Kategori: Vägen valde mig

Palestina och Abrahams barn

Karta

 

År 1947 kom Roths Skolatlas  No 1 GEOGRAFISK ATLAS ut. På baksidan av den finns en karta PALESTINA med JUDEEN, SAMARIEN och GALILEEN. Precis som vi hade fått lära oss och SYRIEN och TRANJORDAN.

”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett enda ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?”

(1917 års översättning av Jesaja kap 66:8)

I marginalen i den bibel (som är min) står det finstilt ett datum: 14.5 1948

Detta ändrar ingenting på kartan från Illustrerat Bibellexikon. Jerusalem är i den skalan som minsta lilla prick. För snart 2000 år sen dog juden Jesus där för hela världens synder. Ingen kan sudda ut hans presentation av fadern och hans kärlek till sitt folk och till alla.

För två dagar sen satte en attitydambassadör från Göteborg in ett foto på Facebook. Det var en psykiatrivecka i Norrland och i Örnsköldsvik denna dag. Samlingen skulle vara i Elim på eftermiddagen. Vem vet vad Elim står för i dagens publik? Fotot visade en tom lokal och över altartavlan orden: GUD ÄR KÄRLEKEN.

ALLAH och GUD är två olika språk. Bara Gud har en son, som kom ner till jorden för att presentera hans räddningsplan. Vem kan sudda ut den ritningen? Altaret till tabernaklet i öknen skulle vara fyrkantigt och står enligt bibelforskare för att riktningen av budskapet är i alla fyra väderstrecken – åt alla jordens hörn. Offret är ett enda för hela världen och enligt Uppenbarelseboken talar altaret fortfarande. Det är presens om Guds rättfärdiga domar i Uppenbarelseboken kap 16. Utan Jesu blod ges ingen förlåtelse.

(Hebreerbrevet kap 9)

Idag är det ständiga lögner om Israel. Gud talar om i förväg för sina vänner vad som kommer att ske i framtiden. Han talar alltid om i förväg vad som skall ske genom sina profeter och främst genom Jesus hans son.

GUD ÄR KÄRLEKEN

Åsiktskorridoren

Åsiktskorridoren är smal i Sverige. Har jag fattat rätt? ”Rätta dig i ledet!” Men om jag inte gör det då? Ja, då kan det svepa kalla vindar runt kjolen. ”Kvinna föds man inte till. Det blir man.” Det har någon uttryckt så. Det är inte fråga om ”mandom mod och morske män finns i gamla Sverige än.”

Det är fråga om en sann identitet i Kristus nu. Här är inte man eller kvinna, slav eller fri, jude eller grek. Här är inte fråga om präster i kjol eller kvinnliga präster i långbyxor. Det är fråga om rätten att få ha en åsikt i Sverige eller inte. Får jag lov att fortsätta tro på Guds förbund, som han själv dikterat dem? Får jag lov att påminna om att Gud själv upprepat sina förbund gång på gång med en enskild eller en familj eller en släkt eller alla människor? Är det fråga om en åsikt då?

Det var i Antiokia som de först kallades kristna. De följde ”den vägen”. De följde honom, som kallat sig själv för VÄGEN, SANNINGEN och LIVET. Han sa aldrig, att de som följde honom skulle ha samma åsikt. De skulle bara veta att vägen till livet är smal och få finner den. Den kan vara igenväxt. Den kan vara illa skött. Vägen till en fristad skulle vara väl skött, så att den jagade hann fram i tid undan förföljaren. Han själv är fristaden. Han dömer inte till döden utan frikänner.

Detta är ingen åsikt. Det är tillåtet i Sverige att lära sig om VÄGEN till LIVET. Det är tillåtet att säga JA till livet men det kostar.

Det fördolda livet

Axel Oskar Henrik Schager föddes i Stockholm år 1870.

”Efter långa inre strider kom han i början av 1890-talet till andlig klarhet. En inåtvänd läggning och dragning till mystiken präglade hans religiositet.”

Så står det att läsa om sångförfattaren Schager i Oskar Lövgrens Psalm & Sång Lexikon. Bland annat. Det är dessa rader som intresserar mig. Sången om försoningsdagen är ju hämtad ur Moseboken. Vad är det som är mystik? Hur skall någon kunna vara med och bygga en kyrka det vill säga en församling utan att läsa ritningen? Varje människa har ett INRE RUM.  Där fortsätter mitt bloggande med inblick i mitt inre rum utan att vara politisk korrekt. Det är väl självklart, att vi inget vet om varandra utan en berättelse?

Mina bloggar har handlat om (H)järnkoll och ”Inre rum Gyllenkroken” ibland.  År 2011 kom boken:

”Inre rum Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscenter om psykisk sjukdom, hälsa och ohälsa” Författare Annica Engström och Linda Weichselbraun

I den boken finns bland annat mångas berättelser inifrån. Min berättelse är inte sann, om jag inte får berätta vem som hjälpt mig genom allt. Jag har som alla andra ett inre rum. Där lever jag ett fördolt liv med Kristus. Han vet vem jag är och har rätt uppfattning om mig.

Jag har en relation med Gud, sen jag var barn. Efter det att all min självkänsla blev knäckt på Restad Sjukhus som 20 åring, så har jag hämtat all tröst från bibeln. Min teologi har jag fått genom de gamla läsarsångerna. Min fråga är som sagt hur dessa sånger kan bli omoderna. Är det inte så att samhället har så högt tempo, att det inte finns tid för bibelläsning? Det är inte Satan som frestar en människa längre utan tidstjuvar.

Är det någon idé längre att sjunga om bröstsköldens ädelstenar, när New Age finns? Tänk, att hålla i en sten bara och få kraft! Tänk, att få hjälp att hitta rätt personlig färg! Vad är det som är mystik? Är det inte snarare fråga om brist på kunskap om Guds löften? Det är han, som tittar på regnbågen och minns vad han lovat! Det är han, som bestämde, att det skulle vara tolv olika ädelstenar med de tolv sönernas namn på bröstskölden närmast översteprästens hjärta. För att han skulle komma ihåg var och en med sina olikheter…

Sen står det, att vi har fått en överstepräst, som vet om alla våra svagheter och ber för oss i himlen. Det ena var Då DET. Det andra är NU DET.

 

Inblick Inre rum

Tidningen Inblick Inre rum är ett avslutat kapitel i mångas liv. Eller i en liten grupps liv, som var engagerade under några år av sitt liv. Det var frivilliga, som anmälde sitt intresse att gå ut till allmänheten och berätta om hur det är att leva med en psykisk sjukdom eller ett neuropsykiatriskt handikapp. Projektet finansierades av pengar från Allmänna arvsfonden och lokalerna var på Garverigatan 2, Göteborg i Stiftelsen Gyllenkrokens lokaler.

Dit anmälde jag mitt intresse sent omsider. Precis sent därför att jag var för feg att gå ut med min egen erfarenhet. Jag var rädd för min släkt och mina vänner vad de skulle tycka, om jag drog fram och ältade det gamla igen och igen.

Nu är projektet avslutat i och med att arvsfonden inte beviljade mer pengar. De engagerade fick gå med i ett större projekt över hela landet med pengar från regeringen och uppdrag därifrån. En ambassadör har ett uppdrag av den högste/det högsta. Jag slog upp ordet för säkerhets skull. Även de pengarna är slut och därmed projektet (H)järnkoll.

För min del har jag motiverat varför jag gått ut till allmänheten med min berättelse. Boken finns att köpa genom Adlibris på titeln:

Pat. är frisk och pigg för övrigt

https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&ei=dzI8VPhV4dXKA_bngcAN&url=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DndMTX2_GNi4&ved=0CBoQtwIwAA&usg=AFQjCNHJoSH8HXOgE2BGhbth6J_A-9f0Zg&sig2=yjBsNa6–GH8HrUYRy9JVA

Inblick är namnet på en tidning med kristet innehåll, som var före i tiden. Inblick kan vem som helst ha eller få i olika områden. Så jag är framme vid försoningen och kan inte dela upp mig själv i tre delar: kropp, själ och ande. Denna blogg är min. Kroppen är min och jag har facit till mitt eget liv. Det blir spår i sanden efter varje människa. På den kända tavlan med två spår bredvid varandra blir det bara ett till slut. I berättelsen om jag inte minns fel får vi läsa om en fråga:

”Var fanns du då under den svåraste perioden i mitt liv, när det bara syns ett spår?”

Och Jesus som Mästaren svarar:

”Då bar jag dig!”

Jag är tacksam över att jag fått inblick i så många olika människors sätt att hantera sina problem. Osynliga för de flesta. Projekten är avslutade och jag fortsätter att vara en ambassadör. Det är inget regeringsuppdrag. Det är den högstes, som regeringen vill regera utan. Jag är tillbaka på ruta ett och tänkte kolla en sång, som blivit omodern. Inte bara i Smyrna minsann utan i alla frikyrkor, tror jag. Så skulle jag läsa om författaren och hans första tidning hette:

”Det fördolda livet” och kom ut år 1895. Vem vet om inte han hade Aspberger?  Axel Oskar Schager var född år 1870 i Stockholm och var tydligen en mycket noggrann person, inåtvänd som ”ältade” gissar jag. Han slutade arbeta med siffror och räkenskaper och tulltjänstgöring efter en andlig kris.

Nu kommer jag till poängen. Varför har Schagers mest kända sång om försoningen blivit omodern? Varför denna snuttifiering i stället för tre sångverser, som innehåller texter från hela bibeln koncentrerat? Jag bara undrar. Och runt orgeln är det staket.

Numret är 510 i Psalmer och Sånger och 451 i Segertoner.

Andreas Holmberg har med melodin i sin Blogg Andliga Sånger. Och texten finns på Google:

Nu är försoningsdagen kommen för världen vid. I de tre sångverserna finns frälsningens hemlighet och glädjen över att vara försonad. Summan av Guds ord är sanning och hans domar rättfärdiga.

Dit du icke vill

Vägen tillbaka077

Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:

”Dit du icke vill”

Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått  fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…

Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:

Ögonblick som förändrar livet

Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:

”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”

Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?

Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…

”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”

Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.

Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.

Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19

Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.

Gunnel Bergstrand

https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&ei=dzI8VPhV4dXKA_bngcAN&url=http://www.youtube.com/watch%3Fv%3DndMTX2_GNi4&ved=0CBoQtwIwAA&usg=AFQjCNHJoSH8HXOgE2BGhbth6J_A-9f0Zg&sig2=yjBsNa6–GH8HrUYRy9JVA

Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.

Birro och ärkebiskopen

Bok & Biblioteksmässan är över för år 2014. Tekniken är utvecklad och det går att få se och höra många författare i samtal med någon eller ensam på scenen. Så finns Desmond och Mpho Tutu om förlåtelsens kraft. Ärkebiskop Antje Jackelén ledde samtalet. (Bambuser)

Ett annat intressant samtal var mellan författaren Marcus Birro och ärkebiskop Antje Jackelén. Där var poängen också förlåtelse, tycker nog jag.(sökvägen kan vara ”you tube/Se människan/Svenska kyrkan/Gäst hos ärkebiskopen/Marcus Birro”)

Att lyssna på samtalen idag i efterhand är bra. Det var en lång och otrevlig debatt före ärkebiskopvalet och analyserna av svaren från kandidaterna var skarpa. Är blivande ärkebiskopen kristen, som inte kan ge raka svar på grundläggande trossatser? Vi hade rätt att undra! Skulle vi få en ärkebiskop till som inte kan tro på jungfrufödelsen?

Det är bara att konstatera, att det språk som författaren Marcus Birro använder fattar jag mycket bättre än ett universitetsspråk. Det senare fattar jag inte alls! Varför inte använda bibelns egna formuleringar? Marcus Birro har ett förr och ett nu från mörker till ljus även om det varit en process också. Räddning och frälsning har inte samma innebörd i svenska språket. Varför tunna ut svenska språket?

Så undrar jag över varför vi som tror att bibeltext förklarar bibeltext skall kallas ”fundamentalister”? Jesus hänvisade till allt som fanns profeterat om honom varför han måste lida och dö i vårt ställe. Vi får inga detaljerade hänvisningar. Vi måste söka själva och tro på dem som gått före och forskat i skrifterna. Så många villoläror vi kunnat slippa då! Gnosticism är en villolära!

En gång i bibelns historia fanns det ett föräldrapar, som vågade trotsa överheten och gömma sin nyfödde son undan ett säkert mord. Mannen var av Levi stam. Sen står det ingenting om just den mannens känslor, som blev skild från sin son. Fadern måste leva skild från sin son utan att vi får veta hur de två upplevde denna skilsmässa! Däremot finns det bibeltexter som beskriver, att Jesus saknade fysisk närvaro med sin fader i himmelen. Och Jesus längtade hem till den härlighet han hade innan sitt uppdrag på jorden.
”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig?”

Sen kan vi avfärda villoläran om att Jesus dog en andlig död på korset. ”Fader i dina händer befaller jag min ande.”
Varför skall bibeltexterna göras så oåtkomliga med ett akademiskt språkbruk? Antingen tror jag, att det var den helige ande, som kom över jungfru Maria och att barnet i henne var av Gud eller också måste jag läsa på mera!
Tänk, om det var så att fadern tvingades lägga ifrån sig sin son en tid? Tänk om detta blev gjort för vår frälsning? ”Så frälste Herren på den dagen…” 2 Mose 14:30

Tänk, om det förebildas ett fader/son förhållande gång på gång i Gamla Testamentet, som är en profetia om relationen mellan Gud och Jesus?
Fick inte herdepojken David, som ingen räknade med ett uppdrag av sin far? Är det inte dags att sätta ner foten igen med frågan:

Vem är det som smädar Israels Gud?

(De bibelsammanhang, som jag tänker på är:
Lukas kap 24:13-32
Israel och Josef som far och son 1 Mos 37:13 – ”Jag vill skicka dig till dem… Jag är redo…”
Isai och David som far och son 1 Samuelsboken kap 17
Gud som fadern och Jesus som sonen med uppdrag: I Matteus kap 4:1-11 läser vi om när Jesus går emot djävulen och segrar över denne.)

Så hög som himmelen är över jorden…Sång från Björngårdsvillan

Mitt val är gjort… Del 3

En kort upprepning av vad jag berättat förut. Nyår 2000 fick jag en idé, om det nu inte var från Gud, att gå ut via en dator och dela med mig av min bibelkunskap. Jag skrev idé, eftersom motståndet blev kompakt på bibelsajten från alla håll.
Där börjar jag. Om Svenska Kyrkans Unga vill satsa på att nå andra unga, så är frågan ur vilken källa de öser. Mitt val är gjort…

Vi skriver år 2014 och tekniken har utvecklats, konkurrensen om läsare har blivit hårdare. Hela samhället har blivit hårdare. Jag tappade allt förtroende för teologer på grund av alla hårda ordväxlingar. Det gällde att ha mest rätt i tolkning av bibeltexter i debatterna.

I en tråd på Facebook kom erbjudandet, att få köpa en bok: ”Det står skrivet…” ”Nej, tack”, skrev jag. Inte en till som skall göra mig förvirrad! Så ångrade jag mitt burdusa sätt och bad om ursäkt och köpte boken. Tänk, om det finns en till slut, som skulle vilja vara med i ett bibelsamtal? Om jag som kvinna vill undervisa, så skall jag också få en strängare dom precis som männen som undervisar i Guds ord. OBS att jag kan det bibelstället också! Jesu mötte Djävulen i öknen med orden: ”Det står också skrivet…” Det står inte bara, att kvinnan skall tiga.

Svenska Kyrkan har inte någon annan bibel än frikyrkorna: tidigare 1917 års översättning och sen Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln. Det är inget farligt, att fråga. Det ser ut som att jag fått en facebookvän i Gunnel André. Det är som sagt bara att googla på hennes namn. Tiden är alldeles för kort för att slösa bort. Tiden är alldeles full av oro bland unga och gamla. Hur skall det sluta? Hur kunde det bli så fattigt i Sverige på bibelkunskap?

”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädsla hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss.”
1 Johannes 4:18-19 (Svenska Folkbibeln)

Det har gått inflation i ordet kärlek och älska. Det finns så många fördomar mot bibeln, men Gud tänker ut vad göras kan för att den förskjutne inte skall bli förskjuten. (Citat fritt ur minnet)

Nu drömmer jag om, att få ställa frågor till en exeget, som är van vid att undervisa unga människor. Unga människor vågar fråga. Jag har frågat bibellärare hela mitt liv. Hur skulle jag annars kunnat gå vidare?

Gud är kärlek men såg på bara, när Jesus hängde på ett kors mellan två rövare. Tycks det. Hur förklarar man att detta är en kärleksfull Gud? Varför måste det till en så blodig död för att vi skulle bli fria? Och hur hittar vi i Gamla Testamentet, att det inte fanns någon annan möjlighet att rädda oss undan döden än genom hans offer?

Mitt val är gjort… Del 2

”Om man anser att Svenska Kyrkan är som samfund, så tillhör man inte två,” ungefär så uttryckte distriktsföreståndare Raneskog sig i undervisningen för oss unga år 1954 inom Missionsförbundet. Mitt val var lätt. Alltså gick jag ur Svenska Kyrkan. Jag hade aldrig bett, att få bli medlem där. Medlemskap eller lärjungaskap det är frågan.

Nu har jag äntligen fått den fråga, som jag längtat efter: ”Vem är kyrkan?” och uppmaningen: ”Berätta” fast det var jag, som ville lyssna. Det var hon, Anneli Jäderholm, som skulle berätta om Jesus och existentiella frågor i fredags. Det var tillsammans med teologen och exegeten Ola Sigurdsen i Domkyrkans församlingsvåning i Göteborg. (Till höger i spalten över länkar finns Anneli Jäderholms hemsida för mer information)

Äntligen kanske det kommer att lossna och vi får till ett samtal mer än på Facebook!
Kan det vara, som jag tjatar om i alla sammanhang, att det fattas bibelkunskap? Är det inte så att alla kränkta människor längtar efter upprättelse men inte vet hur det skall gå till att få den?
”Psykiatrin har misslyckats!” Så sa en läkare och lade till att hon själv aldrig skulle orka arbeta inom den vården. Av tusen sjukhusplatser, som försvann genom psykiatrireformen, återstår visst ett hundra. Förklaringen är, att vi fått så bra mediciner. Tro det den som vill och har erfarenhet.

Mitt val är gjort. Jag valde bort den stora sjukvården som arbetsplats och gick ut i tomma intet utan fast anställning och lön. Det hette i slutet av 60-talet, att man gick ut i tro. Min tro var slut efter ett år. Sen måste jag ha lite mer bibelkunskap och gick på bibelskola.

Efter 20 år inom Räddningsmissionens ramar fick jag veta av en pastor/psykoterapeut, att jag måste vara hjälpt själv, innan jag kan hjälpa andra (underförstått utslagna). Det var så dags men jag fick skylla mig själv. Det är inget strongt i det, att bära på ett trauma år efter år ensam, bita ihop och gå vidare.

Så det är bara att leta bland mina bloggar om tabernaklet i öknen beskrivet i bibeln. Där står det i detalj om hur en människa skall kunna bli upprättad och försonad med Gud. Det står inget om att en kränkt människa skall ta på sig en offerroll. Det står inget om skådespel heller. Israels folk lydde Gud och utförde ritualerna och tjänsterna under 40 år i öknen utan att fatta den djupaste innebörden och det profetiska i upprepandet. Jesus är den syndabock vi behöver. Bara han orkade bära all världens synd upp på skammens påle. Han blev utskämd som en rövare och ogärningsman. De spottade på honom och hånade och slog på hans väg till korset.

Upprättelsen i mitt liv har gått den vägen genom alla berättelser i Gamla Testamentet. Varför då bli stigmatiserad av några verser och sen förkasta hela Jesu försoninggärning?
Han kan upprätta fullständigt! Män och kvinnor får samma försoningsgrund (av silver) att stå på sida vid sida. Psykiatern med all sin teoretiska kunskap är inte högre än den stukade patienten i ett tempel för Gud! Varje enskild människas kropp är tänkt till ett tempel åt Gud tillsammans med andra.

Så enkelt är det med teologi och psykiatri.

Mitt val är gjort…

Som sagt. För den som är morgonpigg är det lätt att vara bland de första vid vallokalen. Luften är sval på morgonen och det har höstat till sig. Pratglad som jag är, så blev det tillfälle både före och efter valet. Efter valet får jag veta, att Kd är högern och Jesus vänstern. Hur fick jag fram detta samtal? Inte nog med det. Vi fick ett bra samtal om mobbning också av någon anledning. Jag fick ett namn till och med och har googlat på en tapper för detta elev, som vågat ta initiativ mot fortsatt mobbning i skolan.

”Mitt val är gjort” och det finns melodi och fortsatt text. Det sjunger inom mig och jag var bara i 10 årsåldern vid första valet med två olika partier. Det var två halvstora barn mot två föräldrar. Det var söndag då som nu och en enig fråga var:
”Är vi tvungna, att gå med till kyrkan?”

Mor Anna brukade aldrig predika men då kom ett par tårar i hennes ögon och så sa hon något obegripligt för mig.
”Den dan kommer då ni ingen kyrka har att gå till.”

Så var den debatten slut. Vi stod vid köksspisen och jag gjorde mitt val i huset, som blev mitt hem ända från födelsen. Ingen såg vad som skedde inom mig men kärleken segrade.

Mitt val är gjort! Deras val var gjort! Mormor och morfars, farmor och farfars och farmorfars var gjort. Ändå är och var det helt frivilligt för var och en av dem! Schartauaner tror jag gör om det varje morgon. Tänk, så vackra tavlor det fanns förr med bibelspråk. Jag har undrar mycket över den stora broderade tavla, som hängde över mina föräldrars sängar. Den har ingen vanlig liten text, som går att hitta i andra gamla hem eller på foto i böcker.

josuaVi vill tjäna Herren

Sammanhanget avgör allt om det nu var min far, som föreslog vad min mor skulle brodera som text. Det blev försent att fråga. Sen dess har ju jag blivit så intresserad av teologi och tolkningar inte minst. Det går att debattera hur länge som helst, om vi har en fri vilja eller inte. Israels folk skulle lämna slaveriet i Egypten och gå ut i öknen för att fira gudstjänst på Herrens befallning via Mose. En dag var hela folket befriade efter stora test mellan Gud och Egyptens olika gudar. Ja, det kom dagar då alla under som skett blev glömda och klagandet satte igång. Ändå längre fram i tiden ställs allt på sin spets. Josua har tagit över ledningen. Inget är bra. OK, gör som ni vill då! Utse andra ledare, andra gudar men ”jag och min familj vi vill tjäna Herren.” (Fritt ur minnet efter Josua kapitel 24)

Det kan debatteras hur länge som helst om predestination. ”Jag är ingen lekboll för nyckfulla öden…” Det går att Googla på sångerna, som ringer inom mig idag. Gissar på Lewi Pethrus och Allan Törnberg som textförfattare. Mitt bloggande sker spontant.

Mitt val är gjort…

Politiskt ambivalent

Det är få dagar kvar till valet. Inför en hel panel med politiker från samtliga större partier presenterade jag mig som en politiskt ambivalent på tisdagskvällen i Allégården, Göteborg. Åldern fick de tänka själva men visst borde jag veta var jag står med hela livet bakom? Visst är det bra att ha någon att skylla på som inte varit övertygande nog? Jag skyller på min far som var Folkpartist. Detta störde inte min barndom alls. En enda debatt vid köksbordet minns jag och det gällde var ett nytt sjukhus skulle ligga och varför det inte var bra med ett sjukhus i Trollhättan och ett i Vänersborg som det var. I den frågan vågade min storebror säga mot vår far. Det vill inte säga lite och NÄL blev det. Om nu det berodde på socialdemokraternas vilja…

Så jag hade ett ansikte på Folkpartiet och ett ansikte på Socialdemokraterna. Bara jag arbetade inom sjukvården men hade lämnat Vänersborg och allt vad det innebar bakom mig. Trodde jag.

I tisdags kväll var ämnet om barn som mobbas och vuxna som mobbas. Hur ställer sig de olika partierna inför detta faktum, att samhället ser ut som det gör med utslagning redan i förskolan numera? Är politikerna medvetna om kostnaderna för denna tidiga utslagning i skolan och sen på arbetsplatser? Den grupp som anordnade inledande faktaföreläsning om mobbning känner jag inte till. Hittade inbjudan på Facebook dagen innan och ville lyssna på Lisbeth Pipping – väl förtrogen med mobbning sen barndomen. Märkligt att först nu undrar jag var Sverigedemokraterna fanns. Alla stora partier hade med en representant från KD till Högern. Alla partirepresentanter var rörande eniga mot mobbning i skolan och på arbetsplatser. Jag kommer inte ihåg någon framförd ursäkt för att Sverigedemokraterna inte hade med någon representant…

Är det inte jag, som har en blogg som heter ”Tyst mobbning”? Är det inte jag, som är så egotrippad, att jag har tre konton på datorn och att nya datorn inte kan fatta, att jag är jag? Sakta men säkert närmar jag mig en poäng där jag kan få in mitt stora JAG. Visst har jag blivit mobbad också i livet, som haft det så bra? Hur är det nu med kvinnoprästmotståndare har inte de mobbat mig?

Sakta men säkert närmar jag mig poängen med altaret. Måste det vara en man (precis som Jesus var), som ställer sig vänd mot altaret? Vem var det som ställde frågan: ”Var står det skrivet?” och ”Vad står det skrivet?” Jo, jag studerar ritningen just nu i bibeln och utgår från att jag fått ett ansikte på läran ända från barndomen. Samma ansikte hade både folkpartisten och socialdemokraten i mitt hem på sin lära. Det ansiktet hade tidigare generation också på sin lära både prästen och missionsförbundaren/pietisten. Visst är sången glömd men de sjöng:

”Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild…”

Han bytte inte profilbild gång på gång. Han blev aldrig gammal utan var till från början. Allt som står om honom i nya testamentets texter, som han sade själv hänvisade han till tidigare texter, innan han blev synlig. Han utförde ritningen från det vi kallar Gamla Testamentet till punkt och pricka med orden:
”Det är fullbordat!”

Visst! Då räcker det väl att läsa Nya Testamentet? Nej, det räcker inte! Därför finns det mobbning inom våra kyrkor för traditioner är viktigare än honom, som är och som var och som skall komma. Min utgångspunkt är Lukas kap. 24:13-32. Bibelforskare från hela världen är ense om det Jesus påstår, att det står om honom överallt med början i Moseböckerna. Då kan inte den detaljerade ritningen till tabernaklet vara utan betydelse idag – något att hoppa över som en skuggbild?

Jesus är i historien och i alla detaljer och i det stora hela i mönsterbilden från tabernaklet. Jesu är brännofferaltaret. Jesus är översteprästen inför Gud! Vem har då sagt, att inte en kvinna får gå inför detta altare med sin egen synd och bekänna och ta emot försoningen? Varför får inte alla berätta om vad Jesu död för våra synder innebär för alla? Och vem har sagt något om alla dessa olika mässkrudar som kläder inför Gud? Vem är det som stått med kläder inför Gud och betalat kostnaden?

Sverigedemokraterna hade ingen representant med i tisdags kväll, när alla politiker ställdes inför fakta om all mobbning i samhället. Israels folk slutade en gång att bry sig om de fattiga och främlingarna i deras land. Det gick inte bra.

Det är ock skrivet…

Nu får det bli 1917 års översättning av bibelcitat. Anden hade fört Jesus ut i öknen där Satan skulle fresta honom under 40 dagar. Och gjorde det också genom citat från skrifterna. Samma system används idag också genom att citera en halv vers. Då fanns inte versindelning, som vi har. Vi förstår i alla fall detta att rycka något ur sitt sammanhang och sen vinkla åt ett annat håll.
De små orden är etsade in i mitt minne ”det står ock skrivet” eller ”enligt skrifterna” som Jesus visade på. Det är fråga om en helhet. Det är fråga om en summa som är sanning. Vår kunskap är ett styckverk. Ju fortare vi accepterar detta ju bättre. Det finns en kunskap som är i Kristus. Den tål att prövas! Det är tillåtet att undra över hur detta går ihop.

Mina undringar är över 50 år. Ibland glimmar det till och jag får hjälp från oväntat håll. Som detta med män och ämbete att få förkunna Guds ord, den fria viljan eller ”en annan skall föra dig dit du icke vill”. Har jag som kvinna rätt att förkunna Guds ord? Hade Judas någon fri vilja? Tänk, så många som gömt sig bakom en dubbel förutbestämmelse! Judas var glad i pengar står det också. Det var väl ändå inte förutbestämt?
”Hans ämbete tage en annan,” står det inte så efteråt. Kan någon ha ett ämbete och bli fråntagen det?

Vart vill jag komma? Jo, jag har dammsugit böckerna i mina bokhyllor, där det blir som mest dammiga. Det går inte att veta vilka böcker jag samlat på mig. En bok köpt på en Sekund Hand kom fram om Tabernaklet. ”Den lade jag för sig.”
En pastor från Indien hade bibelstudier i Filadelfia, Stockholm år 1935 som stenograferades. Så kom boken ut år 1936. Står det samma tolkning av tabernaklet i öknen som den missionär Wilhelm Bergling skrev om 30 år senare? Wilhelm Bergling betonar, att om man tolkar fel, så kommer man inte längre. Då blir det stopp. För visst kan man undra var de får allt ifrån?

Precis där är jag i mina funderingar. Hur kan man bygga en ny kyrka utan att följa ritningarna? Kyrka och församling är ett ord nu i Bibel 2000:s översättning. Så när som på pingstdagen när församlingen var utomhus, rörlig och utan byggnad – utan olika tolkningar. Visst är det så att tabernaklet i öknen hörde till historien redan den första pingstdagen med en mönsterritning som är från den ursprungliga tanken. Byggarbetare som fuskar med ritningarna blir inte godkänt som bygge eller underkänt så småningom som fuskbygge.

Allt i tabernaklet enligt bibelforskarna pekar fram mot Jesus – varenda detalj skriver de. Då är vi där igen detta med altare, som är rena konstverk i många kyrkor. Är det ett ämbete för någon att ställa sig framför det? Googla på altare. Finns där något om Jesus? Hur kan bibelforskare veta vad akasieträd står för eller koppar? Horn står för styrka och kraft i bibeln. Ja, då är det bara att söka på alla ställena och se, att där finns något om frälsning i sammanhanget. Finns det bara ett enda namn givet under himlen i vilket det finns frälsning? Kan ”offer” syfta på någon annan än att vissa tar på sig en egen offerroll?

Kvalificerat struntprat

Det gäller visst att ha en bra rubrik om någon skall läsa eller lyssna. Det finns trix med andra ord. Ibland måste det få handla om struntprat för att dölja irritationerna. Då är det en fördel att kunna stava rätt till att börja med. Skall det inte vara ett ”s”, som jag vill ha i ordet? Jag hade avväpnat mina motståndare i debatterna mer än en gång med mitt ”kvalificerat struntprat”. Annika ledsnade på detta obildade och jag fick en vänlig upplysning om hur det skall stavas. I så fall.

Jag håller på med samtalsterapi av den enklare sorten nu. Det är en ny dator, som skall få mig att fatta det mest enkla på jorden. Eller i himlen där hans arbetsverkstad ligger och snurrar. Just nu kommer jag inte ihåg hela ordförrådet från hans sida. Mest är det ”Försök igen”. Ja, det låter ju vänligt. Men för mig är detta en tolkningsfråga. Det är skrivna ord utan röst. Jag kan inte följa ögon eller gester. Jag kan tolka fel och tappa balansen. Bli irriterad. Det är det, som denna samtalsterapi går ut på. Jag skall lära mig lugn. Inte brusa upp. Inte ge upp. För det är ju andra gången minst, som jag ligger i hårdträning.

Vad är friskt och vad är sjukt? Det närmar sig Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Det känns som att jag skall försvara en avhandling mot flera opponenter under tio minuter på Recito Förlag. Väl att jag går i denna samtalsterapi med nya datorn. ”Försök igen” eller för det första ”Fel lösenord”. Problemet är bara att datorn och jag har olika uppfattning om vem jag är. Av andra har jag fattat att datorn är mer intelligent. Bara det kan irritera. Kan jag inte få tro, att jag är samma Gunnel Bergstrand på två olika konton?

Precis så är det i verkligheten också. Jag har varit sjuk men blivit frisk. Jag är svårt rörelsehindrad men känner mig frisk. ”Försök igen”. Träna, träna, träna. Gärna Vättern runt på cykel. ”Fel lösenord” ”Det går inte att göra så”. Ja, det sista är väl den längsta meningen i vår samtalsterapi datorn och min. Jag är lugn. Än så länge.

Det finns vissa saker man inte skall sopa under mattan och glömma. Det är vikten av det första mötet mellan människor och särskilt mellan en sjuk och en frisk. Därför känns det som att jag skall försvara en avhandling, som tagit mig över 50 år att skriva. Jag var tjatig då. Jag är tjatig nu med mitt:

”Man gör inte så mot en patient!”

En patient är alltid i underläge och kan inte skaka av sig sin sjukdom eller trötthet. På 50-talet som min historia gäller skulle den diagnos, som man fick då gälla för hela livet. Diagnosen lämnades till högre instanser. Journaler skall visst sparas i minst tio år. Inte så på Restad Sjukhus – ett sinnesjukhus, som inte fick bättre rykte av att byta namn. Det gäller hela Sverige. Där var det för evigt enligt det svar jag fick år 1962. För då var jag ledsen. Det är normalt. Det går inte att jämställa med en depression. Det är inte sjukt att vara glad heller för den delen.

Snart är det val och det går att personrösta. Om någon har de psykiskt sjuka eller alla utförsäkrade på sin agenda är jag villig att byta parti. Ett samhälle blir precis så bra som vi är mot de ofödda, barnen eller de svaga. Efter valet gäller det att hitta rätt lösenord för att få vara med och påverka.