Majas ”tänk”

Majas "tänk" är omtumlande för mig. Och nyttigt. Att vara ute i rymden innebär många överraskningar utanför den frikyrkliga miljön på jorden med förankring i himlen. Inte alla rör sig som fisken i vattnet bland alla förkortningar, som byts till andra förkortningar som till exempel mitt SMF till SMK och BV till … ja, det har jag glömt redan.  Vem vet vad BV står för eller gjorde? Jo, Bibeltrogna Vänner. Dom vännerna har intresserat mig mycket, fast jag inte känner någon och fattar vad som är unikt med dom, som inte är unikt med mig.
 
Maja hittade jag i Stefan Swärds Blogg. Hans vänner tillhör ÖM före detta och numera EFK. Kolla! Jag skulle kunna skriva en hel Blogg med förkortningar på hur dom kommit till eller blivit andra. Örebromissionen skiljer sig i "tänket" från dom i Stockholm, där dom i Stockholm kallades "stockholmsbaptister" för att kunna skilja sig från örebroarna. Fast det är inte deras städer, som påverkar sättet att tolka bibeltexterna utan något annat. I Stefan Swärds Blogg träffas många profiler, stofiler och anonyma och har synpunkter på rätt bibeltolkning. Där hittade jag Maja och läste hennes avvikande meningar – avvikande från vanligt frikyrkotänk. Ja, det är ett storstadstänk måste jag skriva, för jag hinner inte med. I Stockholm är tempot så mycket högre än för en lantlolla, som jag är.
 
Maja har en idol i vart fall ett idolporträtt i sin Blogg på KG Hammar och gillar Jonas Gardell. Det enda Maja och jag har gemensamt är, att vi har gått ur SK. Nej, det var väl ändå inte rätt förkortning? Jag måste läsa på bättre.
 
 
 

Får eller getter

Idag är det domsöndagen. Vad innebär det för alla pingstvänner? Skall inte pingstvänner delas upp som herden skiljer får från getter på domens dag? Eller är det bara så att pastorn har full frihet att välja lättare predikotext eller hoppa över de obehagliga bibeltexterna Matteus kap 25:31-46 till exempel?
 
Det predikas inte så mycket om Jesu tillkommelse och domens dag. Det var visst så skrämmande predikningar förr och satte sådan skräck i känsliga personer, att vi hamnat i det andra diket nu. Ett enda vänligt utslätande om kärleken i hela kyrkliga världen, som inte kan utesluta någon enda – det är vad det är.
 
Det är många år sen jag frågade en mycket bibelkunnig pastor om getterna i bibeln. Står det något negativt om dom? Djur är ju en del av Guds skapelse och varför då denna liknelse? Hur var det nu? Hade inte det oansenliga tabernaklet i öknen ett tak av getskinn? (Det kan vara andra djurs skinn…) Skulle Herrens Gud uppe i sin himmel ständigt bli påmind om getternas natur? Kan det vara så att getter går sina egna vägar och stångar sig fram jämfört med får, som är så beroende av en herde? Och en herde som ger livet för att rädda fåren från fiender….Behöver vi någon som offrat sig för oss?
"Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domslut är eviga." Psaltaren 119:160
 
Heder åt präster, som har våndats inför denna söndags föreslagna texter och inte tänker fega ur! En dag skall jag stå inför tronen och dömas. Är det något att se fram emot? Bibeln visar på att jag borde dömas skyldig till straff och evig död. Bibeln visar också på att Gud sände sin son att ta över skuldbördan och bli dömd till döden i mitt och andras ställe. Domen kan gå här och nu över mitt liv, så att jag kan få en frikännande dom sen. Genom tro på vad  Jesus Kristus gjort för mig och alla människor kan jag likaväl som andra bli rättfärdig redan nu.
Inte felfri – det skrev jag inte.
 
Det jag ville skriva är, att det är nyttigt med en domsöndag och de bibeltexter, som är föreslagna för kyrkoåret. Om domen får gå genom mitt liv nu, så blir nåden så mycket viktigare. Det är nåd att bli frihalsad.
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, ty livets andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." 
Rom kap 8 : 1-2

Kvinnliga präster

Kvinnliga präster. Den Bloggposten tog jag bort efter 29 oktober. Jag blev bedövad av allt jag läste om biskopsinvigningen i Stockholm och renläriga prästers uppfattningar om oss kvinnor. Vi skall tiga i församlingen. Vi skall inte undervisa. Vi skall underordna oss en man. (Det senare diskuterar dom exegetiskt, om det står "sin man" eller "en man".  Mycket intressant för min del 🙂 )
 
Så jag tog bort min Bloggpost i ämnet och kommer igen precis som prästen i Skärhamn. Hennes senaste Blogg handlar om Försäkringskassan, som inget förstår av en prästs arbete eller risk för utbränning.
 
"Min" försäkringskassa förstod heller inget av en pastor/prästs arbete, när min rygg strejkade. Jag fick tillåtelse av försäkringskassan att vara pastor i en liten missionsförsamling som rehabilitering. Det var en av mitt livs lyckligaste perioder. Det är ju bara några glada tillrop på söndagsförmiddagen och sen ledigt!  Kanske dom trodde. Vad dom trodde är preskiberat för länge sen. Vad jag tror eller på vem jag tror håller.
 

Om hundra år

"Vad gör det om hundra år," är en vanlig tröst till den som gjort något dumt. Som om jag har en chans att leva om 100 år! Som om jag eller andra har en chans att rätta till misstag, felsägningar eller felhandlingar om 100 år!  Och vem lever då och kommer ihåg eller kan lyssna?
 
Stina blev nästan 100 år och har väl aldrig använt någon mobiltelefon, gissar jag. Det finns inget chips att plocka ut och kontrollera vad som är mottaget eller utskrivet av SMS i en sådan modernitet. Jag satt på spårvagnen och började prata med en ung kille, som likt många andra satt och fingrade på en mobiltelefon.
 
– Tänk, att inte jag kan lära mig en sån där!
 
Svaret kom snabbt och tröstefullt:
 
– De´ kan inte min farmor heller!
 
En annan dag gick frågan till en 50-årig kvinna, som stått framme i spårvagnen och läst på anslaget och sen köpte hon tydligen biljett via mobilen. Hon fick skylla sig själv, som satte sig sen bredvid mig, för jag är intresserad. Inte nyfiken bara intresserad.  Samma tröst kom från henne på min fråga:
 
– Mina föräldrar kan inte det här heller. Den ene ser inte och den andra fattar inte.
 
Som om alla i en spårvagn kan konstatera i vilken ålder jag är!
Det blir spår i en mobiltelefon efter vad en eller flera människor meddelat eller skickat som meddelande till varandra!  Det blir kvar. Det blir spår efter en människa ändå utan mobiltelefon eller dator.
 
Stina blev nästa 100 år. Idag skall det bli en begravningsgudstjänst i den församling, som hon tillhört. I den minnesstund, som är planerad efteråt kommer troligen flera att berätta om vilka spår Stina lämnat efter sig. Hon och jag har inte rest spårvagn tillsammans där jag ställt mina frågor om det svåra i livet att lära sig. Vi har suttit på andra stolar och pratat.
 
Hjärnan har ett mycket avancerat minneskort eller om det heter chips. I mitt minne finns några samtal med Stina, om hur det var när hon var ung för över 80 år sen och kom i kontakt med Gud och blev frälst. Stina berättade att efter den upplevelsen ville hon bli döpt och det skedde i havet innan hamninloppet till Göteborg, om inte jag fattat fel.
Jag fotograferar i mitt minne med eller utan kamera samtidigt som jag lyssnar och bevarar detta inom mig.
Stina hade en relation med Gud och Jesus hela sitt långa liv efter detta dop. Idag kommer säkert flera att berätta om vilka spår hennes gudsrelation haft för många av hennes "söndagsskolbarn" och familj och vänner.
 
"Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand."  Så skrev psalmisten för omkring 3000 år sen och lämnade spår efter sig äver till oss idag. Outplånliga spår. Ovärderliga spår.
 

Pixelracet är över

Pixelracet är över. Det kunde jag läsa i Göteborgs Posten en dag till min tröst. Det var ju det jag visste, att de bara tävlat om antalet pixlar i tusental utan att få plats med denna oerhörda mängd. För det hade en granne upplyst mig om. Det är bara skryt alltihop!  Och vilken amatörfotograf förstorar upp en bild i affischformat och är i behov av alla tusentals pixlar på en liten yta?
 
Ser du det, att jag börjar fatta nu?  Eller pratar jag bara för mig själv igen om hur duktig jag blivit på det tekniska området? Om jag tar ett foto på 25 personer på ett släktkalas, så får inte dom tillgång till lika många pixlar var, som om jag tar en närbild på ett barnansikte, som fyller hela rutan. Där får barnet alla pixlarna sig till godo.  Jag tänker fortfarande i filmrutor. Det underlättar livet för mig. På min kamera bestämmer jag lite över hur mycket ljus jag skall släppa in.
 
Sen är det mycket nära att tänka på Skaparen, som begriper allt utan att behöva nya kunskaper. Han ser på oss människor genom Jesus Kristus. Förlåtelsen och försoningen från honom fungerar som ett filter och gör oss vackra inför Gud.

Getsemane

Vem kan formulera sanningar kortare och mera koncist än en poet? Bara några strofer igen ur Nils Ferlins dikt Getsemane. Han börjar med ett självporträtt. Sen kommer det:
 
Gud har i sin fotografiatelje
ett mörkrum som heter Getsemane
 
Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam.
 
Men den som är rädd – för köld och ris,
får aldrig ett blomst i paradis.
 
Ferlin fortsätter med andra porträtt av människor och deras situationer och slutar med
 
Ty den som är rädd för Getsemane
har ingenting alls att få eller ge.
 
Hur gör man då med allt som blivit fel i det förgångna? Hur gör den, som skulle vilja backa i tiden och få en situation bättre exponerad? Kanske någon eller många skulle vilja leva om sitt liv helt annorlunda. Så går det inte!  Kan man rädda det negativa till något positivt? Kan man rädda felaktigt exponerade svart/vita filmer i ett mörkrum? Finns det en Gud, som arbetar i ett mörkrum, som heter Getsemane? Finns det en Gud, som försöker rädda bilden av mig och andra? Det går ju inte att få backa i tiden. Det går ju inte att få göra en ny tagning av den situation, som varit och finns i förfluten tid men som blev så fel.
 
Jag tror på en Gud, som ser mer än det jag kan se och upptäcka. Jag tror på Getsemane och mannen från Nasaret, som kan rädda negativ, som är omöjliga, felexponerade. Vissa negativ är alldeles för svarta och vissa negativ i min samling är för ljusa nästan genomskinliga utan kontraster. Jag tror på bibelns Gud som börjar om igen, där man misslyckats. Jag tror på en Gud med väldigt stort tålamod med sin skapelse.
 
Fast detta sker inte per automatik! Glöm detta med avancerade digitalkameror och minnen, som bara är att överföra till en dator! Glöm det och besök Getsemane och se vad Gud gjort för oss angående det omöjliga.
 
"Han tänker ut vad göras kan…." citat ut GT
 
 

Getsemane 13 03 skärtorsdag Lotta SGetsemane skärtorsdagen 2013 Foto: Lotta Sjödin

Begreppsförvirring

Jag får inte blanda ihop begreppen med pixlar, bländaröppning och skärpa! Men nu har polletten ramlat ner äntligen. Den som då eventuellt läser min Blogg bör veta hur en gasspis fungerar utan betald pollet. Det går inte att tända den. Den som då inte hade en pollett hemma fick gå till grannen och låna, om affären var stängd. På den tiden. Förfluten tid för min del.
 
Det gäller begreppsförvirring. Det gäller språkförbistring. Jag sätter punkt nu för detta prat för mig själv på min Blogg. Jag sätter en punkt inte en massa pixlar!
Så enkelt var det, att jag inte kan engelska språket. Så enkelt är det, att jag inte får blanda ihop begreppen. En centimeter är en centimeter men kan inte översättas med tum för en tum är 2½ centimeter. Det blir en avgörande skillnad i antalet pixlar. Visst en aln är en aln och 60 centimeter. Detta räknas inte längre och var ett begrepp förr i mina föräldrars generation men inte i Israel på bibelns tid. Då var en tum 50 centimeter.
 
Det kan vara bra att veta, att Gud inte satt en pixel efter Uppenbarelsebokens sista kapitel och sista ord. Det kan vara bra att veta, att summan av sanning alltid är den samma oavsett hur vi uppfattar bilden – förstorar den eller förminskar den. Sträckan mellan den första bokstaven i alfabetet och den sista är alltid den samma det vill säga: "JAG ÄR den jag är" den förste och den siste. Efter Gud kommer ingen pixel. Före Gud kom ingen. Innan jordens grund var lagd fanns Jesus. Han kom till jorden för att visa oss människor vem Gud är och vad Gud vill nämligen förlåta våra synder genom Jesus och upprätta en ny förbindelse hem till fadern i himlen.
 
Det är bra att veta, att en aln i England inte har samma sträcka i centimer som i bibelns tid. Bokstäverna i hebreiska språket och grekiska, som är grundspråken i vår bibel har ett siffervärde också. Den som vill får gärna vara skeptisk till att det finns ett dolt budskap i bibeln. Det som vill vara skeptisk till bibelns uppenbara budskap får gärna fortsätta att vara det. Men för oss som tror är det en Guds kraft till frälsning. En atomkraft som i Lars Bergmans Bloggpost tidigare.
 
Döden är sista punkt för en människa. Jesus har vunnit seger både över synden och döden. Bibeln berättar om en uppståndelsekraft, som finns tillgänglig genom tro på vad Gud gjort för oss genom Jesus Kristus. Det är tillåtet att tro hur som helst men bra om tron är förankrad i Guds ord.
 
 

Svart eller vitt

Det är söndagsmorgon och tyvärr börjar jag med en kopp kaffe. En osund vana. Ja.
Innan dess öppnar jag datorn och ser på dagens datum och "Dagens löfte" i programmet "Bibel 2000".
Där finns möjlighet till "Egna anteckningar" med eget upplägg år från år på samma dag. Så jag följer mig själv år från år på samma dag men det börjar snyggt med vad Gud har tänkt i några väl valda bibelverser. Sen kommer mitt. Detta är faktiskt intressant att följa min utveckling framåt i tiden eller bakåt. Det handlar ofta om debatter i kristna sajter och var vi befinner oss i förhållande till tro eller otro.
 
Flera unga kristna killar, som kan datateknik la upp debattforum för 10 år sen men har inte stått ut med allt klotter. En efter en kristen sajt har lagt ner eller slagit sig ihop med någon annan. Eller så kom Bloggandet. Mitt eget Blogg-inlägg om "Webmaster" städade jag bort. En "Webmaster" bestämmer själv och kan gå in och städa. Problemet är vart all data tar vägen. Det kusliga är att allt finns kvar i alla fall från stridens hetta. Det lagras någonstans. Tankarna och känslorna pyser ut via datorn. Kan detta vara möjligt, att vi redan är där i tekniken vad bibeln profeterat om att det som är sagt i kammaren skall ropas ut på taken? Polisen kan lägga beslag på en mobiltelefon till exempel och rekontruera de samtal, som förts i den tidigare. Det blir spår kvar.
 
Det var när emeritus Bertil Gärtner dött som minnena 50 år tillbaka i tiden flöt upp angående för eller emot kvinnliga förkunnare. Jag hittade Bloggar skrivna av kvinnliga präster och många lovord "In memoriam". Jag kunde hoppa från Blogg till Blogg och hitta frimodiga kvinnor, som vill förkunna evangelium om Jesus precis som biskop em. Bertil Gärtner velat.
 
Livet är inte svart eller vitt. Nu är jag inne på mitt intresseområde igen det som jag snart skall fatta om en bra upplösning. Det var en fotograf som lärde mig hur jag skulle få bättre resultat, när jag fotograferade av gamla, hårda släktfoton. Han sa, att jag skulle överexponera och underframkalla. Sen blev han så förvånad över det resultat, som jag kunde visa upp. Vid en viss uppförstoring kan man se mönstret, stukturen i kvinnans klänningstyg på en mycket gammal bild.
 
En bild som är tagen för 100 år sen å andra sidan och gulaktig med liten kontrast går att rädda genom att använda ett blåfilter framför linsen. Det går också att rädda minnen av annat slag, så att dom får ett rosafärgat skimmer. Om jag vill och tar vara på min Mästares undervisning, som finns i bibeln. "Förlåt som er himmelske fader har förlåtit er…."
 
Det kom så många associationer denna söndagsmorgon till alla minnen vi samlat på oss i färg eller svart/vitt. Plötsligt hittade jag bland Bloggarna en snygg i svart/vitt.
Datorn kan inte fixa det som går att fixa i ett mörkrum än så länge, som jag känner till.
 
"Gud har i sin fotografiatelje
ett mörkrum som heter Getsemane.
 
Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam."
 
Bara några rader ur Nils Ferlins dikt Getsemane.
 
Och bara några rader om fria associationer…. mitt hoppande bland Bloggar och min glädje över att hitta en Blogg i svart/vitt
 
 

Det obegripliga

Skrivaren förde plötsligt ett sådant oväsen och vägrade mata fram ett papper. Så jag hann sörja värdet av alla färgpatroner och förlusten av tusenlappar, som inte finns. Detta fick dom till och med veta i en affär. Kan man göra så? En ny modell varje år och ett annat system med andra bläckpatroner? Var finns rättvisan mellan dom, som har gott om pengar och dom som inte har det?
 
På kvällen skickade jag ett SOS och tjatade lite om dpi och pixlar, jpg och bra upplösning och fick genast svar.
 
– Jag kan komma över och titta! Råkar ha en ledig kväll.
(Det var bara det att min kväll var över. Det är ett annat problem.)
 
– Vill du, att jag förklarar detta med pixlar per tum för dig?
(Visst, men det borde vara på en morgon, när det går att tänka klart en stund.)
Så frågade killen, storebrors barnbarn glatt. Sen förde vi över mina gamla bilder till hans dator. Det räcker för mig att 600 i ett sammanhang blir bra av något slag och pixlarna får bli därefter i tusental. Jag behöver inte begripa allt.
 
Vi skulle ju lyssna på eländet i skrivaren först och främst. Det tog vi sist. Det går att förtränga allt tråkigt en tid. Han fick lyssna på detta oväsen, gjorde ett klick på datorn i en rätt ruta och allt fungerade igen!
 
Jag behöver inte kunna begripa allt! Och i vilken ruta jag råkat komma in på fel rad tidigare.
 
Inte begriper jag något av ett kärnkraftverk heller men illustrationen gjorde mig glad i denna Blogg nedan bergmansbryderier. För den ritningen om tabernaklet har jag studerat noga och vet att den fungerar 3500 år senare idag. Jesus är den utförda ritningen till ett tabernakel, där Gud ville och vill uppenbara sin härlighet. Jesus är det tabernakel från Gud, som kom ner till oss människor från höjden – detta tabernakel som sen kallades tempel.
Ingen förstod då vad Jesus menade med att templet skulle rivas ner och byggas upp igen på tre dagar. Efteråt förstod hans lärjungar, att han hade talat om sin egen kropp som templet.
Apostlarna fortsatte att visa på att kroppen är ett tempel åt den helige ande, som vill bo i oss. Dom fortsatte att utveckla sanningen om Guds tabernakel i andra Moseboken till att vi är upprättade i Kristus till ett heligt tempel tillsammans där Gud vill visa sig och bo.
 
Jag behöver inte kunna förstå allt. Vet bara att det fungerar.
 
 
 

En bra upplösning

Brorsonen har satt myror i huvudet på mig. Det är ganska lätt i och för sig för jag vill begripa. Och då skall den som talar till mig tala begripligt och inte över mitt huvud.
Så nu gäller det bara en bra upplösning. Det är inte så bara, för det är jag, som orsakat att några få foton hade en bra upplösning. Det var bland arton stycken, som jag sänt honom per mail.
Först hette det ISO och sen ASA eller tvärt om antagligen.  En granne fick se i ett av mina album en gång och kunde avgöra vilken film, som jag hade använt på olika foton. Som stockholmare säger: "Jag är impad!"
 
Det går ju inte att backa i tiden och välja en annan film till kameran för att få bra upplösning! Hur kan det då bli bra upplösning och mindre bra upplösning på samma kalas? Och det har ju tydlingen inget med stämningen att göra, hur det var, när vi gick hem den gången…..
 
Nu är jag ansvarig för att få en bra upplösning på det som varit en gång och som jag fångat genom linsen på min kamera. Är inte han som mottagare av bilderna ansvarig för något utan bara ett av fotoobjekten?
 
Där är jag nu utan att ha någon digitalkamera med massor av pixlar. Ja, det ordet har faktiskt fastnat "pixlar".  Och så gammal är jag ändå inte att jag räknar i antal per tum. Visst hänger gamla faster med ganska bra och har tydligen mycket att säga till om.
 
Jag skall ställa in min scanner (valfri stavning) på högsta möjliga siffror och förvandla allt till högsta antal pixlar per centimeter i jpg.
Sen kan det hända, att min dator inte orkar att ta emot en så bra upplösning att skicka vidare. Då måste jag bryta strömmen och börja om igen på lägre siffror. Tydligen är jag ansvarig för att minnena från kalasen i storfamiljen fick bra upplösning.
 
Detta gör mig glad!

Ett annat språk

Ibland kan man överskatta sina möjligheter och sin begåvning. Ibland kan det bli alldeles fel med optimismen. Så var det på en kurs, som jag och andra anmält oss till. Läraren hade varit alltför optimistisk också vid intagningen och hälften av deltagarna slutade efter några gånger. Troppade av en efter en utan att erkänna: "Detta fattar inte jag!"
 
När jag var gråtfärdig efter en lektion, sa en av det andra:
"Du tror väl inte du är ensam om att inte fatta! Jag fattar ingenting!"
Hon var mycket yngre, egen företagare och behövde lära sig att göra en hemsida. Hon behövde lära sig att göra reklam för sina varor i hård konkurrans. Vi hade båda hamnat i fel kurs och saknade grundkursen i databehandling. I denna kurs fanns inga färdiga system eller ramar. Det gällde att lära sig ett helt främmande språk byggt på teknik, punkter, taggar och bokstäver. Allt för att kunna nå andra med ett bildspråk kombinerat med text.
 
Det som fick mig att stanna kvar var den höga kostnaden. Hade jag satsat så mycket förhållandevis, så skulle jag sitta kvar till slut! Det fanns andra vägar att gå och det var att fråga och fråga den som samtidigt tog datakörkort. Det finns elemäntära kunskaper, som är bra att ha först.
Det som fick mig att stanna kvar alla lektionerna utan att fatta var min envishet. Jag visste vad jag ville och vet det fortfarande.
 
Åren har gått. Det är fortfarande svårt med språk, som inte jag behärskar. Det är svårt att möta andra, som inte kan mitt språk. Så blir det språkförbistring varenda dag ute i rymden via sökmotorer. Tekniken är så avancerad, att det inte är lönt ens att försöka förstå. Det är höst och mörkt i rummen på morgonen. Då går jag in i vardagsrummet, trycker på strömbrytaren och vips så försvinner mörkret.
 
Du tror väl inte, att jag begriper hur det kan växla från mörker till ljus på någon sekund? Du tror väl inte, att jag kan begripa, att Gud en gång sade:
"Varde ljus! Och det vart ljus….."
 
Erfarenheten säger mig, att det fungerar utan att jag förstår så mycket. Det finns en Gud, som har låtit ljus gå upp i mitt och andras hjärtan, när det varit mörkt runt omkring. Han har inga problem med okända språk. Han har inga problem att förstå.
 
 
 

Flash-back

Tro nu inte, att jag kan engelska språket! Det är mer så att jag blir irriterad över uppblandningen som tilltar och ger mig ett utanförskap. På årsdagen av Estonias förlisning i programmet "Fråga doktorn" intervjuades en kvinna som överlevt katastrofen. Hon fick frågor om hur det går att leva med dessa minnen och hur det påverkat hennes liv att vara en av de överlevande.
 
Där kom ordet. Där kom sammanhanget. Där kom berättelsen om att fortsätta leva som vanligt och inte tänka på det hemska som inträffat. Hennes berättelse sammanföll med min livserfarenhet och jag förstod innebörden av hennes ordval.
– Jag fick en flash-back!
 
Visst är det så att livet går vidare trots små eller mycket stora katastrofer. Visst är det så att när man minst anar kommer det en association till den händelse, som man inte skall komma ihåg utan glömma. Detta hände i ett trevligt sammanhang med dans och handklappning flamenco, om jag inte fattade fel och kvinnan mådde illa och fick rusa ut.
– Jag fick en flash-back.
 
Vi kanske inte har något motsvarande uttryck i svenska språket men av sammanhanget runt berättelsen förstod jag innebörden. En filmremsa eller en hel filmrulle sätter igång i huvudet och jag måste se den slut vare sig jag vill eller inte.
 
Sen går livet vidare igen.