Gunnels plats i rymden

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige. En del har många åsikter. Andra har färre eller inga. Som sagt: År 2000 fick jag åsikter om teologi. Tidigare hade jag bara haft en enda i detta ämne, att teologi är läran om Gud. Efter år 2000 blev allt omtumlande på grund av utbildade och icke utbildade teologers strider om vem som tolkar rätt. Tolkningar och teologi kan inte vara samma sak.

Än så länge har vi rätt att ha bestämda uppfattningar i Sverige utan att vi skall tvingas in i den politiskt korrekta fåran. Offentliga personer måste tåla granskning. Enligt bibeln är det prästen, som man skall ta itu med först och främst. Det är hans uppgift att tolka skrifterna och förmedla ett begripligt budskap om Gud.

Nu är jag där igen! Jag har bestämda åsikter om mycket och en bestämd uppfattning om skillnaden på teologi och på egna livserfarenheter. Med det vill jag ha sagt, att jag inte tänker läsa Jonas Gardells senaste bok: ”Torka aldrig tårar utan handskar”
Däremot har jag sett de två senare avsnitten i serien i TV med samma namn. Det är ett stycke tragisk nutidshistoria.

Samme författares bok: ”Om Gud” är lögn och inget annat eller kalla det okunskap kanske om Gud. Så är jag mycket snäll. Blanda inte ihop personlig medkänsla i anledning av hans tidigare berättelser om grova sexuella övergrepp med hans undervisning i teologi!

Varje församling har rätt att hålla fast vid sin bibeltolkning än så länge. I den frikyrkoförsamling jag tillhör är bibeltolkningen, att dopet skall ske efter egen fri vilja och bekännelse. Är det diskriminering att säga ”nej” till medlemskap för en spädbarnsdöpt? Bör detta anmälas till Diskrimineringsombudsmannen? Kvinnan ifråga tror ju på sitt barndop och på Gud, Jesus och bibeln! Det är en bra fråga i dessa förvillade tider utan referensramar till summan av Gud ord.

Jag har hittat en länk till Seglora tankesmedja om diskriminering inom Frälsningsarmen. Jag har ingen som helst lust att länka till den tankesmedjan.
Det är fortfarande tillåtet i Sverige att tro på Gud som Skaparen och äktenskapet som ett föbund mellan man och kvinna.

Välsigna Jerusalem! Det är fortfarande platsen där försoningen blev fullbordad.

Den som vill deltaga i debatter på nätet får inte bli arg. Den regeln visste jag inget om förrän två år hade gått för mig ute på nätet. Och jag var kroniskt arg det vill säga vreden gick inte över innan solens nedgång. Oandligt med andra ord. Obibliskt.

När jag var som värst arg svarade jag med orden kvalificerat struntprat utan att kunna stava rätt till det ens. Det var illa. En sann nätvän berättade hur det skall stavas. Så nu vet jag det och är tacksam för mänsklig stavningshjälp. Datorn bjuder ju på det om jag bara prövade.
Det är visst en manlig egenskap att kunna tänka logiskt enligt någon uppställning från mellanöstern. Jag vill ändå tänka logiskt med risk att vara okvinnlig. Som om vi helst skulle vara lite charmigt veliga.

I vart fall är det skadligt med dubbla budskap för barn. Föräldrar skall inte säga ett och mena ett annat. Det skapar osäkerhet. Med den enkla utgångspunkten trodde jag, att bibelsajten skulle handla om just vad som står i bibeln och inte hur man nonchalerar det som står där.
”Det som är sant för dig, är inte sant för mig,” var en stående kommentar i avdelningen bibeltolkning. Nej, jag blev inte omtumlad bara. Jag blev arg och sen argare. Och sen avstängd.
I ett logiskt tänkande är det väl föräldrar, som kan mer än tonåringarna inte sant? Svaret var upprepat: besserwisser
I ett logiskt tänkande är väl ändå prästerna lärare för Svenska Kyrkans Unga? Utan att vara präst ville jag vara en andlig moder. Det är enligt bibelns undervisning möjligt och behövligt.

Idag i Stefan Swärds Blogg uttrycker han sin förvåning över åt vilket håll kritiken går över hans teologi. Jag är inte ett dugg förvånad. Den som anser, att Guds ord står över den egna personens tolkningar blir klassad som fundamentalist. Minst sagt.

Det märkliga är, att vi har religionsfrihet i Sverige. Det märkliga är att vi har åsiktsfrihet. Det som inte är bra är om någon håller fast vid Gud, Jesus och den helige Ande, som bibeln lär oss om. Då bör vi marginaliseras.

Stefan Swärds tankar om att bli placerad i ett fack

”Alla har väl någon gång plockat kastanjer,” frågade Madelein Larsson Wollnik på Facebook igår. Och många får associationer. Jag brukar också plocka och ha minst en i fickan, som får finnas där länge.
Tidigare frågade Madelein, om det är rätt att raljera över diagnoser. Hon hade hört ett radioprogram med underbaraclara – en mycket känd bloggare fredag den 26:e oktober. Det skall bli spännade att följa samtalet. Blir fördomarna mindre av att någon raljerar över diagnosen ADHD till exempel? Hur menade Clara Lidström?

Så i morse plockade jag ner sju olika böcker från min bokhylla alla skrivna av författare med egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Nästan alla har jag mött under vår utbildning till attitydambassadörer inom (H)järnkoll i syfte att gå ut i samhället för att sticka hål på fördomar om till exempel neuropsykiatriska handikapp eller någon sjukdom med svår ångest.

Jag för min del tyckte inte, att jag kunde något, innan jag kom till kursen. En sak är att höra och veta teoretiskt, att det finns dessa diagnoser. En helt annan upplevelse var att höra någon berätta om innebörden av diagnosen. Jag fick ställa frågan: ”Vad är OCD”? Så slarvigt det är att säga. ”Jag har nog lite ADHD,” utan att veta ett dugg av vad det innebär som hinder i vardagen!

Nu är jag framme vid poängen, att kunna se det sköna i naturen och plocka kastanjer. Det är några ord ur en predikan på 70-talet, som kommer för mig. I varje kastanjenöt finns en arketektonisk ritning till en ny kastanj inte lik någon annan som funnits förut! Där svindlar tanken på denna ritning inuti den kastanj jag bär i fickan ibland. Den ligger där för den är så slät och fin men blir heller inget annat utan att få dö i den svarta jorden och utvecklas.

I varje embryo finns en arketektonisk ritning till en människa. Ingen lik den andra. Vilken livsstyrka och livsglädje, som kan utvecklas trots fysiska eller psykiska begränsningar! Ingen är lik den andra eller andre! Vi har en mångfald av träd i skapelsen. De finns där utan att grubbla över sina olikheter. Det märkliga är att träden är med i samma utveckling och sen förgängelse som vi människor är med i. Skapelsen suckar och våndas till och med. Men en dag skall träden klappa i händerna och vara med i en lovsång till Skaparen.

Om den dagen står det skrivet i bibeln så klart.

Mathilda har plockat kastanjer

Upp 7:17
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Det var inga biskopar, som ens höjde på ögonbrynen, när boken ”Om Gud” kom ut år 2003, som jag minns. Det skulle vara Jonas Gardells teologi bland Kyrkans Unga.
Nu avslutar jag med att citera från bokens baksidas omslag:

”Gud hämtar drag och egenskaper från fåraherdarnas stamgudar, den hämndlystne bergsguden Jahve, kanaaneernas uråldrige kung EL, drakbesegrarnas Baal och Marduk, han uppenbarar sig i storm och åska och uppträder till och med understundom som demon.”

Om nu ämbetet att undervisa i bibelns lära är förbehållet endast män, så varför inte vara trogen det ämbetet då? Som jag ser det via bloggar så marginaliseras de manliga präster, som ser allvaret i sitt ämbete. Och de belyser mest striderna…

Sen fick vi en ännu tydligare bok nyss genom Ulla Karlsson en gång prästvigd. Det är ungefär samma innehåll som i Jonas Gardells bok: ”Om Gud”: Bort med det blodiga offret! Bort med det slaktade lammet!
Hur skulle det vara att lyssna på den skeva undervisning dessa två fått i sina teologiska studier och börja använda tiden till summan av Guds ords sanning?

Det finns många villoläror. Jehovas vittne tror inte på en treenig Gud. Om jag fattat rätt har de svårt för talet om Jesu Guds sons blod, som renar från all synd. De bara de är utvalda. Alla andra är avfällingar.
En av de unga homosexuella männen i Jonas Gardells dokumentär i SVT hade föräldrar inom Jehovas vittne. De hade lärt honom en vacker bibelvers, som fick avsluta Jonas Gardells berättelse om aids och döden.

Medkänsla behövs i vårt samhälle men det är inte det samma som teologi. Varför inte ta Ulla Karlssons artiklar i Svenska Kyrkans tidning och sen bok på allvar? Detta är tydligen vad som läres ut på teologiska institut! Det är lätt att plocka isär bibelns böcker och analysera. Det är svårare tydligen att få ihop delarna till Jesu sanning.

Ps 119:160 (Svenska Folkbibeln)
”Summan av dina ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.”

Det står om Jesus överallt i skrifterna (Gamla Testamentet). Den undervisningen behövs mer än någonsin.

Visst är jag långt efter min tid med en länk från 17 april 2009! På ett sätt ja. På ett annat sätt är det helt nytt för mig, att teologi tydligen kan se ut precis hur som helst. Detta är omtumlande minst sagt.

Där fortsätter jag från gårdagens blogg om övergrepp på kroppen, psyket eller anden. Vi har fått ansikten på personer, som blivit sexuellt våldtagna som barn eller tonåringar. Vi har fått lyssna till känslor och upplevelser senast via en dokumentär i SVT: ”Våga minnas”. Skadorna kan påverka hela livet.

Nu är min fråga om svåra upplevelser kan forma en teologi och exegetik? Kan var och en forma sin egen teologi? Kan vem som helst tala om utveckling – en reformation som pågår och så kallade bänknötare skall vara tysta? Har jag rätt att plocka ihop bibelverser från Gamla Testamentet, som jag tycker om och sen kalla det för teologi = som min lära om Gud?

Psalmen ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” bör bort ur Svenska Kyrkan har vi hört. Den kände författaren Jonas Gardell kallar Gud för en slaktare i sin bok:
”Om Gud”
utan att koppla till Nya Testamentets ord av Johannes Döparen:
”Se Guds lamm som borttager världens synder,” om Jesus. Benämningen ”slaktare” är i samband med att de förstfödda i Egypten dog. Guds ord var bara att folket skulle få fira gudstjänst i öknen och den begäran hade Mose och Aron fört fram. Sen kom motståndet efter hand – kraftmätningen mellan Gud som den Ende guden eller Egyptens gudar.

Hur skall vi kunna förstå blodets innebörd i nattvarden utan Israels folks historia genom tiderna?

I boken: ”Människa du är någon” av Ulla Karlsson (tidigare präst) kan man läsa en predikan om det omöjliga i Jesu kött och Jesu blod. Hur äter man det i nattvarden?

När jag varit med om psykisk våldtäkt under tre månader år 1956, så letade jag efter den tiden tröst i bibeln utan att veta vad en kontext är för något. Jag tog orden ur ett sammanhang, därför att de tröstade mig!
”Ohelbar är din skada, oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak och sköter ditt sår ingen helande läkedom finnes för dig.” Jeremia kap 30:12 -13

Så skall man inte läsa bibeln utan sammanhang. Det gällde ju på Jeremias tid detta om Israels folk.
Ja visst! Men jag läste inte exegetik eller teologi utan bara om en Gud, som visste allt om mig och min situation och ville hela trots det omöjliga.
vers 17
”Ty jag vill hela dina sår och läka dig från det slag du fått, säger Herren.”

Biskop Eva Brunne om Stockholmsteologi från 17 april 2009