Kategori: Frihet

Det kom ett brev – Del 2

I kväll vill jag fortsätta berättelsen om brevet som kom. ”Ty ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv.” Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Rom (Rom 14:7 1917 års öv.s.) Den bibelversen är ju så kort och jag har kunnat den utantill och undrat över om den är sann. I vårt samhälle är många ensamstående utan människor runt sig, när döden klappar på. Men jag har tagit bibelversen ur sitt rätta sammanhang. Det skall en inte göra!

Och jag skall inte sätta igång och predika, fast det är mitt intresse…

Nu avvecklar jag bloggandet som sagt. I verkligheten försöker jag röja och slänga en del men lyckas inte. Böcker har inget värde sägs det numera. Detta är ju märkligt! Hur har det gått till? Hur kan läsning på en dataskärm uppväga detta att hålla i en bok och få byta blad? I morse skulle jag titta efter dikten: ”Det kom ett brev…” av Per Lagerkvist och fick syn på boken om de intagna på Hinsebergs kvinnofängelse: ”RÖSTER INNANFÖR MURARNA – Fängslade kvinnor delar med sig” (Red) Jessica Nettelbladt. Boken är från år 2017. Först fick de intagna se hennes dokumentärfilm: ”MonaLisa Story” för att sen skriva ner, rita eller måla på papper om egna upplevelser och intryck från filmen. Det var ett projekt i samarbete med Doc Lounge och Kriminalvården med stöd av Kulturbryggan.

Redaktören för boken arbetade först runt tio år med filmen ”MonaLisa Story” genom att följa en missbrukare av heroin och lyssna på hennes berättelse från början. Jessica Nettelbladt satte upp lappar och frågade efter någon som kunde vara villig att berätta på ställen där missbrukare gick. Det finns många som inte får sin röst hörd! Nu läser jag boken igen och minns mitt eget första besök på kvinnoanstalten Hinseberg tillsammans med två unga tjejer, som jag träffat på ett studenthem i slutet av 60-talet.

Kan en avveckla en berättelse som varar ett helt liv? För min det är det fråga om fångenskap eller frihet. Det finns bara ett antingen/eller i min personlighet. Där emellan finns det ett försoningens mellanrum. Det är teologen Sofia Camnerins rubrik på hennes doktorsavhandling. Jag lånar rubriken.

Den rubriken fattar jag mer och mer. Jag ältar det jag var med om under tre månader på ett av landets största mentalsjukhus som 20-åring men inte myndig år 1956. Jag vill bli trodd, att jag visste hur jag kände och tänkte då! ”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt,” står det bland annat i min sjukjournal. Igår kväll försökte jag gå upp på min hushållsstege till ett överskåp. När jag inte kunde lyfta upp vänster fot till första steget kom tanken:

”Detta är vansinne!” Sen fick det vara med vad jag har i ett överskåp.

Det finns sår som inte läker.

Det finns läkedom genom Jesu sår.

Det är en paradox!

Det kom ett brev år 1968…

Fortsättning på ”Himmel och Helvete”. Jag sitter och läser värdefulla brev, som jag sparat. Detta är postat 9.11.1968. Hennes artikel som ett urklipp hade varit inne i tidningen Dagen eller Hemmets Vän men det är ett urklipp utan bekräftelse och på tiden. Rubriken hade hon ”ej satt själv”.

Så står det om den ”Förrädiska rökelsen”.

Då gick jag på bibelskola i Skåne och B.R. bad att få komma dit också. Under flera år tappade vi kontakt men fick tillbaka den så småningom.

Spalt nummer 3 och 4

Spalt nummer 5 och 6

Hack – Jerusalems mur

Nu är jag glad igen utan att förstå den lilla boken ”101 Bibelhacks – Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson. Det är för mycket på akademisk nivå för min del. Jag bjöd spontant på mig i försök att samla på löften i bibelläsandet, när jag behövde varenda ett.

Som jag ser det har inte jag varit slarvig och tagit dem ur sitt sammanhang. Jag förstod inte bättre, när jag sträckläste. År 1957 och 1958 var jag som reklamen sagt om okrossbara glas. Det var inte sant! Kom ett sådant glas på kant på något sätt kunde det bli en lite hög mig småbitar som stora hagelkorn. Just så kände jag mig då och undrade hur det kunde vara så som andra sagt, att i bibeln fick en vägledning och råd. Allt hade ju raserats för mig…

Min fråga var om påtvingad omskolning. Min identitet hade varit i den vackra uniformen som en sjuksköterskeelev skulle bära och det lilla märket på ett gummiband att ha under den vita kragen: G S = Göteborgs Sjuksköterskeskola. På baksida av den brosch de färdiga sjuksköterskorna fick stod ingraverat.

”Det är trohet Herre dina ögon söka.”

Vart tog då den Herren vägen, som kallat mig långt innan – minst 3 år tidigare! Ordet ”arbetsterapeut” finns ju inte i bibeln varför skulle jag leta då? Jag hann bara komma till 2 Mosebok, så stod det, att Herren gett ett par stycken män alla slags slöjdskickligheter. För mig var det fråga om att söka alla kurser i småslöjd på Stenebyskolan eller inte. I Nya Testamentet kom jag fram genom läsning till:

”Tänk, på dem som är fångna som om ni vore deras medfånge.”

Jo, jag blev både det ena och det andra – fängelsebesökare helt spontant. Så inte var det så fel att leta efter löften från Gud. Och jag fick bra bibellärare!

Frågan långt senare var hur jag fått kontakt med David ett barnbarn till Eric Nilsson i Näsåker. Högt upp i landet…

En dag gick det inte att blogga längre utan feedback. Jag ville sluta. Uppdraget inom (H)järnkoll, som var ett regeringsuppdrag fungerade inte heller, därför att jag bara var arg över felaktig diagnos. Men erfarenhet av mentalsjukvård hade jag minsann fått under tre månader. ”De var deras skyldighet,” fick jag veta som orsak att vårda mig för den sjukdom, som de ansåg jag hade för livet!

Då när jag är som mest arg och frustrerad över en utställning som allmänheten inte fick komma till – då mötte jag David! David är son till chefen, som var för ”styrgruppen”, som byggde ett nytt sjukhus i kanten av gamla Restad Sjukhus-området i Vänersborg. På detta sjukhus skulle personal och patienter få se en stor vandringsutställning med namnet: ”En annan tid”. Utställningen behövde minst 100 kvadratmeter i yta. Jag ville absolut inte vara anonym vid mina skärmar och min berättelse.

Så där på mitten av det stora golvet fick jag stå och berätta om bra sköterskor. En man i publiken sa högt, att han var granne med Eva. Och jag svarade, att jag inget hellre ville än att få komma till stormavdelningen igen för att se.

Nej, detta är ingen tråkig historia! Jag hade försökt genom David, att få tag på nyckeln. Den hade han mannen som svarade på frågor, sa han. Men allmänheten fick inte komma och se denna viktiga utställning innanför låsta dörrar.

Ingen ville ta på sig arbetet utanför alla sjukhus och visa utställningen heller. Men David och jag fann varandra. Han är ju inte bara son till en duktig ingenjör utan barnbarn till min andlige far i Norrland.

Jerusalems mur

#Bibelhacks – vatten

Detta är min plats i rymden! Namnet var inte mitt förslag. I början av 2000-talet fick jag hjälp av en duktig sjuksköterska att komma ut på nätet. Jag fattade inget av ”hacks”, för jag kan inte engelska språket.

Frågan var bara: ”Hur skall någon hitta till min blogg och att jag vill berätta om blodet!” Det stod still i mitt huvud och hjälpte inte, att jag fick veta att Google finns och att det går att söka på ordet ”blodet”. Inget hjälpte utan hennes datakunskaper och hennes käcka: ”Jag hjälper dig!”

Där är vi nu. Jag kunde inget om pixlar och förkortningar av dem i tum heller. Min vånda var signatur eller rätt namn och att stå för inläggen. Igår justerade jag kopian från bibeln år 1958. Det var jag – just jag som behövde Guds löften och sträckläste och tog vara på dessa. ”Var inte rädd… jag är med dig…”. Fel eller rätt sätt att läsa egen bibel som gåva av många äldre syskon och en moster? Jo, de gav 50 kr var i brev till en födelsedag och blev exakt den summa jag behövde till en fin bibel med övervikta kanter. Året var svårt och 1958.

#Hacks till exempel ”Kvinnor i bibeln” sa hon bland annat. Det fattade jag heller inte varför jag i så fall skulle skriva om en efter en kvinna…Sen blev jag intresserad av förändringen i NT 81 ”…vars mor var…”

Nu är jag intresserad av Livets vatten mer än namn på en kyrka som ”Livets Ord”. Jo, jag har läst på lite mer om Svenska Missionsförbundets början och deras strider i rätt och fel. Och andra samfunds historia…

Jesus är allt vi behöver! Han är källan som porlar inom mig! Han har livets vatten att ge den som törstar. ”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Vi har fått ORDET från Gud via dem.

Mitt egna bygge…

Igår söndag fick jag boken i litet, behändigt format. Reklam för den har jag fått tidigare av författaren. Utan att ha läst, så berättar jag min historia som nördig. Nyårsdagen år 2000 satt jag i en gudstjänst och fick en idé, att jag ville dela med mig till unga utanför kyrkan av min bibelkunskap. Jag hade dator sen år 1991 men bara som skrivmaskin. ”Jag har en bok i huvudet,” svarade jag en arbetsterapeut och kurskamrat, när hon frågade vad jag tänkte göra som sjukpensionär. Jag var bara 52 år den gången och i botten, för jag ville bara arbeta! Helt käckt svarade hon, att jag skulle skaffa en dator.

”Utan pengar?” Hon satte upp ett finger rakt upp i luften och sa:

”Det är väl inga problem för dig, som har sådana kontakter!”

Så blev det med kontakterna. När jag varit ”ute på nätet” några år bland mycket unga, så var jag i botten igen. Den gången var det ingen arbetsterapeut och kurskamrat utan en sjuksköterska som sa om all datakunskap som fattades mig:

”Jag hjälper dig!”

En enda kväll på ett bönemöte hade jag mött henne och jag beklagade bara min brist på framgång via datorn. Vi hade bara olika uppfattning om hur det skulle gå till. Jag ville bygga en Hemsida själv med HTML4 utan datakunskaper. Min envishet fick segra till att börja med. Jag gick två dyra kurser i webbteknik utan att kunna grunderna i data. Men snyggt blev det: ”Huset som blev ett hem”. Alla länkar skulle gå till centrum. Inte en tagg fick fattas. Men det glömde ju jag och det blev svårare och svårare. Det tog längre och längre tid, innan det kom en ny berättelse i ”Brefvet”. Så fick jag ge upp för inget ”webbhotell” kunde hjälpa en så envis kund. (Stort tack till Crossnet.com, som hjälpte mig till slut att rädda mitt egna bygge! Det jag inte fattade var, att det går att betala för namnet bara och sen kunna behålla innehållet.)

Natten är över och jag har fattat ordet ”nördig”. På 1800-talet hette det ”predikosjukan” i mitt ämne, som jag delar med andra. Numera finns några bra moderna bibelöversättningar på svenska. Jag behöver inte ens kunna engelska! Det finns ordböcker dessutom och en Bibelkordans till NT81, som jag fick på min 50-årsdag. Bara att jämföra formuleringarna och försöka fatta innebörden.

Självklart att bibeln inte är till för blivande teologer eller exegeter! Självklart att det är bra att veta vad författaren menar och vill ha sagt till sina läsare! Ja, visst! Men då är det fråga om vilken bibelsyn en har också. Min bibelsyn som tonåring var, att Gud kunde trösta mig, när jag var ledsen. Det var så jag fick min första positiva respekt för Guds ord. (I 1917 års översättning står det ”gudsfruktan”. I B2000 står det ”religion”.)

Så boken i litet behändigt format kommer att passa mig bra. Här är en bild från min första Hemsida ”brefvet”. Den är arrangerad och skall föreställa att gå från rum till rum med förväntan. Orgeln betyder väldigt mycket i mitt liv och min frikyrklighet. (Orgeln finns på bild till höger på originalet.)

Precis som jag pratar och hoppar från ämne till ämne, så skriver jag…

P.S. Bibeln har ett rikt bildspråk. I boken om bibelhacks varnas det för allegorier – att förandliga det som inte står i texten. Det kommer att bli mycket för mig att bita i. Om huset som min morfar byggde på 1800-talets slut hade en vacker veranda med snickarglädje, så kanske inte jag skall förandliga eller romantisera brädorna och hänvisa till tabernaklet i öknen? D.S.

P.P.S.

2024 01 26

Som redaktör för mig egen blogg lägger jag till hela min frikykohistoria i bild, som den låg i en kista på vinden då huset var sålt och gick ur släkten år 1982. Min morfarfars slitna Nya Testamente, predikningar, själaskatt och lovsång till Lammet. D.S.

”…slutsats, logisk följd”

Före detta Annandag Pingst år 2024.

Främmande ord är inte min grej. Nu tror jag, att ”konklution” sitter som innebörd ett litet tag. Sen glömmer jag det igen. Så många gånger jag tänkte förr, att om jag får hålla en enda andakt till, vad vill jag ha sagt då? Sen kom om jag får läsa inledningsordet en gång till, vilket vill jag läsa då?

Så kom Pingsten år 2024 och jag fick frågan, om jag vill läsa just inledningordet till gudstjänsten. Denna gång behövde jag inte föreslå mig själv som villig att läsa!

”Öppna din bibel och ta emot Guds kärlek!” Det är ett citat av Oasrörelsens ena ledare Berit Simonsson.

Öppna din bibel och ta emot den helige Ande! ”Den helige Anden finns i bibeln,” sa pingstpastor Josef Lado, från Ungern, när jag fick lyssna till bibellära. Han berättade, att unga kom till honom och ville ha förbön för att få andedopet. När han frågade, om de läser bibeln kunde de vara ärliga och svara ”nej”. Hans råd var: ”Börja där. Den helige Anden är i bibeln!” Andedopet fick inte bli någon häftig upplevelse som en kick! ”Vill du ha en tro på Gud, så läs Gamla Testamentet,” sa han också.

Bra råd år 1967. Sen dess har jag lyssnat på fler bibellärare, som visat på att den helige Ande är personlig – inte bara som en vind, som man inte vet var den kommer ifrån eller vart den far. Inte bara som en eld, som kan tända ljumma hjärtan på nytt eller för första gången. ”Den helige Ande är som en advokat som tar sig an din sak inför Gud.” ”Den helige Ande kan bli sårad, ledsen.” ”Bedröva inte den helige Anden!”

Idag är det Annandag Pingst för mig hela dagen! Det är den absolut vackraste dagen ute i naturen. Syrenerna skyndar på alldeles för fort. Inget tid mellan hägg och syren längre. Nu är jag så gammal, att jag till och med tycker maskrosor är så vackra.

Det fanns länge i ryggmärgen, att de är ett hot med djupa rötter i grönsakslandet! De var ett hot i hushållsekonomin på 30-talet och 40-talet! Där börjar min lovsång till Pingsten och avslutningar i söndagsskolan. Det var alltid en sådan här vacker sommardag i Eks trädgård flera år eller vår.

Nu är jag ”hemma” igen bakåt i tiden. Jag är hemma i min matvrå också – en stund till.

Snart gassar solen på fönstren, att det blir mindre uthärdligt…

Öppet brev till den som orkar höra…

Mig lurar de inte med ord på engelska! Hör hur fint det låter: Servicehus…

Vi västgötar säger som det är: Ålderdomshem

Men så får inte jag säga! Jag fick inte säga ”sinnessjukhus”, fast det var det år 1956. De bytte namn till mentalsjukhus, som om skammen skulle försvinna så enkelt. De bytte bort själen och sinnesro mot ”psyket”, som sen kunde åka in någonstans för vård.

Såren från år 1958 har blivit fula ärr men de är läkta! Gud har sagt ”ja” till mig och bekräftat sin kallelse oavsett vackra förklaringar från Missionsskolan på Lidingö. Min envishet rubbade ingen men rektorn gick i pension och jag fick möta näste i Borås. Det var närmare hemma för mig.

Han tyckte jag skulle utbilda mig till något annat först…

Svenska Missionsförbundet är min ”moder”, som jag älskar trots 50 år i Smyrna i Göteborg och nu Alliansmissionen. Alliansmissionen hade David Hedegård, men det har få fattat! Då berättar jag om Missionsskolan på Lidingö.

Och teologiska strider.

Ja, det finns bibelstudiegrupper, som är bra via Facebook också. Problemet är att jag är ”döfärdig” och fortfarande en ledartyp, som ingen vill ha.

Inte 88 år längre…

Fristäderna

Nu gör jag ett sista försök, att göra mig förstådd! Jag vet, att tusen tankar flyger i huvudet samtidigt. De går inte att få struktur på drömmen, att inspirera andra till bibelläsning tvärs över hela bibeln, uppifrån och ända ner. Från A till O…

Gör ett försök med hjälp av inlevelseförmåga om kroppen som huvud, hals, axlar med armarna utsträckta åt båda håll och kroppen för övrigt i korsfästelsen. Budskapet har gått ut i alla väderstreck! Försoningsblodet i tro på vad Jesus gjort för hela världen (Joh 3:16) cirkulerar alltid så länge världen är till. Den som är avgjord kristen skall ta nattvarden till minne av Jesus död – kroppen för dig utgiven, blodet för dig utgivet. Och vara i ordet från Gud, äta det och dricka det…

På varje sida om Jordan skulle Israels stammar välja ut sex fristäder för den skyldige, som måste hinna undan blodshämnaren. Det kunde hända en olycka, som såg ut som ett mord som värst. (4 Mos 35, 5 Mos 19.) Det skulle vara Kedes, Sikem och Hebron på västra sidan och Beser, Ramot och Goljan på östra sidan. Vägarna till dessa skulle hållas i ordning, så den anklagade hann fram till porten, innan det var för sent. Och sen fick bli innesluten…

Detta är ljus över korset!

Detta är vår placering i Kristus. I honom inte utanför. Jag renar mig i hoppet till honom varje dag, liksom han är ren (1 Joh 3:3). Min kropp är ett tempel åt den helige Ande (Rom kap 11). Han har gett oss försoningens ämbete (2 Kor 5:18). Budskapet skall bäras ut åt alla håll och Jesus vill använda oss!

Löfteslandet är totalt sönderbombat. (Jag gjorde en skiss spontant med hjälp av gamla kartor och ramsan om Jakobs söner.)

Var står du och jag i Kristus? (I honom är det rör oss och är till)

Ljus över korset – fortsättning

Hur kunde jag göra så i tidig morgontimma? Skanna Palestina av en gammal skolatlas från år 1947 och ha som botten och sen en än äldre tänkt 1400 år före Kristus ungefär med namn på de tolv sönerna till Jakob?

Detta är ”Gunnels plats i rymden”. Namnet har inte jag hittat på men jag betalar för platsen. Jag har ”predikosjukan”, men ingen att predika för. I mars år 2000 trodde jag, att min bibelkunskap skulle kunna passa för unga via nätet, som inte går i någon kyrka. Mitt sätt att skriva passade inte. Och jag kunde inte argumentera fick jag veta. Dessutom var det roligt att retas, för jag blev så arg.

Kartan passar mig perfekt i mitt sätta att läsa bibeln. Jag tycker om gamla tiders sätt att föra över bibeltexterna till nuvarande tillstånd. ”Egypten” står då för en träldomstid för Jakobs söner, så när som på Josef. Josef är ju en allra bästa förebild till Jesus. Han blev sänd av sin far Jakob ”för att se hur bröderna hade det.” Det är tydligast förebilden till Jesu liv senare och ljus över korset.

Kanaans land blev ett ”löftesland” av Gud till det folk, som var hans och var utvalda bland alla andra folk, därför att Abram trodde på Gud och inte på övriga folks alla gudar som månen och solen med mera. Israels befriade folk skulle inta och mota bort fiender till ende guden. Men det var 430 år sen Abraham fick löftet. Det hann att bli många generationer. Min skolatlas är sen år 1947, som underlag till min egen berättelse under många år som bloggare. Den berättelsen har ju rört sig om kropp, själ (psyke) och ande.

Så kartan i morse som bottenplatta till allt jag berättat är en kropp och själ, som bildligt talat blev totalt sönderbombad under tre månader hösten 1956 inom mentalsjukvården. All framtid gick förlorad och alla drömma dog så småningom. All bibelläsning efter det tillämpade jag på mitt jag, som ett löftesland av Gud. Jag har vandrat i bibeltexterna sida vid sida av olika personer, vakat, bett och kämpat med den Okände. Det finns en orsak och verkan i bibeln.

Det var lite typisk självironi av mig, att vi bör kunna vad fristäderna heter och inte hamna utanför min karta.

I hans sår har vi fått läkedom! I hans sår har vi läkedom.

Korset är mitt enda hopp.

Ljus över korset (ändrad blogg)

Det finns en knapp på tagentbordet, som heter ”Delete”. Natten är över och jag satte markören vid punkt och suddade ut mitt misslyckade försök att berätta vad bibeln betyder för mig i bloggen: ”Ljus över korset”

Nu börjar jag med dagens avsnitt ur Svenska Kärnbibeln. Där har jag valt en kvart som app:

”Sak 14:6-9

6På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka). 7Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
8På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.] 9Och Herren (Jahve) ska vara (har blivit) Konung över hela jorden [Dan 2:44; Upp 11:15]. På den dagen ska Herren (Jahve) vara en [5 Mos 6:4-5] och hans namn ett.

[Räkneordet en/ett (hebr. echad) har också betydelsen ”enad, förenad” och används bl.a. om man och hustru som blir ”ett kött”, se 1 Mos 2:24.]” Slut citat

Tack vare tidigare bloggar har det blivit hänvisningar till: ”Vad är sanning och vad är lögn om bibeln?” Den absolut skarpaste kritiken mot bibelns Gud fanns att läsa i ORDFRONT nr 1 år 2000 av Eva Moberg ”om Herren HATETS OCH HÄMNDENS GUD”. Artikeln heter: ”Inga andra gudar”. Dessutom gäller det Gunilla Thorgrens bok: Guds olydiga revben. På bästa sändningstid fick författaren tillsammans med Ebba Witte berätta för Malou i programmet”Malou efter tio” på TV4 om grymheterna i bibeln mot kvinnor.

Så min förtvivlan blev större och större varför ingen bibelkunnig går emot! Vi fick en bok av Jonas Gardell år 2003 ”Om Gud” och senare en ”Om Jesus”, som gjorde mig mycket frustrerad. Varför hade inte jag sett allt detta hemska om Gud?

Så klart det är mina föräldrars fel, som berättade genom sina liv och i ord och sång om kärlekens Gud. Och innan dess hade de sina föräldrar som berättat och söndagsskollärare. Sen började jag läsa bibeln själv…

Gud var först ut med sitt ”varde ljus och det vart ljus.”

Vitt är draget före och kommer att vinna!

Talet, sången och bitterheten

Jo, jag har visst fått talets gåva.

I den lilla Missionsförsamling, där jag fick bli medlem, var det bara pappa, mamma och Johan förut. De var inte musikaliska mer än mor Anna, som varit organisten, sen hon gifte sig 1921 och kom till församlingen. Den uppgiften fick jag ta över och spelade ibland bas och ibland diskant och ibland inget alls enligt en syster. Så fick jag sjunga också själv och inleda mötet med bibelläsning. Efter mötet fick församlingen plats i min Volvo. Johan hade gått till mötet den långa vägen men fick skjuts hem.

Så var det då den lilla busken, som inte var något märkvärdigt med enligt pensionerade pastorn Leif Delvert. Enligt hans berättelse har jag helt ny kunskap om den slingrande bitterheten, som kan ta sig in i en varelse av kött och blod. Växten är invasiv och heter Parkslide.

En period i frikyrkligheten var det vanligt med helbrägdagörare från olika håll i världen och Sverige, som bad för olika långa ben. Men jag blev inte frisk utan det blev på andra sidan i stället. Ambulerande skolios kallas det bland ortopeder. Så växten växte sakta men säkert ända upp i andliga våningen.

Så min sjukdomsvinst blev hemmagjorda kartor lager på lager i tiden från olika böcker. Den som fyllt 80 år av mina vänner hade råd att ge bort sin bästa bok efter bibeln: ”En gyllene bok BIBELNS LÄNDER”. Tjugo år senare hade jag fyllt 80 år men har inte gett den vidare ännu. (Det pågår röj i alla bokhyllor.)

Blommor har varit ett stort intresse som vilda. Det kan en önska sig via Facebook på bild. En dag fick jag in en fot på ett universitetsbibliotek och fick ett lånekort där på Botaniska. Gissa om jag var stolt! Första bilden i en tjock bok var på Paul Petter Waldenström, att en vän i Amerika föreslagit honom att ordna en tävling i landskapsblommor. Gissa om jag kände mig hemma bland de lärde!

Sen fanns chansen att möte flera lärda och lyssna i Betlehemkyrkan, Göteborg. De fick 25 minuter var de tre om subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära. Det var grejer! Jag fattade knappast inget men busken kom upp med sina rötter tack vare min envishet och Ingrid Svenssons kunskap om egenrättfärdighet!

Det hade jag, påstod hon, som trodde att jag kunde fixa växten Parkslide själv!

Rotsystemet

En av mina vänner frågade på Facebook på en buske utanför huset. Inget märkvärdigt med den. Det märkvärdiga var kraften i rötterna, som tagit sig upp hela vägen till andra våning. Där var den en vacker slingerväxt genom taklisten, som återkom på våren.

För över 50 år sen vågade den mannen fråga mig, om jag ville hålla bibelstudier på ett ungdomsläger. Han kände ju mig knappast. Vi hade mött varandra på pastorernas bönedagar i Svenska Missionsförbundet. Hur vågade han fråga? Jo, vi hade ju samma rotsystem. Men för mig blev detta en läkedom i såren. Han hade gått alla år på Missionsskolan men jag blev inte godkänd att börja studier ens.

Så ser jag efter alla dessa år en vänlig fråga och foto på en vacker slingerväxt och trevlig beskrivning på växtens vision att ta sig under grunden i mörkret ända till andra våning. Svaren blev vänliga med skarp varning av den som kunde det farliga rotsystemet. Den mannen som ställt frågan bombarderade jag skriftligt om JDS-läran för väldigt många år sen. Den läran i samband med trosrörelsen hade jag mycket svårt att fatta. Var det synd hos mig, som inte blev frisk i min rygg efter olika möten med helbrägdagörare?

Vilket rotsystem hade Svenska Missionsförbundet en gång och mina andliga fäder? Vilket rotsystem har Pingströrelsen i Sverige haft, som släppte in tikva på en konferens i Nyhem? Finns det en kristen yoga nu för tiden: ”EN NY TID – EN NY TRO”. Har Alliasmissionen totalt glömt bort sin David Hedegård, som kämpade så länge mot liberalteologin på SMF:s Missionsskola? Där var han lärare men ledningen föredrog teologen Rudolf Bultmanns teologi från Tyskland. Hedegård fick åka tillbaka till sitt Taberg i Småland. Jo, vi fick en bra, ny översättning av Nya Testamentet av honom. (Detta är min tolkning av en församling med både SMF och Alliansmissionen. Han bråkade inte så mycket, att han kunde bli utesluten ur hemförsamlingen.)

Då återgår vi till Esters bok och mitt tidigare inlägg. Då fick jag hjälp av en Facebook-vän högst upp i norr. Alma-Lena och jag hittade varandra på männens revir att samtala om bibelns sanningar. Det var för många år sen. Vi båda blev konsekvent överhoppade med våra inlägg. Alma-Lena vågade bryta in i min okunskap på min blogg om Vasti som modig, trotsig…

************************

Abraham och Sara fick ett totalt orimligt löfte av Herren Gud. Detta kommer aldrig mer att upprepas! Det behövs ingen mer gång. Ingen mer man i världshistorien kommer att prövas så hårt någon mer gång än som Abraham blev prövad att gå och offra sin son. Det var inte vilken son som helst! Det gällde inte sonen, som var född först vid sidan om. Det hade varit Sara förslag att skaffa den sonen genom en ung, möjlig föderska. Abraham hade också fått en fri vilja.

Märk väl att det är noga med orden! Vi behöver inte önska oss år 2024 en välsignelse av Herren Gud, som redan är given! Se B2000 och jämför med 1917 års översättning och Svenska Folkbibelns. Genom Abraham har välsignelsen gått ut till alla. Om en konstnär ber i fadern, sonen, den helige Andes namn och Marias och får konst genom en uträckt hand, så är inte det Guds helige Ande för det! Det gäller att undersöka rotsystemet! Ser resultatet vackert ut och som ett under, så räcker inte det för helande genom konsten. Vad är kristen yoga? Räcker det att be Fader vår före Meditation? Vems ande öppnar jag upp för?

Jo, jag skriver personligt. Men även privat. Av en äldre bror, när han levde, fick jag veta hur irriterad vår far varit över förkortningen u.p.a. i nya namnet på en liten möbelfabrik för länge, länge sen.

”Det är omöjligt,” sa han som bas, ”att arbeta utan personligt ansvar.”

Tack gode Gud för de som gått före och varit orubbliga i sin tro!