Kategori: Vägen valde mig

Sanningen

Det är inte som det brukar längre. Det var flera år sen det var gudstjänst på Kristi Himmelfärdsdag. Den gamla, förkrympta 90-åringen klagade inte. Hon sa bara att det var så snopet. Hon hade kommit med färdtjänst och trott, att det fanns en gudstjänst på Kristi Himmelfärdsdag som vanligt. Det är inte som vanligt längre och talas inte om att Jesus skall komma tillbaka. Då blir det heller ingen sång i ämnet:

Och som du for du komma skall O Jesus hit tillbaka
Jag akta vill uppå mitt kall Jag bedja vill och vaka
Jag vet ej tid jag vet ej stund Men dagligt dig förbidar jag.

Det är inte som vanligt längre. Nyss fanns det flaggor överallt i regnbågens färger. Det finns en frimodig grupp, som flaggar för att det skall bli och är precis som i Noas dagar. Folk äter och dricker. Nej, det är inte det som de flaggar för utan allas lika värde. Sen är vi inne på den skala som alla nu förtiden skall finnas inom mellan heterosexuell eller homosexuell. Förr var det ett g eller ett og. Resten var inte vuxna inte könsmogna.

Tänkte jag skulle släppa taget och låta livet leva sig själv. Det gick så där och jag har redan läst ”Mellan himmel och jord”. Där finns homosexualiteten debatterad igen. Det finns inte en sanning. Det finns många sanningar. Eller? Får en kalla sig sanningen i bestämd form? Finns det bara min sanning och din sanning? Eller finns det hans sanning, som kan hjälpa den som vill ha hjälp idag av Sanningens ande?

Tänk, om det är så att tro och vetenskap kan vara i motsats lika väl som överens?
Tänk, om det är så att både ock kan vara i motsats lika väl som överens? Tänk, om Sanningens ande är villig att hjälpa oss till nya insikter, som vi inte haft förut?
Jag kan öppna upp för mig själv men inte för någon annan. Och jag vill på pingstdagen år 2014 be om kärlekens ande…(Psalmnumret kommer sen)

Här är en länk till nr 161

Helige ande låt nu ske undret som väcker oss alla

Abraham och Lot ställdes inför samma rikedomar och samma möjlighet att få tillräckligt av det goda som låg framför. Bibeln säger att anden och köttet ligger i strid med varandra. Det var förmycket en gång och Lot fick välja, när de delade på sig. Lot flyttade sig närmare och närmare Sodom. Till slut bodde han i staden.

Mellan himmel och jord om Sodom bland kommentarerna

Där vågade jag igen att komma med en kommentar. Tänk, om det är så att de två döttrarna står för något precis som Abraham står för tro på det omöjliga och Lot för det som hägrar för ögat? Visst är det en strid mellan anden och köttet? I så fall undrar jag så här med hjälp av bildspråket i bibeln, att den ena dottern kan stå för ”Israel” och den andra för den hednakristna församlingen efter Jesu uppståndelse. Båda dessa har blivit våldtagna av Satan. Satan skulle sålla lärjungarna som vete sa Jesus men Jesus ber för sina lärjungar. Två ”döttrar” har varit och är i den ondes våld. Två ”döttrar” våldför sig på ”Rättfärdigheten” senare och konsekvenserna har blivit uppenbara tiderna igenom! Varför skulle det annars stå i Nya testamentet om den rättfärdige Lot? När försvann denna rättfärdighet?

Bibeln talar ofta om det ena eller det andra men också om både ock. Laban hade två döttrar. Kan det vara så att Jesus fick hednaförsamlingen först (Lea) trots att det var Israel han älskade (Rakel) och hade tjänat för? Kan det vara så att den helige Ande fortfarande är villig att lära oss allt vad Jesus har sagt?

Jag bara undrar. Bibeln talar inte om man eller kvinna. Bibeln talar om både ock. Bildspråket kan vi inte ändra på eller innebörden av en orörd kvinna, en jungfru. Alla tio jungfrurna väntade på brudgummen och bröllopet. Alla hade samma målsättning men eftersom det dröjde med hans ankomst tog oljan slut för de fem. Den olja de hade vid sidan om i ett kärl. Den helige anden finns i bibeln (kärlet) men bör också finnas i mitt liv (facklan). När han plötsligt kommer i ett nu kan vi inte fiffla med oljan hit och dit.

Den som vill kan fråga Hjälparen den helige ande.

Bibeltanten

Ser att någon klickat fram ”Stackars Svenska Kyrkan” från förra året. Det är ju just den tanten i Ockelbo, som muntrar upp mig gång på gång. Detta fast hon inte lever och jag inte hittar den bok, som har texten om henne. Den arme, nye prästen som fruktade hennes förhör hette Erik Jakob Ekman född 8 januari 1842.
Läs om de två hur det var när de möttes https://gunnelsplats.wordpress.com/2013/09/04/stackars-svenska-kyrkan/

En ung tjej i nutid bad till Gud, att hon skulle få möta gamla människor, när hon flyttade till Göteborg. Gissa vem hon träffade! Gissa vem som drömt om barnbarn! Så fick jag berättelsen om bönesvar och frågan om hon fick kalla mig ”bibeltant”. Detta berättar jag bara som en enkel ursäkt för att jag tänker fortsätta älta. Precis där jag slutade sist. Ja, kalla det gärna, att jag ältar. Jag anser, att det finns bättre och snyggare ord som till exempel, att jag forskar. Och forskar i skrifterna precis som män gör. 🙂 Eller borde göra…

Tappa inte tråden nu! Den är tre år gammal mitt ältande om den senaste kända kvinnliga prästen. Den första är ju Margit Sahlin så klart i mitt minne genom åren och 1958 alldeles särskilt. I nutid gäller det allt blodigt offer, som måste bort och särskilt psalmen ”Guds rena lamm oskyldig På korset för oss slaktad…”

”Fy,” sa narkomanen år 1969, ”jag tycker att det är så äckligt med blod! Han sa till mig i Smyrna, att jag skulle tacka för blodet!”

Det var då det. Så säger ingen i Smyrna nu för tiden. Gissar att det kan vara postteologi. Det fina uttrycket har jag snappat upp i en doktorsavhandling om försoningens mellanrum. Just i det mellanrummet är vi nu med mitt ältande, som övergått i forskande. Pingströrelsen som jag tillhör lär ha den objektiva försoningsläran. Jag för min del kan ju min egen väckelsehistoria ner till ”Predikare Lena” på 1700-talet och lär sen ha den subjektiva försoningsläran. Den hade jag insjungen i blodet, innan jag blev inlåst på Restad Sjukhus. Tjugo år gammal men inte myndig och tjugoett. Mamma och jag var helt överens om behov av vård men hon måste skriva på sitt namn. Förlåta och glömma också vad som hände i deras behandling av en sjuk, ung människa.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Detta skall redas ut! Gud hatar synden och vredgas över den! Har jag fattat rätt, att han måste placera den vreden på ett offer, som var oskyldigt? Och var finns poängen att gräla om min barnsliga tro på att Gud älskar mig? Han behövde inte något offer för att blidgas! Det är väl ändå min och andras synd som sargat Jesus och plågat honom hela vägen fram till korsfästelsen och döden på ett kors? Det var väl ändå inte Gud, som piskade sin son blodig på vägen dit?

Det tragiska är att pingstvänner idag inte fattar, att de har den objektiva försoningsläran. Ingen har visat mig något intresse av att reda ut begreppen. Jag fick medlemskap år 1970 ungefär. Jag arma människa! Vem skall hjälpa mig? Hör du det? Jag kommer från Svenska Missionsförbundet. Utan att vara medveten om det borde jag ha en subjektiv försoningslära precis som Sofia Camnerin har i sitt Försoningens mellanrum!

Mitt mellanrum är tre månader inlåst på ett sinnesjukhus fastspänd i ett bälte och tvångssprutad. Det är försoningens mellanrum för min del. För att eventuellt få någon mer att läsa min blogg, bör jag ha med foton. Snart kommer det ett på Paul Petter. Han älskade Gud och blommor. Precis som jag gör. Snart kommer det några blommor från Gotland. Men jag skall fråga först. Annars får det bli från Norrland utan att fråga.

Allt mellan himmel och jord Svar till Fredrik Wenell av Stefan Swärd

(I Norrland finns det en fru till en teolog, som får vissa uppdrag av mig att hämta blommor i fjällen. Hennes man heter Martin.)

130704Visst är denna blomma från fjällen norr om Östersund?

Absolut tystnadsplikt

Det finns mycket att skriva om ”Uppdrag granskning” och det senaste programmet. Det finns många bloggposter, som handlar om programmets vinklingar och fula målsättning. Prästernas tystnadsplikt är viktig. Prästernas plikt att tala finns inte med i debatten. De har ett uppdrag av Gud själv som förpliktigar. (Deras uppdrag är inte att mobba kvinnor.)

Tystnadsplikten får aldrig naggas i kanten

Jag blev bjuden till en prästvigning en gång i Skara domkyrka. Det var så svårt att hitta parkeringsplats i närheten. Så domkyrkan var fullsatt, när jag kom in. Det som blev det viktigaste och heligaste ögonblicken för mig var när de blivande prästerna avgav löfte inför Gud och församlingen att förkunna Guds ord. Och inget annat. Detta prästlöfte har jag kollat upp mer än en gång under årens lopp. Det löftet har jag kontrollerat även inom Missionskyrkan. Tystnadsplikt för präster och pastorer är viktig och får absolut inte brytas. Visst, men var det Jesu befallning att de skulle gå ut och tiga?

Hur skulle det vara om teamet i Uppdrag granskning for runt i kyrkorna och lyssnade på vad prästerna talar? Hur skulle det vara om folket fick mat från himlen för sin själ och slapp hemmagjorda tolkningar och vantolkningar? Skall bibeln vara på mina villkor? Skall prästerna prata bort att en brudgum i bibelns språkbruk är en man och kan förebilda Herren? Om det inte finns någon som helst utbildning angående förebilder på teologiska fakulteter, så är det väl ändå dags för det snart! Allegori hette det, när jag var ung. Det står inget i bibeln om två brudar inför Herrens altare. Det står däremot om tio jungfrur (unga kvinnor), som alla väntade på att brudgummen skulle komma och att bröllopet skulle börja.

Snart är det Pingst. Det står inget i bibeln om att den högtiden passar bäst inom Pingströrelsen.

”Men när den helige Ande kommer över eder skall ni få kraft att bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Apg kap 1

Prästvigning148Skara domkyrka och prästvigning med barnet i centrum

”Bäste Gunnel…”

I dessa tider av genusforskning kanske det passar att börja där. Jag har gått in på mansdominerat område. Det har jag fått sota för. Men inte av rektorn för Missionsskolan, Lidingö, William Bredberg år 1959 eller 1960. Först skrev han ett meddelande om att jag inte blivit antagen till pastorsutbildningen. Sen skrev han ett tackbrev till mig för att jag hade tagit det så bra. Jag hade skrivit tillbaka och berättade om min tolkning av hans brev:

Gud har väl en annan väg för mig då..

Tydligen har jag inte kunnat ta motgången så värst bra. Det som skrivs på nätet är offentligt. Alla mina inlägg är offentliga. Innan Sofia Camnerins avhandling var klar som heter ”Försoningens mellanrum” skrev jag till henne privat med alla mina frågor. Just därför att hon var vänlig att svara på Skutan/Bibelsamtal till andra också! Avhandlingen har blivit sågad av de lärde männen senare offentligt. Det klarar hon. Det är värre med mig, som är så snarstucken och ingen avhandling har att försvara.

Nåväl detta är inte Sofia Camnerins svar utan ett svar från en kommentator i Stefan Swärds Blogg till mig:

Bäste Gunnel! De enklaste definitionerna kan ju enkelt slås upp på wikipedia. Att titta enbart där kan ge väldigt mycket.
Däremot att analysera var dagens förkunnare står i sin teologi är desto svårare och kräver mer.
Den största utmaningen är när teologer och förkunnare tycker sig stå för en omdaning och samtidigt ser sig som bibeltrogna. Som exempel: Att analysera var P.P Waldenström står någonstans har varit en svår utmaning för den som försökt för han var också en omdanare, där han tyckte det dogmatiska tagit överhanden och då plockade teologi lite här och var. Dessutom blev han oerhört missuppfattad i sitt eget tycke. Inte helt olikt dagens situation med andra ord 🙂

Det svaret uppskattar jag och slapp ju att bli kallad ”hen”. Utvecklingen går framåt. Jag har kvar mitt temperament. Det är ärftligt från min fars sida. Prästgenen som jag fått är som sagt från mors sida. Senaste kyrkoherden lever inte heller. Hans generation har dött ut. Min morbror slapp att uppleva Jonas Gardells egen teologi ”OM GUD” eller ”OM JESUS”.

Bifogar senaste fotot av mig, som visar på vad jag kunde ha varit, om inte alla drömmar slagits i spillror år 1956. Fotograf är projektledaren på Gyllenkroken, Göteborg: Annica Engström

20140528_193326_resizedBarnbarnsbarn kunde det ha varit

Försoning till livs

Här kommer en fortsättning på ”Försoning till döds”. Det är möjligt, att det går att hitta bättre rubrik längre fram. Som det nu är får den stå.

Min far var försonad ända till sista andetaget och höll fast vid den bibelundervisning han fått redan som barn. Hans söndagsskollärare hette Svensson. Söndagsskolan hölls i hans föräldrahem i finrummet. Det fanns inga andra rum att välja bland. Där bar de in små bockar och plank att sitta på söndagsmorgonen för alla barnen. Barnen från andra hem väntade redan medan pappas familj åt frukost. De var så ivriga att komma in. Det fanns ingen konkurrens med annan information.

Som sagt och skrivet. Jag fattar inte skillnaden mellan objektiv och subjektiv försoningslära! Det gjorde inte min far heller. Det var aldrig aktuellt. När prövningarna kom tog de sig igenom allt med Guds hjälp. Över det tomma korset i Missionskyrkan i min barndom fanns texten: Gud är kärlek. Vid en ommålning av väggarna kom den aldrig tillbaka.

Försoning till livs har jag varit med om hela mitt långa liv. Så nu bjuder jag på färskaste fotot från Gyllenkroken, Göteborg från den 28 maj – i nästa bloggpost. Det är samma fotograf som tog upp min berättelse den 12 september 2013 på före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. Annica Engström är projekledare och visade filmen:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” vid tre tillfällen den 28 maj på Gyllenkroken.

img001Mor Anna

Huvudpersonen i filmen är förutom mitt berättande ”jag” min mor, som skrivit på ansökan om vård för mig. Jag var inte myndig den 5 sept år 1956. Det finns en mor också som levde i försoningen ända till sista andetaget. Det sista andetaget hördes knappast enligt min bror. Mor Anna kunde heller inte skillnaden på objektiv och subjektiv försoningslära under sin långa livstid. I hennes uppväxt fanns inget fotografi i finrummet på C.O.Rosenius. Där fanns det bara ett stort på P.Waldenström på en vägg och en förstoring av storasyster och hennes man på en annan.

Skall det vara nödvändigt att göra allt så komplicerat för mig på ålderns dag med systematisk teologi? Se tidigare länkar till problemen. Min morfar ville läsa till präst men det fick han inte. Storebror hade drunknat innan han tog studenten. Detta trauma finns mellan mångas rader i ”brefven” och morfars anteckningar. Pennalism skulle visst upphöra på det läroverk, där storebror gått. Senare.

Senare. Ja, det är mycket som vi kan skjuta upp och tänker ta itu med senare. Det är så obehagligt att tänka på det nu. Detta med mobbning till exempel. Många barn går till skolan med en klump i magen eller vägrar till slut att gå dit. Det är inte mitt problem. Mitt problem är hur jag skall kunna få ihop det allt som jag läst i de teologiskt lärdes bloggar om försoning. Som om det är väsentligt?

Skall den vara objektiv eller subjektiv? Skall jag kunna få predika någon mer gång i livet i någon Missionskyrka om försoningens hemlighet? Visst är filmen bra:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” men det är ingenting jämfört med att få ha en relation till honom som viskade sitt ”bliv” och ville mening i mitt liv.

Inte kan väl alla Missionskyrkor försvinna på en gång? Han (Jesus) har försonat oss med Gud! Det är stort och behöver sägas även i Equmeniakyrkor. Han (Jesus) har försonat mig med mig själv och mitt trauma från år 1956.

Psykiatrisk sjukvård behöver kunskapen om försoning också tycker nog jag.

Försonad till döds

Min far blev nästan 95 år gammal och hade som sagt aldrig läst teologi. Som jag berättat tidigare klarade han inte av att berätta skillnaden mellan C.O.Rosenius och P.P.Waldenströms olika tolkningar av bibeln. Det bara var så att i finrummet i hans hem hängde ett stort porträtt av den ene lärofadern på en vägg och på nästa den andre. Lika stora porträtt som jag kan se det från ett foto från hans föräldrahems finrum. ”Det bara var så”.

Min far var en systematisk arbetande snickare ända fram till sista halvåret. Ingen oordning i hans tankegång. När han låg på sin dödsbädd bad han mig läsa för honom:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”
1917 års översättning

Han citerade versen själv först och sen var det bara så att jag inte visste var denna vers står skriven och letade förgäves i Johannesevangeliet. Jag fick gå hem och lära mig min läxa. (Joh.11:25) Han var redan försonad till döds och trygg i sin Gud. Den teologi han kunde fanns i sångerna från barndomen och i hans egen bibelläsning. Så har jag det också och älskar sången:

”Min Gud vad jag betänker vad du har gjort för mig…Du döden för mig smakat, du mina synder bar och över mig du vakat i alla mina dar…Nu är jag redan salig och går till himmelen.”

Far147Systematiskt snickeri

En enda gång i livet talade vi teologi han och jag. Det var en söndag efter gudstjänsten i Svenska Kyrkan med barndop. Prästen sa, att det lilla barnet blivit inympat i det äkta olivträdet. En liten stund hemma vid köksbordet pratade far och jag om den tolkningen. Som inte var vår. En personlig omvändelse är en förutsättning, ett personligt svar på Guds kärlek i Kristus för att bli inympad var hans och är min tolkning av just den bibeltexten.

Så kom påsken år 2011 med ett S.O.S. från en kvinnlig präst och jag blev förtvivlad minst sagt över denna okunnighet om försoningen genom blodet. Det har varit en total förvirring sen dess som speglat sig i mina olika bloggposter. Privat har jag ju en Missionskyrka som är riven och en Svenska Kyrkan som står kvar i min hembygd. Dessutom har jag haft mitt arbete på Räddningsmissionen, Göteborg där anställda och frivilliga tillhörde olika kyrkor. Vi debatterade aldrig olika tolkningar. Efter det tillhör jag Smyrna och efterlyser en teologi inom Pingströrelsen.

Öppet brev till kvinnlig präst

De tre mammorna som jag mött inom utbildning till attitydambasadör i (H)järnkoll förstår inte det kristna pratet. De har lärt mig så mycket om hur det fungerar att leva med neuropsykiatriska handikapp. Systematisk teologi gissar jag är obegripligt, när tusentals tankar samtidigt ger kaos i huvudet. Om jag fattat rätt önskar de en tanke i taget från sig själva eller barnen.

För min egen del är jag försonad med Gud genom vad Jesus gjort för mig på korset. Jag är försonad till döds jag också trots att det är långt till min fars höga ålder. Jag är försonad med minnen från en destruktiv sjukvård på 50-talet. (Och protesterar högljutt nu tillsammans med de sjuka, som råkar ut för bältesläggningar och tvångsinjektioner inom psykiatrin.)

Min Gud har vakat över mig alla mina dar. Som sagt. Som skrivet.

”Vad hade av mig blivit om du ej handlat så
om du ej nåd mig givit jag måst i döden gå.”

Tre mammor – Mors dag

Det är kväll snart på årets ”Mors dag”. Det är inte bara tre mammor, jag vill hylla utan många. Men alldeles särskilt tre som sammanstrålade i min tråd på Facebook. De hade tryckt på ”Gilla”-knappen för de är spontana alla tre precis som jag är.
Inget mer skryt från min sida, att jag läst doktorsavhandlingar utan att begripa något! Eller vet om en på franska, som jag inte berättar mer om. ”Till papperskorgen” och jag bestämmer i denna blogg.

De tre mammorna, som jag vill hylla särskilt ikväll träffade jag på två utbildningsdagar. Som jag förstår så här efteråt var jag överårig och 76. Imponerade att jag fick vara med. Det handlade om mod och åter mod att våga gå ut i samhället med information om neuropsykiatriska diagnoser hur de fungerar att leva dagligt liv med. Det handlade om mod och åter mod att våga gå ut i samhället och sticka hål på fördomar om psykisk ohälsa.

I den gruppen fann jag dem mammorna, som kämpade för sina barns rättigheter att vara lite annorlunda, lite stökiga eller mycket påfrestande ibland. Mammorna fick vara försvarsadvokater i tid och otid. Så kom berättelserna att de förstod sina barn för de hade haft det så själva i skolan. Varit annorlunda. Blivit mobbade. Känt sig ensamma, oförstådda. Och i sista minuten nästan hade de själva fått en utredning och diagnos på orsak och verkan. (Många vuxna med ADHD har mycket svårt att få hjälp med utredning och medicin.) En del har jag bloggat om tidigare. Nu har jag en annan infallsvinkel. De vågar skriva, att de inte begriper det kristna pratet. Och jag vågar skriva hur irriterad jag är på teologer, som rör till allt för mig, som jag kunnat sen söndagsskolan!

Så frågan gick till Carina Ikonen Nilsson igen om hon inte ville berätta på Facebook om hur det var för henne i söndagsskolan – detta att inte kunna sitta still – detta att vilja fråga om allt. Carina har skrivit en bok trots allt! Det är en prestation med hennes handikapp. Så frågade jag per mail om jag får citera hennes berättelse här. Det har inte blivit någon justering via något datorprogram innan:
Carina Ikonen Nilsson berättar:

”Jo så va det alla de där frågorna som jag hade fick inga svar utan mera att jag inte behövde fråga så mycket och jag måste låta andra prata dessutom gjorde jag alla pyssel på mitt egna sätt och det fick man inte. Synd tycker jag för just söndagsskolan tyckte jag var intressant, men när jag insåg sedan att just bibeln och Jesus tyckte att jag frågade för mycket då slocknade en del av mig kände som bara åtta nioåring att nej inte ens här passar jag in. När min son va lite fick jag samma känsla att de såg med samma ögon på honom när jag släpade iväg med honom till Kyrkans barn timma. Så vi va där bara några få gånger. Istället kom en präst hem till oss för jag hade råkat läsa bibeln för min son och jag läste om hur han förvandlade floden till blod och sånt vilket gjorde att min son tänkte att den där gud han va minsann inte riktigt som han skulle en hemsk mördare. så prästen hade med sig små barn verser och det blev riktigt trevligt.”

En eloge till alla mammor, som en gång varit barn och blivit mobbade men som nu kämpar för sina och andras barn! Jag glömmer inte era berättelser! En av dessa tre mammors söner är visst lite som jag. Han vill reda ut saker och ting. Få lite klara besked.

MathildaMathilda efter sitt Göteborgsvarv

Eftertanken

Igår morse var jag irriterad, när jag skrev min blogg. Det är möjligt, att jag tar bort den. En blogg kan vara koncentrerad. En annan spretig och några är flamsiga. Det är jag Gunnel i alla fall, som försöker förstå de lärdas infallsvinklar och påverkas av debatterna. Eller mitt eget trauma.

Min alldeles egna debatt handlar om försoningen genom blodet och inget annat. Min far kunde inte förklara varför hans mor min farmor fortsatte att gå i gudstjänsterna i Missionshuset och hans far min farfar gick på gudstjänsterna i Missionskyrkan trots att de gift sig och var förenade som ett. Tomterna var och är precis bredvid varandra. Fast var det olika tider gick de väl till båda mötena? Min far var totalt okunnig om teologi. Farfar också. Han var grovsnickare. Min far var finsnickare men kunde bygga också och undervisade söndagsskolbarn långt upp i åren. Trots att han ingen talare var. Han blev rörd och grät lite vid poängen. Pinsamt för honom och hans egna barn.

Min lust att predika kommer från min morfars släkt. Det har ”släktat” över och är mycket obekvämt för min församlingsledning, gissar jag. Försöker hålla mig på min kant här i 2:an. Det är inte lätt. Jag är inte född pingstvän.

Så ha överseende med mig och mitt intresse för kvinnliga präster, som inte förkunnar som de skall. Det skall vi inte anklaga dem för utan gå till botten av de teologiska universitetens undervisning sen ett par hundra år tillbaka. Vi kan hålla oss i Sverige med Lund och Uppsala. Och att det finns tre Jesaja. Inte en som det fanns i min ungdom. Konstiga ord är heller inte bekvämt för mig och min irritabilitet.

Precis den är med upp på korset, när Jesus dog för hela världens synder och mina. I hans sår har vi fått läkedom. Påskens bibeltexter är bra hela året.

Vi närmar oss pingsthelgen. Brist ut min själ i lovsångsljud…

Söndagsskolan150Söndagsskolan på 20-talet

Göteborgsvarvet

Lördagen är förbi. Söndagen är förbi. I fredags hade en av mina väninnor bekymmer med hur hon skulle komma hem från sitt arbete på lördagen på grund av Göteborgsvarvet. Tiden när hon skulle hem sammanföll med avstängda gator och spårvagnar, som var omdirigerade under den tiden. Allt på grund av alla som sprang göteborgsloppet. Det gick inte att fara eller gå på tvärs genom den klungan minsann.

I en gudstjänst av friare slaget är det inte ovanligt med handuppräckning som svar på en fråga. Så helt käckt frågade mötesledaren i Smyrna Tomas Sjödin hur många som sprungit Göteborgsvarvet igår. Det var många händer, som räcktes upp med stolthet och glädje. Några hade redan visat foton på Facebook. Där börjar min blogg med det offentliga. Vår gudstjänst i Smyrna var och är offentlig. Ingen var tvungen att räcka upp sin hand och bekräfta bedriften om Göteborgsvarvet. Foton på Facebook är offentliga eller för vänner. (Jag frågar om lov eller kommer att göra det.)

Det är bra med motion. Det är bra med kämpaglöd. Det gäller att välja vad som passar att ställa upp i. Det går att kämpa i mer än en gren. Det sägs, att det gäller att välja sina strider. Visst annars kan energin gå åt innan delmålen är nådda till och med. En visst målgång sker den 10:e oktober och jag ställde upp/ställer upp.

10154370_10152223179269888_4091873506731707420_nAnneli Jäderholm kämpar mot NO MORE bältesläggning

NO MORE bältesläggning inom psykiatrin

En annan målgång är mycket längre fram men en del sträckor är avklarade för min del. Olika etapper finns beskrivna här på min blogg dessutom. Det finns många andra på väg. Många är redan framme.

Ingrid Svensson 14 05 17Teologen springer Göteborgsvarvet

Hur får jag ihop detta? Jo, allt handlar om försoningsstriden detta fyndiga ord. Bloggen idag handlar om försoning med det förflutna och en försoningsstrid om rätt eller fel. Där kommer mina tre länkar in på tre personer, som kämpar för det som de tror på och brinner för. Jag för min del har mött alla tre. Alla tre är föreläsare/förkunnare av ett viktigt budskap om försoning.

Ingrid Svensson blev en helt ny bekantskap den 17 december år 2013. Ämnet i Betlehemskyrkan Göteborg var ”Försoningen” och för Equmeniakyrkans folk. Jag gick dit ändå (utan att tillhöra Equmeniakyrkan), för jag ville lyssna på Sofia Camnerin och Stefan Swärd och se dem för första gången. Det var pastor Ingrid Svensson, som var först med angivna 25 minuter. (Det är bara att gå in på Equmeniakyrkans hemsida för att få lyssna.)

Jag för min del har haft stora problem med bibeltexten i Matteus kap 18:22-35. Så jag har lyssnat gång på gång på Ingrid Svenssons föredrag. Slutsatsen för min del blev att jag kan fortsätta leva i Jesu försoning på Golgata, trots att jag kommer ihåg den destruktiva bältesbehandlingen på Restad Sjukhus år 1956 och alla tvångssprutor. Det har under alla år varit ett viljebeslut att inte känna agg till någon personal i det systemet. Jag lever i försoningen och kommer aldrig att fatta stridigheterna om objektiv eller subjektiv försoningslära. Det får faktiskt Sofia Camnerin och Stefan Swärd göra upp om! Sofia verkar inte ha något behov av den fighten.

Varför är försoningslära viktig?

Teologen Ingrid Svensson har sprungit Göteborgsvarvet i lördags om någon undrar över hur jag kan röra till allt. Hon är före detta metodistpastor och Tomas Sjödin är pingstpastor och författare.

Google eller den helige Ande

Det har sina sidor att vara som vinden lite överallt. Det har sina sidor, att inte kunna sitta still på en stol. Något måste hända alltid. Och kaos är granne med Gud. Det A säger om B säger mer om A än om B. Lite enkel psykologi för att röra till allt från början.

Just nu undrar jag hur det skall gå till att få ihop allt att vilja vara inne och ändå vara ute, att vilja ha ”det” och inte vilja ha ”finns det i släkten?” Hur skall det gå till att fortsätta vara kvinna och inte få undervisa enligt Paulus? Jag som älskar Paulus. Paulus tillhör mig men jag tillhör inte Paulus! ”Allt tillhör er!”

Så jag börjar från början, att Gud vet allt. Sen kom detta, att storebror ser dig. Nu är det Facebook, som kartlägger allt och Google skannar allt jag skriver och alla bilder jag bjuder på. OK denna sanning har bibeln haft med hela tiden. Inget är fördolt. Men visst är det obehagligt?

En kväll fick jag för mig att söka på Google efter fotografier från sinnessjukhus. Gissa om jag blev häpen att hitta en gammal nerbrunnen möbelfabrik från min hembygd! Den brann ner år 1936. Vad hade det med sinnesjukhus att göra? Dessutom fanns där mitt absolut finaste pangfoto på en ettåring som lucia, när hon uppvaktade min gamle far. Vad hade detta med sinnessjukhus att göra? Ingenting. Längst ner var det en ruta där jag kunde fylla i att det inte stämmer! Kvar är ett foto på mig, som inte går att få bort. Jag har låtit mig fotograferas på en f.d. rastgård där den tre meter höga muren är nerriven på ett visst parti. Den liksom inte behövs längre, när det finns så bra mediciner (ironi).

Jojo. Nu sitter jag i en rävsax och min berättelse från före detta Restad Sjukhus finns filmad. Filmningen blev mycket effektiv under 1½ timmas tid. Det som behöver komma fram har kommit fram. Jag själv får vara aktiv nu och visa den filmen:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och sen svara på frågor. Google får gärna hjälpa mig med information. Jag har varit patient men är det inte längre.

Så är det ett krux. Min berättelse fanns i bokform två år innan och i manus sen år 2008. Jag berättar ”vitt och brett” men inte vad sjukvården vill höra. De vill höra vad som stämmer med deras kunskaper. Då kommer den helige Ande till min hjälp. Han vet vilken väg jag vandrat! Å andra sidan skall man skriva ”hon” nu för tiden. Det är exeges. Anden är visst en ”hon”. Märkligt med förändringar i min ålder.

Jojo. Det är ont om kunskaper om den helige Ande men gott om elektroniska kunskaper. Det är bara att fiska upp en mobil ur fickan och i bästa fall kolla vad bibeln skriver. Det är bara det, att det kan finnas allt möjligt annat i en mobil än Guds ord utan att vara en salig blandning.

Så jag protesterar, när en pastor inte ens har med en bibel i handen under predikan. Elektronik i all ära och skärmar och överföring från olika bord. Att få hålla i en bibel och få hålla sig till summan av Guds ord är skönare än mitt tagentbord och sökning på Google.

Bibeln säger, att jag är älskad och funnen av Gud, återköpt av Jesus, när jag var försvunnen och undervisad av den helig Anden.

Har jag hoppat bland associationer nu igen? Inte alls. Min berättelse i boken:
”Pat.är frisk och pigg för övrigt” har med det viktigaste av allt i mitt liv förutom jämförelsen med psykiatrivårdens syn på mig å ena sidan och hur jag minns allt å andra sidan. Boken har med försoningen genom blodet. Som om kunskap om blodet inte skulle tillhöra sjukvården!

Denna bibelkunskap om blodet saknas inom sjukvården så den skall inte finnas med i filmen med samma namn. Igår skrev jag till ”Fråga doktorn” i Umeå. Får de svara på frågan om bältesläggningar och tvångssprutor är sjukvård? Kan de svara mig på vad posttraumatisk stress är för något?

ITpastorn om Equmeniakyrkan Lite torr och saklig information i mitt tycke

Vårruset

Igår den 12 maj sprang många tjejer vårruset. Jag känner två som sprang förr därför att de var runt 40 år. Som en utmaning att konditionen fanns kvar. De två är långt över 40 år idag men andra två, som jag känner är runt 40 år. Syftet var inte detsamma. Syftet igår var så häpnadsväckande för väldigt många som inget kan om psykiatrisk vård eller psykiska sjukdomar. Beundransvärt av Anneli och Linda två (H)järnkollsambassadörer.

Att vara (H)järnkollsambassadör innebär säkert många frågetecken för många det också.
Här är bilden på Anneli Jäderholm en av de två initiativtagarna till NO MORE bältesläggning inom psykiatrin. Bilden från igår. Foto Linda Weichselbraun

10154370_10152223179269888_4091873506731707420_nNO MORE med Anneli Jäderholm som initivativtagare

NO MORE bältesläggning inom psykiatrin Hemsidan

Här finns mycket att läsa av brukare och anhöriga och personal (ibland).
Jag för min del springer inget vårrus som 40 åring eller ens som det dubbla. Jag tillhör historien och är ett viktigt ögonvittne till bältesläggningar på 50-talet. Nog om det men min berättelse därifrån blev filmad till punkt på kyrkogården. Där är en av alla hundratals patienter begravd som ett nummer bara (2611) och med ett k eller ett m om det varit en man. Då fanns ingen hen. Alla patienterna var bältade nattetid på avdelning 10 B i stället för personal.

Aldrig någonsin att jag kommer att kalla detta sjukvård! Om det ändå hörde till det förgångna att behandla en psykisk sjuk person med bältesläggning och tvångssprutor slentrianmässigt! Därför har jag gått ut som det heter och står för mina upprörda känslor då och nu när det behövs.

Tack för igår Gyllenkroken med projektledare och övrig personal, att jag får vara med i detta härliga gäng!

Linda i Vårruset 14 05 12Linda Weichselbraum kämpar i NO MORE…

Skörden är mogen

Vetekornet Smyrna

Bilden i Facebook för Smyrnakyrkans sida

Idag känner jag för att klippa och klistra. Ett par vänner är på besök från forna Jugoslavien. De är barnfödda i Sverige och idag skall de resa genom vårt vackra Västergötland. Nej, det finns ingen mogen skörd så klart men slätten är så underbart vacker vid alla årstider. Tycker jag utan att vara någon bondtös. Min far sysslade med snickeri och möbeltillverkning. Morfar hade en gård däremot.Nu går mina associationer till alla kyrkor, som kan synas samtidigt några meter upp i något hus i Vara. Och eftersom det är min blogg, så tänker jag både på Judith Fagrell och Dag Sandahl och Jesus så klart. ”Klippa och klistra” heter det. Det har inget med mitt hoppande hit och dit i tankegångar att göra. Min egna begåvning.

Som jag skriver två olika gånger i mina bloggar, så har jag sett en tom predikostol en försommardag utanför Norrköping år 1957 och fick lust att predika Guds ord. Judith Fagrell är präst och kan få se många vackert utsmyckade predikostolar tomma i väl skyddade kyrkor. Inte på ett öppet fält, som var en skjutbana ibland. Så är det 100 år sen Margit Sahlin föddes. Över 50 år har jag undrat från och till över den infekterade debatten men föddes inom Svenska Missionsförbundet som väl var. Barndöpt och troendedöpt utan att kunna teologiska debatter på den tiden.

Margit Sahlin Till minne i Dag Sandahls blogg

Jag har inte mött någon av dess två präster i Svenska Kyrkan IRL. Raskt över till mitt favoritkapitel i bibeln. Det är det fjärde i Johannesevangeliet. Där finns allt! En blogg av mina heter. ”Jakobs tolv söner”. Den står först i listan till höger. En präst och psykoterapeut från Norge Anker Nielsen skrev en gång att få bibeltexter har tröstat så många som berättelsen om Josef i brunnen. 1 Mosebok kap. 37

Där finns allt för de som blivit mobbade under hela sin skolgång eller delar av den gissar jag. För de finns de som överlevt och vänt allt lidande till något positivt och sen hjälper andra. Jag har själv mött en inom (H)järnkoll. Tiden i brunnen gick över för Josef. Tiden i Potifar hus med alla lögner mot honom gick över och även tiden i fängelset oskyldigt dömd.

Sen kom tiden då Josef fick upprättelse och fick bli precis så kreativ som möjligt. Sen kom tiden då han fick dela med sig av allt han själv fått. Så andra kunde överleva. Så bröderna kunde klämma fram till slut att de gjort fel mot Josef till och med.

Där är poängen med Jesus. Korset är tomt! Han lever! Vetekornet föll i jorden och dog men uppstod till en skörd, som ger hur mycket som helst åt alla hungriga.