Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då?
Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss.
Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."
Det finns de som varit med om eldsvåda i egna hemmet utan att kunna rädda mer än sig själva. Det har varit stora skogsbränder i Sverige med kuslig följd för boende i området det gällt. Hur hanterar dessa sina minnen?
Så försöker jag trösta mig själv, som inte kan slänga något! Tänk, om det varit eget hus och jag varit tvungen att bara rusa från allt hopsamlat i kära minnen? Jag trodde, att gamla möbler är värdefulla och fick veta, att inte en människa vill ha sådana här, som jag har. Och böcker då? Nej, unga läser inte en bok nu!
Vem skall tröst Knytett? (Rätt eller fel barnbokstitel?)
Min kökssoffa vill jag ha med till nästa boende. ”Nej, det går inte! Den får du inte ha med!”
Konstigt. År 1996 då Bostadbolaget skulle totalrenovera fick vi hyresgäster bo i baracker under ett ½ år eller byta bostad. Jag tittade på en mindre lägenhet men där fick inte min kökssoffa plats. Det blev avgörande och jag fick kritik för den gamla kökssoffan, som avgjorde så mycket. Det skulle förvåna mig om inte jag vill gå runt med min fars tumstock och mäta väggar på äldreboende en dag! Det är ju han, som både ritat och varit med i tillverkningen av soffan!
Det heter att vi får välja boende själva. Vem fattar hur många minnen det finns i och med mitt barndomshem i den? Får en inte ta med minnen? Mina två äldsta bröder låg skavfötters på halmmadrass i köket, när vår pappa väckte dem och sa, att mamma måste åka till sjukhus. Dagen efter frågade den äldste hur mamma mådde och fick ett kärvt svar:
”De´ får I veta sen!”
De hade trott att familjen var färdig och stor nog. Så kom det en till att passa!
År 2000 kunde jag inget dataspråk, fattade inget av Google men fick möte med en som sa så käckt:
”Jag hjälper dig!”
Det var inte bara att skriva och skicka en post. Mitt ena ”bref” ur väckelsehistorien skulle kunna höra ihop med kommande brev. Bilder gick bättre att fatta: Så fotograferade jag den äldsta stenfoten, trappan och dörren till äldsta stugan i släkten, där brefven gått ut och in från tidigt 1800-tal mellan en syster och hennes bror som var präst. Där fanns frågan?
Jag visste inget om sökmotorer i rymden. Nu fattar jag vad ”HACKS” innebär på ett ungefär om det är 101 BIBELHACKS, som kan göra mig till en bättre bibelläsare! Om jag läst för mycket i syfte att finna tröst i min situation, så får det inte bli ett andra dike med faktakrav: Till vem är texten skriven? Och vilken händelse syftar detta på och vilket årtal?
År 1970 ungefär startade arbetet med en ny bibelöversättning. NT 81 är en provöversättning eller färdig översättning av Nya Testamentet. Där finns intressanta noter som i Johannes evangelium kapitel 4:18:
”Fem män Orden har ofta tolkats symboliskt Enligt en på 2 Kon 17:24 ff. grundad tradition skulle samariternas förfäder ha haft fem främmande gudar.”
Att läsa 2 Kungaboken kapitel 17 underlättar mycket tillsammans med HERRENS bud: Du skall inte ha andra gudar jämte mig . HERREN är din man. När han misslyckades att leda det folk han utvalt började han om på nytt. Där upprepar jag gång på gång äktenskapet som förbild för förbundet mellan Gud och Israel. Gud ingår inget förbund med fienden! Det finns inget att tycka lagom mycket om hans Israel. ”Om roten är helig blir grenarna heliga.”
Så till mitt komplicerade tankesystem om varför just bara fem kvinnor blev nämnda vid namn i TOLEDOT Jesu fortsatta släkttavla (Matt kap 1). Jag kan inte förklara varför det är ett knivskarpt antingen/eller – liv/död – kärlek/hat – vän/fiende.
Tamar fick en man men han var så ond att HERREN dödade honom. Tamar fick näste son av Juda men han ville inte bli far till en son i broderns ställe. HERREN dödade honom också. Varför måste då Tamar föda en son inom rimlig tid och vänta in att kanske bara ett barn eller tonåring skulle bli vuxen?
Som jag ser det lurade Tamar sin svärfar att få vara kvar i Israel.
Det kom en kanaaneisk kvinna till Jesus och bad om hjälp men han sa ifrån, att han inte kommit mer än till de förlorade fåren av Israels hus. Lärjungarna ville, att han skulle mota bort henne. Men hon föll ner för honom (Matt 15:21-28). Jesus till och med använde ett öknamn på hennes folk och sa, att ”hundarna” inte skulle få brödet. Kvinnan kunde sin historia och vann ändå läkedom åt sin dotter i Jesus.
Rahav lurade kungen i Jerikos män åt ett annat håll för att rädda spejarna på hennes tak. Sen vädjade hon om räddning för sig och sin familj, när Israels Gud skulle komma på frammarsch.
Jag menar, att Gud gjort allt som behöver göras med Israel som budbärare. Sen är det människans ansvar att ta emot budskapet för att bli inlemmad i det äkta olivträdet. Summa av de fem kvinnornas livshistoria och som fick med sina namn i Jesu släkttavla visar, att ingen kan vara djupare i botten. Maria klarade av att leva rättfärdigt men inte att kunna tro, att Gud var större. Hon hade mänskliga tankar till att börja med.
Kvinnor kan. Kvinnor behövs i vår tid också, som vågar bekänna sig till Israels Gud. Den som vill berömma sig skall berömma sig av HERREN.
”Kartan över berget Gerissim, det heliga berg där israeliterna genomförde de välsignelseriter som Mose föreskrivit (på Ebal utförde man förbannelseriterna som du så riktigt minns). Förmodligen valdes dessa berg eftersom de ligger centralt i det utlovade landet (vilket visar vilket pytteområde moderna dagars Israel har till förfogande) när de först kom till landet Gud lovat dem, Det är så intressant för det ligger ganska långt norrut om man skulle vandra från Egypten. Alltså gick de en omväg för att utföra dessa riter. De gjorde det inte vid första bästa vadställe över Jordan. Gud jäktar inte och tar lika gärna senvägar som genvägar.
Samarierna tycker ju fortfarande att det är den plats som Gud utpekat som helig, inte det ”moderna påfundet Jerusalem” Ja, samarierna var så konservativa på denna punkt att de tyckte övriga folket avföll när de flyttade arken till Silo. Samarierna anser att det är berget där Abraham nästan offrade Isak (där Gud först visade att blodiga offer inte är vad han önskar sig) och även de första berget i världshistorien där Noa strandade med arken och som ser ut över floden Jordan. Samarierna tror ju som bekant att de fem Moseböckerna är hela Biblen och erkänner varken profetrena eller de historiska böckerna i Tanakh. Det kanske inte är så konstigt för de förtalas ju ofta i dessa böcker men Jesus upprättar samarierna på löpande band.
Och kvinnan vid Sykars brunn, som förmodligen bodde hos en manlig släkting efter att ha blivit övergiven eller änka fem gånger, tar naturligtvis upp detta med Gerisim eftersom judarnas vicekung Johannes Hyrcanus, överstepräst av Mackabéer-familjen, lät förstöra deras tempel ca 112-111 f.Kr. Samarierna hade fler skäl att ogilla judarnas politiska ledarskap (saddukéer) under denna period. Exempelvis genomförde de masstvångskonverteringar av iduméer vilket ju är helt förbjudet i judendomen (fariséerna motsatte sig detta) och förstås bland de superkonservativa samarierna- Du kan knappt bli samarier hur du än kämpar än idag om du inte är jude som gifter dig med en samarisk man och går igenom en lång konverteringsperiod. Samariska kvinnor gifts sällan bort med icke-samarier, inte ens med judar
Det måste ha varit en välsignad olivkvist för samariskan att höra att platsen vi ber på är ointressant. Hon känner ju genast igen Jesus som den messias-profet samarierna väntade på, Barnbarnet till tvångskonverterade iduméer, Herodes, som var allt en jude eller samarier inte ska vara, styrde landet med våld och hade som sagt var ett arv av hårda nypor mot samarierna. Genom att Jesus säger att det inte är platsen som räknas tar han alltså avstånd från det våld samarierna utsatts för utan att för den skull förneka judendomen utan han framställer den som en minst lika ren lära som samariernas. Samarierna är ju än idag ett slags judendomens gammel-laestadianer, schartauaner eller Plymouth-bröder som anser att alla andra vandrat fel i alltför modern riktning och lämnat den sanna tron bakom sig .
Det är också ett ställningstagande mot Hyrcanus, den judiska översteprästen och vicekungen, övervåld mot samarierna, och i förlängningen Herodes ännu våldsammare styre, Jesus gör genom att säga sanningen om bönen. Samarierna tas ju ständigt i försvar av Jesus och evangelisterna och med samariernas historia i bakhuvudet inser man ännu mer hur absolut orädd Jesus var, hur han kom med ett sant evangelium till de mest föraktade och varför han blev så hatad av dem som hade makten i landet. Detta visar också att kristendomen från början var global, I Jesus vänder sig Gud till hela mänskligheten.”
Tack, Alma-Lena, att du delar med dig av din kunskap!
Det är ont om dem numera. Det är mest upprepningar om min ostabilitet eller som jag uttrycker det ironiskt, att jag är obalanserad. Jag kan liksom få med humörsvängningar i ett lite hörn i det begreppet. Det är minsann inte bara en sorts värk…
En dag kanske jag lyckas att förklara att andlig värk skall tas på allvar! Igår försökte jag igen efter gudstjänsten och efter kyrkkaffet att förklara, att jag inte fick bli den jag ville i livet och komma till min rätt någon gång! Någon i köket hade frågat den, som ansvarade för kyrkskjuts, om jag skulle vilja ha med blommorna från altaret hem. Så bra detta tillfälle blev att berätta hur det var då jag fick predika i en liten församling! Då fick jag alltid med blommorna hem, som varit på altaret!
Så nu är det en Kristusdoft av fina pioner i min matvrå! Jag klagar inte utan är tacksam över livet som blev utan teologistudier på hög nivå! Jag fick dessutom med en bunt av tidningen Dagen och kunde följa en debatt igår, som intresserar mig. Nej, jag håller inte på med sånt tjafs på nätet! Min mentor undrade för 20 år sen hur jag orkar hålla på med sånt.
Hör här nu! Det heter teologiska studier att läsa igenom bibeln för att se var det står, att Gud måste ha ett offer att lägga synden på! Och sen när det bara går att hitta, att Gud inte vill ha offer, så gick det att gå emot en objektiv försoningslära!
Punkt slut. Jag trodde i min enfald, att jag skulle kunna begripa en försoningslära därför att jag personligen slitit hela livet med begreppet ”förlåta” och sen glömma. Den obegripliga varianten heter subjektiv försoningslära. Gud älskar så gränslöst mycket ändå att han inte behöver ett offer.
Det blev ett litet glädjeskutt igår för mig, som inte kan skutta längre eller ens släppa något handtag på rollatorn utan risk för att ramla. Jag kunde gå in i olika texter på männens revir och studera försoningen med Gud! Den har med frälsning att göra.
Men det visste jag förut som älskar mönsterbilden och kan mönsterförstoring. Det var långt innan pixlarna kom år 1963.
Nej, jag har aldrig gått ut ur någon garderob! Jag har heller inte något lik i någon garderob.
Det jag har i lägenheten, som jag hyr, är en garderob med dörr från matvrån och en garderob bredvid med dörr från hallen. Med muntligt löfte från husvärden fick de två en förbindelse. Innan dess hade jag en skanner på en hylla högt upp nära överskåpet och en skrivare på en hylla nära golvet. Så kom en dag då det blev mycket svårt att böja mig. Det har jag alltid haft svårt för. Då blev det värre. Och jag fick ergonomiskt tänk…
Så kom en ny natt med kramp och värk och undran över hur detta skall sluta. Vem skall röja efter mig? Vem vill rätta till garderoberna till ursprungligt skick? Vem kan hindra mina bekymmer att vilja göra rätt för mig? Finns det något ålderdomshem, som passar för en så egen person med egna tankar och så orubblig?
En tröst är datorn och dessa USB-minnen. Det är ingen ”padda” och ingen ”lapptopp”. Det skall gå att se rakt fram på skärmen! Jag behöver sitta rak i ryggen, som en eldgaffel även på ett hem för äldre. Ja, det går att skriva 70+, om nu det är mer inbjudande. På mig biter inte det. Jag är från landet och har bevarat min dialekt.
Det närmade sig morgon klockan 3 även på Midsommardagen år 2025. Snart är det årets mest ljusa natt. Den kanske försvann för mig? Jag kom på hur otroligt komprimerat det blivit i mina två garderober. Alla foto-kartonger med lösa foton är nedflyttade från ett överskåp med hjälp av ett barnbarn från Afganistan och min hushållsstege. Den får inte jag gå upp på längre! Trots att det var ett av mina nöjen på fredagskvällar. Detta vet de som är hemifrån men ingen annan.
Klockan blev sex till och med. Krampen brukar släppa framåt morgonen. Tankarna på ”Hemmet” blev ljusare och i garderoben med dörr från hallen finns en papplåda i format A4 med kopior av mina bloggar från år 2009. Då bytte jag ”hotellplats” för tredje gången.
Tänk, om jag skulle kunna sitta och sortera alla strödda tankar – ordna dem till ett ”detta vad vad hon ville ha sagt” – egentligen!
Det gäller att hänga med till år 1950. Då var jag 14 år men inte 15 och mötte en revystjärna, som blivit frälst. Caroline Christensen var bjuden till ett sommarläger på Lakenäs – ett privatställe plus en ungdomsgård av den kände ägaren HC Carlsson.
Samtidigt var det tältmöten i Tibro med Frank Mangs som talare. I lägrets kvällsmöte hade tydligen jag vågat vittna och blev ombedd och följa med på tältmötet i Tibro och vittna där också.
Problem blev bara, att jag frågade Gud om vad jag skulle säga. Det fanns bara allvar i detta och gick inte hem hos revystjärnan. Hon kom till Vänersborgs Missionskyrkas tältmöten senare som solist och fick i uppdrag att tala mig tillrätta. Det blev snopet minst sagt. För mig var ju det så stort, att få träffa henne igen! Tänk, en revystjärna som blivit frälst och som lämnar en sådan värld som kändis!
Håll med om att Caroline Christensen sjunger så orden hörs! Fortfarande i min 90 års ålder tycker en del, att det är påträngande, att jag skriver eller pratar om Gud. Hennes råd hade varit och jag skulle prata mindre om Gud.
Annars blev det så tröttsamt att höra…
Jo, jag är väl medveten om att det sällan passar att prata om Israels Gud.
Äntligen är det morgon! Hur skall jag klara dagen? Och nästa?
”Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. Och idag hjälper HERREN!”
Fortfarande kan jag skanna och lura den förvalda mallen av misstag. Där är så smal spalt. Den första mallen jag valt var lite bredare. Sätter jag in ett foto först får textraden anpassa sig. En får ge upp mer och mer av det, som fanns av kunskap förut…
Kvar är minnet av år 1957. Då var hela min planerade framtid slagen i spillror. Kvar var en okänd äng framför mig i ett okänt område med en upptrampad stig. Kvar efter någon samling, som varit tidigare fanns en ensam talarstol. Det högg tag i mig den gången, när jag såg den:
”Tänk, att få berätta om Jesus!”
Där är vi nu! Männen som fanns i närheten på hemvärnsövning finns inte längre. Ingen ropar varnande längre, att det var stor fara att gå där över ett skjutfält!
”Kvinnan skall tiga i församlingen!”
Jag älskar vad Paulus skrivet och kan gå hans ärende ännu med hans brev om hur det är att vara i Kristus.
”I Kristus är det som vi rör oss och är till.”
P.S.
Den 15:e juni 2025
Ibland lovar jag att återkomma senare på natten, då jag skrivit nattetid. Sen kommer min morgontid 4.30. Då har jag glömt mitt löfte. Då är det en ny dag.
Idag har jag missat soluppgången! I natt har jag inte skrivit något. Min dag börjar med att lära ur en app med Svenska Kärnbibeln – bara den som är ”en kvart”. Det blir ingen bibelkunskap av så lite läsning! ”Bibeln tar ett helt liv att läsa,” påstod Sven Ahdrian en gång, läkare och pastor. Han var visst fem år, när han fick sin första bibel. Det var visst lite för tidigt enligt honom…
Nåväl. I morse fick jag se detta som skiljer Svenska Folkbibeln från B2000 – stavning av ett av Guds namn: Herre med stort eller lite h. I 1917 års översättning är det konsekvent HERREN. Så nu idag upptäckte jag att Svenska Kärnbibeln har ”Herren” på ett ställe för Jahve…
Vid ett ”T” i PALESTINA ligger bergen Gerissim och Ebal. PALESTINA är textat nerifrån och upp på den gamla skolatlasen från år 1947.
Hur skall det gå till att binda ihop mina spridda tankar och kunskaper över tid? Jag vill ju inte verka rörig! Samtidig följer jag min släkts frikyrkohistoria på kartan hur två olika släkter blev en genom mina föräldrar. Det var Skaraborgs län bara några mil emellan deras födelseorter men släkterna går inte ihop under de 200 år, som jag forskat i. Och den historia som intresserar mig är vem som var först i varje släkt att bli omvänd till Gud, när svenska folket var totalt nersupet. Det finns personliga brev och muntliga berättelser från tidigt 1800-tal.
Efter Pingstdagen i år har jag läst en berättelse från Norrland och mannens minnen från tiden i söndagsskolan. I barndomens söndagsskola var berättarens vackra hembygd med berg och sjöar självklart som Galileen på bibliska planschen. Där vandrade Jesus och gjorde många under. ”Där” var deras hembygd likt så klart. För mig har det tagit tid för söndagsskolans vackra planscher att ta plats i mig. Men nu 50 år efter resan i Judeen, Samarien och Galileen, så har platserna på skolatlasen landat! Dom finns ju kvar och jag har varit där under 14 dagar år 1974 -1975!
Du som är äldre och varit söndagskollärare en gång kom ihåg att platserna finns kvar under allt sönderbombat, krigshärjat och hotat område! Det gäller inga höga berg. Det var mer som en hög kulle och jag kunde inget om varken Ebal eller Gerissim nära Jakobs brunn. Nu är jag dess mer intresserad.
När Israels folk var fria från träldomen i Egypten och fria från en påfrestande ökentid, då äldsta generationen dog, då var allt nytt och HERREN ville fortsätta leda sitt folk. HERREN vill ge dem ett land ur sin egen skapelse. ”Vi tror på Gud himmelens och jordens skapare…”. Kan han som skapat allt inte få ha en enda liten plätt att kalla för sin? ”Mitt land…” , ”mitt folk…”. Har inte han rätt att ta itu med fiender?
I landet de fick skulle det finns tre fristäder på varje sida av floden Jordan. Dit skulle den som ofrivilligt dödat någon kunna fly undan blodshämnaren. Vägarna till fristäderna skulle hållas i ordning, så att den skyldige hann fram innan stadsporten stängdes. (Fritt återgivet ur minnet)
Det jag vill komma fram till är att mönsterbilden står för något angående tabernaklet i öknen. Templet i Jerusalem hade en ritning, som kung David fått av HERREN men sonen Salomo fick utföra den. Det som står att läsa i Uppenbarelseboken hör ihop med allt som är skrivet tidigare. Jesus fullbordade lagen. Han upphävde inte en enda prick. (På svenska använder vi ibland uttrycket: ”inte ett jota”.)
Så varför kan ”muren” runt templet inte få stå för frälsning/räddning undan fienden? Det skall inte vara några sprickor i muren, så att fienden kan komma in – ”de små rävarna”.
Så varför kan inte äktenskapet få stå för HERREN som älskar ”bruden” och var villig dö för att få hennes kärlek? ”Han är din man.”
Det är mycket som är obegripligt i bibeln till exempel att HERREN gjorde en viss kvinna ofruktsam för en viss tid. Jag tänker på berättelsen om Jakobs kärlek till Rakel, där svärfadern Laban lurade Jakob, så han fick Lea först som hustru. Ja, sen kommer dessa bihustrur. Till slut får Rakel Josef som blir älsklingssonen och senare blir en lång inbyggd förebild till Jesus. 1 Moseboken
Nej, jag är inte färdig med profeten Esra, som föreslog att de som gift sig med främmande kvinnor skulle skilja sig från dem. Det verkar grymt mot henne och barnen. Förbundet var en gång mellan HERREN och de tolv stammarna. ”Hör ISRAEL – HERREN är en.” Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Den som skäms för Jesus nu kommer Jesus att skämmas för sedan. Enligt honom själv.
Ja, det finns stora religioner och vi har religionsfrihet i Sverige. Islam tar över mer och mer i det fördolda men som börjar synas alltmer. Vi har yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Det behövs bara tillstånd hos polisen för demonstration.
Jerusalem är inte vilken stad som helst. Där dog Jesus en gång för hela världens skull – för mina synder och dina. Det budskapet har gått ut och skall gå ut till alla.
Jesus grät en gång över Jerusalem. De ville inte ha hans budskap. I dalgången mellan bergen Gerissim och Ebal går en gräns – den mellan att lyssna till HERRENs ord och få välsignelsen eller att inte lyssna och få ta konsekvenserna i förbannelsen.
Brunnen är fortfarande djup och Jesus bjuder livets vatten. Samarien finns kvar. ”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”
Visst finns det mer än fem gudar i Sverige att följa och vara förenade med? Det var i Antiokia de först kallades kristna. De följde Jesus som kallat sig:
VÄGEN, SANNINGEN och LIVET…
Mina föräldrars cykelvägar för att få träffa varandra då och då innan äktenskapet. Deras kärlek till varandra och till Gud och oss barn var ett föredöme.
Där fortsätter jag och låter mina tankar virvla runt. Mina tre bokhyllor fulla av böcker måste minimeras. ”Böcker har inget värde,” sägs det besviket av flera. ”Unga läser på skärmen!”
Eller inte alls?
Detta är inte sant när ”STEG FÖR STEG STUDIEBIBEL – Svenska Folkbibeln – Den visuella vägen in i Bibelns värld” kom ut eller andra nyöversättningar!
Böckernas bok = bibeln har följt mig sen jag var ung. Det kom en dag, då jag tyckte, att jag förlorat allt angående framtiden. Jag lovade Gud, att han kunde få det lilla, som var kvar den 5 september år 1959. Jag lovade, att inte gifta mig.
Sen dess hörde vi ihop bibeln och jag. Jag ber inte om ursäkt för mitt stora intresse av detta förbund, som kan kallas äkta med Skaparen. Står han för sina löften till mig, så ville jag hålla mitt. Där kommer hans trofasthet in och min trolöshet. Jag har svårt att tro på helande i kroppen för min del men har gått fram för förbön många gånger i stora sammanhang. Sen har jag måst arbeta med besvikelsen. Det hände inget.
Däremot hände detta, att jag ville gräva djupare och djupare efter hans uppfattning och syfte med mitt liv och andras.
Han älskar Israel! Han tänker ut något nytt sätt att rädda den försmådda. ”Livet är i blodet.” Men en skall inte ta något ur sitt sammanhang. Det heter ”kontext” på de lärdes språk men jag fick inte fortsätta mina studier i bibelkunskap som jag velat.
Det räcker att läsa profeten Hosea. Det är bara fjorton kapitel. En profet som det var så stränga krav på fick order av HERREN att gå och gifta sig med en sköka. I boken som sammanfattat mina tio år på Facebook finns det med en kommentar till mina inlägg. Hur kunde jag skriva om en sköka Gomer och pressa ner kvinnor ytterligare?
Nej, jag är inte feministteolog (om jag haft teologiska studier). Jag har stor respekt för det så kallade patriarkaliska: Abraham Isak och Jakob…
Så finns det liberalteologi. Det passar inte mig heller. Däremot tycker jag om bildspråket. Israel var likt en brud som följde sin brudgum genom öknen. Men sen då?
I Hesekiel kapitel 23 liknas de tio stammarna av Israel vid en äktenskapsbryterska kallad Ohola som var den äldre. Den yngre kallas Oholiba och var Juda och Benjamin. ”Namnen står för Samaria och Jerusalem.” Då har vi årtal och mer fakta för den som vill läsa och fatta.
Äntligen har jag fått lite intresse för årtal! Nehemja blev jag intresserad av på tidigt 70-tal – det första kapitlet. Nu undrar jag mer och mer varför Nehemja grät så förtvivlat. Det gör vi ju inte i Sverige, oavsett hur här ser ut med avgudadyrkan!
HERREN bryter inte sitt förbund! Bibeln säger, att om Israel sviker honom så skall inte han svika dem. ”Kan en mor överge sitt barn…”
Så kom profeten Esra in i samtalet. Det var ju mycket bra att stå ut med läsningen alla kapitel i Nehemjas bok, så att muren blev färdig och sången och musiken kunde flöda!
Problemet är den lagkunnige prästen Esra som föreslog skilsmässa från främmande kvinnor.
Kan detta ha något samband med tidigare erfarenheter av en främmande eld på altaret och död för många?
Det skall handla om begrepp då och nu. I min ungdom på landsbygden var det distans till Stockholm och den dialekten, som förknippades med något förmer. Det kunde förminskas också som angående de, som inte var gifta utan var sambo. Detta kallades ”stockholmsäktenskap” – en icke godkänd, modern variant. Kristendomen som lag gällde på landet. Det var hårda bud. Barnen skulle komma till innanför äktenskapets ramar. Det var grymt i kyrkbokföringen att förkortningen u.ä. (utanför äktenskapet) kunde tolkas som o.ä. (oäkta barn). Barnen får bära skammen.
Bibeln betonar fyra kvinnor vid namn i det släktregister som finns i Matteus evangelium. Den femte av kvinnorna nämns i en omskrivning för att brottet skall bli tydligt. Hon nämns som Urias hustru. Maria nämns inte som syndfri utan som trolovad med Josef, som inte rört henne före äktenskapet. Alla fem kvinnornas historia finns att läsa om i bibelns helhet. Summan av Guds ord är sanning. Människors domar är inte nådiga. Guds domar är rätta, rättfärdiga.
Boken med tio år för mig på Facebook kom ”on its way” till min adress. Där kryllar det av foton, som jag bjudit på under årens lopp. Jag förstod inte bättre utan har varit stolt över bra och viktiga exponeringar vid olika tillfällen i livet. I början av min vistelse på Facebook var det inte fråga om annat än att bilderna är mina, som jag tagit. Så var det en gång i tiden för naturfotografer. Det var inte bara att ta deras foton och förvandla till egen konst i teckning med eget namn.
Ja, sen kom reglerna med sida upp och sida ner i finstilt…
Ibland finns det delar av min text med i detta AI verk. Artificiell intelligens på gott och ont. Sen år 1981 då NT81 (Nya Testamentet) kom ut har jag stavat på släktforskningen -Toledot – för Jesus. I min blogg finns flera poster om Rahav, som räknas som en hjälte i Nya Testamentets Hebreerbrevet bland enbart män. Hur kunde jag skriva om henne? Var det att lyfta fram kvinnor i vår tid? Jag fick en skarp tillrättavisning på Facebook – en mycket nyttig sådan. Hur skall jag kunna veta hur andra uppfattar bibeltexter på annat sätt än mitt?
Så till poängen att alla barn är äkta från födelsen! ”I synd är jag född, i synd har min moder avlat mig…”. Det är en teologisk lära om arvsynden, att genom spädbarnsdop be bort förbannelse. Jag har citerat pingstpastor Bertil Olingdahl på sin tid i förkunnelse: ”Jag är född hemma i en kökssoffa men jag fick inte kökssoffan i mig.” Dopet kan och bör vara ett viljebeslut.
Det Gud skapat är äkta och rent från början. Skapelsen var god, när han såg på den. Förhållandet mellan man och kvinna kallas så småningom äktenskap i bibeln och liknas vid förbundet mellan Gud och Israel (Hosea-boken). Tydligare än så kan inte begreppen bli och förhållandet mellan träl/slav och den fria hustrun, som mellan Hagar och Sara tidigare i Moseböckerna. Hela bibeln är en berättelse om Guds kärlek till sin skapelse, sitt folk och sitt land…
”…som de har delat.”
I boken med mina tio år på Facebook finns ett foto på ett nyfött barn i ”linda” och en glasruta, som skiljer honom från en tvååring på besök. En barnsköterska håller den nyfödde. Jag håller i kameran. Barnen är inte mina men fotot är mitt. Minnena är mina. Tron är min på Guds ord. Tron håller år efter år, att den som tar emot Jesus, som Gud har sänt som ORDET, får Gud som fader och är född av Gud från den stunden och får kallas Guds barn – ”vilket vi också är…”
Detta är ett himlaarv senare! Ingen kan påstå att arvet är orättvist fördelat!
”Här nere jag får vad jag behöver
och himlaarvet blir ändå över…”
Det finns något som är rättvist, sa hon plötsligt i ett samtal:
Gissar att jag med min envishet kommer att pröva vad som finns i ett USB-minne! Lättpocket HTML 4…
Jojo! Jag ville bygga själv trots att grunden redan var lagd. Så blev det som det blev och alldeles för långt mellan nya inlägg. Alla länkar skulle ha adress till ett centrum i hemsidan. Iden var: ”Huset som blev ett hem”.
Huset har en vacker snickarglädje med veranda och litet snetak. Därunder brukade svalorna flyga fram och tillbaka, när jag skrapade och skulle måla om räcket. Sen blev de mycket irriterade av doften på målarfärgen. Min syster blev irriterad på mig, som är så petig (och lik vår far en gång). Åren har gått och jag fick ge upp. Det ena efter det andra – minst sagt.
Kvar är att jag vill att andra skall lyda mig! Se till att ta tillbaka språket! Kan du det inte, så tänker jag upprepa precis som förut i denna senare bottenplatta med word – inte värld och press. Livet är i blodet enligt bibeln!
Jo, kartor som vanligt med centrum på Jerusalem där Jesus dog för allas synder och skuld.
Och alla arabländer runt omkring.
Där är dagens poäng! I Sverige har vi en kristen grund. Vi kallas kristna, som följer ”den vägen”.
Husargatan taget från hörnet av Pilgatan/Husargatan
Min moster berättade om läkarens besök hos min mormor. Hon hade fått så svår värk i en axel. Han hittade inget fel och hon konstaterade bara, att dö´n skall på nôt ställe börja. Så är det för mig nu fast i vänster höft. Så nu är det bråttom!
Jag tänker berätta om ”Mosters” den så kallade moster, som hade ett café, där missbrukare hade en hemvist i Haga. Nej, mer än så behöver jag inte skriva, än jag skrivit förut, att det var gott om ”knarkarkvartar” i Haga. Då blev Mosters ett centrum för kontakter.
Det finns något som heter tystnadsplikt. För vem? Är det för barnens skull? Är det för samhällets skull? För vems skull är det? Är det för min egen skull, att jag har tystnadsplikt, som längtat efter barn hela mitt liv! Invandrarkvinnor frågar mig alltid först hur många barn jag har. Har jag tystnadsplikt då?
Två av alla ”mina barn” har jag hittat på nätet. En dag skrev den ena på Facebook, att jag är den enda i hennes liv, som träffat alla tre syskonen. Storasyster hade dött, som jag sökte upp tillsammans med mamman i början av 70-talet. Nej, jag tänker inte tiga och gömma mig under någon så kallad tystnadsplikt! Vem var det som fick bära lidandet av fädernas svek och mammornas missbruk om inte barnen?
”…is on its way.” Så står det att läsa i ett E-postmeddelande. Det gällde en bok med sammanfattningar under tio år på Facebook på det jag bjudit på av bilder och text.
Jessica Netterbladt (red) är inte anonym och har inte tystnadsplikt. Hon satte upp en lapp på en anslagstavla en gång och frågade om någon ville berätta. Senare efter en dokumentärfilm ”MonaLisa Story” kunde hon fortsätta ett projekt på Hinsebergs kvinnofängelse tillsammans med de, som ville berätta. De som var mammor fick berätta om längtan efter sina barn.
Eller var det mer längtan efter narkotika?
Det är dags att fråga ”mina barn” nu om deras längtan efter mamma. ”Mina barn” är som sig bör över 60 år gamla…
Jag älskar dem lika mycket som riktiga mammor älskar sina barn.
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.