Kategori: Vägen valde mig

Vem är jag? Och när skall jag presentera mig? Som tonåring bryter och bänder frågorna inom en och det är helt normalt med trotsperioder redan från 3-årsåldern visst. Det är normalt med en frigörelseprocess upprepade gånger i livet. Det är vanligt att spela olika roller beroende på vem man umgås med. Det är möjligt att kunna skärpa sig i vissa sammanhang, som kräver detta.

Vem är då jag, som var inne på att öppna en Blogg ytterligare för att kunna vara lite mer religiös här och lite mindre religiös där. Är jag två personer? Spelar jag olika roller i olika sammanhang? Har jag en personlighetsklyvning?

 

I går gjorde jag ett försök att öppna en ny Blogg med nästan samma namn för att kunna hitta den lätt och klickade på många olika funktioner. En Blogg som har lättare kommentatorsfunktion. Till slut var det en stor vit ruta och en kant runt från ett svart/vitt foto av mig och mina drömmar i ungdomsåren. Där stannar jag. Det är ändå inte min egen dödsruna jag bygger på.  Det blir heller ingen mera Blogg för min del. Jag är inte två olika personer.

 

Jag har en stor släkt och då blir det självklart arvsanlag från två olika släkter och sen fyra och sen åtta och så vidare. Vare sig man vill eller inte måste man acceptera det som finns i ens gener. Predikaren i bibeln påstår att evigheten är nedlagd i varje människa. Det var enligt 1917 års översättning. Jag tror ju fortfarande, att detta är så. "Min själ längtar och trängtar efter vattenbäckar……" Det finns en törst inom varje människa efter någon som är större och bättre och som kan hjälpa mig och ge mig hopp och tröst för evigheten.

 

Hela bibeln budskap handlar om tillhörighet, som från början fanns med Skaparen. Den relationen blev förstörd men Gud fortsatte att söka kontakt och förberedde en ny möjlighet. Enligt bildspråket i Romarbrevet kapitel 11 är det som ett olivträd med ett heligt rotsystem. Ur detta rotsystem enligt Jesaja kapitel 11 skulle det komma upp en telning – ett rotskott. Stammen var avhuggen men roten fanns och finns kvar. Paulus berättar, som om han var en skicklig trädgårdsmästare om inympning. Jesus är av Juda stam. Frälsningen kommer från judarna och evangeliet har gått ut i hela världen till alla människor snart om detta rotstystem och om Jesus som Livets träd.

 

I detta släktträd finns jag, som en liten gren enligt bibelns ord och har en stor släkt i Sverige och i hela världen. Jag är inte rotlös utan rotad i Kristus med min längtan och mina drömmar om framtiden. Jag är frälst men inte slutfrälst förrän i himlen. Och i mitt genetiska arv har jag en prästgen känd sen början av 1800-talet. Det är okvinnligt och väldigt motigt, att just jag skulle få den. Som jag ser det väljer Gud vem han vill och utrustar vem han vill. Även om det ser dåraktigt ut och svagt.

 

 

 

Detta är en skiss bara

 

 

Att Blogga är som att hoppa på tuvor i en mosse om hösten och leta bär. Det gäller att känna till marken och inte ge sig ut på vattensjukt område. Nu pratar jag för mig själv och barndomsminnen. Lingonen såg så stora och röda ut på vissa tuvor. Det var inte behagligt, när stöveln sjönk en gång mellan tuvorna och var mycket svår att få upp. Det var sug i mossen ibland.

Vissa debatter i kristna områden är som en mosse på hösten lite lurig. Den kan vara vattensjuk. Den bilden bjuder jag på och den som läser får tolka själv. Förra Bloggen är som att hoppa på tuvor och leta efter fina bär. Det heter inte tuvor utan länkar i detta fall, där man kan hoppa hit och dit. Jag är intresserad av Kyrkan och vackra bilder och fastnade för den, som finns i Svenska Kyrkans senaste nummer. Bilden ger mig associationer till min hembygds kyrka. Min hembygds Missionskyrka är riven och blev riven på en timma och fem minuter enligt en granne. Siste medlemmen hade dött och kyrkan hade tunna väggar och var byggd på torpargrund.

Min hembygd kyrka kan vara från 1200-talet. Den kan vara hittad igenvuxen och glömd efter digerdöden. Den har inte tunna väggar utan kraftiga stenväggar med djupa fönstervalv. Den har konstskatter, som andra ”statskyrkor” har och en stor målning av Jesus på korset på altaret högt upp till taket nästan. Där högst upp finns ett lamm med en segerfana. Där hittade jag den teologi, som jag har gemensam med vänner i Svenska Kyrkan.

”Se Guds lamm som tar bort världens synd.”  ”Hans död på korset förkunnar vi.”

På kyrkogården på gravstenarna har jag också hittat bibelassociationer. Sist jag sökte hänvisningarna till Uppenbarelseboken var det för sent. Åren har gått sen år 1998 och väder och vind suddar ut det, som en gång var tydligt markerat eller skrivet. Nu har jag ingen guide längre, som kan kyrkogårdens och bygdens människor 150 år tillbaka. De gamla har dött en efter en och det var sent men inte försent, som jag satte igång att fråga, om det som varit.

År 1987 kom frågan i min hembygd upp vem som ägde denna Missionskyrka bygd år 1919. Vem äger den kyrka som finns kvar? Är det prästen, kantorn och kyrkvärdarna och några kyrkobesökares? Är det staten som äger den? Det är detta debatten handlat om mellan Sofia Lilly Jönsson och mig i vart fall från min sida sett i Bloggen ”Fjärde Väggen”.  Vem gör en gudstjänst?  Är det prästen och kantorn bara och kyrkvärdarna? Vad är en församling på landet eller i staden? Vad är en socken och sockengränser nu förtiden?

Jo, jag har frågat mycket. I grannsocknen finns en mycket vacker ruin efter en kyrka, som jag tycker är mer lagom i format än den nuvande. Min fråga var ställd med tanke på kyrkobesökare. Varför dessa stora tomma kyrkor lite överallt? Det var beräknat efter folkmängden visst och då är vi inne på teologi. Ett barn som döps blir medlem i Svenska Kyrkan i och med dopet. Storasysterivassen är präst och tror på Gud och vågar ta upp samtal om dopets innebörd och syndabekännelsens vara eller inte vara i gudstjänsten. Det är så jag länkade i förra Bloggen med foto.

Det är så jag tänker inför midsommarveckans Vägkyrka i min vackra hembygd Norra Björke. Jag har ingen venia från biskopen men skall ändå få hålla en andakt. Som ung gick jag dessutom ur Svenska Kyrkan, eftersom man inte borde tillhöra två samfund utan bara ett. Missionsförsamlingen var ansluten till Svenska Missionsförbundet. Det finns inte längre som namn.. Det är bara frågorna kvar på vem vi tror och varför. Och vilka som är en församling. Församling och kyrka har samma ord i grundtextens grekiska.

Det går inte att diskutera med mig. En illusion är en illusion och en trollkarl är en trollkarl. Självklart kan man bygga upp en illusion framför ögonen på en publik och sen riva ner den. Kalla bara inte detta för en ny pedagogik!

 

Det kom en ny pedagogik i början av 70-talet, då allt skulle ifrågasättas och 2 + 2  inte längre självklart var 4 (lite tillspetsat). Barnen skulle lära sig, att inte tro på allt vad läraren påstod utan lära sig tänka själva och åka hiss med siffrorna. Om inte jag blivit alldeles fel underrättad av föräldrar på den tiden och jag är ironisk igen. Om en elev inte kunde få in i sitt huvud den nya pedagogiken, så fick läraren till slut ta till det gamla räknesystemet.

 

12 är ett förbundstal. Detta står att läsa om i bibeln. Bibeln är ifrågasatt med all rätt genom alla tider. Det kommer nya tolkningar. Det kommer en ny pedagogik men fortfarande är 3 x 4 = 12  eller  4 x 3 = 12.

Gud är Gud och Jesus är Gud och den helige Ande är Gud men EN och den samme likaväl i vilja och handling. ENig i allt beslut aldrig oENig.

 

Noa, Abraham, Isak och Jakob är fyra personer i bibelns historia med vilka Gud slöt förbund eller förnyade det redan slutna förbundet.

Tolv är ett förbundstal. Jakob fick namnet Israel i sin kamp vid Jabboks vad  en gång i tiden öster om Jordan i vandringen mot försoningen väster ut mot Esau. Hela bibelns innehåll handlar om försoningens innebörd genom Guds löften och förmåga att hålla sina löften, sitt förbund.

 

Mindre än 400 år senare förnyade Gud sitt förbund med alla tolv Jakobs söner, som nu hade samlingsnamnet Israel, som ett befriat folk ur ett slaveri i Egypten. Varje stam fick en egen ädelsten. På de olika stenarna skulle de tolv namnen ingraveras och bäras närmast översteprästens hjärta (studera översteprästens kläder noga). Bara han fick gå in i det allra heligaste inför Herren.. Synden skulle placeras på två syndabockar. Ingen synd kom innanför bara ett stänk av det felfria offrets blod…..

Den stora försoningdagen är inte vilken dag som helst utan betydelse.  3 Mosebok kapitel 16 och 23

 

Se Guds lamm som tar bort världens synd! Herren är EN och hans förbund håller tiderna igenom. Det är upp till var och en att ifrågasätta och skaffa en ny pedagogik. Det får vara hur omodernt som helst att lära in namnen på Jakobs tolv söner! Jag är glad över att jag fick lära mig den ramsan

Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Asser Isaskar Sebolon Josef och Benjamin

och detta innan New Age-rörelsen kom med alla sina stenar och kraft genom dem i förhållande till vilken personlighet jag är.

 

Det märkliga är att ädelstenarna återkommer i Uppenbarelseboken. Jesus kallades ORDET från Gud av evangelisten Johannes. Enligt bibelforskare syftar "tabernaklet från himlen" på……

 

Ja, just det! Här sitter jag på morgonen och skriver fritt ur minnet om en Gud, som en gång satte sin båge i skyn till tecken på ett förbund.

Denne Gud är min Gud också inte bara Jakobs och Isaks och Abrahams. Så jag hänvisar till vad jag skrivit tidigare i brefvets betydelse

 

 

En känd komiker berättade för en tidningsreporter, om jag inte fattade fel, att den mest meningslösa kunskap han hade var ramsan på Jakobs tolv söner. Den kunde han fortfarande.

Vi är några till som kan räkna upp de tolv ur minnet:

Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin.

 

Tänk, om det inte är så meninglöst, som det ser ut att kunna dessa namn? Tänk, om några fler hade fortsatt studierna i bibelns berättelser! Då hade det funnits en bättre referensram till det, som sker idag.

 

Nordväst om staden Nablus på Västbanken ligger Sykar det som i bibelberättelserna hette Sikem. För snart 2000 år sen måste Jesus ta vägen genom det landskap, som kallades Samarien för att komma till Galileen. Judarna brukade inte gå den vägen utan gick på andra sidan Jordan. Det var och är en gammal ovänskap. Där kommer alla Jakobs söners familjer in som fick olika områden av Kanaans land en gång i tiden.

 

Jakobs brunn ligger i en dalgång med berget Gerissim på ena sidan och berget Ebal på den andra. Då går vi bibelhistoriskt så långt tillbaka i tiden som omkring år 1400 före Kristus. Det finns lite olika uppgifter.

Från berget Gerissim skulle välsignelsen läsas, när Israel intog löfteslandet och från berget Ebal skulle förbannelsen läsas. Det var fråga om konsekvenser om Israels folk ville lyssna till Herrens röst eller konsekvenserna av om de inte ville lyssna. Om detta står det att läsa i 5 Mosebok kapitel 11 och Josua kapitel 8.

 

Jesus var till innan jordens grund var lagd och kunde sin och folkets historia. Den samariska kvinnan, som kom för att hämta vatten vid Jakobs brunn kunde också sin historia och de två hade ett enskilt, ovanligt samtal. Jesu lärjungar hade gått för att handla mat i byn intill. Det fjärde kapitlet i Johannes evagelium är dagsaktuellt. Källan ligger på Västbanken och Jesus är den samme och kan allas historia bakåt i tiden. Han kunde inte bara kvinnans dåvarande historia med fem olika män och den sjätte, som inte var hennes. Bibelforskare menar att Jesus också syftade på samariernas historia, där de övergav sin ende Gud för andra folks gudar. Det kan man läsa om i 2 Kungaboken kapitel 17.

 

Senare efter Abrahams tid vandrade hans barnbarnsbarn Josef vid Sikem och frågade efter sina bröder. Josef är en förebild till Jesus och vi befinner oss allra minst sagt på historisk mark. Jag ”länkar” dit. 1 Mosebok kapitel 37.

 

För att kunna förstå dagens händelser är det nödvändigt med bibelkunskap. Josef blev inte dödad. Men Jesus måste lida alla kval för vår skull och till sist döden.

Döden kunde inte behålla honom enligt skrifterna. Han segrade över både synden och döden, uppstod från de döda och sitter nu på faderns högra sida……

……för att komma tillbaka och döma rättvist.

Rättelse idag 2 dec 2011 på tiden mellan Abraham och hans barnbarnsbarn Josef, som jag skrivit fel 1 juni 2010. ”Senare” står det nu…

Det är en lång tid, att leva i ett chocktillstånd. Det är en lång tid om allting tagits ifrån en, som man trott på. Det är en lång tid att leva i press och skräck och rädsla över vad andra skall tro och ta sig till. De hade i vart fall livet kvar i behåll än så länge. Deras älskade Mästare var fanns han?

Var och en av dessa chockade kvinnor och män hade sin egen referensram, sina egna minnen, sina egna framtidsdrömmar till honom. Vissa hade vandrat och umgått med honom tre år. Andra kortare tid.

 

Män talar och kvinnor pratar. Så det var bara prat, att graven var tom, eftersom kvinnor berättade, att de mött honom och till och med hade en särskild hälsning till Petrus. Petrus hade inte bara ett chocktillstånd av sorg utan dessutom av skam. Det var nog värre än allt de andra bar på av tankar.

 

Två av hans lärjungar lämnade alltihop. Trodde kanske att de kunde gå ifrån chocken utan de andras hjälp och stöd. Elva kilometer är en lång sträcka att vandra för deprimerade. Det finns ingen spänst i stegen då. Inget att se fram mot. Allt var taget ifrån dem. Så kom en främling och slog följe med dem och undrade vad de pratade om och varför de såg så bekymrade ut. Hur kunde någon vara så ovetande? Hur kunde detta, som hänt i Jerusalem under påsken gått spårlöst förbi?

 

– Vad har hänt?

 

Så fick de berätta allt om sin Mästare vad han gått igenom och till slut blivit korsfäst bland rövare. De hade ju trott på honom och sin egen framtid. Nu fanns ingen framtid längre. Livet var taget ifrån dem också. Fattade inte denne främling detta? Fanns det ingen empati?

Evangelisten Lukas berättar utförligt om främlingens genomgång av Moses, profeterna och de andra skrifterna, att detta som hänt i Jerusalem fanns nertecknat och måste ske denne Jesus.

 

Först efter den långa vandringen, när de var framme i Emmaus och bjöd in honom att dela kvällsmat, så hände något av en livsgnista. Främlingen bröt brödet och tackade Gud. Sen försvann han…..

 

Under 40 dagar kom och gick denne Jesus som uppstånden från de döda. Först fick de inte röra vid honom. Senare fick Tomas på grund av sina svåra tvivel sticka sin hand och känna på märkena efter spikarna och svärdet i sidan på hans kropp. Var och en med sitt psyke med sina egna tvivel och tankar. Den ene föraktade inte den andra. Det var OK till slut, att några kvinnor var först att få veta vad som hänt.

 

Kristus är uppstånden från de döda. Graven är tom. Fyrtio dagar att leva i ett chocktillstånd är en lång tid. Omtumlande. Hur snabbt eller långsamt chocken släppte för var och en står det inget om. Hur snabbt dessa närmaste fattade vad han sagt dem under sina år som offentlig, det får vi inte veta. Det vi vet är, att Gud talar om i förväg vad som skall ske. Sen hade de bara att studera skrifterna vad som var sagt om Messias Guds smorde.

 

Det vi vet är, att de fick all information, som de behövde. Jesus försvann inte ur deras åsyn hur som helst. Först fick de veta hans vilja att alltid vara närvarande. De fick i uppdrag att sprida kunskapen om allt han förmedlat från Gud.

 

En dag nådde detta oss. En dag nådde detta mig. Det är nåd.

 

"Och som du for du komma skall

o Jesu hit tillbaka

Jag akta vill uppå mitt kall

jag bedja vill och vaka."

Det finns en lag som fått namnet lex Maria angående att anmäla felbehandlingar inom sjukvården. Det går inte att komma över 50 år efter den felbehandlingen med anmälan. För min del är jag tacksam för den eloge, som jag fått, att jag vågade be sjukvården om hjälp för att kunna hantera mina minnen.

Som kristen har jag haft stora problem med skillnaden på lust att förlåta och å andra sidan detta att inte kunna bli av med minnena av dessa kränkningar. Som kristen är jag upprättad i tron på Jesus Kristus men har ändå fått återfall, när minnena plågat mig. Hade jag förlåtit eller inte?

 

En gång på 70-talet, när jag hade mitt arbete bland missbrukare och så kallade utslagna fick vi tillsammans lyssna på ett bibelstudium om upprättelse. Det blev en aha-upplevelse. Det handlade om uppbyggnad med levande material det vill säga med oss människor sida vid sida på samma grund.

En annan grund kan ingen lägga än den som redan finns Jesus Kristus.

 

På den grunden skulle före detta kriminella och före detta prostituerade, alkoholister och narkomaner stå tillsammans med oss ordentliga, som skött oss hela livet och bilda ett tempel, en församling. Vi skulle ha samma bredd och samma höjd. Ingen skulle breda ut sig på den andres bekostnad för grunden var given två fotstycken av silver med ritningen från 2 Mosebok kap 26. Försoningen finns beskriven redan från början av bibeln och hur den ser ut och vem som gett den. Vi kan bli försonade med Gud, oss själva och andra. Vi kan bli upprättade i tron på Herren.

Vi är den levande gudens tempel enligt ritningen i Gamla Testamentet. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande.

 

Den kvällen glömmer jag aldrig!

 

Ingen kan plocka åt sig en vit sten ur en påse och ha turen att slippa den svarta stenen. Den svarta stenen är den skyldiges och alla stenarna har varit inneslutna i den svarta påsen. Det är tur och inget annat att få en vit sten. Den vita stenen frikänner exkluderar från den som fick den svarta stenen.

 

Det finns magiska stenar också att få tag på för den som har tillräckligt med tro. Det finns energiströmmar visst ur dessa stenar och förbindelse med någon gudomlig kraft. Sen räcker det att hålla denna sten i handen och erhålla ny kraft och vara i ett kraftcentrum. Visst?

 

Detta är inte bibelns lära om en vit sten.

Upp 2:17
    Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

 

Här är det fråga om en givare och en mottagare. Här är det fråga om att vara inkluderad. Här är det fråga om en början och ett slut. Det är inte fråga om tur eller otur. Det är inte fråga om att vissa är förutbestämda att få en vit sten. Det är inte fråga om att någon är utvald att få den svarta stenen som signalerar skyldig.

 

Bibelns budskap är tydligt från början till slut att allting var gott och att allting skall bli gott igen. Däremellan finns trotset mot Skaparen, som vet vad som är bäst för människan. I den fasen lever vi och kan trotsa Skaparen eller tro på hans ord. Det var han, som gav människan ett namn Adam och Eva hennes namn båda skapade till Guds avbild. Detta att få ett namn av Herren Gud är viktigt och upprepas. Gud påstår, att han namngivit redan i fosterstadiet och utvalt Jakob Jes 43:1 jämför med Jer 1:5.

På Gamla Testamentets tid avslöjade Lagen, vem som var skyldig. Nya Testamentets texter visar, att vi alla är skyldiga inför Gud och borde få en svart sten och vara dödens.

 

Vi har firat påsk nyss till minne av Jesu död på korset och uppståndelsen från de döda. Detta innebär att allt som behöver göras för oss människor att bli frikända och få den vita stenen, det har Jesus gjort i vårt ställe. Vi var skyldiga.  Detta handlar inte om tur eller otur. Det handlar inte om att gräva i blindo efter en vit sten. Det handlar om fakta. Han ger en frikännande dom och han kommer att ge det även i fortsättningen. Han är det dolda mannat från himlen. Han är brödet, som gör att vi kan överleva under hela vandringen på jorden.

 

Namnet på den vita stenen är en hemlighet mellan givaren och mottagaren. Som jag ser det.

"Han vet vilken väg jag vandrat."

Om jag har fattat rätt, så började striden redan i himlen. Det gällde för eller emot Guds tankar. Om jag har fattat rätt, så blev trotsiga änglar utslängda. En av dem hette Lucifer.

 

Om jag har fattat rätt, så återkommer detta trots mot Guds tankar i Edens lustgård i ormens gestalt. Ormen kunde tala precis som djur kan tala i sagoböcker för barn. Barn fattar mycket lättare än vuxna och gör inte allt så komplicerat. Sagor är fantasier, som kan innehålla mycket av sanning. Myter som jag uppfattar det är vandringssägner, som ändrar karaktär under tidens gång, när de berättas från mun till mun generation efter generation.

 

Det är upp till var och en att kalla bibelns berättelser för sagor och myter. Enligt bibelns egna ord måste alltid sanningshalten prövas. Det som är sant är sant år efter år, tider efter tider och går i uppfyllese. Det blir fullbordat en dag. Det har blivit fullbordat till och med på ett kors mitt emellan två rövare, två ogärningsmän, som led vad de förtjänat. Det som blev lovat i Edens lustgård om seger över bedragaren den listige ormen det blev klart i Getsemane örtagård. Efter det var det raka spåret för Guds son fram mot Golgata, där slutstriden stod mot mörkrets makter.

 

Med ett fint ord heter detta en metafor det vill säga ormen, som kunde fresta och förleda, fördärva och föra in döden. Ormen har olika namn genom bibelns texter. I Jobs bok kallas han åklagaren med namnet Satan som förklaring av innebörden. Han åklagar oss alltid inför Gud och ljuger på oss. Vi får inte tro, att vårt ursprung är hos Gud. I vår tid har det hetat och heter Jantelagen: "Tro inte att du är något!"

 

På Jesu tid på jorden bland människorna var hans namn Djävulen. Under 40 dagar och nätters fasta tog Jesus strid mot honom i öknen och bad honom gå bort ifrån honom till slut. Visst. Djävulen kan Guds ord bättre än någon annan och kan strö ut lite här och lite där. Jesus blev inte imponerad av den textkunskapen utan motiverade med vad det dessutom står skrivit:

 "Det står också skrivet. Du skall inte fresta Herren din Gud…."

Detta om kampen mellan de två finns berättat redan i Gamla testamentets texter. Där är metaforen en syndabock, som skulle bära bort synden. Namnet är Asasel. Bibelforskare är inte riktigt ense om betydelsen av Asasel men öknen står för så långt bort från träldomen som möjligt för att människan skall få komma ut i frihet – frihet från synd. Slutstriden mellan Jesus och Satan utkämpades på Golgata.

"Det inte finns som icke vinns

av kärleken som lider."

 

Anti Kristus började, som jag fattar det nu redan i himlen eftersom evangelisten Johannes kallar Jesus för Ordet från Gud. Far och son är ett både i himlen innan Jesus lät sig födas till människa och under hans tid på jorden. Där kommer Annandagens föreslagna bibeltext! Där kommer kampen in mellan brustna illusioner och verkligheten in. Lärjungarna fattade inte, att Jesus vunnit seger över Satan/Djävulen synden och döden en gång för alla. Allt som var lovat från första början blev fullbordat på korset. Kvar är trollkarlen illusionisten, som kan klä ut sig till en ljusets ängel till och med och tala om Guds kärlek i det oändliga.

 

Jesus vandrar vid vår sida, fast vi inte alltid fattar det. Han vet allt men låter oss ändå berätta till punkt varför vi är så ledsna och bedrövade.

Sen berättar han hur det egentligen är. Lukas ev. kap 24:13-33

 

Kristus har uppstått från de döda precis som det står skrivet. För din skull. För min skull.

Anti betyder mot. Vi kan vara för eller emot Ordet från Gud.

Vi lever nu och inte då. Ändå är det intressant att jämföra tiden vi lever i nu med tiden som var då. Det gäller mitt relativt korta perspektiv på hur långfredagen förändrats.

I min ungdom påverkades inte bara vi kristna av den dagen. Hela samhället var påverkat och ingen biograf fick köra några filmer. Ingen regel utan undantag. Det var tillåtel att visa "Ordet" av Kaj Munk prästen, som blev mördad av nazisterna under kriget.

 

"Allt som var roligt var synd!"  Är det sant? Var det så fruktansvärt att vara barn och ung i ett frikyrkohem? Inte få dansa. Inte få gå på bio. Möjligtvis passa på och se bio på långfredagen den enda film, som fick visas. Och visst var detta märkligt med en biofilm, som var så annorlunda, att den och bara den fick visas på landets biografer.

Än värre var det i Pingströrelsen visst. Där var synden i skillnad mellan en brosch och ett halsband i guld har jag hört. Det är över nu.

 

Nu är ingenting synd, om allt var det då. Vi har hamnat i det andra diket. Det är till och med svårt att förklara vad synd är för något. Alla människor gör ju sitt bästa. Och Gud är kärleken och kan inte vilja oss något ont. Det vill ju inte en pappa sitt barn – möjligtvis bli ledsen, om barnet gör fel.

Så låter det och så skall det låta.

 

För min del var skärtorsdagen mitt livs vändpunkt, när jag var 15 år. Jag ville ha budskapet om Getsemane och Jesu ensamma kamp, innan han blev gripen. Inga bibeltexter har berört mig djupare än de, att Jesus kämpade för min och vår skull och ville slippa, om det varit möjligt. Det var inte judarna, som dödade honom. Det var inte den romerska ockupationsmakten. Det var min och allas synd han tog på sig av fri vilja. Detta uttryckte Jesus tydligt, innan det hände med korsfästelsen. Han gav sitt liv frivilligt och ingen kunde ta det ifrån honom.

 

Idag är det Långfredag. Det går att ha tusen åsikter mot bibelns texter. Det gör varken från eller till. Det Lagen inte kunda åstadkomma – buden som människorna inte klarade av att hålla eller kan hålla nu heller – det gjorde Gud. Beslutet att rädda oss från synden och döden blev fattat i himlen mellan far och son.

 

Sonen är förebildad i flera av texterna i Gamla Testmentet. Gud gör inget utan att först ha förkunnat det genom sina profeter. Sonen blev skickad för att presentera vem Gud är och vad Gud förmår. "Ingen utom Gud kan förlåta synder." Det visste fariseerna. Jesus är Gud och människa. Han tog synden och skulden upp på korset och dog i vårt ställe. Han kan förlåta synder!

 

Det är fullbordat. Hela ritningen in i minsta detalj för vår frälsning är utförd. Idag får vi chansen att komma ihåg.

"Jesus dog för mina synders skull på korset," enligt Stefan Swärd.

"Jesus dog för mina synders skull på korset," enligt Niklas Piensoho.

Jesus dog för mina synders skull på korset. Det fick inte jag påstå i tisdagskvällens TV-program. Men så är det.

 

"Detta är en efterkonstruktion," enligt programledaren och författaren Jonas Gardell. Om vi inte har något offer måste vi skapa det, påstod han också.

 

Bibeln har sanningen om Gud och om oss. Resten är utombibliska sanningar, halvsanningar och vita lögner. Som jag ser det och många med mig.

I boken "Om Gud" av Jonas Gardell, som kom ut år 2003 beskrivs Gamla Testamentets Gud, som en Gud, som kan anpassa sig efter omständigheterna. När Israels folk vandrade genom öknen bland folk, som dyrkade en berggud kunde tydligen Gud bli ett vandrande berg.

Paulus skriver om händelsen också långt tidigare.

"De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var Kristus." 1 Kor 10:4

Jesus är Gud redan i Gamla Testamentets texter.

 

När Jakob var framme vid Jabboks vad med sin stora familj, så var han mycket rädd eller skräckslagen inför det som skulle komma – försoningen. Dyrkade folket runt omkring en flodgud? Ja, det är möjligt. I så fall är det en utombiblisk sanning – en myt som håller eller inte håller att prövas.

Anpassar sig bibelns Gud efter omständigheterna och byter karaktär eller roller som på en teater? Fanns det en flodgud vid Jabboks vad? Fanns där ett mörker runtomkring Jakob och den han brottades med? 1 Mos kap 32

 

Idag är det skärtorsdag, som vi firar till minne av Jesu kamp i Getsemane. Han kämpade ensam och ville helst slippa fortsättningen av vägen fram mot försoning. Inte för sina synder skull. Det var för mina och hela världens. Han hade en ångest så svår att kallsvetten blev blod. De allra finaste kapillärena i huden brast.

 

Den flodgud, som steg upp vid Jabboks vad enligt Jonas Gadell är det en efterkonstruktion?  Jesus var ju Gud även i Gamla Testamentets texter och välsignade Jakob och styrkte honom. Ljuset var på väg. Han fick ett nytt namn Israel. "Frälsningen kommer från judarna" Joh 4:22. Det är Jesu egna ord om sig själv och sin släkttavla. Född Gud. Född människa.

 

 "Om vi inte har ett offer måste vi skapa det."

 

Nej, det behövs inte. Jesus offrade sig själv en gång för alla. Han finns. Det är fullbordat på korset. Idag skall vi påminna oss om hans kamp för vår räddning. Jesus utstod den i Getsemane. När någon frågade efter honom för att gripa honom svarade Jesus med samma namn som Gud presenterade sig för Mose i den brinnande busken enligt bibel/språkforskare: Det är JAG ÄR.   Joh kap 18

 

Ljuset har kommit. Texterna i Nya testamentet om Jesu kamp och seger finns i Gamla testamentets historiska händelser, profetior och psalmer.

Jesus är Gud och mörkret har ingen makt över ljuset.