Tvångsvård och bältesspänning

Igår kl 21 i TV:s Aktuellt fick vi se och höra Anneli Jäderholm berätta om sina upplevelser av tvångsvård och bältesspänning. Vi fick se en arm full av ärr från någon annan och höra om unga flickors ångest och självdestruktiva beteende. (Följ Annelis berättelse i den länk, som finns till höger.)

Ett inlägg är skrivet till min förra Blogg kopplat till narkomani, fängelse och brott. Ångest och panikångest är ett fängelse av annat slag, skriver hon.

Nu har min bok kommit ut och jag sträckläste den på egen risk. Manus är testat på över 50 professionella innan dess och jag har blivit hindrad många gånger att berätta. Nu gick det inte längre att hindra mig. Min bok river upp andras sår. Tyvärr eller så bra då. Det finns nämligen läkedom att få i Jesu sår.

Ja, jag är intresserad av Annika Östbergs historia! Den går parallellt med min historia från mitten av 60-talet bland missbrukare. I början trodde jag, att det var väldigt enkelt att en missbrukare och kriminell lämnade sig åt Gud och sen gick ut i frihet från begär och laster. Så enkelt var det inte och då sökte jag mig till en bibelskola. Han som var prickig av sprutor i armvecken hängde med utan att jag vill det. Hon, narkomanen, hängde med sen därför att han var på bibelskolan. Och jag kom aldrig från deras problem eller mina. I min ryggsäck fanns också material till bitterhet och fall. I min ryggsäck fanns också svarta minnen och oförsonlighet.

I Mikael Karlendals Blogg har jag gjort inlägg angående arvsynden. Bland debattörerna finns flera på kristna sajter, som vet precis hur andra kristna skall uppföra sig. Alldeles särskilt då en församlings pastorer.
Den helige Ande pekade en dag på texten om Kain och Herrens samtal med honom.
1 Mos 4:3-9
Det är väl ändå första texten där ordet ”synden” finns? Skyller jag på Kain, när jag insett, att synden börjar i mitt tankesystem och inte i pastorns? Jag var avundsjuk på de friska under många år. Jag var och är avundsjuk på de som har pengar. Det går inte att skylla min avundsjuka på pastorn! Det går heller aldrig att backa i tiden och välja den hälsa andra fått. Jag har ansvar för hur jag hanterar min tid här på jorden och vilka beslut jag fattar.

En del har visat i skrift, att de är avundsjuka på Annika Östberg därför att hon fått så mycket av uppmärksamhet. Nu finns avundsjukan på att hon kan tjäna pengar på sin historia. Nej, polismördare skall hatas resten av livet! Sen kvittar det, att hon bara var narkoman och prostituerad.

Vi får precis det samhälle vi förtjänar utan kännedom om Gud och hans försoningsplan genom Jesus Kristus. Bibeln upplyser mig om att jag förtjänat döden oavsett min präktighet. Nu blir det ingen fällande dom för dem som är i Jesus Kristus. Han tog på sig skulden och domen i mitt ställe.

Visst! Jag är minnesgod men han blåser bort de mörka molnen. Och kommer det ett åskväder, så är det bara att invänta hans båge i skyn efteråt.
Det är värt att studera Guds upprepade förbund genom alla tider. Det gäller alla. Mitt liv har inte varit tragiskt. Skadorna jag fick av bältesspänningen som 20-åring har tvingat mig till självkännedom. Är jag oförsonlig eller behöver jag också förlåtelse för andra fel, som jag gjort?

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel