Författare: Gunnel Bergstrand

Så stod det att läsa i en recension i mitten av 90-talet om en dokumentär från våra fängelser. Med ett enda ord sågades dokumentären.: "socialporr". Ja, dom har sig själva att skylla. Dom avtjänar straff för brott, som dom blivit dömda för. Än sen då? Om det ändå vore så enkelt livet svart eller vitt. Skyldig eller oskyldig. Svenska fängelser är rena pensionaten……

 

En kort sekvens från kvinnofängelset Hinseberg var från isoleringscellen högst uppe i "slottet". Där satt en tjej filmad utifrån dörren med fötterna på väggfasta bordet och rev matttrasor. Eller fick hon ha en sax? Samtidigt upprepade hon:

"Jag hatar. Jag hatar. Jag hatar"

 

Det var allt hon sa, vad jag minns och fotografen svepte med kameran åt höger, där en järnsäng fanns fastskruvad i golvet. Det var allt, så när som på att jag också såg denna dokumentär och tänkte annorlunda än socialporr. Med egen referensram från annat ställe.

 

I den cellen har även frilandsjournalisten Berit Hedeby suttit, som en gång hjälpte en gravt handikappad man att dö. I boken

"I de fördömdas värld Rapport från kvinnofängelset" kan man läsa, att hon tvingades begära isoleringscell för att skydda sig själv från arga medfångar. Berit Hedeby hade skrivit olämpliga omdömen i Dagens Nyheter. Om jag inte minns fel, så handlade det om eget ansvar över sin situation.

 

Bibeln skräder inte orden, när det gäller eget ansvar. Feministerna tycker illa om boken, därför att det står så mycket om män och mest om män. Bibeln skräder inte orden om män heller. Redan från början skyller mannen ifrån sig på kvinnan. Kvinnan skyller också ifrån sig vidare i denna kedja att skylla på någon annan. Utan att ta eget ansvar.

 

Vem är hon då denna första "hon", som kallades Eva av Herren Gud? Vem är hon då kvinnan i olika skepnader genom hela bibeln, som till slut sammanfattas i begreppet "bruden"? Vem är han och vem är hon, som skyllde på varandra och inte klarade att bära sin egen skuldbörda? Så enkelt är det inte med teologi, att bara vissa är utvalda och andra fördömda. Så enkelt är det inte med teologi, att allt ordnar sig till slut som i sången "Fattig bonddräng" med text av Astrid Lindgren.

 

Nästa Blogg – om Gud vill och Herren dröjer – skall få rubriken: "Vem är hon?"

Vi njuter av olika saker och ibland motsatser. Då finns det svenska ordet "lagom". Vad är då lagom mycket, om jag njuter av att en stukad människa kommit på fötter och till och med kommit ut i en viss frihet?

 

"Att stå utanför och se in" var rubriken på Tom Alandhs reportage om Annika Östberg nyligen.

 

För några år sen lånade jag ut boken "Sorgfågeln" till en efter en och frågade sen hur de upplevt den. Ingen mer än jag själv var så påverkad. Varför? Jo, i den boken kunde jag betrakta narkotikamissbruket från "smekmånaden" till helvetet på ett sätt, som ingen i min närhet klarat att beskriva det. Eller också hade jag aldrig velat lyssna. Jag har sett några komma på fötter och bli upprättade genom Guds nåd. Andra har dött i sitt missbruk. Det rörde sig om samma tidsperiod 70-talet med allt flumm eller 80-talet för hennes del.

 

Det står inget i den boken om att Annika Östberg blivit frälst men det står om att hon fått en tro på Gud. Det är olika uttryckssätt inom Svenska Kyrkan och frikyrkorna. Det var en svensk sjömanspräst, som fick förmedla nåden till denna livstidsdömda fånge. Hon har fått ett ansikte sen dess.

 

På Hinsebergs kvinnofängelse hade Annika enligt reportaget en första önskan på den ledsagade permissionen. Det gällde återanpassning till samhället efter 29 års hårt staff. Det enda hon önskade var att få gå ut på en brygga för att kunna se "slottet" utifrån och in där hennes cell fanns. På "slottet" sitter de som avtjänar de längsta staffen. Hur kan någon begripa detta, som inte varit i hennes situation? Hinsebergs kvinnofängelse ligger så vackert med vatten runt på två sidor. Tre vakter fanns i närheten men kunde inte hindra hennes känslor och blick – hennes längtan att se allt på avstånd. Det finns en orsak till att jag ville bli besökare på fängelser.

 

Det är aldrig någonsin jämförbart, att jag själv har varit ofrivilligt inlåst för över 50 år sen under en kort period. Men det är samma nåd från Gud, som fick mig på fötter igen. Det är en gemensam känsla, att fatta hur det känns att stå utanför och se in. Det är bara ett halvår sen jag for till "mitt fängelse" år 1956 och fotograferade och njöt av att se det utifrån. Om kyrkogården i närheten är vackert skött med alla svarta kors med nummer på de döda patienterna, så är det lika tragisk historia ändå.

 

Nej jag ångrar inte, att jag gått ut. En av mina vänner påstår, att jag ingenting har att förlora men allt att vinna. Och bjuder mig på tidningen "Revansch" den ena efter den andra.

En av mina vänner sa en gång, att om hon berättar något för tio personer, så uppfattas det på tio olika sätt.

Det är en stor risk att berätta. Det kan bli missförstånd. Det kan bli bakslag. Ändå har jag valt att berätta och att göra ett litet försök att bita huvudet av skammen. Det tog 50 år att skaka av obehaget – dessa kardborrar som häftat sig vid.

Nej, jag skall inte göra något försök att komma tillrätta med det, som varit fel inom sinnessjukvården. Systemet som varit går inte att rubba på. Det gick snabbt, alldeles för snabbt att sätta diagnos för livet- stämpla människor. Elva år senare fick jag diagnos av en ortoped. Prognosen var mycket dålig och ändå var det skönt, att det han berättade om min rygg stämde med allt jag kände och hade känt själv.

Sjukvården skriver bara i psyke eller soma eller psykosomatiskt eventuellt.

Bibeln har med helheten: ande, själ och kropp:

1 Thess 5:23
Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer.

Kanske tiden är inne att få samtala om detta seriöst?  Kanske det är dags att byta Blogg-system?

Den dagen fick synden ett ansikte. Som jag ser det. Herren hade ett samtal med Kain i Edens lustgård. Kort och koncist.

1 Mos 4:6-7
    Herren sade till Kain: "Varför är du vred, och varför sänker du blicken?  Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den."

 

Det är väl inget samtal, om bara en talar? Eller kan tystnaden tala också? Kan våra gärningar avslöja hur vi tänker? Är ögonen själens spegel?

Kain var avundsjuk på sin bror Abel. Båda hade gjort sina val om vad de ville offra åt Herren. Den djupa innebörden, som finns i de olika offren kan inte jag beskriva. Kains offer lär stå för det förgängliga, som vissnar ner och dör. Utan evighetsvärde.

 

Det jag fattar är, att synden har fått ett ansikte. Märkligare än så är det inte. Herren Gud såg vad Kain hade i tankarna och talade om att det var hans ansvar att råda över dessa tankar. Herren Gud kallar de mörka tankarna i Kains hjärta för synd. Då kan jag dra den slutsatsen, att synden börjar i tankarna hos mig också och att jag bör råda över min avundsjuka och lust att få göra upp med en motpart. Synden har fått ett ansikte likaväl som Herrens ord har ett ansikte för mig. Resten är historia. Ingen i historien klarade av förväntningarna. Där kommer evangeliet in. Den härlighet från Gud, som de första människorna fick men förlorade ger Herren på nytt genom sin son Jesus Kristus. Abels blod har ropat till Gud och Gud berättade senare i tiden för Mose i öknen, att han sett hur folket lider i sin träldom. Alla bibelns berättelser hör ihop och jag blandar inte äpplen och päron, när jag skriver om sjukdomar heller.

 

Offentliga personer har ibland gått ut och berättat om den sjukdom, som de lider av. På så sätt har sjukdomen fått ett ansikte och vi har fått viktig information. Det finns sjukdomar, som är behandlingsbara och det finns sjukdomar, som är kroniska och dödliga. Synden är ett dödligt gift, som bryter ner och förstör både för mig och omgivningen. Det har hänt mer än en gång i mitt liv, att vänner har haft mod och kurage att påpeka, att jag varit bitter. Bibeln varnar för bitterhet, som kan slå rot. Inför Gud är det ingen skala på synder, vad jag kan förstå. Det avgörande är sinnesändringen. Det avgörande är, om jag lyssnar eller inte.

 

Alkoholism och narkomani är en sjukdom, som ger svåra konsekvenser för personen som missbrukar och för de anhöriga. Annika Östberg har gett denna sjukdom ett ansikte genom sin berättelse i boken "Sorgfågeln". Hon har betalat ett högt pris med sin själ och 29 års hårt fängelsestraff.

Jesus Kristus kom från himlen för att förlåta synder och upprätta oss människor.

 

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Det är bra att inse.

En bok som betytt mycket för mig är en doktorsavhandling. Det var fråga om 5 års arbete minst för konstvetaren Irja Bergström, innan den blev klar och heter:

"Ensam fågel – jag vet vem det är"

ESTER HENNING

Konstnärinna på hospital

 

 

 (På detta gedigna material har det senare visats en dokumäntär i SvT)

Ester Henning var inlåst mesta delen av sitt liv på olika sinnessjukhus. Så blev det mesta av hennes konst analyserad och diagnoserna ifrågasatta. Efter sin död har konstnären fått upprättelse genom Irja Bergströms stora arbete. Och denna doktorsavhandling betyder fortfarande mycket för mig.

Ester Henning var en av alla tusentals, som blev och förblev inlåst utan att få upprättelse.

 

På tisdagskvällen kom det inget mer program av Jonas Gardell, som jag väntat mig. Hans teologi intresserar mig mycket därför att jag aldrig fattat vad som kan innefattas i bereppet teologi och exegetik.

I stället kom en dokumentär med Annika Östlund på samma tid i samma kanal och den kommer i repris 1 maj klockan 17.05 i SvT2

"Att stå utanför och se in"

Den dokumentären är sevärd och tänkvärd med tanke på det bibliska begreppet försonad.

 

Annika Östlund har dikterat en bok "Sorgfågeln" för många år sen, där hon berättar utförligt om sin väg till missbrukare, heronist och kriminell. Går det att backa i tiden för någon enda människa? Kan mamman få det ogjort, att hon flyttade till USA?

 

Som jag ser det ursäktar sig Annika Östberg inte för något utan tog på sig all skuld för att slippa dödsstraff. Den som finns bredvid mördaren är medansvarig och detta förnekar aldrig Annika Östberg. Frågan är hur något kan bli ogjort? Finns det ingen acceptans? Finns det inget ansvar att anhöriga som drabbats också skall acceptera lidandet och förlusten? Är inte vi alla delansvariga i hur samhället ser ut?

 

Se reprisen och lyssna på denna försonade människa och hennes kontakt med Gud. Kan någon hindra henne att få samtala med Gud? "Kan någon utom Gud förlåta", som fariseerna frågade Jesus, när han vandrade här nere?

Vem är jag, som hade så höga tankar om mig själv och min kapacitet som 20-åring? Vem är jag som trodde, att allt skulle gå som jag tänkt med utbildning till sjuksköterska, barnmorska och sen missionär? Vem är jag, som kraschlandade med en sömnrubbning och blev patient? Vem är jag som omedelbart innanför dörrarna på avdelningen började anmärka på precis allt? (Enligt journalen från år 1956)

 

Som patient skulle jag finna mig i att sitta på en toalettstol på bara porslinet. Som patient skulle jag finna mig i att inget kunna längre inte ens kunna knäppa upp min egen blus och ta av den. Som patient skulle jag finna mig i att bli fråntagen all identitet och uppfattning om vem jag var och vad jag kände och anpassa mig efter deras kunskaper om diagnoser och rutiner i förebyggande syfte. Ingen kan ju veta något om en ny patient!  Så bältesspänning gällde alla nya. Det var inte jag, som valt avdelning. Det var dom, som hade färdiga diagnoser och rutiner.

 

Vem är jag, som vågade ifrågasätta behandlingen av patienter och fick betala priset? Vem är jag, som klarade att be om hjälp efter 50 år att få bearbeta denna traumatiska upplevelse? Vem är jag som verkar så självsäker och är så svag?

 

Vem är jag, som vågade berätta om dessa svåra, djupa sår, som går upp och börjar blöda igen, när jag minst anar? Ja, andra kan lägga det bakom sig som hände mig, när jag var 20 år och blev knäckt av sjukvården. Jag däremot har måst leva med alla minnen och gräva djupt i försoningens hemlighet. Andra kan tycka, att det kvittar, vad det står i bibeln men för mig betyder den liv och framtidstro, glädje och förtröstan.

 

Vem är jag som vågade anmärka på min egen församling efter påsk och sätta ner foten? En trollkarl är en trollkarl och bibeln är bibeln. Det går aldrig någonsin att blanda. Jo, det går att kalla någon teolog utan att vara det. Det går att jonglera med fyra, fem bibelverser i luften på en gång på tisdagskvällar i TV:n.

 

Min Gud ser inte ut som hans. Min Gud är barmhärtig och nådig och upprättar den nerslagna. Min Gud är den samme från början till slut och håller sina löften.

Påsken är över. Det har varit en omtumlande helg både före och efter. Det har varit en osalig blandning av medverkande lokalt och via TV:n i programmen. Frälsningsarmen har fått sända några gudstjänster och deras emblem är "Blod och Eld". Tecknet är samma i varje lokal. En mötesbesökare skall kunna känna igen sig genom sångerna och förkunnelsen. Nu kan man visserligen inte få höra alla dessa gitarrer längre och den typiska takten. Det har skett en förändring.

Jag letade efter "min trummis". Vi är släkt och han var inhyrd på grund av sin skicklighet och tro på samme Gud.

 

Precis så var det i den församling, som jag tillhör också. På långfredagen var en skicklig förkunnare inhyrd, som tillhör ett annat samfund. Han är en av mina favoriter och har skrivit boken "KORSETS MYSTERIUM". Den håller som undervisning i alla samfund och kyrkor.

Jag själv var inte inhyrd i påskaftonens "Night live", eftersom jag tillhör församlingen. Då gäller bibelversen:

Ni har fått för intet, så ge ock för intet. Det gjorde jag så gärna. Problemet var stressen och frågorna på de stora ämnen, som var föreslagna under några få minuter.

Problemet uppstod 19 och 30. Vi medverkande fick var sitt körschema med alla minuter angivna och fick veta, när vi skulle komma in och varifrån. Som om det varit en teaterföreställning. Det var bara ridån som fattades.

 

För 10 år sen var jag chockad av teologin och frågade varenda pastor jag kände:

 

"Tror du på bibeln? Vad är teologi?"

 

Inget som varit självklart för mig var självklart längre. Det var kaos inom mig. En av alla dessa pastorer från olika samfund, som fick min fråga bytte ut ordet "chockad", som jag tyckte jag var, mot omtumlad. Han ville ha lite balans på vad som hänt mig.

 

– Det är omtumlande.

 

Vad var det som var omtumlande? Jo, det var liberalteologin, som jag inget visste om förut. Det var detta med historisk-kritisk bibelsyn och sättet att tolka bibeln. Minsann att detta är omtumlande 10 år senare också och i min egen församling till och med.

Trollerikarlen som medverkade efter mig i programmet "Night live" var inhyrd för sin skicklighet eller av annan anledning. På hans Hemsida står det om bibeltrolleriet. Detta håller jag på att reda ut för mig själv och andra. Vad innhöll hans trollerilåda med en bibel och kortlek bland annat och vilka bibeltexter trollade han med?

 

Nej, jag skall inte skriva, att jag är chockad utan använda ett mildare uttryck då. Jag är omtumlad. Det gäller att kunna sin bibel, om man skall fatta var trollkonstnärerna hämtar sitt material. Pedagogiskt var det en värdelös bibelförkunnelse från Uppenbarelseboken bland annat. Den förkunnelsen förstörde resten av min påsk.

 

Så kom tisdagen och jag var lika obalanserad men förväntade mig ingen trovärdig bibelundervisning av Jonas Gardell. Där var jag förberedd i viss mån och fattar, att de måste följa ett körschema, när olika barn skulle komma in från olika håll och läsa obegripliga bibelverser ryckta ur sitt sammanhang.

 

Nu är det så att bibeln är vävd i ett stycke uppifrån och ända ner enligt mönstret givet av Gud. När mönstret var färdigvävt sa Jesus, att det är fullbordat. Detta var vid 9:e timman på dagen. Då brast förlåten i templet uppifrån och ända ner och vägen till Gud öppnades. Just genom korsets mysterium.

 

Visst det går att trolla med bibelverser både i en kyrka och via en TV- apparat. Kvar är stegen nerifrån jorden och ända upp eller uppifrån himlen och ända ner till jorden. Där vandrar änglar fortfarande precis som Jesus sagt och Jakob fick uppleva i en dröm. Jakob var på flykt undan döden men möttes av Herren Gud i en dröm – i ett nytt förbund. Jakob fick möta en ny framtid. Trolla med det den som kan! Försök att trolla bort sanningen om räddning från synd och död genom Jesu försoningsgärning på korset.

 

Försök men det kommer bara att bli ett enda fiasko!

Så är namnet på Sofia Lilly Jönssons Blogg. Den hittade jag strax innan hon började i rätt namn som ansvarig och här är citat från orsaken till namnet:

 

"Fjärde väggen är ett teaterbegrepp som betecknar den osynliga vägg mellan scen och salong som konventionen förbjuder att skådespelaren medvetandegör genom att vända sig ut till publiken. Som med de flesta andra dramatiska regler har alltid skett konventions-brott också mot den fjärde väggen. Överfört kan fjärde väggen handla om osynliga gränser och andra metaskikt som gestaltas i all konst, och i förlängningen om de flytande gränserna mellan illusion och verklighet i våra egna liv."

Det fanns ingen teater i min hemby och inga tåg med tågtider, som passade för att lämna landet för stan. Det har aldrig lockat mig sen heller och har absolut inget med någon syndkatalog att göra. Bio har heller aldrig lockat mig. Själva livet är ju en enda inspelning och hur spännande som helst! Intresset för bio kom, när Ingmar Bergman dött och jag ansåg, att jag var obildad. Hans filmer kom i repris på TV en efter en och jag bestämde mig för att se dom. Ljussättningen intresserad mig därför att Ingmar Bergmans fotograf Sven Nykvist var lika känd och son till två Kongomissionärer inom Svenska Missionsförbundet. Jag var så nära honom i umgänge, som en kusin till honom och filmen "Oxkärran", som jag aldrig såg. Tyvärr. Komplicerat?

Nej, inte alls för mig. Jag brukar veta, hur jag tänker. Få andra att fatta växlingarna i associationer är lite värre.

Som gammal dam blev jag inbjuden till en "Talk show" påskafton bland riktigt unga människor. Där fattade jag detta med ljussättning och teaterspråket "Allt ljus på mig" (och inget på publiken). Jag fick ju ingen som helst kontakt med de, som skulle lyssna på mig! Var fanns de i mörkret?

Där – just där – kommer associationen till Sofia Lilly Jönssons Blogg in hur denna unga begåvade solist, musiker och tonsättare försökt presentera sin villighet att arbeta inom kyrkans väggar – ställa sina resurser och sin personlighet till förfogande. Där börjar likheten med en teater och aktörer. En av mina vänner är pensionerad präst. När hon var söndagsskollärare en gång långt tillbaka i tiden försökte hon få lite tyst i klassen. Till slut frågade den lilla flickan, som haft svårt att vara tyst:

"Är det bara du, som får prata här?"

Nu har jag fått prata i Smyrnakyrkan på påskafton i en "Talk show". Som sagt det finns lexikon, så jag hade slagit upp ordet "show" innan och var väl förberedd. Det är ungefär som att lägga alla kort på bordet och sen ha ett ess i rockärmen till slut.

Kristus är uppstånden! Han är försoningen för våra synder.

Jag kan fler ord på engelska, som jag slagit upp först i mitt gamla lexikon och dessutom kollat innebörden med grannen:

Jag gjorde en deal med Gud den 5 september år 1959.

 "Nu ska dom ha Talk show ungdomarna! Va´ ä´ de´ för dumheter?"

 

Frågan var ställd till fel person, för jag kan inte engelska. Indignationen var riktad till fel person också för jag kan inte Pingströrelsens ungdomsarbete varken nu eller på vår tid. Hon hade varit med om bibelstudier en vecka. Andra har varit med om det också i vår ålder. Och nu hör och häpna skall det bara vara skämt och Talk show!

 

Där stod jag som förstummad inför dessa förändringar. Vad svarar jag som uppvuxen inom Missionsförbundet och van vid läger och bara 1 timmas bibelstudium på morgonen och sen andra aktiviteter under dagen, mycket sport och sen möte på kvällarna med sång och vittnesbörd. Och frivillig bön. Undrar just, om jag hade klarat av att sitta still en vecka och lyssna?

 

Tur att jag har ett gammalt skollexikon och kan ta reda på vad dom har för sig nuförtiden! Språket tycks obegripligt med alla sorters smile via datorn också. För på datorn missar man hela kroppsspråket. Jag vill ju hänga med och vara intelligent!  Ögonen syns inte. Axlarna syns inte och rösten hörs inte. Vad är då detta för dumheter med Talk show? Värst av allt är att i kväll vill en ungdomsledare dra in mig i dessa obegripligheter. Allt skall vara över på tio eller femton minuter och det är han, som skall bestämma, leda samtalet vad vi skall prata om. Hur skall nu det gå till?

 

"Hon har en otrolig svada men det går att bryta in."  Ur anamnesen 5 sept 1956

 

Så står det i min sjukjournal från den tid, då jag var 20 år och han överläkare med rätt att stämpla mig för livet med sin kunskap om sjukdomar. Nu tror visst en ungdomsledare, att det skall kunna gå att få något sagt själv under kort tid i kväll. Det skall faktiskt bli spännade! Hoppas att de har en riktig stol åt den gamla damen, så jag slipper sitta på golvet. (!)

 

Det står så mycket fint i mitt gamla skollexikon om show. En hel spalt. Så mycket onödiga bekymmer vi gamla gör oss!

Show "visa, ådagalägga, lägga i dagen, förete, framställa……. visa,  visa sig vara, det får tiden utvisa……visa sina kort, röja sina planer….." Det är bara början av spalten om show – denna show, som jag blivit inbjuden till ikväll….åldern på ungdomarna under 20 och runt där….

 

Kommer jag ihåg hur det var att vara 20 år eller är det alldeles förträngt? Kommer jag ihåg hur det var att lämna tonåren alldeles full av framtidsplaner? Får jag komma ihåg vad den tiden utvisat?