Kategori: Vägen valde mig

Sista ordet

Hur sa Carl Bildts fru Anna Maria igår kväll i Skavlan? Hörde jag rätt?
”Jag tycker om gräl men jag skall ha sista ordet!”
Det är väl en härlig självironi av en fredsmäklare!

Jag tycker också om gräl. Det skall hetta till lite grand. Om jag inte får sista ordet blir jag avstängd eller går självmant. Man kan få brännskador också i stridens hetta. Det är det inte värt. Så lite försiktigare har jag blivit i debatter men inte mycket.

Nu gäller stiden helvetets vara eller inte vara och hur elden ser ut där och hur länge den brinner. I debatter alltså med kristna debattörer, troende eller tvivlare. Jag för min del älskar bibelns bildspråk och vill gärna fotografera från texten. Så var det i texterna en gång, när Jakob nått Jabboks vad med hela sin brokiga familj. Varför skulle inte jag kunna vara där med min Canon med utbytbara objektiv? I min fantasi tog jag foton på hela stora familjen med mitt vidvinkelobjektiv och jag tog närbilder så klart med ett vanligt 50 mm.s. Tänk, de som är psykologer och familjeterapeuter vilket material att studera i dessa texter! Vilka kombinationer av gener! 1 Mosebok 32 och 33

Nej, så fick jag ju inte läsa bibeln! När teleobjektivet var på tänkte jag mig profetiskt in i vår tid. Varför inte? Varför får inte jag läsa bibelns texter genom min kameras olika objektiv och få ett pangfoto på den unge Juda?

I tonåren var jag rädd för vingårdsmannens sekatör. De bilderna har jag på näthinnan av en duktig trädgårdsarbetare om våren, hur han klippte ur fruktträden. Vårelden har jag fotograferat både i svart/vitt och färg.

”De torra grenarna tar han bort…”

Skulle han ta bort mig, som inget gjorde för Guds rike? Det blev en stor, lite ångestladdad fråga från Johannes kapitel 15 till Romarebrevets 11:e kapitel och 20:e vers ”men du får vara kvar genom din tro…”
Så enkelt! Det var bara att vara kvar i tron på Jesus. Det var mitt ansvar och det enda jag behövde göra. Det var slut på skräcken för elden!

Nu är debatten i full gång om elden och om tiden. Sista ordet är inte sagt ännu. Sista ordet vill inte jag ha ens i denna debatt om helvetet.
Allt som behöver göras för att rädda oss undan, det är redan gjort. Ingen behöver hamna där efter döden. Döden är besegrad en gång för alla av Jesus.

Större problem är nutidens egoism. Penningbegäret är roten till allt ont, säger bibeln. Att det begäret skulle ta sig in i sjukvården var väl det sista man kunde föreställa sig.
Moral har blivit ett så fult ord och böjningen ändå värre. Vi får inte moralisera.

Dagen efter domsöndagen

Igår var det dagen efter texten i bibeln om vad vi gjort eller inte gjort för de minsta, de utsatta och de sjuka och de som sitter i fängelse. Igår var dagen för några av de allra värst drabbade f.d. barnen i Sverige, som fått sina liv förstörda ofrivilligt. De var bara barn en gång i tiden men blev förstörda av vuxna.

Idag vaknade jag med det ord i huvudet, som jag inte förstått förut ”ofrivilligt” i en bibeltext. Det står i Gamla Testamentet ett exempel på en man, som ofrivilligt råkat döda en annan och måste fly undan en blodshämnare – en anhörig till den döde. Öga för öga och tand för tand.

Bättre än så här kan jag inte förklara en föreskrift om fristäder i löftetslandet. Det skulle finnas fristäder, som låg så strategiskt till att den anklagade kunde fly dit innanför stadens port. Vägen till fristaden skulle vara i gott skick, så att blodshämnaren inte hann ikapp. Budskapet är inte lättillgängligt för den late bibelläsaren. Överallt i Gamla Testamentet är Guds räddningsplan förebildad på olika sätt. Vägen till räddning skulle vara inom räckhåll och i gott skick, så att den dödsdömde hann fram i tid! Det skulle finnas en väg undan döden i den nya löfteslandet.

Vad har detta med fosterhemsplacerade barn att göra, som blivit vuxna och begärt upprättelse? Hur kommer ”ofrivilligt” in i mina tankar? Jo, jag tänker på dagens personal inom det sociala, som får kritik vare sig de griper in för tidigt eller försent. Hur hjälper vi barn, som far illa? Hur hjälper vi föräldrar, som är narkomaner eller alkoholister? De har ju också varit barn en gång. Finns det ett helvete?

En gång år 1956 fanns det en sjukvårdspersonal, som ofrivilligt skadade mig. Skräcken för att bli sjuk en gång till och hamna på det sinnessjukhuset jagade mig i vaket tillstånd och i nattens drömmar i åratal. Ofrivilligt har jag skadat andra och är dödens enligt bibelns budskap. Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud. Då bör det finnas en plats för mig, där jag kommer undan anklagelserna. Det bör finnas en väg, som är i ordning, så jag hinner fram i tid, innan jag dör.

Nej, jag skall inte skriva i ”vi”form om ansvar och synd. Jag har syndat mot Gud och behöver en framkomlig väg att nå honom igen. Som när jag var barn. Samhällets alla problem går inte att lösa kollektivt. Min skräck för att kunna bli sjuk igen kan ingen annan lösa. Livet är sådant att rädslan kan bli ett gissel.

Johannes skriver att rädsla inte finns i kärleken för i rädslan ligger tanke på straff. Domsöndagen är förbi med sina bibeltexter. Ändå är så många rädda för domens dag i uppdelningen av får och getter.

Jag för min del kommer att läsa på om fristäderna i Gamla Testamentet. Som barn fick jag lära mig vägen till korset. Den vägen var i gott skick och jag har hunnit fram i god tid undan döden.

Nu blir det ingen fällande dom för dem som är i Jesus Kristus.

Identitet

Ur min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Klänningen
(Ur journalen 5.10. ..rev idag sönder en klädning…)

– Jag vill inte vara patient!

Undrar just hur mina ord lät i telefonsamtalet till en sjukgymnast. Skrek jag ut dem eller var det bara så att rösten brast och jag började gråta? Kunde det vara så att smärtgränsen var nådd och jag måste få hjälp att bearbeta mitt gamla trauma? Vem skulle i så fall orka lyssna till berättelsen om skammen? För tro nu inte att skammen försvann genom att de bytte ord från sinnessjukhus till mentalsjukhus år 1959!

Jag hade till slut lyckats i min plan att komma tillbaka till stormavdelningen, där personalen inte var rädd för mig längre. Deras omplaceringar av mig passade inte i personkemin. Ingen berättade om hur de tänkte. Hur jag tänkte fick de veta, när det var för sent. Men en patient fick inte tänka eller känna. Så gick jag emellan och sa ifrån, att så gör man inte mot en patient. Det var när en annan patient hade fått ett epileptiskt anfall och sen fick bälte. För dom tillrättavisande orden och några till i stil med ”ni är ju inte riktigt kloka här”, så fick jag också bälte. Igen. Trots att dom kände mig.

Om detta står det ingenting i journalen. Jo, ”Fick fi i bälte”, står det. Nu var det läderbälte i en bredare säng och jag drog sängkläderna över huvudet och rullade ihop mig i fosterställning. Matvägrade. När nattpersonalen tagit över och de andra gått hem, var jag både hungrig och behövde gå på toaletten. Jag hade fått finna mig i bälte igen och blev erbjuden ett bäcken. Där gick gränsen.

– Är du så rädd för mig, så får du väl ringa efter förstärkning från manliga avdelningen!

Det gjorde hon så småningom och en man i mörk skötareuniform kom och låste upp mig. Då var jag så arg och sa som jag tyckte till honom, att detta var ju löjligt! Det tyckte han också. Sen gick jag och kissade.

Undra på att inte jag vill vara patient! Undra på att jag rev sönder en patientklänning! Den kanske ändå var färdig för att bli mattrasor. Var deras tanke, att jag skulle ligga sex veckor i sängen och tacka och ta emot deras tvångsinjektioner och bältesbehandling? De rev i sönder min identitet som duktig sjuksköterskeelev, när jag kom innanför dörrarna till avdelning 10 B. En månad senare på dagen rev jag sönder en av deras anstaltsklänningar. Det stod 1 – 1.
Till mig. För ”min klänning” hade så hög kvalitet, att den gick att sälja till nästa sjuksköterskeelev.

Hur gick det då hos psykologen på Vårdcentralen över 50 år senare? Jo, hon fick läsa hela journalen – se hela min skam och konstaterade vid besöket en vecka senare, att jag varit arg, frustrerad och lite full i f..

Det där sista står heller inte i journalen. Men jag lurade dem ibland. Bara för att få lite omväxling.

Tolkningsföreträde

I början av 2000-talet var det debatter, som mer liknade pangpang mellan bekännande kristna eller mellan ateister och kristna. Jag trodde i min enfald, att bekännande kristna trodde och tolkade som jag gör. Inget kunde vara mera fel. Alla tolkar på sitt sätt efter sina ramar och begränsningar. Det måste jag lära mig och att inte jag eller någon annan hade tolkningsföreträde! Som jag trott. Också det i min enfald.

Bara ett enda exempel. Jag trodde, att Svenska Kyrkans avskilda medarbetare trodde på trosbekännelsen. Så jag triggade igång varje dag tills ilskan var kompakt och inte försvann vid solens nedgång. Varför angriper jag bara Svenska Kyrkan? Jo, deras unga ansvarade för undervisningen i bibelsajten. Att ge bidrag till ett arbete är inte det samma som att vara ansvarig. Det stod flera namn under. Sen dess har det runnit mycket vatten under bron. Svenska Missionskyrkan har också anpassat sig att bli lagom mer än förut. Och jag har inget tolkningsföreträde.

Som ett expriment på en bild, som kan ge olika associationer satte jag in det foto, som jag tagit på en figur. Jag satte in det på Facebook. Jag styr inte längre utan vet att alla tänker och ser själva. Men det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet om hur mycket smärta jag haft på grund av en dålig rygg.

En dag för 40 år sen sa jag till min ortoped, att gråten sitter inte i halsen. Den sitter mellan (kotbågarna) L4 och L5. Då visste jag inte, att han själv var opererad för diskbråck. Det förklarade mycket av varför han kunde så mycket om smärta och dålig rygg. Han kunde tolka mycket bättre än någon annan.
Bibeln visar på att människan har både kropp, själ(psyke på latin) och en ande. Där är vi bekännande kristna i Sverige att tolkningsföreträdet finns hos Gud och ingen annan. Jag har facit till mitt liv men inte till någon annans. Det jag vet är, att en dag mötte jag denne JAG ÄR, som presenterade sig för mig, som inget var bara en desillutionerad och besviken. Det jag vet är, att en dag i början på 70-talet var det någon, som kunde grekiska och visade på att Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv i Getsemane. När de sökte efter Jesus frågade han soldaterna vem de sökte. Jesus svarade inte ”det är jag” utan ”det är JAG ÄR.”

Det är stort att få leva i Sverige under frihet – frihet att kunna få ta emot bibelns budskap hur mycket som helst till ande, själ och kropp.

Religionsgrubbel

Min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” verkar inte bli någon försäljningssucce. På förlaget ”Liten upplaga” är det 15 ex sålda och tiden går ut i januari.
Det kapitel som egentligen inte borde vara med kommer här. Det är det, som vi inte vill höra och ta emot. Jag är stolt till max också.

Religionsgrubbel

(Ur Anamnesen den 5.9.1956 Är stundtals religiöst grubblande, stundta,s svärande.)

Den första diagnos, som jag visste om att jag fått och förhörde mig om var just religionsgrubbel. Vad innebär det? Att lära in blodets funktion och betydelse är ett ämne inom fysiologin och biologin och sedan medicinsk vetenskap, om jag fattat rätt. Att läsa in om blodets betydelse i bibeln är teologi. Jesus Guds sons blod renar från all synd. (Ur Johannes första brev.)

Mitt intresse är både ock.
Det hände för 30 år sen att en nyfrälst narkoman kom och klagade för mig:
– Dom säger i kyrkan, att jag skall tacka för blodet. Och jag tycker, att det är så äckligt. Vad skulle jag svara? Jag hade ju inte förstått blodets betydelse i biblisk beskrivning och funktion. Så jag bad till Gud:
– Visa mig blodets betydelse!
Och sen glömde jag den bönen.

En kväll fick jag en fruktansvärd tandvärk. Jag fick tandvärk där det inte fanns någon tand längre. Jag stod på alla fyra i sängen med huvudet i kudden. Jag tog två albyl. Jag fick ta två till lite senare. Inget hjälpte. Klockan var mycket. Jag fick åka över hela stan för att komma till jourhavande tandläkare. Visdomstanden var ju utdragen. Hur kunde jag då få en sån fruktansvärd värk?
– Blödde det mycket, när dom drog ut tanden?
– Nej, det blödde inte alls, svarade jag. Och trodde, att det var ett bra svar.
Den jourhavande tandläkaren började då att berätta om blodets betydelse.
– Om det sker en kraftig genomblödning så koagulerar blodet och proppen ger ett skydd. Nu har det kommit ner något i såret, som gett denna infektion. Ungefär så berättade han. Efter behandlingen for jag hem.

Det gick en vecka. Min vanlige tandläkare tog över. Det gick några dagar till. Det kom en ny sen kväll med olidlig smärta. Jourhavande denna kväll fanns i ett annat ytterområde. Bilen fanns på verkstad. På så sätt blev resan inpräntad tydligare i minnet. Samma fråga upprepades här:
– Blödde det mycket, när dom drog tanden?
Samma fråga. Samma svar. Och samma undervisning. Det är viktigt med en genomblödning. Det är viktigt med blodet som koagulerar och skyddar såret.

Vad var det jag hade bett Gud om? Ja, inte var det tandvärk.
– Gud visa mig blodets betydelse!

Strax före stängningsdags mellan två dygn fick jag undervisning om blodets betydelse. Det räckte inte med en gång. Jag fick det upprepat en gång till. Sen kom den ena associationen efter den andra….

Det finns en plats i föräldrahemmets trädgård, som jag kan peka ut. Det var en fin höstdag. Pappa grävde. Jag hängde med som en flik (ficka). För ett ögonblick ställde pappa ifrån sig trädgårdsgrepen. Den hade platta slipade tinnar. Jag ville också gräva, men körde den rakt igenom den bara foten. Sen minns jag inget mer. Jag var 4 år på väg mot det 5:e.

Jord och gödsel från ett trädgårdsland är livsfarligt, att få in ett sår. Det behövdes hjälp utifrån. Det räckte inte med pappas snabba ingripande. Det räckte inte, att tvätta rent såret. Det kunde bli blodförgiftning. Det skulle kunna leda till döden.
Minns Du planscherna i skolan på blodomloppet – detta grenverk av blodkärl. Hjärtat var förstås med och så dessa parallella grenverk – ett i rött och ett i blått. Och denna mångfald av uppgifter som blodet har. Vi tvivlar inte på en enda. Det röda grenverket visar på att hela kroppen får näring och syresatt blod. Det blå grenverket skall visa på att blodet har ett lika fint renhållningsverk – transportsystem för att få bort gifter och slagg via olika organ. Det handlar om röda blodkropparnas suveräna arbete.
Om vi får ett sår på kroppen rusar dom vita blodkropparna dit och tar itu med bakterier. Dom är som kravallpoliser:
– Hit men inte längre! Dom bygger sitt staket.
Jag hade en kusin, som var Rh-. Mannen var Rh+. När första barnet föddes gick det bra. När det andra föddes blev det ilfart till annan avdelning för blodbyte. Det är så länge sen. Dom har andra behandlingar nu. Idag sitter inte den dottern och funderar över: skall blodet som jag fick fungera? Hon behöver aldrig tänka på det.

Och nu till bibeln och 1:a Moseboken. Vad som hände i Evas själ i Edens lustgård, när hon släppte in lögnen förstår inte jag. Jag fattar bara att lögnen är oförenlig med Guds väsen. Lögnen var och är som ett gift som så småningom leder till döden. Det hade Gud inte tänkt. Så presenterade han sin räddningsplan för Adam och Eva.
Det är som om bibelns texter säger: ”Försök att gömma er! Försök att ursäkta er! Ni är lika nakna ändå trots de fikonlöv, ni svänger ihop!”
Nej, det behövdes ett blodbyte! Någon i Skapelsen måste offra sitt liv! Ett oskyldigt blod måste rinna för att Gud skulle kunna göra kläder av skinn åt dem.

– Jag kan inte, kommer aldrig att kunna, uppfatta Jesus som ett ”offerlamm” gjutande sitt blod för världens (och mina) synder och sålunda försonande…
Så skrev en man i ett av sina brev till mig. Och hur skall man kunna förstå om ingen berättar.

Jag kan se Golgata framför mig. Jag kan se Jesus hänga där med en rövare på var sida. Jag kan höra hånet:
Luk 23:39-43 (Bibel 2000)
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” [43] Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Rövaren hade sjabblat bort sitt liv. Nu fick han sitt straff – dödsstraff. Kan du se hur dom vita blodkropparna rusar fram och tillintetgör alla bakterier?
Kan du höra Johannes Döparens profetia om Jesus några år tidigare:
– Se Guds Lamm, som borttager världens synd!

Nu hängde Jesus där mitt emellan två rövare. Hans blod renade från all synd i dens liv, som bara önskade en tanke.
Kan du se Maria, Jesu moder, stå nedanför korset? Jag kan föreställa mig, att hon var förlamad av sorg. Vart hade alla profetior tagit vägen – alla löften som hon hört? Hon skulle ju bära på Guds Son – han skulle ju bli FRÄLSAREN! åren med honom hade gått så fort. Nu hängde han här som en missgärningsmän tillsammans med rövare! Kan du se framför dig hur dom röda blodkropparna rusar runt i Marias liv och förser hela hennes varelse med näring och syre. Blodet fungerade i hennes liv också

– Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus. Livet kom tillbaka till Maria! Blodet fungerade! Hur skulle jag kunna låta bli att tro på blodet!

och eller men

Undrar just om jag skall sluta att blogga. Vem bryr sig?
Här sitter jag med mitt temperament och försöker sticka ut hakan i olika ämnen. Det var ju så en bloggare skulle överleva! Eller?
Jag har erkänt utan omsvep, att jag varit högfärdig till max och plöjt en doktorsavhandling i teologi utan att förstå något.
Jag har varit ödmjuk också och erkänt, att jag blivit avstängd från debatter. En skrev rent ut, att jag inte kan debattera. Undra på det, när jag tror, att jag har rätt!

Största högmodet var väl, när jag köpte en tjock, dyr teologibok och inte kunde hitta något från bibeln. (Minnet sviker mig visst lite.) Systematisk teologi.
Idag har jag bara hittat ett ”och”, som irriterar mig.
Det som irriterar mig är, att jag inget kan om grundspråket. Det får bli min blogg.

Hes 34:16
I will seek that which was lost, and bring again that which was driven away, and will bind up that which was broken, and will strengthen that which was sick: but I will destroy the fat and the strong; I will feed them with judgment.
KJV

Hes 34:16
Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sårade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra. Ja, jag skall sköta det så som rätt är.
B82

Hes 34:16
Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
Bibel 2000

Din bok och min bok

Min berättelse måste säljas av författaren själv. Alltså måste jag skärpa mig och bjuda ut den berättelsen. Min bok såldes i ”Din bok” i 2 exemplar och jag som författaren köpte då för dessa pengar:

Efter detta
av författaren Stefan Swärd

Meddelas endast på detta sätt. Jag tror precis som Stefan Swärd, att fortsättningen av livet inte blir påtvingad. Om Swärd uttrycker detta på mitt sätt, har jag inte sett ännu. Det jag vet i mitt fall är, att jag måste förlåta precis som Gud förlåtit mig all synd och skuld. Annars blir utgången en annan än himlen.

Det jag vet i mitt fall är att Gud varit långmodig och mild och väntat in min lust att försonas med livet som det blev.
Det jag vet är, att jag älskar bibelns budskap om försoning genom Jesu blod. Om detta är subjektivt eller objektivt återstår att lära in.

P.S. En av Göteborgs bokhandlar heter ”Din bok”. D.S.

Det kom ett brev

Rubriken är från Pär Lagerkvists dikt: ”Det kom ett brev” den enda dikt jag kunnat utantill i tonåren. På söndagarna skulle det inte vara något arbete men gärna brevväxling mellan föräldrar och barn. Ja, jag är glad i bokstäver, ord och handstilar. Jag är glad över att min storasyster sparat alla brev från 50-talet innan vår mor blev så darrhänt, att hon slutade att skriva brev. Där berättar hon det jag behöver få bekräftat om maktlösheten som anhörig.

Igår kom ett brev från min storasyster, som är 83 år nu och sätter ord på sin maktlöshet år 1956. Det var inte lätt att se på och inget kunna göra.
Detta kallas feedback nu efter 55 år! Äntligen finns min egen berättelse i ord inifrån sinnessjukhuset! Äntligen får mina äldre syskon sätta ord på sin egen smärta att stå bredvid och se på utan möjlighet att förändra tidens sätt att behandla! Äntligen är det tillåtet att tala om hur en psykos kan se ut och att den går över!

Detta kallas feedback. Ja. Någon lyssnar på en berättelse och gensvarar. Så gjorde teol.dr. Sofia Camnerin. Hon fick min bok med eller mot sin vilja:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och gav ett svar på Facebook:

”Hej Gunnel – jag skrev just ett meddelande till dig här på facebook – en slags recension av din bok! Du berättar om smärtan, vägran att bli ett nummer – en ”patient”, du berättar om signaler av hopp och närvaro – som när din bror cyklade till dig med äpplet. Du berättar om starka överlevnadsinstinkter och ett viktigt trots! Så berättar du om vägar till helande – hur din tro har burit dig och att du har funnit någon slags helande – sår mot sår.”

Sofia Camerin finns på Missionsskolan, Lidingö, som jag hade som en hägring under väldigt många år. Den som varit sjuk, blev inte antagen som elev. Där är ett av alla mina sår som ärrat nu. Men med hjälp av min envishet klarade jag av att läsa hennes doktorsavhandlingen i teologi:

”Försoningens mellanrum”

Där är vi nu. Det finns EN som gått vägen före oss och kan allt. Han är modellerad i Gamla Testamentet på så många olika sätt genom personer, byggnader, historiska berättelser och profetior. Som räddaren genom allt.
I mina olika Bloggar finns min kärlek till dessa personer i texterna. Jag älskar kartor och vill veta var jag är. Är detta att vara en fanatiker? Det står till och med i min sjukjorunal från år 1956, att jag är orienterad. Låt mig vara det då! Det enda positiva, som finns om mig i den sjukjournalen är, att jag är snäll mot patienter. Ja, det var därför jag ville utbilda mig till sjuksköterska.

Josef är en modell till Jesu långa väg för oss. Han känner vägen! Det är bara åtta kapitel 1 Mos 37-45 ändå finns där allt! Josef har betytt så otroligt mycket för mig. (Jag begriper inte vad feministteologi är för något.)

Se almanackan här

Vilka juveler!

Vilka juveler! Det gäller Jakobs tolv söner. Det gäller inte att en medalj har en baksida. Det skall handla om en insida av Guds hjärta. Från hjärtat utgår livet. Enligt bibelns språkbruk börjar tankeverksamheten där oavsett vad vetenskapen kan bevisa om hjärnans funktion.

Så när 430 år hade gått av vistelsen och sen träldomen i Egypten för Jakobs söners stora släkt, så var det dags för organisering. Folkets överstepräst gick in i det allra heligaste en gång om året i deras flyttbara tempel, som kallades tabernakel. Det är inte lätt att gissa sig till hur översteprästens bröstsköld såg ut. (2 Mosebok kapitel 39) Det som är intressant är, att den hade tolv ädelstenar i fyra rader och tre i varje. Det intressanta är att de allra flesta ädelstenarna har hårdhetsgraden närmast diamant på skalan. Om jag tolkat en geolog rätt. Ädelstenar blir till i olika miljöer under olika omständigheter och press. Så är den ena inte lik den andra i färger eller skönhet. Slipade blir de unika. Två syskon är heller inte lika exakt. Syskon kan ha samma uppväktmiljö men ändå formas så olika. Jakob var far till tolv söner men de hade inte samma mor. (Syskonen Rebecka och Laban tjänade tydligen inte samme herre. Ingen kan tjäna både Gud och Mammon…Så blev det som det blev.)

Jakob som fick namnet Israel efter sin kamp med den okände var redan i förbund med Herren Gud sin faders Gud och sin farfars Gud. Herren förnyade förbundet med Jakobs tolv söners stora släkter. Här kommer alla olikheter in men Herrens förbund och löften är de samma. Och deras namn skulle vara inristade på olika ädelstenar och finnas närmast översteprästens hjärta till påminnelse inför Herren Gud.

Glöm oss inte vad du har lovat våra fäder!

En karneol, en topas och en smaragd i första raden men vi får inte veta vilken son i ordningen, som hade sitt namn på vilken ädelsten.
En karbunkel, en safir och kalsedon i andra raden men rubin står det i senaste bibelöversättningen i stället för karbunkel…här är tillfälle för studier…
Här är tillfälle för släktforskning och genforskning. (Är jag lik moster eller faster? Vem är jag?)
En hyacint, en agat och en ametist i tredje raden med var sitt namn på någon av Jakobs tolv söner…
En krysolit, en onyx och en jaspis i fjärde raden och tolv är ett förbundstal. Det är bra att upprepa de förbund Herren slöt i Gamla Testamentet med Noa, Abraham, Isak och Jakob. Herrens välsignelse gick genom Abraham till alla folk genom Jesus senare i tiden. Då är det fråga om Jesus som överstepräst inför Gud med oss närmast sitt hjärta.

Vilka juveler!
Det uttrycket har en negativ betydelse på några, som gjort bort sig. Eller hur? Är det inte så att vi också gjort bort oss precis som Jakobs söner gjorde en gång mot Josef älsklingssonen, drömmaren? 1 Mosebok kapitel 37

Bevara mig som din ögonsten!

Välsigna Jerusalem

Idag surfar jag som vanligt och kollar mina favoriter. En av dem är Lilly Sofia Jönsson med fjärde väggen. Därifrån brukar det gå att komma vidare i djungeln. Vilken politik har jag själv? ”Politiskt obunden” ser så bra ut ibland i vissa tidningar. Jag för min del är politiskt ambivalent och blev det i mitt föräldrahem. På den tiden var många medlemmar inom frikyrkorörelsen folkpartister. Ändå levde min far som en socialdemokrat i ekonomiska frågor och storebror var socialdemokrat och tänkte i ansvar precis som en företagare. De två var exakt lika trovärdiga. Att roffa åt sig pengar genom fallskärmsavtal var lika otänkbart för båda.

När kom svängningen i Sverige till denna stora egoism? När kom svängningen i Sverige i förhållande till Israel? Sverige skakar i värdegrunden, när var och en blir sin egen gud och bara roffar åt sig för egen vinning. Sverige har inte längre råd att hjälpa en gammal, dement kvinna utan anhöriga i det land hon kommer från! Barn utvisas utan hänsyn till förhållanden. Sprit och narkotika flödar i stället fritt in över landets gränser. Och behövande visas ut…

När hände det att socialdemokratin blev viktigare än budskapet i väckelserörelsen? När hände det att politiker i Sverige fattar världsproblemen bättre än Gud? Jag för min del minns var vi stod på golvet hemma en gång min mor och jag, när jag frågade henne om omsvängningen i Svenska Missionsförbundet. En tidning är ett organ för ledarnas tankar.

Välsigna Jerusalem! Där stod pålen/korset en gång och Guds son dog i vårt ställe. Därifrån utgick sedan hans budskap om frihet för de fångna och hjälp till de fattiga och ett glädjens budskap till alla – i norr, i söder, i öster och i väster.

Tillbaka till bibelns budskap om Sverige skall kunna räddas!

Läs artikenl här

Det religiösa

Tavlan hemifrån

Livet är fullt av associationer. Predikan igår i Smyrnaförsamlingen, Göteborg satte igång massor. De fromme förr kallade detta efterpredikan, om den helige Ande talade. Jag för min del kom ihåg humorn inom familjen och ett arvsskifte om böckerna.
– Det religiösa ger vi Gunnel!

I går fanns bibeltexten från Josua bok kapitel 18:14-24. En mening ur den texten broderade min blivande mor en gång i tiden med stora bokstäver i början av 20-talet. Ramen är 90 x 62 cm. Den målade jag i blått över det urblekta tyget för 20 år sen drygt. Ramen har samma färg som bokstäverna nu. Detta budskap till vem som ville läsa fanns över mina föräldrars sängar. De hann fira sin 62 åriga bröllopsdag tillsammans innan döden för tillfället skilde dem åt.

Vi vill tjäna Herren,
ty han är vår Gud.

Anethe Carlsson var gästpredikant igår och från Stockholm.
”Sätt ner foten och fötterna och markera som Josua att jag och min familj vi vill tjäna Herren!”
Ungefär det var huvudbudskapet. Och jag var så glad över mina kartor som finns lagrade i huvudet, som är inpräntade på Israels folks vandring genom öknen till löfteslandet. Det går så fort påpekade Anethe Carlsson att glömma Herrens under och bli påverkad av allt runtomkring det vill säga andra gudars läror.

Det är bara att konstatera vad som skett i Sverige bara under senaste 100 åren. Hur fort gick väckelsen över med alla under i ett nersupet land i misär? På en eller två generationer?

Fastrar och mostrar som inga egna barn har kan också få sätta ner foten idag och vara med i ett tydligt:

Vi vill tjäna Herren
ty han är vår Gud!

Den predikan gjorde mig glad med alla mammor och pappor, barn och gamla runtomkring!

Vem är Eva?

Vem var Bokens Eva? Vem är min boks Eva?
Det märkliga är att ”Boken med de svarta pärmarna” spänner över många tusen år i sin berättelse. Det märkliga är att berättelsen håller oavsett hur många som läst den eller läser den, tolkar eller feltolkar. En viss lära påstår, att det finns inte rätt eller fel. Då har man verkligen suddat bort alla gränser. Vissa påstår att alla i alla tider fick lida av Evas felsteg och därför har alla förlorat paradiset.

Vem var då Eva, som läste och tolkade Gamla Testamentets texter år 2000 så kvivskarpt, att det ser ut som om hennes intelligens är överlägsen alla andras?
– Det(Gamla Testamentet) börjar som bekant med att Eva skapas av Adams revben för att han skall få ha lite sällskap. Sen blir hon skuld till alla världens olyckor och lidanden, därför att hon ätit av Kunskapens träd. Grunden är lagd. Trots att hon hädanefter skall föda sina barn i stor smärta så visar sig vara männen som får barn i GT. Ett otroligt antal män som blir fäder till söner räknas upp, och det är bara pojkar som föds.
Abraham skall lära sig lyda och därför kräver Herren att han skall elda upp sin ende son. Abraham ställer upp på detta, men när han visat sin lydaktighet slipper han fullfölja offret. Herren vet nu att han kan lita på Abrahams absoluta underkastelse.”
Citat ur författaren Eva Mobergs artikel
”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”
Ordfront nr 1 år 2000

Denna artikel som kom i samband med att vi fått en ny bibelöversättning har gett mig inspiration att berätta från min horisont. Den troende uppfattar inte bibeltexterna på samma sätt som en kritiker eller ateist. Eva får stå för alla som mött bibeltexterna på ett annat sätt än det jag gjort från barndomen.

Tredje eller fjärde omnämd Eva i min bok har varit barn och blivit vuxen. Hon tog en överdos till slut. Orkade inte med livet längre och respresenterar alla dem, som råkat ut för sexuella övergrepp som barn. Många hamnar i missbruk och kriminalitet och blir trampade på ytterligare. Skammen förökar sig på ett märkligt sätt till skuld och straff utan slut. Spiralen är svår att hejda eller förstå.

Den första Eva, som jag nämner i min bok får stå för alla bra sköterskor inom vården. Mer än en har frågat varför jag inte lämnar mitt eget tråkiga bakom mig. Varför skulle jag inte be om hjälp till slut och sen visa på att det finns hjälp att få?

Så står det på baksidan av min bok