Tamar – Alma-Lenas svar på min vädjan

”Jag hittar sällan utombibliska källor om kvinnorna i Bibeln. Drottningar som Vasti och Ester/Hadassa är undantag. Däremot hittar jag tex rabbiner som tar upp den judiska tolkningen av texterna, det vidgar alltid perspektiven. Vi ser ju tex Tamar som Jesus förmoder och lägger stor vikt vid att hon inte var hebré precis som Judas fru . Den här rabbinen, Pamela Barmash, som jag nu läst har ett helt annat fokus, nämligen lagen och hur berättelsen löser en situation när lagen inte åtlyds men inte heller är nedskriven i sin helhet. Tamar är förstås icke-judisk även i denna utläggning men det är inte textens huvudpoäng tycker denna rabbin. Huvudpoängen är Tamars överlevnad i en kultur där kvinnor har noll makt över sitt eget liv enligt lagen.

Juda följer inte lagens bud av rädsla för att även hans yngste son ska dö. Han har fått för sig att det är Tamars fel att Er och Onan har dött. Texten är tydlig med att det är Ers och Onans orättfärdighet som dödar dem, men Juda verkar inte ha förstått det utan tror Tamar är orsaken och undanhåller därför sin yngste son från att gifta sig med henne. Hon hamnar då i ett rättsligt limbo i samhället och får återvända hem till sin familj.

Rabbinen framhåller också att Tamar verkar sakna en förmyndare en bror eller far, som kan tala för hennes sak. Barmash tycker texten tyder på detta, speciellt när Tamar blivit gravid då hon ensam får föra sin talan genom panten hon tagit av Juda när han trodde att han utnyttjade en prostituerad vem som helst när han klippte fåren. Den där lilla passusen om att klippa fåren och dess betydelse är däremot något jag läst mig till från arkeologin. Under bronsåldern var ullen viktigare än bronset och att klippa fåren måste ha varit en viktig företeelse eftersom ullen var så värdefull och en viktig exportvara från Mellanöstern. Ett ullplagg tex en långkjol, var värd lika mycket som hundra svärd av brons. Fåren var alltså väldigt speciella och de ullproducerande fåren fanns bara i trakterna kring östra Medelhavet; Anatolien och Mesopotamien.

I denna produktion och handel var kvinnorna viktiga och de hade en större makt än man kan tro. En kvinna i Mesopotamien styrde hushållet som producerade ylletyger av ull köpt från tex Judas hemtrakter. Därför borde det vara en stor händelse när det var dags att klippa fåren och sälja den långt bort och nära för en god förtjänst. Endast de rikaste hade råd med ylle och Juda måste ha varit förmögen pga sina får. Man sålde alltså mycket ull långt bort så det måste ha samlats folk från när och fjärran vid fårklippningen vilket gör det mindre konstigt att Juda tror att Tamar är en främmande prostituerad som han aldrig kommer att behöva träffa i vardagen. Och vi vet ju hur kvinnor klär sig idag i strikta konservativa muslimska familjer, då är det inte märkligt att Juda inte vet vem hon är.

Rabbinen framhåller också att Tamar är en av alla dessa barnlösa kvinnor som Bibeln lyfter fram. Gud har ju ett särskilt gott öga till dessa kvinnor. Tamar skiljer sig dock från patriarkernas fruar som alla hade svårt att bli gravida och fick sina barn sent i livet. Tamar är ung och har inga fertilitetsproblem, hennes problem är att männen sviker Gud och henne. Ers synd specifieras inte men tydligt är att Onan inte vill göra något för sin bror när lagen om levirat-äktenskap, dvs att en bror ska gifta sig med sin brors änka för att ge brodern en avkomma, ska följas. När Onan vägrar ge sin bror ett barn dör han pga detta lagbrott.

Tamar måste då hitta en lösning på egen hand på den socialt svåra situationen att vara en förskjuten barnlös änka . Hon får idén att utnyttja folklivet och festligheterna kring fårklippningen för att lura till sig ett barn av sina makars familj. Det lite ovanliga att hon ska brännas på bål av Juda, inte stenas, kan bero lite på att Juda såg henne som den som orsakat sina söners död eller bara på att han var påverkad av de andra folken som använde eld som avrättningsmetod.. Han är ju nära vän med en adullamit: Chira. Tamar räddar sitt liv genom sin smarta åtgärd med panten för killingen hon skulle ha fått som lön.

Detta hände ju innan Mose skrivit lagen om att ”ingen tempeltärna ska finnas hos er” men även ”tempelbolare” och det senare verkar ju vara bortglömt senare. Däremot verkar denna prostitution inte förekomma när Jesus driver ut månglarna(bolarna) ur templet. Juda bröt alltså inte mot lagen när han gjorde Tamar gravid och inte heller Tamar eftersom hon höll sig till sina makars familj. Genom att Juda inser att han är far til barnet löser alltså Tamar sin barnlöshet inom lagens ramar.

Det är ju också typiskt Gud att Tamar inte bara får ett barn utan två som belöning för sitt rådiga handlande. Dessutom är det den första tvillingen som blir den siste och Peres, som trängde sig förbi sin bror blir också förfader till David som också är yngst i syskonskaran. Detta tar inte heller rabbinen upp. det är nog typiskt oss kristna att se hur detta visar på Guds konsekventa inställning till mänskliga hierarkier.

Det är ju Jesus som säger ”de första ska bli de sista”. Och just det bibelstället Matteus 19:30 föregås faktiskt av att Jesus säger att man ska belönas rikligt om man försakar barn. Då kan han knappast mena att man ska överge sina barn eftersom Petrus är gift och tar med sin fru på missionsresorna senare. Dessutom finns det ingen i antikens värld som lyfter fram barnen så tydligt som Jesus gör. Nej, Jesus menar sannolikt den som avstår från barn helt och hållet eller av andra skäl förblir barnlös livet igenom. Lite motsatsen till vad Tamar måste göra för sin överlevnad. När Jesus kommit och visat hur allt ska vara får vi också leva välsignade av Gud som barnlösa och måste inte desperat få barn som försörjer oss.

Den tanken är revolutionerande och det blir extra tydligt när man ställer dessa ord av Jesus mot Tamars desperata åtgärd för att få ett barn.”

Slut citat

Det är natt fortfarande hemma hos mig. Någonstans i bibeln står det, att Gud hjälper när morgonen gryr. Tack Alma-Lena, (https://barockbloggen.blogspot.com/) för ditt utförliga inlägg! Jag ser undren i Herrens lag. Så står det också någonstans.

Det är många under i släktregistren! Tillsammans kan vi visa på dem.

Vem tillhör brevet?

Det var en notis bara i en tidning med denna fråga:

Vem tillhör brevet? Tillhör det avsändaren? Tillhör det PostNord under transporten? Eller är frågan om det tillhör mottagaren…

Nu är jag där, att jag har skrivit ett mycket personligt brev med en liten julklapp inuti som är tagen ur sitt sammanhang. Och är använd… Kan det vara roligt att få? Dessutom tråkigt inslagen utan rätt tejp och inget rött snöre om ens.

Det finns en postlåda på rollator-avstånd, där jag kan lägga det. PostNord har väl inte det högsta betyget och jag måste ta risken att tro på dem. Ja, så är det hur många dagar de vill ha på sig med fullt porto? Vi skriver den 8:e december och gissa om jag är nyfiken på hur detta skall gå!

Kommer mottagaren att vilja ta emot denna gåva? Kommer mottagaren att svara? Jag kan ju ett och annat ord på engelska nu för tiden och glömmer det gång på gång. Det var ingen konklusion i den första lilla bok jag skrev. Det sade hon. Det sade han. De var helt oberoende av varandra men mina vänner och deras kritik. Och är mina vänner fortfarande fast de vågat kritisera mig.

I bibeln skall en inte taga något ur sitt sammanhang. Allt hör ihop med allt.

AI

Natten är snart över som andra nätter med värk. Tankarna virvlar hit och dit och slutar i fast beslut. Det är försent för min det att tänka först och tala sen. En del är väl genomtänkt med frågor gång på gång. Ibland fattar jag mycket trögt. Som detta med Google. Och detta med ”taggar”…

Natten är snart över och börjar fel med kaffe och rätt med dagens lilla bibelavsnitt ur Svenska Kärnbibeln:

”Rom 13:7-10

7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.

[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]

Motivationen är Guds kärlek
8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:

9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.

[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]

Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:

”Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.” [3 Mos 19:18]

10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]” Slut citat

Det är dagen efter min storebrors födelsedag den 21 oktober. Han var född år 1922 och var en mycket bra äldste broder, när han levde. ”Äras den som äras bör…”. Jag frågade honom en gång hur han burit sig åt för att skriva en bok, där alla fick vara med och bidraga. Hans svar var enkelt, att först börja med alla, sen en grupp eldsjälar och gick inte det, så var det samarbete med några stycken. Om det inte gick, så fick han arbeta själv. Det finns projekt i olika storleksordningar. Anledningen till att jag frågade var, att jag själv ville ordna en ”hemvändardag” i vår lilla socken.

Känn på det ordet: ”hemma” eller ”hemifrån”! Jag är ”hemma” i mig själv äntligen och försöker avsluta mitt bloggande innan prenumerationen går ut. WordPress är stort. Google är ändå större. Sjukvården är stor som arbetsplats. Där började vi – min mentor och jag. Jag minst 10-15 år före henne i ålder. Hon var mycket datakunnig den kväll vi möttes för första gången och hon sa sitt: ”Jag hjälper dig!”

Runt år 2000 fick vi två nya bibelöversättningar och jag ville ut på nätet för att få möta unga, som aldrig hört något om kristen tro. Då kom hennes undervisning om Google. Om någon ville veta något om blodet, så var det bara att söka där. Sen skulle de komma till mitt namn, att jag har en berättelse.

Nu är vi på år 2024 och Google vet, att jag varit inlagd på ett mentalsjukhus som ung! Så lagom uppmuntrande…

Där är vi nu! Det byggs upp ett AI på något sätt med hopsamlade uppgifter, som jag själv bjudit på. I bibeln står det många löften för den som tror på honom som Gud sände till vår räddning. Det står om en vit sten. På den står det ett nytt namn som bara den känner som får det.

Jo, jag kan många förnedrande uppgifter om min frispråkighet och spontanitet. Bäst kan jag Guds diagnos på mig, att jag är en syndare. Hans uppgift är rakt genom hela bibeln om ett blod som måste rinna för min och allas skull.

Äras den som äras bör! Jesus delar inte sin ära med någon. Han har betalat hela priset för att friköpa oss ur syndens garn!

Ja, det är mycket verksamhet och projekt i våra kyrkor och i samhället men nästan inget tal om blodet som renar från all synd.

”Sjung för mig sången om korset…”

Det kom ett brev – Del 2

I kväll vill jag fortsätta berättelsen om brevet som kom. ”Ty ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv.” Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Rom (Rom 14:7 1917 års öv.s.) Den bibelversen är ju så kort och jag har kunnat den utantill och undrat över om den är sann. I vårt samhälle är många ensamstående utan människor runt sig, när döden klappar på. Men jag har tagit bibelversen ur sitt rätta sammanhang. Det skall en inte göra!

Och jag skall inte sätta igång och predika, fast det är mitt intresse…

Nu avvecklar jag bloggandet som sagt. I verkligheten försöker jag röja och slänga en del men lyckas inte. Böcker har inget värde sägs det numera. Detta är ju märkligt! Hur har det gått till? Hur kan läsning på en dataskärm uppväga detta att hålla i en bok och få byta blad? I morse skulle jag titta efter dikten: ”Det kom ett brev…” av Per Lagerkvist och fick syn på boken om de intagna på Hinsebergs kvinnofängelse: ”RÖSTER INNANFÖR MURARNA – Fängslade kvinnor delar med sig” (Red) Jessica Nettelbladt. Boken är från år 2017. Först fick de intagna se hennes dokumentärfilm: ”MonaLisa Story” för att sen skriva ner, rita eller måla på papper om egna upplevelser och intryck från filmen. Det var ett projekt i samarbete med Doc Lounge och Kriminalvården med stöd av Kulturbryggan.

Redaktören för boken arbetade först runt tio år med filmen ”MonaLisa Story” genom att följa en missbrukare av heroin och lyssna på hennes berättelse från början. Jessica Nettelbladt satte upp lappar och frågade efter någon som kunde vara villig att berätta på ställen där missbrukare gick. Det finns många som inte får sin röst hörd! Nu läser jag boken igen och minns mitt eget första besök på kvinnoanstalten Hinseberg tillsammans med två unga tjejer, som jag träffat på ett studenthem i slutet av 60-talet.

Kan en avveckla en berättelse som varar ett helt liv? För min det är det fråga om fångenskap eller frihet. Det finns bara ett antingen/eller i min personlighet. Där emellan finns det ett försoningens mellanrum. Det är teologen Sofia Camnerins rubrik på hennes doktorsavhandling. Jag lånar rubriken.

Den rubriken fattar jag mer och mer. Jag ältar det jag var med om under tre månader på ett av landets största mentalsjukhus som 20-åring men inte myndig år 1956. Jag vill bli trodd, att jag visste hur jag kände och tänkte då! ”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt,” står det bland annat i min sjukjournal. Igår kväll försökte jag gå upp på min hushållsstege till ett överskåp. När jag inte kunde lyfta upp vänster fot till första steget kom tanken:

”Detta är vansinne!” Sen fick det vara med vad jag har i ett överskåp.

Det finns sår som inte läker.

Det finns läkedom genom Jesu sår.

Det är en paradox!

Det kom ett brev år 1968…

Fortsättning på ”Himmel och Helvete”. Jag sitter och läser värdefulla brev, som jag sparat. Detta är postat 9.11.1968. Hennes artikel som ett urklipp hade varit inne i tidningen Dagen eller Hemmets Vän men det är ett urklipp utan bekräftelse och på tiden. Rubriken hade hon ”ej satt själv”.

Så står det om den ”Förrädiska rökelsen”.

Då gick jag på bibelskola i Skåne och B.R. bad att få komma dit också. Under flera år tappade vi kontakt men fick tillbaka den så småningom.

Spalt nummer 3 och 4

Spalt nummer 5 och 6

Hack – Jerusalems mur

Nu är jag glad igen utan att förstå den lilla boken ”101 Bibelhacks – Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson. Det är för mycket på akademisk nivå för min del. Jag bjöd spontant på mig i försök att samla på löften i bibelläsandet, när jag behövde varenda ett.

Som jag ser det har inte jag varit slarvig och tagit dem ur sitt sammanhang. Jag förstod inte bättre, när jag sträckläste. År 1957 och 1958 var jag som reklamen sagt om okrossbara glas. Det var inte sant! Kom ett sådant glas på kant på något sätt kunde det bli en lite hög mig småbitar som stora hagelkorn. Just så kände jag mig då och undrade hur det kunde vara så som andra sagt, att i bibeln fick en vägledning och råd. Allt hade ju raserats för mig…

Min fråga var om påtvingad omskolning. Min identitet hade varit i den vackra uniformen som en sjuksköterskeelev skulle bära och det lilla märket på ett gummiband att ha under den vita kragen: G S = Göteborgs Sjuksköterskeskola. På baksida av den brosch de färdiga sjuksköterskorna fick stod ingraverat.

”Det är trohet Herre dina ögon söka.”

Vart tog då den Herren vägen, som kallat mig långt innan – minst 3 år tidigare! Ordet ”arbetsterapeut” finns ju inte i bibeln varför skulle jag leta då? Jag hann bara komma till 2 Mosebok, så stod det, att Herren gett ett par stycken män alla slags slöjdskickligheter. För mig var det fråga om att söka alla kurser i småslöjd på Stenebyskolan eller inte. I Nya Testamentet kom jag fram genom läsning till:

”Tänk, på dem som är fångna som om ni vore deras medfånge.”

Jo, jag blev både det ena och det andra – fängelsebesökare helt spontant. Så inte var det så fel att leta efter löften från Gud. Och jag fick bra bibellärare!

Frågan långt senare var hur jag fått kontakt med David ett barnbarn till Eric Nilsson i Näsåker. Högt upp i landet…

En dag gick det inte att blogga längre utan feedback. Jag ville sluta. Uppdraget inom (H)järnkoll, som var ett regeringsuppdrag fungerade inte heller, därför att jag bara var arg över felaktig diagnos. Men erfarenhet av mentalsjukvård hade jag minsann fått under tre månader. ”De var deras skyldighet,” fick jag veta som orsak att vårda mig för den sjukdom, som de ansåg jag hade för livet!

Då när jag är som mest arg och frustrerad över en utställning som allmänheten inte fick komma till – då mötte jag David! David är son till chefen, som var för ”styrgruppen”, som byggde ett nytt sjukhus i kanten av gamla Restad Sjukhus-området i Vänersborg. På detta sjukhus skulle personal och patienter få se en stor vandringsutställning med namnet: ”En annan tid”. Utställningen behövde minst 100 kvadratmeter i yta. Jag ville absolut inte vara anonym vid mina skärmar och min berättelse.

Så där på mitten av det stora golvet fick jag stå och berätta om bra sköterskor. En man i publiken sa högt, att han var granne med Eva. Och jag svarade, att jag inget hellre ville än att få komma till stormavdelningen igen för att se.

Nej, detta är ingen tråkig historia! Jag hade försökt genom David, att få tag på nyckeln. Den hade han mannen som svarade på frågor, sa han. Men allmänheten fick inte komma och se denna viktiga utställning innanför låsta dörrar.

Ingen ville ta på sig arbetet utanför alla sjukhus och visa utställningen heller. Men David och jag fann varandra. Han är ju inte bara son till en duktig ingenjör utan barnbarn till min andlige far i Norrland.

#Bibelhacks – vatten

Detta är min plats i rymden! Namnet var inte mitt förslag. I början av 2000-talet fick jag hjälp av en duktig sjuksköterska att komma ut på nätet. Jag fattade inget av ”hacks”, för jag kan inte engelska språket.

Frågan var bara: ”Hur skall någon hitta till min blogg och att jag vill berätta om blodet!” Det stod still i mitt huvud och hjälpte inte, att jag fick veta att Google finns och att det går att söka på ordet ”blodet”. Inget hjälpte utan hennes datakunskaper och hennes käcka: ”Jag hjälper dig!”

Där är vi nu. Jag kunde inget om pixlar och förkortningar av dem i tum heller. Min vånda var signatur eller rätt namn och att stå för inläggen. Igår justerade jag kopian från bibeln år 1958. Det var jag – just jag som behövde Guds löften och sträckläste och tog vara på dessa. ”Var inte rädd… jag är med dig…”. Fel eller rätt sätt att läsa egen bibel som gåva av många äldre syskon och en moster? Jo, de gav 50 kr var i brev till en födelsedag och blev exakt den summa jag behövde till en fin bibel med övervikta kanter. Året var svårt och 1958.

#Hacks till exempel ”Kvinnor i bibeln” sa hon bland annat. Det fattade jag heller inte varför jag i så fall skulle skriva om en efter en kvinna…Sen blev jag intresserad av förändringen i NT 81 ”…vars mor var…”

Nu är jag intresserad av Livets vatten mer än namn på en kyrka som ”Livets Ord”. Jo, jag har läst på lite mer om Svenska Missionsförbundets början och deras strider i rätt och fel. Och andra samfunds historia…

Jesus är allt vi behöver! Han är källan som porlar inom mig! Han har livets vatten att ge den som törstar. ”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Vi har fått ORDET från Gud via dem.

Mitt egna bygge…

Igår söndag fick jag boken i litet, behändigt format. Reklam för den har jag fått tidigare av författaren. Utan att ha läst, så berättar jag min historia som nördig. Nyårsdagen år 2000 satt jag i en gudstjänst och fick en idé, att jag ville dela med mig till unga utanför kyrkan av min bibelkunskap. Jag hade dator sen år 1991 men bara som skrivmaskin. ”Jag har en bok i huvudet,” svarade jag en arbetsterapeut och kurskamrat, när hon frågade vad jag tänkte göra som sjukpensionär. Jag var bara 52 år den gången och i botten, för jag ville bara arbeta! Helt käckt svarade hon, att jag skulle skaffa en dator.

”Utan pengar?” Hon satte upp ett finger rakt upp i luften och sa:

”Det är väl inga problem för dig, som har sådana kontakter!”

Så blev det med kontakterna. När jag varit ”ute på nätet” några år bland mycket unga, så var jag i botten igen. Den gången var det ingen arbetsterapeut och kurskamrat utan en sjuksköterska som sa om all datakunskap som fattades mig:

”Jag hjälper dig!”

En enda kväll på ett bönemöte hade jag mött henne och jag beklagade bara min brist på framgång via datorn. Vi hade bara olika uppfattning om hur det skulle gå till. Jag ville bygga en Hemsida själv med HTML4 utan datakunskaper. Min envishet fick segra till att börja med. Jag gick två dyra kurser i webbteknik utan att kunna grunderna i data. Men snyggt blev det: ”Huset som blev ett hem”. Alla länkar skulle gå till centrum. Inte en tagg fick fattas. Men det glömde ju jag och det blev svårare och svårare. Det tog längre och längre tid, innan det kom en ny berättelse i ”Brefvet”. Så fick jag ge upp för inget ”webbhotell” kunde hjälpa en så envis kund. (Stort tack till Crossnet.com, som hjälpte mig till slut att rädda mitt egna bygge! Det jag inte fattade var, att det går att betala för namnet bara och sen kunna behålla innehållet.)

Natten är över och jag har fattat ordet ”nördig”. På 1800-talet hette det ”predikosjukan” i mitt ämne, som jag delar med andra. Numera finns några bra moderna bibelöversättningar på svenska. Jag behöver inte ens kunna engelska! Det finns ordböcker dessutom och en Bibelkordans till NT81, som jag fick på min 50-årsdag. Bara att jämföra formuleringarna och försöka fatta innebörden.

Självklart att bibeln inte är till för blivande teologer eller exegeter! Självklart att det är bra att veta vad författaren menar och vill ha sagt till sina läsare! Ja, visst! Men då är det fråga om vilken bibelsyn en har också. Min bibelsyn som tonåring var, att Gud kunde trösta mig, när jag var ledsen. Det var så jag fick min första positiva respekt för Guds ord. (I 1917 års översättning står det ”gudsfruktan”. I B2000 står det ”religion”.)

Så boken i litet behändigt format kommer att passa mig bra. Här är en bild från min första Hemsida ”brefvet”. Den är arrangerad och skall föreställa att gå från rum till rum med förväntan. Orgeln betyder väldigt mycket i mitt liv och min frikyrklighet. (Orgeln finns på bild till höger på originalet.)

Precis som jag pratar och hoppar från ämne till ämne, så skriver jag…

P.S. Bibeln har ett rikt bildspråk. I boken om bibelhacks varnas det för allegorier – att förandliga det som inte står i texten. Det kommer att bli mycket för mig att bita i. Om huset som min morfar byggde på 1800-talets slut hade en vacker veranda med snickarglädje, så kanske inte jag skall förandliga eller romantisera brädorna och hänvisa till tabernaklet i öknen? D.S.

P.P.S.

2024 01 26

Som redaktör för mig egen blogg lägger jag till hela min frikykohistoria i bild, som den låg i en kista på vinden då huset var sålt och gick ur släkten år 1982. Min morfarfars slitna Nya Testamente, predikningar, själaskatt och lovsång till Lammet. D.S.

”…slutsats, logisk följd”

Före detta Annandag Pingst år 2024.

Främmande ord är inte min grej. Nu tror jag, att ”konklution” sitter som innebörd ett litet tag. Sen glömmer jag det igen. Så många gånger jag tänkte förr, att om jag får hålla en enda andakt till, vad vill jag ha sagt då? Sen kom om jag får läsa inledningsordet en gång till, vilket vill jag läsa då?

Så kom Pingsten år 2024 och jag fick frågan, om jag vill läsa just inledningordet till gudstjänsten. Denna gång behövde jag inte föreslå mig själv som villig att läsa!

”Öppna din bibel och ta emot Guds kärlek!” Det är ett citat av Oasrörelsens ena ledare Berit Simonsson.

Öppna din bibel och ta emot den helige Ande! ”Den helige Anden finns i bibeln,” sa pingstpastor Josef Lado, från Ungern, när jag fick lyssna till bibellära. Han berättade, att unga kom till honom och ville ha förbön för att få andedopet. När han frågade, om de läser bibeln kunde de vara ärliga och svara ”nej”. Hans råd var: ”Börja där. Den helige Anden är i bibeln!” Andedopet fick inte bli någon häftig upplevelse som en kick! ”Vill du ha en tro på Gud, så läs Gamla Testamentet,” sa han också.

Bra råd år 1967. Sen dess har jag lyssnat på fler bibellärare, som visat på att den helige Ande är personlig – inte bara som en vind, som man inte vet var den kommer ifrån eller vart den far. Inte bara som en eld, som kan tända ljumma hjärtan på nytt eller för första gången. ”Den helige Ande är som en advokat som tar sig an din sak inför Gud.” ”Den helige Ande kan bli sårad, ledsen.” ”Bedröva inte den helige Anden!”

Idag är det Annandag Pingst för mig hela dagen! Det är den absolut vackraste dagen ute i naturen. Syrenerna skyndar på alldeles för fort. Inget tid mellan hägg och syren längre. Nu är jag så gammal, att jag till och med tycker maskrosor är så vackra.

Det fanns länge i ryggmärgen, att de är ett hot med djupa rötter i grönsakslandet! De var ett hot i hushållsekonomin på 30-talet och 40-talet! Där börjar min lovsång till Pingsten och avslutningar i söndagsskolan. Det var alltid en sådan här vacker sommardag i Eks trädgård flera år eller vår.

Nu är jag ”hemma” igen bakåt i tiden. Jag är hemma i min matvrå också – en stund till.

Snart gassar solen på fönstren, att det blir mindre uthärdligt…

Öppet brev till den som orkar höra…

Mig lurar de inte med ord på engelska! Hör hur fint det låter: Servicehus…

Vi västgötar säger som det är: Ålderdomshem

Men så får inte jag säga! Jag fick inte säga ”sinnessjukhus”, fast det var det år 1956. De bytte namn till mentalsjukhus, som om skammen skulle försvinna så enkelt. De bytte bort själen och sinnesro mot ”psyket”, som sen kunde åka in någonstans för vård.

Såren från år 1958 har blivit fula ärr men de är läkta! Gud har sagt ”ja” till mig och bekräftat sin kallelse oavsett vackra förklaringar från Missionsskolan på Lidingö. Min envishet rubbade ingen men rektorn gick i pension och jag fick möta näste i Borås. Det var närmare hemma för mig.

Han tyckte jag skulle utbilda mig till något annat först…

Svenska Missionsförbundet är min ”moder”, som jag älskar trots 50 år i Smyrna i Göteborg och nu Alliansmissionen. Alliansmissionen hade David Hedegård, men det har få fattat! Då berättar jag om Missionsskolan på Lidingö.

Och teologiska strider.

Ja, det finns bibelstudiegrupper, som är bra via Facebook också. Problemet är att jag är ”döfärdig” och fortfarande en ledartyp, som ingen vill ha.

Inte 88 år längre…

Fristäderna

Nu gör jag ett sista försök, att göra mig förstådd! Jag vet, att tusen tankar flyger i huvudet samtidigt. De går inte att få struktur på drömmen, att inspirera andra till bibelläsning tvärs över hela bibeln, uppifrån och ända ner. Från A till O…

Gör ett försök med hjälp av inlevelseförmåga om kroppen som huvud, hals, axlar med armarna utsträckta åt båda håll och kroppen för övrigt i korsfästelsen. Budskapet har gått ut i alla väderstreck! Försoningsblodet i tro på vad Jesus gjort för hela världen (Joh 3:16) cirkulerar alltid så länge världen är till. Den som är avgjord kristen skall ta nattvarden till minne av Jesus död – kroppen för dig utgiven, blodet för dig utgivet. Och vara i ordet från Gud, äta det och dricka det…

På varje sida om Jordan skulle Israels stammar välja ut sex fristäder för den skyldige, som måste hinna undan blodshämnaren. Det kunde hända en olycka, som såg ut som ett mord som värst. (4 Mos 35, 5 Mos 19.) Det skulle vara Kedes, Sikem och Hebron på västra sidan och Beser, Ramot och Goljan på östra sidan. Vägarna till dessa skulle hållas i ordning, så den anklagade hann fram till porten, innan det var för sent. Och sen fick bli innesluten…

Detta är ljus över korset!

Detta är vår placering i Kristus. I honom inte utanför. Jag renar mig i hoppet till honom varje dag, liksom han är ren (1 Joh 3:3). Min kropp är ett tempel åt den helige Ande (Rom kap 11). Han har gett oss försoningens ämbete (2 Kor 5:18). Budskapet skall bäras ut åt alla håll och Jesus vill använda oss!

Löfteslandet är totalt sönderbombat. (Jag gjorde en skiss spontant med hjälp av gamla kartor och ramsan om Jakobs söner.)

Var står du och jag i Kristus? (I honom är det rör oss och är till)

Ljus över korset – fortsättning

Hur kunde jag göra så i tidig morgontimma? Skanna Palestina av en gammal skolatlas från år 1947 och ha som botten och sen en än äldre tänkt 1400 år före Kristus ungefär med namn på de tolv sönerna till Jakob?

Detta är ”Gunnels plats i rymden”. Namnet har inte jag hittat på men jag betalar för platsen. Jag har ”predikosjukan”, men ingen att predika för. I mars år 2000 trodde jag, att min bibelkunskap skulle kunna passa för unga via nätet, som inte går i någon kyrka. Mitt sätt att skriva passade inte. Och jag kunde inte argumentera fick jag veta. Dessutom var det roligt att retas, för jag blev så arg.

Kartan passar mig perfekt i mitt sätta att läsa bibeln. Jag tycker om gamla tiders sätt att föra över bibeltexterna till nuvarande tillstånd. ”Egypten” står då för en träldomstid för Jakobs söner, så när som på Josef. Josef är ju en allra bästa förebild till Jesus. Han blev sänd av sin far Jakob ”för att se hur bröderna hade det.” Det är tydligast förebilden till Jesu liv senare och ljus över korset.

Kanaans land blev ett ”löftesland” av Gud till det folk, som var hans och var utvalda bland alla andra folk, därför att Abram trodde på Gud och inte på övriga folks alla gudar som månen och solen med mera. Israels befriade folk skulle inta och mota bort fiender till ende guden. Men det var 430 år sen Abraham fick löftet. Det hann att bli många generationer. Min skolatlas är sen år 1947, som underlag till min egen berättelse under många år som bloggare. Den berättelsen har ju rört sig om kropp, själ (psyke) och ande.

Så kartan i morse som bottenplatta till allt jag berättat är en kropp och själ, som bildligt talat blev totalt sönderbombad under tre månader hösten 1956 inom mentalsjukvården. All framtid gick förlorad och alla drömma dog så småningom. All bibelläsning efter det tillämpade jag på mitt jag, som ett löftesland av Gud. Jag har vandrat i bibeltexterna sida vid sida av olika personer, vakat, bett och kämpat med den Okände. Det finns en orsak och verkan i bibeln.

Det var lite typisk självironi av mig, att vi bör kunna vad fristäderna heter och inte hamna utanför min karta.

I hans sår har vi fått läkedom! I hans sår har vi läkedom.

Korset är mitt enda hopp.