, AlmaLena. (Som sagt så möttes vi i männens bibelbloggar. De hoppade över våra inlägg konsekvent och jag blev irriterad och frågade varför.)
Alma-Lena svarar:
”Vi kan lära oss så mycket det judiska sättet att se på skrifterna. Bara detta att de bevarat den i tusentals år trots ständiga förföljelser och diaspora. De har också en , i våra Luther-påverkade ögon, ett ”vilt” sätt att tolka i livliga diskussioner med andra. Det ”chaverim” som vi sjunger om i Shalom chaverim, är mer än bara ”vänner” det betyder en gemenskap som tillsammans utforskar och försöker förstå Guds ord och vilja.
Alltså är denna bloggosfär en ”chaverim” det som Petrus påpekar i 2 Petr. 1:20 Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand.
Du och jag är en länk i den långa kedjan av släktens ”chaverim” som tillsammans gör ordet levande och verksamt under den Heliga Andes ledning och ständigt gör ordet aktuellt i vår egen tid.
En talande liknelse , som Jesus berättade, den om punden, finns i delvis annan version också, bland rabbiner. Där reser en man bort och ger en tjänare ett mått säd, en annan får en knippe lin en tredje en vinstock. När herren kommer tillbaka har sädet blivit bröd, linet en bordsduk men vinträdet bara växer där det std från början. Du förstår säkert poängen och i judisk tradition hänför man detta till ordet, hur man använder Guds ord i sitt liv.” Slut citat
Skall jag skämmas över att sakna utbildning på gymnasienivå och sen på universitet? Skall jag skämmas och sluta läsa bibeln, som om den vore till mig? Mitt första möte med Nehemja i slutet av 60-talet eller början av 70-talet var, att jag själv borde se till att arbeta på den sönderbrända porten och nerrivna muren vid mitt eget hus. Genom min egen personlighet hade jag släppt in bitterhet och otacksamhet – inte minst över frälsningen.
Vattnet stod som en mur till höger och vänster så frälste HERREN på den dagen Israel från fienden. (Fritt ur minnet men kvar i mitt hjärta.) Muren står för något! Portarna står för något. Jag borde se vad frälsningen innebar och släppa in lovsång genom mig!
Läser den lilla boken igen av Jonas Dagson. Hack 1
”Nehemja ger en modell för bibelläsning”
Precis så! Det var bibellärarens undervisning i slutet av 60-talet. Detta har jag redan berättat om i en tidigare blogg. I brist på respons valde jag ett barnbarn till bibelläraren Eric Nilsson, Näsåker, för att få berätta hur han kopplade bibeltexten av Nehemja-boken till vår situation.
Precis så! Tiden har gått sen jag försökte börja på denna blogg-post. Jag följer vissa inlägg på före detta Facebook. Numera META. Det är mer och mer synkronisering på gott och ont.
I slutet av århundradet både år 1998 och 1999 fick vi två nya bibelöversättningar: Svenska Folkbibeln och B2000. Det var obegripligt för mig varför de kom samtidigt. Inte nog med detta utan dessutom alla förord till teologi som klassisk, konservativ, fundamentalistisk, liberal, feministisk, queer, pentekostal…
Alla håller på sitt och jag hittar på en egen variant: rotbaserad. (Om roten är helig blir grenarna heliga)
Vill alla ha förändring och väckelse utan omvändelse? Det undrar jag och fortsätter att älska Nehemja. Han tillhör mig men jag tillhör inte honom.
En del av dagens bibelavsnitt i den app jag valt i Svenska Kärnbibeln. Jag har tagit bort min bloggpost om Sippora och börjar om på nytt:
”Psalm 89 – Guds löfte till David
Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.
Författare: Ejtan
Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2-34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.1En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av esraiten Ejtan.
[Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29-31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!]
2Jag ska sjunga om Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt, för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun. 3Jag har sagt: ”För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad, i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
4Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde, jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare. 5För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå, och bygga upp din tron i alla släktled (generationer). [Ps 89:2; 72; 78:70-72; 2 Sam 7:11-16; 1 Krön 17:10-14]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Slut citat
Mina blogg-poster hör ihop precis som allt mitt tänkande. I min släktforskning från Abraham till Jesus i Matteus kapitel 1 och från Jesus till Gud i Lukas evangelium kapitel 3 går Josef och Marias släkter samman i kung Davids äktenskapsbrott med Batseba. Först efter nästan tusen år i ett så litet område!
(Jag har aldrig läst teologi på akademisk nivå men frågat mig fram hela mitt liv på ords innebörd. Så första gången var om en från ”kvinnan säd”, som skulle krossa ormens huvud. Jag hade bara 1917 års översättning att jämföra med B2000 och Svenska Folkbibeln. Nu har jag Svenska Kärnbibeln också. För kännedom)
Då går jag över till begreppet förbund och Abraham. I Nya Testamentet beskriver Paulus klart och tydligt skillnaden på att vara född på grund av ett orimligt löfte till Abraham och Sara med att vara född på grund av ett samlag med en ung kvinna Hagar och naturliga begär. Vi kan läsa om begreppen frihet eller träldom som konsekvens.
När vi läser om Mose´ släkthistoria så rann sinnet över honom en gång som Faraos dotters fosterson och han slog ihjäl en av sitt folks plågare i träldomen i Egypten. Han fick rymma för att klara sitt liv och blev fåraherde hos en präst som hette Jetro. En av hans döttrar fick Mose till hustru och med henne två söner.
En dag möter HERREN Gud Mose och säger, att han skall dö. Får jag lov att skriva fritt ur minnet? Kan det vara möjligt, att hans hustru fattade orsaken? Kan det vara möjligt, att Mose inte fattat vidden av förbundstecknet?
Sippora tar en skarp sten och omskar sonen. 2 Mos 4:25
Jag är för lat för att leta upp flera bibelhänvisningar. Men min gamle far blev intervjuad av en granne under hennes präststudier. År 1958 var ett mycket svårt år för oss kvinnor, som ville förkunna. Så grannen väntade mycket länge och vill veta min fars uttryck för tro och omvändelse i hans barndom. Den berättelsen hade aldrig jag hört. Min far grät, när han kom till något rörande. Som man var det ju en prestigeförlust.
(Historien i korta drag är att ”Waldenströmmarna” hade gudstjänst klockan 11 på söndag och de troende på Rosenius klockan 3 på eftermiddagen men Missionskyrkan och Missionshuset låg på samma tomt…”de´ va´ inget kônstitt i de´ ” enligt min far senare i tiden på min fråga. Han skulle dra fram hö åt djuren den söndagen och fick en sådan själanöd över om han var ett Guds barn eller inte. Så han skyndade sig att göra sin syssla och sen in och slog upp sitt lilla testamente på måfå. Blicken föll på en vers där det står ”…du är min son.” Ja, det står till och med hans namn David senare.)
Evangelisten Johannes skriver att ORDET blev kött och tog sin boning bland oss. Den som tar emot det får makt att bli Guds barn. Tydligare än så kan det inte uttryckas, att gå från träldom till frihet – byta faderskap! Och inte nog med det utan enligt Paulus senare i testamentet byta moderskap – byta från moderns träldom i Hagar till den fria hustrun Sara som mor.
Äntligen är jag framme vid undret att få leva i Kristus med alla hans tillgångar som mina! Kvinnorna som markeras som mammor i Matteus kapitel ett har tänkt själva och sett till att komma med i ISRAEL.
Fast det var inte vi som valde Gud utan han valde oss – i Kristus..
Det har hänt mig mer än en gång i livet att en person kommit i min väg just i ett avgörande ögonblick. Det finns många sådana tider, då det behövs en förändring. Med mitt temperament är det lätt att nå bristningsgränsen vid frustration.
Det är helt frivilligt, att gå in på denna plats bland alla andras. Det är OK med sporadiska besök. Själv orkar jag inte längre gå från plats till plats i rymden för att läsa andras tankar. ”Kvinnor i bibeln” var hennes förslag på ”hacks” för att jag skulle få lite ordning på min blogg och vad jag ville med den. Själv fattade jag ingen datateknik år 2002 men hon sa: ”Jag hjälper dig!”. Nu ser jag vad synkronisering innebär.
Så jag kan börja från början den tid jag har kvar. Jag kan be om hjälp och skriva PM och fråga om jag får flytta fram redan skrivna inlägg. IT-pastorn Lars Gunther svarade en gång, att jag inte behöver fråga honom för det är offentligt det han skriver.
Alma-Lena, vill du skriva lite utombiblisk historietext om Tamar? Du har skrivit om Vasti och andra som kommentar till min släktforskning, som jag uppskattar. Alla vet, att det finns fem kvinnor varav fyra redan är mammor i Matteus kapitel 1 och som sticker ut. Undrar just om Maria inte kan räknas som lite egenrättfärdig? Hon hade biologisk kunskap och var rättfärdig genom att hålla lagen men det var svårt att tro på det omöjliga. Maria skulle bli mor till en son utan en man.
Min tanke är att få gräva djupare i släktskapet. Hur gick det till att jag fick bli ett Guds barn och kalla honom för min far?
Inte kan en väl födas en gång till med en annan far än min David Bergstrand?
Nu är det Svenska Folkbibelns översättning av 1 Mosebok kapitel 3:15: (Ur HERRENs samtal med ormen – Satan från urtiden)
”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.”
Jerusalem är som en liten prick på min gamla skolatlas. För att bättre förstå hur Jesus död för hela världen skull (Joh. kap 3.15) har jag blandat namn och tider och slagit en cirkel, som jag tänker den då kända världen Sätter in min skiss engång till över det obegripliga med fiender runt omkring.
Jag blygs inte för att erkänna hur svår jag tycker Daniels bok är och Uppenbarelseboken. Det är fint att få läsa Nehemja tillsammans med andra i gruppen ”Anta Utmaningen” på Facebook. Jag är tacksam över den undervisning jag fått genom Söndagsskolan med planschen över Galileen, Samarien och Judeen. Det var lätt att följa Jesu vandring i texterna och på kartan. Min tro är lika barnslig nu att det är verklighet.
”Verkligheten är hos Kristus.”
Detta blev min arbetskarta på 70-talet därför att jag ingen historia kan med årtal. Jag lyssnade på bibelförkunnelse via kassetter och DVD-skivor av trovärdiga pastorer och präster. Nu lägger jag till ibland efter mina egna inlägg ett ”som jag ser det”, som ursäkt för brist på kunskap.
Där är jag nu i kapitel 9 i Nehemja med en skiss från ”Steg för steg – Studiebibel – Svenska Folkbibeln” och ur ”Anta Utmaningen”. Bibelsällskapet är värd en eloge för sitt arbete med bibelläsningsplaner. Föreslagna bibeltexter för kyrkoåret finns ju i tre årgångar. År 1954 fick jag inpräntat i mig, att bibeln är hel och det små citaten: ”som det står skrivet” eller ”enligt skrifterna”. ”Biblisk Ordbok” av Oskar Beskow är lika bra idag som då för mig.
Nehemja grät, fastade och bad när han fick hälsning ”hemifrån” Jerusalem hur där såg ut med nedrivna murar och uppbrända portar. Runt år 1970 fick jag för första gången undervisning i Nehemjas bok att texten går att tillämpa på situationen i vår stad. Narkotikan hade börjat flöda in i Göteborg men narkomanerna själva satte stopp för morfin. Stockholm var ett skräckexempel.
Det som tog tag i mig var, att jag själv har ett personlig ansvar över vad jag synligt eller osynligt släpper igenom min personlighet. Det är väldigt viktigt nu att veta vem som skrivit bibeltexten och vem mottagaren är.
Det är ett sätt att hålla sanningen på avstånd. Men mig drabbade den, som var besviken och hade släppt in bitterhet och otacksamhet över frälsningen.
Templet är en plats där Gud vill möta sitt folk. Muren är nedriven och portarna uppbrända så länge sanningen inte får göra mig fri.
Det hände efter en mörk period av mitt liv. Jag tvingades ta emot hel sjukpension och var bara 52 år gammal. Kampen med Försäkringskassans frågor var över. Det fanns för många röntgensvar och utlåtanden av ortopeder, som bekräftade problemen att arbeta fullt ut.
En av mina vänner i styrelsen på Räddningsmissionen var ute i sin trädgård, då jag kom gående på besök och förklarade:
”Gud har sagt ”ja” till mig!”
Där är vi nu nästan fyrtio år senare att livsviljan finns kvar och tron på Guds kallelse. Jesus sa: ”Det är inte ni som utvalt mig utan jag har utvalt er.” Där är vi nu med olika bibelsyn. Gäller bibeltexten bara lärjungarna, som var judar? Till vem talade Jesus den gången? Får jag vara så egotrippad, att jag tror och trodde att bibeltexten gäller även en utslagen 52 år gammal, besviken, desillusionerad kvinna en gång?
Mina känslor häromdagen var, att jag är döfärdig, skrev ett SMS och frågade en mycket engagerad projektledare: ”Kan jag få träffa dig en gång till på din lunchrast?” Det blev så bra, att det blev bra foton också på mig – döfärdig.
Snart föll alla bitar på plats. Jag har inte bara varit sjukskriven långa perioder av mitt liv! Jag har trott på min Gud och hans ledning! Annica Engström filmade min berättelse på plats i gamla mentalsjukhuset i Vänersborg. Marin Olsson tog upp ljudet och en tredje klippte, kokade ner allt mitt berättande till 35 minuter. Detta var 12 september år 2013. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt.” Så heter boken som är manus. Så fick filmen heta. Det är tolv år sen Annica sa, att jag måste vänta till hösten, innan hon skulle hinna att följa med på ett studiebesök.
Så kom jag hem från den ”en gång till”- träffen och läste Facebook. Alla bitar föll på plats! GUD ÄR KVAR I MITT LIV MED SITT ”JA” TILL MIG. Jag läste om en storasyster, som dött som systrarna inte fått leva tillsammans med…
**************************
”Ett under, att jag hittade en Östlund på Facebook och chansade, att det är rätt! Det är så rätt det kan vara! Jag som längtade efter barn och ni två längtade efter er mamma! Jag som mött er storasyster på mitt initiativ runt år 1970 eller senare. Nu är jag inte döfärdig längre sen i fredags…Grattis, Yvonne, som skrev och frågade vem jag är.”
I min chiffonje sparar jag värdepapper, som de gjorde förr. Där finns ett papper på tre poäng på universitetsnivå i teologi. Där finns också ett brev från Norrland, dit barn kunde bli fosterhemsplacerade från Yvonne. Hon undrar vem jag är. Och vad jag har med dem att göra.
Sin mamma upp i dagen tyckte jag då på 70-talet och skrattade. Mamman ville inte bli frälst och sa, att jag måste tôla mig. Vi pratar så i Västergötland.
Mose var hetlevrad som ung men saktmodig i 80-årsåldern står det i bibeln.
Så skönt då! Det var fem från början. En har jag gett bort. En har jag kvar och fotograferat på nytt. PostNord skötte sig perfekt. De låg i en kall postlåda förra söndagen den 8:e dec. och skulle vidare klockan 9 på måndag. På tisdag var de framme med full avgift upp till 100 gram.
Julen år 1955 kom de till mig från en arbetslös änka i Stockholm. Det var bistra tider på den tiden inom Svenska Missionsförbundet för missionärer. Hon hade varit i Kina med sin man. Där fick de inte stanna kvar utan blev utvisade. Hemma i Sverige blev hennes man sjuk och dog. Hon hade fått en liten pensionärslägenhet trots att hon bara var lite över 50 år, som SMF byggt för sina gamla missionärer på Lidingö. Som arbete fick hon resa i församlingar och tala för Missionen. Så fick jag lära känna flera missionärer över hela världen. Jag skulle lära mig hushållsarbete före sjuksköterskeskolan.
Denna jul som kommer fyller de små änglarna 69 år. ”De har gjort sitt”, som det heter om oss gamla. Och på så sätt fick de tre ut och resa. Och nu är de framme.
Om det står ”…en HERRENS ängel…” i bibeln lär det stå för Jesus, som finns överallt ”i Moses, skrifterna och profeterna” enligt Lukas evangelium 24:13-31.
Min mor Anna låg på sitt yttersta år 1983 och jag var mycket nedslagen och behövde tröst. Kanske att jag kunde hitta den i hennes gamla bibel? Sagt och gjort. Jag började leta efter någon understrykning, någon vers som betytt mycket för henne. Där fanns bara en vers understruken med svag blyertspenna:
”Se jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag utsett.” 2 Mos 23:20
Så intressant att jag måste fråga min över 90-årige far då. Detta har jag berättat tidigare och gör det igen:
”Titta i min bibel då skall du få se!” Så svarade han den gången. Ja, där stod att det var färdkost från Anna år 1919 och datum vid samma bibelvers. Väl att de inte gick någon teologisk skola och först skulle undersöka vem versen var skriven till och vem författaren är!
Väl att jag också fått lära mig läsa bibeln på detta barnsliga sätt.
”Varsågod, Gunnel! Trösten är till dig!”
”Glöm inte bort att änglarna finns att dom är här för att se hur du har det Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns Glöm inte bort att änglarna finns.”
Om jag sätter in ett foto först, så får jag den bredare spalten, som jag valt från första början. WordPress har givna ramar att välja bland. Under en period var det omöjligt att göra sig av med gamla E-postadresser och lätt att röra ihop med olika lösenord och användarnamn. Så jag stängde ute mig själv av misstag…
Till denna vind finns ingen nyckel. Böckerna blev mina och inget ”religiöst” går att ärva. Jag har varit mycket rädd om det arv jag fått genom C.O. Rosenius och P.P. Waldenström. Innan dess fanns predikosamlingar och berättelsen om Roparna.
Så skrev jag en kodad blogg ”Efterkonstruktionen”, som jag tog bort. Det går alldeles bra att fortsätta min frispråkighet ändå. Det är försent att ångra. Det går inte att backa. Jag har inte läst det ”finstilta” angående Facebook, som de förnyat och frågat om ”ja” eller ”nej” till deras villkor. Förr var det mycket viktigt vem som var ägare till ett foto. En konstnär fick inte ta någons foto och rita eller måla av i sitt namn.
Lammet som blodgivare är skildrat i text på plansch av Robert Wallsson. ”I mitten av 1600-talet gavs blod från lamm och kalvar men experimenten förbjöds kort efter att de utförts, både av kyrkan och olika samfund.”
Fotot är taget av Annica Engström producent och form för utställningen.
Utställningen ”En blodig historia” på Medicinhistoriska museet i Göteborg är för allmänheten och pågår nästan ett år. Den 12 november år 2024 var den för mig personligen och gick genom hela mitt liv i minnet. Varje människa har ett eget blodomlopp. Det fungerar självständigt i födelsen genom det första andedraget. Det har professor Bo Ingelmark undervisat om på Sahlgrenska Universitetssjukhuset år 1955 för blivande sjuksköterskor eller på en kurs i anatomi för blivande arbetsterapeuter år 1964. (Lite mer troligt när jag tänker efter men han var snabb att rita illustrationer på tavlan.) Den skissen som jag gjorde har jag gömt noga. I ett barns första andedrag vid födelsen utvidgas de egna lungblåsorna, berättade professorn. De hade varit vilande i fosterstadiet. En genväg för blodet i fostrets hjärta mellan förmaken slöts igen genom övertryck i vänster förmak och undertryck i den högra, när det egna blodomloppet tog över (red). Allt skedde som ett under utan att synas utanpå. Och en tillfällig blodåder under fosterstadiet via moderkakan svullnade igen. (Fritt ur minnet så många år senare!)
Blodets funktion var det mest spännande under utbildningen. Doc. Thorvald Bjurö undervisade i blodets fysiologi. Så kom jag hem till mina föräldrar på en ledighet alldeles entusiastisk och måste berätta allt – hela föreläsningen. Min far tog ner mig snabbt på jorden och konstaterade, att han varit i vårt hem – suttit tydligen som barn på vår kökssoffa! Min far var vanlig snickare. Eller ovanlig…
Blodet blev mer och mer intressant men senare genom min egen bibelläsning. I denna min blogg finns många poster om blodet. Det var precis detta jag ville berätta om när jag gick ut på nätet. Jag ville försöka ge inspiration till bibelns språkbruk om blodet. Det språkbruket har försvunnit som kunskap i våra kyrkor och samfund. När Johannes Döparen fick se Jesus komma gående utbrast han:
”Se Guds lamm som tar bort världens synd!”
Bibelns berättelser hör ihop och Israels folk har delat med sig till alla av den egna historien.
Lammet blev herden, som är Jesus och bär oss på sina axlar. Herden blev det slaktade lammet, som aposteln Johannes såg i en syn på ön Patmos skildrat i Uppenbarelseboken. Jesus som kungars kung kommer tillbaka precis som han lovat en gång.
Innan dess kommer det att bli tecken på himlen och på jorden. Månen kommer att bli som blod. På utställningen: ”En blodig historia” om blodgivningens historia genom tiderna förekommer en bibelvers från Uppenbarelseboken. Människor har alltid försökt läsa av väder och tidens tecken på himlen. Upp 6:12
När jag fått virus i min första dator på tidigt 90-tal måste jag skaffa antivirusprogram. Då slog det mig, att ormens: ”Skulle då Gud ha sagt,” i sin fråga till Eva var ett virus i en god skapelse. Alltså måste Gud lägga in ett antivirusprogram genom ett felfritt, rent blod som rann senare i lustgården. En i hans skapelse måste offra livet för att människorna skulle bli klädda och våga stå inför Gud med frimodighet igen.
Hur Gud kommit till vet ingen. Då kan vi lika gärna acceptera att Satans ursprung inte är tecknat med skarpa konturer. Guds program var gott från början och möjligheterna stora för samarbete med Skaparen.
Jesu Guds Sons blod renar människans själ från synd fortfarande. Lammets blod är en metafor i bibeln och nu är blodgivning en viktig utställning om dess medicinska historia. Aktuell genom ”GeBlod” och Medicinhistoriska museet i Göteborg.
Barndomens berättelser om lammet började genom söndagsskolan. ”Jesu lilla lamm jag är På sin axel han mig bär Över berg och djupa dalar Hem till himlens ljusa salar Jesu lilla lamm jag är På sin axel han mig bär.” Berättelsen fortsatte med att jag fick syskonbarn som växte upp, lärde sig spela piano, trumpet och sång. Jag kunde fotografera den yngstes illustration i sången med ett litet lamm på axeln.
Senare hände det att mina föräldrar fick en granne, som var polis och arrenderade en nedlagd liten gård intill vår trädgård. På sin fritid höll han på med fårskötsel och fick lamm. När tackorna fick foder med tillskott sprang alla lamm i grupp fram och åter och tvärvände vid stängslet för att rusa sträckan igen och igen.
När aposteln Petrus var på ön Patmos som skrivet, då fick han se in i himlen – in i framtiden och urtiden – ett lamm som såg ut att ha varit slaktat. Gud hade färdigt en räddningsplan genom blod, innan jordens grund var lagd. Detta visste Jesus, som en dag blev insatt i planen och blev villig att gå ner till sina bröder – bildligt talat. För så föreslog patriarken Jakob sin son Josef att gå för att se hur bröderna hade det. Josef är också en metafor för Jesus! Han förebildar en blodig historia. Den gamle fadern fick tillbaka en mantel sölad i blod.
Undrar om inte ett djur dödat honom?
”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad?” 1 Mos 37:32b
”När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om hans livklädnad.” Matt kap 27:35
Den blodiga historien har blivit min. ”…frälsningen kommer från judarna, sa Jesus. Guds gåva är det.
Natten är snart över som andra nätter med värk. Tankarna virvlar hit och dit och slutar i fast beslut. Det är försent för min det att tänka först och tala sen. En del är väl genomtänkt med frågor gång på gång. Ibland fattar jag mycket trögt. Som detta med Google. Och detta med ”taggar”…
Natten är snart över och börjar fel med kaffe och rätt med dagens lilla bibelavsnitt ur Svenska Kärnbibeln:
”Rom 13:7-10
7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.
[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
Motivationen är Guds kärlek 8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:
9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka). Du ska inte dräpa (mörda). Du ska inte stjäla. Du ska inte ha begär.
[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]
Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:
”Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.” [3 Mos 19:18]
10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]” Slut citat
Det är dagen efter min storebrors födelsedag den 21 oktober. Han var född år 1922 och var en mycket bra äldste broder, när han levde. ”Äras den som äras bör…”. Jag frågade honom en gång hur han burit sig åt för att skriva en bok, där alla fick vara med och bidraga. Hans svar var enkelt, att först börja med alla, sen en grupp eldsjälar och gick inte det, så var det samarbete med några stycken. Om det inte gick, så fick han arbeta själv. Det finns projekt i olika storleksordningar. Anledningen till att jag frågade var, att jag själv ville ordna en ”hemvändardag” i vår lilla socken.
Känn på det ordet: ”hemma” eller ”hemifrån”! Jag är ”hemma” i mig själv äntligen och försöker avsluta mitt bloggande innan prenumerationen går ut. WordPress är stort. Google är ändå större. Sjukvården är stor som arbetsplats. Där började vi – min mentor och jag. Jag minst 10-15 år före henne i ålder. Hon var mycket datakunnig den kväll vi möttes för första gången och hon sa sitt: ”Jag hjälper dig!”
Runt år 2000 fick vi två nya bibelöversättningar och jag ville ut på nätet för att få möta unga, som aldrig hört något om kristen tro. Då kom hennes undervisning om Google. Om någon ville veta något om blodet, så var det bara att söka där. Sen skulle de komma till mitt namn, att jag har en berättelse.
Nu är vi på år 2024 och Google vet, att jag varit inlagd på ett mentalsjukhus som ung! Så lagom uppmuntrande…
Där är vi nu! Det byggs upp ett AI på något sätt med hopsamlade uppgifter, som jag själv bjudit på. I bibeln står det många löften för den som tror på honom som Gud sände till vår räddning. Det står om en vit sten. På den står det ett nytt namn som bara den känner som får det.
Jo, jag kan många förnedrande uppgifter om min frispråkighet och spontanitet. Bäst kan jag Guds diagnos på mig, att jag är en syndare. Hans uppgift är rakt genom hela bibeln om ett blod som måste rinna för min och allas skull.
Äras den som äras bör! Jesus delar inte sin ära med någon. Han har betalat hela priset för att friköpa oss ur syndens garn!
Ja, det är mycket verksamhet och projekt i våra kyrkor och i samhället men nästan inget tal om blodet som renar från all synd.
I kväll vill jag fortsätta berättelsen om brevet som kom. ”Ty ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv.” Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Rom (Rom 14:7 1917 års öv.s.) Den bibelversen är ju så kort och jag har kunnat den utantill och undrat över om den är sann. I vårt samhälle är många ensamstående utan människor runt sig, när döden klappar på. Men jag har tagit bibelversen ur sitt rätta sammanhang. Det skall en inte göra!
Och jag skall inte sätta igång och predika, fast det är mitt intresse…
Nu avvecklar jag bloggandet som sagt. I verkligheten försöker jag röja och slänga en del men lyckas inte. Böcker har inget värde sägs det numera. Detta är ju märkligt! Hur har det gått till? Hur kan läsning på en dataskärm uppväga detta att hålla i en bok och få byta blad? I morse skulle jag titta efter dikten: ”Det kom ett brev…” av Per Lagerkvist och fick syn på boken om de intagna på Hinsebergs kvinnofängelse: ”RÖSTER INNANFÖR MURARNA – Fängslade kvinnor delar med sig” (Red) Jessica Nettelbladt. Boken är från år 2017. Först fick de intagna se hennes dokumentärfilm: ”MonaLisa Story” för att sen skriva ner, rita eller måla på papper om egna upplevelser och intryck från filmen. Det var ett projekt i samarbete med Doc Lounge och Kriminalvården med stöd av Kulturbryggan.
Redaktören för boken arbetade först runt tio år med filmen ”MonaLisa Story” genom att följa en missbrukare av heroin och lyssna på hennes berättelse från början. Jessica Nettelbladt satte upp lappar och frågade efter någon som kunde vara villig att berätta på ställen där missbrukare gick. Det finns många som inte får sin röst hörd! Nu läser jag boken igen och minns mitt eget första besök på kvinnoanstalten Hinseberg tillsammans med två unga tjejer, som jag träffat på ett studenthem i slutet av 60-talet.
Kan en avveckla en berättelse som varar ett helt liv? För min det är det fråga om fångenskap eller frihet. Det finns bara ett antingen/eller i min personlighet. Där emellan finns det ett försoningens mellanrum. Det är teologen Sofia Camnerins rubrik på hennes doktorsavhandling. Jag lånar rubriken.
Den rubriken fattar jag mer och mer. Jag ältar det jag var med om under tre månader på ett av landets största mentalsjukhus som 20-åring men inte myndig år 1956. Jag vill bli trodd, att jag visste hur jag kände och tänkte då! ”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt,” står det bland annat i min sjukjournal. Igår kväll försökte jag gå upp på min hushållsstege till ett överskåp. När jag inte kunde lyfta upp vänster fot till första steget kom tanken:
”Detta är vansinne!” Sen fick det vara med vad jag har i ett överskåp.
Fortsättning på ”Himmel och Helvete”. Jag sitter och läser värdefulla brev, som jag sparat. Detta är postat 9.11.1968. Hennes artikel som ett urklipp hade varit inne i tidningen Dagen eller Hemmets Vän men det är ett urklipp utan bekräftelse och på tiden. Rubriken hade hon ”ej satt själv”.
Så står det om den ”Förrädiska rökelsen”.
Då gick jag på bibelskola i Skåne och B.R. bad att få komma dit också. Under flera år tappade vi kontakt men fick tillbaka den så småningom.
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.