Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Den samariska kvinnan

Enligt statistiken till höger är ”Jakobs tolv söner” den mest lästa av mina bloggar. Så bra. Då slipper jag vara så tjatig och upprepa mig gång på gång. I den bloggen finns vägbeskrivning och tidsbeskrivning. Bibelns texter rör sig inom ett begränsat område globalt sett. Bibelns texter har tidsbegrepp i förhållande till personerna och kungarna som regerade på olika ställen men mest relateras tiden till Israels Gud och det folk som ville följa honom.

I tid närmade sig Jesus korsfästelsen i Jerusalem men innan dess måste han gå genom Samarien. Deras historia och svek från sin Gud finns att läsa om i 2 Kungaboken kapitel 17. Denna bloggpost skall bara handla om hur olika män och kvinnor uppfattar bibeltexter.

Runt jul-och nyårshelgerna 1974 och 1975 var författaren Gunnar Edman kaplan på en Israelsresa, som jag var med på. Hans uppgift var att koppla olika platser till bibelns texter och vid Sykars brunn var det den kända berättelsen från Johannes evangelium kapitel 4. Gunnar Edman började med att berätta om felaktiga slutsatser, som predikanter dragit och sa i predikningar, att kvinnan var en prostituerad. Det står ingenstans i texten. Vi får inget veta om varför hon haft fem män. (Enligt en artikel i Aftonbladet för några år sen lär det vara normalt numera i Sverige under en livstid eller stod det 7 till 8 förhållanden?) Sen berättade han om lagen, som inte tillät mer än tre äktenskap, tror jag att det var. (En prostituerad kan ha fem män på samma natt som allra värst för kvinnan har jag hört.)

Kvinnan vid Sykars brunn kunde mycket om tillbedjan och rätt plats för tillbedjan. Jesus lyssnade på hennes kunskaper och hade ingen förnedrande attityd mot henne som kvinna. Herren Gud behövde jungfrun Maria under en period av hennes liv. Herren Gud behövde den samariska kvinnan under en dag av hennes liv. Vilken viktig dag! Hela staden visste vem hon var och pratade väl illa om henne. Denna dag hade hon fått höra sanningen om sig själv och läran om Messias. Alla bitar föll på plats och folket i staden lyssnade på kvinnans berättelse och skyndade sig till brunnen för att få höra Jesus själv. Sen trodde de på Jesus – inte för kvinnans ord bara utan för hans egna.

Poängen med min förra blogg var, att Jesus kom till världen på ett övernaturligt sätt genom helig ande. Var och en måste förhålla sig till bibeltexternas uppgifter ta emot ORDET från Gud eller förkasta det. Poängen i denna bloggen är att kvinnor också kan läsa bibeltexter och se annat än det män ser. Så märkligt. Jag gjorde reklam i FaceBook för min Blogg och att Jesus är född av jungfrun Maria (avlad genom helig ande) men i vanlig ordning blev det en debatt om vem som tolkar rätt. Jojo.

Det är lätt att få kontakter i rymden via internet. Så fick jag kontakt med två livserfarna kvinnor på bibelsajten. Jag fick också kontakt med flera bibelkunniga män. Där är vi nu. Har en kvinna rätt att få samtala med Jesus i lugn och ro nu vid brunnen i slutet av år 2010? Behöver Gud kvinnor likaväl som män?

Josef

Det är vetenskapen, som styr den omöjliga bibeltron. Enligt vetenskapen är det omöjligt med en jungfrufödelse. Det ordet finns heller inte i bibeln, så allt faller ändå på sin orimlighet. Tur att jag hittat en kvinnlig präst på nätet som till och med vågar leka med orden. Hör här: storasysterivassen. Utan mellanslag. I ett enda ord. Får en präst skriva hur som helst och ha egna associationer eller beror det på att hon inte borde vara präst utan bara kvinna, syster, dotter och sen maka?

Det var en gång….så börjar ju alla sagor. Nu finns det en avhandling på nästan 600 sidor om myten om Jesus som inte fanns. En myt är en berättelse. I vår tids julgranslekar kan någon viska en berättelse till den som sitter bredvid. Han eller hon skall berätta vidare till nästa och nästa till nästa och så vidare. Till slut får alla lyssna på hur berättelsen ändrat sig under vägens berättande, lyssnande och berättande. Så fick det inte gå till under lagens tid eller ens före. Inget fick ändras på av en uppenbarelse från Gud.

Det var en gång en farao, som glömde av berättelsen om Josef och hans bröder. Han var historielös och blev rädd för att Josefs släktingar blev för många och sen kanske för starka. Så han höll dem i grymt slaveri och gav den tidens barnmorskor i uppdrag, att se till att gossebarnen inte skulle överleva. De hade order att döda dem men flickor fick leva. 2 Mose kapitel 1 och 2. Det blev värre än så. Alla nyfödda gossebarn skulle kastas i floden Nilen.

Där börjar ”den omöjliga bibeltron” i två föräldrar, som vågade trotsa order. De gömde sitt gossebarn i tre månader. Sen vågade de inte längre och tog till räddningsplanen nummer två och gjorde en korg av papyrus och strök på jordbeck och tjära. Sen la de barnet i den och sköt ut i vassen i Nilen. Här fortsätter den omöjliga tron. Storasyster fick i uppdrag att stå och se på hur det skulle gå för lillebror. Undrar just om föräldrarnas rädsla smittat av sig på henne? Fick Miriam bara den uppgiften att stå och se på hur det skulle gå? Kan föräldrar fordra att barn skall tro, att det skall sluta bra?

Julspelen i många kyrkor är över med dockan, som skall föreställa Jesusbarnet. Nu heter han Josef, som bara skall stå där på avstånd och se på. Stackars Josef! Skulle han inte få någon bättre uppgift än att vara ifrågasatt och utskämd inför alla! Vems var barnet mer än Marias?

Plötsligt har dagarna gått och Josef får en ny uppenbarelse att ta barnet och dess moder och fly till Egypten. Han skulle passa barnet! Han fick en orimlig tro dessutom på sin uppgift precis som Miriam fick en gång.

Satan kommer inte åt barnet från himlen! Det är en möjlig bibeltro. En Frälsare är född åt oss i Davids stad.

omöjlig bibeltro

Det intresserar mig mycket att tre samfund skall bli ett och hur detta skall gå till. För några år sen läste jag i tidningen ”Sändaren” att samtalen strandat mellan Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan eller som det hette tidigare Svenska Missionsförbundet. Samtalen hade pågått över 20 år men strandade ändå. Det är inte lätt, att få ihop mänskliga viljor. Jag är debattglad och har följt flera olika debattforum. Det tar mycket lång tid att fatta var en anonym debattör hör hemma. Det handlar ofta om för eller emot olika bibeltolkningar. Det handlar ofta om att jag tolkar rätt och du tolkar fel.

I Credoakademins debattforum finns de filosofiska tankegångarna, som jag inte begriper. Det fattas skolunderbyggnad för mig och när jag inte begriper, så blir jag irriterad. Det skulle ju handla om kristen tro! Kan den vara grundad på vetenskap eller filosofi? Kan kristen tro vara grundad på teologi?

Jag saxar ett inlägg i ämnestråden: omöjlig bibeltro

”För allt fler samfundsmedlemmar – framförallt Svenska Kyrkans – framstår de traditionella bibeltolkningarna som allt mer otidsenliga i dagens allt mer toleranta samhälle. Att ständigt omtolka Bibeln efter de rådande åsiktsmönstren och ståndpunkterna är således angeläget. Det brådskar!
Samfund, som hävdar Moseboks skapelseberättelse som bokstavlig sanning försvårar eller omöjliggör kristen tro för majoriteten av dagens människor. Sak samma med dem, som envist hänger fast vid Bibelns kvinnosyn och stela könsrollsmönster. Glädjande har framförallt Svenska Kyrkan men även Missionskyrkan härvidlag sökt nya, mer tidsenliga vägar. Tyvärr ofta i hård konfrontation mot mer moralkonservativa krafter och kretsar. En påtaglig modernisering är således på gång, glädjande nog.
Moralkonservatism och biblisk fundamentalism är krafter som måste övervinnas om kristendomen ska förbli en livsåskådning, som moderna människor kan ta på allvar.”
Slut citat

Visst är det så att bibelns budskap är en dårskap inte bara omöjlig! Gud steg ner och blev människa genom Jesus Kristus utan en mans medverkan!

Kan Gud klara sig utan män? Det är frågan.

http://www.credoakademin.com

Självgående

Kan det vara så att ett nytt ord kommer till när det väl behövs? En självgående gräsklippare måste ju skilja sig från en handdriven eller hur? Kan det vara så att ”självgående” blev betecknande för personer, som tänker själva, hittar vägar att arbeta på – ja, dom går sin egen väg alldeles självgående?!

Astrid E Nilsson, Marseilles ängel, var självgående i allra högsta grad hela sitt liv nästan. Om ordet ”skammad” inte finns i svenska språket som accepterat, så gäller det ändå hennes första 18 år. Astrid blev skammad ända från födseln. En man hade vandrat förbi och stannat till i den fattiga stugan med trampat jordgolv och ständig fukt och kyla. Där hade hon blivit till hos sin mor lätt förståndshandikappad och sin mormor.

En dag när Astrid var 4 år lurade dom vuxna i henne, att hon skulle få ut och åka häst och släde och till och med få dricka saft, när de kom fram. Inget av den lyxen hade hon varit med om förut. Sen var hon skild från sin mor och mormor för gott. Vad hjälpte det att få sova mellan rena lakan? Hon vaknade mitt i natten och gallskrek:

– Jag vill hem!

Finns det något bättre ord för denna situation än att Astrid blev ”skammad” som oäkting eller horunge och så fattig, att inte en sjuk mor klarade av vårdnaden? Ordet utskämd räcker inte. Ordet mobbad fanns inte då. Skammen att vara född utan en ansvarig far blev en livslång börda. Som om det skulle kunna gå att skaka av sig arv och miljö?

Astrid E Nilsson berättade sin barndomshistoria i boken ”Tistlarna stinger” och sen privat för mig. Huvudpersonen fick namnet Gertrud. Hennes upplevda smärta skär som knivar. När fosterföräldrarna gick på julkalasen fick Astrid stanna hemma, som den oäkting hon var. Så blev hon skammad bland många, många andra barn i den tiden.

I vår tid är det barnen till alkoholister eller barn till dem som av olika anledningar finns på våra fängelser, som får bära de vuxnas skuld och skam.

Astrid E Nilsson blev självgående efter placeringar i flera fosterhem av olika anledningar. Senare fick hon möta en faderskärlek i Gud och lämnade sitt liv till hans omsorg. Efter utbildning i England vågade hon gå i hans närhet i den värsta slummen i Marseille. Hon tog sig in i de mest bevakade och illa beryktade fängelserna som besökare. Där delade hon sin ensamhet med de ännu mer ensamma och gav dem en hälsning från himlen.

I Sverige skall vi inte få sjunga ens om Jesusbarnet, som föddes i en krubba för vår skull. Kristendomen skall bort! Som om det finns någon bättre räddning…..någon bättre Frälsare…..

Ambassadör

”Ambassadör – sändebud av högsta rang ,….” enligt Bonniers Ordbok Lexikon. Det är kul att slå på främmande ord, tycker jag, som behöver flera ordböcker.

”Teologiskt lexikon” av Per Beskow till exempel har inte beskrivit ett visst ord på samma sätt som Bonniers lexikon. Då handlar det om referensram anar jag. Just nu minns jag inte vilket ord det var, som blev så intressant.

Sent omsider har jag fått kontakt med ”Inre rum” och hittar fler och fler ”ambassadörer” på FaceBook. Det är bara att klicka sig fram till olika intressegruppers program. Om jag fattat rätt så är de regeringens ambassadörer på så kallade öronmärkta pengar. Uppdraget gäller att ge information om olika psykiska sjukdomar hur de fungerar och att personer med psykisk ohälsa inte är farliga eller inte kan bli friska. Uppdraget har pågått länge, fast inte jag har lärt känna det. Just nu undrar jag över fortsättningen efter jul. Personer som mår dåligt i vårt samhäller och inte orkar med livet slutar inte att må dåligt den dag projektet är slut.

Ambassadörerna försöker få till en attitydförändring hos allmänheten och dessutom ge sjukvårdpersonal en bättre inblick i hur psykiska sjukdomar fungerar. Ingen vill vara en Asperger. Ingen vill vara sin diagnos men måste stå ut. Så har jag uppfattat det enkla, raka budskapet. Det är lika lite som jag vill vara ett kroniskt ryggskott. Vårt behov av lite uppmuntran och empati är lika stort för det. Vissa sjukdomar är skamliga. Andra är mindre skamliga. För över tre år sen fattade jag beslutet att försöka bita huvudet av skammen. Vem bryr sig om att jag som ung blev så fruktansvärt skammad av diagnoser? Ingen. Kvar är alla okända eller kända, som inte orkade leva längre. Dom som också blivit skammade. Jag lovade en gång att skriva en bok om hennes liv. Hon skulle berätta och jag skulle förmedla det. Hon orkade bara fram till en julafton i mitten av 90-talet. Då tog hon en överdos, som var noga planerad. Jag hade fått frågan, om jag var förberedd.

Det är advent. ”Vi tänder ett ljus i advent…” i kyrkor och i hemmen. Andra tänder större ljus utomhus och vill påminna om alla som inte orkade med livet längre. (”Större ljus” = en synonym för det ord man tar till då man inte kan stava till det man först tänkte på.)

Blodomloppet

Det har gått över 50 år sen den stränge professorn i anatomi lyckades sätta lite skräck i mig och kanske i de andra eleverna också.

Han sa, att även om vi blev väckta mitt i natten, så skulle vi kunna beskriva blodomloppet. Så viktigt var det och uppräkningen började i vänster förmak.

Har blodomloppet någon början och ett slut? I bibeln finns det också ett blodomlopp, som jag ser det. Vänster förmak får då motsvara Edens lustgård, då ett oskyldigt, fläckfritt offer dog för att Herren Gud skulle kunna kläda människan och ta bort hennes skam. 1 Mos 3:21

Blodet utgjutet som ett offer cirkulerar i bibelns texter fram till Jesu död på korset. Då förklarade Jesus, att det var fullbordat och gav upp andan. Joh 19:30

Kan någon fatta blodets betydelse och innebörd? Jag kan inte utveckla mina tankar ner till de första århundradena om hur olika män tolkat bibeltexterna. Jag har inte ens någon kunskap i det ämnet. Det får bli denna Blogg som mitt svar på frågan i tråden: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Rätt teologi och exegetik är lika viktiga som rätt anatomi och rätt fysiologi. Som jag ser det.

Samme stränge professor ritade en gång en skiss över ett fosters hjärta i moderlivet och berättade om blodomloppet via moderkakan. Sen berättade han om det osynliga under som sker, när barnet föds, att det blir ett övertryck i vänster förmak och ett undertryck i höger förmak, så att genvägen som fanns under fosterperioden sluts igen. Ett blodkärl, som också varit en genväg, börjar svullna igen. Barnets egna blodomlopp fungerar och luftblåsorna i lungorna vidgas. Alla väntar på detta första skrik, när barnet drar andan.

Människan kan bara födas en enda gång och kan inte gå tillbaka till kravlösheten i fosterstadiet. Ändå måste människan födas på nytt för att kunna se Guds rike enligt Jesus. Joh kap 3.

När jag personligen började tro på Jesu Guds sons blod, som renar från min synd, så fick jag bildligt talat ett eget fungerande blodomlopp. Och jag blev klädd inför Gud! Vem får berätta om denna försoning med Gud genom Jesu död? Paulus är den teolog, som jag uppskattar mest och han skrev, att vi har fått försoningens ämbete. Där börjar striden och kivet. Vem får förkunna försoningens hemlighet och hur?

Apologinörd

Så skönt! Jag hittade det befriande ordet i pingstpastor Mikael Karlendals Blogg på vad jag vill ha sagt angående debatten om kvinnliga präster.(Hans Blogg gäller andra debatter just nu). Debatten om kvinnliga präster har pågått ända sen jag själv sökte i slutet av 50-talet för att få utbilda mig till pastor. Bibelverser skall inte tas ur sitt sammanhang och inte citeras till hälften. Bibelverser bör heller inte fotograferas för att provocera tre stora världsreligionerna. Det är min uppfattning och bara jag tar ett enda ord ur bibeln som till exempel ”äktenskap” och använder det, så blir vissa människor provocerade å andra sidan. Och sårade. Alltså bör bibeln få vara precis lika hel, som den är mellan A och O den förste och den siste han som är som var och som kommer tillbaka. (Se Psaltaren 119:160)

Under mina 10 år ute i kristna sajter med tillfälle för vem som helst att debattera, har jag fått kritik, att jag inte kan argumentera. Det är en svaghet. Där kommer ordet apologik in. Där kommer det tragiska in om en person aldrig någonsin slutar att argumentera för sin sak…..ja, då är det nära rättshaveri.

När Jesus uppstått från de döda var graven tom och den stora stenen hade någon vältrat bort. Vem sökte sig först av alla till graven om inte kvinnor för att få göra en sista tjänst? Vem var det som upptäckte förändringen? Vem var det som gick ut och ville berätta detta? Männen trodde inte på kvinnorna. Männen trodde, att de bara pratade. Män talar och förkunnar och kvinnor pratar! (Se Lukas 24:11)

Ändå var detta det viktigaste budskapet! Detta budskap har delat upp männen till och med i olika tolkningsgrupper. Jesus har uppstått från de döda! Visst det är tillåtet att tolka bort denna fundamentala sanning och kalla den för en myt. Det är tillåtet. Det är tillåtet med hur många tolkningsmodeller som helst.

Men för oss som tror är det en Guds kraft till frälsning, att Jesus uppstod från de döda. Det får vi kvinnor berätta om också. För en massa tomma bänkar eller för en eller två nära oss……

En liten jeremiad

http://sofialillyjonsson.wordpress.com har i sin Blogg gett mig nytt adrenalin till egen Bloggpost. Det gäller bitterhet och hänvisningen är till Dag Sandahls senaste. Wow

Dag Sandahls Blogg gäller kvinnor som präster igen och denna gång är det värre än vanligt, för det gäller frikyrkokvinnor, som blivit präster. De s.k. kvinnoprästmotståndarna är de, som håller sig bäst och mest till bibeltexterna, har jag lärt mig. Dom förkunnar Guds ord, som det står skrivet med andra ord.

Här kommer min lilla jeremiad:

Jer 9:1-3
   ”O om mitt huvud vore en källa
    och mitt öga en brunn med tårar,
    då skulle jag gråta dag och natt
    över de fallna i mitt folk.

    O om jag kunde finna
    ett rastställe i öknen,
    om jag kunde lämna mitt folk
    och gå bort ifrån dem!
    Alla är de äktenskapsbrytare,
    en samling trolösa.
    En spänd pilbåge är deras tunga.
    Lögn, inte sanning,
    härskar i landet.
    De går från illdåd till illdåd
    och mig vill de inte veta av,
    säger Herren.”

Jag för min del är förvånad över att många präster inte vet skillnaden mellan äktenskap och sambo. Det är inskrivet till och med i Svenska Kyrkans skrifter, att det är det samma. Om inte jag fattat fel

Dag Sandahl, jag är inte bitter över att jag inte fick bli pastor inom Svenska Missionsförbundet. Det föll mig aldrig in att gå över till Svenska Kyrkan för den skull och bli kvinnlig präst. Det har alltid funnits bibelkvinnor inom frikyrkorörelsen. Där kommer eventuellt bitterheten in att män i stort sett vägrar släppa in oss kvinnor i bibelsamtal angående teologi och exegetik. Är detta en prestationsförlust för präster, att kvinnor också kan se vad det står skrivet?

Jag grunnar

En gammal människa som grunnar klarar sig bättre än en som inte grunnar. Det fanns en undersökning om det för många år sen samlat i en uppsats av en ung. Nu vet jag inte ens om ”grunna” är rikssvenska eller bara ett dialektalt ord i Västergötland.

– Du få grunna på det.

Under tiden så tänker jag berätta, vad jag grunnat på sen jag var ung och fick lust att fotografera. Ja, det går att fotografera bibelverser. Om ett foto räcker som illustration är tänkvärt – något att grunna över. En lite äldre barndomsvän lärde mig att gå ut i skogen på våren, när frukträden blommar. Varför det? Jo, om jag ville hitta en gammal boplats., så var det lättast att finna den på grund av ett blommande fruktträd. Jag ville fotografera ett risigt fruktträd, som saknat en trädgårdsmästare under lång tid. Först måste jag hitta den övergivna boplatsen. Jag tänkte negativt med andra ord.

Här är det, som jag ville fotografera:

Joh 15:1-6 Jesu undervisning:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.”

Alldeles omöjligt att fotografera eftersom vi inte har några vinstockar på våra breddgrader med få undantag. Jag ville fotografera hur ett träd ser ut, som ingen bryr sig om med all risighet och mossa. Det gjorde sig inte på svart/vit film. Det blev inga kontraster, ingen skärpa. Jag drömmer fortfarande att få fotografera i en vingård och grunnar på skillnaden i bildspråket, som Jesus använde, till skillnad från Paulus. Vinrankorna har direktkontakt med vinstocken. Lärjungarna hade direktkontakt med Jesus under några år. Paulus använder bilden av ett olivträd. Det lär ta 100 år innan det blir någon frukt. Det plateras med tanke på kommande generationer och lär kunna bli 2000 år.

Jag grunnar på detta med kärlek och vilken kärlek det finns i honom, som planterade och som vårdar sitt träd. Det är liv och övernog. Det är evigt liv, att lära känna honom, som gav växten…..
Jag får fortsätta att grunna över allt som finns genom roten och stammen. Paulus räknar upp det i sina brev till kolosserna och de i Efesos.

Språkförbistring

Det är ett handikapp, att inte ens kunna engelska utöver modersmålet. Okunskapen irriterar mig och det finns ingen som helst ursäkt från min sida. Tack vare FaceBook skulle det vara lätt att byta tankar tvärs över hela världen. Om inte om hade varit…..

Denna språkförbistring började en gång, när människorna trodde sig kunna nå Gud genom eget bygge utan hans medverkan. Dom ville vara gud själva. Ungefär som det ser ut i dag, att människors intelligens är större än Guds. Vi bygger ett torn ända upp till himlen och gör oss ett namn! Hur var det nu med att nå månen först? Vem ville ha sin flagga där först och göra sig ett namn?

”Hädanefter skall inget vara omöjligt.” Känns orden igen från första Moseboken, när Gud en gång i tiden satte ett stopp genom språkförbistring och stoppade bygget i Babel? Vilket koncentrat av upplysningar! Inget är heller omöjligt i vår tid utan att nå varandra och förstå varandra. Missförstå varandra är vi bättre på ibland eller ofta.

Gud steg ner och tittade på staden och bygget. Gud steg ned en gång till i världshistorien genom att bli människa genom Jesus. Gud steg ner en gång till och tog bort språkförbistringen genom den helige Ande.

Om det skriver jag denna Blogg utan att kunna engelska. Den helige Ande är suverän på att ta bort språkförbistring och hjälpa oss att förstå varandra och bygga Guds rike tillsammans på jorden i hans namn och ingen annans.

1 Mos 11:1-6
And the whole earth was of one language, and of one speech. And it came to pass, as they journeyed from the east, that they found a plain in the land of Shinar; and they dwelt there. And they said one to another, Go to, let us make brick, and burn them throughly. And they had brick for stone, and slime had they for morter. And they said, Go to, let us build us a city and a tower, whose top may reach unto heaven; and let us make us a name, lest we be scattered abroad upon the face of the whole earth. And the Lord came down to see the city and the tower, which the children of men builded. And the Lord said, Behold, the people is one, and they have all one language; and this they begin to do: and now nothing will be restrained from them, which they have imagined to do.

Arvsynden

Skå Edeby Jonsson skrev i en av sina böcker ett citat ur bibeln. ”intill tredje och fjärde led….”. Därmed satte den kände läkaren myror i huvudet på mig. Är alkoholism och kriminalitet ärfligt så små barn inte har en chans?

Jag är glad över att jag fått repekt för bibelns upplysningar, innan jag mötte läkarvetenskapen. Det finns ett sammanhang. Det finns en orsak. Förbannelsen är inte ärftlig. Välsignelsen är inte självklar heller för vissa. Det går att bryta förbannelsen. Det går att avsäga sig välsignelsen.

Som sagt så länkar jag bland annat till storasysterivassen. Efter möjligheten till ett avdop på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg för några år sen med lite vatten på huvudet och en hårtork i rosa färg, så blev prästen Miriam mycket upprörd. Hon skrev om dopets välsignelse i sin Blogg. Sen följde en bra debatt. Vad innebär spädbarnsdopet och varför är orden i dopcermonin ändrade? Ja, det är teologiska utredningar och olika traditioner.

Om det inte finns någon som helst bibelkunskap kvar i Sverige ens bland teologer, så blir allt förvirrat. Bibelns budskap hör ihop och Jesus Kristus är A och O den förste och den siste begynnelsen och slutet ( A och Ö i vårt alfabet). Det går att få leva under blodets beskydd. Vi behöver inte bära på flera tidigare generationers synd eller förbannelse. Synden är inte ärftlig. Som pastor Bertil Olingdahl uttryckte det en gång angående arvsynden:

”Jag är född hemma i kökssoffan i Härjedalen men jag fick för den skull inte kökssoffan i mig.”

Synden är inte ärftlig men det finns mycket i vårt genetiska arv. En förbannelse kan brytas. En välsignelse kan avsägas.

Jag rekommenderar bibelns upplysningar om ondska mer än Ann Heberleins bok: ”En liten bok om ondska”

Bibeln berättar om att förbannelsen kan brytas genom honom som ÄR VAR och KOMMER.

Mörkret har ingen makt över ljuset.

Försoningen

Det verkar som om guiden på utställningen ”Psykiatrin under 4000 år” kan mer om försoningen än många av landets präster. Följ länkarna i http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2010/10/30/jag-citerar-mig-sjalv/ Länkarna handlar om alkoholhalten i nattvardsvinet och sättet att ta emot nattvarden.

I foldern INRE RUM finns en bild på en svart skinnkappa och bredvid ligger det ett par svarta solglasögon. Texten är:

”Extra hud” 2008 Svart läder och solglasögon ger skydd åt hudlösheten i en psykos www.inrerum.com

I bibelns början står det:

1 Mos 3:21
Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

Det var ett normalt tillstånd i Edens lustgård för de två första människorna att vara nakna inför varandra och inte blygas. Det är inget normalt för någon människa att bli avklädd offentligt och påklädd en patientskjorta och sen bli fastspänd i ett bälte! Det är normalt, att vilja vara klädd. Det är inte normalt, att vara hudlös och ha sår som blöder. Det är normalt, att längta efter upprättelse och bli försonad med sig själv och sina traumatiska minnen.

Är det inte detta, som är prästernas uppgift att berätta om försoningen om helande? Ja, visst alkoholism är också en skamlig sjukdom. Skall prästerna debattera procentenheterna i nattvardsvinet och missa poängen totalt, att det finns en försoning genom Kristi blod? Herren Gud vet, att vi står avklädda inför honom och har inget att skyla oss med. Därför gjorde han kläder av skinn och tog bort skammen.

Jasså inte! Jag är väl lika bra som någon annan och gör så gott jag kan av livet! Jojo. Nu är det fråga om olika tolkningsmodeller som vissa präster och jag inte delar. För att få kläder av skinn måste det till någons död. Här börjar profetiorna om Guds sons död på korset. Det rann ett blod i Edens lustgård av ett oskyldigt, felfritt offer för att Herren skulle kunna ge Adam och Eva kläder av skinn. De blev klädda av Gud själv.

I nattvarden förkunnas Jesu Guds sons blod för dig utgivet. Varför då? Jo, för att Gud gjorde kläder av skinn för att ta bort vår skam. Jag vill ha detta bibelns budskap! Jag har längtat efter upprättelse över 50 år av psykiatrin men de kan aldrig ge mig någon upprättelse! Kvar har varit att jag måste förlåta som jag själv blivit förlåten av Gud.

Detta är försoningens innebörd i nattvardsvinet. Poängen är inte alkoholhalten eller alkoholfritt. Poängen är att jag inser, att jag varit naken inför Herren Gud och behöver kläder av skinn. Jag tar emot vinet och brödet som förebild till brödet från himlen och hans död på korset.

Så ser paradoxen ut i bibeln att mina sår är oläkliga men att det är läkedom i hans sår. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan bara välklädd inför Gud på grund av att han själv gjorde kläder av skinn.

Tack, Sofia Lilly Jönsson, att du träffar huvudet på spiken så ofta i dina Bloggar! Jag citerar mig själv också när jag blir upprörd…..